Tidningsklipp 1968

Bärsärk föredrog militärpatrull framför polisen

Gotlänningen 15/1 1968

En berusad värnpliktig som gått bärsärkagång på spelhallen Domino i Visby på lördagskvällen (13/1 1968) tyckte det var bättre att bli omhändertagen av en militärpatrull än polisen. Fönstervägen lämnade han lokalen, ett ganska så högt hopp, och begav sig till en telefon för att ringa sitt regemente och begära att bli omhändertagen. Polisen hann dock först och grep honom på gatan i närheten av spelhallen.

Den värnpliktige gav sig på ett av spelen och började slå sönder det när han upptäcktes av ägaren. Han lät då sin vrede gå ut över denne och utdelade ett slag som träffade mitt i ansiktet. Därefter gav han sig i väg rakt ut genom fönstret.

Minnen från Nationalbeväringens dagar med bakgrunden och humoristiska händelser

Gotlands Folkblad 22/1 1968

Sägner från Sudret. Upptecknade av Ole

Att försöka att återge minnen från Nationalbeväringens dagar kan ju aldrig bli annat än ett upprepande i andra och tredje hand ty ingen lever nu som var med och ställde upp på de gamla mötesplatserna. Innan vi ger oss in på några minnesteckningar, torde det vara på sin plats att vi erinrar oss några fakta. Jag skall här citera C. J. Bergmans ”Gotlands geografi och historia 1879”.

”Vid beväringens inrättande år 1811 började vapenövningarna vid femtonde året. Framflyttades år 1845 till 17 året och år 1857 ytterligare till året näst efter det ynglingen fyllt 18 år. Under beväringen första år vapenövades, enligt frivilligt åtagande, samtliga vapenföra manskapet (vars hela övningstid, med 6 dagar årligen, skulle sammanräknad komma att utgöra något mer än 200 exercisdagar), men från och med 1817, för att minska möteskostnaderna, endast jägare och artilleriet kallades till årliga övningar. Till och med 30:e året vapenövades den beväringspliktige såsom jägare och artillerist, men efter 30:e året infördes han i rullorna som infanterist. År 1862 blev medgivet att husbönder, arrendatorer, huvudmän för rörelse och deras högst oundgängliga biträden få uppföras i rullorna efter infanteriet som en särskild trupp, benämnd ”landstorm”, som endast i nödfall skall kallas till krigstjänst.
− Vapenövningarna voro år 1878, och ungefärligen även föregående år, ordnade på följande sätt: Officersmöte 12 dagar i maj och juni; befälsmöte för över- och underbefäl samt spel vid infanteriet och jägarna 6 dagar, befälsmöte för över- och underbefäl vid artilleriet 13 dagar, med en veckas övning med underbefäl, som ej bevistat något befälsmöte vid detta vapen, samt batterimöten för artilleriet och kompanimöten för jägare 6 dagar, in- och utryckningsdagarna oberäknade – allt i juni. Beväringsmanskapet har ingen uniform, kan icke kommenderas utom ön, har rätt att själva välja underbefäl, är icke underkastat skymfande straff, och står under krigsartiklarna endast när det är samlat i trupp eller under befäl. Manskapet har för begagnandet av egna kläder i slitpenningar 16 öre för dag. – ”Manskapet mellan 45 och 50 år bildar en avdelning kallad reserv (pikkarlar), som endast i nödfall skall inkallas till krigstjänst.”
Med anledning av K. B. kungörelse, beslöts att beväringsskyldige mellan 45 och 50 år, hädanefter skulle avstå från begagnandet av pik under alla förhållanden, och i stället bruka gever med det villkor att ovan nämnda beväringsskyldiges samtliga gever komma att förvaras på geversförrådet i Visby, för att först vid uppbåd utlämnas till dessa värnpliktige.” Havdhem socken kommunalstämmoprotokoll den 16 mars 1866.”

FÖRLORAT FÖRTROENDE

Det säges att Gotlands allmoge förlorat intresset och förtroendet för överhet och styrelse, vilket icke är förvånande efter händelser som 1361, 1717, 1720 och 1808 allmogen, utan vapen och anförare, fingo åse fiendestyrkor nästan godtyckligt fingo landstiga och utplundra landet utan att möta ordnat motstånd. Det var väl med alla dessa skymfliga tilldragelser som bakgrund, och kärleken till fosterön, som var anledningen till nationalbeväringens bildande och frivilliga åtagande. Vid årligen hållna vapensynerna skulle vapnen, som varje man hade ansvar för sitt vapen, alltifrån geveren med de silverblanka piporna och tre breda messingsband och den likaledes blanka bajonetten, bantelärväskan eller patrinköket med innehåll och kokkärlet av koppar, för att inte förglömma trumslagarens trumma och hornblåsarens trumpet. Allt skulle synas och vara i bästa skick till mötet i juni. Och framemot detta såg man, har det berättats, med glädje och förväntan. Det var liksom en avkoppling och semester, ty vårsådden var avslutad, trädesåkern plöjd och slåttern lät ännu vänta på sig några veckor. Uniformer hade de meniga icke, utan det användes vanliga blå och vitrandiga kläder. Korpralerna hade dock uniformsmössor. Mat och dricka fick envar hålla sig med själv, och man inkvarterades i närliggande gårdar och stugor.

EXERCIS

Händelserna och tilldragelserna från den här tiden äro många, och om de nu återges långt efter det att de timat, ger de en bild av den folkliga och kärva humorn och det självsäkra och trygga uppträdandet som då var rådande. Att det inte var så lätt för en korpral att stå framför en trupp av myndiga bönder och bondsöner från det egna grannlaget och hemsocknen, och upprätthålla myndighet och respekt var nog inte det lättaste många gånger. Det har berättats att Havdhems kompani, som exercerade på Sandesrum i Grötlingbo, en dag hade övning i hälsning och anmälan m. m., och bland annat skulle man säga: ”Gud bevare konungen.” Korpralen på kompaniet var skräddarmästaren Hans Söderström, Spenarve.

Mannarna fingo en efter en upprepa den fromma önskan. Då turen kom till Jacob Larsson, Sigters, intog han enskild ställning, satte ögonen i korpralen och så kom det kort och bestämt: ”Gud bevare skräddarn!” majoren, som var närvarande och hade myndig kontroll över befäl och manskap, gav Söderström en sträng och allvarlig tillrättavisning att upprätthålla bättre respekt och disciplin i truppen.

HÄLSNING

En fältväbel vid samma kompani skulle en gång avlämna kompaniet till kaptenen. Men dessförinnan skulle han gå framför kompaniet och stanna framför varje man som hade att säga: ”God dag fältväbel!” Nu bar det sig så att bland manskapet befann sig en svåger till fältväbeln. När det blev svågerns tur att hälsa sade han: ”God dag svåger!” Fältväbeln röt ursinnig: ”Här är inte frågan om något svågerskap!”

