|
Tidningsklipp 1969 |
|||||||||||||
 |
|||||||||||||
|
Smet från förbandet − minns inget om det Gotlands Allehanda 16/1 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
En yngling, som numera muckat från militärtjänsten och uppträdde i rätten i civila kläder, dömdes i går (15/1 1969) i tingshuset i Visby till 25 dagsböter för undanhållande. Han hade två gånger samma natt haffats i vakten vid militärförbandet, då han kom för sent från permissionen. Mellan inpassningarna i vakten hade han tagit sig ut över staketet. Han kunde inte förklara vad han hade för ärende och mindes inte något av vad som hänt under natten. Han hade druckit starköl under kvällen och även tagit 3 tabletter, som han ordinerats av läkare, och hade tydligen blivit påverkad av detta. Ett befäl, som talat med ynglingen i vakten, vittnade och förklarade att han den gången svarat ordentligt på frågor och i övrigt verkat endast mycket måttligt spritpåverkad. Kvällens händelser började med att ynglingen i rätt tid, innan permissionen gick ut, passerade ut genom vakten i uniform. Senare kom han igen – utifrån – civilklädd. Befälet gjorde anteckning om för sen ankomst. Ynglingen fick gå till förläggningen. Efter någon timme kom han igen ännu en gång. Han minns nu ingenting av det hela och kan inte förklara vad som hände.
En yngling som åtalats för avvikande av försvarsplikt, får sin dom på fredag. (17/1 1969) han hade tillsammans med kamraterna sökt om skördepermission men på ansökan skrivit den 23 (måndag) i stället för 22 (söndag) som sista dag för ledigheten. Då ansökan beviljades hade inte den felaktiga datumsiffran uppmärksammats. Ynglingen stannade hemma på måndagsmorgonen. På förmiddagen ringde man från förbandet och frågade var han höll hus. Nu var han åtalad för svikande av försvarsplikt. Domen faller på fredag. (17/1 1969)
8 dagars arrest blev domen för en yngling som gjort sig skyldig till missfirmelse av krigsman och hot om våld mot krigsman. Han hade infört vodka på militärt område och druckit av spriten där. Då han lagt sig och av dagofficeren uppmanades att stiga upp och legitimera sig okvädade han dagofficeren och hotade också med våld.
En militär som på Wallérs plats i Visby uppträtt berusad iklädd uniform, dömdes till 6 dagars arrest. |
|||||||||||||
|
Lv 2-are fick skyddstillsyn för rymning till Schweiz Gotlands Allehanda 16/1 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Avsky för militärlivet drev i mars förra året en befälselev vid Lv 2 i Visby att rymma från alltsammans och resa till Schweiz. Där blev han kvar till slutet av maj och i augusti dömdes han av häradsrätten på hemorten Huddínge till en månads fängelse. Nu har Svea hovrätt emellertid ändrat påföljden till skyddstillsyn. Häradsrätten ansåg att ynglingen med hänsyn bl. a. att han hållit sig undan från tjänstgöringen så lång tid inte kunde undgå frihetsstraff. Hovrätten har emellertid med hänsyn till vad som upplysts om hans personliga förhållanden funnit det lämpligt att ändra påföljden till skyddstillsyn. Ynglingen råkade under militärtjänstgöringen ut för en depression och eftersom han inte fick någon behandling blev han småningom psykiskt tämligen invalidiserad. Han har nu anställning som ingenjör och går under behandling. |
|||||||||||||
|
Kapten Sture Karlsson frågar i rikspressen: Är det så JO bör fungera? Gotlänningen 29/1 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Kapten Sture Karlsson, P 18, gick i gårdagens Dagens Nyheter till angrepp mot JO och undrade ”Är det så JO bör fungera?” Han tog som exempel sin egen anmälan mot sin chef och dennes närmaste chef och menade att tillvägagångssättet i utredningen var delvis felaktig. Utredningen verkställdes av en amiral och en major. De anmälda hade tillgång till juridiska biträden. Kapten Karlsson blev kallad till förhör med endast några timmars varsel. Han fick inga upplysningar hur långt ärendet hade framskridit. Två månader efter första förhöret fick han ta del av alla protokollen samtidigt, endast ett kunde godkännas i alla stycken, vad som hänt med protokollen och ändringarna vet kapten Karlsson ej. Den anmälda har under tiden haft goda möjligheter att utsätta kapten Karlsson för oantastliga repressalier, t. ex. som att frånta honom tjänsten som vikarierande bataljonschef, han fick ej göra bestämd FN-tjänst och när det blev tal om att hans kompani skulle gå högvakt blev en för kompaniet främmande kapten medsänd ”och jag fick stanna hemma och skämmas”. I den långa artikeln kommer kapten Karlsson slutligen fram till att 1) JO bör ha en egen rutinerad utredningspersonal i erforderlig omfattning. Härigenom nedbringas utredningstiderna. 2) En anmälare bör få eget rättsskydd vid behov få tillgång till juridiskt biträde. 3) JO bör under utredningens gång fortlöpande kontrollera att repressalier ej tillgrips. Detta gäller särskilt ”stater i staten” såsom rättsväsende, kyrkan, sjukvården och försvaret. |
|||||||||||||
|
JO och P 18:s överste svarar kapten Sture Karlsson Gotlänningen 30/1 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Det är normalt att högre befäl utreder militär anmälan svarar i dag JO på den artikel i vilken gotlandskaptenen ifrågasatta det korrekta i JO:s handläggning. Om JO själv skulle utreda alla anmälningar behövde institutionen ökas ut till ett stort ämbetsverk, säger justitieombudsmannen Hugo Henkow. P 18-chefen överste Hjukström bemöter också kapten Karlssons kritik. − Kapten Karlssons uppgifter om att han utsatts för repressalier är inkorrekta säger överste Hjukström.
JO svarar gotlandskaptenen:
Normalt att högre befäl utreder militär anmälan Om JO själv skulle utreda alla anmälningar behövde institutionen ökas ut till ett stort ämbetsverk, säker justitieombudsmannen Hugo Henkow. Det gör han apropå den kulturartikel i tisdagens DN (28/1 1969) där kapten Sture Karlsson anmärker på att militära chefer och inte JO skött utredningen om en anmälan han gjort mot sin regementschef. − Det finns bara fyra eller fem föredragande under var och en av de tre justitieombudsmännen säger Henkow. De hinner inte med allt själva.
Kapten Karlsson anmälde överste Gerhard Hjukström vid P 18, som han ansåg hade ändrat ett militärt betyg för den blivande svärsonen till general K. G. Brandberg. Ändringen skulle ha gjorts för att svärsonen skulle in på kadettskolan. − I en del andra fall där det gäller misstanke om brott anförtros utredningen år polisen, men i flertalet andra remitteras anmälan för utredning hos den högre myndighet som i normala fall skulle ha fått anmälan i första hand – i detta fall chefen för armén. Från JO kontrolleras också att utredningen inte tar för lång tid – i detta fall bra lång eftersom anmälan gjordes i fjol sommar. Vi har också stött på och fått svaret att utredningen är klar, men att chefen för armén vid en generalinspektion på Gotland själv ämnar sätta sig in i ärendet. Den inspektionen skall ske i början av februari, och när vi sedan får utredningen hör vi kapten Karlsson. Skulle det visa sig att utredningen blivit felaktigt skött, får vi komplettera den – antingen själva eller genom en återremiss till chefen för armén. Om felaktigheter begåtts eller om det kan visas att anmälaren utsatts för repressalier, får det också utredas: ”Formellt oantastliga repressalier” går väl emellertid knappt att komma åt och lika litet den utfrysning som anmälaren klagar över – allt vad vi kan yttra oss om är bevisliga tjänstefel. i sådana här fall förekommer det ju mycket ofta att en anmälare visar allmän misstro både mot överordnade och utredare, och det kan vara omöjligt att klarlägga hur pass berättigat den misstron är eftersom det i mycket rör sig om ogripbara förhållanden. Men visst finns det ofta stort utrymme för sådana repressalier. En viss kontroll över valet av utredare förekommer – strävan är att få så opartiska högre tjänstemän som möjligt att utföra den. Om nu inte general Brandberg själv blivit anmäld, skulle han förmodligen ha blivit utredningsledare, som överstens närmaste chef. Utredarna har på så vis sällan juridisk utbildning, men när det här enbart gäller att klarlägga en anmälan genom vittnesmål – ofta också hörande av anmälaren själv, som i detta fall – har det inte ansetts att juridisk expertis skall behövas. Vad gäller anmälarens krav om juridiskt biträde förefaller det nog överdrivet, ingenting hade ju heller hindrat honom från att skaffa ett på egen hand, låt vara att det är en kostnadsfråga. I normala fall får en anmälare inte se protokoll o. s. v. under utredningens gång, men när den är klar får han granska utredningen och yttra sig för oss. Efter eventuell komplettering prövas saken, och anmälan antingen ogillas eller leder till anmärkning eller erinran mot vederbörande anmälde tjänsteman, i svåra fall till åtal. Hur pass tungt en anmärkning eller erinran väger är svårt att säga, det varierar nog, men många tar det hårt. Större befogenheter är att uttala oss över anmälan och dess berättigande, och eventuellt åtal har vi emellertid inte. Man måste alltså konstatera att JO i detta fall följt den ordinarie gången, och att ett annat förfarande – enligt kapten Karlsson krav – skulle nödvändiggöra mycket stora förändringar inom ämbetet. Sådant är inte aktuellt efter den senaste omorganisationen i fjol. Anmälningsvärdet anförtroddes av chefen för armén (som också förbereder ett yttrande) till general Carl-Eric Almgren, militärbefälhavare i östra militärområdet som också omfattar Gotland, och denne lät sin närmaste man konteramiral Bengt Lundvall ta hand om det som utredningsledare. General Almgren har bifogat ett yttrande till utredningen, vari konstateras att denna visat att överste Hjukström i fråga om skolbetyget handlat korrekt och inom ramen för sina befogenheter. Utredningen är mycket omfattande – i allt nitton olika anmälningspunkter och ett fyrtiotal personer hörda som vittnen. Utredningar av detta slag är mycket sällsynta, framhålls det.
P 18-chefen:
Inga repressalier! Med anledning av kapten Sture Karlssons artikel ”Kan man lita på JO!”, Dagens Nyheter 20/1, vilken refererades i Gotlandstidningarna 29/1, hemställer jag att i Eder tidning få infört följande fakta rörande av kapten Karlsson påstådda eller antydda sakförhållanden. 1. Jag har inte valt ut några vittnen. Detta har skett uteslutande enligt utredningsmannens anvisningar och direktiv. Bortsett från ett fåtal, vet jag över huvud taget inte vilka vittnen som blivit hörda. 2. Jag har inte haft tillgång till någon ”av staten avlönad jurist”. Min auditör kan jag disponera endast i ärenden, som ligger inom det område där jag som bestraffningsberättigad myndighet har ansvar. 3. Jag har blivit korrekt
hörd. Praktiskt taget allt som jag haft att anföra i målet förelåg i
skriftlig form innan förhören började. (1) Ifråga om bataljonschefsvikariat: När ordinarie befattningshavare ej kan upprätthålla tjänsten kan förbandschef välja mellan följande alternativ: a. fördela uppgifterna på andra. b. tillsätta en tjänsteförrättande. Då det gäller sådana vikariat väljer jag, för att i nuvarande svåra befälsläge undvika merbelastning på kompaniernas befäl, i regel att fördela uppgifterna på andra, ordinarie bataljonschefer, vilket kan ske utan olägenhet. Men kapten Karlsson har 4/11-14/11 1968 – sålunda under aktuell tid – varit tjänsteförrättande bataljonschef. (2) Beträffande högvaktstjänsten. Order för denna kommendering utfärdades under min semester av tjänsteförrättande regementschefen, major Nils Thalén. Thaléns motiv för valet
av vakthavande officer har varit följande: Thaléns motiv för personalvalet torde i alla avseenden ha varit korrekta. (3) angående FN-kommenderingen: − jag har som bataljonschef att redovisa om tjänstgöring i egen krigsbefattning vid repetitionsövning eller befälssituationen vid regementet utgör hinder för önskad kommendering, − kapten Karlssons sista ansökan gäller FN-tjänstgöring under tiden 20/3 1970-20/3 1971. Denna ansökan har jag tillstyrkt. Beslut i detta ärende fattas av chefen för armén. Frågan om kommenderingsuttag för FN-tjänstgöring aktuell tidsperiod är emellertid fortfarande under beredning. Beslut i frågan har sålunda ännu inte fattats. G. A. Hjukström Överste, Chef P 18 |
|||||||||||||
|
Nu JO-anmäler P 18-fänrik JO-utredaren Gotlänningen 31/1 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
En ny JO-anmälan kommer att göras i P 18-affären. Det är en JO-anmälan, som riktar sig mot JO:s egen utredare! Bakom anmälan står fänrik Pär Jägberger, P 18, som anser att både överste Gerhard Hjukström och JO-utredaren, konteramiral Lundvall, begått felaktigheter.
− Både översten och JO-utredaren har begått allvarliga fel, - anser fänrik Per Jägberger, som kommer att sända en ny JO-anmälan i P 18-affären.
− Som plutonchef var jag närmaste chef för befälseleven Tommy Sundberg och var därmed den som kände hans brister bäst, säger fänrik Pär Jägberger till GT. Jag anser att de ursprungliga betygen för Sundberg var råttvisa och anser det som ett grovt fel att regementschefen ändart betygen utan att ha en uppfattning om Sundbergs lämplighet. Under de fem månader jag hade Sundberg i min pluton var aldrig regementschefen ute för att titta på vad Sundberg gick för! − En allvarlig brist från JO-utredaren är också att han inte hört mig i fallet. Jag var ju Sundbergs närmaste chef och måste naturligtvis få yttra mig i det här ärendet. Det är därför jag kommer att lämna in en anmälan till JO.
− Av Ola Sollerman – Ytterligare en JO-anmälan kommer att göras i P 18-fallet. Det är fänrik Per Jägberger P 18, som kritiserar JO-utredningen för att den inte hållit förhör med honom angående befälselev Sundbergs betyg. Fänrik Jägberger var nämligen Sundbergs närmaste chef och därmed det befäl som föreslog hur betygen skulle sättas. − Jag känner mig tvingad att träda fram då jag anser så grava fel begåtts, säger fänrik Jägberger till GT. Dels anser jag regementschefen, överste Hjukström, begått fel, dels anser jag att utredningen måste höra mig i egenskap av Sundbergs plutonchef.
Fänrik Jägberger var
plutonsbefäl Tommy Sundbergs plutonchef under de senaste skedena i
utbildningen, d. v. s. under tiden oktober—april. – Jag var
Sundbergs närmaste chef med daglig kontakt med honom, berättar
fänriken. Därmed var jag också den som bäst kände till Sundbergs
både kunnighet och brister. Under det första skedet fick Sundberg
betyg 7 i både truppföring och lämplighet – alltså det lägsta
betyget som krävs för att komma in vid kadettskolan. Efter andra
skedet sänktes truppföringsbetyge6 till 6 medan betyget 7 för
lämplighet stod kvar.
BETYGET REDAN OMDISKUTERAT − Då hade Sundbergs betyg redan tidigare diskuterats, berättar kapten Bo Genfeldt, som var Sundbergs kompanichef under två skeden i utbildningen. Ungefär i mitten av andra skedet, det var vid jultiden, hade vi ett sammanträde angående Sundbergs betyg. Vi ansåg då att Sundberg inte svarade mot betyget 7 i truppföring. Vi beslöt dock att vänta och se hur Sundberg klarade sig i fortsättningen. − Sundberg var en mycket duktig elev när det gällde teori, berättar kapten Genfeldt. Däremot fungerade han inte när det kom till det praktiska utförandet. Därför sänktes också betygen efter tredje och sista skedet till 6-6. − Sundberg hade klarat sig bra vid kadettskolan och det förstod vi redan från början, säger kapten Genfeldt. Kadettskolan är ju en mycket teoretisk skola, där det praktiska kommer i andra hand bl. a. beroende på begränsad övningstrupp.
ÖVERSTEN HADE INTE SETT SUNDBERG… Det var när betygskollegiet – bestående av bl. a. kompanichefer och plutonchefer – eftersista skedet sänktes Sundbergs betyg som regementschefen ingrep, berättar kapten Karlsson. Överste Hjukström höjde betygen så att det räckte för inträde till kadettskolan. Normalt skriver bara regementschefen under betygen och har tidigare aldrig ändrat ett betyg jag ställt. – I det här fallet höjde översten betygen och det utan tt ha kallat betygskollegiet på nytt och även utan att ha bildat sig en uppfattning om Sundberg under utbildningstiden, menar kapten Karlsson. − Det är just det jag
reagerar starkt emot, tillägger fänrik Jägberger. Under de fem
månader jag hade Sundberg i min pluton var regementschefen vid inget
enda tillfälle ute och tittade på Sundberg… − Jag anser det helt felaktigt att en regementschef, som inte följt vederbörande elevs utbildning, skall få ändra betyget.
JO-UTEDAREN EJ ANTRÄFFBAR JO-utredningen angående överste Hjukström och Sundbergs betyg har av JO Henkow överlämnats till chefen för armén, general Carl-Eric Almgren, som i sin tur satt sin närmaste man, konteramiral Bengt Lundvall, som utredare. Denne har hört ett 40-tal vittnen, men alltså inte Sundbergs närmaste chef. Konteramiral Lundvall var i går tyvärr inte anträffbar för en kommentar med anledning av att fänrik Jägberger inte hörts i fallet. General Almgren kommer att göra ett besök vid P 18 i mitten av februari och då själv sätta sig in i ärendet. − Kanske general Almgren kan få några nya synpunkter men knappast under några få dagar bilda sig en riktig uppfattning i fallet – när inte JO-utredaren lyckats under fem månader, kommenterar kapten Karlsson. |
|||||||||||||
|
− Beredskapen på Fårö KNÄCKTE MIN HÄLSA Gotlänningen 3/2 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
− Av Johannes Gardell −
− Och nu är det kväll och dragspelet kommer fram. Vad skall man nu få höra, tänker Sossie, husets trogna vakthund.
FICK HANDIKAPP Beredskapsåren under andra världskriget satte sina spår. För John Lundgren kom de att betyda en bruten hälsa under en lång följd av år och sjukhusvistelse vid sanatoriet i olika omgångar. Ena lungan är helt ur funktion. − Jag vet precis när det började. Vi var förlagda på Fårö. Det var 15-20 grader kallt den dagen. Vi blev utkommenderade på övning med kulsprutor. Fick knoga där i skogarna genomvåta av svett så att det trängde genom uniformen. Efter övningen uppställning till genomgång och kritik i två timmar. Man frös så man visste inte vad man skulle ta sig till. Befälhavaren hade lång päls och kände inte kylan som vi andra. Man fick trampa och hoppa så gott man kunde men vad hjäpte det. Dagen efter hade jag smärtor åt ryggen. Två dagar därefter var det nattövning. Jag var hos doktorn och bad om att bli sjukskriven men nekades. Då blev jag arg: − Det är väl meningen att man skall stupa på vägen! Doktorn tyckte då att jag fick väl ha något lättare arbete. Något papper på detta fick jag inte men plutonchefen var hygglig och trodde mig på mitt ord. jag skulle få gå som städare. Jag fick hålla på med att koka kaffe hela den natten, det var 31 grader kallt så att stövlarna frös fast på karlarna, de klarade sig inte där ute i kylan.
TBC-SMITTA − Det var inte underligt att många blev sjuka. En del var förlagda i ett hus där flera personer dött i tbc. Och på Ava, där vi gick vakt, var vaktlokalen en djup grop, där vattnet alltid stod 20-25 cm. högt över golvet, så man fick palla upp med bräder. Där eldades det i en kamin så det kanske var 20 grader varmt därnere och mycket fuktigt. Ödlor och andra småkryp kröp fram ur marken. Att sedan ge sig upp och gå sitt vaktpass i två timmar i kanske 15-20 graders kyla var oerhört påfrestande. − Efter skärmbildsundersökning i Fårösund blev sju av oss skickade till Lärbro för grundligare röntgenundersökning. Ingen åtgärd, jag låg sedan inkallad i flera omgångar. Men när jag senare var vid doktorn för en annan sak kom den gamla plåten fram och där fanns fläck på en lunga. Den nya undersökningen visade att fläckarna blivit flera. Det är en lång sjukdomshistoria John Lundgren rullar upp. Även den andra lungan har varit angripen. Men tack vare noggrann kontroll, god vård och nya mediciner har sjukdomen övervunnits. Försiktig får han förstås vara och något och något tungt arbete orkar han inte med. efter många om och men fick han till sist lite hjälp från Riskförsäkringen men det satt långt inne. Paragraferna är många. Efterhand som förbättring av hälsan fortskridit har bidraget dock minskats. Det är alltid på grund av sitt handikapp som hr Lundgren – 68 ni år – fått lägga om sin livsföring… |
|||||||||||||
|
Nu är det P 18-kaptenen som anmäls av översten! Han väcker hat mot krigsmakten Gotlänningen 5/2 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Nu är det kapten Sture Karlssons, P 18, tur att bli JO-anmäld. Det är överste Hjukström som skickat in en anmälan dels till JO och dels till chefen för armén. Kapten Karlsson anmäls bl. a. för falsk angivelse och missfirmelse mot krigsman. I sin anmälan till chefen för armén framhåller överste Hjukström bl. a. att kapten Karlsson vidtagit sådana åtgärder att ”därigenom uppväcka såväl hat som ovilja och misstro mot krigsmakten och deras befäl”.
P 18-chefen: Låt pressen få granska JO-handlingarna i målet! För snart åtta månaderna sedan blev jag JO-anmäld av en officer vid mitt regemente, kapten Sture Karlsson, för en lång rad förmenta oegentligheter i min tjänsteutövning. JO har på ett övligt sätt föranstaltat och utredning, men målet är fortfarande under beredning. Jag har skäl förmoda att det kan dröja till framemot sommaren – efter vad som senast hänt i denna affär måhända ännu längre tid innan JO-utlåtandet kommer. Under tiden för handläggningen fortsätter den anmälde parten, att via olika massmedia misstänkliggöra mig, utredande instanser och JO-institutionen som sådan. Vid två tillfällen har jag ansett mig tvingad att uttala mig offentligt för att tillrättalägga vissa betydelsefulla sakförhållanden, som anmälaren via massmedia lyckats sprida till huvudparten av den svenska allmänheten. Första gången var omedelbart efter JO-anmälan. Anledningen var då hänsyn till tredje man – vpl Sundberg och hans fästmö, indirekt på samma sätt deras familjer – som utan egen förskyllan och utan rimlig anledning utsattes för mycket stort obehag. Den andra gången var 30/1 detta år, då jag måste tillbakavisa de i massmedia av kapten Karlsson offentliggjorda, grundlösa beskyllningarna för bl. a. repressalier.
MIN EGEN RÄTTSSÄKERHET Den vändning som affären nu tagit berör i alltmer accentuerad form min egen rättssäkerhet. Därutöver berör den fortfarande tredje man, till vilken också min egen familj torde böra räknas. Slutligen berör den Gotlands regemente, som helt oförtjänt på detta otrevliga sätt får skylta i massmedias rampljus. Eftersom vissa för opinionsbildningen betydelsefulla massmedia enligt min uppfattning i väsentlig grad bidragit till framförallt den senaste utvecklingen i denna affär har jag ansett det nödvändigt att belysa främst de principiella sidorna i detta hänseende. DN-artikeln 28/1 ”Kn man lita på JO” av kapten Karlsson, får härvid i första hand tjäna som utgångspunkt. Det är emellertid inte bara i denna aktuella affär som vissa massmedia agerat på ett sätt som enligt min uppfattning knappast svarat upp emot den i en demokrati så självklara och viktiga rollen som väktare av bl. a. den enskilde. Jag avser härmed den MO-anmälan innehållande beskyllningar för o tillåten politisk propaganda, som riktades mot mig för ett antal år sedan. Detta mål hade sådan karaktär, att jag valde att att omedelbart framträda öppet. I direkt anslutning till offentliggörandet av anmälan – således innan någon som helst utredning ännu ägt rum – fann åtskilliga tidningar det förenligt med sin roll som tredje statsmakt att starkt kritisera mig, bl. a. i redaktionella ledare. Uttalanden som ”omdömeslös överste” och liknande torde inte ha varit sällsynta.
MO FRIADE MIG MO friade mig i allt väsentligt från de av anmälaren framförda beskyllningarna. Beskyllningarna var utan tvekan av sådan natur, att de – om de varit sanna – skulle ha medfört kanske allvarligt straff för tjänstefel. När jag nu blev friad från dessa anklagelser uppfattar jag det som en rätts uppfattar jag det som en rättskränkning när aktuellt mål. trots MO-utlåtandet, fortfarande begagnas som tillhygge mot mig. Senast skedde detta i Aftonbladet i december 1968 i en sensationsartikel om vissa tilldragelser på Gotlands regemente. Jag övergår nu till den senaste JO-affären och närmast den fas som inletts med den artikel av kapten Sture Karlsson: ”Kan man lita på JO”, som på iögonenfallande plats på första kultursidan infördes i Dagens Nyheter 28/1 1969. I denna artikel framställer sig kapten Karlsson, min anmälare, som en starkt förfördelad person och går till angrepp förutom mot mig mot alla utredningsinstanser. Mot mig riktades beskyllningar eller förstuckna antydningar – förutom för medverkan i antydd partiskt utförd utredning av amiral Lundvall m. m. – för repressalier mot kapten Karlsson i anledning av hans JO-anmälan. Både antydningar och beskyllningar rör frågor som självklart är av allvarlig natur – inte minst därför att jag är en förtroendechefstjänsteman. I ett offentligt uttalande har jag tillbakavisat dessa antydningar och beskyllningar som grundlösa. Huruvida kapten Karlsson handlat i god tro eller icke må läsaren själv reflektera över. Omständigheterna och mina redovisade fakta rörande de förmenta repressalierna är emellertid av sådan art att jag knappast kan tänka mig att de offentliggjorts av missförstånd eller på grund av bristfällig information. Kapten Karlsson måste ha vetat om att han på regementsorder blivit beordrad som tjänsteförrättande bataljonschef och även fungerat som sådan under aktuell tid, han måste ha vetat om att det inte var jag utan då tjänsteförrättande regementschefen, major Thalén, som utförde ordern om högvaktskommenderingen, han måste ha vetat att uppgiften om FN-tjänstgöringen var felaktig. Kapten Karlssons uttalanden i insändaren i Gotlands Allehanda 1/2 – återgivna i DN m. fl. tidningar – ändrar i intet avseende här berörda sakförhållanden. Särskilt torde vad han där säger om högvaktskommenderingen utgöra en ytterligare, grav belastning. Jag är övertygad om att övriga påståenden eller antydningar i artikeln i allt väsentligt kommer att visa sig ha samma sanningshalt.
SENSATIONSRUBRIKER Denna DN-artikel väckte självklart stort uppseende. Sveriges Radio tog upp den som ett inslag i Dagens eko morgonen 29/1 varvid i anslutning till den intervju JO Henkow, som då förekom, gjordes uttalanden, som för varje åhörare måste ha tolkats som om Karlssons uppgifter om bl. a. de påstådda repressalierna var fakta. Kvällspressen – jag har själv bara kunnat ta del av Stockholmspressen – offentliggjorda uppgifterna under sensationsrubriker.
I en insändare i dagens tidning uppmanat överste Hjukström JO att frigöra handlingarna i målet för pressgranskning. Handlingarna kommer at visa, att jag har handlat riktigt, menar översten. Jag har särskilt fäst mig vid följdartikeln ”Ingen törs tala på regementet” sid. 6i Expressen 29/1. Jag skulle vilja be både tidningens ledning och den redaktör, som flög över för att intervjua mig och ta reda på de ”verkliga fakta”, att än en gång studera denna artikel den dag då JO genom sitt utslag uppenbarar sanningarna i detta mål. Så åter till DN-artikeln 28/1. I alla avseenden, där Karlssons påståenden eller mer eller mindre förstuckna antydningar berör mig kan jag säga att de saknar verklighetsunderlag. Eftersom det rör sig om faktiska förhållanden, som lätt torde kunna styrkas med bevis, kommer den fortsatta utredningen också att visa att så är förhållandet, Mot denna bakgrund måste jag ställa frågan: Kan det vara förenligt med god publicistisk sed att offentliggöra en artikel med sådant från rättssynpunkt för annan person så allvarligt innehåll utan att göra det minsta försök att kontrollera sanningshalten bakom påstående och antydningarna?
FRIGÖR MÅLETS HANDLINGAR Sedan DN-artikeln 28/1 har också en fänrik framträtt och i skrivelse till JO ansett sig ha grund för klander mot bl. a. sin regementschef. Detta har – jämte kapten Karlssons genmäle till min faktaredovisning i bl. a. repressaliefrågan – gett anledning till nya reportage – bl. a. i DN 1/2, stort uppslagen huvudrubrik ”Översten handlade fel” – och förstärkt undran rörande min person hos allmänheten: Med hänsyn till denna utveckling finner jag mig nödsakad hemställa att JO för pressgranskning utan dröjsmål frigör handlingarna i detta mål, i varje fall den del som gäller Sundbergsfrågan. En sådan granskning kommer att ge omedelbart besked om jag handlat omdömesgillt korrekt och inom ramen för mina befogenheter. En sådan granskning kommer förmodligen också att medföra nya och helt ändrade frågeställningar, bl. a. dessa: Hur kan det komma sig att min anmälare fortsätter att inför offentligheten misstänkliggöra mig i fallet Sundberg sedan denne i aug. 1968 genom att på aktuell kadettskola placera sig som nummer 22 bland 80 elever från arméns samtliga pansarförband visat att mitt beslut var riktigt? Det kan med hänsyn till bl. a. de krav på rättssäkerhet, som jag anser mig ha rätt att ställa, icke vara rimligt att denna offentliga, kränkande smutskastning skall få fortsätta så lång tid utan att massmedia och därmed allmänheten ges möjlighet att bilda sig en korrekt uppfattning om vad som verkligen förevarit i denna sak. Gerhard Hjukström |
|||||||||||||
|
Nu är det P 18-kaptenen som anmäls av översten! Han väcker hat mot krigsmakten Gotlänningen 5/2 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Nu är det kapten Sture Karlsson, P 18, tur att bli JO-anmäld. Det är överste Hjukström som skickat in en anmälan dels till JO och dels till chefen för armén. Kapten Karlsson anmäls bl. a. för falsk angivelse och missfirmelse mot krigsman. I sin anmälan till chefen för armén framhåller överste Hjukström bl. a. att kapten Karlsson vidtagit sådana åtgärder att ”därigenom uppväckts såväl hat som ovilja och misstro mot krigsmakten och dess befäl”.
ÖVERSTEN ANMÄLER KAPTENEN!
”Hat och misstro har väckts mot krigsmakten” Kapten Sture Karlsson – som tidigare JO-anmält sin chef överste Hjukström – har nu själv anmälts av översten, dels till chefen för armén och dels till JO. I anmälan till arméchefen heter det bl. a. att enligt överstens uppfattning har kapten Karlsson vidtagit sådana åtgärder att ”därigenom uppväckts såväl hat som ovilja och misstro mot krigsmakten och dess befäl.” I sin anmälan till JO ifrågasätter överste Hjukström om inte kapten Karlsson gjort sig skyldig till brott mot vissa paragrafer i brottsbalken och hänvisar bl. a. till paragraferna angående falsk angivelse och missfirmelse mot krigsman.
Överste Hjukströms skrivelse till JO har följande lydelse: ”Undertecknad får härmed anhålla, att Ni i samband med den utredning som pågår med anledning av kapten Sture Karlssons anmälan mot generalmajoren K. G. Brandberg och undertecknad måtte utreda jämväl huruvida Karlsson genom sitt agerande i ärendet gjort sig skyldig till brott mot 15 kap. 6 eller 7 §§ eller 21 kap. 8 eller 9 §§ brottsbalken – jämför även med 20 kap. 5 § samma balk – och åberopar jag förutom anmälan såsom sådan jämväl artiklar i bl. a. Dagens Nyheter den 28/1 bygga på hans insändare i Gotlandspressen. G. A. Hjukström överste. Chef P 18”
De åberopade lagrummen har följande lydelse: Brottsbalkens 15 kap. 6 §: ”Angiver man oskyldig till åtal med uppsåt att denna må bliva fälld till ansvar, dömes för falsk angivelse till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa till böter eller fängelse i högst sex månader. Om han icke insåg men hade skälig anledning antaga, att den angivne var oskyldig, dömes för obefogad angivelse till böter eller fängelse i högst sex månader”. Det alternativt angivna lagrummet, brottsbalken 15 kap. 7 §. lyder: ”Den som, i annat fall än 6§ avser, hos åklagare, polismyndighet eller annan myndighet sanningslöst tillvitar annan brottslig gärning, föregiver besvärande omständighet eller förnekar friande eller mildrande omständighet, dömes, om myndighet har att upptaga anmälan i sådan sak, för falsk tillvitelse till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse högst sex månader. Om han icke insåg man hade skälig anledning antaga att utsagan var sanningslös, dömes för vårdslös tillvitelse till böter eller fängelse i högst sex månader.” Det andra lagrummet hänför sig till kapitlet ”Om brott av krigsman” och åberopade lagrummen lyder: Brottsbalken 21 kap. 8 och 9 §§: ”Krigsman som förolämpar annan krigsman i eller för tjänst, dömes för missfirmelse mot krigsman till disciplinstraff eller fängelse i högst 6 månader”.
”VANVÖRDNAD MOT FÖRMAN” ”Visar krigsman i annat fall än förut sagt, vanvördnad mot förman eller missaktning mot underlydande eller brister han eljest i anständigt uppförande mot krigsman. eller sker det i eller för dennes tjänst, dömes han för oskickligt beteende till disciplinstraff”. Slutligen har det åberopade lagrummet i Brottsbalken 20 kap. 5 § följande lydelse: ”Finnes ämbetsman hava genom gärning, som är belagd med straff annorstädes än i 1—4 33, åsidosatt sin tjänsteplikt, må fängelse i högst två år ådömas, ändå att så svårt straff eljest ej kunnat följa.”
MISSTRO MOT KRIGSMAKTEN Överstens skrivelse till chefen för armén lyder: ”Jämlikt kap. 6 punkt 7 b Tjänstereglementet för Krigsmakten får jag härmed rapportera följande: Kapten Sture Karlsson, som hos JO gjort anmälan mot undertecknad och generalmajoren K. G. Brandberg – tidigare chef för Gotlands Militärkommando – har genom sina uttalanden i tidningsartiklar i bl. a. Dagens Nyheter 28/1 och 1/2samt Expressen 29/1 enligt min uppfattning vidtagit sådana åtgärder att därigenom uppväcka såväl hat som ovilja och misstro mot krigsmakten och dess befäl.
G. A. Hjukström Chef P 18” |
|||||||||||||
|
Piller mot Hongkong-influensan provas på Gotlands värnpliktiga Gotlänningen 8/2 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Värnpliktiga på A 7 och P 18 används som ”försökskaniner” i kampen mot Hongkong-influensan. Det är Statens bakteriologiska laboratorium i Stockholm med professor Bo Zetterberg i spetsen som startat en undersökning huruvida man kan bekämpa influensan med tabletter istället för med vaccin. I går fick drygt 200 värnpliktiga vid ovannämnda förband varsin burk tabletter som de skall ta ett par veckor framåt. Om 2-4 veckor kommer professor Zetterberg tillbaka till förbanden för att undersöka hurudan verkan tabletterna haft.
Piller mot influensan Provas på öns förband − Av Thomas Gottfridsson – I går fick drygt 200 värnpliktiga vid P 18 och A 7 TABLETTER mot Hongkonginfluensan. Det är Statens bakteriologiska laboratorium som just nu genomför något av ett experiment på förband runt om i landet. Både P 18 och A 7 är ganska hårt drabbade av influensan – c:a 40-talet fall – och då lönar det sig inte att börja en vaccinering. Professor Bo Zetterberg är chef för undersökningarna. – Visserligen finns det gott om vaccin nu, men att börja vaccinera på förband där smittan redan spridit sig är nästan dömt att misslyckats. De värnpliktiga får istället två sorters tabletter. Det är det svenska medlet Flumidin och det schweiziska Symmetrel. Medlen har prövats såväl utomlands som i Sverige och har vid normal dosering visat sig ofarligt för en människa. Medlem kommer att prövas även civilt. Scania Vabis i Södertälje t. ex., tänker prova tabletterna på sina medarbetare. Sammanlagt har nu S b l provat de hör tabletterna på åtta förband och det blir ännu fler de närmaste dagarna.
SJU HÅLKORT! Undersökningen innebär i korthet att varje värnpliktig får varsin burk tabletter tilldelad. Av dessa tages två tabletter varje morgon och två varje kväll. Två blodprov tas också. Ett togs i går och nästa tas efter 2−4 veckor då professor Zetterberg med manskap kommer tillbaka för att undersöka vilken effekt tabletterna givit. Undersökningen innebär också en omfattande ”pappersexercis”. På varje värnpliktig förs upp inte mindre än sju hålkort…
MINNS NI ”ASIATEN”? − Vi fick meddelande redan i mitten av november om en förestående undersökning. Influensan hade då ännu inte nått Sverige men man anade att den skulle komma, mberättar rustmästare Karl G. Lansgard. Hongkonginfluensan startade som namnet antyder, i Hongkong någon gång i somras. Därefter spred den sig till Singapore, Filippinerna, Indien, Australien, Persien, Amerika och Sverige. Sist vi drabbades av en liknande influensaepidemi var i slutet av femtiotalet då ”asiaten” drog fram. Även då provades liknande preparat vilka gav mycket fina resultat. |
|||||||||||||
|
Bunge-flygfältet blir bilbana? Gotlänningen 28/2 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Det gamla Bunge-flygfältet kommer att bli bilbana om motorklubben MK Gutarna får som den vill. Klubben har nämligen ansökt hos F 13 att få använda flygfältet som träningsbana. Fältet används inte längre, det är för litet och för dåligt för dagens behov, och troligen kommer klubben att få sin ansökan beviljad. Banan kan t. o. m. bli bättre än Skarpnäck-banan, tror man i klubben. MK Gutarna har ett 40-tal medlemmar, som ses då och då med sina pigga go-carts. Ordförande är bilskollärare Arne Nilsson, som hoppas att Bungefältet skall upplåtas åt klubben. - Visserligen ligger fältet långt bort från Visby, men det är den enda inhägnade banan på ön, säger han. I vår ansökan har vi bara talat om träningskörning men om vi sköter oss kanske vi längre fram kan få tillstånd till tävlingar också. - Det går att använda banan för träning som den är men det bästa vore om vi i framtiden kunde få bygga till 200–300 meter asfalt, säger Arne Nilsson. Banan skulle då kunna bli bättre än själva Skarpnäck-banan utanför Stockholm! - Det är chefen för F 13 i Norrköping som kommer att avgöra klubbens ansökan och det finns nog goda förutsättningar för att svaret skall bli positivt, säger fänrik Lundsten vid F 13 G. |
|||||||||||||
|
Postverket meddelar att höjda portoavgifter införs från och med den 1 mars Gotlands Folkblad 28/2 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Eventuella anmälningar till JO bör därför postas snarast för undvikande av onödig belastning av försvarsbudgeten... Det riksbekanta JO-fallet har givit stoff även åt landets tecknare. Det här bidraget kommer från ”ex-guten” Wolfgang Fridén. |
|||||||||||||
|
Kapten Sture Karlsson frågar i rikspressen: Gotlänningen 29/2 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
−Är det så JO bör fungera? Kapten Sture Karlsson, P 18, gick i gårdagens (28/2 1969) Dagens Nyheter till angrepp mot JO och undrade ”Är det så här JO bör fungera? Han tog som exempel sin egen anmälan mot sin chef och dennes närmaste chef och menade att tillvägagångssättet i utredningen var delvis felaktigt. Utredningen verkställdes av en amiral och en major. De anmälda hade tillgång till juridiska biträden. Kapten Karlsson blev kallad till förhör med endast några timmars varsel. Han fick inga upplysningar hur långt ärendet framskridit. Två månader efter första förhöret fick han ta del av alla protokollen samtidigt, endast ett kunde godkännas i alla stycken, vad som hänt med protokollen och ändringarna vet kapten Karlsson ej. Den anmälda har under tiden haft goda möjligheter att utsätta kapten Karlsson för oantastliga repressalier, t. ex. som att frånta honom tjänsten som vikarierande bataljonschef, han fick ej utföra bestämd FN-tjänst och när det blev tal om att hans kompani skulle gå högvakt blev en för kompaniet okänd kapten medsänd ”och jag fick stanna hemma och skämmas”. I den långa artikeln kommer kapten Karlsson slutligen fram till att 1) JO bör ha egen rutinerad utredningspersonal i erforderlig omfattning. Härigenom nedbringas utredningstiderna. 2) En anmälare bör få eget rättsskydd vid behov få tillgång till juridiskt biträde. 3) JO bör under utredningens gång fortlöpande kontrollera att repressalier ej tillgrips. Detta gäller särskilt ”stater i staten” såsom rättsväsende, kyrkan, sjukvården och försvaret. |
|||||||||||||
|
FBU-försvar mot radiostyrda mål på Blåhälls-kurs Gotlänningen 3/3 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Ett 25-tal FBU-are var under veckohelgen samlade till kurs på Blåhäll, där man bl. a. övade i försvar av motståndsnäste med skarpskjutning mot radiostyrda mål och anfall under stridsskjutning, där en del fick visa sin skjutskicklighet med den nya automatkarbinen Ak 4 och ksp m/58. Övningsledaren var kapten Bengt Ahrnfelt och fanjunkare Bengt Söderlund och kursen följdes också av chefen MKG, general F. Löwenhielm. Kursen avslöts med trivsamt eftersnack kring kaffebordet och alla uttryckte sin tacksamhet till lottorna Adela Johansson och Siri Johansson, Västergarn, för den goda maten. ”En signalist som var med”
Fr. v. general F. Löwenhielm, kapten Bengt Ahrnfelt och FBU-aren Lars Levander, Visby, går igenom övningsplanerna. |
|||||||||||||
|
De flyger i kavaj.... Gotlänningen 4/3 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Tre av flygklubbens maskiner utanför Bunge-hangaren under lottaflygningarna i somras.