Vid Hablinge kompanis exercis på Sprogebyen hände en gång på 1860-talet att kaptenen ropade till trumslagaren: ”Lite rappare takt på trumman!” Trumslagaren svarade omgående citerande trumslagar Nord i ”Döbeln vid Jutas:” Väl slår jag trögt min virvel, men slår hårt!”

SNABB TRUMSLAGARE

Vid ett liknande tillfälle var det exercis på Stånga malm och trumman var i täten som vanligt. Det blev därvid kommenderat språngmarsch och trumslagaren sprang före truppen och trummade. Han var emellertid lättfotad och sprang ifrån truppen och hörde inte haltkommandot utan fortsatte att springa och trumma. Kaptenen ropade då: ”Spring ifatt trumslagaren och få honom att stanna!”

SKÄLL

Från Hablinge kompani, som exercerade på Sprogeburgen berättas en historia om en man ifrån Silte som hette Per Andersson. Nu var det så att på kompaniet fanns en löjtnant som icke var omtyckt. Vid en uppställning stod inte Per stilla i ledet och han fick en tillsägelse av löjtnanten. När löjtnanten vände och gick sade Per: ”Excerar leik bra sum löjtnanten gär ja de!” Löjtnanten hörde det och vände sig om och sa: ”Vad sa ni för något?” Jag sa att det gäller att var uppservern, svarade Per. ”Nej, så sa ni inte,” sade löjtnanten. Då sade Per: ”När löjtnanten hörde vad jag sa, varför frågar han då?” Det blev en fruktansvärd utskällning för Per, men just som löjtnanten slutat hade Per: ”När läus far snäuå da börjar braustä ga!”

Av Pers svar blev det många smörgåsar från hans kamrater, ty han hade det inte vidare beställt med provianten.

DANS OCH FEST

Det var sed att folk gick och såg jägarna och deras exercis. Hemmavarande tjänare fick ibland fritt någon dag och karamellgummor sålde hemkokta karameller och på kvällarna var det dans och fest.

En gammal hablinge omtalade, att i hans pojkår var det alltid vanligt att en dag besöka jägaremötet, vare sig det gällde Sanderum, Stångamalmen eller Sprogeburgen. En dag kommo Hablingbopojkarna i slagsmål med Stångapojkarna på malmen. Länge höllo de stånd, men till slut måste de ta till reträtt, ty övermakten blev för stor. Ett annat år, voro de på Sprogeburgen på utryckningsdagen. Hablingarna skulle rycka ut, beställde då gröt i en gård, ty de skulle äta avskedsmåltid. När grötfatet kom på bordet, tömde de sina smöraskar på det sista smöret i grötfatet och sedan sutto de runt omkring bordet och åto ur grytan. Smöret rann omkring i grötfatet och ibland utbrast någon utav mannarna: ”Nå fick ja a bra ådrå!” Vi pojkar stod runt omkring och sågo på och ingenting av vad som sades och förehades gick oss förbi.

TVÅBYX

Vid en uppställning på Sandesrum, var det en man i första ledet som inte hade hängslen, utan hade bundit ett snöre omkring livet för att hålla byxorna uppe. Bakom honom i andra ledet stod Jacob Burge, som skar av snöret med följden att byxorna föll ner för den andre. Glädjen över tilltaget blev måttlig, ty det befanns att mannen hade ett par byxor till på sig. Han utbrast också: ”Ja har ett par byxar till ja!” Mannen fick sedan hela livet heta ”tvåbyx”.

SPRATT

I en socken på sudret var det en fältväbel som aldrig var omtyckt vare sig i det civila eller i det militära livet på grund av hans kaxiga och överlägsna uppträdande. Under mötena brukade han logera i en bod i ett honom tillhörigt ängskifte, som låg närmare exercisplatsen än hemmet. Han sades ha en synnerligen vänskapligt förhållande med en änka i en granngård, som vid mötena brukade besöka övernatta hos honom i ängsboden. En gång beslöto några  av mannarna på hans kompani, att göra väbeln ett spratt och störa, den av alla välkända idyllen i ängsboden. En natt när fältväbeln och hans varmblodiga älskarinna lågo och sovo, trötta efter dagens övningar och ansträngningar, passade de på att stjälpa omkull boden. Att det var ett synnerligen oväntat uppvaknande för de älskande tu, kan man nog ta för givet, och att nöjet var helt på gärningsmännens sida är nog inget tvivel underkastat. Det hela gick dock av i största möjliga tysthet, ty gärningsmännen ville undgå repressalier och fältväbeln ville väl ha så liten offentlighet av händelsen som möjligt.

AVSKED

En gammal Ekstabo berättade 1942: ”Natten mellan den 3 och 4 april 1869, vaknade husfolket i en gård vid Valla i Klinte vid tre långa trumvirvlar från loftet till sitt boningshus. Nu förhöll det sig så, att Trumslagaren i Klinte kompani hade sin trumma vid valla, men han själv bodde i en grannsocken. I tron att några småpojkar tagit sig in på loftet och kommit åt trumman, skenade de dit upp för att ta reda på orsaken, ty de hade tagit på sitt ansvar att förvara trumman. Men på loftet var allt i sin ordning och trumman hängde där trumslagaren hängt den med trumpinnarna ordentligt på sin plats i axelremmen.

Det hela blev ett mysterium, tills folket vid Halla om någon tid fick veta att trumslagaren avlidit den 3 april på kvällen, 59 år gammal.

Talet kom sedan ut, att det var den gamle trumslagaren som ännu en gång ville slå en virvel på trumman och därmed tillkännage sitt avsked från befattningen.

Härmed avslutas dessa axplock bland hågkomsterna från nationalbeväringens dagar.

Lottor i stridsvagnar

Gotlänningen 25/1 1968

125 lottor från samtliga tre vapenslag, armén, marinen och flyget, var på söndagen (24/1 1968) samlade till P 18 för övningar under ledning av övningsledaren kapten Bengt Ahrnfeldt. Deltagarnavar uppdelade på fem grupper, som växlade mellan olika övningsstationer.

Bl. a. fick lottorna skjuta pistol, information om och en åktur med stridsvagn samt en föreläsning om ABC-stridsmedel av rustmästare Ihreljung.

Efter övningarna samlades samtliga till fritidshemmet, där överste Gerhard Hjukström höll ett anförande. Chefen för lottaförbundet, fru Inga Johansson, överlämnade till kapten Ahrnfeldt Svenska lottakårens förtjänstmedalj i silver. Även musikkåren medverkade i fritidshemmet.

FBU:are fick lära behärska kp-bilar

Gotlänningen 29/1 1968

Under veckoslutet var en tredagars motorkurs för FBU:are från hela ön, anordnad vid P 18. I programmet ingick att behärska och köra kp-bilar, både på landsväg och i terräng. För ovana förare kan det sistnämnda vara problematiskt så här års, men tack vare de två instruktörernas, rustmästare Bandinge och Johansson, orubbliga lugn gick det att klara upp mera komplicerade fall.

När de tunga bilarna satt fast i något dike eller bäck fanns det alltid en tall i närheten att spänna fast vinschblocket i.

Denna kurs var den första för året inom FBU och kursdeltagarna vill rikta ett tack till planläggare och instruktörer för den trevligt upplagda kursen. Man får hoppas också att FBU får komma tillbaka till ”värdfolket” P 18, som välvilligt ställde fordon till förfogande. Även husmor skall ha ett tack för den goda maten.

Regementschefen Gerhard Hjukström hälsade på FBU:arna ute i ”terränglådan” på lördagen.

På återseende från ”han på sexan” – Pebro

I DAG BJUDER KA 3 PÅ ”AUTOMATKAFFE”

Gotlänningen 12/2 1968

Poptopp på KA 3

Gotlänningen 19/2 1968

KA 3:s personalvårdare ligger hårt i selen nu för att ordna förströelser och underhållning för de inkallade. I går passade den engelska gruppen Peeps på att göra ett besök i Fårösund innan de åkte till Borgen för vidare popande.
När inte England hedrar kåren med besök brukar fast- och gotländska artister och orkestrar hålla igång för soldaterna i Fårösund. Och även civilister, för i mån av plats bjuder man även in traktens ungdom.

Hård nöjesdrive vid KA 3

Kårledningen gör allt för att häva tristessen

Att ligga i lumpen på KA 3 kan synas lite trist – långt från nöjen i ett litet samhälle. Men personalvården på kåren är toppen. Man ordnar mycket för soldaterna – och även för traktens ungdom.

I går kom den engelska popgruppen Peeps till Fårösund tillsammans med gotlänningarna Nilos för ett entimmesprogram i Fritidshemmet. KA hade även inviterat en mängd ungdomar till popfestligheterna och Fritidshemmets stora lokal fylldes till sista man när Nilos stampade igång sin del av programmet.

Efter en halvtimmes show, där Nilos duktiga sångerska ”Pilla” Söderdahl rakade hem de flesta applåderna, (hon blev helt naturligt bassarnas speciella gunstling), var det dags för Peeps enormt tempofyllda program.

Paul Wilkinson, 21, Graham Amos, 23, Roye Albrighton, 19, Terry Howells, 22 och Martin Cure, 22, blev mäkta populära hos såväl militärer som civila. Härd, volymstark show som fick publiken att jubla. Även Nilos ”gick hem” med fina låtar i lugnare stil.
− Vi har gått in för att ordna tillställningar för hela kåren i stället för de mindre batteriaftnarna, säger personalofficeren Bengt-Göran Larsson.
− Då har vi möjligheter att satsa på bra artister och orkestrar och kan bjuda in ungdomarna i Fårösund vilket ger, hoppas vi, dem en positiv kontakt med kåren.
Det är kapten Larsson och personalkonsulenten Ove Pettersson, den senare har även hand om gossarna på A 7, som ordnar allt detta för soldater och civila i Fårösund
För någon vecka sedan hade han besök av gotlandsbandet Rolf Hermans och den första mars kommer Classes till Fårösund och KA 3. Då bör alla hålla i plånböckerna, armbandsur och hängslen för med Classes kommer också mästerficktjuven Svedino.
Kulsprutorna kommer den 23 mars och de är ju gamla gotlandsbekanta inte bara för militärer på ön.
− Vi har också gott om deltagande i de kurser vi anordnar, berättar kapten Larsson. Navigationskurs och äktenskapsskola har lockat en tredjedel av de inkallade.
Och det finns mer för de inkallade i Fårösund – markan skall hållas öppen från 06 till 22 och personalfolket jobbar för fullt för att hålla bassarna vid gott humör.

----------------------------------------------------------

1) The Peeps från Coventry existerade mellan 1966-1969. Bandet fick support av Jimi Hendrix vid ett tillfälle, och var till en början populärare i Sverige och Skandinavien än just Hendrix.

Gotländsk journalist sårades i Vietnam

Gotlänning 22/2 1968

Redaktör Bernt Nilsson i Aftonbladet – signaturen Bison i Gotlänningen tidigare – är den förste icke amerikanske journalist som varit i den amerikanska basen Khe Sanh i norra delen av Sydvietnam. Han rapporterar i ett telegram till sin tidning från de mycket hårda striderna vid flygbasen där han själv blivit lätt sårad av granatsplitter.

Namnbyte för Gotlands luftvärnsdivision

Gotlänning 22/2 1968

Enhetliga normer för förbandsbenämningar inom armén har utarbetats och 1969 införs i krigsorganisationen påpekar arméchefen för regeringen. De innebär bl. a. att begreppen kår, division och avdelning utgår samt att begreppet batteri får ändrad innebörd.

I samband härmed föreslås Gotlands luftvärnsdivision (LV 2) få benämningen Gotlands luftvärnsbataljon (LV 2).

ÖB-nej till sammanslagning Gotlands läns med Stockholms

Gotlänning 23/2 1968

ÖB – general Torsten Rapp – anser inte att Gotland och Stockholm kan gå samman i länshänseende på grund av totalförsvarshänsyn.

Trots direktiven har inte länsindelningsutredningen tillräckligt mycket beaktat konsekvenserna för totalförsvaret, hävdar överbefälhavaren i sitt yttrande över utredningens betänkande. ÖB kan sålunda inte gå med på förslaget att slå samman Gotlands och Stockholms län och inte heller är det lämpligt att Jämtlands län tillförs Västernorrland.

Även för andra delar av Sverige är det olämpligt att anpassa den militärterritoriella indelningen till den nu föreslagna civiladministrationen och det är fallet beträffande t. ex. Mälardalens län.

Förslaget kan inte läggas till grund för ett beslut innan det har överarbetats grundligt med hänsyn till militära faktorer, framhåller ÖB.

ÖB yttrar sig på torsdagen vidare över länsförvaltningsutredningens betänkande. Han understryker att länsstyrelserna har en central betydelse för den regionala nivån inom totalförsvaret.

Ansvaret för beredskapsplaneringen under länschefen måste ligga under souschefen, framhåller han. Det är bara han som har den nödvändiga överblicken över de förhållanden som har betydelse för totalförsvaret.

ÖB anser vidare att de krigsplacerade sektionscheferna bör ha kvar fredsplanläggningen. Han motiverar detta med beredskapsskäl. Utredningen menar annars att ansvaret i huvudsak bör överflyttas till fast anställda befattningshavare.

A 7 skjuter ”horisonten runt” vid bataljonsövning på Sudret

Gotlänningen 3/3 1968

— Av Allan Nilsson —

När dagen grydde över storsudret i går morse dundrade A7:s kanoner från batteriplatser i Hamra och väster om Vamlingbo kyrka. En fientlig luftlandsättning hade ägt rum vid Storgrunn utanför Näsudden och A 7:s övningsbataljon — 300 man — som anlänt till storsudret dagen innan, för att bekämpa en landsatt fiende vid bl. a. Barshageudd, fick snabbt omgrupperas för att effektivt kunna den nya landsättningen.

Våren är längre på väg längst ut på södra delen av ön än den är i övrigt men det är knappast någon fördel för militären. Just nu jäser lermarken runtomkring batteriplatser och tält. Vägarna är sumpiga och gropiga.