De flyger i kavaj, tröja eller skjorta och ibland också i badbyxor. De ha ett leende på läpparna och en glimt i ögonvrån. Detta gäller Gotlands Flygklubbs flygningar för lottaskolan i Bunge. Den är ett trevligt inslag i lottaskolans dagsrutin – ofta skockas lottorna kring flygarna när de landar med sina plan, lottorna har ibland då bikini – men också ett nödvändigt inslag. I år 30-årsjubilerar Gotlands flygklubb. Det kommer säkert att bli många gratulanter genom två artiklar. En av chefen för lottaskolan – kapten Barry Press – och en civilförsvarsdirektör Ewert Trofelt. Båda tackar för det gedigna samhällsnyttiga arbete som flygklubben hittills utfört och kommer att framföras.
Kapten Barry Press. Bekvämt för lottaskolan köpa tjänster av flygklubben
De flyger i kavaj, tröja eller skjorta. De har ett leende på läpparna och en glimt i ögonvrån, de är alla besjälade inför uppgiften och vill göra sitt bästa. Det vanliga jobbets byts dessa dagar ut mot flygmotorns spinnande, instrumentens indikationer, flygprogrammets utvärdering och flygningens genomförande. Vid start och landning finns ofta skaror av intresserade flyglottor som uppmärksamt samlas kring flygaren och hans plan. Det är givetvis Gotlands flygklubbs verksamhet vid Bungeskolan som åsyftas. En verksamhet som är ett trivsamt inslag i lottaskolans dagsrutin men också ett nödvändigt sådant. Målflygningarna utgör en viktig komponent vid den praktiska tillämpningstjänsten för att lottorna skall få erfarenhet av optiskt luftbevakningsrapportering. För skolans del är det är det bekvämt att ”köpa” denna tjänst. Vi har att beställa flygning och lämna anvisning för dess genomförande. För flygklubben blir de sedan ett lagarbete att utföra beställt uppdrag – allt från planeringen av disponibla flygplan, teknisk övervakning, fördelning av förare, marktjänst och väder, beräkning av uppgörande av flygprogram, själva flygningen och inte minst uppgifterna efter flygning ifråga om rapporter, erfarenheter m. m. Ja – i begreppet ”köpa flygtid” ligger inbakat många och ansvarsfyllda uppgifter som skolan vet att flygklubben löser på bästa sätt. Ibland får flygklubben ”konkurrens”. Det är vid större övningar när även flygvapnets propeller- och jetflygplan deltar. Då gäller det att förarna verkligen håller sig på anvisad plats både i fråga om färdväg, tid och höjd. Samordningen av dessa övningar sker inom skolledningen och det kräver exakthet från alla medverkande parters sida. Skolan ställer stora krav på att flygningarna genomförs enligt beställning, skulle så ej ske går värdefulla utbildningsmoment förlorade. Snart har flygklubben genomfört 1.000 flygtimmar för Bungeskolan – det är en imponerande och omfattande insats. Det gångna året har gett värdefulla erfarenheter för såväl skolan som klubben. Vi är av den uppfattningen att flygklubben genomfört sina uppgifter på ett föredömligt sätt, även om vi vid några tillfällen känt oro inför manövrar som kunnat sluta illa eller flygprogram som inte följts. Men detta tillhör de sällsynta undantagen och det vore märkligt om sådana inte funnits. Vi vet att det ligger stort arbete bakom flygklubbens organisation av flygverksamheten och vi vet också att detta arbete sker såsom en uppoffrande frivillig insats. Kontakten med flygklubben har i stort skett genom motorflygchefen Nils Björkman som alltid varit den följsamme för våra önskemål men sannolikt den stränge när det gällt att överföra skolans intentioner till faktisk flygtid. Inför 30-årsjubiléet vill Bungeskolan framföra ett varmt tack för mångårigt gott samarbete och väl utförda flygningar och vi hoppas på en lyckosam fortsättning av denna verksamhet. Vi vill också önska flygklubben lycka till i den behjärtansvärda uppgiften att samla ungdomen inför klubbens intresseväckande verksamhet och att dessa besjälas av den laganda och friska fläkt av målmedvetenhet som kännetecknar flygklubbens medlemmar. Barry Press Skolchef
Flygklubben värdefull i försvaret
Civilförsvarsdirektör Ewert Trofelt
Länsstyrelsen och i synnerhet dess civilförsvarssektion vill också ställa sig i raden av gratulanter till 30-årsjubiléet. Och varför? Ja, jag tror heller inte att någon för 30 år sedan tänkte på att den då nybildade flygklubben en gång skulle bli kärnan i en organisation, som skulle inrangeras i totalförsvaret av Gotland. Men så har det blivit och jag skall söka förklara hur. Sedan sex år tillbaka finns en frivillig organisation, ansluten till och i viss mån lydande under KSAK, kallad Frivilliga Flygkåren (FFK). Centralt lyder den också under civilförsvarsstyrelsen. I varje län organiseras en eller flera flyggrupper, som ingår i denna flygkår. Det ligger i öppen dag att en sammanslutning som Gotlands Flygklubb med sin tillgång till skickliga flygförare och lämpliga flygplan måste bli kärnan i Frivilliga Flygkårens flyggrupp inom Gotlands län. Denna flyggrupp är organisatoriskt inlemmad i länsstyrelsens civilförsvarssektion. På Gotland utgöres FFK I (I efter länsbokstaven) för närvarande av sexton medlemmar i Gotlands Flygklubb, som disponerar över fyra uttagna flygplan. Strävan skall vara att få fullständig grupp, d. v. s. 24 personer och 8 plan. Personalsvårigheterna utgöres av att så många klubbmedlemmar ännu befinner sig i värnpliktsåldern och icke kunna beredas uppskov. Vad kommet då FFK I att få syssla med? Det blir rena civilförsvarsuppgifter som observationer efter luftanfall, trafikövervakning vid utrymning, radiakindikering i luften, transport av sjukvårdspersonal, medicin, blodplasma m. m. samt ren sambandstjänst. Även andra grenar av totalförsvaret kan betjänas genom exempelvis övervakning av och felsökning på elektriska kraftledningar, transporter av upplysningsmaterial (tidningar m. m.) för det psykologiska försvaret jämte andra personal- och materielflygningar. Flyggruppen på Gotland har haft en tvådagarsövning i juni 1967. Att det är något visst med flygare fick civilförsvarets ledningspersonal då erfara; man var stormförtjust över att få lösa uppgifter ur en ovanligare synvinkel tillsammans med de skickliga och bussiga flygförarna. Utmärkt gott samarbete alltså och gissa om flygklubbens gossar blev populära! En lika lång övning skall hållas i maj detta år. Som synes har Gotlands Flygklubb en viktig funktion att fylla vid beredskap och krig. Även den omständigheten manar myndigheter och enskilda till stöd av klubben och dess verksamhet, och det minsta stödet är väl att bli medlem i klubben. Bli det och Ni kommer att få träffa trevliga människor i en trevlig miljö. Mina bästa lyckönskningar till jubiléet. Ewert Trofelt, civilförsvarsdirektör. |
|||||||||||||
|
Rustmästare Gösta Ekman Gotlänningen 4/3 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Rustmästare Gösta Ekman, Enköpingsvägen 19 A, 2 tr., Solna fyller femtio år den 8 mars. Han var 1937–46 anställd vid I 18 – nuvarande P 18. Fr. o. m. den 1 oktober 1946 är han anställd vid I 1. Han är knuten till Solna ridskola sedan 1957 och mycket aktiv inom Solna fältrittklubb samt förryttare vid Täby Galopp AB. |
|||||||||||||
|
P 18-chefen svarar JO om Pippi och hemliga papper Gotlänningen 5/3 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Överste Gerhard Hjukström på P 18 Visby tillbakavisar i yttrande till JO anklagelserna från kapten Sture Karlsson i dennes JO-anmälan mot översten. Kaptenens uppgifter avfärdas som grundlösa och sägs utgöra ett allvarligt och uppseendeväckande misstänkliggörande inför JO och allmänheten av i första hand översten men även chefen för Gotlands militärkommando och annan militärpersonal. Kapten Karlsson har dessutom enligt överste Hjukströms mening genom sina anmälningar på ett anmärkningsvärt och uppseendeväckande sätt vidtagit åtgärder som är förbjudna enligt tjänstereglementet för krigsmakten. Överste Hjukström tar i sitt yttrande upp kapten Karlssons anklagelser punkt för punkt.
I fråga om den försvunna hemliga handlingen som utgjordes av en operationsorder för gotlandsförsvaret, medger översten att det tog längre tid att leta reda på den än som varit önskvärt. Han anser sig emellertid inte ha förfarit felaktigt. Beträffande uthyrningen av lokaler till det filmsällskap, som spelade in Pippi Långstrump-serien, anför Hjukström bl. a. den dikterats av en önskan att visa tillmötesgående och hjälpsamhet mot regissören och filmbolaget. Genom en gåva på 10.000 kr. till konst i värnpliktsanläggningarna hade bolaget visat en generös välvilja till regementet. Kapten Karlsson har bl. a. också angripit överste Hjukström för bristande ”kuppberedskap” och uppgivit att förvirring utbrutit på regementet i samband med tjeckoslovakienkrisen. Hjukström förklarar att Karlssons uppgift endast grundar sig på att Karlsson och två andra kompanichefer efter en avlämning på kaserngården beordrades flytta sina kompanier c:a 20 meter framåt och 10-15 meter i sidled. Det skedde för att kompanierna skulle komma närmare överstens talarstol och av sekretesskäl för att översten inte skulle behöva tala onödigt högt när han skulle orientera om den beredskapshöjning han just fått order om. Med hänsyn till den för regementets anseende och tilltron till krigsmaktens förmåga negativa effekt, som Karlssons uppgifter kan ha förorsakat, anser sig översten böra tillägga att beredskapshöjningen vid P 18 innebär en skärpning i förhållande till vad som beordrats. Den genomfördes på mycket kortare tid än ordern föreskrev. Personalens förståelse för behovet av beredskapshöjningen var höjd över all kritik. Översten säger att han fann de värnpliktigas inställning, anda och disciplin speciellt glädjande. |
|||||||||||||
|
Fria ord. Varför bråkar Karlsson? Gotlänningen 6/3 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
”Det finns ingenting så svårt som att mena allvar, utom den som menar allvar.” (Lars Gyllensten)
Den som skämtar har ingenting att försvara i sitt skämt. Den som menar allvar – och det gör jag – lämnar ut sig själv med svagheter, familj och allt till i mitt fall 100 procent. Därmed inte sant att vi skulle kunna överleva utan humor. Ett hjärtligt tack till Wolfgang Fridén för en rolig teckning i GT 28/2. Tyvärr höll inte den bifogade texten samma höga klass. Det jag då menar är inte skojet om kronans höga portoavifter med anledning av JO-bråket. (Jag sköter det kriget helt på fritid och med egna pengar). Det jag är ute efter är diktaren som är ”tapper hemvärnsman”, men tyvärr inte nog tapper för att säga ut sitt namn. ”Hemvärnsmannen” har svårt att förstå folk som skriver till JO. Det har jag många gånger också. Jag försökte att i en artikel i Dagens Nyheter spalta upp JO-anmälningarna i tre kategorier: 1) Bagatellmål som klaras upp på vanlig rättslig väg (om nu någon kräver att de skall klaras upp); 2) Principmål där ej ämbetsmän personligen är inblandade och som bör kunna behandlas på politiskt-administrativ väg; 3) Principmål där en viss ämbetsman eller institution intagit en ur rättssäkerhetssynpunkt tvivelaktig attityd. JO bör koncentrera sin verksamhet på typ 3 och genomföra utredningar av dylika fall med egna jurister eller polispersonal. Den anmälda ämbetsmannen eller institutionen bör ej få utreda fallen med sin egna underlydande. Petrus Klipparen säger sig inte ha träffat någon människa som tagit parti för den ene eller andra parten i målet. Men det har jag gjort. T. o. m. i Gotlands Folkblad. Petrus förklaring till att hans bekanta är neutrala antages vara: ”De intressen och politiska värderingar som de ledande inom försvaret har skiljer sig således från svenska folkets”. Ja, jag har försökt påvisa det och arbetar på många sätt med en förändring. Härvidlag är jag tacksam för stöd av den typ som förekom i ledaren i GF 11/2. Vad jag vill väcka är en allvarligt syftande debatt i denna sakfråga. Förstasidesrubriker om balkonghopp och sensationsjournalistik av Svenska Dagbladet och andra ”moderata” organs klass intresserar mig mindre. Slutligen vill jag vända mig mot åsikten att det är oväsentligheter bakom de konkreta anmälningspunkterna. När på kontrollerade 20 år en regementschef en gång ändrar betyg för en elev är det onekligen ett konstigt sammanträffande att denne elev står i ett nära förhållande till öns general. Det är skrämmande att höjningen sker utan att översten sett eleven föra befäl. Det är skrämmande att inte betygskollegiet sammankallas på nytt. Det är skrämmande att vid utredningen inte elevens plutonschef blir hörd. Någon oväsentlighet är det heller inte att en kvalificerad hemlig handling av ”synnerlig betydelse för rikets säkerhet” saknas över ett år och att den för handlingen ansvarige regementschefen beskyller underordnade för att ha tagit den. Det är skrämmande att dessa underordnade inte känner starkare lojalitet mot landets intressen än mot sin chef. Ingen kan väl i detta fall påstå att de två lojaliteterna sammanföll. Den militära lojalitet in absurdum som nürnbergsrättegångarna avslöjade kanske vi inte går helt fria från i det svenska militära systemet 1969 – i djupaste fred. Sture Karlsson |
|||||||||||||
|
JO-rond: P 18-kaptenen angriper chefernas Gotlänningen 19/3 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
JO-karusellen på P 18 fortsätter och har nu kommit in på ett nytt varv. Kapten Sture Karlsson har till riksdagens ombudsmannaexpedition insänt 10 av de 19 punkter han tänker yttra sig över arméchefens och militärbefälhavarens yttrande. Han inleder med ”överste Hjukströms påstådda politiserande i tjänsten” och sammanfattar efter en lång beviskedja sin uppfattning om regementschefens tal till de värnpliktiga på följande sätt: Överste Hjukström har i sitt eget vittnesmål medgivit att han överskridit sina befogenheter enligt TjRK kapitel 16. Polemik har ej undvikits i frågor där partipräglade meningsskiljaktigheter förelegat. Att han anser ett dylikt överskridande av sina befogenheter berättigat för försvarsändamålets skull förbättrar inte hans ställning. Kapten Lindqvists och fanjunkare Janssons vittnesmål styrker vad översten erkänner och jag framfört i min anmälan. Kapten Lindqvist styrker även att översten avslutade med ”en värdering av motsvarande innebörd, som angivs (sic) i anmälan”. Inget vittnesmål styrker att överstens avslutning varit av det slag han själv anger.
BOSTAD I TINGSTÄDE Ifråga om den av kronan ägda bostaden i Tingstäde som militärbefälhavaren trots regementschefens avstyrkande hyrt ut till en major, anser kapten Karlsson att generalen och majoren handlat mot kronans intressen för att ge majoren en privat fördel. Kapten Karlsson påpekade i sin anmälan att korruption kan förekomma med det nuvarande militära betygsättningssystemet och han hemställde om utredning huruvida sådan korruption förekommit vid P 18. Någon sådan utredning har inte gjorts och kapten Karlsson undrar nu varför så inte skett.
BETYGEN JO-karusellens första tur, överstens ändring av kadettens betyg tar kapten Karlsson upp och begär en utredning om varför kadetten ansågs lämplig för utbildning.
PÅTRYCKNING I en lång inlaga behandlar kapten Karlsson den punkt som upptar påstådda påtryckningar från översten och generalen för att få honom att ta tillbaka sin JO-anmälan. I denna inlaga antyds att Gotlands Allehanda av generalen och översten förmåddes vänta med publiceringen i fyra dagar för att man skulle hinna få kapten Karlsson att ta tillbaka sin anmälan. Under denna tid kontaktades han av flera officerare med uppgift att förmå honom att uppskjuta inlämnandet av sin anmälan. Arméchefen har i sitt yttrande över denna åtgärd funnit ”att det måhända kan ifrågasättas om detta överste Hjukströms handlande var formellt rätt”. Kapten Karlsson tycker att arméchefen borde medge att det var formellt fel, och menar att överste Hjukström i flera former utövat påtryckningar för att klagan skulle återtas eller ändras till sin karaktär.
PÅVERKAN TILL KORUM Kapten Karlsson anser vidare att översten påverkat meniga att deltaga i korum, vilket han anser strider mor bestämmelsen i tjänstereglementet om att den som ”med hänsyn till sin inställning i religiöst avseende icke önskar deltaga i gudstjänst eller korum skall befrias från deltagande”.
TAVLA FÖR 10.000 Överstens inköp av ett konstverk till regementet för 10.000 kronor anser kapten Karlsson egenmäktigt då han först femdagar före avtäckandet begärde tillstånd till inköpet. Kapten Karlsson vill också ha utrett om den myndighet som beviljade medel i efterhand förfarit riktigt.
KRONANS MÖBLER I en av de nu inlämnade punkterna tar kapten Karlsson upp det förhållandet att översten privat hyrt ut ett rum i sin bostad som var möblerade med kronans möbler. Att tidigare regementschefer gjort detsamma fritar inte överste Hjukström, menar han, och vill ha även deras handlande utrett. |
|||||||||||||
|
Lottorna i Roma ställde ut ”Saker och ting” Gotlänningen 20/3 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
— Av Johannes Gardell —
Mellersta Gotlands Lottakår hade i går (19/3 1969) kväll anordnat en intressant informationsträff i Roma Centralskola, där ett drygt 50-tal personer mött upp. Kapten Bengt Ahrnfelt redogjorde för lottornas betydelse ur militär myndighets synpunkt och betonade att lottorna är absolut nödvändiga för att komplettera männen i krigsförbanden. Fru Peg Sjöberg, vice ordförande i lottaförbundet på ön, informerade därefter om utbildningsfrågorna. Från en resa till Egypten berättade fru Märta Wictorsson.
Högbergs skulpturer är originella tycker lottorna Elsa af Petersen, Karin Josefsson, Annie Henriksson och Maj-Britt Frölich, som var med och ordnade utställningen.
Vad som särskilt tilldrog sig deltagarnas intresse var den utställning av ”Saker och ting” som lottorna ordnat i skolans samlingslokal. Det finns verkligen många saker och ting i våra gotländska hem som är värda att ses av flera än ”släktingar och vänner”. Föremål som gått i arv i generationer, tillverkade här på ön, inköpta på auktioner eller hemförda av någon anförvant från andra länder i förgången tid. Lottorna hade ringt sina vänner och bekanta och fått ihop en rätt stor samling. Där fanns en väggklocka från 1800-talets förra hälft med slagverk och speldosa från Bertil Sandström i Vänge, duk från 1700-talet med applikationer, ”en morgongåva till mormors mormor”, ägare fru Signe Pettersson, bandgrind från 1762 tillhörig Harald Wallin, Katthammarsvik, en stor tekanna av koppar med värmelod inuti, en praktfull fruktskål i metall och glas från Olofssons i Kräklingbo, soppslev av snäcka silver och trä från omkring 1870, kommen från Kalbjerga på Fårö och tillhörig Nanny Kahl, Fjells i Endre. Där fanns vidare mustaschkoppar av porslin och en hel del annat fint från Gertrud Larsson, Halla, porslinskarott av gammalt Rörstrand, dricksstop från 1700-tal, ja, man kan inte räkna upp alltsammans. Några små tavlor är dock värda att nämnas, den ena målad av prosten Laurentius Gardell, Burs, död 1800, den andra sydd ”av min pappas mormors svärmor”. Pappan född 1796. Intressanta att se var också är träskulpturerna av O. Högberg, Endre, en av dem med figurer som ”symboliserar krigförande nationers ställning mot Sverige under första världskrigets första skede”. Sverige representeras här av Göta Lejon, som bits i svansen av den franska tuppen, den spanska hunden och den ryska vargen. Texten finns inristad i botten. Han hade också med ett par tavlor: Goliats död, eller om man vände på tavlan, David och Jonatan. Utställningen var ett lyckat kast av lottorna, och det skulle inte förvåna om de snart gör om det här för en större publik. |
|||||||||||||
|
Den här bjässen kostar P 18 950 kr per mil Gotlänningen 26/3 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Den väger 52 ton och kostar i drift 950 kr för varje mil den kör! Just nu dundrar den fram på Tofta skjutfält (bilden), där det är stor ”examensmanöver” för de värnpliktiga på P 18 och A 7 som muckar om en månad. Det handlar om stridsvagn 102, en nyhet för P 18 och Gotland. Men är inte den uppmärksammade stridsvagn S den nyaste nya, undrar ni kanske. Javisst, på fastlandet men ingen vet när den kommer till Gotland. I stället har vi fått stridsvagn 102, som alltså är ny för Gotland men c:a 15 år gammal på fastlandet. — Är det inte så att Gotland ofta får det material som inte längre vill ha på fastlandet? Frågade vi major Uno Årefeldt på P 18.
Störst bland bjässarna vid den stora manövern på Tofta skjutfält var den för Gotland nya stridsvagnen 102. 52 ton väger bjässen och är utrustad med en 10,5 cm kanon, som är gyrostabiliserad. Det innebär bl. a. att man kan skjuta under gång. Dyr är den också. Den gamla stridsvagn 74 kostar c:a 300 kronor i milkostnad medan 102-an kostar hela 950 kronor per mil att köra. Då är bränsle och underhåll inräknat. Men är egentligen stridsvagn 102 så ny? Jo, för Gotland men inte för landet i övrigt. Till Sverige kom den redan i mitten av 50-talet! På fastlandet är det ju som bekant stridsvagn S som börjar vinna terräng. — När får Gotland stridsvagn S — och är det inte så att gotlänningarna får nöja sig med sån som man inte vill ha kvar längre på fastlandet? — Det är nog sant att Gotland alltid fått ligga ett steg efter jämfört med fastlandet , säger major Uno Årefeldt. Och när vi får stridsvagn S vet vi inget om — vi fick ju 102-orna så sent som förra året och då i begränsat antal. — Men 102-an betyder ändå en väldig förstärkning för det gotländska försvaret, tillägger major Årefeldt. Den är inte alls undemålig och den kommer ju till praktisk användning i Israel och Egypten just nu. Modellen är engelsk. |
|||||||||||||
|
Skånsk krigare på Tofta-manöver: Gör hela Gotland till skjutfält Gotlänningen 26/3 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
— Av OLA SOLLERMAN — — Varför inte göra hela Gotland till skjutfält, här finns ju inte många som störs av lite skjutande, tycker Carl-Eric Philip, värnpliktig artillerist och skåning på gotländsk vårmanöver. Han och ett tusentals (sic) andra krigare håller den här veckan på att försvara Tofta skjutfält och man är inte riktigt glada över att behöva hålla till på toftafältet där man snart känner varje träd och buske. — Inte heller övningsledningen vill hålla till på det alltför välbekanta fältet, berättar major Uno Årefeldt på P 18. Vi skall ju lära känna den terräng vi skall försvara — d. v. s. hela Gotland — men av kostnadsskäl måste den här övningen hållas på egen mark. Det blir dyrt att så här års ge oss ut med de tunga stridsvagnarna på privat mark, där skadorna kan bli stora och dyra.
Två pansarsoldater, Björn Eneqvist och Christer Söderstedt, och en artillerist, Carl-Eric Philip, väntar på anfall från pv-kanonvagnen. Eldledaren Philip menade att hela Gotland och inte bara toftafältet skulle användas som skjutfält. Men så är han också skåning...
Övningen, där P 18 och A 7 samverkar, innebär examen för de värnpliktiga som muckar den 25 april. Att övningen lagts en hel månad innan muck har också med markskador och markförhållanden att göra. Snart blir det ju rena lervällingen ute i markerna och då vill man ogärna släppa loss de tunga P 18-bjässarna.
P 18-chefen, överste Gerhard Hjukström, är skicklig taktiker, det var hans specialämne som lärare på krigshögskolan och han är också författare till boken Soldat i fält. – Gårdagens anfall var ett idealiskt exempel på hur det skall gå till, berättade han och ritade upp läget i snön.
”FÖR GRÖNA FÖR ATT SPELA FI” Övningen började i måndags (24/3 1969) eftermiddag och slutar först på fredag. Det blir håll i gång mest hela tiden, första natten fick man både slåss och stå post i minusgrader. I går landsattes fienden från luften och P 18:s pansarbataljon och A 7:s haubitsbataljon hjälptes åt att slå ned fi i skorna. Som fi fungerar ett par hundra färska värnpliktiga som ryckte in så sent som i höstas. - De är egentligen för gröna ännu att vara med på en sån här avancerad övning, förklarar major Årefeldt., och man måste i stort sett säga åt dem allt vad de skall göra. Men det är pigga grabbar, som tycker det är kul att komma ut så här och spela fi.
I SKOTTLINJEN Och pigga såg verkligen fiende-grabbarna ut när de i går middag i ett överraskande anfall föll i ryggen på en pluton. De knattrade på för fullt med sina lösa skott och mitt i stridslinjen stod övningsledaren själv, överste Gerhard Hjukström, och höll för öronen. - En fin övning, tyckte han. Taktiskt sett har det varit ett idealiskt anfall mot fienden. Precis som en svensk styrka skall fungera. - VU 60, den nya organisationen, har också klara fördelar, förklarar översten. Den här övningen har hittills gett fint exempel på det. Det är nu ett riktigt stridsförband vi ser i verksamhet. Grabbarna är inte längre så gröna när de kommer in på repövningen, de är redan inkörda i stridsförbanden och vet sina uppgifter. |
|||||||||||||
|
Avtackning på P 18 utan försenade medaljer Gotlänningen 1/4 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
I dag är P 18 sju man kort. Det är nämligen avtackning av två militärer och fem civilanställda vid regementet i går. (31/3 1969) Överste Hjukström avtackade på sedvanligt sätt, och det var också meningen att det skulle bli medaljer för ”de som gick”. Men därav blev intet. Orsak: leveransen försenad. Militärerna som avgick var förvaltarna Lage Filipsson och Oscar Öhrström. Filipsson tillträdde redan den 1 november en tjänst som fritidsintendent i Ljungby stad och hade rest till Gotland ”bara” för det här. Filipsson har tjänstgjort vid P 18 från 1938 och kommer att få medalj i guld. Förvaltare Öhrström - som varit reg. specielle sjukvårdsspecialist – avgår efter 20 år vid P 18 och kommer att få medalj i silver. De civilanställda som avgick var följande: Ekonomibiträdet Marianne Gardling (anställd sen -37), förman Sven Pettersson (anställd sen -37), 1:e reparatör Artur Johansson (anställd sen -42), förrådsman Nils Steen (anställd sen -45) och förrådsarbetare Emrik Medqvist (anställd sen -45). De två förstnämnda kommer att få guldmedaljer och övriga silver. |
|||||||||||||
|
Ett handgranatkast avgjorde slutstriden i patrullfälttävlan Gotlänningen 3/4 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
— Thomas Gottfridsson—
— Så här nära ett DM-tecken lär man väl aldrig mera i sitt (liv?) komma. Styckjunkare Allan Olofsson på A 7 var både glad och ledsen i går. Han hade kommit tvåa med sin patrull i årets MDM i patrullfälttävlan. Glad för den ”i alla fall” fina placeringen, men ledsen därför att det var ju så ytterst nära att det gått vägen. Ett missat kast i handgranatskastningen fällde avgörandet. Efter en mycket stark spurt gick segern inte helt oväntat till överfurir Curt Johanssons patrull från P 18. Jo det är samme Curre som spelar fotboll och handboll för Gute.
Årets MDM-mästare i patrullfälttävlan. Öfu Curt Johansson, 26, P 18 (stående) och hans manskap, fr. v: Tommy Wallenberg, 23, Norrköping, Benny Hansson, 21, Finspång och Bengt-Eve Pettersson.
Tävlingen var förlagd till trakterna kring Klinteberget i Boge där upprop skedde redan vid 5.30-tiden i går morse. 23 patruller med fyra man i varje (1 stambefäl + 3 värnpliktiga) startade med fältskjutning på kpist, där varje man i patrullen fick skjuta 5 skott/skjutstation. Därefter följde orientering på en bana som mätte cirka 8 km och med endast 5 minuters vila efter det patrullen kommit i mål från orienteringen bar det iväg på en cirka 2 km lång och mycket krävande hinderbana. Tävlingen avslutades med handgranatskastning. Fyra grenar sammanlagt alltså.
Jämnheten avgörande — Det var nog vår jämnhet som fällde avgörandet i den här tävlingen, kommenterade Curt Johansson efter väl förrättat värv. Curres patrull var sexa i skjutmomentet på 21 poäng mot 11 för etappsegraren Allan Olofsson. — I orienteringen gjorde vi en miss som kostade oss c:a 3 min., så där blev det bara 9:e plats, berättade Curre vidare. Men då det var det dags för hinderbanan var Curre och hans grabbar obevekliga. Här kunde ingen av konkurrenterna mäta sig tidsmässigt, 9,17 blev tiden mot 9,43 för Lt Ingemar Ohlsson på andra plats. Dessa två var (de) enda lag under 10 minuter. När det sedan också blev en fullträff i handgranatkastningen var det inte längre något snack om saken. Curre själv fick förresten springa med två kpistar runt hela hinderbanan. En av grabbarna orkade helt enkelt inte bära sitt vapen. De som deltog i segrarlaget förutom patrullchefen själv var Bengt-Eve Pettersson, 21 från Fole (duktig fotbollsspelare i Bro SK) samt östgötarna Tommy Wallenberg, 23, från Norrköping och Benny Hansson, 21, från Finspång. De kan sannerligen åka hem med gott samvete. Det här var inte första gången Curt Johansson vann ett MDM i patrullfälttävlan. — Jag tror det var 1964 som jag också var med och vann. Fast då var jag inte patrullchef. Sven Larsson ledde truppen den gången.
Vilket hopplockargäng ! Allan Olofssons patrull var som sagt nära en storskräll. Mycket länge hängde hans namn högst upp på resultatstegen, men det blev att flytta ner ett pinnhål sedan Curt och hans patrull gått i mål som en av de sista i tävlingen. Kanske en liten fördel också att starta långt bak i fältet en sån här dag då det var snö kvar i markerna. I orienteringen var det bitvis bara att följa spåren. Allan Olofsson: — Vi var egentligen bara ett hopplockat gäng — kompaniets ”C-lag” — så jag är trots allt mycket nöjd med placeringen även om det känns hårt att bli snuvad just på slutmomentet. Men det var mitt eget fel. Jag bommade i handgranatkastningen där det hade räckt med ytterligare en träff i yttre zonen för att guldet skulle blivit vårt.
Fler med otur Det fanns även andra som hade otur. Fjärdeplacerade styckjunkaren K-J Lindström t. ex. Hans patrull hade troligen vunnit om inte kpisten för en av grabbarna strejkat vid skjutmomentet. Där blev det fyra poängs belastning och drar man ifrån dessa fyra så hade det blivit seger med en tiondels poäng...! Så hårt var det faktiskt mellan lagen i täten. Trean Ulf Malmros var t. ex. bara 3,7 poäng från seger. I sammanhanget kan också nämnas att fjolårssegraren Nisse Karlsson hamnade på 10:e plats.
Sol vid prisutdelningen Tävlingarna gick inte i något vårväder precis. Snöslask i markerna och småruggigt i luften. Men lagom till överste Tore Deutgen skulle förrätta prisutdelningen tittade solen fram. — Men det är kanske meningen att det skall vara så vid såna här tävlingar, kommenterade översten skämtsamt. Tävlingen flöt mycket fint under tävlingsledaren Lasse Holmös ledning. Stockningarna mellan de olika momenten som rätt ofta brukar förekomma uteblev nästen helt. Resultat: 1) Öfu Curt Johansson, P 18 157,5, 2) Stj Allan Olofsson, A 7 159,2 (övriga i laget: Bo Bergman, Morgan Strömberg och Claes Karlsson. Den senare känd handbollsspelare i Gute), 3) Serg. Rolf Malmros, P 18 161,1 (övriga: Karlsson, Bramsell, Ekström), 4) Stj K-J Lindström, A 7 161,4, 5) Fj Sune Westberg, P 18 165,7 6) Lt Ingemar Ohlsson, P 18 169,7, 7) Stj Mats Bergvall, A 7 171,8, 8) Öfu Kjell Lindvall, P 18, 175,9, 9) Flgj Åke Palmgren, KA 3 176,5, 10) Stj Nils Karlsson, Lv 2 178,4. De tre bästa i varje gren plus Curt Johansson blev följande: Skjutning: 1) Stj Olofsson, A 7, 11 p, 2) Flgj Jacobsson, KA 3, 14 p, 3) Stj Lindström, A 7, 16 p, 6) Öfu Johnsson, P 18, 21 p. Orientering: 1) Stj Bergvall, A 7, 1.12,43, 2) Stj Olofsson, A 7, 1.15,10, 3) Stj N Karlsson, Lv 2, 1.16,20, 9) Öfu Johansson, P 18, 1.21,27. Hinderlöpning: 1) Öfu Johansson, P 18, 9,17, 2) Lt Ohlsson, P 18, 9,43, 3) Stj N Karlsson, Lv 2, 10,11. Handgranatskastning: 1) Fj Westberg, P 18, 7 p och Serg Pedersson 7 p, 3) Öfu Johansson, P 18, 9 p. |
|||||||||||||
|
Mellanöl prövas på markan Gotlänningen 10/4 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Från dag som regeringen bestämmer bör försök göras med utskänkning av öl typ A och B, d.v.s. vanligt öl och mellanöl, på fasta marketenterier i försvaret. Detta föreslås av finansminister Sträng som i likhet med överbefälhavaren anser att en sådan försöksverksamhet skulle kunna bli av värde för den nykterhetspolitiska bedömningen. ÖB har ifrågasatt både nödvändigheten och lämpligheten av nuvarande utskänkningsförbud. Hävs detta når man enligt ÖB sannolikt den positiva effekten att den okontrollerbara ölförtäringen utanför kasernområdet minskar samtidigt som de värnpliktigas känsla av förmyndarskap under militärtjänstgöringen försvinner. Utskänkningen bör begränsas till tid efter tjänstens slut för dagen eller annan tjänstgöringsfri tid. Inskränkningar bör ske när så är motiverat av hänsyn till tjänstgöringen. |
|||||||||||||
|
Skjutvarning Gotlänningen 11/4 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Nej, minan hade inte exploderat! Gotlänningen 12/4 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
En flytande mina har observerats i farvattnen kring Gotska Sandön. Det var öländska fiskebåten Salve som rapporterade fyndet till Tingstäde radio på torsdagen. (10/4 1969) Minan hade siktats 20 distansminuter från Kyrkudden på Sandön. Salve fick i uppgift att stanna kvar på platsen. En viss förvirring uppstod dock senare på Tingstäde radio förlorade kontakten med Salve. För att få reda på vad som hänt dirigerades räddningskryssaren Helge A:son Johnsson till platsen. Allt var dock väl men fiskebåtens radio strejkade. Det blir nu militära myndigheter som får ta hand om minan. |
|||||||||||||
|
Slite lottakår inbjöd hemvärnet till äggsexa Gotlänningen 12/4 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Det rådde en gemytlig stämning i Gothems hemvärnsgård på skärtorsdagskvällen, (10/4 1969) då lottor och hemvärnsmän från Slite, Gothem och Vallstena hade samlats till äggsexa i form av knytkalas. I hemvärnsgården var det påskpyntat och fint och de cirka sextio deltagarna blev vid ankomsten mottagna av tre unglottor, vilka klätt ut sig till påskkäringar.
Här syns två deltagare i en av de uppskattade lekarna. Elisabeth Johansson följer intresserat Nils Wahlgrens förehavanden.
Till tonerna av ”Kycklingpolkan” framförde fru Elisabeth Johansson och herr Erik Holm från Slite en trevlig välkomstkuplett. Med anknytning till att det var äggsexa, hade de på ett piffigt sätt klätt sig som tupp och höna. Spelman för kvällen var Nils Bergklint, som på ett skickligt sätt framförde ett dragspelssolo, Birgit Lavergren och Erik Holm sjöng sedan flera vackra sånger bl. a. ”När det våras ibland bergen”. Med bistånd från Conny Holm, vilken utklädd i vandrarkläder och ryggsäck kom in på scenen och demonstrerade, sjöngs som allsång ”Den glade vandraren”. Efter det trevliga programmet, smakade det gott med ägg och smörgåsar. Gothemslottorna svarade för att koka och servera kaffe. Vid kaffebordet berättades en del roliga historier och äggen fick en strykande åtgång. När alla var mätta och belåtna, tog spelmannen fram sitt dragspel och spelade upp till dans. Under kvällens lopp lektes också några roliga lekar som väckte stor hos deltagarna. Slite lottakår, som stod för arrangemanget av tillställningen, fick bevis för uppskattning genom att hemvärnschefen Gothem Artur Gahnström överlämnade en blombukett till lottornas kårchef fru Elisabeth Johansson. Fru Johansson framförde sitt tack och sin glädje över att så många hade hörsammat inbjudan. Även de som hade medverkat i kvällens program, blev avtackade med varsin liten present. Innan man skildes åt för kvällen, blev det en litet mer stillsam avslutning, genom att Erik Holm sjöng ”Konvaljens avsked”. M. P. |
|||||||||||||
|
Hälsofarlig stridsvagn rullar på P 18. Risk delvis avhjälpt Gotlands Folkblad 16/4 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
På P 18 finns ett flertal stridsvagnar modell 74. Det är risk för koloxidförgiftning i dem. Under vintermanövern i Norrland för ett par år sen inträffade två förgiftningsfall som JO-anmälts av en läkare. Mätningar som
utförts visar att risk för koloxidförgiftning av
besättningen föreligger om både huvudmotorer och
elverksmotorn är i gång samtidigt. Förbud mot detta har
utfärdats men det kan enligt JO inte anses full effektivt.
F. ö. finner han att det meningsfulla i ett sådant förbud
kan ifrågasättas. Om huvudmotorerna på grund av köld eller
annat måste hållas igång kan detta innebära besättningen
inte får använda värmesystemet med fara för förfrysning. |
|||||||||||||
|
700 soldater övar i busken. Gerillakrig i dagarna tre Gotlands Folkblad 17/4 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
300 A 7-soldater skjuter i morgon sina sista haubitsgranater på Tofta skjutfält under sin värnpliktstid. Då slutförs nämligen A 7:s slutövning för året och soldaterna åker hem för att förbereda avrustningen. När man kommer in
på A 7:s område igen har man sedan måndagen tillbringar c:a
35 mil på gotländska vägar. Förflyttningar har nämligen
dominerat denna slutövning.
Gerillakrig på Sudret. Strider i dagarna tre Nu rasar ”Det
fria kriget” på Sudret. Fråga grabbarna på 8 komp. på P 18…
I dagarna tre – med stopp i morgon förmiddag – får de öva i
att uppträda i gerillaförsvar. Plutonen skall lära sig att
klara sig på egen hand. Om vårt ordinarie försvar skulle bli
utslaget så skall de här gerillaförbanden fortsätta och
slåss och försöka besätta de områden fienden redan besatt.
300 A 7-soldater slutspurtar inför
utryckningen nästa vecka − Nu har vi bara två nätter kvar i busken, var ett ständigt återkommande påstående bland c:a 300 soldater, som stred i När på onsdagen. (16/4 1969) De 300 soldaterna slutför nu sin slutövning och får kuska runt hela Gotland. Man började på måndagsmiddagen på Tofta skjutfält, på tisdagen förflyttades hela bataljonen till Rone-trakten, på onsdagen till Kappelshamnstrakten vid bl. a. När för att i dag återgå till Tofta och slutföra övningen och sedan åka ”hem” till A 7 och förbereda avrustningen. Denna slutövning
kallas också kårchefens slutövning. Överste Ture Deutgen är
också övningsledare med överstelöjtnant Gösta Mittag-Leffler
som biträdande och kapten Lennart Forsberg som skjutledare.