– Men det är ändå bättre att bo i tält nu än för tre veckor sedan – då var det 16 grader kallt, sade Göran Ohlin, Stig Ohlsson, Leif Lundgren och Mats Wallin till GT och laddade för en ny salva från pjäsplatsen i Hamra.

Bättre ligga i tält när det är vått och gyttjigt än när det är 16 grader kallt som det var för tre veckor sedan konstaterar fr. v. Göran Ohlin, Björkvik, Stig Ohlsson, Norrköping, Leif Lundgren, Stockholm och Mats Wallin, Stockholm. På bilden laddar de för en ny salva från pjäsplatsen i Hamra.

Muck är det den 24 april – men dit är det så långt att det inte är värt att tala om än…

– Övningen går ut på att träna upp förmågan att snabbt förflytta leden mot olika mål horisonten runt, säger övningsledaren som GT träffade vid stabsplatsen invid Vamlingbo bygdegård. Man skjuter skarpt fast med övningsgranat. Det vill säga, det blir inte någon krevad vid nedslagsplatsen utan denna markeras bara genom en rökpuff där övningsgranaten slår ner.

Hur snabbt kan elden dirigeras om mot en ny fiende – hur lång tid tar det att gruppera om batterierna?? Det är moment av avgörande betydelse.

– Resultatet har hittills varit tillfredsställande konstaterade övningsledaren överstelöjtnant Mittag-Leffler. Efter eldgivningen söderut mot Barshageudd behövdes bara två minuter för att kasta om eldriktningen 180 grader och i stället bekämpa mål vid Grunnet utanför Fide. det rör sig i bägge fallen om skjutavstånd på omkring en mil.

Omgruppering blev det order om på onsdagsmorgonen eftersom det visade sig att fienden vid Näsudd(en) inte kunde bekämpas framgångsrikt från de tidigare ställningarna. På 32 minuter hade man flyttat batteriplatsen halvmilen från Bjärges i Vamlingbo till terrängen vid skjutbanan i samma socken.

Torsdag kväll var det ny omgruppering vid Tofta skjutfält där det blev lysskjutning – anfall och materielkontroll fredag middag som avslutning på övningen.

General Brandberg – inspekterade övningen på storsudret i går.

”Pueblo-jakt” UTANFÖR GOTLAND

Gotlänning 16/3 1968

Ett västtyskt örlogsfartyg – som förefaller att vara av ”Pueblotyp” – och en rysk minsvepare har – enligt Dagens Nyheter – lekt en ”kurragömmalek” utanför Gotlands kust. I minst ett par dygn skulle den ryska minsveparen skuggat det västtyska spionfartyget, alltmedan de båda två övervakades från svensk sida. Vid ett tillfälle skulle också det västtyska fartyget ha varit mycket nära att kränka svenskt vatten och enligt uppgift ankrat upp praktiskt taget mitt på gränsen.
Det förefaller dock som om det är det hårda vädret som gjort att fartyget ankrade upp så nära kusten. Samtidigt är det en officiell hemlighet att det förekommer en omfattande spaning i underrättelsesyfte från både öst och väst.

Det hårda vädret har ju, som bekant, flera gånger tvingat den sovjetiska trålflottan att söka lä alldeles invid ön.

Kulsprutorna till Gotland

Gotlänning 22/3 1968

”Kulsprutorna” från Östergötland kommer att roa många här på Gotland i veckohelgen. De tre är ett flitigt gäng som inte drar sig för att jobba hårt när de är ute på turné. På lördagen (23/3 1968) kommer de sålunda att uppträda på KA 3 i Fårösund, på fångvårdsanstalten i Lärbro och till slut på en IOGT:s distriktsträff i Stenkumla godtemplargård, där det också blir dans till Admans. På söndagen hinner den glada trion med både A 7 och P 18 och dessutom ett litet gästspel på ålderdomshemmet i Visby.

”Kulsprutorna” är välkända på Gotland från tidigare besök. De har bl. a. medverkat i Mästerbytinget och på sommarfesten i Boängen i Lokrume samt varit engagerad för underhållning av truppförbanden. De spelar, sjunger, imiterar och spexar så det står härliga till. De tillhör IOGT och har framför allt i sin hemprovins gjort succé hos både press och publik.

”Fi” landsteg i Ronehamn…

Gotlänning 26/3 1968

Vpl Göran Lundqvist och Sune Karlsson vid kulsprutan i Lojstaskogen.

Övningsbataljonerna från P 18 och A 7 gick på måndagen (25/3 1968) i ställningar i trakten av Lojsta. Fientliga landstigningar har rapporterats i Slite och Ronehamn. Övningsbataljonerna har i uppdrag att fördröja fiendens framträngande norrut. I dag rasar kriget i trakten mellan Stånga och Linde där P18 och A7 slår till mot fi som framtränger från Stånga.

— Det är första gången vi har en slutövning så här pass långt före utryckningen i slutet av april, säger överstelöjtnant Göthe till GT. Detta med anledning av att man för första gången tillämpar den omläggning av utbildningssystemet som VU 60 kommit fram till. D. v. s. man har den stora övningen en månad före utryckning för att kunna hinna med att slipa av och rätta till de brister som yppar sig vid övningen.

Övningsområde den här gången är en triangel med spetsarna i Mästerby, Vänge och Lojsta, säger major Samelius vid staben i Stiftsgården, Alskog. Vi håller fortlöpande kontakt med vägförvaltningen för att snabbt kunna lägga om en del av planerna om det skulle visa sig att vissa vägar blir för hårt ansträngda nu i tjällossningen. Alla markägare som berörs är också kontaktade i förväg.

..men vi slog dem

I skogen vid Lojstahallen gick P18 och A7 i utgångsläge för anfall när GT med överstelöjtnant Göthe som ciceron besökte kriget i går. Motorsågarna dånade i skogen och tallarna föll som käglor för att spärra vägen för fienden. Det är alltså en synnerligen realistisk övning – men det är uppgjort på förhand var man får fälla.

— Vi har apterat sprängdeg på träden utmed vägen och klockan sex i morgon bitti fyrar vi av och blockerar vägen definitivt, sade en av P 18:s pionjärer till GT. Den väg det var fråga om i det här fallet är den som går genom skogen mellan Lojstahallen och Stånga.

Bataljonscheferna kapten Runsten och kapten Vahlhagen rekognoserade , vpl Göran Lundqvist, Eskilstuna, och Sune Karlsson, Stjernhov, spanade mellan tallarna bakom kulsprutan på taket till kp-bilen. Alltmedan andra pionjärer bakom ratten på lastbilar och traktorer, backade, tog sats framåt och backade på nytt för att få fordonen in i flygskydd i gyttjan och de snödrivor som ännu fanns kvar fläckvis i skogen. Man förberedde uppgiften: ”Beredda överfalla så fort det ljusnar…

Gotlandskriget rasar vidare:

Gotlänning 27/3 1968

Stridsvagnskompani fördröjer framryckning i Lojsta-skogar

Kriget på mellersta Gotland rasar vidare. Vid fyratiden i går morse gick fienden mot anfall från Stånga och drabbade samman med ”de våra”, främst ett stridsvagnskompani vid Tjängvide som fortsätter att fördröja fiendens framryckning. Småningom fick man dra sig norrut mot Lojstahallen där en blockering utlöstes söderom hallen på morgonen. Runt blockeringen som bestod av omkullfällda tallar rasade svåra strider. A-styrkan fortsatte under dagen att göra omgrupperingar och stod på tisdagskvällen (26/3 1969) norr om Etelhem. Fienden är grupperad i trakten av Etelhem-Lojsta.