LÅNGA MARSCHER Men innan man kom
till Lauviken hade man klarat av ”fi” i Tofta och i Rone.
Dessutom klarades en liten luftlandsatt fientlig trupp av på
marschen från Tofta till Rone. Som synes har den 300 man starka bataljonen fått röra på sig en hel del. Under de fyra dygnen har man förflyttat sig omkring 35 mil. Och det är inte småbitar ur gotländska förhållanden.
En nyhet hade
lagts in i det första momentet på Tofta skjutfält. Mot alla
tips kom landstigningen enligt modell
”Normandie-invasionen”, d. v. s. att ”fi” landsteg vid de
höga pallkanterna. För att klara av detta måste man leka
”luftvärnare”, d. v. s. att eldrören så högt att luftbanan
för projektilen bildar en mycket hög båge. Detta för att
kunna ”ramla ner” bakom pallkanten. Det var första gången
för A 7 som man provade detta med bataljonen.
Han gör fienden chanslös vid landstigning på ön
Kapten Lennart Forsberg, A 7, har sett till mer än någon
annan på Gotland att ”fi” landstigningsstyrkor inte haft en
chans att få grepp om vår kära fosterö. Lennart Forsberg, 51
år, har nämligen i många år varit skjutledare på A 7:s
övningar. Och det innebär att det är han som ser till att
eldledarna fått syn på den fientliga styrkan ute vid
horisonten, han har hela tiden sedan angivit flottans
positioner under dess frammarsch. |
|||||||||||||
|
P 18-värnpliktig slapp arresten Gotlands Folkblad 17/4 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
En värnpliktig som överklagat regementschefens beslut att döma honom till arrest för fylleri och tjänstefel, fick straffet nedsatt till 6 dagars disciplinbot. Dagofficeren, som vittnade, förklarade, att hade han sett den värnpliktige på stan hade jag förmodligen inte lagt märke till honom, utan det var först vid konfrontationen, som jag märkte berusningen. - Hur skulle ni vilja beteckna berusningen? frågade åklagaren. - Lindrigt berusad. Däremot fick han 6 dagars disciplinbot för att han uppträtt utanför kasernområdet i fältuniform och för att ha tagit sig in genom kasernstaketet. |
|||||||||||||
|
Medalj till kassaförvaltaren när Sveriges Flotta i Visby fyllde 20 Gotlands Folkblad 17/4 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Hypoteksdirektör Stig Holmqvist fick mottaga en silvermedalj av sjökapten Knut Ahlberg
Lokalavdelningen av Sveriges Flotta i Visby firar i år 20-årsjubileum. På årsmötet i går kväll fick mångårige kassaförvaltaren hypoteksdirektör Stig Holmqvist mottagit en silvermedalj från riksstyrelsen. Utdelare var kvällens fungerande ordförande sjökapten Knut Ahlberg, då ordinarie ordf. skeppsredare Robert Myrsten var förhindrad närvara. Årsmötet inleddes med en parentation över avlidna medlemmar och styrelseledamoten adjunkt Åke Rauke. Vid förhandlingarna valdes direktör Eric D. Nilsson (Gotlandsbolaget) till hans efterträdare i styrelsen och efter dr Olof Odén som avflyttat valdes postmästare Carl Axel Jakobsson. I övrigt blev det omval – Robert Myrsten (ordf.), Knut Ahlberg (v. ordf.), Gösta Lundberg (sekr.), Stig Holmqvist (kassaförv.), Ivar Björkander, Arne Decker och Åke Kimell (övriga ledamöter). Efter förhandlingarna åt man en liten tesupé på Hamnstationens caféteria, där mötet försiggick, samt åhörde ett föredrag med ljusbilder av kapten Ulf Norin. |
|||||||||||||
|
Pop och puss på P 18-muck. Cecilia Stam i Exhuset Gotlands Folkblad 21/4 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
Närmare 500
värnpliktiga på P 18 muckar på fredag. (25/4 1969) Det är
fyra hela kompanier och delar av ett femte. I går kväll hade
man stor utryckningsfest i Exhuset. Kvällens gästartist:
Cecilia Stam. Tidigare kallad Sveriges popflicka. Visst är
hon fortfarande poppig men hon sjunger även lugnare låtar –
det fick publiken med överste Gerhard Hjukström bevis för i
går kväll. |
|||||||||||||
|
A7 till P18 kostar 40 milj. Gotlänningen 22/4 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
- Förutom några fastigheter i innerstaden har Kronan A7 om 100 har och P 18 om 360 har. Från militär sida har vi inte direkt önskemål att flytta ut A7 till P18. Det är inga stora pengar, som behövs för att rusta upp A7, sade general Fredrik Löwenhielm, när han på måndagskvällen gästade Visby arbetarekommun. En flyttning av A 7 till P 18 skulle dock ge bättre överenskommelser mellan freds- och krigsorganisation. Kostnaderna blir dock betydande. Jag tror inte man kommer under 30–40 miljoner bara i fastigheter.
General Fredrik Löwenhielm gästade på måndagskvällen (21/4 1969) Visby arbetarekommun. Här ses han i samtal med riksdagsman Georg Pettersson. |
|||||||||||||
|
Håller ”Markan” för höga priser? Gotlänningen 22/4 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
- Jag tvivlar på att det finns några pengar till förströelseverksamheten på regementet. Som det är i dag får de värnpliktiga själva betala den genom överskottet från Markan, vilket har till följd att Markan håller alltför höga priser, sade Christer Pettersson i den frågestund, som följde på general Fredrik Löwenhielms föredrag på Visby arbetarekommuns möte på måndagskvällen. General Löwenhielm svarade, att anslaget till personalvården på P 18 är dubbelt så stort som vad övriga regementen på fastlandet får. Är det för höga priser på Markan kan ni ta upp det i personalnämnden. Privat är jag dock tveksam om det i dagens samhälle skall gå till så att överskottet från Markan skall gå till förströelseverksamheten. I sitt föredrag utvecklade general Löwenhielm sin syn på försvarets markfrågor och framhöll önskemålet, att få marken samlad i så få enheter som möjligt, detta ur såväl rationell som naturvårdssynpunkt. Vidare tog han upp personalproblemen. En besvärande sak är att de värnpliktiga från fastlandet har så dyra resor. Det finns värnpliktiga som under sin värnpliktstid lägger ner 1.000 kronor på resor. Även narkotikafrågan togs upp och åtgärder mot det ökade bruket av knark. — Varför låter man vid krigsspel den anfallande parten komma från öst frågades det. Generalen svarade: Numera använder man beteckningen stormakter. En landstigning på Sveriges östkust kommer från öst, och på Sveriges västkust från väst. En värnpliktig: - Vi får bara lära oss känna igen östsidans vapen, men aldrig den andra sidans. Generalen: — Det är en brist på utbildningen, som vi får rätta till. Till sist tackade fungerande ordföranden, Hj. Heidenberg, generalen för hans medverkan, ett tack som underströks med en stark applåd. |
|||||||||||||
|
Sju glada och goda krigare från P 18 firade i Köpenhamn Gotlands Folkblad 23/4 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
Sju glada krigare
från P 18 kom i måndags (21/4 1969) hem från en weekendvisit
i Köpenhamn. Grabbarna har av kamrater och befäl på
regementet valts till bästa soldat och bästa kamrat inom
respektive kompanier. Kamratföreningen och Linjeflyg har
bjudit på Köpenhamnsresan och på programmet har bl. a. stått
besök på Carlsbergs bryggerier, Tivoli, Zoo have, ökända
Nyhavn och revyföreställning. |
|||||||||||||
|
Utryckningsassistenterna på A 7 Gotlands Folkblad 23/4 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Utryckningsassistenterna på A 7 brukar kännetecknas av att många flickor − ibland lika många som soldaterna – möter upp i artillerihallen. A 7-grabbarna lockar tydligen. Eller också är det ”Rospiggarna” som drar gotlandstöserna till A 7. Det blir en utryckningsfest i sedvanlig stil. Tommy Wahlgren, som direkt efter Röda Fjädern-arrangemangen kastat sig över A 7-festen, har tillsamman med ett festligt gäng artillerister snitsat ihop en ”ganska tuff” show med mycket musik – A 7 håller sig ju med egen orkester, som kompletteras av kvällens dansband: Rolf Hermans. Alla flickor som kommer till A 7 i kväll (onsdag) kommer att tas väl om hand, lovar festbestyrelsen. I Fårösund fortsätter de populära KA 3-danserna. I kväll inbjuder KA 3 personalvårdsdetalj allmänheten till f. d. flygets gymnastiksal där Classes spelar upp till dans. Trivsamma ”Rospiggarna” – välkända från bl. a. svensktoppen – uppträder. |
|||||||||||||
|
”Fientlig flygverksamhet rapporterad över ön” Gotlands Folkblad 1/5 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
Nära hundratalet personer var under söndagen engagerade i den luftbevakningsövning som genomfördes på ön. Övningens mål var att ge personalen övning i rapportering och uppföljning av flygverksamhet över Gotland och enligt övningsledningen blev resultatet gott. Ett 80-tal lottor och frivillig manlig personal bemannade ett tiotal luftbevakningsplatser runt ön och vidare medverkade olika luftbevakningscentraler. För flygverksamheten svarade dels F 13 G dels Gotlands flygklubb, och vidare sändes lufor (luftförsvarsorientering) över radions långvågsband. |
|||||||||||||
|
Prov på äktenskapsskolan på KA 3 Gotlänningen 2/5 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Även i år har en s. k. äktenskapsskola anordnats för de värnpliktiga vid KA 3. Ledare har också denna gång varit fru Ulla Träff, som tillsammans med bl. a. distriktssköterskan Zaida Palmgren, ur olika aspekter invigt ett 20-tal målmedvetna unga herrar i samlevnadens komplicerade konst. Kursen närmar sig nu sitt slut och i söndags (1/5 1969) avlade adepterna något av ett gesällprov. På programmet då stod ”lysningsmottagning”, arrangerad i fru Träffs hem. Fru Möllerström demonstrerade alkoholfria drycker och i övrigt fungerade allt som ”på riktigt” med ett par (naturliga) undantag: Inga blivande brudar och inget presentbord syntes. Men både det ena och det andra kommer säkert med tiden. ”Brudarnas” ankomst är f. ö. redan bestämd. I samband med kårens dag i augusti skall de tilltänkta besöka Fårösund, dels för att få en uppfattning om militärliv och dels för att kunna konstatera, huruvida kurskvällarna medfört någon påtaglig förbättring i pojkvännens allmänna status. Är så fallet kanske det där med presentbord också ordnar sig så småningom. Sunne |
|||||||||||||
|
VILLA VILLEKULLA HOTAS AV RIVNING Gotlands Folkblad 3/5 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Villa Villekulla som det ser ut i dag – verandan där ”Lilla gubben” bodde är bortriven. Men huset strålar fortfarande i granna grön, gula och skära färger och i sommar stannar turistbussarna där. Militären blundar med ena ögat och låter barnen gå in i trädgården – men inte in i huset. Det är hemligt militärt förråd.
Men Kronefalk vill inrätta Pippi-museum! Pippis hus på P
18 skall rivas. Det finns beslut från
fortifikationsförvaltningen om den saken. Huset är i så
dåligt skick att det helt enkelt inte lönar sig att rusta
upp det. Men överste Hjukström har en idé. Turistdirektör Karl-Erik Kronefalk har planer på att göra huset till ett slags ”Pippi-museum”. Villa Villekulla är en turistattraktion just nu. Vi tror att Pippi Långstrump förknippas med Gotland sen filminspelningen här. Man skulle då kunna tänka sig saftservering, lekplats och andra sådana trevligheter för barnen i trädgården. Vi vill ha området civilt åtminstone sommartid, säger direktör Kronefalk. Kommendörkapten
Oscar Falkman, fortifikationsförvaltningen: |
|||||||||||||
|
Hemvärnare kulsprutetävlade Gotlänningen 5/5 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Stånga hemvärnsområde segrade i söndagens kulsprutetävling på Tofta skjutfält. 19 lag från hemvärnsområden runt om på Gotland ställde upp med 5–6 mannar i varje lag. Skjutvädret var idealiskt med utmärkt sikt men med svår blåst. Tävlingen bestod av tre moment, stridsskjutning, skolskjutning och materialkunskap.
RESULTAT: (stridsskjutning+skolskjutning+materialkännedom=slutpoäng): 1) Stånga hemvärnsområde 258+218,5+195=671,5 2) Ekeby 170+205+210=585,5, 3) Lärbro 208+221+120=549, 4) Gammelgarn 197+169,5+150=516,5 5) Vamlingbo 116+210+135=461. På bilden ses: Ingemar Andersson, Vamlingbo, hemvärnområdeschef Sylve Berg, fanjunkare Åke Sporre. Sporre, samt Gerhard Söderström och Hugo Nilsson, Vamlingbo, kring kulsprutan. |
|||||||||||||
|
”Fientlig flygverksamhet rapporterad över ön!” Gotlänningen 5/5 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Peder Wahnström, Bäl, och Bernt Pettersson, Tingstäde, spanar efter ”fientligt” flyg vid en luftbevakningsstation på norra Gotland.
Nära hundratalet personer var under söndagen (4/5 1969) engagerade i den luftbevakningsövning som genomfördes på ön. Övningens mål var att ge personalen övning i rapportering och uppföljning av flygverksamhet över Gotland och enligt övningsledningen blev resultatet gott. Ett 80-tal lottor och frivillig manlig personal bemannade ett tiotal luftbevakningsplatser runt ön och vidare medverkade olika luftbevakningscentraler. För flygverksamheten svarade dels F 13 G dels Gotlands flygklubb, och vidare sändes lufor över radions långvågsband. |
|||||||||||||
|
Nytt arv i P 18-affären Gotlänningen 6/5 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
JO-affären på P 18 fortsätter. Nu har kapten Karlsson till JO ingivit yttranden över fem punkter berörande olika delar av händelserna på regementet. I det första tar han upp överste Hjukströms handhavande av kvalificerat hemlig handling. Denna skulle översten ha återlämnat den 1 juli 1966, men den återlämnades först i oktober 1967. Var den fanns under tiden visste ingen och kapten Karlsson vill nu ha en utredning av hur den förvarats. Den andra punkten gäller överstens uthyrning i sambandmed Pippi-filmen, där kapten Karlsson anser det ”ur den allmänna rättskänslornas synpunkt vara önskvärt att bestämmelser utfärdas som begränsar statstjänstemännens möjligheter att tack vare nyckelpositioner inom förvaltning kunna vinna personliga ekonomiska fördelar.” Kapten Karlsson anklagar även P 18-chefen för att man saknat ur beredskapssynpunkt viktig chef i under mer än sex månader, för otillfredsställande kuppberedskap under tjeckkrisen, för felaktig handläggning av ett mässärende och att ha utnyttjat tjänstgöringstiden för icke-militär verksamhet. |
|||||||||||||
|
Nu är den här, desertörfilmen. Bombhot vid Stockholms-premiär Desertör med i filmen bosätter sig på Gotland Gotlands Folkblad 7/5 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
Kan han gå på bio
ikväll utan att hotas av bombattentat? Han hoppas det. Han
har flytt press och stress i Stockholm för att få lite lugn
på Gotland. På Visbybiografen i kväll hoppas han kunna se filmen i lugn och ro. Den är bra, säger han |
|||||||||||||
|
”Släpp in mig” Gotlands Folkblad 8/5 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Om Robert Sylvia – på bilden ovan – återvänder till USA hamnar han bakom galler. Han har nämligen brutit sitt sexårskontrakt med amerikanska armén och deserterat till Sverige. I hans ögon är det inget brott – han har blott handlat som en människa. Han protesterar mot det amerikanska kriget i Vietnam (där han tjänstgjort i ett år) han protesterar mot det amerikanska systemet där allt går den rike väl men den fattige går under. Men gallret på
bilden ovan kan också symbolisera den halvhjärtade
inställning som det officiella Sverige visar desertörerna.
Robert är tacksam för att han får vara här men han känner
sin ställning osäker. Släpp in mig helt och hållet – ge oss
asyl! Vädjar han.
Han går bildligt taget på lina i Sverige – Får han stanna? USA-desertör flyttar till Ygne -AV JAN WERKELIN-
− Det är som om jag gick balansgång på en lina. Osäkert vacklande. När som helst kan jag ramla ner – bli utlämnad till USA. Ändå hoppas jag åter vända dit när systemet ändrats – återvända tryggt, utan att riskera dödsdom för desertering. Jag har hustru och tre barn där. Så berättar Robert Sylvia, 28 om sin situation i dag. För ett år sen kom han till Sverige från Fort Lauderdale, Florida, via Kanada och Köpenhamn. Han hyrde en bil i USA, körde över gränsen till Kanada där han lämnade bilen – ”vilket gör mig till en internationell biltjuv, mitt enda kriminella brott”, säger han – och åkte med reguljärt flyg till Köpenhamn. Dessförinnan hade han sökt hjälp på den sovjetiska och på den tjeckiska ambassaden i Ottawa men fick ingen. Från Köpenhamn tog han sig till Stockholm där han fick jobb på en liten verkstad. Det var ett utomhusjobb och direkt från Floridas varma vinter till Sveriges kalla vår, som han kom, blev han sjuk. Så efter att ha arbetat från och till på verkstaden i fyra månader slöt han med ett fint betyg på fickan. Till Gotland har han nyss kommit för att få lugn och ro i en sommarstuga i Ygne, tillhörig goda vänner i Stockholm, har han slagit sig ned. Han funderar på att söka jobb hos LM – han är utbildad flygplansradioreparatör. Men just nu
sysslar han med att fästa sina tankar om desertering och det
amerikanska systemet på papper. Om anledningen till att han
bröt sitt sexårskontrakt med amerikanska armén berättar han: Robert Sylvia
tillhör de äldre av de närmare 300 desertörerna i Sverige
just nu. Han gick in i armén som stamanställd redan vid 18
års ålder – enda chansen han såg då att förtjäna sitt
levebröd. Och vidare samhällets attityd: ”Du måste kämpa för
ditt land – för att bli accepterad som människa måste du gå
ut och döda någon”. Detta system, krigets system, opponerar
han emot. Ja, mot det nuvarande amerikanska systemet
överhuvudtaget – med sin stora, vitt utbredda fattigdom. Det
är kanske kärnpunkten i hans opposition – miljoner och åter
miljoner dollar pumas ut i kriget i Vietnam medan folket
svälter i USA och i andra delar av världen. |
|||||||||||||
|
AB:s bragdmedalj till fru Thüring Gotlands Folkblad 19/5 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Fru Birgit Thüring, Visby har som första kvinna tilldelats Aftonbladets medalj för svensk flygargärning. Hon fick den i hård konkurrens med bland andra svenska flygare som gjort bragdinsatser i Biafraområdet. Att Birgit Thüring flugit i alla år utan det minsta missöde imponerade så stort på juryn att man beslöt att ge henne utmärkelsen.
Fru Birgit Thüring, Visby har tilldelats Aftonbladets medalj för svensk flygargärning. Det är första gången under de 31 år som medaljen existerat som utmärkelsen gått till en kvinna. Birgit Thüring som är 57 år har varit i luften under 5.360 timmar utan att något missöde inträffat vilket i hög grad imponerat på juryn. Under snart 30 år har hon flugit för försvaret och skött målbogsering för luftvärnet. Hon är landets enda kvinna med C-certifikat, vilket ger henne rätt att flyga även stora trafikflygplan.
Vi citerar
Aftonbladet som säger: Den märkliga kvinnan – får Aftonbladets medalj vid flygdagen i Karlsborg den 1 juni. Av chefen för Flygvapnet. Som ju nyligen talade för flera kvinnor i försvaret. Efter ingående diskussion enades juryn om att tilldela fru Birgit Thüring, Visby 1968 års medalj för hennes kvartssekellånga värdefulla och föredömliga flygverksamhet med målflygning för luftvärnet som huvudsaklig uppgift. Fru Thüring erhöll privatflygcertifikat av 3 klass (B-certifikat) 1941 och trafikflygcertifikat av 2 klass (C-certifikat) 1946. Fru Thüring har sedan dess som enda kvinna i Sverige innehaft gällande C-certifikat. Under en följd av år har fru Thüring utfört kvalificerade flygningar med bl. a. det lätta störtbombplanet SAAB B 17 och det tunga, tidigare hangarfartygsbaserade attackplanet Douglas AD4 Skyraider med en högsta flygvikt på 10 ton. Flygningarna har utförts utan missöden eller tillbud. Juryn anser, att
fru Thürings verksamhet varit ett föredöme för alla svenska
flygare och tillika en pionjärinsats för kvinnans roll i
flyget, som står i bästa samklang med medaljens inskription
”För svensk flygargärning”. |
|||||||||||||
|
Bilkårister och FBU-are på motorfälttävlan Gotlänningen 19/5 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Ettan och tvåan i den individuella tävlingen Olle Pettersson—Anders Håkansson, FBU och Hild Nilsson—May Lansrot, Bilkåren.
Under veckoskiftet har en motorfälttävlan ägt rum mellan medlemmar i Gotlands Kvinnliga Bilkår och Gotlands FBU-förbund. 20 damer och 16 herrar samlades på fredagskvällen (16/5 1969) vid P 18 och fördelades på 18 personterrängbilar 903. Härefter följde en genomgång av tävlingen. På lördagseftermiddagen genomfördes fotorientering ute vid VOK-stugan, medan eftermiddagen ägnades åt skriftligt prov i trafikkunskap och militära trafikbestämmelser samt praktiska prov i motorkunskap. På kvällen följde bilorientering i mörker med start i trakten av Stora Hästnäs. Bilorientering dag söder om Visby avslutat med körprov ägde sedan rum på söndagen.
Rustmästare Gunnar Johansson ger information om tävlingsregler till bilkåristerna Inga-Lill Nyberg, Burs, och Inga-Lena Pettersson, Hemse.
Efter tävlingarnas slut samlades man till gemensam middag i matsalen på P 18, där arrangörernas tack framfördes av sekreteraren i Gotlands FBU-förbund, kapten Bengt Ahrnfelt, vilken först vände sig till militärkommandochefen, generalmajor Fredrik Löwenhielm, och P 18-chefen, överste Gerhard Hjukström, vilka båda följt tävlingarna på söndagen. Vidare tackades varmt tävlingsledningen bestående av P 18-rustmästarna G. Johansson, C. G. Bandinge och A. T. G. Andersson, vilka med sedvanlig elegans anordnat en välplanerad och rolig tävling. Kapten Arnfelt framhöll Gotlands FBU-förbunds tillfredsställelse över, att bilkåristerna upptagit FBU-arnas kastade handske och ställt upp till en spännande tävling, som kanske kan bli en årlig attraktion och över huvud taget bli en inledning till fortsatt livligare samarbete mellan de båda organisationerna.Bilkårschefen, fru Vera Klint kvitterade och tackade FBU för det goda initiativet och tackade de deltagande FBU-arna för hård och god kamp. RESULTAT: (18 ekipage och 36 deltagare) Individuellt 1) Olle Pettersson och Anders Håkansson, FBU, 49 poäng, 2) Hild. Nilsson-May Lansrot, SKBR, 71,5 poäng, 3) G. Nyberg-K. G. Thomsson, FBU 89,5 4) Aina Waldner-Els Margret Runander, SKBR, 122,5 5) Lars Levander-R Hernberg, FBU, 124,5 6) Elisabeth Klang-Sylvia Bendelin, SKBR, 129,5 poäng. LAG 1) SKBR, lag 2. (Elisabeth Klang, Sylvia Bendelin, Inga May Malmros, Essie Larsson, Inga Lill Nyberg, Inga Lena Pattersson). 2) FBY lag 2. (A. Emilsson, T. Erixon, L. Levander, R. Hernberg, R. Nygren, G. Kotz). 2) SKBR lag 1, 3) SKBR lag 3, 5) FBU lag 1. |
|||||||||||||
|
Lottakurs på Alskog Gotlänningen 19/5 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Rustmästare Bengt Johansson instruerar en lotta vid kursen i Alskog.
Under veckoskiftet — fredag-söndag —avhöll Gotlands lottaförbund den sista av vårens veckoslutskurser för armélottor på Stiftsgården i Alskog. Det var lottor i tjänstegraderna expeditions- och sambands- expeditionstjänst, som trimmades i sina uppgifter. På programmet stod försvarskunskap, tjänst vid stabsexpedition och samarbetscentral, telefonisttjänst, uppgörande av lägerkartor m. m., och som avslutning ägnades större delen av söndagen åt en stabstjänstövning. Ledare för kursen var kapten Bengt Ahrnfeldt, MKG med biträde av fru Peg Sjöberg och rustmästarna B. S. Johansson och S. O. Larsson från P 18. Under lördagen besöktes kursen av förbundslottachefen, fru Inga Johansson, och på söndagen följdes övningarna av militärkommandochefen, generalmajor F. Löwenhielm, vilken avslutade kursen med att orientera om gotländska försvarsproblem. |
|||||||||||||
|
FBU-kurs på Blåhäll Gotlänningen 19/5 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
En FBU-kurs med kurspersonal, lärare och instruktörer huvudsakligen från A 7 kommer att hållas på Blåhäll den 27/7–9/8. Lägerchef och kurschef blir kapten Åke Holmdahl med rustmästare Stig Lätt som adjutant. Kapten Arne Thorn, kapten Hans Arnoldsson, löjtnant Rolf Larsson samt rustmästarna Jangesäter o. Lindhe offrar sin semester för att vara lärare och instruktörer vid kursen och får hjälp av tre underofficerare från fastlandsförband. Liksom vid andra FBU-kurser får deltagarna ta sina familjer med sig och de får äta tillsammans i matsalen. |
|||||||||||||
|
Nytt varv i P 18-affären Gotlänningen 19/5 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
JO-affären på P 18 fortsätter. Nu har kapten Karlsson till JO ingivit yttranden över fem punkter berörande olika delar av händelserna på regementet. I det första tar han upp överste Hjukströms handhavande av kvalificerat hemlig handling. Denna skulle översten ha återlämnat den 1 juli 1966, men den återlämnades först i oktober 1967. Var den fanns under tiden visste ingen och kapten Karlsson vill nu ha en utredning av hur den förvarats. Den andra punkten gäller överstens uthyrning i samband med Pippi-filmen, där kapten Karlsson anser det ”ur de allmänna rättskänslornas synpunkt vara önskvärt att bestämmelser som begränsar statstjänstemännens möjligheter tack vare nyckelpositioner inom förvaltning kunna vinna personliga ekonomiska fördelar”. Kapten Karlsson anklagar även P 18-chefen för att man saknat ur krigsberedskapssynpunkt viktig chef under mer än sex månader, för otillfredsställande kuppberedskap under tjeckkrisen, för felaktig handläggning av ett mässärende och ha utnyttjat tjänstgöringstiden för icke-militär verksamhet. |
|||||||||||||
|
9 unglottor invigdes i Visby Gotlänningen 31/5 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Visby unglottaavdelning kunde på torsdagskvällen inviga 19 nya unglottor vid en liten högtid i Clematishuset till vilken föräldrarna inbjudits. På bilden några av de nya unglottorna tillsammans med avdelningens ordförande Gullveig Thomsson. Flickorna har under vintern och våren deltagit i kurser under unglottaledaren Kristina Sjöbergs ledning och fick i gårkväll motta sina gröna stjärnor. |
|||||||||||||
|
Gotländska driftvärnare kom tvåa i riksuttagning Gotlänningen 31/5 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Vägverkets lag under ett skjutmoment. Framifrån: Bengt Sandqvist, Herbert Nyman, Sture Lindgren, Bernt Karlström, Hans Lawergren och John Göthberg. Erik Jakobsson är ej med på bilden.
Vägverkets driftvärnsgrupper i landet har samlats till en uttagningstävling i patrullfälttävlan. 23 grupper ställde upp i tävlingarna som var förlagda till Strängnäs och de tre bästa lagen kvalificerade sig för Rikshemvärnstävlingen i Skellefteå den 29–30 augusti. Gotlands lag ställde till med en sensation och kom in på andra plats. 1952 vann Gotland första pris i denna tävling men har sedan dess inte lyckats kvalificera sig till finalen. Det gotländska laget leddes av Bernt Karlström och som ställföreträdande gruppchef fungerade Erik Jakobsson. Dessutom deltog i laget John Göthberg, Hans Lawergren, Bengt Sandqvist, Sture Lindgren samt Herbert Nyman som reserv. Tävlingen bestod av 2 stridsskjutningar varav Gotland vann den första och kom på delad segerplats i den andra. För segern i stridsskjutningen fick Gotland sin första inteckning i Entreprenörernas vandringspris som skall vinnas tre gånger för att bli ständig egendom. Förutom detta pris fick det gotländska laget motta Jämtlands läns lagpris, Väg och vattens driftvärns silvermedalj samt Jönköpings läns hederspris. Förutom de två stridsskjutningarna ingick som lagtävlingsmoment: Spräng- och mintjänst, sjukvård, snabbeld och handgranatkastning. Gotland kom upp till 551 poäng. Segrande laget från Kristianstad hade 573 poäng och trean Blekinge 515 poäng. |
|||||||||||||
|
Honnör för Guld-Birgit Gotlänningen 2/6 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Birgit Thüring fick i går motta Aftonbladets guldmedalj för svensk flygargärning. Det skedde i Karlsborg samtidigt som Västgöta flygflottilj firade 30 år och Karlsborgs fästning blev 150 år. Man hade arrangerat en flygardag med flyguppvisning — och medaljutdelning till fru Thüring. General Stig Norén överlämnade medaljen och gjorde stilig honnör för den duktiga flygar-kvinnan (bilden).
Nils Thüring: När Birgit fick medalj På sekunden 13.55 dånade en gulmålad Skyraider på lägsta höjd förbi publiken som satt och stod på alla upptänkliga utrymmen för att beskåda F 6 eller som det också heter K. Västgöta Flygflottiljs flygdag. 13.50 välkomnade överste Hansson alla till F 6 och talade om att det år är 30 år sedan F 6 började sättas upp. Samtidigt med flottiljen firade Karlsborgs fästning sina 150 år och garnisonskyrkan 100 år så nog fanns det anledning att fira. Sedan tog general Stig Norén till orda och talade om juryns motivering att ge Aftonbladets guldmedalj för svensk flygargärning just till Birgit Thüring. ”Hennes långa och meriterande gärning som flygare för luftvärnets skjutövningar utan missöden gjorde att juryn enhälligt beslöt att tilldela henne medaljen”. Och Birgit tackade med några korta men kärnfulla ord och sa att hon var glad för att få den. Och det ar hon ju all anledning att vara. Sedan tog ett mäktigt flyguppvisningsprogram sin början.
Birgit Thüring tackar för sin medalj.
Allt vad flygvapnet har att visa fanns där och det virvlade i luften av Lansar, Drakar, Super Cubar, Helikoptrar, Safirer och – som en mäktig avslutning – vårt nya stridsflygplan ”Viggen”. På hedersplats satt, förutom Birgit, också en imponerande samling flygattachéer från alla länder, både bortom och hitom järnridån. Jag antar att de flesta sett flyguppvisningar till leda, men hade kommit för att få en skymt av Viggen. Och den gjorde verkligen en imponerande uppvisning, som avslutades mad att den körde fram till publiken och backade en bit för att visa alla sina konster. Men det fanns mycket mera att se än bara flyguppvisningen. Bland annat fanns en Nieuportjagare från 1913. Men just den maskinen hade dåvarande löjtnanten von Porat landat på exercisheden ”Lusharpan” vid Karlsborg. Nu satt han själv på hedersplats och kunde beundra nutidens fartvidunder. Ett robotbatteri lyfte sina hotfullt spetsiga nosar mot skyn. flygmotorer från den första till den sista, visades upp och mycket annat, som vi får stifta bekantskap med när åtminstone en del kommer till Gotland för att visas upp på vår flygdag. Regnet hängde i luften det också men som tur var kom det inte ner förrän uppvisningarna var till ända och det var ju snällt. Efter kaffemottagning hos överste Hansson där det kryllade med flygattachéer och generaler var det dags att stiga upp i vår Skyraider, som på 45 minuter förde oss tillbaka till vår ö igen. Men om någon tror att denna medalj markerar slutet på Birgits flygarbana så tar de grundligt fel. Nils Thüring |
|||||||||||||
|
Sex i knarkhärva på Lv 2 Gotlänningen 4/6 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Hasch som skulle säljas för 500 kr var ”kamelskit” preparat med malmedel En omfattande knarkrazzia på Lv 2 i Visby har lett till åtal för tre värnpliktiga. De kommer inom kort att ställas inför häradsrätten medan två av deras kamrater överförts till åklagaren i Västervik. En sjätte person – vaneknarkare sedan två år – blir föremål för ytterligare utredning och målet mot honom får anstå. De sex inblandade har själva missbrukat narkotika – främst cannabis – och samtidigt bedrivit handel med knark. De tre som nu har åtalats skall svara för olovlig befattning med smuggelgods och narkotikabrott. Samtliga sex har varit anhållna och hämtats till förhör utan föregående varning. Polisen har företagit husrannsakan hos de inblandade som erkänt att de rökt hasch på logementet och ute på stan, vidare att de köpt och sålt narkotika i flera omgångar. De inblandade har berättat hur de kom i kontakt med narkotika första gången och det nämns då t. ex. platser som Norderstrand, Tofta och Stockholm. De flesta ungdomarna kommer från goda och ordnade hemförhållanden, men det finns även undantag. Den av ynglingarna som skall bli föremål för ytterligare utredning är född 1949. Han har uppgett att han prövat de flesta narkotiska preparat, t. ex. hasch, opium, amfetamin och LSD. Vid ett tillfälle skulle han ha liftat till Indien men kom inte längre än till Marocko. 26 dagar räckte resan. Pengar till mat saknade han helt. Han blev bjuden på knark överallt där han tog sig fram. När han kom hem till Sverige vågade han inte visa sig i Visby i sitt nergångna tillstånd utan han vilade upp sig i Lau tills konditionen återvände. Han har också berättat att han innan värnpliktstiden vilat upp sig på småländska landsbygden. Det var efter en knarkperiod som varit så intensiv att han tagit en ”sil”, nära nog varje timme. Den gången gick han ner 25 kg i vikt på en månad. Under värnpliktstiden fick vederbörande vid ett tillfälle en försändelse från en bekant på fastlandet. Enligt uppgift skulle det röra sig om hasch som skulle försäljas för 500 kr. Det visade sig dock vara besprutat med malmedel och gav inte alls den önskade effekten vid rökning. Flera personer fick provbitar för rökning och alla var lika besvikna. Det visade sig sedan att kakan bestod av ”kamelskit” preparerat med malmedel |
|||||||||||||
|
Öl och stekar stals vid KA 3 Gotlands Folkblad 9/6 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Hungriga objudna gäster besökte natten till söndagen på KA 3 i Fårösund. Mellan 50 och 100 öl, ett flertal nötstekar och kycklingar, allt färdiglagat, stals. En del av kycklingarna konsumerades av spåren att döma på brottsplatsen, men några andra direkta spår lämnade man inte. |
|||||||||||||
|
Överfurir dödad i Lärbro-vurpa Gotlänningen 9/6 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Överfurir Rolf Ingemar Berglund, 32 år, från Bräkne-Hoby i Blekinge omkom natten till söndagen vid en trafikolycka vid infarten till Lärbro. Två passagerare i bilen undkom med lindrigare skador; den ene kvarligger på lasarettet för observation medan den andre fått lämna sjukhuset.
Olyckan inträffade vid halv-tvåtiden på natten i kurvan vid Wennerdahls på södra infarten till Lärbro. Bilen kom över på vänstra väghalvan varvid Berglund gjorde en kraftig rattrörelse. Bilen kom i sladdning, slängdes på tvären över vägen och in i skogen. Farten tycks ha varit mycket hög. Ett träd av drygt en decimeters grovlek knäcktes av bilen. Berglund tillhörde F13 i Norrköping men var sedan en vecka tillfälligt förlagd till Gotland. På lördagskvällen var han tillsammans med tre flygkamrater på väg hem; den tredje hade stigit ur vägen i Tingstäde strax före olyckan. Polisen tror att Berglund hållit för hög fart i kurvan eller också att han somnat vid ratten. Den avlidne sörjes närmast av moder och brodern i Bräkne-Hoby. |
|||||||||||||
|
Livligt på Visby flygplats Gotlands Allehanda 10/6 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
Jakt- och attackflygplan landar, tankar och laddar upp på Visbyflygfältet i samband med den stora flygövning över östra Mellansverige som startade på måndagen. (9/6 1969) Huvudändamålet med övningen är att kontrollera luftbevakning och luftförsvar inom området. Men Gotland ligger i utkanten av området, vilket innebär att själva ön inte kommer att överflygas särskilt mycket och framför allt inte på låg höjd. Verksamheten blir emellertid livlig kring Visby-fältet och i anslutning till Skenholmenmålet. Dessutom deltar öns luftbevakning och radarstationer i övningen som avslutas på onsdag kväll. |
|||||||||||||
|
Det är de här som bullrar över oss! Gotlänningen 11/6 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
− Av Thomas Gottfridsson –
Ni som bor på norr i Visby Tycker ni att det bullrat förfärligt mycket i luften de senaste dagarna? Ifall att, så bli inte förgrymmade. − Vi gör verkligen allt för att det skall bli så lite buller som möjligt över Visby, säger löjtnant Ove Eklund vid F 13 G till GT. Mer kan vi inte göra. Planen måste ju landa och starta här och då är ju bullret oundvikligt. Det handlar alltså om flygövningar där Visby flygfält är en av baserna i övningen. En värdefull bas, skall tilläggas. Här tankar och laddar man i huvudsak planen. Vistelsen för flygarna i Visby blir inte lång, c:a 10 min och därefter ut i ”kriget” igen. Förutom Visby-basen används Nyköping, Bråvalla, Kungsängen, SAAB och Malmen som baser i övningen. Hemmabas är Såtenäs i Västergötland Avsikten med övningen är att öva luftförsvaret främst över Östergötland och Gotska sjön, d. v. s. Östersjön mellan Gotland och fastlandet. Övningen är samordnad med slutövningen för de krigsförbandsövningar med luftvärnsförband som pågår. Detta ger vidare tillfälle att öva en samordnad insats av luftförsvaret tre aktiva komponenter – jaktflyg, luftvärnsrobotar och kanonluftvärn samt samverkan mellan Gotland och fastlandet. I övningen deltar i runt tal 100 flygplan och de som ”besöker” Visbyfältet är A 32 A Lansen. A = Attack. − Visbybasen ligger bra till i den här övningen. Hemmabasen Såtenäs ligger ibland lite för långt bort då flygarna vill gå ner för landning och ev. tankning före ett anfall mot mål i Östergötland, säger löjtnant Eklund. Övningen startade i måndags (9/6 1969) och i dag kl. 17.oo är det ”eld upphör”. På Visbyfältet har det gjorts c:a 150 starter så det är inte så underligt att det hörts lite väl mycket ibland. Då GT besökte övningen var en division från F 7 i Såtenäs under ledning av löjtnant Ove Wicktorin nere för landning i Visby. Därefter ett förfärligt oväsen och alla 8 planen var åter i luften på väg mot Östergötland och nya uppdrag. − Det är klart att en del ringer och beklagar sig över oväsendet, men enligt samtalen mest är det deras husdjur som tycks lida. Hundarna skäller och katterna jamar… |
|||||||||||||
|
Flygardagar Gotlänningen 12/6 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
BRITT PÅ A 7 Gotlands Allehanda 13/6 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Gotlands enda engelska officer tjänstgör just nu på A 7. Löjtnant Stewart Cooper kommer från ett artilleriregemente i Wales. Han är här som utväxlingsofficer. Mellan Sverige och Storbritannien pågår för närvarande ett utbyte av officerare. Lv 2 blev då tilldelad en man och i våras var kapten Arne Schwartz över och tjänstgjorde i England. Löjtnant Cooper har inte många dagar kvar av sin tjänstgöring här – drygt en vecka. Den 24 juni reser han ifrån Gotland. |
|||||||||||||
|
Vem blir Fröken Flyg? Gotlänningen 13/6 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Så här ser de fem kandidaterna till titeln FRÖKEN FLYG ut. En skön bukett eller hur? I lördagens tidning kommer vi att presentera varje kandidat lite utförligare. Vi kommer också i morgondagens tidning att tala om var, när och hur man får rösta. Men så mycket kan sägas redan nu att röstning kan endast ske i samband med ett besök på Gamla flygplatsen.
Utställningen öppnad Expo G 69 – utställningen på flygfältet – invigdes på torsdagen. (12/6 1969) Kommissarie Bengt Juhlin kunde hälsa c:a 200 välkomna. Speciellt vände han sig bl. a. till landshövding Torsten Andersson med fru och generalmajor Fredrik Löwenhielm. De 200 fick sedan i en rundvandring titta närmare på vad 50-talet utställare har att erbjuda. De kunde också lägga märke till att tonvikten på utställningen var lagd vid gotländsk företagsamhet och gotländsk service. Förutom denna utställning har såväl Gotlands Flygklubb som Flygvapnet utställningar. Flygvapnet har en markutställning och en robotutställning varifrån bilden nedan är hämtad. Den senare omspänner alla fyra vapenslagen. Mottagningskommittén vid invigningen bestod av Barry Press, Evert Trofeldt, Nils Holmberg, Björn Sundström och Hans Hemlin.
|
|||||||||||||
|
Dagsbot för värnpliktiga knarkare Gotlänningen 13/6 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Två ynglingar från fastlandet ställdes på torsdagen (12/6 1969) inför rätta i Visby åtalade för innehav, användning och försäljning av cannabishasch. Försäljningen gällde endast en av pojkarna och var en engångsförseelse. De båda gör sin värnplikt på Gotland och de hade rökt hasch innan de kom till Visby. Ynglingarna hade under en ganska lång tidsrymd köpt och använt 15–20 gram hasch var. De hade besökt Sergels torg i Stockholm för inköp. Åklagarens samtliga påståenden om tidpunkterna och mängden av narkotikainköpen erkändes av ynglingarna. Försvarssidan poängterade att ingen av ynglingarna blivit vanebrukare. De hade båda blivit bjudna på det och av nyfikenhet prövat. Inget behov har skapats hos dem, sade försvararen, och de har inte heller uppmuntrat andra att använda narkotika. De åtalade berättade att de slutat röka hasch sedan de ertappats. Häradsrätten ådömde de båda 50 dagsböter för olovlig befattning med smuggelgods och narkotikabrott. |
|||||||||||||
|
Inga spår efter flygplanet. Störtade i havet utanför Visby? Gotlänningen 14/6 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Ännu på fredagskvällen hade man inga spår efter det flygplan, en J 35 Draken från Östgöta flygflottilj, F 3, i Malmslätt som försvann med en man ombord över Gotska sjön på fredagsmorgonen. Alla spaningar avbröts vid 18-tiden. Men civil flyg- och fartygstrafik mellan Gotland och fastlandet har order att iaktta uppmärksamhet. En viss helikopterberedskap kvarstår också. Något besked förelåg inte på fredagskvällen huruvida de oljefläckar som under dagen påträffats härrör från det saknade flygplanet. Prover har tagits på oljan som skickats till centrala verkstaden i Malmslätt för kemisk analys, meddelar flygstaben. Påstådda vrakspillror nordost om Västervik visade sig bara vara kringflytande bråte utan något samband med det försvunna planet. Det var kl. 9.20 som radarledningen förlorade kontakten med planet som övade enskild stridsmässig flygning på c:a 10.000 m. höjd. Ombord befann sig major Sven-Åke Goentorp, 43 år. Då flygplanet försvann från radarskärmen befann det sig omkring 10 km väster om Visby. Ett stort spaningspådrag sattes genast in i det aktuella området vari deltog två helikoptrar, varav en från Visby, och fem flygplan, förutom tullfartyg och räddningskryssare. Torpedbåten T 42 som tillfälligt låg i Visby hamn deltog i sökandet liksom tulljakten TV 238 från Fårösund. Det område som avspanats sträcker sig från Gotska Sandön ner till Ölands norra udde och Karslöarna med den aktuellaste elen 16–20 distansminuter väster om Visby. En haverikommission har tillsatts under ledning av hovrättsrådet Sigurd Mejegård. |
|||||||||||||
|
Stort spaningspådrag sökte förgäves det saknade flygplanet Gotlands Allehanda 14/6 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Ett uppbåd av fartyg och flygplan sökte under hela fredagen efter vrakspillror vid olika rapporterade oljefläckar i Gotska Sjön. På bilden är det livräddningskryssaren A. E. Appelberg, som är på väg att undersöka en av dessa oljefläckar.
Ett flygplan av
typ J 35 Draken ur Östgöta flygflottilj, F 3, Malmslätt,
saknas sedan kl. 09.20 på fredagsförmiddagen (13/6 1969) Det
saknade planet fördes av major Sven-Åke Erner Goentorp, 43
år gammal. Ett stort pådrag av flygplan, helikoptrar och
fartyg sökte under hela fredagen efter planet och dess
förare väster om Gotland i Gotska Sjön. Från flygvapnets helikopter såg vi flera mindre oljefläckar som skulle kunna härröra från den efterspanade Draken. Båtar dirigerades till de olika platserna och man tog bl. a. prov på fläckarna som sedan fördes till Visby för undersökning.
Det gick under
fredagen inte att få någon bekräftelse på om föraren av det
försvunna flygplanet hoppat i fallskärm. I händelse av att
han skulle ha gjort ett fallskärmshopp skulle han ha stora
möjligheter att klara sig. I spaningarna deltog som sagt ett flertal flygplan och båtar. Torpedbåten T 43 som tillfälligt låg i Visby deltog under fredagen i spaningarna liksom livräddningskryssaren A. E. Appelberg från Hävringe. Tulljakterna 116 från Västervik, 243 från Gryt och 283 från Fårösund deltog också i spaningarna, liksom en J 32 Lansen från Södermanlands flygflottilj (F 11) i Nyköping, en J 35 Draken från Bråvalla flygflottilj (F 13) i Norrköping. Dessutom deltog under eftermiddagen två helikoptrar samt ett flertal militära och privata propellerflygplan i spaningarna. Spaningsarbetet satte igång omedelbart efter det att planet försvann från radarskärmen. Det hade startat från Östgöta flygflottilj (F 3) utanför Linköping. Piloten hade till uppgift att öva enskild flygning och hade ingen radiokontakt med flottiljen. Major Goentorp som alltså förde det försvunna flygplanet är flygchef på Jämtlands flygflottilj, F 4 i Östersund, vars personal delvis är förlagd till Östgöta flygflottilj för omskolning på J 35 Draken. Spaningarna avbröts vid 18-tiden på fredagen. De kommer inte att återupptas |
|||||||||||||
|
Flygare utanför Lummelunda. Nödlandade på havet Gotlands Allehanda 17/6 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Räddningshelikoptern hämtade upp honom – Kom händelsevis förbi
-Av LARS ÅKERMAN- En sportflygare från Visby, Hasse Larsson, räddades på måndagen (16/6 1969) efter en dramatisk nödlandning på sjön drygt en kilometer utanför Lummelunda. Han var tvungen att nödlanda på vattnet. 3 minuter efter landningen sjönk planet. Flygaren hade tur, för just som hans oljetryck sjönk var en av flygvapnets räddningshelikoptrar på väg till Visby från Barkarby. Helikoptern hörde anropen från privatflygaren, tog kontakt med Visby trafikledartorn och pejlade in hans position. Fanjunkare Harry
Frodé, besättningschef på räddningshelikoptern, berättar: Privatflygaren
Hasse Larsson berättar:
− Sjön var ganska gropig. Landningsstället fällde jag in –
jag hade lite tidigare fällt ut dem. Hade inte min PA-24
haft infällbara landningsställ hade jag gjort en volt vid
landningen och då vet man aldrig vad som hade hänt. När jag
landat sjönk genast nosen ner eftersom planet är framtungt.
Med all min styrka fick jag pressa upp dörren samtidigt som
vattnet började forsa in
SKICKLIG NÖDLANDNING Fältflygare
”Figge” Robert Sjöholm som tillhörde besättningen på
helikoptern fyller i. |
|||||||||||||
|
Helikopter hämtade skadad på Sandön Gotlands Allehanda 19/6 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Flygvapnets helikopter, som under sommaren är stationerad på Gotland, fick vid 09.30-tiden fick larm om en olycka på Gotska Sandön. En kvinna i 25-årsåldern hade vid en olyckshändelse på stranden brutit nyckelbenet och behövde snarast komma under läkarvård. Klockan 10.25 landade man vid Visby lasarett, där kvinnan fick kvarstanna för vård. |
|||||||||||||
|
”Sigurd Johan, Kom”. 100 lottor på läger i Tofta Gotlänningen 19/6 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Övning i växeltjänst på Blåhäll, Sigurd Johan kom... Sigurd Johan kom...
- Av Thomas Gottfridsson -
Sommartider på Gotland är ofta förknippat med läger, kurser och skolor av alla de slag. För tredje året i följd arrangeras just nu an armélottaskola på Blåhäll. Skolan är underställd chefen A 7 och skolchef är kapten Karl-Erik Hilding. 100-talet flickor från 16 år och uppåt deltar i den just nu pågående kursen.
— Det har varit lite besvärligt med rekryteringen i år jämfört med tidigare år. Men det hänger säkert samman med läget på arbetsmarknaden. Flickorna har lättare att få jobb nu, säger kapten Hilding på GT:s förfrågan. Unikt i sammanhanget: inte en enda av flickorna kommer från Gotland. I Varberg arrangeras en liknande skola och dit söker sig många gotländskor.
15 olika kurser Ett 25-tal manliga och kvinnliga lärare tjänstgör som funktionärer. Även här dominerar fastlandslaget. Bara fyra är från Gotland. Utbildningen bedrivs i expeditionstjänst, sambandsexpeditionstjänst (växel) samt förplägnadstjänst. Under skola 2 – som inrycker den 6/7 – utbildas dessutom två instruktörskurser. Sammanlagt blir det 15 olika kurser avpassade både för nybörjare och mera avancerade elever. - Jag tycker det är verkligt glädjande att så många av flickorna kommer tillbaka till våra kurser. En hel del av de som är här i år var även med i fjol, säger kapten Hilding.
10 kr om dagen Flickorna får också lön för det ”arbete” man utför. 10 kronor om dagen. Dessutom har man resan till och från Gotland samt hela uppehället gratis. Reveljen går redan 6.30 på morgonen och 22.30 skall det vara tyst i förläggningarna. Under soliga dagar flyttar man övningarna på eftermiddagen till senare på kvällen så att tillfälle till bad ges. Resor till Tofta bad och Visby ordnas. Bland fritidsverksamheten är en hel del planerat. Stadsrundtur i Visby har redan gjorts. Vidare blir det besök och andakt i vall kyrka, besök i Lummelundagrottorna och ev. färd till Stora Karlsö.
Realistiskt slutprov Kursen avslutas med en tillämpad övning där alla lottorna är med, var och en har sin speciella uppgift. Övningen går också under natten, så det vill till att lottorna håller sig vakna... - Vi skall försöka att göra slutprovet så realistiskt som möjligt. Med atombomber o. d. slutar kapten Hilding. |
|||||||||||||
|
Länna räddas och Pippis hus säljs? Gotlänningen 20/6 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Hur skall de gå med våra gamla rivningshus i Visby? På torsdagen bildades en förening för att ta hand om Länna Gård, som stadsfullmäktige har beslutat riva. Samtidigt har P 18 fått klartecken från Fortifikationsförvaltningen att sälja ”Villa Villekulla” — mera prosaiskt benämnda byggnad 49, förvaltarbostaden P 18. Byggnaden måste av köparen avlägsnas från sin nuvarande plats. Föreningen Länna Gård med uppgift att rädda byggnaderna på gården undan rivning har bildats. En interimsstyrelse med rektor Gunnar Ahlqvist, Fårösund, samt lektorerna Carl-Gustav Holder och Åke G. Sjöberg, Visby har tillsatts. Föreningens avsikt är att insamla pengar, inköpa husen av Visby stad för en symbolisk summa, söka bistånd från AMS och iståndsätta gården för att sedan upplåta den till serverings- och fritidsändamål för den nya skolanläggningen. Kommunalrådet C. B. Stenström som fick reda på föreningens bildande när han återkom till Visby sent på torsdagskvällen vill avvakta med en kommentar tills han mera i detalj har fått ta del av ”de sammansvurnas” planer. i princip måste ju fullmäktiges beslut gå i verkställighet, säger han och ställer sig tvivlande till att fullmäktige skulle vara beredda att fatta ett annorlunda beslut nu än det rivningsbeslut som är klubbat. |
|||||||||||||
|
Pippis hus till salu Gotlänningen 24/6 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Som vi nämnde redan i fredagens tidning utbjuder fortifikationsförvaltningen nu ”Villa Villekulla” till försäljning. Den gamla förvaltar- och musikdirektörsbostaden på P 18 ses ovan i all sin långstrumpska glans i den gamla trädgården, med sockerdricksträd. Men nu skall huset bort. Den eventuelle köparen måste nämligen forsla bort huset – i demonterat skick. Enligt turistdirektör Karl-Erik Kronefalk som bönat för huset hos de militära myndigheterna skall dessa ta hänsyn till turistiska synpunkter vid försäljningen. Det är alltså möjligt att vi får ett ”Pippi-museum” någonstans i stan framöver. Bort från P 18 skall huset i alla fall. |
|||||||||||||
|
Flygvapenchefen nyinvigde Bunge flyglottaskola Gotlänningen 24/6 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Flygvapenchefen generallöjtnant Stig Norén invigde på tisdagen (24/6 1969) de nya lokalerna på Flyglottaskolan i Bunge, Fårösund. Samtidigt överlämnade han en fana till skolan — det är den som fladdra så friskt i vinden på bilden ovan.
Här bekantar sig flygvapenchefen generallöjtnant Stig Norén och rikslottachefen Louise Ulfhielm sig med lottorna Gunilla Arneng (t. v.) och Irene Johansson från Osby.
Flyglottaskolan i Bunge – landets största centrala utbildningsanstalt för frivilligförsvaret – invigdes i går i sitt för närvarande slutgiltiga skick av chefen för flygvapnet, generallöjtnant Stig Norén. Vid ceremonin deltog också bland andra landshövding Torsten Andersson, MKG-chefen generalmajor Fredrik Löwenhielm, rikslottachefen fru Louise Ulfhjelm, f. d. chefen för flygvapnets frivilligutbildning överste Hugo Svenow, flertalet av sektionscheferna vid flygstaben samt chefen för Bråvalla flygflottilj, (F 13) överste C. Norberg.
Skolchefen, kapten Barry Press, inledde med en genomgång av skolans utbyggnad och utveckling alltifrån starten 1962. Han nämnde bland annat att motsvarande utbildning för närvarande bedrives på två andra platser i landet - i sambandstjänst vid F 14 (Hallands flygflottilj) och i underrättelsetjänst vid F 11 (Södermanlands flygflottilj) - och att alla övriga utbildningsgrenar är centraliserade till Bunge. Denna skolas utbildningskapacitet är numera, fullt utbyggd, mellan 800 och 1.000 elever per år, det vill säga 4–5 utbildningsmånader. Efter ett tillfälligt försök 1957 sattes grunden till dagens och framtidens verksamhet 1962. Man startade i bristfälliga lokaler, med ofullkomlig materiel, och en långt ifrån perfekt fungerande organisation. Erfarenheter vanns, av misstagen blev man vis och trots alla verifierade brister blev utbildningsresultatet gott i den numera välomvittnade ”Bungeandan”. I år utbildar kapten Press och hans vältrimmade team c:a 1.000 elever, fördelade på 53 olika omgångar, elever och lärare skiftar var tredje vecka i stort sett. Som en sammanhållande länk under alla fem skolveckor finns den så kallade stabsfunktionen, fem befattningshavare. Kursernas antal har i takt med skolans utbyggnad svällt genom åren. Sålunda utbildar man t. ex. själva en del av de instruktörer som behövs. Denna gren behövs som speciellt viktig: Bra instruktörer föder gott resultat. Flyglottaskolan vid Bunge är nu färdig, det vill säga den har genom de senaste byggnationerna nått målet för det projekterade utbildningsbehovet. 120 elever per kurs kan nu utspisas, förläggas och – till att börja med det riktigt väsentliga – utbildas för att fylla ett omvittnat viktig befattning i frivilligförsvaret. Förtjänsterna med i central förhållande till lokalutbildning är många. Jämnare utbildningsresultat, en direkt uppföljning av vunna erfarenheter och deras omsättande i praktiken, och så vidare. Att Bunge blivit så attraktivt som utbildningsanstalt beror, enligt kapten Press, på flera saker. Gotland ligger lite utanför – en resa hit för en fastlandsflicka innebär fortfarande att komma ut till något ”främmande”. Sannolikt är dock den välbekanta ”Bungeandan”, för vilken skolchefen själv är ytterst ansvarig, som gör att målet för flertalet av dagens och framtidens kvinnliga frivilligförsvarare blir Fårösund. Efter kapten Press genomgång följde en rundvandring varvid man bland annat besåg skol- och expeditionslokaler, förläggningsbaracker, utspisningslokaler, bibliotek och läsrum, uppehållsrum för vakthavande instruktörer och skolsköterskan, m. m. Välplanerat – funktionsdugligt – kort sagt bra: Här kommer såväl utbildande, utbildare, som övrig personal att trivas och gemensamt att nå goda resultat. De dagen innan inryckande LKA-lottorna ställde därefter upp på hangarplattan och fick då bevittna en unik ceremoni. Efter sedvanlig avlämning till skolchefen och inför inbjudna framträdde generallöjtnant Stig Norén och till kapten Press överlämnades en fana ”en samlande symbol för Bungeskolan”. Flygvapenchefens ord i sammanhanget värmde alla, inte minst ett gotlandshjärta. Efter lunch fick de närvarande, vari ingick ett större antal journalister och fotografer, följa eftermiddagens schemalagda lektioner. |
|||||||||||||
|
”Ny” flyglottaskola invigd Gotlands Allehanda 25/6 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
Den utbyggda och allmänt upprustade flyglottaskolan i Bunge invigdes på tisdagen (24/6 1969) av chefen för flygvapnet generallöjtnant Stig Norén, som samtidigt också företog inspektion av verksamheten vid skolan. Det var med stor tillfredsställelse som generallöjtnant Stig Norén kunde konstatera den lyckade satsning som gjorts vid skolan, som i dag kan ta emot 220 lottaelever samtidigt. Han menade i sitt invigningstal vidare att satsningen på just Bungeskolan, som för närvarande är landets största, kommit till stånd mycket med tanke på hur attraktivt Gotland är sommartid.
Vid invigningsceremonin deltog dels lottor, som nu får sin första utbildning vid skolan och dels inbjudna representanter för militära och civila myndigheter samt skolans instruktörer. Kapten Barry Press, som tjänstgör som chef för flyglottaskolan, gjorde inledningsvis en sammanfattning dels av den utveckling som skolan haft, dels av den verksamhet som i och med den gjorda utbyggnaden bedrivas vid skolan. Sedan verksamheten på allvar började vid Bungeskolan 1962 har man investerat ca 1 milj kr för att kunna genomföra kurserna under så tillfredsställande former som möjligt. Kapten Berry Press, som under invigningsdagen flera gånger harangerades för sitt uppoffrande arbete i samband med uppbyggnaden i verksamheten vid Bunge, konstaterades vidare med belåtenhet att det mål som tidigt blivit uppsatt nåtts. Målsättningen har varit att kunna ta emot 220 elever samtidigt. Han berättade vidare att man nu har möjligheten att hålla flera kurser varje år. Under de 4-5 månader som det pågår utbildning vid flyglottaskolan kan man ta emot mellan 900 och 1000 elever. Det finns nu sex förläggningsbaracker vid skolan, varav två så nya att de ännu inte tagits i bruk. Rummen i de två nya barackerna är synnerligen trevligt ordnade och flickorna bor där två på varje rum. I de äldre förläggningarna delar fyra lottor utrymmet i varje rum. Sedan skolan startade har också toaletter och utrustning för personlig hygien avsevärt förbättrats. De lottor som gjorde sin andra dag i den 36 timmar långa allmänmilitära utbildningen såg faktiskt ut att trivas bland skolans nyheter och under den gotländska solen. Exercis stod bland annat på tisdagsförmiddagens program och de inbjudna gästerna fick verkligen se att flickorna med förtjusning kan göra höger-vänster om i en gammal flygplansplatta. Bunge var ju som bekant en krigsbas under andra världskriget.
I samband med invigningen överlämnade flygvapenchefen en
fana till flyglottaskolan och betonade: Rikslottachefen fru Louise Ulfhielm betygade i sitt anförande sin glädje över att det i dessa tider då många höjer rösterna för vapenvägran fortfarande finns flickor som söker sig till lottautbildningen och vill påta sig ansvarsfulla uppgifter. På den goda försvarsviljan hos gotlänningarna gjorde landshövding Torsten Andersson invigningsdeltagarna uppmärksamma med stöd av uppgifter som han fått från chefen för Gotlands militärkommando, generalmajor Fredrik Löwenhielm. Han underströk också det stora PR-värde som ligger i att ha flyglottaskolan, som drar 1000-tals flickor till Gotland.
|
|||||||||||||
|
Folk och Försvar återuppstår på ön Gotlänningen 26/6 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Landshövding Torsten Andersson, ombudsman Sune Bolin, generalmajor Fredrik Löwenhielm och informationschef B. Gunnar Holgård diskuterar Folk och Försvar.
Folk och Försvars länskommitté på Gotland, som legat förpuppad sedan 1965, återuppväcktes på onsdagen (25/6 1969) vid ett välbesökt sammanträde i Visby. Ordförande i det representantskap som skall leda kommittén blev ombudsman Lars-Erik Behm och vice ordförande ombudsman Nils Nilsson. Kommittén kommer i slutet på september att tillsammans med Centralförbundet anordna en tvådagars länskonferens och senare på hösten på olika sätt följa upp denna bland annat med en diskussionsafton. Ett arbetsutskott bestående aven ledamot från vart och ett av öns politiska partier samt en från totalförsvaret skall leda kommitténs verksamhet. Revisorer blev Bengt Ericsson och Ewert Trofelt med K. G. Runnander och J. Wöldern som ersättare.
Försvarsinformation Årsmötet som också var ordnat som ett informationsmöte inleddes av general Fredrik Löwenhielm, som talade om det gotländska totalförsvaret. Gotlands läge gör ett starkt försvar nödvändigt sade han och prisade den gotländska försvarsviljan, som gör att frivilligorganisationer här har en verksamhet som ligger på toppen i landet. Den beredskap vi har ger oss anledning att tro på oss själva, sade generalen och betonade att vikten av att man också har totalförsvaret med i bilden när man planerar för framtiden inom olika samhällssektorer. Den gotländska kommun vi får och den länsstyrelse vi får ha kvar ger oss en god plattform för fortsatt planering inom totalförsvaret, konstaterade talaren och betonade avslutningsvis att försvarets målsmän tå kritik och ser Folk och Försvar som ett forum för diskussioner omkring försvaret. Denna tråd tog informationschefen B. Gunnar Holgård upp, när han presenterade Centralförbundet Folk och Försvar och länskommittéernas arbetsuppgifter. Försvaret är så viktigt att det bör diskuteras av hela svenska folket och framför allt av ungdomen, sade han. Det är just sådana diskussioner Folk och Försvar vill initiera. Det är en unik organisation i så måtto att politiska partier, arbetsmarknadens parter och andra organisationer som i vanliga fall bekämpar varandra här samlas kring en gemensam uppgift, menade han och meddelade att ett femtiotal organisationer är medlemmar i Centralkommittén. |
|||||||||||||
|
Gotlandsgeneral slår ett slag för kvinnan Gotlänningen 26/6 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Kvinnorna kan tacka förre gotlandsgeneralen, numera hemvärnschefen Karl Gustaf Brandberg, för att de får vara med och spela i vaktparaden. Förut var det förbjudet för flickor att gå med i musikkår som leder vaktparaden men nu har general Brandberg ändrat på bestämmelserna. 17-åriga Gunilla Melchersson från Trollhättan (bilden) blir den första kvinnan i vaktparaden då hon den 17 maj går i spetsen för Trollhättans hemvärns musikkår, som då går högvakten på Stockholms slott. |
|||||||||||||
|
Intressant föredrag på Militärföreningen: Maktbalansen i Östersjön Gotlänningen 26/6 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Det var en mycket elegant analys av det marina läget, som stabschefen för milostab Ö – under vilket Gotlands militärkommando lyder – konteramiral Bengt Lundvall gav vid Gotlands militärförenings sammanträde på officersmässen på P 18 på torsdagen då han med hjälp av en rad diagram och skioptikonbilder visade hur maktbalansen i Östersjön växlat under tidernas lopp. Efter första världskriget var Ryssland helt instängt genom uppkomsten av de baltiska staterna, men efter andra världskriget hade situationen blivit den diametralt motsatta, då västsidan genom Västtyskland endast disponerar en mycket smal kustremsa mot Östersjön. En intressant utveckling har förutom den starka expansionen av de ryska örlogskrafterna varit utvecklingen av handelsflottan. År 1965 var det ryska tonnaget c:a 10 miljoner ton och då hade Ryssland sjätte platsen bland världsnationerna. Fram till 1980 räknade med en fördubbling. Detta kommer — förutom att handelsflotta är byggd så att den även kan utnyttjas sjömilitärt — att betyda en mycket hård konkurrens på världshaven. Randhaven behärskas i stort sett av ryssarna medan däremot NATO täpper till utloppen i världshaven. Detta är rena dynamiten och vad det kan få för följder är svåra att överblicka. I ett tal vid middagen betonade landshövding Torsten Andersson vikten av den upplysning, som ett föredrag av denna art, har inte bara rent militärt. Han sade sig vara en stor beundrare av den militär som i tider av åtstramning — amiral Lundvall hade i sitt föredrag uttalat stor oro för den nedskärning som måste gå hårt åt marinen — kan lösa sina många gånger mycket grannlaga uppgifter och för att hålla uppe ett försvar för den officiella linje, som är vår, att vara neutralt och att bevara freden, som är en dyrbar sak värd allt offer. Innerst inne trodde landshövdingen att försvarsviljan är mycket stark hos det svenska folket trots alla yttringar om motsatsen, som vi får bevittna i våra dagar. Militärföreningens årsmöte leddes av generalmajor C. F. Löwenhielm. Till styrelseledamöter omvaldes överste Tore Deutgen, överste Gerhard Hjukström, överste Erik Lyth, överstelöjtnant Uno Engström, länsveterinär Bror Andersson, kapten Bengt Ahrnfeldt och kapten S. Björnek med överstelöjtnant Lars Bergqvist, överstelöjtnant U. A. Mosséen, major Lars Sundahl, kapten S-H Sjöberg och byrådirektör Gunnar Levisson som suppleanter. Till revisorer omvaldes kapten O. Ljunggren och kapten A. Schwartz. Årsavgiften fastställdes till oförändrade 5 kronor per medlem och utgifts- och inkomststaten fastställdes till 2.400 kronor. |
|||||||||||||
|
”Man borde ha betalt till för att forsla bort kåken” Gotlänningen 28/6 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Villa Villekulla får inte stå kvar här länge. Stockholmsbarnen Håkan Burell, Eva-Lena Larsson, Bengt-Ola Larsson och Daniel Karlsson kastar en sista (?) mot det berömda huset.
— Av THOMAS GOTTFRIDSSON —
Villa Villekulla, den mångomtvistade förvaltarbostaden på Visborgsslätt, blir den jämnad med marken eller blir det ett ”Pippi-hus”? Huset är utbjudet för försäljning till högstbjudande. Det skall vara borta och marken iordningställd senast sista december i år. Frågan är alltså: är det någon som vill köpa huset och forsla bort det? För bort skall det. Det är redan bestämt av Kungliga Fortifikationsförvaltningen. I går eftermiddag var det offentlig visning av byggnaden. För spekulanter m. fl. Men det var ingen rusning till Villekulla. Den vanliga turistströmmen, plus några till: köpman Bertil Nordberg, Lars-Gunnar Werkelin, åkare Einar Röcklinger för att nämna några (spekulanter???) Röcklinger: — Man borde egentligen ha betalt till för att forsla bort kåken. Bräderna nertill kring hela huset är ju genomruttna. Husets värde (om det nu finns något sådant) ligger helt i inspelningen av Pippi Långstrumpfilmen. Hade den inte spelats in där hade kanske hela byggnaden nu redan varit jämnad med marken. Överste Hjukström besökte Villa Villekulla för första gången i går. — Turistströmmen hit ut har redan varit stor hela sommaren. Huset har ett värde, den saken är klar. Forsla bort det till någon lämplig plats och före ett ”Pippi-hus” med servering o. d., tyckte översten. I den tanken ligger det onekligen något. För till bostad är det säkert inte många som vill ha huset (möjligen en del småbarn). Huset är i två våningar med en sammanlagt yta på omkring 200 kvadratmeter. |
|||||||||||||
|
Knepigt vid höbrand! Släckningsmaterielet fanns i Toftaskogen Gotlänningen 2/7 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Brandchefen C. A. Sandberg hade all anledning att klia sig i huvudet på fredagen (1/7 1969) Medan man ännu höll på med släckningsarbetet på Tofta skjutfält, där en ny brand utbröt vid 13.00-tiden under eftersläckningen av torsdagens, kom det larm från Stenkrogen i Väskinde. Där stod mitt på vägen ett hölass i brand. Brandchefen fick larma flygets tankbilar för att få fram vatten. Brandkårens eget materiel fanns i Tofta. Anledningen till branden i hölasset tror man vara gnistor från traktorn. Någon har också uppgivit att en passagerare i förbifarten hade kastat en brinnande fimp som hamnade i hölasset. Ännu sent på fredagskvällen brann det i marken på Tofta skjutfält där militären var sysselsatt med släckningsarbetet. |
|||||||||||||
|
Han är 21 år, värnpliktig och tillvaron här är trist. Han är typisk för öns narkomaner Gotlänningen 8/7 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
— Av Holger Daun —
Han är i 21-årsåldern. Han gör sin värnplikt på Gotland och tycker att tillvaron här är trist. hans föräldrar är inte särskilt rika — som folk i allmänhet — men han själv lägger ut ganska mycket pengar på hasch. Han är den typiske narkotikamissbrukaren på Gotland — den polisen kommer i kontakt med.
Ung, värnpliktig och med en trist tillvaro här på Gotland – det är bilden av vår typiske narkotikamissbrukare här på ön.
Detta är ingen överdriven generalisering. Det är påståenden som kan göras sen man studerat de personer som under 1968 och 1969 gripits, åtalats och dömts i Visby för narkotikamissbruk och -innehav. Genom att studera de offentliga handlingar som finns om varje sådan åtalad kan man få en viss bild av narkotikamissbrukarna på ön. De direkta orsakerna till att ungdomarna börjat använda narkotika går inte att få fram på det här sättet. Men en viss bild av narkotikamissbrukaren kan man få genom att studera förhörsprotokoll och andra handlingar. Om man först studerar åldern: 40 procent av de åtalade är 21 år, och 30 procent är 20 år. De övriga har åldrar mellan 17 och 24 år. Bara 10 procent av kvinnorna och bland dem finns den yngsta missbrukaren, 17-åringen. Av de åtalade är endast en fjärdedel bosatta på Gotland. Resten utgöres av ungdomar som gör värnplikten här eller som rest hit som turister. Sammanlagt gjorde 50 procent av missbrukarna värnplikten vid det tillfälle de greps. Om det är ”lumparlivet” som gör att man använder narkotika går inte direkt att avgöra, men 60 procent av de gripna värnpliktiga uppger att de börjat använda ”knark” efter det de ryckt in. ”Kompisarna på luckan bjöd” heter det i en del protokoll. Bara 20 procent av de som åtalats kommer från landsbygden, medan övriga är bosatta inom tätorter — 40 procent inom storstäderna Stockholm, Malmö, Norrköping och Västerås. I protokollen finns oftast föräldrarnas yrke och ibland deras utbildning angiven. Med dessa två faktorer som grundval kan man göra den vanliga socialgruppsindelningen. Därvid finner man att 45 procent av missbrukarna kommer från socialgrupp III, 30 procent från II:an och 20 procent från I:an. Resten går inte att få fram eftersom föräldrarnas yrke och utbildning inte angetts. Bara i 10 procent av fallen har missbrukarna vuxit upp under dåliga förhållanden. I övriga fall anges att uppväxtförhållandena varit goda. I 20 procent av fallen har familjerna varit splittrade men förhållandena för barnen ändå varit goda. I 20 procent av fallen har familjerna varit splittrade men förhållandena för barnen ändå varit goda. Ungdomarnas arbetsförhållanden tycks inte vara avgörande för deras narkotikaanvändning – bara 10 procent har uppgett, att de var utan anställning. Inte mindre än 25 procent uppgav sig vara studerande. 45 procent hade utbildning av något slag utöver folk- eller grundskola, 10 procent hade studentexamen. Men hur och varför började de här ungdomarna använda narkotika? Det framgår inte klart av förhörsprotokollen. En övervägande majoritet – 80 procent – anger att de kommit i kontakt med narkotika för första gången genom någon kamrat och att det sen blivit så att man samlas i smågrupper om fyra, fem kamrater och rökt hasch. 35 procent uppger att de köpt sin narkotika av någon ”okänd langare”, 45 procent har fått eller köpt genom kamrater och övriga har köpt av såväl kamrater och övriga har köpt av såväl kamrater som langare eller själva rest till utlandet och skaffat. Ett par ungdomar uppger att de fått narkotika på sistnämnda sätt. En av dem hade varit så långt som i Turkiet och Neapel. Han häktades för övrigt förra sommaren för storlangning av narkotika på Gotland. De flesta av de nämnda ungdomarna hade – när de blev gripna av polisen – använt narkotika under mera än ett halvår, en del ända upp till fyra år. Följaktligen hade de lagt ut mycket pengar på detta berusningsmedel. I den mån man kan stödja sig på de uppgifter som finns i förhörsprotokollet kan man säga: de flesta hade under det senaste halvåret använt narkotika för åtminstone 200 kr. En studerande yngling hade gjort av med över 1.000 kr. I vissa fall hade man fått en del pengar tillbaka genom att sälja något av sin narkotika till ett högre pris än det man själv inköpt det för. Vilka medel används mest? 80 procent av de åtalade och dömda hade bara använt cannabis-medel, d. v. s. främst hasch. Övriga hade även prövat sådana medel som LSD, preludin och amfetamin. Det var också dessa som hade behövt läkarvård för missbruk av svår grad. Inte mindre än 50 procent av de här ungdomarna har uppgett, att de inte hade någon positiv erfarenhet av narkotikan kan de fyra, fem första gångerna. Antingen kände de ”ingenting särskilt” eller också mådde de illa och fick huvudvärk och magont. Trots detta fortsatte de använda narkotika – till dess de blev gripna av polisen. 20 procent anger att de haft positiva upplevelser redan från början, medan det i 30 procent av fallen inte framgår av protokollen vilka de första erfarenheterna var av narkotikabruk. En sammanfattande bild av den vanligaste narkotikamissbrukaren, den visbypolisen kommer i kontakt med, skulle visa följande: Han är en 21-årig storstadsyngling som gör värnplikten på Gotland. Hemma på fastlandet sitter han tillsammans med kamraterna i gäng om kvällarna och röker hasch. Här på ön tar han sig ett pipstopp på logementet ibland eller också (åtminstone tidigare) på något serveringsställe. Han har inte haft någon svår uppväxttid utan tycks ha börjat använda hasch av nyfikenhet eller därför att kamraterna anser det vara ”inne”. Han får sin narkotika genom kamrater som i sin tur skaffar det genom storlangare i Stockholm eller i någon annan större stad. |
|||||||||||||
|
P 18-översten fälld i tre fall Gotlänningen 9/7 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Friad om betyg Överste Gerhard Hjukström vid P 18 i Visby har gjort sig skyldig till tjänstefel då han låtit en hemlig handling om Gotlands försvar förkomma, konstaterar JO Hugo Henkow. Visserligen kom handlingen så småningom till rätta och det har inte framkommit att någon obehörig person kunnat ta del av den, men överstens fel måste likväl anses vara av allvarlig beskaffenhet. JO anser sig dock kunna låta det bero vid en erinran till översten och den synnerliga vikten att följa gällande sekretessföreskrifter. Överste Hjukström har också förfarit felaktigt då han lämnade SF tillstånd att filma exteriörbilder för TV-filmen Pippi Långstrump från en byggnad på regementsområdet. Tillståndet skulle ha sökts hos chefen för armén. Dessutom var det fel av översten att ta grafiska konstverk från filmbolaget för 10.000 kronor eftersom översten dock handlat utan egennytta låter JO det bero vid en erinran. Ifråga om kapten Sture Karlsson påtalade betygssättning för en plutonchefselev, som var förlovad med dottern till en general, kan JO inte rikta någon anmärkning mot översten om själva betygssättningen. |
|||||||||||||
|
Villa Villekulla flyttas till Kneippbyn. Men först en ny film med Pippi Gotlänningen 11/7 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
— Villa Villekulla är ett stabilt hus, vi skall nog kunna flytta det men annars får väl starka Pippi hjälpa till, skojar Einar Nyberg, som bjöd 53.000 för huset — och fick det. - Jag hoppas att Pippi Långstrump, som är så stark, skall hjälpa oss att flytta huset till Kneippbyn, sade direktören Einar Nyberg i går sedan det blivit klart att Kneippbyns fastighets AB får köpa Villa Villekulla. Men det blir nog Nybergs egna maskiner som får flytta jättelasset. Däremot hoppas man att både Pippi själv och Astrid Lindgren kommer till Kneippbyn nästa sommar, då Villa Villekulla blir centrum i en större lek- och djurpark där. Men redan i augusti kommer Pippi till Kneippbyn – som hyresgäst. Då börjar man nämligen inspelningen av en ny Pippi-film, som dock till största delen inspelas i bl. a. Jugoslavien och Afrika. första veckan sker dock inspelningen på Gotland. - Einar Nyberg har lovat att huset skall stå kvar tills vi spelat in några scener där i augusti, berättar Olle Hellbom, som blivit regissör även för den nya filmen. Men vi måste först ha militärens tillstånd att komma dit...
Det var alltså Kneippbynbolaget som fick det berömda huset när de tre anbuden i går bröts vid militärkommandostaben. Köpesumman är 53.000 kronor och torde väl vara billigt för den PR Kneippbyn hädanefter kan räkna med både bland svenska och utländska turister. - Fast egentligen skulle man ha 5.000 i betalning för att flytta kåken, säger Göran Nyberg. Men han erkänner förstås att det är en fin affär. - Kanske den bästa affär Nybergs gjort? - Vi får väl se, svarar både Einar och Göran Nyberg försiktigt.
FLYTTAS HELT TILL KNEIPPBYN Det är meningen att huset skall flyttas i sin helhet i höst. Nybergs har ju erfarenheter av liknande flyttningar även om det här blir det största huset man flyttat. Kneippbyn ligger också väl till för en flyttning. – I stort sett har det inte gått att flytta huset åt något annat håll, t. ex. till andra sidan stan, säger Göran Nyberg. Villa Villekulla är också ett samtida bygge som Kneippbyn, d. v. s. från början av 1900-talet och med festlig snickarglädje. På andra plats bland anbuden låg en skånefirma – men inte skulle det vara roligt för Gotland att förlora Pippi-huset. Det tredje anbudet hade lämnats in av ett par visbybor.
BARNEN FÅR BESTÄMMA Tanken är att placera huset på övre delen av Kneippbyns campingplats. – Fast var huset skall placeras och hur det sedan skall utformas tänkte vi att barnen själva skulle få lämna in önskemål om, berättar Einar Nyberg. Vi skall sätta upp en ”önskelåda” på Pippihuset så snart som möjligt där barn och andra kan beskriva hur de vill ha huset. - Huset skall naturligtvis inredas för barn, berättar Göran Nyberg. Vi hoppas få tag på de möbler som var med i filmen, vi tänkte skaffa lektanter som tar hand om och aktiverar de besökande barnen och runt omkring vill vi ha en större lekplats, där det även skall finnas gotländska djur som t. ex. lamm och russ. Kanske vi också kunde ha ett filmrum och visa Pippifilmerna. - Sedan skulle jag vilja se de barnfamiljer som kan låta bli att besöka Pippis Villa Villekulla
PIPPI OCH ASTRID PÅ SOMMARBESÖK Man hoppas också få hit Pippi Långstrump själv och Astrid Lindgren i nästa sommar när huset står klart. Och när inte Pippi är där räknar man att hitta en egen Pippi. ”Skalden” Einar Nyberg tänker annonsera: ”Du som är fräknig och har rött hår, kan få jobb här som Pippi nästa år”.
NY PIPPI-FILM OM SJÖRÖVARE Samtidigt som beskedet kom att Nybergs köper Villa Villekulla kom nyheten att det blir en ny Pippi-film i höst. Det blir en långfilm den här gången och ingen TV-serie och Astrid Lindgren har skrivit ett helt nytt manuskript. - Nu när jag sett Inger Nilsson dom Pippi fick jag lust att skriva en ny historia, berättar hon. Nu har jag ju en utmärkt Pippi att skriva för och nu skall det handla om sjöröveri Inspelningsplatser blir bl. a. i Jugoslavien och Afrika men man börjar på Gotland. - Einar Nyberg har lovat att låta huset stå kvar till augusti och vi behöver bara tillstånd från militären, säger regissören Olle Hellbom till GT. Vi börjar den 18 augusti och blir väl här c:a en vecka. Det blir Pippi, Tommy, Annika, hästen och apan Nilsson som kommer med till Gotland. Beppe och Martin Ljung deltar i andra scener. - Vi skall alltså ha några scener från Villa Villekulla men vi skall göra inspelningar också, berättar han. Bl. a. en från andra platser på Gotland sjörövarscen med båtarna på landbacken. - Filmgänget har redan bokat in sig som gäster på Kneippbyn, från den 17 augusti och c:a en vecka, berättar Bert Ågren vid Kneippbyn. Den nya filmen betyder nytt avbrott i Inger ”Pippi” Nilssons skolgång. Men den här gången skall en lärarinna, Gunilla Gulmert, följa med vid inspelningarna! |
|||||||||||||
|
Desertören på Gotland tog sitt liv Gotlänningen 14/7 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Den 28-årige amerikanske desertören Robert Sylvia som GT för en tid sedan intervjuade berövade sig själv livet på torsdagskvällen. (10/7 1969) En kamrat till Sylvia hittade honom i en stuga på Högklint utanför Visby. Sylvia hade inte lyckats få något fast arbete på Gotland, han hade främlingspass o. uppehållstillståndet skulle förnyas var tredje månad. Sylvia har varit deprimerad och känt sig pressad av sin osäkra situation enligt vad kamrater till honom uppger. Han har lämnat ett brev riktat till polisen. Sylvia kommer att föras till Stockholm för obduktion.