Skogsområde skövlades av misstag

Under tisdagens fälttjänstövning på södra Gotland, närmare bestämt hos lantbrukare Anshelm Pettersson, Fride i Lojsta, fälldes av misstag närmare ett tunnland skog.

— Övningsledningen var visserligen lovad att kapa en del skog för att själva övningen skulle få ett så realistiskt händelseförlopp som möjligt men inte långa vägar när så mycket som nu blev fallet, säger en något förbittrad Anshelm Pettersson till GT.

Det måste ha klickat i samarbetet mellan befälen då man inte kan få fram någon som är ansvarig för det hela.

— Visserligen har jag kommit överens med kronan om ersättningsbelopp o. dyl. men en liten förlust kommer jag nog i alla fall att göra, säger Pettersson.

På det aktuella området kommer det att man röjt undan grenar, och övrig bråte, åter att plantera ny skog.

I luften fortsätter kriget hela våren

Från och med den här veckan och ända fram till mitten av juni kommer det att bli litet oroligt i det gotländska luftrummet. Med olika 14-dagarsintervaller kommer nämligen en rad flygdivisioner från olika förband att vara baserade på Visby flygfält för att öva skjutning mot luftmål, d. v. s. bogserade ballonger.

Planen — som är av typ J 32, alltså en jaktversion av Lansen, kommer dock att flyga mest under dagtid men under den första veckan blir det även kvällsflygningar, dock senast kl. 23. — Flygarna har stränga order på att så mycket som möjligt undvika att flyga över Visby men det går inte att hindra bullermattan att fortplanta sig över staden, säger kapten Persson vid F 13 G.

Målskjutningen äger rum utanför Gotlands ostkust mellan Slite och Fårö. Där siktar man in sig på ballonger, som bogseras av andra reaplan på c:a 2 000 meters höjd.

Den division, som nu är baserad på Visbyfältet, kommer från F 12 i Kalmar. Den kommer att stanna till 15 april, då andra förband byter av.

200 soldater på Tofta kämpar för extra permis

Gotlänning 3/4 1968

Artilleristen längst till vänster var verkligen i elden i går. Inte bara för att han här råkat hamna mitt framför mynningen på haubitsens eldrör utan för att han tillsammans med 200 andra kämpade om fyra extra permisdagar. Det är nämligen belöningen i den artillerifälttävlan som i går och i dag utkämpas på Tofta skjutfät.

Grabbarna på bilden deltog i en pjäsgrupp där det bl. a. gällde att snabbt komma i skjutläge på b-platsen. Hur de lyckades i tävlingen får de veta på (… sic)

Fyra lediga dagar står på spel på Tofta idag. Då avslutas en artillerifälttävlan mellan tio A 7-plutoner och de mannar som klarar sig bäst får två dagars ledighet. De övriga två i toppen får en dags ledighet. Så nog fanns det anledning att lägga på ett extra kol när tävlingen inleddes i går på skjutfältet. Och man jobbade bra för tävlingschefen, överstelöjtnant Mittag-Leffler var mäkta belåten.

Sammanlagt tvåhundra man kämpade mot befälens stoppur och vädrets makter under första tävlingsdagen och i dag spurtar man mot den hägrande ledigheten.

– Tävlingen är mycket värdefull som en utbildningskontroll sade övl Mittag-Leffler.

– Visserligen vet vi att manskapet behärskar det mesta, – årets kull är mycket bra – men det kan komma fram svagheter under tävlingen, och därför har vi anslagit några dagar för kompletteringar. Nu såg det inte ut att vara några grava luckor i utbildningen när GT följde tävlingen i går. Övl Mittag-Leffler var belåten och de olika stationscheferna hade inga klagomål.

Plutonerna var indelade i E-grupp, B-platsgrupp och pjäsgrupp och innan tävlingen är över – i dag kl. 13.00 – har allt manskap testats, både individuellt och i grupp.

I tävlingen ingick fältskjutning, handgranatkastning, sjukvårdstjänst, spräng- och mintjänst, materielvård, skjutning med eldhandvapen, s. k. praktiska kategoriprov, bivackslagning, nattorientering, stridsskjutning med pjäs och granatgevär, och snabbgruppering och indirekt eld med artilleripjäser.

Nu återstår mobövning och kårchefens slutövning innan det är dags för utryckning för årets kull på A 7.

– Innan dess skall vi också hinna med att städa upp på skjutfältet. Det behövs, tyckte övl Mittag-Leffler.

DE FICK TVÅ LEDIGA DAGAR

Gotlänning 4/4 1968

Första pluton tog hem A 7:s fälttävlan, som avslutades på Tofta i går. De får alltså två lediga dagar för den prestationen. Sjätte pluton kom tvåa och tredje trea, och får vardera en ledig dag.

Dessutom blir det sedvanliga hederspriser åt de bästa gängen. Furiren Westermark, Visby, ledde plutonen till segern, och man gratulerades vid en högtidlighet i arthallen i går av tävlingsledaren övl Gösta Mittag-Leffler och kårchefen Tore Deutgen.

Endast tre gotlänningar ingick i den segrande plutonen: 243 Forsberg, Linköping (st.f. plut.ch.), 219 Magnusson, Visby, 217 Nilsson, Målilla, 340 Carlsson, Bankeryd, 345 Bergström, Norrköping, 346 Carlsson, Söderköping, 348 Carlsson, Finspång, 579 Persson, Jönköping, 581 Blixt, Oskarshamn, 244 Nordell, Väte, 251 Bengtsson, När, 261 Ericsson, Jönköping, 125 Johansson, Oskarshamn, 163 Ernelli, Eskilstuna, 275 Gunnarsson, Gunnebobruk, 291 Ekman, Oskarshamn, 301 Ericsson, Oxelösund, 103 Johansson, Nyköping, 276 Blomqvist, Nässjö och 245 Ringdahl, Söderköping.

A 7:are - Lv 2:are

Gotlänning 9/4 1968

Fruar och fästmör besökte P 18 – A 7:s äktenskapsskola

Gotlänning 10/4 1968

Under de senaste fyra dagarna har det hänt åtskilligt när det gällt de värnpliktiga och deras fritidsverksamhet. I fredagskväll (5/4 1968) avslutades två matlagningskurser på A 7 som under vintern arbetat med hushållslärarna Maud Lindberg och Gunnel Brozén som ledare. Det var avslutningsmiddag på fredagskvällen med tal av konsulent Ove Pettersson och bildningskonsulent Margit Lindström samt diplomutdelning.