Demonstration i Visby för den döde amerikanen
En spontan demonstration företogs på lördagseftermiddagen i Visby av FNL-gruppen med anledning av den på Gotland bosatte amerikanen Robert Sylvias död. Enligt FNL-gruppen berodde Sylvias depression p å att han inte fått politisk asyl i vårt land, vilket framfördes i demonstrationen (se bilden!) - Sylvia, som var stark nog att bryta med sitt tidigare liv i protest mot ett orättfärdigt krig bröts ned här i Sverige, som ett offer för den svenska behandlingen av de amerikanska Vietnam-vägrarna heter det i ett uttalande, som FNL-gruppen tillställt GT. Samma dag som Robert Sylvia berövade sig livet hade polisen fört bort hans fästmö utan att han fick reda på varför.
FNL-gruppen: BOB ÄR DÖD vem blir nästa offer?
- Ge oss asyl, vädjade USA-desertören Robert Sylvia i en intervju i Gotlands Tidningar för två månader sedan. Vår situation här är som att gå på lina... Robert Sylvia orkade inte hålla sig uppe längre.
Robert Sylvia deserterade från den amerikanska armén efter nio års tjänst. (Ingen kan påstå att han flydde av rädsla att göra militärtjänst.) Han hade varit i Vietnam. Han hade styrkan att ta konsekvenserna av sin kritiska inställning till kriget och till vad han såg hända i hemlandet – han valde att desertera och kom till Sverige för 15 månader sedan. Hans handling var en politiskt betydelsefull handling, men han förvägrades politisk asyl. hans möjligheter till ett ordnat liv försvårades p. g. a. att hans uppehållstillstånd måste förnyas var tredje månad. Han fick leva i ständig oro för att förpassas ur landet, ett offer för en byråkratisk cirkus där individen upplever sig som manipulerad och hanterad på ett sätt som med sin synbara godtycklighet förstärker osäkerhetskänslan och vanmakten. Förutom att hans status var ytterligt svår p. g. a. förvägrad politisk asyl utsattes han och utsättes hans kamrater för provokationer och utpressningsförsök av CIA-agenter samt för en ofta fientlig inställning från polis och tjänstemän. Bob hade levat i som han uttryckte det ”ett psykiskt helvete som han som människa önskade att andra skulle undgå”. För att få lugn reste Bob till Gotland för att skriva och arbeta. Det var en flykt från helvetet och ett försök att förändra situationen. Vid Visby FNL-grupps Vietnamutställning framträdde Robert Sylvia offentligt med ett tal som klart visade hans politiska medvetenhet och vilja att arbeta i enlighet med sin övertygelse. Hans tal utmynnade i krav på politisk asyl åt U.S.A.-desertörer. Men han orkade inte längre. Han som var stark nog att bryta med sitt tidigare liv i protest mot ett orättfärdigt krig och ett orättfärdigt samhälle – han bröts ner här i Sverige. Han blev ett offer för den svenska behandlingen av de amerikanska Vietnamkrigs-vägrarna.
FLICKVÄNNEN FÖRDES BORT Under vad som kom att bli hans sista dag utsattes Bob för något som kan liknas vid psykisk terror. Han utsattes för detta av den svenska polisen. På Stockholmskriminalens anmodan bortfördes hans flickvän. Bob fick först följa med till polisstationen, men när han återvände efter att ha ordnat för de barn som paret hade hand om fick han inte träffa henne. Polisen motiverade inte denna åtgärd, som för Bob framstod som oförklarlig annat än som uttryck för en önskan att plåga honom. Under två timmar satt sedan Bob på Visby flygplats för att få tillfälle att meddela sin flicka hur han ordnat för barnen och lugna henne, men hon smugglades iväg av polisen. Han lyckades bara ropa till henne på 50 meters avstånd. Bob fick ingen som helst information om varför polisen bortförde hans fästmö, och otryggheten i hans situation förstärktes ytterligare.
BOBS SISTA BREV Polisen har lagt beslag på Bobs kvarlåtenskap, bl. a. det tal som han höll vid sitt sista framträdande. Som sista handling skrev han ett brev som enligt polisen är adresserat till polisen och samhället. Ingen har sett detta brev utom polisen. Det var inte ämnat för dem Det var riktat mot samhället och polisen. Polisen kommer att sända Bobs saker till amerikanska ambassaden. Det är skrämmande cyniskt. Bob var en politisk flykting, hans verksamhet riktades mot det som amerikanska ambassaden representerar. Vi kräver att Bobs efterlämnade skrifter överlämnas till ADC (American Deserters Committee) som är verksam i Sverige och var den organisation för vilkens mål Bob kämpade. Vi kräver politisk asyl åt de amerikanska krigsvägrarna. Visby FNL-grupp genom Staffan Fritz tel. 0498/261 10 |
|||||||||||||
|
Robert Sylvias minne Gotlands Allehanda 14/7 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Robert Sylvia är död. Vi, som sedan några månader tillbaka räknat oss som hans vänner, vill med dessa rader förklara för allmänheten hur en främling kan gå under i vårt land. Robert hade i nio
år tjänstgjort i den amerikanska armén. Under tjänstgöring i
Vietnam fick han upp ögonen för de brister i hans hemland,
som möjliggjort det grymma han blev vittne till i Vietnam. I
USA hade han upprörts av de färgades och de miljontals
fattiga vitas utsatta belägenhet. Han tog konsekvenserna av
sin insikt och valde att lämna armén och sitt hemland. Han
visste att ordet desertör har en dålig klang i alla
människors öron, men genom att desertera ville han, och
många med honom, öppet protestera mot USA:s ut- och
inrikespolitik. De 15 månader han
vistades i vårt land förgiftades av väntan på olika
passtämplar, avvisande hållning från byråkratiska
myndigheters sida och övervakning och trakasserier från den
internationella amerikanska polisen, CIA. I ett tal han höll
här i Visby så sent som i förra veckan sa han: ”Jag har
genomlevt ett psykiskt helvete som jag hoppas att ni som
människor kommer att förskonas ifrån”. I dag kom beskedet
att han inte orkat längre. VÄNNERNA PÅ GOTLAND |
|||||||||||||
|
Pappa krigar, mamma solar och lillan leker på Fårö Gotlänningen 24/7 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
– Av Björn Smitterberg –
Barnkalas medan pappa krigar! Stor fest för alla barn som dansade och sjöng ”Räven raskar över isen”. Egentligen var det ju pappa som raskade över ängen.
I dagarna tre är det examen i en FBU-kurs på Fårö. Tisdagen (22/7 1969) var den första examensdagen och i dag (24/7 1969) avslutades övningarna. Platsen är FBU-lägret vid Svens på Fårö. Det har varit kurs för befordran, som anordnades i P 18:s regi. Lägerchef är kapten Bengt Ahrnfelt vid MKG, och han har lagt upp övningarna som deltagarna i kursen får genomföra. Kurserna går ut på att de som vill nå en befordran inom armén kan gå tre sådana kurser och om de sedan klarar examensprovet så får de en högre tjänstegrad. Kursen är ovanlig på så sätt att deltagarna har sina familjer med sig. I går var det stort barnkalas, medan papporna var ute och krigade med hjälp av 3 och 4 kompanierna från P 18.
Vpl sergeanten Sture Freijd, I 1, Solna, slutade som furir på I 18 1955. Nu är det femte året han är på FBU-kurs och nästa år blir han fanjunkare.
De flesta som kommer på lägret blir ”Fåröfrälsta” och kommer tillbaka år från år för att under sin semester gå denna kurs. Sammanlagt är det ett femtiotal barn och mammor med på lägret. De får emellertid inte bo tillsammans med sin pappa och make under kursen. Pappa får allt stiga upp kl. fem om han skall få någon mat innan dagens övningar börjar.
Anders Isacsson heter den här grabben som har tagit en kanon i besittning. Snart fyller han 8 år och han kommer tillsammans med mamma och pappa från Malmö.
På onsdagen (23/7 1969) fick lägret besök av överstelöjtnant Lennart Bergqvist – tillfällig chef för P 18 – och major Lars Nohlgren P 18. I dag kommer generalmajor Fr. Löwenhielm på besök tillsammans med överste Gerhard Hjukström med fru. – Truppen har varit bra under övningarna, och de båda kompanierna skall ha all heder av sin tjänst på Fårö, säger kapten Ahrnfelt. Husmor kommer från Ludvika och hon heter Margaretha Fjellner som tillsammans med lottor från Fårö ser till att alla får mat. Adjutanten, fanjunkare Bengt Söderlund MKG, sköter om förläggning och trivsel. |
|||||||||||||
|
Getabock vaktar jagare i Visby Gotlänningen 30/7 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
— Inte nog med att vpl Leif Zackrisson från Fotö utanför Vinga (i det civila fiskare) vaktar jagaren Hälsingland. Det gästande fartyget bevakas också av en specialbeställd maskot — som synes en getabock!
- Av Bertil Mollberger - Visby hamn har i dagarna ett celebert besök; jagaren Hälsingland med två torpedbåtar, eller rättare sagt H M S Hälsingland. I militära termer skulle vad som pågår heta ungefär att ”1. jgflj. anl Vby eft öu, ank Hjf torsd”. Vilket givetvis är uttytt: ”Första jagarflottiljen har anlänt till Visby efter övningsuppehåll, ankommer till Hårsfjärden torsdag”. Man är alltså på väg från Karlskrona till Hårsfjärden utanför Stockholm, som är jagaren Hälsinglands basplats. Ombord finns på chefsfartyget Hälsingland c:a 250 man (varav ett 70-tal befäl) och på de två torpedbåtarna 35 man vardera. Torpedbåtarna ledsagar alltid den imponerande jagaren, tillsammans utgör de tre fartygen ”Första jagarflottiljen”. För att undvika, att den dyrbara utbildningstiden slösas bort — det tar ju en viss tid i anspråk att ta sig med båt från Karlskrona till Stockholm — pågår tjänstgöring i full utsträckning även under resan och under uppehållet i Visby. Besättningen kommer direkt från det sedvanliga övningsuppehållet under sommaren, av värnpliktiga vanligen kallad ”skördepermis”. När man kommer till Hårsfjärden är det meningen att Hälsingland skall ligga i hamn en tid, med undantag för kortare sjöresor. Före övningsuppehstripp till England. Under onsdagen (30/7 1969) har allmänheten möjlighet att beskåda jagaren Hälsingland under ett par timmar mitt på dagen. Det torde vara lätt att upptäcka — den utgör en imponerande syn där den ligger i inre hamnen — förutom den till tänderna rustade k-pistförsedde va ållet har besättningen bl. a. varit på en fjortondagar kten, bevakas jagaren av en bock... Alltså inte en vanlig träbock mod. gatukontoret, utan en getabock! Visserligen även den i trä, men med fernissa och i ett mycket elegant utförande. Det påstods fungera dels som landskapsvapen för Hälsingland, dels som besättningsmaskot. |
|||||||||||||
|
Markbrand i Tofta Gotlands Allehanda 2/8 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Militär personal hjälpte till att släcka markbranden på Tofta skjutfält.
Visby brandkår fick vid 13-tiden på fredagen (1/8 1969) larm om markbrand i Suderbys på den södra delen av Tofta skjutfält. Omkring 17–18000 kvadratmeter hade blivit övertänt och brandmännen kunde först lämna platsen vid 16-tiden. - Oftast är gräsbränderna på Tofta skjutfält mycket svårsläckta, berättar brandchef C. A. Sandberg. Området är gropigt och elden går ofta ner i hålor och angriper stubbar och trädrötter. Efter branden på fredagen fick militär personal stanna i området under hela natten på grund av att man var rädd för att elden åter skulle flamma upp. Brandkåren i Visby har under den senaste tiden haft en rad brandtillbud på Tofta skjutfält. Orsaken är dock inte militär skarpskjutning. I de aktuella brandområdena förekommer överhuvudtaget inte skarpskjutning och militären vidtar omfattande säkerhetsåtgärder i de områden där man använder skarp ammunition. - Antingen beror bränderna på slarv med cigarretter eller på att glas ligger strött i områdena, berättar pressofficeren på A 7. Vi har för länge sedan slutat att skjuta med ljusammunition inför risken med antändning i de torra markerna. Hittills i sommar har ren rad gräsbränder inträffat på Tofta skjutfält, men oftast klarar militären själva av tillbuden. |
|||||||||||||
|
Danskt örlogs- och prinsbesök Gotlänningen 7/8 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Det var danskt örlogsbesök i Visby hamn i går, (6/8 1969) två bevakningsfartyg och två segelfartyg ingående i den danska skolskeppsdivisionen. Bland kadetterna fanns danske prinsen Christian, brorson till kung Frederik, som här ses ombord på ”Svanen” tillsammans med fartygets befälhavare, sjölöjtnant P. Bosø. Livet ombord på de danska fartygen präglas av danskt gemyt och god kamratanda mellan kadetter och befäl.
- Av Johannes Gardell - Det var danskt örlogsbesök i Visby i går, skolskeppsdivisionen med bevakningsfartygen Neptun och Havmanden samt segelfartygen Thyra och Svanen. De kom direkt från Åbo, där de varit med vid Nordiska marinkadettmötet, och tävlat med kadetter från Finland, Norge och Sverige i skjutning, rodd, atletik och fotboll m. m. (Svenskarna vann och näst kom i tur och ordning Norge, Danmark och Finland.) Örlogsbesöket i Visby är ett s. k. rutinbesök. De danska skolfartygen gör varje år juni-oktober resor åt olika håll för kadetternas utbildning och man skiftar men jämna mellanrum tjänstgöring på bevakningsfartygen och segelfartygen. Besöket i Visby avkortades något och omfattade endast gårdagen. I dag på morgonen fortsattes resan till Köpenhamn. Chef på ”Neptun” är örlogskapten J. H. Beck, på ”Havmanden” kaptenlöjtnant T. Holst-Christensen, på ”Thyra” kaptenlöjtnant I. Winkel-Smith och på ”Svanen” sjölöjtnant P. Bosø Vid ankomsten till Visby togs besökarna emot av förbindelseofficern (sic) fänrik J.-E. Pott, CMKG-staben och vidare av danske konsuln i Visby C. O. Kolmodin, som sedan eskorterade vid de officiella besöken hos landshövdingen, militärkommandot, där tjänsteförrättande stabschef major L. Lundquist representerade, och vidare hos stadsfullmäktiges ordförande F. Henningsson samt hos tjänsteförrättande chefen för Visby garnison, överstelöjtnant L. F:son-Bergquist, P 18. På förmiddagen gjordes en badutflykt till Åminne med c:a 50 deltagare av alla tjänstegrader. Konsul Kolmodin gav också lunch enligt särskild inbjudan.
Danskt gemyt Det danska gemytet tycks tränga igenom också i det militära. Umgänget mellan befäl och kadetter går i den kamratliga stilen. Vi hittade förresten en dansk prins ombord, en brorson till kung Frederik (IX), prins Christian, kadett som de andra på ”Svanen”. Det putsades och fejades både ombord och utombords. Vattnet i Åbo hamn var oljigt och smutsade ner de vita segelfartygen, men nu är de fina igen. Segelfartygen hade sammanlagt 20 man och bevakningsfartygen 46 man ombord. 22 knop gör de större fartygen och segelskeppen gör c:a 15 knop med segel. – Det finns också motorer men vi seglar lika fort berättar sjölöjtnant Bosø. – Vi var förresten här i Visby i förra veckan också ett par dagar. |
|||||||||||||
|
FBU-are på Blåhäll skjuter för 15.000 Gotlänningen 8/8 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
- Av Carin Häglund –
Deltagarna i årets FBU-kurs har skjutit upp för 15.000 kronor ammunition. 150 kronor går upp i rök varje gång haubitsarna skjuter iväg en projektil. Tycker Nu det är stora pengar? Det blir mycket dyrare om och när det blir allvar av och man inte kan använda övningsmaterial som nu. Den budgeterade kostnaden för de båda 14-dagars kurserna – en för obefordrade värnpliktiga till löjtnanter som vill kliva vidare i den militära gradskalan och en för unga pojkar – uppgår till 34.000 kronor utöver ammunitionskostnaderna. Därtill kommer A 7:s kostnader som berörs till c:a 15.000 kronor.
De här projektilerna kostar 150 kronor stycket. Billigt tycker kursledningen, det skulle bli mycket dyrare med ”riktiga skott”
- Det är väl använda pengar tycker rustmästare Stig Lätt som sedan sju år tillbaka är adjutant för FBU-lägren på Tofta och som har hand om det ekonomiska organiserandet. Kurserna bygger på frivillighetens väg och de som söker sig dit är folk som besitter äkta försvarsvilja. Man bör i sammanhang som rör årets torka inte ta till allt för kraftiga adjektiv innan man sett Tofta skjutfält. Det ser som en torrlagd blekebotten hela fältet. Träden ser som om de är överdragna med cement, torra och grå. Vid flera tillfällen under veckan har skottelden tänt i de torra markerna som brinner som fnöske. I går låg rökmolnen från en sådan eldsvåda tung över horisonten. Men det finns kontraster på Tofta skjutfält. Medan kursdeltagarna – 26 i äldre gruppen och 25 i yngre – kämpar i sitt anletes svett med sin utbildning som omspänner artilleriets alla utbildningslinjer utom motorlinjen och andra släcker eldsvådor ligger kursdeltagarnas familjer och har det skönt på badstranden vid Blåhäll, en plats som står i stark kontrast till övriga skjutfält den här årstiden. Många deltagare återkommer flera år i rad och man räknar med att nytillkomna i år uppgår till 60 procent. Fruarna får helinackordering för 12:50 dygnet och för barn tar man ut halva summan. Kursdeltagarna kommer från hela Sverige, från Grimslöv i söder till Pello i Övertorneå. Värmen på de gutniska breddgraderna kan bli plågsamma för den som kommer från Tornedalen. En av de 15-åriga deltagarna ville åka hem till Lappland. Han orkade inte med värmen ansåg han. Men inför utsikten att hans föräldrar i så fall skulle få betala resan ändrade han sig. Något annat än värmen klagade han dock inte på. Examensförrättare Nils Hägg var på fredagen nöjd med kursdeltagarnas resultat när han inspekterade de olika momenten. Värnpliktiga ur årets åldersklass hade plockats in för att hjälpa till på batteriplatserna. Eftersom deltagarantalet är så pass litet kan övningarna bara bli en organisation i miniatyr men man försöker göra det så realistiskt som möjligt.
Klas Kristiansson från Fardhem blir styckjunkare i och med den här kursen. Helt kunde han inte koppla av tanken på lantbruket där hemma i torkan.
Skolchef har varit kapten Åke Holmdahl som till sin hjälp har haft ett tiotal instruktörer. Tre gotlänningar har deltagit i den äldre klassen, Klas Kristiansson, Fardhem, Åke Torsson, Slite och Bernt Norrby, Visby. |
|||||||||||||
|
Kursslut för FBU-ungdomar på Fårö Gotlänningen 11/8 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Bengt Ahrnfelt avtackar FBU-ungdom vid Svenslägret Fårö.
FBU-ungdomskursen i signal- och sambandstjänst avslutades på fredagen (8/8 1969) med praktiska övningar, korum och gemensam middag. Lägerplats har som vanligt varit Svens på Fårö och kurschef kapten Bengt Ahrnfelt. Det var bara inte kursens deltagare som slutade. Också lägrets adjutant under lång tid, fanjunkare Bengt Söderlund, hade sin sista dag vid lägret. Fanjunkare Söderlund skall nu återgå till annan tjänst. I 14 dagar har lägret pågått och de 19 ungdomarna från hela landet har under den tiden fått lära sig det mesta av sambandstjänstens alla förpliktelser. Vapentjänst, orientering och – endast ytlig – försvarskunskap har också stått på kursprogrammet.
Sollefteåynglingarna Björn Sjölander och Ragnar Raehlin(?) under sambandsövning med den bärbara radion Ra 105.
Under en veckas tid har man haft sällskap med praktikantkursen och tillsammans har de haft övningar – såväl natt som dagtid. Vid ett tillfälle hade kursledningen också – för att göra det så realistiskt som möjligt – rekvirerat en landstigningsbåt. Instruktörer under kursen har varit fanjunkare Sylve Westberg P 18, fanjunkare Th. Mårtensson FO 41 och rustmästare Acke Engström MKG.
UTNYTTJAD FRITID Fritiden har kursledningen försökt utnyttja så mycket för att visa ungdomarna något av hur Fårö och Gotland ser ut. Utflykter har man haft till, bland annat, raukfält och Visby. Vidare har ju bad varit en härlig avkoppling i dessa varma tider som kursen har pågått. En fälttävlan har man också hunnit med. Avslutningen skedde alltså i fredags, och på programmet då stod korum – vilket leddes av komminister Bernander – praktiska övningar på det man lärt sig under den gångna kurstiden och en gemensam lunch.
NY KURS I DAG Någon vilopaus för lägret blir det inte om sommaren. Redan i dag startar det en ny kurs för unglottor. Deltagarna till den kursen kommer dock endast från Gotland. Text och foto: OLLE PE I BRO |
|||||||||||||
|
Utbyggnad av FBU-lägret på Fårö Gotlänningen 11/8 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Första sprängskottet för den nya familjeförläggningen vid Svenslägret Fårö utfördes av fåröbröderna Lennart Olsson och Nils Olsson.
Byggnationen har nu påbörjats för det nya ”logementet” vid FBU-lägret vid Svens på Fårö. Det skall bli en byggnad som kan ta emot c:a tio familjer. Men samtidigt kan man genom en enkel ommöblering få in flera personer, om det skulle visa sig att en familj inte fyller ut hela det utrymmet som man räknat med. Ett nytt sanitetshus skall det också bli, där det skall finnas toaletter, dusch- och tvättrum. Alltihop hoppas man skall bli färdigt till nästa säsong. |
|||||||||||||
|
Ingen risk på gotländska regementen för norrländska ”strykjärnsdöden” Gotlänningen 12/8 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Ett icke S-märkt strykjärn blev en värnpliktig soldats död vid ett regemente i Norrland för en tid sedan. Från högsta ort utgick en order om att strykjärn och annan elektrisk materiel på landets regementen skulle ses över och att alla icke S-märkta eller skadade elektriska apparater skyndsamt skulle bytas ut. På A 7 i Visby var man snabbare än generalordern och dagen efter olyckan i Boden beordrades tjf kårchef major Nils Hägg snabb översyn av all elektrisk utrustning vid kåren. - Vi har inte funnit någon felaktig utrustning, säger tjf intendenturförvaltare, rustmästare Bertil Ihreljung. - En del småsaker har vi förstås upptäckt och bytt ut, men ingenting som var direkt farligt att handskas med. Bl. a. hade ett strykjärn tappats(!) ut genom ett fönster och blivit något demolerat. Det blev givetvis ett nytt strykjärn... På KA 3, som ju är ett modernare regemente, har man tillfredsställande materiel på el-sidan och major Yngve Sandström meddelar att fortlöpande kontroll sker och att rapporter om icke S-märkt materiel inte har lämnats till ledningen på KA 3. Inte heller på P 18, där man också gjort en extrakontroll av den elektriska utrustningen, har något ”icke S-märkt” hittats. - Våra elektriker gör kontinuerligt säkerhets- och funktionskontroller av stryk- och pressjärn, lampor m. m., men allt är tillfredsställande vad det gäller säkerheten för de som använder materielen, säger intendenturförvaltare Lars Ring. |
|||||||||||||
|
Punktering orsakade haveri med Draken Gotlands Allehanda 13/8 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Landade med hög hastighet
− Av GÖRAN BOHMAN – En J 35 Draken från F 1 i Västerås fick på tisdagseftermiddagen (12/8 1969) punktering på vänstra hjulet vid landning på Visby flygfält. Planet, som ingår i F 1:s rutinövningar över havet på östra Gotland, (sic) fördes av fältflygare Olsson från Västerås. Efter punkteringen gled planet av landningsbanan och hamnade 150-200 meter till vänster på en gräsplan. Senare på tisdagskvällen anlände en haverinämnd från Stockholm till Visby för att utreda olyckstillbudet och planets skador. Ögonvittnen till tillbudet trodde att planet exploderade vid landningen eftersom det genast omgavs av stora jordmoln och gnistor. När flygfältets brandkår kom fram till planet kunde man dock konstatera att det inte stod i brand.
Enligt ögonvittnen hade planet en ovanligt hög landningshastighet och landningsvinkeln verkade också ovanligt brant. Enligt major Markusson, som var högsta befäl på platsen, kontrolleras planens gummihjul ytterst noggrant speciellt när det gäller orutinerade flygare. Att det kan röra sig om ett alltför utslitet däck är därför osannolikt. Naturligtvis kan pressande värme inverka nedsättande på flygarnas reaktions- och arbetsförmåga, men eftersom man under övningarna på Gotland arbetar på relativt höga höjder (c:a 3.000 meter) är temperaturerna ganska normala i förarkabinerna. Betydligt besvärligare är det då för jakt- och spaningsflyg som går på betydligt lägre höjd. Sådana här olyckstillbud är ytterst ovanliga, berättar major Markusson. I förhållande till start och landningstillfällen utgör olyckstillbuden en försvinnande liten del. Risken vid ett sådant här tillbud är alltid att eld utbryter och då kan det bli kritiskt. Flygarna har dock mycket stora möjligheter att snabbt ta sig ur planet om inte annat så med hjälp av katapultstolen. F 1 startade på måndagen en rutinövning över havet öster om Gotland. I övningen deltar en division – åtta flygplan – J 35 Draken från F 1 i Västerås. Flygarna, som genomför luftskjutning mot flygmål, kommer att stanna på Gotland veckan ut, varefter man får avlösning av ännu en division J 35 Draken från F 1. Övningarna är förlagda till Gotland på grund av den ringa fartygstrafiken i övningsområdet och bedrivs enbart på dagtid. Normalt hinner man med 5-6 målstarter per dag med efterföljande flygplansstarter. Skjutningen utföres på en målbana utanför Östergarn och Fårö. Den 25 augusti får F 1 avlösning av F 13 från Norrköping som stannar med en division under en vecka. Efter en veckas övningsuppehåll kommer sedan F 3 i Linköping med två divisioner under lika många veckor. Höstens flygvapenövningar på Gotland avslutas mellan den 22 september och 2 oktober då två divisioner från F 10 i Ängelholm har övningar. Samtliga övande flygförband kommer att genomföra liknande övningar. Samtliga övande flygförband kommer att genomföra liknande övningar. |
|||||||||||||
|
Draken-plan kvaddat på Visby flygplats Gotlänningen 13/8 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
Ett J 35 Draken-plan havererade på tisdagseftermiddagen på flygplatsen i Visby. Planet hade just landat då det troligen fick punktering. Föraren hoppade omedelbart ur planet när det hade stannat och klarade sig helt oskadd från o lyckan. Flygplatsens brandkår var mycket snabbt vid planet och sprutade skum över det. Flygplanet fattade dock aldrig eld. Flygplanet tillhör den division J 35 Drakenplan som för närvarande bedriver övningar på Gotland. Det hör hemma på F 1 i Västerås. Föraren stoppade omedelbart motorn när han upptäckte att han hade fått något fel på planet. Planet lämnade landningsbanan och fortsatte ut över gräsfältet flera hundra meter. Det främre landningsstället böjdes och det vänstra bröts av. Vidare lossnade en hel del annat material från flygplanet. Bränsle läckte till en början ut, men markpersonalen var snabbt där och hindrade bränslet att rinna ned i grundvattnet. Brandkåren fattade situationen mycket snabbt och sprutade skum så att det täckte hela Drakenplanet. Man hindrade därvid att planet fattade eld. Man väntade att en kommission skulle anlända till haveriplatsen i går kväll för att fastställa olycksorsaken. Enligt personalen vid F 1 rör det sig troligen om en punktering. Drakenplanet blev troligen inte totalhavererat utan det går att reparera det. Man får då ta loss vingarna – eventuellt också motorn – och ta det med båt till fastlandet till en divisionsverkstad. |
|||||||||||||
|
Värnpliktiga vid P 18 i fara vid attentat Gotlands Allehanda 13/8 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
50 rutor krossade vid sprängningar
— Av CLAES-ÅKE STEIN—
Värnpliktiga vid 3:e och 4:e kompaniet på P 18 i Visby svävade i uppenbar livsfara under söndagskvällen (10/8 1969) när flera sprängattentat utfördes vid regementet. Smällarna hördes över större delen av Visby - Vi har anmält sprängningarna till polisen, som kommer att få utreda händelsen, säger överstelöjtnant Lennart Bergqvist t. f. regementschef.
Vid sprängningarna krossades ett femtiotal fönsterrutor och belysning vid kasern 2 – en av de norra kasernerna Vid regementet vidtog man omedelbart åtgärder för att förhindra vidare allmänfarlig verksamhet. Bland annat höjdes beredskapen och man förberedde vidare utrymning av lokalerna. Hade sprängningarna fortsatt fanns det planer på att förlägga de värnpliktiga i bivack.
Man vet vid regementet ännu ingenting om vem som kan ha utfört sprängningarna, ej heller vilka sprängämnen som använts. Överstelöjtnant Lennart Bergqvist utesluter inte att det varit fråga om dynamit eller trotyl. Vissa tecken tyder också på att rökhandgranater kastats. Från värnpliktiga på 3:e och 4:e kompanierna kommer uppgifter om att det i två fall varit fråga om pentylstubin, 3 rökhandgranater och fyra knallskott. Vid polisen har man endast haft möjlighet att göra en preliminär undersökning och man har ännu inte fått fram sådana uppgifter att misstankar kan riktas åt något bestämt håll. Polisen utesluter inte att det kan vara fråga om stulna sprängeffekter som använts. Uppgifter från värnpliktiga om att kollektiv bestraffning genom permissionsstopp för de värnpliktiga fram till utryckningen den 5 september dementeras av överstelöjtnant L. Bergqvist, som däremot kan tänka sig att kompanicheferna efter det inträffade blivit mera restriktiva vid beviljandet av permissioner. |
|||||||||||||
|
Smärre skador på Draken Gotlands Allehanda 14/8 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
En haverinämnd, bestående av major Olov Neppelberg, kapten Bo Nåsell och flygdirektör Lennart Hansson, samtliga från F 1 (Västmanlands flygflottilj) i Västerås, fortsatte under onsdagen undersökningarna av den J 35 Draken som havererade på Visby flygfält på tisdagen. (12/8 1969) Enligt haverinämnden är skadorna på planet relativt ringa, och man kommer inom de närmaste dagarna att besluta om planet ska repareras på platsen eller plockas ner och föras till F 1. Vänstra landställsbenet vek sig vid haveriet och måste bytas ut och nosställsgaffeln blev också skadad. Annars har planet endast smärre plåtskador. Orsakerna till haveriet vill man ännu inte uttala sig om förrän hela utredningen är klar, och den kommer att ta c:a en månad. Klart är dock redan nu att planet hade en alltför brant landningsvinkel vid landningen. |
|||||||||||||
|
P1-kadetter på Gotland för att öva med trupp Gotlands Allehanda 15/8 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Blev det träff? Undrar kadettsergeant Lars Karlsson, P 18 och major Stig Barke är skolchef för PKAS på P 1, Enköping.
Pansarregementet P 1 i Enköping kom i måndags (11/8 1969) till Gotland med 45 elever från PKAS – pansartruppernas kadett och aspirantskola. De är här för att öva truppledning med värnpliktiga, som i det närmaste är färdigutbildade, P 18 är det enda pansarregemente, som har höstinryckning och därmed utbildade värnpliktiga vid den här tiden. De här eleverna är kadetter och ska bli reservofficerare. De har civila jobb och gör därför sin utbildning under sommaren. Kadetterna stannar här i två veckor. Under den tiden ska de öva stridsskjutning och ha taktiska övningar. Den gångna veckan har det varit stridsskjutningar för hälften av kursen. På grund av det torra vädret var det först på torsdagen som skjutningar kunde tillåtas. Brandfaran har varit för stor. Om regnet nu fortsätter hoppas man också kunna få tillstånd att skjuta kanon och inte enbart ksp. Chef för aspirantskolan är major Stig Barke. Han har tidigare bott och arbetat och bott i Visby. I dag kommer pansarinspektören överste Hugo Cederschiöld ut till Tofta skjutfält för att inspektera kadett och aspirantskolans övningar. |
|||||||||||||
|
Rekorddeltagande i årets sista lottakurs på Fårö Gotlänningen 16/8 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
På bilden ser vi förutom chefslottan fru Peg Berg (Sjöberg?) Birgitta och Gunilla Berg 12 resp. 14 år, alla från Fårösunds unglottaförening samt Zenita Lindell, 14 år, från När.
På fredagen (15/8 1969) hölls de avslutande övningarna för deltagarna i unglottalägret vid Svenslägret på Fårö, som pågått den gångna veckan. Med de 35 lottorna som i år deltagit har man uppnått ett rekordartat deltagande i kurserna. Fredagens avslutande övning gällde orientering, där två unglottor belönades med medalj. Kursen avslutades på lördagsförmiddagen med andakt i Fårö kyrka. Man har hunnit med en hel del under veckan. En utkommenderad landstigningsbåt från kustartilleriregementet i Fårösund tog i början av kursen ut unglottorna på en båtfärd, från Broa till Långhammars och Lauters. Man har gjort ett besök på Centrala Lottaskolan i Bunge, och man har bevistat musikandakten i Fårö kyrka med Sigurd Björling. På torsdagskvällen besöktes lägret av general Fredrik Löwenhielm. De 35 deltagarna kommer alla från Gotland – från fem olika lottaavdelningar, nämligen Fårösunds, Mellersta Gotlands, Närs, Väskinde och Visby Unglottaavdelningar. Vid orienteringstävlingarna på fredagen tog två lottor medalj – en av deltagarna dessutom två stycken! Det var 14-åriga Annelie Gudinge från Väskinde som sprang för silver, men lyckades så bra med detta att hon även tog guldmedaljen. Mona Gahnström, 13 år från Väskinde även hon, tog en välförtjänt silvermedalj. Lägerchef har varit kapten Bengt Ahrnfelt, chefslotta fru Peg Sjöberg, adjutant fanjunkare J. E. Pettersson samt instruktörer fru Ulla du Rietz, Carin Mårtensson och Kristine Sjöberg. Text och foto: |
|||||||||||||
|
Får skjutningarna på Tofta fortsätta trots att marken är torr som krut? Gotlänningen 20/8 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
ꟷ Hur kan militära myndigheter få fortsätta med skjutningarna på Tofta, trots att marken är torr som krut? Det frågar man sig idag på Brandkåren efter de otaliga småbränder som genom skjutningarna uppstått på Tofta skjutfält. i går brann ett område på 250x100 meter på skjutfältet. Lyckligtvis var det bara några tallar som gick åt vid branden. |
|||||||||||||
|
Fastlandssoldater på ön får oftare frisedel! Gotlänningen 22/8 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
10% av alla inkallade får s. k. frisedel på grund av psykiska besvär. På Gotland är siffran högre, men det gäller främst fastlandssoldater.
Många soldater på Gotland – i alla fall betydligt fler än på fastlandet – tål inte krigarlivets psykiska påfrestningar och blir hemförlovade…
Värnpliktiga på Gotlandsförbanden hemförlovas oftare för psykbesvär än de som lumpar på fastlandet!
Enligt en undersökning som publicerades tidigare måste årligen 10 procent av de värnpliktiga hemförlovas för psykiska besvär. Siffran har ökat under de senaste åren. För Gotlands del är siffran högre. Främst är det storstadsungdomar med svåra uppväxtförhållanden som måste hemsändas. Det allmänna intrycket vid t. ex P 18 är att landsbygdsungdomar – särskilt gotlänningar – i mindre utsträckning än andra måste avbryta sin värnpliktstjänstgöring. Fr. o. m. i höst räknar man med att procenten hemförlovade ska minska eftersom utgallringen i samband med mönstringen blir effektivare än tidigare. Ett läkarteam kommer att göra en ingående undersökning (även psykologiskt) av de mönstrande. De gotlänningar som skall mönstra kommer därför att i fortsättningen få åka till Stockholm. Inskrivningsverksamheten har starkt centraliserats. - De hemförlovade värnpliktiga indelas i två kategorier, dels sådana som helt frikallas och dels sådana som helt frikallas och dels sådana som hemförlovats för en tid framåt, säger rustmästare karl G. Lansgard som är expeditionschef vid P 18:s sjukavdelning. Från första januari i år har 68 värnpliktiga hemförlovats från P 18. 30 av dessa har helt frikallats, 24 för psykiska sjukdomar och 6 för övriga sjukdomar. 38 hemförlovades tillfälligt, därav 17 för nervösa besvär. I genomsnitt finns årligen 700 värnpliktiga vid P 18. Ett 100-tal hemförlovas varje år för såväl psykiska som andra sjukdomar. Detta gör drygt 14 procent. Siffrorna för Gotlands del ökade under några år men har stabiliserats. - Under de 25 år jag sysslat med de här frågorna kan jag våga göra några generaliseringar, säger rustmästare Lansgard. Främst är det ungdomar från storstadsområdet som måste hemsändas för psykiska besvär. Ofta har de tråkiga hemförhållanden. I många fall under de senaste åren har narkotika funnits med i bilden. - Mitt intryck är också, fortsätter rustmästare Lansgard, att för de som vid inryckningen har högre utbildning, d. v. s. de som tas ut till befälsutbildning, är procenten med psykiska besvär lägre. Lägst tror jag siffrorna är för gotlänningarna. Ombyte av social miljö skapar nervösa besvär hos många. Särskilt gäller det ungdomar som är gifta vid inryckningen. De har maka och barn på annan ort. De som sänds hem för en viss tid får ny inkallelse – i regel efter ett år. Hälften av dem gör sedan sin värnplikt på Gotland, den andra hälften vid något förband nära hemorten. Att en tiondel av de värnpliktiga – och ibland mera – måste hemsändas någon tid efter inryckningen måste medföra en hel del besvär för de militära myndigheterna. - Nej, ur militär synpunkt uppstår inte så stora svårigheter, säger rustmästare Lansgard. Värre är det för ungdomarna när de kommer ut i det civila livet. De har svårt att få arbete på grund av att de hemförlovats för krångel med nerverna. - Trots att Fårösund kan betraktas som något av ett geografiskt isolat är inte siffrorna så höga, säger läkaren vid KA 3, Sten Siösteen. Ungefär tio procent av de värnpliktiga, det vill säga 30 av 300, hemsänds årligen – hälften av dem för psykiska besvär och hälften av de hemsända frikallas helt. När det gäller de psykiska besvären gäller det främst storstadsungdomar, men det förekommer även landsbygdsungdomar bland dessa fall. De tyngst vägande skälen för att de värnpliktiga sänds hem är att de är gifta och har sina anhöriga långt från värnpliktsområdet.
På A 7 har man inte många som vill åka hem. Endast 6% av de värnpliktiga har blivit hemförlovade under de tre senaste årgångarna. - Att man inte trivs på Gotland är inget skäl för hemförlovning, säger doktor Dahlström på A 7. – däremot försöker vi då omplacera dessa till fastlandsförband. REPORTAGE: HOLGER DAUN |
|||||||||||||
|
Salmonellan stoppar Kårens Dag på KA 3 Gotlänningen 23/8 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Salmonellan fortsätter sina härjningar på ön. På söndag (24/8 1969) skulle egentligen Kårens Dag ha firats på KA 3, men det har man fått inställa på grund av smittrisken. ꟷ Det är ingen explosiv framfart smittan har, säger länsveterinär Sigurd Sefastsson, medlem i länets epidemiutskott. ꟷ C:a fem fall om dagen får vi in, alla är dock inte sjuka men då vi har kontrollerat personerna har de visat sig vara smittobärare, fortsätter han.