Fruar och fästmör på besök

Under lördag och söndag har deltagare i äktenskapsskolan på P 18 och A 7 haft besök av sina fruar och fästmör från fastlandet. Flickorna kom på lördagsmorgonen och har under de två dagarna tagits om hand av fruarna Marianne Artursson och Margit Lindström, vilka också ordnat förberedelserna för arrangemangen. Lördagen ägnades huvudsakligen militärförbanden dit flickorna fick komma och äta lunch samt bese förbanden. På eftermiddagen blev det en kort kaffestund på Soldathemmet och på kvällen samkväm på Hotell Solhem, där Handelsbanken bjöd på tesupé. Där delades ut diplom och stabskonsulent Georg Enekvist tackade kursledare och arrangörer. Banken representerades av konsulent Torgny Andersson. Även där förekom diplomutdelning och senare på kvällen fick ungdomarna deltaga i Solhems danskväll.

Under söndagen företogs en utfärd till Hoburgen m. fl. platser och själva avslutningen skedde hemma hos familjen Martin Lindström i Vibble, där värnpliktige Ove Eldsäter från P 18 framförde alla deltagares tack för vad som ordnats för dem.

Kurserna har ordnats av IOGT:s kvinnoråd i samarbete med Soldathemmet och respektive förbands personalvårdsavdelningar. Tillsammans har nio olika kurser med ämnena äktenskapsfrågor, barnpsykologi och matlagning anordnats på de olika gotländska militärförbanden i vinter.

Film om förlossning m. m.

På måndagskvällen var det en unik händelse på Soldathemmet. Bortåt 200 värnpliktiga pojkar fick för första gången se en förlossning.  Det var filmen Barnet som visades och den mottogs med stort allvar och största intresse. Efteråt var det en stunds frågor och diskussion under ledning av bildningskonsulent Margit Lindström och soldathemsföreståndare Jörgen Ljung. När man avslutat stannade många kvar i smågrupper och diskuterade filmen.

Filmvisningen anordnades av Soldathemmet och bildningsförbundet i samarbete och snart blir det en lika intressant kväll i samma regi. Det blir nämligen en debatt i könsrollfrågor onsd. den 17 april på Soldathemmet. Debatten kommer att inledas av lektor Åke G. Sjöberg och man räknar med att få med en del flickor från Visby i den.

Militärmusiken på turné bland gotländska skolor

Gotlänning 10/4 1968

Militärmusikens skolkonserter har blivit mäkta populära. I alla fal om man får döma av elevernas applåder efter det förnämliga programmet i Folkans gymnastiksal i går.

Programmet är synnerligen varierat. Militärmusiken bjuder på det mesta från sambarytmer till Carolus Rex med svenska fanor, pomp och ståt.

Rektor Paul Norrby tackade orkestern efter väl förrättat värv och uttryckte skolans tacksamhet för att det finns en sådan musikkår på ön.

Musikdirektör Robert Sjölin berättade för GT efter konserten att man hunnit med att besöka skolorna i Visby, Slite och Hemse och att många står i tur för ett besök. Han hoppades att detta med skolkonserter skulle bli en tradition på ön.

A 7 militärmästare i bilorientering

Gotlänning 11/4 1968

Det blev en vacker framgång för A 7 när det militära mästerskapet i bilorientering under tisdagen (9/4 1968) och onsdagen genomfördes i Strängnästrakten. Som segrare utgick överfurirerna Åke Nordgren och Anders Nilsson, den sistnämnde kartläsare. Av de övriga gotländska ekipagen placerade sig P 18:s förstalag på 11:e och A 7:s andralag på 20:e plats.

6 Drakar skjuter skarpt mot mål utanför Gotland

Gotlänningen 20/4 1968

Ingen större risk för fartyg men bogserplan kan träffas

Text-foto: Eva Tivell

En flygande tunna, en J 29:a lyfter från Visby flygfält. Vingmålet sätts fast på en 300 m. lång vajer. Flygande tunnan vinklar åt höger, sidvinden är besvärande och det är bra om inga banljus krossas. Efter 1000 meters rullsträcka lyfter planet tvärt och stiger mycket snabbt.

Det är F 13 (Kungl. Östgöta flygflottilj) från Linköping som har övningsflygningar utanför Gotlands östra kust. Sex Drakar skjuter skarpt mot vingmål, som bogseras av den flygande tunnan.

10 Drakar från F 13 i Linköping står uppställda på Visby flygfält. Planen står på sned linje, det har hänt att en projektil avlossats vid laddning. Om så skulle ske nu förstörs inte de plan som står bakom.

På en yta av 300 kvadratmil utanför östra Gotland är det farligt att vistas t. o. m. nästa torsdag. Här skjuts det skarpt. Östergarn ligger närmast skjutfältet, 10 km.

Från Tingstäde spanar man med radar så att inga fartyg skall komma innanför skjutområdet. Före varje skjutning spanar attackplanen också av området.

— Risken att träffa ett fartyg är inte stor, säger attackflygare kapten Bertil Eriksson.

— Det är i alla fall ingen som har hört av sig som har blivit träffad.

Flygande tunnan bogserar luftmålet i en hastighet av 500 km/tim.

Kapten Bertil Eriksson visar här det 140 kg tunga vingmålet, som spänns fast på en 300 m. lång vajer efter en flygande tunna. 6 Drakar attackerar sedan målet i 900 km:s fart.

Två Drakar dånar i väg i en hastighet av 900 km/tim. Attackplanen har radiokontakt med radarbasen på marken och får hjälp med att hitta målet. Med hjälp av gyrosikten pejlar man sedan in målet och tar sikte, och flyger rakt mot målet. man skjuter uppifrån, vinkeln får inte mindre än 10°. Det har hänt att bogserplanet har träffats.

Varje plan gör fem attacker. Efter 15 min. startar ytterligare två Drakar från Visby flygfält och efter ytterligare 15 min. startar ännu två Drakar. Sex Drakar attackerar målet. Man står i ständig radioförbindelse med varandra när man susar fram i 900 km/tim.

Men det händer att vingmålet skjuts ner vid första anfallet och de sex Drakarna har bara att gå tillbaka tull flygfältet och landa.

De sönderskjutna vingmålen släpps ner i havet. Det blir c:a fem per dag. Det är härifrån de röda träplankorna som flyter i land vid de östra stränderna kommer.

Ytterligare två flygdivisioner kommer till Gotland i sommar för flygövningar. Denna övning är tredje momentet i en treårig stridsflygarutbildning. Det krävs stora havsområden som inte är trafikerade för att man skall kunna genomföra dessa övningar.

Musikpremiär med vårstämning på visbytorg

Gotlänning 22/4 1968

Ännu har vi vår militärorkester kvar på Gotland och det var många visbybor som i lördags (20/4 1968) tog tillfället i akt att lyssna på vårpremiären, då musikkåren debuterade med marsch från Södertorg till Stora Torget. man bjöd på ett uppiggande musikprogram under musikdirektör Robert Sjölins ledning. Ett vårtecken som förstärktes av underbart solskensväder och färgsprakande blomsterstånd på torget.