Över 100 personer är nu under läkarövervakning. Alla ligger inte isolerade på infektionskliniken, utan många, särskilt familjer, ligger isolerade i hemmen. Det är inte bara Fåröbor som insjuknat utan även personer i bl. a. Havdhem, Lärbro, fastlandet har ett 20-tal fall, personer som besökt Fårö i sommar. Professor Bo Zetterberg vid Statens bakteriologiska laboratorium har beslutat att komma till Gotland ännu en gång för att kunna vara i centrum för arbetet. |
|||||||||||||
|
Fälttjänstövning Gotlänningen 23/8 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Skjutvarning Gotlänningen 25/8 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Skjutning mes skarp ammunition äger rum från AURSKALLSVIKEN, HELLVI i SO riktning tisdagen den 26 och onsdagen den 27 augusti, båda dagarna mellan kl. 08.00 och 16.00. Farligt område en sektor med spetsen i skjutplatsen och begränsad i SO av en linje i bäring 134° och i V av en linje i bäring 166° intill ett avstånd av 2 distansminuter, allt räknat från skjutplatsen enligt skiss. Högsta använda banhöjd är 500 meter. Det är livsfarligt att vidröra ammunitionseffekter eller delar av sådana. Dessa kom- mer att insamlas genom kompaniets försorg. Chefen för 8 komp. P 18. Tel. 119 60/78, 25/8–27/8. även 280 33. |
|||||||||||||
|
Kamratträff på P 18 Gotlänningen 25/8 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
De som gjorde värnplikten på P 18 ( I 27 eller I 18 hette det då) för 10, 25 eller 50 år sedan samlades på söndagen (24/8 1969) till den årliga kamratträffen. Ett 10-tal personer ur de olika årgångarna ställde upp. De åt lunch på regementet och guidades runt av löjtnant T. Rimstrand. I programmet ingick visning av den nyrestaurerade kasernen Gute, besök i armémuséet, demonstration av ny vapenmateriel och en film om det moderna svenska försvaret.
På bilden ses major Stig Runeborg, folkskollärare John Örve, lantbrukaren C. A. Flodman, Vall, lantbrukaren Sven Smedberg, Lokrume, överstelöjtnant Nils Söderberg, Visby, jordbruksarb. Gustav Lindgren, Stånga, R. Tiberg, Stockholm och löjtnant T. Rimstrand, Visby. |
|||||||||||||
|
Han föll regementsenligt Gotlänningen 26/8 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
HAN FÖLL REGLEMENTSENLIGT — i stram givakt! Set är tydligen inte bara de engelska paraderna med björnskinnsmössor och timmar i givakt som kan bli påfrestande. Även en P 18-soldat har rätt att falla. Det hände under krigsmans erinran på måndagen. Paradstyrkan blev plötsligt en man ”för kort”. Men kompisarna höll masken och den fallne kvicknade till så småningom. (Foto Thomas Gottfridsson) |
|||||||||||||
|
Krigs-nytt: Krigsmans erinran för 270. Slutövning började i går. Salmonella stoppar KA 3 Gotlänningen 26/8 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Överste G. A. Hjukström inspekterar de värnpliktiga vid uppställningen för ”Krigsmans erinran” på P 18.
-Av Thomas Gotfridsson-
270 nyinryckta soldater vid 2 bataljonen P 18, fick i går - som det står i uppslagsverken – ”en under högtidliga former given påminnelse om krigsmans förpliktelser, vilken meddelas dem som för första gången träder i tjänst som krigsman”. I kortare ordalag: Krigsmans erinran. Överste Hjukström var talare. Samtidigt gjorde sig c:a 300 man beredda för sitt examensprov vid regementet. Slutövningen för dem började också i går. Utryckning för dessa sker den 4–5 september. - Det här verkar vara en mycket fin kull som vi fått in nu, berättar överste Hjukström. Alla verkar förstå att det behövs krafttag för att nå resultat och det är ett gott steg i rätt riktning. Den nyinryckta åldersgruppen är indelad i fem grupper där uoff, ubef och E-vpl ryckte in redan den 2 juni. De övriga två grupperna – F och G – ryckte in den 7 juni resp. 18 aug. Av de 270 som i går mottog krigsmans erinran är 90 gotlänningar. Dessa rycker ut i slutet av april 1970. Salmonellan, som härjar på norra Gotland, har satt en käpp i hjulet för fälttjänstövningen (slutövningen) som började vid middagstid i går. Från början var det meningen att KA 3 skulle samöva med P 18, men från norrförbandet har man satt stopp för detta. Smittorisken är för stor. - Det är inte konstaterat att salmonellan finns inom kåren, men vi tar inga onödiga risker, säger kapten Larsson vid KA 3. C:a 200 man slipper nu den övningen. Skönt! Tycker nog soldaterna vd KA 3. Kvar blir nu cirka 300 man från P 18 samt 150 från Lv 2. Övningen startade i går med mobilisering söder om Visby o. i dag bär det iväg norrut mot Tingstäde där ”fi” luftlandsatt trupp. I Hejnum-Bäl-trakten skyddas pansarbataljonens framryckning av trupper från Lv 2. På torsdag (28/8 1969) avslutas övningarna med skarpskjutning på Tofta skjutfält. I dag och i morgon inspekterar överste Hugo Cederschiöld slutövningarna. |
|||||||||||||
|
Kapten Karlsson vill bli åtalad. Klagar över kamratdomstol Gotlänningen 26/8 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
I en skrivelse till justitieministern, ordförande i riksdagens första lagutskott, en riksdagsman och riksdagens ombudsmannaexpedition begär kapten Sture Karlsson vid P 18 att få bli åtalad inför domstol för ordervägran. Han gör det med anledning av vissa påståenden i JO:s utslag i den riksbekanta tvisten mellan kapten Karlsson och överste Hjukström. I sin skrivelse klandrar kapten Karlsson JO:s utredningsförfarande och begär att förnyad utredning företas på en rad punkter. Han hänvisar bl. a. till grundlagens ”samvetsparagraf”. Vi omtalar att han i förra veckan blev ställd inför något som han betecknar som ”kamratdomstol”, beroende av att JO underlåtit att på vissa punkter göra någon utredning eller avge något omdöme.
Kapten Karlsson ställdes inför ”kamratdomstol” - Jag ställdes inför någonting, som jag betraktar som en ”kamratdomstol” i tisdags förra veckan berättar kapten Sture Karlsson för GT. Under en kafferast på officersmässen ställde en major några skriftliga frågor till mig. Denna händelse är en av anledningarna till att han nu tillskrivit justitieministern, ordföranden i riksdagens första lagutskott, riksdagsmannen Nils Nilsson, som påtalat JO:s utredningsmetoder, och riksdagens ombudsmannaexpedition. I sin skrivelse påtalar kapten Karlsson, att JO för närvarande tillämpar ”ett utredningsförfarande som i många fall kan innebära att allmänhetens förtroende för rättssäkerheten försvagas.” Riksdagsman Nils Nilsson har i en skrivelse till JO ifrågasatt riktigheten i att en anmäld myndighet själv utreder huruvida dess egna befattninghavare begått tjänstefel eller ej. JO Alfred Bexelius har på detta svarat att systemet är ”fullt betryggande” – bl. a. därför att aktuella yttranden avges ”under tjänstemannaansvar.” - Om med detta avses att allt vad en tjänsteman gör är riktigt behövs ingen JO, anför kapten Karlsson.
”Kamratdomstol” - På vissa punkter har JO inte låtit göra någon utredning eller avge något omdöme, anför kapten Karlsson i sin skrivelse och finner det beklagligt eftersom det föranlett en major att påbörja ”en privat utredning” och inför vad jag måste beteckna som en ”kamratdomstol” (officersmässen vid P 18 21/8 1969) anställa förhör. Kapten Karlsson anför att trots vädjanden från officersföreningens styrelse önskar inte majoren avbryta utredningen. Majoren ifråga har enligt kapten Karlsson avvisat förslag om en ordnad diskussion. - Liksom jag tidigare avsagt mig ordförandeskapet i officersföreningen har jag nu beslutat avstå från besök på regementets officersmäss för att icke på grund av aktuella stridigheter skada tredje mans intressen, framhåller kapten Karlsson.
Frågorna De frågor, som enligt kapten Karlsson utreds av majoren är: a) påståendet om förvirring vid regementet 21/8 1968 med anledning av beredskapshöjningen vid Tjeckoslovakiens ockupation. b) avsaknaden av chef i krigsorganisationen under viss period. c) upprepat återsändande av en värnpliktigs skrivelse.
Urval av vittnen - Det är beklagligt att de vittnen som föreslås av den anmälande parten nästan konsekvent förbigås, anför kapten Karlsson om utredningen. Dylikt skulle vara otänkbart i en polisutredning eller en rättegång. ”En löjtnant som tjänstgjort som lärare för den aktuella eleven några dagar höres, elevens plutonchef under sju månader höres inte trots att han i skrivelse till JO begärt detta”. - JO finner att generalmajor Brandberg och överste Hjukströms genomgångar med underlydande ”utgjort ett ej godtagbart förfarande”. Det sägs dock att vittnesmålen ej ger belägg för att uttalandena innefattat ”obehörig påverkan”. - Detta är fel, säger Karlsson, enär två vittnen uppger att de enda två vittnen som vid överste Hjukströms genomgång inte stod i beroendeställning till denne trots upprepad anhållan inte blivit hörda”.
Utredningsteknik Kapten Karlsson jämför JO-utredarens, konteramiral Lundvalls, utredningsteknik med SÄPO:s. ”Den militäre utredaren ställde ledande frågor, godtog de flesta vittnesmål utan vidare även om deras innehåll motsades av andra uppgifter, väntade från juni till augusti innan protokoll lämnades till genomläsning”. Däremot ställde SÄPO:s representanter ”korrekta frågor, läste omedelbart efter förhöret upp vad som antecknats, presenterade dagen därpå ett utskrivet protokoll för godkännande, kallade till nya förhör när motsägande uppgifter lämnats”.
Vill bli åtalad - Konungen bör ingens samvete tvinga eller tvinga låta står det i grundlagen. JO finner att trots att det stred mot mitt samvete borde jag ha åtlytt överste Hjukströms order att underskriva de av honom höjda betygen för generalens svärson, skriver kapten Karlsson. - För att pröva regleringsformen § 16 i detta fall anhåller jag bestämt att jag åtalas inför domstol för min ordervägran.
Villa ”Villekulla” I fallet ”Villekulla” anser kapten Karlsson att felaktiga uppgifter lämnats. - Jag har icke anmält överste Hjukström i denna fråga som avsåg hans rätt att ta emot konstgåvor för personalkassans räkning. Kapten Karlsson finner det helt riktigt att det aktuella huset uthyrdes för filminspelning. - Vad jag vänder mig mot är att dessa affärstransaktioner sammankopplats med uthyrning i privat vinstintresse av den för regementschefens privata bruk av Kronan uthyrda Kungsladugården. ”JO säger t. o. m. att överste Hjukström handlat ”utan egennytta”. Egennytta kan i detta fall klart uppräknas i pengar”. I sin skrivelse anhåller kapten Karlsson om utredning på de punkter han anfört och att de av honom tidigare föreslagna vittnena blir hörda. Slutligen frågar kapten Karlsson: ”Kan överste Hjukström med överordnande anses ha möjligheter att på objektiva grunder betygsätta min tjänst under åren 1968 och 1969? |
|||||||||||||
|
STORMDYGN ÖVER GOTLAND Gotlänningen 28/8 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Värnpliktig drunknade vid storm-bad i Hellvi Aurskallsviken intill S:t Olofsholm i Hellvi såg ut som en kokande häxkittel i går. Stormen rev upp skyhöga vågor och skummet från vågtopparna stänkte långt in i skogen. Ut i denna häxkittel vadade i går fem värnpliktiga, som tillfälligt var lediga från de militärövningar som pågår i trakten. De tänkte ta ett snabbdopp i vågorna. Men en kom inte upp igen. P 18-soldaten Björn Gustavsson från Nydala, Kimstad i Östergötland trycktes ner av de väldiga vågorna och försvann. Kamraterna, som p. g. a. de kraftiga vågorna kommit överens om att hålla samman ute i vattnet, kunde inte göra annat än att ta sig upp på land för att slå larm. Polis, brandkår och sjöräddning kom till platsen men det var enbart flygvapnets räddningshelikopter som kunde gå ut och spana. De båtar räddningsmanskapet hade med kunde man omöjligt sätta i sjön – de skulle omedelbart slå runt. Inte heller KA 3:s röjdykare som kom till platsen kunde sättas in i spaningarna. Vid mörkrets inbrott avbröts spaningarna och de upptas så fort det ljusnar. Då skall den drunknade soldatens kamrater i åttonde kompaniet spana längs stränderna. Björn Gustavsson sörjes närmast av föräldrar och fyra systrar. |
|||||||||||||
|
19-årig värnpliktig på P 18 DRUNKNADE VID HELLVI Gotlands Allehanda 28/8 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
En 19-årig befälselev vid 8:e kompaniet, P 18, drunknade vid 14-tiden på onsdagen i Aurskallsviken vid S:t Olofsholm. 19-åringen, som var från Kimstad i Östergötland, hade deltagit i fälttjänstövningar under natten och återvänt till förläggningen vid 12-tiden på middagen. Efter utspisning och vapenvård hade kompanichefen kapten Hans Dahlström rekommenderat vila i tälten. − Men vi var svettiga och ville ta ett dopp, säger en av de fyra kamrater till 19-åringen som var med vid olyckan. Det regnade och den hårda sjön som blåste rakt in i viken uppskattas till 24 sekundmeter.
En av kamraterna Lars-Eric Lanebo: − Vi varnade honom från att gå för långt ut. Vi skrek åt honom att vända. När vi var i vattnet upptäckte jag hur undervattenströmmarna tog tag i mig och jag simmade allt vad jag orkade och lyckades ta mig upp på land. Han försvann väldigt fort, vi hörde inte om han ropade något. Han var bakom oss när vi simmade mot stranden. När vi vände oss om kunde vi inte se honom i de höga vågorna. Vi sprang till en liten båt som låg uppe på stranden, men den var för liten, det var hopplöst att ens försöka få ut den i vattnet. Pojkarna tog då en åra från båten och försökte ta sig ut i vattnet igen, men de tvingades återvända, då strömdraget tycktes ha ökat. Under tiden hade man alarmerat befälet om olyckan och med en större båt, som låg förtöjd vid udden söder om viken vid S:t Olofsholm rodde löjtnant Lars Lundin tillsammans med vpl Claes Holm med uppenbar fara för livet tvärs över viken, dock utan att hitta 19-åringen. Vpl Holm var en av dem som var med och badade. Från Visby kom arméns räddningshelikopter som i två timmar flög fram och tillbaka över viken utan att finna något spår efter den försvunne. På stranden väntade grodmän, röjdykare och brandkåren med en båt. Samtliga bedömde det som omöjligt att gå ut i den hårda sjön. Samtidigt bedrevs efterforskningar runt stränderna efter 19-åringen, men man anser det uteslutet att han skulle ha kunnat ta sig iland någonstans. Kapten Dahlström: − En enda blick på viken borde varit nog för att begripa att det var livsfarligt att bada där. 8:e kompaniet befann sig vid S:t Olofsholm som reserver för ett kustartilleriförband. Detta hade fått förhinder på grund av salmonella och därför beordrades 8:e kompaniet dit för at vara ”fiendeförband”. Resten av tiden var avsedd för rekreation och vila. |
|||||||||||||
|
HEMVÄRNSTANKEN FÖDDES PÅ GOTLAND Gotlänningen 28/8 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
Gotland har alltid gjort sig känd som en landsända där man haft stort intresse för det frivilliga försvaret. Det var väl inte en ren slump att hemvärnstanken föddes av en man som var verksam på Gotland – försvarsassistent Rudolf Tiberg. I dag kan GT presentera de vanligaste av våra frivilliga försvarsorganisationer – lottakårerna, bilkåristerna, hemvärnet, FBU och Röda Korset.
Generalmajor Fredrik Löwenhielm:
− Frivilliga organisationer viktig länk i totalförsvaret ”Vi lever i en värld som icke är fredlig. Det förekommer spänningar och motsättningar mellan människor, folkgrupper och raser som från misstro ofta leder till konflikter och öppet våld. Vi i vårt land vill leva i fred och vi vill efter måttet av våra krafter minska spänningarna, mildra motsättningarna och lindra nöden i världen. För att värna om vår egen frihet och bidra till en lugn utveckling i vår närmaste omvärld har vi i vårt land ett försvar vars främsta uppgift är att verka fredsbevarande. Vårt försvar är ett totalförsvar, som alla medborgare kan aktivt deltaga i. vi har skyldighet och rätt att med vapen i hand värna om vårt territorium. Svenska män har även rätt och möjlighet att i fred frivilligt förbättra sin förmåga att delta i rikets försvar. Svenska män och kvinnor har också rätt och möjlighet att i fred skaffa sig utbildning och kunskaper, som ger honom och henne möjligheter att bli en aktiv länk i det militära eller civila försvaret och därmed bidra till att höja totalförsvarets fredsbevarande effekt. Försvarsviljan är en levande realitet på Gotland. De frivilliga försvarsorganisationernas omfattande och gagneliga arbete är ett klart uttryck härför. En positiv försvarsvilja och aktivt frivilligförsvar är för oss i krigsmakten en nödvändigt och inspirerande stöd.”
Gotlands frivilliga försvarsorganisationer arrangerar ”frivilligdag” På söndag (30/8 1969) arrangerar de frivilliga försvarsorganisationerna en frivilligdag ute på P 18. Man börjar med rebusjakt – en familjeorientering per bil där hela familjen kan vara med. Vid och omkring Pippi Långstrumphuset på P 18 är sedan en utställning ordnad. Det bjuds på åtskilliga evenemang. Bland annat blir det dubbla uppvisningar av räddningshelikoptern, frivilliga motorcykelkåren och Brukshundklubben. I Fritidshemmet visas non-stopfilm, och där kan man också få informationer on de olika organisationerna. Militärmusikkåren spelar vid flera tillfällen, bilkårister och FBU-are bjuder på körning med terrängbil, armélottor och FBU-are visar en sambandscentral i arbete, marin- och flyglottor förevisar var sitt stridsledningsspel, modern materiel är utställd och förplägnadslottor lagar mat och dryck som också försäljes till allmänheten. Många är de, som velat se P 18:s regementsmuseum men aldrig haft tillfälle. De får nu sin chans, eftersom museet förevisas under hela utställningstiden. Invigningen förrättas av militärkommandochefen, generalmajor Fredrik Löwenhielm, som också förrättar prisutdelning för rebusjakten. Här nedan följer nu en kort presentation av några av de frivilliga försvarsorganisationerna.
Lottakåren största organisationen
Gotlands 43-åriga förbund har 1.400 lottor i åtta kårer Riksförbundet Sveriges Lottakårer, SLK, är för närvarande den största kvinnliga frivilliga försvarsorganisationen och saknar i den omfattningen den nu har – 27 förbund med sammanlagt omkring 80.000 medlemmar – motsvarighet i något annat land. I september 1924 bildades Föreningen Stockholms Landstormskvinnor. Deras exempel följdes snart på många andra håll och landstormskvinnoföreningar bildades på ett flertal platser i vårt land. Under pingsten 1925 kom Stockholms landstormskvinnor på övning till Gotland och vid det besöket väcktes intresset för saken här på ön. Den 10 april 1926 bildades Gotlands Nationalbevärings Kvinnoförbund, vars första ordförande blev generalskan Maja Schmidt.
Det blev i förplägnadstjänsten, som lottorna till en början kom att göra sin stora insats. Vid landstormens och ungdomsavdelningens övningar ombesörjde lottorna utspisningen, ja, i de flesta fall bekostade de den också. Men till allt detta behövdes pengar, och pengar måste anskaffas av lottorna själva. Detta skedde då – liksom i stor utsträckning även nu – genom insamlingar, fester, lotterier m. m. Man har under årens lopp spelat teater, ordnat dräktparader, mannekänguppvisningar historiska tablåer, julmarknader med mera.
Om lottornas uppgift under de första åren helt var inriktad på hjälp åt landstormen, så dröjde det emellertid inte länge förrän de militära möjligheterna började få ögonen på organisationen. Och länge dröjde det inte, förrän läget skärptes och lottorna kam att tas i anspråk för allvarligare uppgifter. Under beredskapstiden tjänstgjorde ett stort antal i luftbevaknings- och förplägnadstjänst, på expeditioner och i telefonväxlar. Sjömansaftnar, kompaniaftnar, fältjulklappen till förläggningarna, de finska barntransporterna o. s. v. – överallt var lottor med och hjälpte till.
Så kom flyktingströmmen från de baltiska länderna 1944, då i Visby 34 lottor utspisade till 1.775 personer på DBV:s paviljong varje dag. Allt som allt portionerades där under dessa dagar ut bl. a. 115.300 smörgåsar, 3.000 kg korv och 17.500 liter mjölk. Och alltjämt är lottorna beredda att rycka in och hjälpa till i katastrofsituationer och i humanitärt arbete. Gotlands Lottaförbund med sina 8 kårer har idag sammanlagt närmare 1.400 armé- och marin och flyglottor. Förbundslottachef är fru Inga Johansson. Hon efterträdde år 1962 fru Hildur Löf, som då avgick efter att i 27 år ha lett förbundets öden. I maj 1966 firade Gotlands Lottaförbund sitt 40-årsjubileum. På många sätt har under dessa 40 år lottarörelsen förändrats från den första, visserligen ofta arbetsamma, men som det nu förefaller oss, ganska idylliska tiden till våra dagars organisation och de problem, som nu möter med framför allt rekrytering och utbildning. Det ställs ständigt ökade krav på organisationen i dess anpassning till det moderna totalförsvaret. Redan i slutet av 1930-talet hade fordringarna på lottornas utbildning skärpts och för våra dagars lottaorganisation är den viktigaste uppgiften just att utbilda lottor till vissa tjänster inom krigsmakten, där den kan ersätta en man, som bättre behövs bland de stridsutbildade. Mycket arbete läggs ned på att stimulera intresset för tjänstegrensutbildningen och den sker dels genom hemortskurser – fritidskurser – och dels under sommaren på centrala lottaskolor. Tjänstegrenarna är nu så många, att alla önskemål borde kunna tillfredsställas. Lottan skriver så ett avtal och blir efter genomgången godkänd utbildning krigsplacerad. På Gotland har vi två sommarlottaskolor, nämligen Blåhäll för armé- och Bungeskolan för flyglottor. Att tillbringa ett par sommarveckor tillsammans med trevliga kamrater på Gotland låter ju för de flesta ganska attraktivt och det brukar inte vara några svårigheter att få skolorna fyllda.
Ett stort arbete läggs emellertid ned på rekrytering av lottor. Stora rekryteringsaftnar under glada och trivsamma former, har ibland ordnats, någon gång tillsammans med andra frivilligorganisationer. Givetvis sker dock det mesta av rekryteringsarbetet under något mera blygsamma former. Kåren bedriver själva rekrytering vid kåraftnar och andra sammankomster och under det sista året har lottaförbundet haft en omfattande rekryteringsdrive i de högre klasserna i öns skolor med upplysning om lottarörelsen, utdelande av broschyrer etc. En icke föraktlig del av rekryteringen sker naturligtvis också genom att de enskilda lottorna entusiasmerar sina väninnor för lottaarbetet. Det allra bästa rekryteringsunderlaget får man kanske ändå säga, att våra unglottor är. Unglottorna – flickor mellan 11 och 16 år – har sedan 1940 varit knutna till lottaorganisationen på Gotland. De är nu sedan 1965 en fristående organisation, tillhörande Sveriges Unglottor. Flickorna får vara tillsammans och ha roligt samtidigt som de får god kunskap om lottaorganisationen och lottaarbetet, något som de har stor glädje av, om de sedan skall utbilda sig till ”riktiga” lottor. Den interna utbildningen av funktionärer inom organisationen sker till största delen på lottornas kurshem i Älvkarleö. Allteftersom lottarörelsen växt ut under de 45 åren sedan tillkomsten och allt större krav ställts på organisationen som en del av det svenska totalförsvaret, har de ekonomiska villkoren för organisationen naturligtvis också förändrats. SLK erhåller numera statsanslag och medel härav ställs till förbundets förfogande för rekrytering och utbildning. De enskilda lottorna har numera också en liten lottalön vid tjänstgöring och övningar. Premier utdelas av förbundet efter genomgången godkänd kurs, en rekryteringspremie. Gotlands Lottaförbund har även en egen fond, ur vilken en lotta, som vill tjänstgöra, kan få bidrag t. ex. till barnvakt och dylikt. Och sist men inte minst. Gotlands Lottaförbund har en utomordentlig barnorganisation för att vid mobilisering ta hand om de avtalsbundna lottornas barn, en sak, som knappast går at värdera i pengar.
FBU en organisation för alla svenska män Den frivilliga befälsutbildningen – FBU-rörelsen i dagligt tal – står öppen för allt värnpliktigt befäl och alla meniga, som önska vidmakthålla eller öka sina militära kunskaper. Utbildningen avser dels att repetera och komplettera de kunskaper, som erhållits under den obligatoriska utbildningen, dels att genom befordringsutbildning ge därtill lämpliga kompetens för högre grad och befattning. Här på ön företrädes FBU-rörelsen av Gotlands FBU-förbund med sina drygt 600 medlemmar fördelade på 12 föreningar. Aktiviteten är stor, för övrigt den procentuellt starkaste i landet. Utbildningen bedrives som kvällslektioner, lördags- eller söndagsövningar och veckoslutskurser, som serveras på olika platser på ön och omfattar allmänna militära ämnen samt en del specialkurser bl. a. i motortjänst, pansartjänst och artilleritjänst. Dessutom sysslar man mycket med fältidrott: fälttävlingar av olika slag och så naturligtvis skjutning. Allting är fritt liksom deltagandet i centrala kurser som regel på fastlandet. Dessa är belägna på attraktiva platser: vinterkurserna i Ånn, Hemavan eller Abisko, sommarkurserna i Tylöbäck, Falsterbo eller om man så vill på Fårö eller Blåhäll. Frivillig befälsutbildning betyder mycket för krigsförbandets kvalitet och beredskap, särskilt här på Gotland. Alla är som sagt välkomna. Man har ingen begränsning på medlemmar inom Gotlands FBU-förbund utan kan ta emot hur många som helst. Frivilliga motorcykelkåren (FMCK), har till uppgift att utbilda manlig ungdom i åldern 16-18 år i motorcykeltjänst som förberedelse för militärtjänstgöringen. Här på Gotland utbildas varje år nya medlemmar i en grundkurs och äldre medlemmar vidmakthåller sina färdigheter. Svenska Brukshundsklubben skall medverka till att tillgodose totalförsvarets behov av utbildade hundförare och specialutbildade hundar, liksom behovet i övrigt av samhällsnytiga hundar.
HEMVÄRNET en viktig kugge i lokalförsvaret som hade sin vagga på Gotland Hemvärnstanken framfördes ursprungligen i april 1939 av kaptenen och försvarsassistenten vid länsstyrelsen på Gotland – Rudolf Tiberg. Idén accepterades av försvarsledning, regering och riksdag den 29 maj 1940 – detta datum är alltså det officiella för hemvärnets födelse. När tanken om hemvärn framfördes de första gångerna var det under livlig debatt. I en ledare i Aftonbladet den 18 december 1939 stod bl. a. följande att läsa: ”Uppslaget att skapa hemvärn i varje socken till skydd mot fallskärmstrupper är väl värt allt tänkbart beaktande och bör snarast möjligt realiseras. Här finns det överallt i landet massor av duktiga och organiserade skyttar – nästan varje socken har ju sin skytteförening, och i flertalet fall vidmakthåller de sin färdighet i armégevärets bruk långt efter det de utträtt ur landstormen. Det är alltså folk som finns att tillgå även när landstormen kallats under fanorna. Det är inget tvivel om att inte dessa hemvärn skulle utgöra ett mycket effektivt och samtidigt ytterst enkelt ordnat och föga kostsamt tillskott till landets försvar.”
Ledarskribenten i AB fick väl det mesta rätt. I varje socken finns ju frivilliga, som kan handskas med ett gevär på rätt sätt. Dessa besitter också en lokalkännedom, som inget annat förband kan få på platsen förrän efter en visstid, som är värdefull i många avseenden. Och nog kan också hemvärnsmannen utnyttjas i andra stridsuppgifter än den att skjuta på luftlandsatta fallskärmstrupper. Här på Gotland har hemvärnet en mycket kraftig rot i den gotländska landsbygden. Försvarsviljan visar sig här – som på många andra håll – vara mycket stor. Det stora intresse som visas för denna organisation tar sig et mycket bra uttryck då man varje år sammankallar alla öns hemvärnsområden till en fälttävlan på Tofta skjutfält. Den som har sett en sådan, frapperas inte bara av hemvärnsmännens skicklighet utan också av deras brinnande intresse för sin organisation. Det är alltså ingen tillfällighet att idén till hemvärnet kläcktes av en man som hade sitt verksamhetsområde på Gotland. Idékläckaren Rudolf Tiberg sade vid 25-årsjubileet: − När jag nu ser tillbaka, så måste jag säga, att jag varit en dålig försvarsassistent, om det inte blivit just jag som, under de givna förutsättningarna, kläckte hemvärnsidén.
Röda Korset utbildar personal för olycksfall- och sjukvård Röda korset bedriver en omfattande humanitär verksamhet inom och utom landet och anordnar utbildning för att öka allmänhetens kunskaper i olycksfallsvård och sjukvård. Den viktigaste utbildningsuppgiften i fredstid är att lära många grunderna för första hjälpen, d. v. s. riktiga åtgärder vid olycksfall och hastigt insjuknande. Utöver dessa humanitära uppgifter för fredssamhällets behov är Röda korset även en frivillig försvarsorganisation med uppgift att medverka i totalförsvarets sjukvård. Tidigare satte Röda korset vid ofred upp sjukvårdsanstalter, lasarettståg etc., stora och materielkrävande enheter. Nuförtiden är Röda korsets uppgifter i totalförsvaret ändrade, röda korset organiserar många och små enheter. Röda korsets nutida krigsuppgifter kräver mycket folk och relativt litet materiel. Vilka totalförsvarsbehov skall Röda korset tillgodose? Röda korset organiserar hemvärnets krigssjukvård. En översyn av hemvärnsgruppernas sjukvårdsutrustning pågår och detta arbete är ännu inte slutfört. Avsikten är att komplett och fältduglig sjukvårdsmateriel skall finnas lätt tillgänglig på en plats inom varje hemvärnsområde. Detta är en förutsättning för att hemvärnssamariterna skall kunna lösa sin uppgift att även i fredstid vara en hembygdens olycksfallsberedskap. Under det kommande vinterhalvåret kommer veckoslutskurser att anordnas för gamla och nya hemvärnssamariter i Gotlandsdistriktets regi. Röda korset utbildar samariter för den civila krigssjukvården s. k. SC-samariter. Såväl öppen som sluten sjukvård kräver vid ofred personalförstärkningar. Ett mindre antal av Röda korsets frivilliga avses för placering vid krigssjukhus. Denna personalkategori har en relativt omfattande sjukvårdsutbildning. Behovet av frivillig Röda korspersonal på Gotland uppgår till c:a 700. Genom utbildning och repetitionsutbildning av detta antal frivilliga för krigsuppgifter lämnar Röda korset ett viktigt bidrag till att fylla fredssamhällets behov av i olycksfallsvård och hemsjukvård utbildad personal.
Bilkåren satsar på framtiden
Bilkåristerna utbildas bl. a. till att vara vägens samariter för att kunna rycka in vid exempelvis en trafikolycka. På bilden ovan – som är tagen vid en realistisk övning – ses bilkårister i verksamhet vid en singelolycka där en personbil halkat av vägen i vinterväglag och kört in i ett träd.
Bilkåren tror på framtiden, satsar på framtiden och vet att den behövs i olika sammanhang. Det krävs kvinnliga bilförare som kan avlösa män på vissa poster inom hela det totala försvaret – på lastbilscentraler, på åkerier, vid beredskapssjukhus och vid militära förband. Och det behövs kvinnliga bilförare till olika humanitära verksamhetsgrenar. I det komplicerade samhället av idag finns det utrymme för alla att göra en insats som ganar den värld vi lever i och en insats som ger personlig tillfredsställelse över att göra något värdefullt. Inom bilkåren finns många uppgifter att ägna sig åt beroende på hur mycket man kan satsa, hur mycket tid och kraft man har. Det är inte nödvändigt att vara någon ”hurtbulle” – om nu någon skulle tro det! Gotlands Kvinnliga Bilkår, 20 år fyllda, ger sina 210 medlemmar många olika arbetsuppgifter att välja på. Det finns amazoner som oförfärat rattar bilar genom de oländigaste terränger, och det finns en stor grupp bilkårister som har till uppgift att – om något händer – evakuera det käraste vi har, barnen, och sköta dem i barninternat. I botten ligger givetvis en ordentlig portion kunskap om trafik och bilar, motorns mysterier bör inte vara en bilkårist med utbildning främmande och att byta däck är en lätt match, sådant tillhör det elementära. Men vad viktigare är, på ett sätt, är den fördjupande trafikkunskap som bilkåren arbetar för, inom och utanför de egna leden. ”Var vänner på vägen” är en levande realitet för en sann bilkårist. Och glöm inte reflexbandet hemma. Det som bilkårister över hela ön delat ut i den vällovliga kampen mot trafikdöden på våra vägar. Att veta vad som behöver göras om en trafikolycka händer är också något naturligt för en bilkårist. Hur ofta sker det inte att människor passerar förbi när en olycka inträffat och ingen vet vad som bör göras. Att veta det kan betyda att ett människoliv räddas. Hur man lär sig allt detta? Ja, det sker genom kurser, kurser av alla de slag, kurser där kvinnor i alla åldrar arbetar samman i glad gemenskap. Först grundkurs, sedan kurser i motorkunskap, orientering, terrängkörning, lastbilskörning, instruktörskurser. Den intresserade har alla möjligheter både att öka sina kunskaper och stiga i graderna. Det finns en skyttesektion också som hållit sig väl framme i alla tävlingar och ingalunda räds att slå männen i deras egna specialgrenar. Idag är det nog bilorienteringarna som fångar intresset mest, orienteringar både i dagsljus och i mörker, där det hänger på både förare och kartläsare hur placeringen blir på prislistan. Får det berättas att bilkåristerna har mycket roligt tillsammans? Inte minst när man arbetar för den julmarknad som skall ge pengar till egna kurser. Till vardags i djupaste fred finns det alltid de som behöver en bil med en bilkårist bakom ratten. De humanitära uppgifterna är självfallna. Inte så mycket att orda om, men en hjälp till en behövande medmänniska. Till slut: att bilkåren satsar på framtiden framgår kanske bäst och klarast av att de ungdomskurser som ordnas för flickor under körkortsåldern är mycket populära och en god rekryteringsbas. I de kurserna läggs tonvikten på trafikkunskap, något som deltagarna har god nytta av när de börjar sin utbildning i bilskolan. |
|||||||||||||
|
Den värnpliktige ej påträffad Gotlänningen 29/8 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Militären i samarbete med kustbevakningen spanade på torsdagen efter den drunknade P 18-värnpliktige Björn Gustavsson, Kimstad i Östergötland. (GA publicerade inte namnet på torsdagen med hänsyn till fadern, som var på resa, inte underrättats). Några resultat gav inte torsdagens spaningar varför de återupptas i dag och fortsätter lördag-söndag om inte ynglingen påträffas. Kompaniet, som varit förlagt till Hellvi, har fått stanna kvar för att delta i spaningarna. Även en helikopter har ingått i styrkan. Spaningarna försvårades av att det ännu på torsdagen var ganska hårt väder vid olycksplatsen. |
|||||||||||||
|
Avslutningsövning Gotlands Allehanda 29/8 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Omkrong 300 man ur den utryckande årskullen av värnpliktiga vid P 18 avslutade på torsdagen (28/8 1969) sin sista fälttjänstövning med en i det närmaste perfekt skarpskjutningsövning på Tofta skjutfält. Sedan i måndag har man slagits mot luftlandsatta och marklandsatta fiender i bland annat Tingstäde och på S:t Olofsholm och nu är det bara inlämning av materiel och utryckning som återstår. Regementschefen, överste Gerhard Hjukström (bilden) är nöjd med årets värnpliktiga och tycker de har visat en fin moral och bra framåtanda. |
|||||||||||||
|
Militärens hårlängd ÖB-fråga anser JO Gotlänningen 29/8 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Den av en löjtnant aktualiserade frågan hos JO om att utfärda närmare bestämmelser om militär personals hårlängd har av JO Hugo Henkow hänskjutits till överbefälhavaren. JO konstaterar att enligt instruktionen för riksdagens ombudsmän skall sådana frågor som lämpligen kan utredas och prövas av annan myndighet överlämnas dit före handläggning. Spörsmålet om militärpersonalens hårlängd tycker JO lämpligen kan utredas och prövas av ÖB. |
|||||||||||||
|
Korpral försov sig på ön. Krävs på 600 kr för frukost Gotlänningen 29/8 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Man får inte sova över i det militära som bekant. Men att man får stå till svars inför rätta därför att sömnen varit för god tillhör ovanligheterna. En västerviksbo tjänstgjorde som korpral på Gotland och hade ansvaret för att 73 man skulle vakna. En ordonnans var tillsagd att väcka korpralen väcka korpralen och gjorde även så. Korpralen kvitterade själv väckningen på ett papper. Men sen somnade han om. Hela kompaniet sov över frukosten. Manskapet fick gå på markan och äta. Nu vill man av Kronan ha betalt för det extra utlägget – en 600 kr. Dom i målet den 10 september. |
|||||||||||||
|
Frivilliga försvarets dag drog 2000 Gotlänningen 1/9 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Över 2.000 personer besökte på söndagen (31/8 1969) ”Frivilliga försvarets dag” vid P 18 i Visby. Det var första gången man ordnade en sådan här tillställning på Gotland. − Men försöket tycks ha slagit väl ut och det finns kanske hopp om att det blir tradition med en ”Frivilliga försvarets dag”, myste den huvudansvarige – kapten Bengt Ahrnfeldt. Det fanns många olika aktiviteter på gång – förutom frivilligorganisationernas utställningar och uppvisningar, konserter av Militärmusikkåren, underhållning av bl. a. Tiljanssegraren Eva Larsson, uppvisning av Flygvapnets räddningshelikopter, rebusjakt, non stop-film samt tillfälle att besöka regementsmuseet.
Över 2000 personer på ”Frivilliga försvarets dag” − Av Hans E Andersson – Det var folkvandring ut till P 18 på söndagen. Anledningen var att det var första gången på Gotland anordnats något som heter ”Frivilliga försvarets dag”. Över 2.000 personer kom ut och tittade på frivilligorganisationernas utställningar och uppvisningar. Dessutom fanns andra aktiviteter att förströ tiden med. den förmiddagspigge bilisten kunde exempelvis delta i en knepig rebusjakt, den som inte ville vara ute i det fina vädret kunde gå in och titta på non-stopbion och musikälskaren kunde lyssna på någon av de konserter som militärmusikkåren gav. Dessutom hade påpassligt nog skolskjutningsmästerskapet lagts på en skjutbana bara c:a1 kilometer från ”försvarsområdet”. Försvarsdagen invigdes av generalmajor Fredrik Löwenhielm, som bl. a. sade: − I dagens värld är ett försvar nödvändigt. Sverige har ett respektingivande försvar, det såg vi under andra världskriget, i vilket de frivilliga organisationerna spelade en mycket betydande roll. I försvarsdagen deltog brukshundsklubben, flygvapnets räddningshelikopter, frivilliga motorcykelkåren, FBU, hemvärnet och lottorna. Många frivilliga hjälpte till i det arbete som framförallt planlagts av kapten Bengt Ahrnfeldt, rustmästare Acke Engström och fru Peg Sjöberg.
59 ekipage ställde upp i Rebusjakten. 20 kontroller skulle besökas. Kontrollangivelserna fick man antigen via ett foto eller genom en ”klurig angivelse”. Ett exempel på det sistnämnda: ”Renoverad 87-åring, kanske med plats för 87-åringar”. Det rätta svaret här är pensionärshemmet i Tofta. Bo Johansson, Visby, blev överlägsen segrare i tävlingen. Han kom upp till 135 poäng – givetvis med god hjälp av de åkande i bilen – vilket var 36 poäng bättre än tvåan.
RESULTAT: 1) Bo Johansson, Visby, 135 poäng. 2) Leif Pettersson, Barlingbo, 99 poäng. 3) Gerry Karlsson, Visby, 95 poäng. 4) Gustav Olsson, Visby, 85 poäng. 5) Sven-Erik Björkander, Visby, 76 poäng. 6) Dan Ekman, Visby, 73 poäng. |
|||||||||||||
|
Stulen bil hittad på P 18 Gotlands Allehanda 3/9 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
En Volvo Amazon stals någon gång under helgen från en uppställningsplats vid nya Bilcity på Hällarna. På tisdagen återfanns den på en parkeringsplats intill P 18. |
|||||||||||||
|
Gotlands regemente Gotlands Allehanda 3/9 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Till pansarunderofficersskolan har beordrats överfurirerna 440628–321 Gustavsson, 430101–325 Pettersson, 430907–323 Olsson. Inryckning sker den 1 oktober och utryckning 20 februari. Till eleverna vid aspirantskolan under tiden 8/9–29/5 har beordrats vpl Dahlgren, Sandhaag, Linde, Gyllenswärd, Nilsson, Bergström och Ryding-Berg. Vpl. Ahlström har beordrats som elev i teknikerskolan i telelinjen vid Tygförvaltningsskolan den 1/9–1/2 och vpl Gardell som elev i samma skola på motorlinjen under tiden 1/9–29/4. |
|||||||||||||
|
Luftvärnet Gotlands Allehanda 3/9 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Som elever på gymnasielinjen vid Försvarets läroverk har från Gotlands luftvärnsbataljon beordrats till årskurs 3 sergeant Ekerot och till årskurs I officersaspirant Wahlgren. |
|||||||||||||
|
Bästa soldat premierad vid utryckning på P 18 Gotlands Allehanda 3/9 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
I morgon och på fredag rycker c:a 250 värnpliktiga från P 18 ut ”i det fria livet”. I går höll överste Gerhard Hjukström avskedstal och bäste soldat respektive kompanier erhöll på sedvanligt sätt priser och belöningar. Det är två s. k. ”fastlandskompanier” som rycker ut där bara ett fåtal är från ön. Som bäste soldat på 3:e kompaniet har utsetts Ronny Thomsson, Handen, (t. v. på bilden) och på 4:e kompaniet erhöll Mats Nordström, Västerhaninge, (t. h. på bilden) den åtråvärda titeln också fick ta emot diplom av översten. Studiepris gick till Kenth Backman, Finspång. Översten talade också varmt om kompaniassistenterna och tackade för det arbete de lagt ner. Assistent på 3:e kompaniet har varit Per Waldén, Stockholm och på 4:e Kennet Ryderstedt, Norrköping. Förutom 3:e och 4:e kompanierna så rycker också delar av livkompaniet och delar av 5:e kompaniet ut. |
|||||||||||||
|
Värnpliktig blev retad till olydnad Gotlands Allehanda 4/9 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Ett befäl får inte provocera en värnpliktig till ilska. Häradsrätten i Visby tog hänsyn till förmildrande omständigheter och dömde en åtalad yngling på onsdagen (3/9 1969) till ett så lågt straff som 30 dagsböter för lydnadsbrott och missfirmelse mot krigsman. På en manöver, uppgav ynglingen, hade en fänrik sagt till honom: ”Kasta din djävla kamera och ta på dig utrustningen”. Ynglingen blev arg, vägrade och svarade: ”Ditt djävla as, vad står du där och glor på”. Häradsrätten fann det klart att fänriken genom sitt uppträdande provocerat den värnpliktige. |
|||||||||||||
|
Här dansar Lv2 ut lumpen! Gotlänningen 4/9 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Bland alla flickor i A 7:s Arthall i går kväll fanns det också en del muckande Lv2:are. På bilden är det fr. v. 207 Ola Bergström, Stockholm, Lisbeth Lund, Visby, Ewa-Lotta Eklund, Fårösund och 206 Kjell-Åke Ahlin, Stockholm, som dansar ut lumpen. |
|||||||||||||
|
Civila kläder på Visbyregemente Gotlänningen 6/9 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Benny Segerdahl, Christer Wallin och Anders Nilsson var glada över att kunna passera kasernvakten i civila kläder på fredagen. Tillsammans med sina många kamrater som gör värnplikten på P 18 slipper de nu förvara de civila kläderna och byta om i förhyrda skrubbar ute på stan eller i bilar. Och lika glad över reformen som grabbarna var regementschefen överste Gerhard Hjukström. - En rimlig service, säger han.
Civila kläder på P 18-luckor Regementschefen på P 18 överste Gerhard Hjukström var lika glad som de värnpliktiga i går. Det var premiär för civil klädsel på kaserngården. Nu behöver grabbarna inte längre hyra rum på stan eller klä om i parker och bilar när de inte vill gå i kronans kläder på fritiden. Nu får de förvara sin civila utrustning i sina ordinarie skåp på luckan. - Jag har länge sett positivt på tanken att ordna möjligheter för omklädning på logementen säger överste Hjukström. Det är helt enkelt en rimlig service åt de värnpliktiga. Eftersom statsmakterna gett den rätt att använda civila kläder är beslutet om att få uppträda i dem även på kaserngården ett logiskt beslut. - Visserligen innebär beslutet att kontrollen vid inpassering ökar då man inte som tidigare på klädsel kan avgöra vem som kommer, men då de värnpliktiga har sina namnbrickor så blir det inga större problem. Fördelarna överväger klart eventuella nackdelar, menar överste Hjukström. |
|||||||||||||
|
Fälttjänstövning Gotlands Allehanda 8/9 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Generalmajor K G Brandberg inviger Visby hemvärnsgård Gotlands Allehanda 10/9 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Rikshemvärnschefen generalmajor K G Brandberg återvänder för en dag till Gotland den 11 oktober och inviger Visbyhemvärnets nya gård vid Traume i Träkumla. Gården är nu i det närmaste färdig och i går kväll höll Visby hemvärnsområden ordinarie hemvärnsstämma där. Sedvanliga årsmötesförhandlingar förekom och förtroendemännen omvaldes – Ingemar Gotvik (ordf.), Axel Månsson (sekr.), Bertil Stenberg, Gösta Ahlgren, Evert Engström och Ragnar Alvesborg. Ett 40-tal var närvarande, Ingemar Gotvik ledde förhandlingarna och hemvärnslottorna ordnade med kaffeservering. |
|||||||||||||
|
”Arméstabskapten” åtalas P 18-papper i olåst låda Gotlands Allehanda 11/9 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Hemliga handlingar, bl. a. en utrustningslista för P 18 låg under en längre tid i en olåst låda vid arméns filmdetalj. För detta står en 42-årig kapten vid I 7 i Ystad nu åtalad och hotas av böter och suspension. En rutinundersökning gjordes i augusti förra året vid arméns filmdetalj i Stockholm. Man hittade då de hemliga papperen i en olåst låda. Kaptenen tjänstgjorde 1966 på arméstabens utrustningsavdelning. Där gjorde han bl. a. upp ett förslag till utrustningslista för P 18. Listan hamnade emellertid i en skrivbordslåda tillsammans med fyra s. k. larmlistor. Dessa ska också enligt bestämmelserna förvaras bakom lås. Strax efteråt förflyttades kaptenen till filmdetaljen och då följde de hemliga handlingarna med. – Jag glömde väl bort dem, förklarade kaptenen. Det var därför jag aldrig låste mina lådor. Medan papperen på så sätt låg lätt åtkomliga hade städpersonalen fritt tillträde till lokalerna. Dörrarna står nämligen olåsta kvällar och nätter för att städerskorna ska kunna röra sig fritt. När kaptenen fick tillbaka utrustningslistan för P 18 fanns det inget speciellt återlämningsdatum påstämplat. Det innebar att han skulle ha sänt tillbaka papperen så snart han läst dem. Det gjorde han alltså inte och det hela ledde till åtal. Handlingen var drygt två år gammal när man träffade den i kaptenens skrivbordslåda. |
|||||||||||||
|
SENAPSGAS ELLER INTE. VAD FINNS DET I SJÖN? Gotlands Allehanda 12/9 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Efter beskedet att ammunition sänkta i den lilla sjön Ramträsk, nära Lojsta Slott, börjar markägare i området att fråga sig om de utsätts för fara. De senaste utlåtandena om gifter av olika slag har väl i någon mån jagat upp stämningen. Några av de tio-talet jordbrukare som bor i närheten av sjön säger: − Kan de sänka en massa ammunition i den här lilla sjön, så kan det säkert slinka med annat. Förresten måste det röra sig om ohyggliga saker som ligger här på botten eftersom man inte kunde masa sig till att tippa det i havet. 72-årige Gustav Ronström bor närmaste granne med Ramträsk, som ligger naturskönt i det kuperade landskapet. − Det måste ha varit i början på femtio-talet. Flera lastbilar körde i skyttel-trafik här, berättar Gustav Ronström. De körde över åkern ner till stranden där de tung (sic!) lådorna, som jag tror var av trä, lastades i en mindre båt. Militärerna rodde sedan ut på sjön och kastade lådorna där. Jag tror att de lånade båten som låg i sjön. Det var när jag kom förbi lossningsplatsen som de uppgav att de sänkte kasserad ammunition i träsket. 3-4 man var sysselsatta med arbetet som jag vill minnas tog åtminstone en hel dag. − Sjön är 18 meter djup på djupaste stället. Det har jag tillsammans med Sockerbolagets representant mätt upp för några år sedan. Jag undrar om Sockerbolaget känner till om nedskräpningen i sjön. De hade planer på att använda vattnet till en fabrik här i Lojsta. Bolaget har uppdämningsrätten här i sjön. Annars är Lojsta och Stånga som delar på sjön. − Visst undrar man hur det är ställt, säger Ronström. Om det man sänkt i sjön för med sig skador vet man inte men nog är det obehagligt. Här badar och fiskar vi. Jordbukarna Anshelm Pettersson, 50, och Sven Olof Kolmodin, 29, säger: − Vi vill snarats ha kronans garantier, svart på vitt, att den sänkta materielen inte nu eller i framtiden ska vålla någon som helst skada på vattentäkten eller omgivningarna. -PEHR HASSELROT |
|||||||||||||
|
Muckarfestens kassör förskingrade pengar Gotlands Allehanda 12/9 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Ett gäng KA 3-värnpliktiga skulle i sedvanlig ordning hålla en muckarskiva inför utryckningen. Festen hölls i fredags (5/12 1969) förra veckan på en restaurang och en av de värnpliktiga utsågs till ”kassör” för att ordna med festen. 1.200 kronor samlades in, man gick på krogen och åt och drack. När det blev dags att betala kalaset hade dock inte ”kassören” några pengar på sig. Dem hade han glömt att ta med sig uppgav han. Restaurangen utlovade kredit till nästa dag. Men någon värnpliktig dök inte upp då och inte de följande dagarna heller. Polisen fick ta hand om saken och vid förhör kom sanningen fram. De 1.200 kronorna hade den värnpliktige egenhändigt gjort sig av med under några glada dagar och kvällar. Ingenting fanns kvar. Nu väntar åtal för bedrägeri och förskingring. |
|||||||||||||
|
Utmärkelser Gotlands Allehanda 12/9 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Svärdstecknet med tillhörande diplom har överlämnats till flaggtelemästaren Bo N A Bogren. Översköterskan Gunnel Bergström har av överste Erik Lyth tilldelats minnesplakett i brons. |
|||||||||||||
|
2-3 ton krigsmateriel sänks varje år i sjön norr om ön Gotlands Allehanda 12/9 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Varje år sänks 2-3 ton krigsmateriel på en plats norr om Gotland. Det är KA 3 som svarar för att gotlandsförbandens kasserade ammunition blir sänkt på den aktuella platsen, som utsågs 1959. Vattendjupet på platsen är 100 meter och bottnen består av raukar, varför man anser att sänkningarna inte kan förorsaka besvär för vare sig sjöfarten eller fisket. Helt nyligen har en sänkning företagits på platsen norr om Gotland. För en tid sedan spreds den farliga senapsgasen från en militär nedsänkningsplats. Denna risk föreligger inte i detta fall eftersom vapen med senapsgas inte finns inom det svenska försvaret. Den senapsgas som spreds för en tid sedan torde ha kommit från tippen vid Bornholm, vilken är internationell. 1954 gjorde svenska försvaret sina största sänkningar av krigsmateriel. Detta år sänktes ammunition och ögonblickskänsliga spetsanslagsrör utanför Kappelshamn och Fårösund samt i Ramträsk i Lojsta. Vid Kappelshamn sänktes 966 spetsanslagsrör och i Ramträsk 1.564 spetsanslagsrör på 13 m:s djup. Rören var förpackade i lådor. Vid Fårösund sänktes förutom 2.699 spetsanslagsrör även en mängd 20 mm:s ammunition.
SEX ANDRA PLATSER I ÖSTERSJÖN Förutom platsen norr om Gotland använder försvaret sex andra platser i Östersjön för kasserad materiel. Platserna är Landsortsdjupet, Kanholmsfjärden, vattnen utanför inloppet till Härnösand, utanför Bornholm samt sydost om Utklippan och sydväst om Kalmholmen. Fram till 1966 använde försvaret i stor utsträckning insjöar och vattendrag för sina sänkningar men då detta blev förbjudet sänker man numera materielen enbart i Östersjön. För närvarande bygger man en anläggning i Vingåker för förstöring av ammunition på mekanisk väg och därför räknar man med att sänkningar i vatten inomskärs skall upphöra helt i framtiden. Den stora tippen vid Bornholm kommer dock att användas även i fortsättningen. Hittills i år har 20 ton krigsmateriel, främst ammunition av olika kaliber, sänkts i Östersjön. 1968 sänktes totalt 40 ton armémateriel. Förutom ammunition som sänkts i fredstid finns fortfarande minor från andra världskriget i Östersjön, 100.000 minor fälldes i Östersjön, Öresund, Kattegatt, Bälten och Skagerack. Större delen av minorna har svepts eller förstörts av isarna men Öresund, södra Östersjön och Bälten är alltjämt minfarliga områden. Över 100 fartyg har minsprängts sedan kriget. Under den gångna sommaren har 5 drivande minor flutit i land på svenska västkusten. Av dessa har två desarmerats och de övriga tre skall förstöras inom kort. |
|||||||||||||
|
Rep-mötet katastrof för Hejde-bo. Tvingas sälja jordbruket Gotlänningen 13/9 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Lantbrukare Arne Larsson, Simunde i Hejde hotas av katastrof på grund av det förestående rep-mötet. På måndag skall den unge lantbrukaren rycka in och lämna sin gård vind för våg. 2.000 nya höns blir värpfärdiga i dagarna, han har korn kvar att tröska och så naturligtvis höstsådden. Och ingen kan rycka in och hjälpa honom. — Får jag inte uppskov så blir jag väl tvungen att sälja. Hittills i år har jag investerat 50.000 kr. i gården. Men det anser inte myndigheterna vara något fullgott skäl till uppskov. Ansökningarna har avslagits.
Måste jag lämna mina 2.000 höns utan tillsyn under repmånaden, undrar, Arne Larsson.
Rep-mötet katastrof för Hejdebo. Tvingas S Ä L J A jordbruket?
— Av THOMAS GOTTFRIDSSON —
Lantbrukaren Arne Larsson, Simunde i Hejde, hotas av en smärre katastrof. På måndag (15/9 1969) rycker han in på ett 25 dagars rep-möte vid A7. Hemma i Hejde finns ingen som kan sköta hans gård under tiden han då är borta. Larsson har ännu korn som skall tröskas, höstsådd som måste klaras av och det kanske viktigaste i sammanhanget: 2000 höns som just i dagarna blivit värpfärdiga finns det ingen som kan sköta om. — Jag är både ledsen och arg, förstår inte hur myndigheterna kan behandla en person på det sättet, säger Arne Larsson.
Rep-mötet blir en katastrof för Arne Larsson. Ännu återstår både skörd och sådd och hönshuset är bara halvfärdigt.
Arne Larsson fick beskedet om att han skulle göra 25 dagars repetitionsövning redan i våras och bara några veckor senare — närmare bestämt den 18 april — hjälpte ombudsmannen Sune Bohlin vid RLF honom med en skrivelse till chefen A 7 med begäran om uppskov. Värnpliktsverket fanns dock att angivna skäl inte var tillräckligt bärande, varför man avslog skrivelsen. Men det dröjde ända till den 22 juli innan detta avslag kom. Därefter har ytterligare två skrivelser skickats – dels till chefen A 7 och dels till Värnpliktsnämnden, men med samma negativa svar som följd.
Köpte gård i fjol Arne Larsson och hans fru Eivor bor ännu hemma hos föräldrarna vid Simunde. I fjol köpte han gården Krämplause som ligger knappt en halvmil från föräldrahemmet och det är där Larsson startat sin hönsuppfödning. I maj köpte han 2000 höns och dessa blir värpfärdiga i dagarna. Det nya hönshuset som Larsson håller på att bygga är bara halvfärdigt och hälften av hönsen håller till på ett ladugårdsloft.
Fadern sjuk Arne Larssons fader är 65 år gammal och sjukskriven. Han besväras av en svår astma – något som han lidit av ända sedan 1936 – och kan därför inte sköta något arbete. Modern har fullt jobb dagarna i ända med att sköta de 5000! höns som det äldre paret har. Hustrun Eivor har en dotter på knappt två år som skall ses till och f. ö. så varken orkar eller kan hon sköta det jobb som hennes man nu kanske måste lämna åt slumpen...
17 tunnland jord Arne Larsson arrenderar även jorden hemma på faderns gård – sammanlagda åkerareal på de två gårdarna är 117 tunnland. - Krämplause köpte jag i fjol och det här är alltså mitt första år som egen företagare. Lantbruksnämnden hjälpte mig på alla sätt då jag skulle starta eget, men nu ser det ut som om ett annat statligt företag skulle stjälpa allt som jag byggt upp under det här året, säger en bitter Arne Larsson. Värst är det som sagt med de 2000 hönsen som blir värpfärdiga just i dagarna. — Eftersom mitt nya hönshus — skall rymma 2000 höns — bara är halvfärdigt så har jag halva besättningen på ett ladugårdsloft. Om ett par veckor värper de 700–800 ägg om dygnet – på golvet och överallt. Får jag inte uppskov med min rep-månad så blir jag tvungen att sälja alltihop, det finns ju ingen som kan sköta den här anläggningen.
Länsarbetsnämnden nobbar Länsabetsnämnden i Visby har varit inkopplade på ärendet, men de har inte kunnat tillstyrka Arne Larssons begäran om uppskov. — I snart ett halvårs tid har jag väntat att de skulle komma ut och titta på förhållandena på gården, vi har t. o. m. bjudit på resan, men de har ännu inte setts av. Det är förfärligt att de kan nonchalera mig på det här viset. Vilka skäl fordras egentligen för att man skall få uppskov med en rep-månad... — Jag är ingalunda mot det militära på något sätt – inställer mig gärna för 25 dagars rep-övning nästa vår eller höst.
Skörden kvar Mellan den 20–25 september skall det sås 15 tunnland höstvete och den föregående plöjningen m. m. är heller ännu inte avklarad. Nästa vecka skall 5 tunnland höstråg i jorden och 10 tunnland vårkorn står ännu kvar i väntan på att bli skördat. — Vem ser till att det blir gjort? frågar sig Larsson. För ett tag sedan tröskade Larsson av 20 tunnland säd med25 procent vattenhalt. Tröskningen skedde egentligen för tidigt, men han var så illa tvungen då han annars inte skulle hinna med det innan det var dags för en rep-månaden. Bara där blev det en förlust på ett par tusenlappar. Vi brukar vara c:a 14 dagar senare med skörden här i Hejde än på övriga Gotland p. g. a. läget – det kanske inte Länsarbetsnämnden tänkt på, säger Larsson vidare.
Ingen semester Arne Larsson har inte haft någon semester på de senaste fyra åren och jobbar praktiskt taget 7 dagar i veckan för at få det hela att gå ihop. — Får jag inte uppskov så kanske jag måste sälja Krämplause igen. jag har investerat 50.000 i gården det här året och det är ju inga småslantar precis... Arne Larsson är vice korpral och pjäsriktare vid A 7, men med riktningen blir det nog inte så mycket bevänt under de här 25 dagarna. — Jag har viktigare saker att tänka på vid den tidpunkten. Min gård är min framtid...
Första ansökan 18 april Första ansökningen om uppskov inlämnades nästan 5 månader innan rep-övningen skulle äga rum. Nästa ”nådeansökning” inlämnades den 7 augusti och sista försöket skedde den 25 augusti. Länsarbetsnämnden och Värnpliktsverket har haft hand om fallet. - Jag har personligen varit i kontakt med Länsarbetsnämnden och sagt att de kunnat komma ut och titta för att verkligen få klart för sig att jag inte kan lämna gården under den aktuella tidpunkten. men det som att tala med en vägg, de svarar knappt på mina frågor, berättar Arne Larsson vidare.
Betorna också... Den 11 oktober skall Larsson lämna 50 ton betor. - Det blir omöjligt att hinna med. Har heller ingen vagn klar till detta, så det blir väl ett stort virrvarr då jag kommer hem... - Dessutom så har vi bara haft ungefär halv normal skörd här i Hejde i år, så det ekonomiska bakslaget blir verkligen något åt det katastrofala hållet, säger en ledsen och arg Arne Larsson. På måndag förmiddag inställer han sig på A 7. — Egentligen så är man för ärlig, skulle helt enkelt stanna hemma i stället. för det finns ju skäl...
Uppskov ej tillstyrkt På Länsarbetsnämnden upplyser man att man tillstyrkt det antal dagar som man tyckt erforderligt för att klara av skörden på – något uppskov har man alltså inte tillstyrkt. - Vi har så många liknande fall att behandla och kan inte tillstyrka alla. Det finns de som har betydligt allvarligare skäl, säger man på Länsarbetsnämnden. |
|||||||||||||
|
Farlig ammunition finns i Ramträsk Gotlänningen 13/9 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Nu varnar militärmyndigheterna för explosionsfara i våra insjöar! Till 1966 utnyttjades en rad sjöar i hela landet som avstjälpningsplats för gammal ammunition — nu är det ”bara” Östersjön som används som tipplats. Men snart skall det vara slut med det också, Försvarets materielverk färdigställer nämligen f. n. en ”förstöringsfabrik” i Vingåker. På Gotland har det 13 meter djupa Ramträsk i Lojsta använts och vidare har ammunition sänkts i Kappelshamnsviken och i Fårösundet. Enligt Dagens Nyheter sänktes t. ex. 1954 1.564 st. ”ögonblickskänsliga spetsanslagsrör” i lådor i Ramträsk och i Kappelshamnsviken 966 st. av samma slag. I Fårösund sänktes 20 mm ammunition till luftvärnsautomatkanon, 2.669 st. Ammunitionen kan vara farlig och speciellt sportdykare varnas. |
|||||||||||||
|
Militärhemmet i Visby Gotlänningen 13/9 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Regeringen har bifallit framställningen från stiftelsen militärhemmet i Visby om ändring av stiftelsens stadgar så att stiftelsens medel kan användas för annat än det ursprungliga avsedda ändamålet, nämligen att inrätta och förvalta ett militärhem i Visby. Tillsammans med upplupna räntor uppgår stiftelsens kapitalbehållning till närmare 130.000 kr. Av ansökningen har framgått att ekonomiska förutsättningar inte föreligger att uppföra och driva ett militärhem i Visby enligt stiftelsens ändamålsbestämmelser. Avkastningen av fondmedlen skall i stället sedan en tiondel lagts till kapitaletanvändas för personalvårdsåtgärder, främst avseende de värnpliktigas fritidssysselsättning. |
|||||||||||||
|
Gotlands artillerikår Gotlänningen 18/9 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Reservofficersaspiranterna H. E. Sylvan och J. E. L. Ahlin har antagits som löjtnanter vid Gotlands artillerikårs reserv. Reservofficersaspiranten H. O. Viklund har antagits som fänrik i kåren, |
|||||||||||||
|
Vpl mattjuvar dömda Gotlänningen 18/9 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Vid häradsrätten dömdes i går tre värnpliktiga, vilka hade tagit sig in i förbandets matsal och stulit bland annat öl och mat, en nötstek och en korv, medan de två andra tillsammans hade stulit 25 öl, tre kycklingar och två nötstekar. Den första värnpliktige dömdes till skyddstillsyn och de två andra till villkorlig dom för stöld. En annan yngling som skulle bli värnpliktig, men som inte inställde sig dömdes till 30 dagsböter. Han påträffades dagen efter inryckningen av polisen , mär man sedan förde honom till logementet visade det sig att han var onykter och fick buras in. Ynglingen är nu hemförlovad. |
|||||||||||||
|
P 18 får öl, A 7 blir utan Gotlänningen 18/9 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Varken A 7, Lv 2 eller KA 3 får öl på markan – i varje fall inte från 1 oktober, då försöksverksamheten med ölförsäljning på militära förband börjar på allvar. På P 18 får dock de värnpliktiga chansen att dricka lättöl eller mellanöl på markan – men dock endast efter tjänstgöringen. Att kila in och ta en öl under rast blir alltså inte tillåtet. Inte heller får dem (eg. de) som har vakt eller beredskapstjänst dricka annat än lättöl. Dessutom kan förbandschefen besluta om inskränkningar i öldrickandet med tanke på tjänstens krav. Det är överbefälhavaren som tillsammans med kontrollstyrelsen och Alkoholpolitiska utredningen som utarbetat detaljbestämmelserna. Försöken följs av en sociologisk effektmätning och statistiska månadsrapporter till ÖB. |
|||||||||||||
|
Befäl på P 18 välkomnade, avtackade och medaljerade Gotlänningen 23/9 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Svärdstecknet utdelades till fr. v. musikfanjunkare Lars Olin och musikfanjunkare Ivar Wallin, samt svärdsmedalj till förvaltare Sven Ekman, rustmästare Willy Nyström och rustmästare Carl Gustaf Bandinge.
Vid en högtidlighet i P 18:s exercishus på måndagen (22/9 1969) välkomnade överste Gerhard Hjukström 13 nya befäl och delade ut två svärdstecken samt tre medaljer. Dessutom avtackade han överstelöjtnant Lennart Bergqvist och kaptenerna C-H Hjort och Kaj Wirén. Regementet har i dagarna fått sex nya fänrikar och sju sergeanter, som kommit hit nyutexaminerade. Dessa välkomnades av regementschefen som uttalade sin förhoppning att de skulle trivas vid P 18. Överstelöjtnant Bergqvist lämnar regementet efter tre år för att flytta till P 6 i Kristianstad. Den avgående överstelöjtnanten hedrades med regementets plakett. Han tackade sedan genom att slå i hand på de c:a 80 befäl, som var närvarande. Svärdstecknet utdelades till förvaltare Sven Ekman, musikfanjunkare Lars-Erik Olin och musikfanjunkare Ivar Walin samt svärdsmedaljen till rustmästare Willy Nyström och rustmästare Carl Gustaf Bandinge. |
|||||||||||||
|
Totaförsvarskonferens i Visby Gotlänningen 24/9 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Några av konferensens föreläsare: överingenjör Stig Jacksén, FOA, dr Valo von Greyerz, civilförsvarsstyrelsen, fil. mag. Erik Holm, Utrikespolitiska Institutet, förre departementssekretaren i försvarsdepartementet Per-Axel Landahl och fil. dr. dr Kurt Törnqvist, beredskapsnämnden för Psykologiskt försvar.
Centralförbundet Folk och Försvars tvådagarskonferens om totalförsvaret öppnades på tisdagen (23/9 1969) på Borgen i Visby av landshövding Torsten Andersson. De omkring 150 deltagarna fick första kongressdagen föra fil. mag. Erik Holm från utrikespolitiska institutet kommunalrådet Per-Axel Landahl talade om grunderna för den svenska säkerhetspolisen och militärkommandochefen generalmajor Fredrik Löwenhielm om försvaret som samhällsfunktion. Överingenjören vid FOA Stig Jacksén var dagens sista talare och i sitt föredrag om BC-stridsmedel konstaterade han bl. a. att hotet från dessa medel inte blivit större under senare år.
Några konferensdeltagare i samspråk fr. v. lantbrukare Claes Jacobsson, RLF, lantbrukare Klas Kristiansson, Hemse kommun, lantbrukare Hilding Jacobsson, Havdhems kommun och lantbrukare Sven Jacobsson, Gotlands föreningsnämnd.
- Vi kommer aldrig ifrån att vi här ute i Östersjön har ett särskilt utsatt militärpolitiskt läge, som kräver vår alldeles speciella uppmärksamhet och omsorg sade landshövding Torsten Andersson när han på tisdagen öppnade Centralförbundet Folk och Försvars Totalförsvarskonferens i Visby. Konferensen hade samlat omkring 150 representanter från myndigheter, institutioner och organisationer. Första konferensdagen bjöd på föreläsningar av fil. mag. Erik Holm, Utrikespolitiska Institutet, förre departementssekreteraren i försvarsdepartementet, kommunalrådet Per-Axel Landahl, militärkommandochefen, generalmajor Fredrik Löwenhielm samt överingenjör Stig Jacksén, Försvarets Forskningsanstalt. Vidare diskuterades olika totalförsvarsfrågor i grupper och på kvällen åts middag med efterföljande frågor och allmän diskussion. - Stormakterna är själva mycket osäkra ovissa om varandras intentioner och vilka metoder som skall användas sade Erik Holm i sitt föredrag rubricerat ”Konflikternas värld”. - Till sist hänger det dock på mänskliga faktorer, De spelar en oerhört mycket större roll än man tror Om vi vill angripa orsakerna till konflikter måste vi undersöka människan, och hennes aggressioner och deras uttryck.
KINA-SOVJET Talaren inledde med konflikten mellan Sovjetunionen och Kina som innehåller många okända komponenter. Man kan dock dra upp de yttre ramarna: från att i början av sextiotalet ha varit en ideologisk fråga har den nu blivit en territoriell menade han. Det föreligger en faktisk risk för en väpnad konflikt. En urladdning som Sovjetunionen nu skulle ha mest att vinna på. Vietnamkriget är ett annat problem. President Nixon har ett hårt tryck på sig att avsluta kriget, inte minst från hemmaopinionen, men samtidigt måste han försäkra sig om att U.S.A. inte förlorar inflytandet i Sydostasien. - I Mellersta Östern pågår ett verkligt krig och det har pågått allt sedan sexdagarskriget, ansåg talaren. Och kriget fortsätter att trappas upp trots de försök som gjorts från FN och stormakterna. De palestinska befrielserörelserna påstådda gerillakrig i Israel var han dock mycket skeptiskt emot. - Man har inte lyckats med det mest elementära för ett gerillakrig, nämligen ett upprätta baser i landet. I stället ägnar sig man åt flygplanskapningar och ambassadöverfall vilket ger större tidningsrubriker.
FÖRÄNDERLIG TERRORBALANS - Den osäkra fred vi i dag har mellan stormakterna grundas på terrorbalansen, men terrorbalansen är inte statistik. Den tekniska utvecklingens senaste tillskott till vapenarsenalen är de s. k. antirobotarna och multipelstridsspetsarna. De senare kommer att ge nedrustningsförhandlingarna ny huvudvärk. Genom dessa blir direkt kontroll på platsen nödvändig för att avgöra kärnvapenarsenalernas storlek. Nedrustningsförhandlingarna har hittills styrts av stormakterna, som genom spridningsavtalet befäst sina positioner, men de säger direkt nej när det talas om motprestationer. ”Grunderna för den svenska säkerhetspolitiken” var ämnet för Per-Axel Landahl, tidigare departementssekreterare i försvarsdepartementet
INTE BARA FÖRSVARSPOLITIK Säkerhetspolitiken är inte bara försvarspolitik, betonade han och pekade på områden som säkerhetspolitiken som ryms inom t. ex. utrikes- och handelsdepartementen. - På lång sikt och teoretiskt är vi beredda att avskaffa vårt försvar. Men vägen till fred och säkerhet i hela världen är mycket lång och vi måste säkra rätten att själva få bestämma våra angelägenheter. ”Försvaret – en samhällsfunktion” talade generalmajor Fredrik Löwenhielm över och tog upp totalförsvaret i dess allra vidaste mening. På många till synes rent civila områden måste man vid planeringen lägga även militära synpunkter, t. ex. sträckningen av vägar. Generalen tog även upp den kritik som riktats mot försvaret. - Det är inte bara vi själva utan även vår omvärld som skall ha tilltro till vår säkerhetspolitik, menade han och ansåg att tecken tydde på att den tilltron rubbats genom bl. a. mottagandet av amerikanska desertörer, narkotikamissbruket och den ohämmade aktiviteten från vänstergrupperna.
HOTET FRÅN BC-STRIDSMEDEL HAR EJ ÖKAT Dagens sista anförande hölls av överingenjören vid FOA Stig Jacksén som talade om BC-stridsmedel. - Inget tyder på att BC-stridsmedlen blivit större hot än det var för några år sedan, sammanfattade han sedan han informerat om olika medel och deras verkningar. Han tog vidare upp de gånger BC-stridsmedel använts. När det gäller B-stridsmedel finnsinget bevisat fall även om anklagelser finns från bl. a. Koreakriget och Mellersta Östern. Kemiska medel användes t. ex. under första världskriget och av Italien i Abessinien men de medlen var betydligt mindre farliga än dagens nervgaser. Kemiska medel har även använts av U.S.A. i Vietnam, det ar då varit frågan om icke dödande gaser av tårgastyp. Man satsar i dag från stormakternas sida på de icke dödande prestationsnedsättande gaserna – men ett legaliserande av dessa vore farligt, ansåg talaren. Gränsen är hårfin och en upptrappning till dödande gaser lätt.
TVÅ BLOTTOR I GOTT SKYDD När det gäller de kemiska medlen är skyddet relativt om man blir varnade i tid och hinner vidta skyddsåtgärder. När det gäller de bakteriologiska medlen finns två stora problem: den långa tid det tar att identifiera medlet – upp till en vecka – och bristen på antibiotika mot virus. Dessa frågor kommer förmodligen att lösas under 70-talet. I dag fortsätter konferensen med föredrag av fil. dr. Kurt Törnqvist, Beredskapsnämnden för Psykologiskt försvar om ”Lärdomar av det tjeckiska civilmotståndet”. Civilförsvarsöverläkare dr. Valo von Greyerz kommer att tala om ”Människan och kriget” och avslutningsvis blir det estradsamtal under medverkan av befattningshavare vid länsstyrelsen, militärkommandostaben och civila myndigheter ”Om kriget kommer till Gotland.” |
|||||||||||||
|
20 000 reflexbrickor har bilkåristerna utdelat Gotlänningen 26/9 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Gotlands Kvinnliga Bilkårs styrelse, fr. v. i övre raden: Birgitta Westberg, Sirkka-Liisa Rosvall, Inga-Lill Nyberg och Gunnel Cronholm. Sittande fr. v. Elisabeth Klang, Vera Klint (ordf.) och Elsie Larsson.
Gotlands Kvinnliga Bilkår höll i går sitt årsmöte på Fritidsgården. Fru Vera Klint omvaldes till ordförande. Av berättelserna framgick att fyra elever deltagit i centrala kurser och 70 i lokala kurser. Kårens egna instruktörer har tjänstgjort 250 timmar. För militära myndigheter har medlemmar tjänstgjort 2.261 timmar. Instruktörsstaven har erövrats av två medlemmar, vinkeln av två, skyttemärke i guld av en, lägre årtalsmärken av tre, orienteringsmärket i guld av 4, i silver av 3 och i brons av 6. Vad gäller trafiksäkerheten har 637 timmar ägnats åt trafiksäkerhetsfrämjande verksamhet, därav 215 timmar i barntrafikskola i egen regi. På Reflexens dag, utdelades drygt 20.000 reflexbrickor gratis till allmänheten. Av sammanfattningen framgår att under året nytecknades åtta avtal, utbildningsverksamheten omfattade 2.140 timmar, tjänstgöring 2.661, administrativ verksamhet 2.550 och övrig verksamhet 8.397 timmar. För hela arbetsåret redovisas en sammanlagd verksamhetstid av 15.748 timmar. Årsmötet beslöt att sända tre delegater till Riksmötet i Kiruna den 30/10–1/11 och till Milomöte i Södertälje den 11/10. Delegater: Fru Vera Klint, fru Elsie Larsson, fru Birgit Stengård och som besökare fru Elisabeth Klang. |
|||||||||||||
|
Veckans profil. Birgit i närbild Gotlänningen 27/9 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Veckans profil handlar om Birgit Thüring, Gotlands ”mesta” kvinnliga flygare. Ja, inte bara Gotlands förresten… Vem skulle väl bättre kunna göra ett initierat porträtt av henne än maken NILS THÜRING och eftersom han tidigare dokumenterat sig som en god GT-skribent gav vi honom uppdraget och här är resultatet…
När redaktionschefen ringde och bad mig göra en intervju med Birgit, tänkte jag först be honom dra på trissor eller komma hit och skriva den själv. Skriva om sin egen fru, inte kan man det! Men vid närmare eftertanke sporrade uppgiften mig. Kanske kunde jag få dra några andra och nya perspektiv på människan Birgit Thüring än de, som beskrivits till leda i alla tidningsreportagen.
Envis En sak är emellertid klar, hennes främsta kunskaper är ENVISHET. Det har präglat hennes handlande, så länge jag minns, och enligt hörsägen var hon likadan, när hon var en söt liten barnunge uppe i Dalarna. När det kom en ny jungfru, som det hette på den tiden, till Fahlmanska familjen, så fick hon veta, att ”flickan är värst”, ofta av flickan själv. Och i de högst okvinnliga slagsmålen på skolgården i Idkerberget var det för det mesta Bie, som hon kallades, härdad av bataljerna med två bröder, som avgick med segern mot traktens pojkar, som naturligtvis gärna ville tvåla till ingenjörens dotter. När det sedan inte fanns mer kunskaper att hämta i den lilla Bergslagsskolan, läste hon in två års realskolekurs på en termin för att komma in i Lyceum för flickor i Stockholm. Vistelsen hos mormodern i det borgerliga hemmet i Frescati borde ha satt sin stämpel för evigt på en människa, men Birgit kunde i alla fall inte låta bli att mopsa sig när det nya modet med bobbat hår börjat sprida sig och hon ville klippa flätorna, fick hon naturligtvis ett bleklagt nej till svar. varpå hon beväpnade sig med en sax och gjorde det själv. Det lär ha varit en synnerligt effektfull entré i klassrummet den morgonen, och lektionen var nog inte mycket att hurra för. Men hur kunde det komma sig, att denna lilla borgarflicka valde – på den tiden – socialistisk fotograf till man? Det är bäst att fråga henne själv. Fråga 1. Vad kom dig att välja mig? Svar. Det blev bara så, båda tyckte vi om musik, båda gillade vi att cykla och promenera. Och så var du min typ, lång och mörk. Plus en portion envishet och mopseri mot borgerligheten.
Orädd Hennes andra utpräglade egenskap är ORÄDDHET. Hon struntade blankt i konvenansen, när hon gav sig ut med mig på en 100-mila cykeltur i Sverige – utan förkläde – innan vi ens var förlovade, och det var ganska djärvt i hennes kretsar för 35 år sedan! 1937, när jag tog chansen och började lära mig flyga, var hon mycket skeptisk, men sa ingenting direkt. Naturligtvis grumsades det en del, när jag steg upp i ottan för att åka till Bromma, men det var bara normalt morgongrums, kanske parat med en viss portion avundsjuka vad det egentligen var, som kom henne själv att börja flyga, vet jag inte. Kanske bäst att fråga henne själv. Fråga 2. Vad var det, som kom dig att vilja lära dig flyga, dina första bekantskaper med konsten var ju inte särskilt uppmuntrande? Svar. jag har alltid varit intresserad av motorer, ända sedan jag var liten och ville gå till sjöss. Besvikelsen att flickor inte kunde bli sjömän inverkade på mitt intresse för andra motorer. Och så var det naturligtvis det spännande nya i flygningen, samtidigt som det bröt mot det konventionella. Familjen fick ingenting veta förrän allt var klart. Ja, sen gick det, som det gick, och hon accepterade villigt, att vi bytte vår ateljé i Enskede för en i hög grad oviss framtid i luften. Inte heller knotade hon, när hon rycktes loss från sin invanda miljö i Stockholm, bort till Fårösund, som ju inte är någon världsmetropol, eller kanske just därför. Att människan är full av motsägelser är Birgit ett levande bevis på. Hon avskyr hushållsarbete och i synnerhet städning, men samtidigt som hon med oseende ögon tillåter dammtussarna och tidningspackarna att växa på golv, stolar och bord, så är hennes frimärkssamling ett mönster av ordentlighet och när hon sitter i Skyraidern på målbogseringsuppdrag, är hon ett mönster av precision. Hon har alltid varit road av matematik. Ett par terminer som mattestuderande vid Stockholms högskola efter studenten vittnar om det. Hon är på sätt och vis billig i drift, eftersom hon totalt saknar fåfänga och helst vill gå i ett par obeskrivliga gamla långbyxor, som borde ha hamnat på tippen för länge sedan. ”Fruntimmerskläder” föraktar hon djupt och innerligt, och det är alltid med den största motvilja hon ikläder sig en klänning med tillhörande ”stjärtmördare och långstrumpor.