Ännu har vi vår musikkår kvar...

Lv 2 landets näst bäst KÅR

Gotlänning 23/4 1968

För andra året i följd gick Svensk Flygtjänstsvandringspris i tävlingen om luftvärnskompanis skjutning mot bogserat mål till Lv 4 i Malmö.

Tävlingen som utlysts av Luftvärnsinspektionen avlutades i fredags (19/4 1968) med skjutningar vid Lv 4 i Malmö.

Vandringspriset utgörs av en modern metallskulptur. Tävlingen omfattar ett visst antal serier mot skilda mål, med skilda kurser och farter

1) Lv 7 Luleå, 2) Lv 2 Visby, 3) Lv 5 Sundsvall, 4) Lv 4 Malmö, 5) Lv 3 Norrtälje, 6) Lv 6 Göteborg.

KA 3 upphör med ambulansjouren

Gotlänning 23/4 1968

Sedan många år har bristen på civila ambulanser på norra Gotland i viss mån kompenserats genom att KA 3 hållit sin ambulans i beredskap. Ambulansen har mot ersättning kunnat utnyttjas för civila patienter.

Nu har ambulansfrågan lösts genom att ambulans stationerats i Slite. Detta gör att KA 3 ambulans icke erfordras speciellt som ambulansen i Slite håller högre beredskap samt ahr tillgång till specialutbildad personal.

Då samtidigt kostnaderna till följd av löneutvecklingen blivit mycket höga för KA 3 ambulans har jourtjänsten slopats. Vid behov av ambulanstransport bör allmänheten därför i framtiden icke vända sig till KA 3 utan till Slite där ambulans kan rekvireras på telefon 151 90 eller 900 00.

Underhållning för Gotlands alla soldater

Gotlands Allehanda 23/4 1968

I kväll (23/4 1968) och i morgon skall sannerligen militärerna på ön roas. Till KA 3 i Fårösund och A 7 kommer i morgon Bosse Parnevik och till P 18 i kväll Tosse Bark, Oscar Rundquist och Maud Nygren.

I Fårösund håller man till i f. d. Flygets gymnastiksal och även allmänheten är inbjuden. Classes står för underhållningsmusiken före och efter Parneviks uppträdande. I Fårösund är det personalvården på kåren och kommunens fritidsnämnd, som bjuder på arrangemanget.

Bosse Parnevik delas mellan KA 3 och A 7. På det sist nämnda stället blir det dans till Rolf Hermans och underhållning av egna förmågor. Både på A 7 och P 18 är det utryckningsfestligheter och flickorna på ön förväntas vallfärda till P 18 i kväll och till A 7 i morgon.

Visbypolis följde spänt TV-pjäs

Gotlänningen 24/4 1968

Kjell Olsson är nu polis i Visby. Han tillhörde samma elitpluton som Bengt Bratt på P 18 under värnpliktstiden.

- Det var mycket i tv-pjäsen Exercis, som Bengt har hämtat direkt från vår lucka. Många av personerna existerar i verkligheten och en del repliker är direkt citerade från vår lumpartid.

- Överfallet på repgubbarna är också riktigt och likaså förföljelsetendenserna från en furir. Vad som inte kom fram i pjäsen däremot var att furiren under en övning blev skjuten i kinden. Furiren frågade vem som skjutit och fick till svar från en skåning i plutonen:

- Det skulle ha kunnat vara jag, men jag har inte sagt att det var jag.

Varken detta eller repgubbsöverfallet blev rapporterat.

Visbypolis var Bengt Bratts lumparkompis:

Jag blev slagen medvetslösnär vi anföll repgubbarna!

- Av Eva Tivell –

I Bengt Bratts TV-serie i måndags (12/4 1968) kom det för första gången fram vad som hände 1956 på Gotland, när en stormpionjärpluton anföll en pluton repgubbar.

– Vi hade en övning, vi smög oss på repgubbarna och blev upptäckta, berättar Bengt Bratts kamrat under militärtiden, Kjell Olsson, som nu är polis i Visby.

– Vi slogs med vedträn och grenar. Allt var tillåtet, sparkar och knytnävar.

– Jag slogs medvetslös och låg 14 dagar på sjukan med en repgubbe på var sida. Mina sjukkamrater hade brutna revben och vrickade tummar. Men i sjukbäddarna skrattade vi åt min hjärnskakning och vårt vilda slagsmål, som aldrig blev rapporterat.

– Nu är det en sådan där j…la dag igen.

Det var Bengt Bratts stående kommentar till en ny dag, när han låg inkallad 1955 på P 18.

– Men jag tror Bengt trivdes i lumpen trots dessa repliker, säger Kjell Olsson.

– Det var en tuff stil på vår lucka, kanske inte fullt så rå som i TV-pjäsen.

– Korpral Berg i pjäsen är en uppdiktad person. Vi hade ofta diskussioner om vapenvägrare. Och Bengt Bratt accepterade dessa liksom han accepterade det militära livet. Han tog livet där med humoristisk ironi.

Korpral Eriksson i pjäsen är den person jag tycker liknar Bengt mest, tycker Kjell Olsson, som känner sin lumparkompis mycket väl.

  Många av replikerna och skämten i pjäsen utspelades verkligen på Bengt Bratts och Kjell Olssons lucka. Det var Kjell Olsson, som för tolv år sedan fällde repliken om att det var mycket ekonomiskt lönande att gå igenom kadettskolan. Skämten med preventivmedel och krut har också utspelats på stormpionjärplutonen.

– Slagsmål på luckan var emellertid sällsynta. Jag minns bara en gång, när Bengt Bratt blev verkligt arg, berättar Kjell Olsson. Bengt låg på sin säng och skrev, en av grabbarna kom och ställde sig och läste över axeln på honom. Bengt sa till honom att flytta på sig och när kamraten fortsatte läsa skrek Bengt: Så får jag väl hjälpa dig då. Och det small till ett knytnävsslag.

– Bengt hade en mening med det mesta han gjorde. Han var inte pacifist och jag uppfattar inte den här pjäsen huvudsakligen som en kritik mot det militära livet.  Bengt Bratt måste ha gjort den här pjäsen för att väcka debatt.

P18-kapten var Bengt Bratts plutonchef:

- Bengt Bratt kritiserade aldrig och kunde inte föra befäl

- Av Eva Tivell –

- Bengt Bratt tillhörde en elitpluton, när han låg inkallad på Gotland. De vann alla tävlingar och var alla bra soldater, säger kapten Sture Karlsson, P 18, som 1956 var löjtnant och plutonchef för Bengt Bratts pluton.

Kapten Karlsson såg i måndags Exercis tillsammans med en GT-reporter och fyra värnpliktiga ur plutonchefsskolan.

- Stämningen är för rå. Det här kan ju skrämma livet ur dem som ännu inte gjort lumpen, tyckte samtliga.