Temperament Hennes tredje utmärkande egenskap är TEMPERAMENT. När något går henne emot, kan hon bli riktigt arg, så stickor och strån ryker i luften. I vår sommarstuga i Ihre har vi en vedspis, som en morgon – Birgit gillar i princip inte morgnar – var osedvanligt tjurig och gjorde sitt bästa för att rökförgifta henne. Resultatet blev att spisuslingen åkte ut på backen, så det sjöng om det! Birgit har alltid haft en hälsosam brist på respekt för auktoriteter, kanhända influerad av mig, som alltid avskytt maktfullkomliga översåtar. Hennes kontroverser med snorkiga tjänstemän, när hon ville ha högre certifikat eller jobb som förare i SAS och Transair eller som trafikledare i Luftfartsverket och möttes av en kompakt mur av oförstående, har absolut inte bidragit till att ändra på detta. Om någon till äventyrs tror, att den fina guldmedaljen för svensk flygargärning, som hon fick i somras, skulle utgöra kulmen och avslutningen på hennes verksamhet som flygare, tar den grundligt fel. Man vad gör man för att förnya sig, när man satts på plats av karlarna och effektivt hindrats att nå högre positioner. Ja, det är bäst att fråga henne själv. Svar. Jag tycker bäst om att flyga stora maskiner, som går fort, men eftersom jag inte får flyga sådana, så vill jag gärna flyga mindre flygplan men som ändå går fort. Till exempel ett taxiflygplan, som befordrar passagerare över hela Sverige och Europa med för den delen är inte heller dumt. Jag trivs mycket bra på Gotland, men det är trevligt att få röra på sig ibland. Till hennes mera sympatiska egenskaper hör att hon tycker om blommor och djur och naturligtvis i viss mån även mig. Hon har dessutom ett utpräglat sinne för fair play och rättvisa, något som kanske hör ihop med hennes familjetradition. Ja, någon intervju blev det ju knappast, snarare en dissektionsrapport, men det är vad jag lyckades åstadkomma. Gubben Nils |
|||||||||||||
|
Värnpliktiga har många fritidssysselsättningar att välja på i Visby Gotlänningen 1/10 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Det finns en hel del fritidssysselsättningar för de värnpliktiga i Visby. Detta ville man bevisa med den utställning som i två kvällar har anordnats på A 7 och i kväll på P 18. Där medverkar när det gäller studier ABF, Studieförbundet Vuxenskolan och nykterhetsorganisationernas studieförbund. I övrigt medverkar ungdomsförbunden tillsammans med fritidsnämnden, Soldathemmet som samtidigt ger besökarna möjlighet att träffa sin pastor och föreståndare. Medverkar gör också Stadsbiblioteket samt DKSN. Personalvårdskonsulenten presenterade samtidigt A 7:s egen fritidsverksamhet.
|
|||||||||||||
|
Överste Deutgen 60 år Gotlänningen 4/10 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Sextio år fyller lördagen den 11 oktober chefen för Gotlands artillerikår, överste Tore Deutgen. Han är född i Eskilstuna och började sin militära bana som officersaspirant vid Svea artilleriregemente 1928. 1932–34 genomgick han artilleri- och ingenjörshögskolans allmänna högre kurs och 1934–36 den högre kursen. 1941 blev han kapten vid Svea artilleriregemente och året efter började han som lärare vid artilleriets ingenjörshögskola, där han var kvar till 1947, 1949–53 var han lärare vid artilleriskjutskolan. 1953 kom han som överstelöjtnant till Smålands artilleriregemente och var där till 1956, då han blev chef för artilleri- och ingenjörsofficersskolan. Hösten 1959 utnämndes han till överste och chef för Gotlands artillerikår. Hans stora fritidsintresse har efter ankomsten till Gotland blivit botanik och ornitologi, gotländsk historia och kyrkoarkitektur, som han lärt känna ordentligt under sina många resor på ön och genom sitt medlemskap i Gotlands fornvänner. Vidare kan nämnas att han är intresserad medlem av sällskapet DBW och Rotary och han är i år president i Visby rotaryklubb. Genom sitt öppna och lättillgängliga sätt har han skaffat sig många vänner som säkert kommer att höra av sig på högtidsdagen. |
|||||||||||||
|
Militärbil vurpade. Tre till sjukhus Gotlänningen 6/10 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Tre militärer fick på lördagen (4/10 1969) föras till lasarettet sedan den terränggående bil de färdades med körts av i Ardre. Bilen fick möte med en annan militärbil och kom därvid ut på vägkanten. Föraren var på god väg att få upp fordonet igen då högra bakhjulet slog emot en stubbe och bilen kastades ned i diket. I bilen färdades åtta personer varav tre skadades så att de fick föras till lasarettet dock med lindriga skador. Bilen fick mindre skador. Den mötande bilen observerade inte olyckan utan fortsatte från platsen. |
|||||||||||||
|
Kort ”krig” på östra Gotland Gotlänningen 6/10 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
2.000 kämpar mot fienden - Av BIRGITTA ANDERSSON - ”Krig och fred” kan man kalla den stora repövning som nu pågår på östra delen av Gotland. C:a 2.000 man försöker där att slå tillbaka fi. Klockan 15 i går söndag blev det krigstillstånd och i kväll är kriget åter över. Men trots att kriget varit förhållandevis kort denna gång har repsoldaterna varit ”i busken” betydligt längre. Man har hållit på med förövningar och trimning av soldaterna så att allt skall klaffa under det korta men intensiva kriget. Stabsplatsen är belägen vid Östergarns bygdegård, som på söndagen såg ut som ett mer eller mindre provisoriskt kontorslandskap med de olika sektionerna i sina bås. Allra högst håller chefen generalmajor F. Löwenhielm sin hand men har också ett vakande öga på allt som händer.
När GT besökte ett värnkompani på östkusten på söndagsförmiddagen rådde än så länge lugn och ro bland soldaterna där. Man spanade utåt men inget mystiskt hade ännu inrapporterats. Alla måste vara beredda. var när och hur fi kommer vet man inte men man vet att fi skall slås tillbaka på effektivaste sätt.
MARKSKADOR - Ett stort problem är markskadorna, menade stabschefen överstelöjtnant S. Å. Adler, på grund av att man att man här måste ta sån pass hänsyn kan inte en övning utföras fullt realistiskt. Det finns en viss summa pengar anslaget till markskador så man kon inte betala ut hur mycket pengar som helst på den punkten. Vid markskadeavdelningen gick på söndagen telefonerna varma! - Uppgifterna man har i denna övning är att anfalla fienden antingen den kommer från havet eller från luften, omtalar generalmajor Löwenhielm, all eld måste samordnas på bästa tänkbara sätt, underrättelsetjänsten t. ex. radar och andra spaningar måste klaffa. I motsats till andra övningar har man här en nådatid för trimning och förövning och på tisdag vidtar momentsövningar för det olika truppslagen. I gryningen i dag kom fi och försökte anfalla någonstans på östra Gotland men de effektiva soldaterna slog säkert tillbaka innan fi fick fotfäste. Ett rörligt kustartilleribatteri besökte GT också. Man hade kommit på plats vid 2-tiden natten till söndagen och förutom alla mannarna hade man med en pjäs på 15 ton.
Väl kamouflerad stod den här 15,2 centimeters kanonen från kustartilleriet för att försvara den gotländska kusten mot fientligt anfall.
- Nu som först hade vi fått fint väder, berättar batterichefen Bernt-Ivan Karlsson, det har varit väldigt svårt att genomföra tidigare övningar som varit förlagda till Bungenäshalvön, regnet och stormen har gjort att inte minst repsoldaterna blivit på misshumör.
UNDERHÅLLSTJÄNSTEN I Ala är en sjukvårdsbataljon förlagd. En imponerande anläggning med behandlings- och vårdtält enligt fältmässiga former. I vårdtälten med 16 sängar fanns endast en sjukling vid vårt besök nämligen en av soldaterna som blivit förkyld. Annars är vårdavdelningen till för fall som skall vidare till krigssjukhus eller soldater som efter något ingrepp åter skall återvända till ”fronten”. En bit därifrån ligger reparationsavdelningen med stora och små verktyg väl så bra som de som finns på våra moderna bilverkstäder. Bärgningsbilen som man har går på c:a 700.000-800.000 kronor. Ytterligare längre in i landet, i Halla hämtar man drivmedel till samtliga fordon.
LOTTOR
En av de få kvinnliga inslagen i övningen – Bilkåristen Britta Mattsson från Havdhem.
Det kvinnliga inslaget i övningen består av drygt 15 lottor, bilkårister och marinlottor. Helt frivilliga krafter som ställt sig till förfogande just under denna övning. |
|||||||||||||
|
Flygvapenpojkar och lottor övade luftbevakning Gotlänningen 7/10 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Evelin Düplin noterade 50 träffa av 50 möjliga då gotlandslottorna på söndagen övade gevärsskytte.
I söndags (5/10 1969) genomförde F 13 G en luftbevakningsövning i Tingstäde. I övningen, som leddes av C F 13 G, kapten S-E Persson, deltog c:a 70 gotlandslottor och flygvapenpojkar. I det vackra höstvädret övades lottorna i luftbevakningstjänst. varvid Gotlands Flygklubb genomförde målflygningar runt Tingstäde med flygplan. På Tingstäde skjutbana fick deltagarna frivilligt träna gevärsskytte underledning av rustmästaren Glenn Andersson. Bästa resultat presterade lotta Düplin (eg. Dyplin) med 50 poäng av 50 möjliga. Genom den här övningen har F13G startat vinterns utbildning av frivilligpersonal. I fortsättningen planeras specialutbildning av lottor i både Tingstäde och Visby. |
|||||||||||||
|
Visbybo dödades i flyghaveri Gotlänningen 8/10 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Två personer med gotländsk anknytning, 30-årige tandläkaren och löjtnanten i flygvapnets reserv Stig Lorensson från Götene, och 25-årige förste flygnavigatören Mats Bertil Liljegren från Lidköping, omkom vid ett flyghaveri vid Såtenäs kl. 3.30 på tisdagsmorgonen.
De två flygarna som omkom vid haveriet hade bägge gotländsk anknytning. Stig Lorensson (t. v.) var bördig från Visby och Mats Bertil Liljegren var gift med en sliteflicka.
Flygplanet av typ A 32A Lansen ur Skaraborgs flygflottilj (F 7) i Såtenäs ingick i ett förband på fyra flygplan som startade för ett uppdrag i den nu pågående eskaderövningen. Av hittills okänd anledning havererade flygplanet strax efter starten och slog ned på ett gärde två och en halv kilometer sydväst om startbanan. En haverikommission har tillsatts för att utreda haveriet. Stig Lorensson var bördig från Visby och son till framlidne jordbrukskonsulenten Arnold Lorensson och hans efterlämnade änka Sonja. Han efterlämnar makan Mare, född Tõldsepp, och tre minderåriga barn samt en syster, gift och bosatt i Umeå. Mats Bertil Liljegren efterlämnar makan Catharina, dotter till socialassistent Olof Jansson och hans maka, Slite, och två minderåriga barn. Stig Lorensson hade två gånger tidigare varit ute för allvarliga flygolyckor. |
|||||||||||||
|
Kapten Karlsson till storms mot repövningen: LIVS-farliga stridsvagnar Gotlänningen 11/10 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Kapten Sture Karlsson är på ”krigsstigen” igen. I en artikel i Aftonbladet i går riktar han skarp kritik mot den manöver med repsoldater han själv varit med om att organisera vid P 18 de senaste veckorna. - De ansvariga har agerat nonchalant. Livsfarliga stridsvagnar, en onödigt ansträngande marsch och vårdslös trafik, påpekar kapten Karlsson i artikeln. Sture Karlsson är känd som ”JO-kaptenen” sedan han i fjol anmälde överste Gerhard Hjukström till JO ett flertal gånger.
Kapten Karlsson: - Vi tvingades använda gamla pansarvärnskanoner av 1943 års modell, stridsvagnarna som fylls av koloxid i farliga doser där också en vagn testades och befanns direkt livsfarlig. Genom att använde denna gamla uttjänta stridsvagnsmodellen sattes många soldaters hälsa i allvarlig fara. Koloxiden gjorde att många soldater blev illamående och fick kräkas och flera vägrade till slut att åka i stridsvagnarna. Koloxidförgiftning kan resultera i hjärnskador. Kapten Karlsson fortsätter sim kritik: - Manövern var bitvis illa förberedd. Kanonerna var inte skottställda i god tid före övningarna. En natt tvingades uttröttade repgubbar marschera 5–6 mil över hela Gotland efter att dessförinnan haft mycket krävande övningar. Kapten Karlsson bröt dock mot order då han lät några kockar slippa marschen och ordnade dessutom med extraraster för att lätta bördan något. - Detta klandrades jag sedan för, men mitt förband hann ändå utföra allt som beordrades, säger kapten Karlsson. |
|||||||||||||
|
Mörkerskjutning i ficklampssken succé på P 18 Gotlänningen 11/10 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Det blixtrade... det knallade och det sköts våldsamt på P 18 i går kväll. Visby Nationalbevärings så kallade mörkerskjutning – kretstävling också – blev en påminnelse om gamla tider och säkerligen ett påskskjut från dagens eller kvällens tävling.
Mörkertävlingens 3:e station på P 18 blev föremål för många diskussioner av skyttarna. Här syns tre av skyttarna studera sina resultat.
VNB:s Rolf Engström satt vid sekretariatets och myste för varje grupp som kom in och myste gjorde också banläggaren Hans Rohnström som ville återuppliva gamla minnen. Det är i alla fall cirkus 14 år sedan den sista mörkertävlingen arrangerades o. Sten Lindberg i VNB – kontrollant – ansåg att den här tävlingen hade ett stort berättigande. Varje tävling tar givetvis sin attribut i allt. det kan gälla tävlingsledare, målavsynare, kontrollanter, och inte minst ”tetraungdomar”. Sådana som skall vidarebefordra allt inom pressen. Visby Nationalbeväring är att högakta för initiativet att åter komma med något nytt. Låt vara at den här tävlingsformen inte är ny men de flesta skyttarna tycker nog detta. Och vi får givetvis dra oss cirka 13 år tillbaka i tiden för at få uppleva samma sak. |
|||||||||||||
|
Traume invigd Gotlänningen 11/10 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
200.000 kronor och c:a 3.000 frivilliga arbetstimmar har Visby hemvärnsområde nya hemvärnsgård i Traume kostat. Den invigdes i lördags av rikshemvärnschefen K. G. Brandberg, som tidigare varit MKG-chef på Gotland.
200.000 och 3.000 frivilliga arbetstimmar gav ny hemvärnsgård Rikschef invigde i lördags
- Av CARIN HÄGLUND - Visby stads flagga är snart ett minne blott. En av de sista som kommer att delas ut fick Visby Hemvärnsområde motta i lördags då deras nya fina hemvärnsgård Traume i Stenkumla invigdes av rikshemvärnschefen, generalmajor K. G. Brandberg. 200.000 kronor plus ett imponerande antal frivilliga arbetstimmar har gården kostat. En dryg utgift men så har också Visby hemvärn fått sina lokaliteter som kan komma till användning även för andra intresserade. Hemvärnsgården invigdes i strålande solsken varför hela programmet kunde genomföras under bar himmel. Hemvärnschefen Ingemar Gotvik välkomsthälsade och gav en kort historik över vad som hänt från den tidpunkt då gamla hemvärnsgården brann. Detta var upptakten till att planerna på en ny hemvärnsgård tog fart. Gamla Solaberg med omliggande markområde på 22 har mark befanns mycket lämpligt. De betänkligheter som i början hystes beträffande avståndet från Visby övervanns mycket snart inför alla fördelar projektet innebar. Man skulle få möjligheter att utöka ungdomsverksamheten, fina tillfällen till fritids- och rekreationsmöjligheter m. m. - Att hemvärnsgården i dag står färdig är tack vare ett stort lagarbete, sade Ingemar Gotvik som summerade frivilliga arbetstimmar till c:a 3.000.
Vid hemvärnsgårdens invigning syntes bl. a. från kameran rikshemvärnschefen K. G. Brandberg, fru Karin Brandberg, militärkommandochefen Fredrik Löwenhielm stadsfullmäktiges ordförande Fred Henningson och komminister Ingemar Björck.
- En fiende som planerar anfall mot vårt land måste räkna med ett betydande motstånd från all de över hala landet utspridda grupper som hemvärnet innebär, sade rikshemvärnschefen K. G. Brandberg i sitt invigningstal-. Det finns 90.000 hemvärnare av olika kategorier i landet. Till deras förfogande kommer inom snar framtid att ställas en betydande förstärkning av kulsprutor och raketgevär, lovade hemvärnschefen. Som speciellt gladde sig åt att Gotland har högsta antalet hemvärnare i landet i förhållande till manliga innevånare.
Visby stads flagga överlämnades till hemvärnsgården representerad av Axel Månsson, Ingemar Gotvik och Bertil Stenberg.
Han önskade Visby hemvärnsområde lycka till och förklarade hemvärnsgården invigd. En rad gratulanter överlämnade gåvor, först i raden generalmajor Fredrik Löfvenhielm som från militärkommandot överlämnade 1.000 kronor, stadsfullmäktiges ordförande Fred Henningson lämnade över stadens flagga, konsul Kjell Wiman talade för Röda korset och överlämnade dess flagga och representanter för olika lottaorganisationer och bilkåren överlämnade genom kårchef Gunborg Nyberg en etsning av Erik Olsson Stabspastor Ingemar Björck förrättade korum och efteråt visades de nya lokaliteterna som omfattar expedition, samlingsrum, konferensrum och vaktmästarebostad. En större samlingssal har inrymts i en bredvidliggande barack och vårdlokaler i ladugården. Alla inbjöds till sist till kaffe och på kvällen var det middag för speciellt inbjudna. |
|||||||||||||
|
Visbylottor belönade Gotlänningen 16/10 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Silvermedalj delade kårchefen Gunborg Nyberg ut till vice kårchefen Anna-Lisa Alyhr. Visby armé,- och marin lottakår hade på tisdagskvällen (14/10 1969) årsmöte i hemvärnsgården Traume. Kårchefen Gunborg Nyberg välkomnade bl. a. Visby hemvärnschef Ingemar Gotvik och adjutanten Axel Månsson, Gotlands lottaförbunds ordförande Inga Johansson och förbundets sekreterare Inga Thalén, frivilliga assistenten vid Fårösunds marinlottor Barbro Ahlqvist och frivilliga assistenten vid armélottorna Märta Wiktorsson samt bilkåristernas chef Vera Klint. Silvermedalj utdelades till Anna-Lisa Alyhr, Sigrid Ahlberg och Signe Jacobsson och förtjänsttecken i brons till Sally Alvesborg, Linda Klasén och Inga-Britt Wiksten. 30-årsstjärna tilldelades Ingrid Hultgren och Ella Skoglund medan 25-årsstjärnorna utdelades till Märta Kjellander och Margit Nilsson, 20-årsstjärnan till Märta Wiktorsson och 15-årsstjärnan till Gudrun Modig, Inga Olin och Gullan Wernersson, 10-årsnål fick Ingrid Falk, Signe Jacobsson, Ingegärd Sturevik, Britta Stengård, Gunnel Nordahl, Elisabeth Pettersson och Ingeborg Lingegård. De i tur avgående styrelseledamöterna omvaldes och styrelsen har följande utseende: kårchef Gunborg Nyberg, vice kårchef och moblotta Anna-Lisa Alyhr, sekreterare Ulla Johansson, kassaförvaltare Lena Dahlin, marinsektionens chef och unglottaledare Ulla du Rietz och förplägnadschef Gullan Nygren. Kåren har nu 270 medlemmar och flera av lottorna har utbildats på kurshemmet vid Älvkarleö, men även i Alskog hat utbildningen pågått. Traditionsenligt har lottorna smyckat domkyrkan med blommor under februari månad och vidare hade man adventskaffet där behållningen går till församlingsdiakonissan. Lottorna har tjänstgjort för Gotlands läns trafiksäkerhetskommitté och vid Gotlands flygardag -69. Under samkvämet efter förhandlingarna medverkade Visby musikskolas blåsorkester under ledning av musikfanjunkare Pettersson. |
|||||||||||||
|
Hemvärnspojkar på Tofta-övning Gotlänningen 20/10 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
15-årige Anders Jakobsson (bilden) från Moos i Stenkyrka hade inte bara långt, välvårdat hår, han var säker på handen också när han på söndagen sköt prick i hemvärnspojkarnas stora övning på Blåhäll 130 hemvärnspojkar samlades i fredagskväll på Blåhäll för att få sin första hemvärnsutbildning. 92 var rena nybörjare. Fem sådan veckoslutskurser hålles varje år och det är inga svårigheter att rekrytera ungdomar enligt hemvärnsofficer major Ture Dahlgren.
130 hemvärnspojkar på utbildning med ”flickhår”, blå jeans o mammas bästa mockaskärp - Av Carin Häglund - Klädseln är inte strängt militärisk bland hemvärnspojkar. Man tager vad man haver liksom. Den ena hade lånat morsans bästa mockaskärp att hängsla upp byxorna med. Ena annan hade svårt att få igen översta rockknappen – byxorna var så långa att de nådde upp under hakan. En tredje kunde inte få några uniformsbyxor alls – han var för kort – hans egna blå jeans fick duga till uniformsrocken. En och annan hade långt, vackert flickhår fast hemvärnsofficer major Ture Dahlgren påpekat att långt hår ”behöver inte tvunget medföras”. Det kan komma ivägen när man siktar.
”Patron ur” är viktigt att lära sig på rätt sätt. Närmast Ebbe Johansson från Västerhejde.
130 hemvärnspojkar var samlade på Blåhäll över helgen. Ett stort gäng 15-åringar, där 92 var nybörjare och skulle få sin första hemvärnsutbildning. Utbildningen omfattar fem liknande veckoslutskurser där man startar på fredagskväll och håller på till söndag eftermiddag. Övningarna omfattade luftgevärsskjutning, pilkastning, karta och kompass och handgranatkastning, uppdelat på olika stationer. - Det är inte några problem att rekrytera hemvärnspojkar, berättar major Tore Dahlgren. Vi har fått 92 nya den här omgången. Det är fina pojkar som är vakna och intresserade och vi är nöjda med deras resultat. Det kan bli lite problem med utrustningen i bland, en del är så små och korta att det inte finns lämpliga kläder, men det kan ju alltid avhjälpas.
Gott med mat för en ”soldat”. Benny Pettersson från Klinte låter sig väl smaka.
Svårare är det med lottarekryteringen. Än så länge har det gått bra att få lottor att ställa upp och svara för matlagningen till kurserna men det blir värre i framtiden. Landsbygden tunnas ut, de yngre kvinnorna yrkesarbetar i allt större utsträckning och får inte tid och ork att ägna sig år frivillig verksamhet. Hemvärnspojkarna tävlade också och de bästa resultaten så ut så här: Luftgevärsskjutning: 1) Kjell-Åke Bäckström, Tofta 47 poäng, 2) Bengt Wickman, Eskelhem 46, 3) Göran Christiansson, Visby 46, 4) Jan Bergström, Grötlingbo 46. Pilkastning: 1) Roland Kristiansson, Rone 161 p. 2) Jan Bergström, Grötlingbo 145, 3) Bo Loqvist, Visby 136. Handgranatkastning: 1) Gunnar Eriksson, Hemse 50 p. 2) Leif Grönlund, Hablingbo 45, 3) Jan Olsson, Klinte 43. Karta och kompass: 1) Erland Rohnström, Väte 39,5, 2) Bengt Wickman, Eskelhem 39, 3) Lars Franzén, Kappelshamn 38,5. |
|||||||||||||
|
Medalj och stjärnor åt flyglottor vid årsmötet i Visby Gotlänningen 22/10 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Gunn Buskas som tilldelades SLK:s lilla silvermedalj, tillsammans med förbundslottachefen Inga Johansson och ordföranden i Visby Flyglottakår Gerd Malmberg.
Visby flyglottakår höll årsmöte på Fornsalen i Visby på tisdagskvällen. (21/10 1969) Gunn Buskas tilldelades SLK:s lilla silvermedalj medan Solveige Hansson, Ingrid Helm, Britt Johnson och Maj-Britt Nilsson tilldelades förtjänsttecken. Till ordförande omvaldes Gerd Malmberg och till vice kårchef Harriet Albers. I övrigt såg valen ut på följande sätt: Sekreterare Gunvor Hedström, kassör Rut Israelsson, ledamöter Mona Wallin (nyval), Gunn Buskas, Carry Magnusson (nyval), Lilian Schärström, suppleanter: Mona Siltberg (nyval), Maud Åström. Repr. för unglottorna: Eva Gustavsson (nyval). Ur styrelseberättelsen kan nämnas: Kåren har under året haft 9 kårträffar. 4 av dessa har varit s. k. pysselaftnar för julmarknaden 1968, En kårträff anordnades som Brasafton efter Snöstjärneprov. En var gemensamt med Visby Armé- och Marinlottakår, Gotl. Kvinnliga Bilkår och Hemvärnet på Borgen den 14 mars. Luciafesten hölls den 12 dec. med först visning av Fornsalen och sedan med unglottorna som Lucia och tärnor på Liljehornet. Julmarknaden hölls den 1 dec. tillsammans med Visby Armé- och Marinlottakår. Resultatet blev 5.100:- Kårstyrelsen har sammanträtt 3 gånger. Kårchefen och vice kårchefen har deltagit i Riksstämman. Under året har 2 lottor inträtt i kåren och 15 lottor avgått ur kåren. Av kårens 124 medlemmar har 42 lottor tjänstgjort under övningar och spel 155 dagar. Efter årsmötesförhandlingarna berättade Nils-Magnus Montan om sina upplevelser i Biafra. Följande utmärkelser utdelades: SLK:s lilla silvermedalj: Gunn Buskas. Förtjänsttecken: Solveige Hansson, Ingrid Helm, Britt Johnson, Maj-Britt Nilsson. Stjärnor: 30-årsstjärnan Märta Östman. 25-årsstjärnan: Gurli Bengtsson, Margareta Nordberg. 15-årsstjärnan: Margit Herlitz, Berith Nilsson, Birgitta Ronander, Gullweige Thomsson, Alice Larsson, Runa Nordberg, Mona Siltberg. 10-årsnålar: Lillie Bodin, Gun-Britt Funk, Stina Malmström, Ingrid Franking, Kerstin Jakobsson, Gun-Britt Nordahl. |
|||||||||||||
|
”Emden” nr 4 för första gången i Sverige Gotlänningen 25/10 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
”Emden” är ett namn med klang i den tyska marinens historia, men det är första gången det använts som namn på en fregatt. Denna gästar f. n. Visby tillsammans med ubåtsjagarna Thetis, Hermes och Najade och det är för övrigt första besöket dom dessa fartyg i en svensk hamn. Med anledning av besöket hade tyske marinattachén i Stockholm Kapitän zur See Höppner kommit till Visby och han var jämte tyske konsuln Gillis Waldenström de första att stiga ombord sedan fartyget kommit i hamn. Besöket i Visby varar t. o. m. måndag (27/10 1969) eftermiddag för att man skall hinna se så mycket som möjligt av Gotland och många utflykter är planerade. Man får också mer eller mindre officiella besök ombord. På söndagseftermiddagen får allmänheten gå ombord.
Befälhavare på Emden Fregattenkapitän Böhme ses här tillsammans med ställföreträdande eskaderchefen fregattenkapitän Lingen (Foto: Gunnar Källberg.)
Visby första Sverigehamn för tyska fregatten Emden De tyska örlogsfartygen Emden och ubåtsjagarna Thetis, Hermes och Najade kom i går (24/10 1969) till Visby och de möttes ute till havs av lots och den svenska förbindelseofficeren kapten Norin vid militärkommandostaben. Det är första besöket dessa fartyg gör i Sverige och det motses med stor förväntan av de många ombordvarande. De första som gick ombord var tyska marinattachén i Stockholm Kapitän zur See Höppner och tyske konsuln i Visby Gillis Waldenström. Strax efter ankomsten var en presskonferens ordnad. Eskaderchefen Kapitän zur See Hackländer välkomnade och uttalade sin glädje över att komma till Visby som han så mycket hört talas om. Eskadern hade i måndags gått från Flensburg och i Östersjön haft förbandsövningar. Men nu skulle man vila upp och titta ordentligt på Gotland. Ställföreträdande eskaderchefen Fregattenkapitän Lingen berättade om den tyska flottans återuppbyggnad efter kriget. Skillnaden från Wehrmachtstiden är främst att man nu bygger på värnplikt, för flottan 18 månader med 12 månader till sjöss, och att man saknar eget överbefäl. Flottan lyder helt under NATO och man har ofta sambandsövningar med marina enheter från andra NATO-länder. Emden är det fjärde fartyget med den för den tyska flottan så ärorika namn. Den är byggd i Hamburg och trädde i tjänst den 24 oktober 1961, alltså på dagen 8 år före det första utlandsbesöket. Den är 110 meter lång och mäter 2.090 ton och är utrustad för ubåtsjakt. Efter tre års tjänst ”förpuppades” den, men trädde i tjänst igen i oktober 1967 som utbildningsfartyg för värnpliktiga och skolor. Bland dem som välkomnade eskadern var också Karl Paul från Berlin, en av de överlevande från den utanför Östergarn strandade tyska kryssaren Albatross. Han är sedan 15 år tillbaka en trogen gäst i Visby. Vintrarna tillbringar han i Berlin – annars får han inte ut sin pension – men han trivs allra bäst i Visby. han berättade om Albatross och gjorde några jämförelser mellan förr och nu, till stor glädje inte minst för det fyra fartygsbefälhavarna på Emden, Tretis (sic), Hermes och Najade, som tycktes trivas mycket bra med den frispråkige berlinaren. Det är ett digert program som lagts upp för de ombordvarande som får vara med om rundturer, besök på Fornsalen, en gudstjänst i Östergarns kyrka med kransnedläggning på Albatrossgraven m. m. men har även en del representationsplikter med besök bl. a. hos militärkommandochefen generalmajor C F F (sic) Löwenhielm och får ombord besök av olika kategorier inbjudna, bl. a. från de frivilliga försvarsorganisationerna på Gotland. En fotbollsmatch mot P 18 i dag står även på programmet. I går eftermiddag fick allmänheten gå ombord och titta på fartygen och nytt tillfälle ges på söndag eftermiddag. På måndag eftermiddag löper eskadern åter till sjöss för att fortsätta sina övningar i Östersjön. Gireau. |
|||||||||||||
|
Stormen nära förkorta det tyska besöket Gotlänningen 27/10 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Det var nära att vädrets makter avbrutit det tyska örlogsbesöket i Visby i förtid. Natten mot söndagen (26/10 1969) blåste det kraftigt – omkring 20 meter per sekund – och det gungade ordentligt inne i hamnen där de tyska cheferna övervägde att gå till sjöss för att undvika skador på fartygen. Man stannade dock kvar och drygt hundratalet man från de tyska örlogsfartygen Emden, Rhetis, (sic) Hermes och Najade kunde på söndagen hylla sina omkomna landsmän från Albatross. Högtiden ägde rum i anslutning till en gudstjänst på tyska i Östergarns kyrka. Förre eldaren Carl Paul som var med ombord på Albatross för 54 år sedan talade och lade ner blommor liksom eskaderchefen Kapitän zur See Hackländer. Helgprogrammet för de tyska gästerna bestod i övrigt av bl. a. av en fotbollsmatch mot P 18 som värdarna vann med 15–2. Vidare besöktes Gotlands fornsal. På lördagen besöktes fartygen av medlemmar från frivilliga försvarsorganisationer. Vidare var det också cocktailparty ombord för särskilt inbjudna och middag på tyska konsulatet. I eftermiddag lämnar eskadern Visby.
Här syns några av de tyska kadetterna i stram givakt efter kransnedläggningen vid Albatross-graven. |
|||||||||||||
|
Nu får verkligen militären god mat Gotlänningen 7/11 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
- Nu får verkligen militären god mat. Det är mycket bättre än på min tid. Så säger en av pensionärerna på Tingsbrogården i Bro. Och han vet vad han talar om. Pensionärerna i Bro får nämligen mat från P 18 just nu på grund av att köket byggs om vid ålderdomshemmet. Det var i förra veckan man började hämta lunchen och middagen från P 18. Och man beräknar att hålla på med det en månad. Sedan står det nya köket färdigt och då lagas åter maten på platsen. Men, som sagt, de 22 pensionärerna och personal kommer nog inte märka någon skillnad. För det är kvalitet på den mat man dagligen hämtar i kantiner från P 18. |
|||||||||||||
|
SLITEBRÖDER FIRADE JULARNA UNDER KRIGSÅREN Gotlänningen 24/12 1969 |
|||||||||||||
|
|
|||||||||||||
|
Reportage: Johannes Gardell
De tre syskonen Karl, Gunnar och Maria i Slite sitter och tittar i sjömännens jultidning. Deras far var skeppare farfar var sjöman och både Karl och Gunnar har varit till sjöss i många år. Nu börjar de bli gamla, 77 och 76 år, men se sjön glömmer de inte. De bor alla tre syskonen i sitt gamla barndomshem nära havet. Ofta går de där nere vid båtarna. − Minns du den där julaftonen vi firade ute på redden? säger Gunnar. Ja, visst minns Kalle. Han var 14 år då och hade varit med sin far efter last från Tyskland. − Det var julen 1906. Vi kom från Königsberg och kom först till Östergarn. Sjön låg som en spegel och månen lyste. Klart och fint väder var det. Sedan gick vi mot Slite, men vi seglade inte in, utan ankrade ute på redden. Nu skulle vi slå ner seglen när de är torra, sade far, så slipper vi hålla på att torka dem sedan. Far gick i land med en båt och Gunnar, som inte hade varit med på resan hade gått ut på natten för att se efter om ”Concordia” hade kommit. Han tog sig sedan ut till oss. Vi var tre ombord, styrman och en man till och så jag. Plötsligt blåste det upp en nordlig storm o hemskt kallt blev det, så att viken blev isbelagd. Far hade kommit ner till hamnen när han hörde stormen men han kunde inte ta sig ut till oss med någon båt. I tre dygn varade ovädret, vi fick fira hela julen där på båten vi fyra som var där. Men vi hade ingen nöd. Mat fanns det, jag tror vi kokade julgröt. Styrman sjöng och Gunnar stämde in. − Julsånger? − Det var nog allt möjligt. Men julfirandet i hemmet den julen, det blåste bort.
UNGA SJÖMÄN Redan flera år innan det här hände hade både Kalle och Gunnar varit med fadern till sjöss, mest uppe i norrlandshamnarna. Kalle mönstrade senare på en ångbåt i Hälsingborg, ”Neptunus” som mest gick på Norge, England och Frankrike. − Jag glömmer inte en resa, säger Kalle. Det var julafton 1910. Vi var på väg till England och befann oss ute på Nordsjön. Det blåste inte nämnvärt men sjön löpte ändå rätt kraftigt och båten rullade friskt. Mörkt var det också på natten. Vi gick utan last, och för att propellern inte skulle gå tomslag fick man täppa till alla gluggar och fylla hela akterdäcket med vatten. För att komma akteröver och se efter loggen hade man då en brygga över däcket. Klockan åtta på kvällen skulle jag gå akteröver och avläsa loggen och när jag gick där på bryggan fick jag se ett par ögon stirra där nere i vattnet och tänkte: vad är det nu för odjur som kommit in på däck. Men så kände jag igen att det var maskinisten, han var flintskallig och det var väl därför det såg så konstigt ut där i vattnet. Han for där med skvalpet i rullningen från kant till kant men till slut lyckades jag få tag i honom och få honom upp på trappan som ledde upp från däcket. Han sa aldrig ett ord och inte såg jag något av honom under hela resan. Han var för svag för spriten Gustaf Adolf och hade väl ramlat i. En annan gång, det var när vi låg i en engelsk hamn, fann jag honom hängande i en stege som vi hade att klättra i land på. Jag gick vakt den natten. Och såg karln hänga där mellan stegpinnarna upp under armarna. Han var stor och kraftig, magen var stor och han kunde väl inte få den mellan pinnarna och krypa upp. Jag fick hala in stegen, inte var jag så kraftig av mig men fick en man att hjälpa mig. Vi klarade maskinisten ombord och tyst som en mus försvann han ner i fartyget. Men en gång senare hörde jag honom säga om mig till en som han pratade med: ”den där karln han har räddat livet på mig många gånger”!
SJÄLV I FARA Är man sjöman blir man garvad. Man är van att leva farligt. − Vi var med en stor skuta, det var på vintern, jag minns inte om det var före eller efter jul. En dag skulle jag gå över till aktern efter kaffe åt en gammal finngubbe, som hade sin egen kaffepanna. När jag kom på däcket och såg upp i luften tyckte jag det såg så egendomligt ut, på de stora skutorna ligger relingen så högt att man inte kan se över den. Det jag sett var en stor våg som svepte över båten och på ett ögonblick befann jag mig inne i den, jag kände hur jag strök iväg. Man hinner tänka ändå: jag är nog en bra bit akterut om skutan nu och det här blir nog min sista resa. Men det blev inte så. Det ljusnade plötsligt för ögonen och jag fick se ett hörn av skanstaket. Jag var alltså kvar ombord i alla fall. Jag hade hamnat inne under en bänk och det blev min räddning. Men nära hade det varit.
SÅG TORPEDEN Kalle Wallin kan berätta många minnen från sitt liv på sjön. Här kommer ett från 1915, då man verkligen fick leva farligt i krigiska farvatten. − Jag mönstrade på en engelsk oljetanker i Dublin, ”Narraganset” på 11.000 ton, den största tanker som då fanns. Vi hade varit i Liverpool och lossat olja och skulle nu gå till New York igen. Det var i maj månad och havet låg spegelblankt. Men vattnen är farliga. Tyskarna låg där med sina ubåtar och lurpassade på fartygen. Vi hade bevakning åt olika håll. En timmerman, han var norrman, fick då på långt håll se en krusning på vattnet och skrek till männen på bryggan: ”en torped”! De hade redan observerat den och lagt om rodret för att väja undan. Efter kanske en minut strök torpeden förbi bara någon meter akter om fartyget. Man såg ubåtens periskåp (sic) sticka upp över vattenytan och karlarna på bryggan tog gevären för att skjuta på det. Men man hörde aldrig några skott, det var väl för långt avstånd. Bara någon timme innan det här hände hade morsetelegrafen meddelat att ”Lucitania” blivit sänkt. Det dementerades strax efteråt men senare på dagen blev det bekräftat: ”Lucitania” hade gått under inte alls långt ifrån oss, bara någon sjömil. Vi kom emellertid lyckligt till New York den gången också. Ett människoliv var inte mycket värt då under kriget. Jag var med en amerikansk båt från New York till England lastad med krigsmaterial, flygmaskiner, hästar m. m. som skydd hade det monterats kanoner ombord. Vi körde med full fart i mörker och ständigt ändrades kursen. Vi kom över, det gick bra. Men vi hade under hela resan lagt märke till at en ventil i aktern hade öppnats. Man trodde att det var kocken som gjort det. Så fort vi lagt till i hamnen fördes han också i land och sköts på fläcken. Det misstänktes att han var tysk spion. Ja, det var hårda tag. Soldater satt där på bryggorna och vaktade. En dag hoppade en sjöman i vattnet för att bada. Strax var det en soldat som satte en kula i honom. Krig är vidrigt.
NEJ, ALDRIG SOLDAT Kalle Wallin höll på att bli skickad till krigsfronten i Frankrike, berättar han. Det blev en förordning att alla sjömän som kom i land skulle gå och inregistrera sig. Amerika behövde soldater och det företogs lottningar bland de inregistrerade sjömännen. − De frågade också mig ”skall du gå till Frankrike? – Nej, sa jag. Varför inte det? – Nej, jag vill inte gå i krig med något land! Och jag tänkte: här stannar jag inte. De kanske tar mig i alla fall. Man hade hört och sett nog av kriget. Den där finnen de kom släpande med hem till hans hustru. Inga armar och inga ben! Men hon orkade inte: − Fick jag inte behålla honom när han var friskfår ni ta hand om honom nu också. − Eller, när alla stupade soldater skulle föras hem till Amerika igen. Det kom hela båtlaster med lik. Stanken var förfärlig. Ingen ville vara med och lossa liklasterna. Det hjälpte inte att de lockade med brännvin hur mycket som helst och ända till 40 dollar i timlön. Till slut fick de åka ut och sänka både fartyg och last i havet.
KAMP MOT RÅTTORNA Kalle och Gunnar mönstrade på en skånebåt, det var 1913 och dåligt med sjöfart på Slite den våren. Inget arbete och fattigt i hemmet. − Mor lånade 40 kronor av handlaren Krokstedt till respengar åt oss. Kapten Isaksson i Kivik behövde två man. Vi hade ju inga pengar och mönstrade på. En bedrövlig båt, och skepparn alkoholist, och så hemskt med råttor. Råttor, råttor överallt. Jag hade köpt mig ett par nya sjöstövlar hos skomakare Idevall i Slite för 30 kronor, och en dag när jag skulle ta den på mig hade råttorna ätit upp ena stövelskaftet. Där gick nästan en hel månadslön. När man låg i kojen sprang råttorna över bröstet på en, framåt och tillbaka. Det var alldeles hopplöst. Men en dag kom vi på idén att när vi hämtade bröd i aktern skulle vi ta med ett bröd till råttorna också. När de fick detta att gnaga på lämnade de oss ifred ett tag. Och så dricksvattnet! Det kom en del mystiska föremål ur vattenbehållaren. Det var på sommaren och det dracks mycket vatten. När en dag behållaren skulle göras ren låg där resterna efter en stor råtta. Ja, det var då en båt. Vi gick på England och där rymde Gunnar från den och jag mönstrade av, skyllde på exercisen. Kort därefter fick vi höra att båten gått under med tio man och allt. Det var naturligtvis de bristfälliga luckorna. Och skepparn var ju heller aldrig nykter. Det här var några glimtar som de båda bröderna gav från det hårda sjömanslivet förr. Det fanns dock ljuspunkter också. Till exempel julfirandet i sjömanskyrkorna, med julbord och julsånger. Men också där i främmande hamnar, fanns det gamla skandinaver som mitt i julglädjen satt och grät. Längtade kanske hem. Till barndomens jul. |
|||||||||||||
| _________________________________________________________________________________________ |
|
Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig. Copyright © Kjell Olsson / Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper |
| Till huvudsidan Kontakta sidansvarig |