Polisman Kjell Olsson, Visby, gjorde sin militärtjänst tillsammans med Bengt Bratt.

— Det är mycket som jag känner igen i TV-pjäsen. Bengt verkar nu reagera mycket för vårt överfall av repgubbarna, men det var faktiskt han och jag som ryckte fram i främsta ledet och tog en gren som tillhygge mot våra ”fiender”. För det slogs jag medvetslös och fick tillbringa 14 dagar på sjukan.

— Dagens elever i plutonchefsskolan är mycket mer kritiska än förr. Nu kritiserar ofta eleverna den militära exercisen, men någon kritik från Bengt Bratt kan jag inte erinra mig, han var en tyst man.

Försvarsstaben vägrade att samarbeta med Bengt Bratt sedan de hade läst manuset och inte fick stryka i det.

— Jag hade handlat på samma sätt, förklarar kapten Karlsson. Det är många felaktigheter i den här pjäsen. Och med den tendensen som dominerar pjäsen skulle det ha varit omöjligt att samarbeta med filmteamet.

Bengt Bratt släpptes inte in på något riktigt regemente och det är kanske därför som en del sakfel smugit sig in i pjäsen.

— Bengt Bratt blev aldrig straffad under sin militärtid och han vet tydligen heller inte hur det går till. Kompanichefen skulle aldrig ha fått ta hand om korpral Berg, när han vägrade lyda order, det är regementschefens sak, förklarar Bengt Bratts förre plutonchef.

De fyra ur plutonchefsskolan, som såg Exercis, har under sin värnpliktstid inte träffat på denna råhet och pennalism, som Bengt Bratt gav uttryck åt i sin TV-pjäs.

Kapten Sture Karlsson, som var Bengt Bratts plutonchef vid P 18, 1956, såg TV-pjäsen Exercis tillsammans med plutonchefseleverna fr. v. Jan Larsson, Hemse, Tommy Sundberg, Hemse, Ronald Malm, Ödeshög och till höger om kapten Karlsson Jan-Olof Persson, Visby.

— Stridis är fortfarande ett skällsord i det militära. Passefist (sic) är däremot inget kvädesord (sic), fastslog TV-publiken som hade mycket kritik att framföra mot pjäsen. Men i stort tyckte man att Bengt Bratt hade fångat den rätta stämningen.

— Det jag reagerar mest emot vi det (sic) militära är petitessen med borstade skor och rengjorda vapen, förklarar plutonchefselev Jan-Olof Persson, Visby.

— Men det är sant att man blir förföljd av befälen om man inte lyder befälen.

— Bengt Bratt var en bra soldat, men kunde inte föra befäl, säker kapten Karlsson. Det är fel, som kvällstidningarna uppgav, att Bengt Bratt kunde ha fortsatt på kadettskolan.

— Det var jag som avgjorde att han inte var lämplig att fortsätta.

Både kapten Karlsson och hans plutonchefselever reagerade mycket mot TV-pjäsens befäl.

— Propaganda för kärnvapen kan absolut inte förekomma, förklarar plutonchefen.

— De befäl som förekommer här skulle vi aldrig få någon respekt för, tyckte plutonchefseleverna om TV-befälen.

Bengt Bratt gjorde sin militärtjänst 1956 och sedan dess har korum i fält tagits bort, det försvann -65.

STOR SHOW på A 7 i kväll

Gotlänningen 24/4 1968

I kväll brakar de lös på A 7 igen. Då är det —för tredje året — dags för de muckande att ta farväl av A 7 med ett showprogram i artillerihallen, som dagen i ära är pyntad och riktigt hemtrevlig. Fast stor. Och det behövs när all muckarglädje strömmar ut och alla gotländskor strömmar in.

Underhållningsprogram blir det i sedvanlig ordning. Även i är det GT-journalisten Tommy Wahlgren som leder det hela och bakom sig på scenen har han de bästa underhållare som PV-konsulenten Ove Pettersson och laboratorieassistenterna kunnat luska fram. Bl. a. blir det en orkester sammansatt av kårens egna förmågor.

Det blir följaktligen mycken sång och musik, mest specialpreparerade, kända låtar med A 7-text. Med A 7-text menas en ansamling lustigheter och klacksparkar åt befäl och kompisar man kommit i kontakt med under militärtjänstgöringen.

Kvällens dragplåster är Bosse Parnevik. Presentation överflödig. Och vad vore väl en muckarfest utan dans? Rolf Hermans svarar för den viktiga detaljen.

Tack för muckarfesten

Gotlands Allehanda 24/4 1968

I 18:s egen storspexare Elving Borgmalm tackar söta Maud Nygren för den trevliga underhållning som hon och hennes medhjälpare Oscar Rundqvist och Tosse Bark bjöd på.

Utryckningsfesten inleddes med några egna förmågor med nämnde Elving Borgmalm i spetsen roade sina egna ”lumparkompisar” och de flickor som kommit för att dansa.

Därefter  var det Tosse Bark & Co som bjöd på en trevlig och omväxlande underhållning.

Metronomers svarade för dansmusiken som varade fram till midnatt.

Bosse Parnevik var toppen!

Gotlänningen 25/4 1968

Han var helt enkelt fantastisk! Inför fulla hus i Fårösund och A 7 i Visby uppträdde Bosse Parnevik för muckande bassar och inbjudna flickor i går kväll. Han förvandlades från Parnevik till Erlander, Cornelis, Bedrup och flera andra och sist men inte minst — Manolito. Inget tvivel om att den skicklige imitatören gick hem hos publiken. I Fårösund var bygdens befolkning inbjuden och på A 7 hade 200 flickor mött upp för att förgylla den sista kvällen i lumpen.

Guldutdelning vid A 7-avtäckning

Gotlänningen 25/4 1968

Överste Tore Deutgen vid A 7 avtackade på onsdagen (24/4 1968) den ”muckande” åldersklassen. Vid avtackningen utdelades kårens hedersplakett i guld till förvaltare T. Karlsson och rustmästare K. Booberg.

Bokpriser utdelades till kårens ”Bäste soldat” från 1 batt. 491114–111 Ahlvin, 460321–165 Johansson och 451014–195 Öhlund, från 3 batt. 470611–321 Magnusson 470211–1 Eriksson, 470407–291 Gunnarsson och 461116–195 Granlund från 4 batt. 470625–305 Johannesson, 480107–107 Karlsson, 470726–333 Carlsson, 470401–161 Öhlin och 460501–101 Wieslander.

Bäste motorman, som belönades med diplom och en penningsumma blev 470813–253 Gustafsson 3 batt., 470927–165 Sandberg 4 batt. o. 470503–325 Larsson 6 batt.

Värnpliktiga underofficerare höll förbundsråd

Gotlänningen 25/4 1968

Värnpliktiga Underofficerares Riksförbund — specialförbundet för tillvaratagande av de värnpliktiga underofficerarnas intressen — höll den 20–21 april förbundsråd i Malmö. Anslutningen av valda ombud från lokalföreningarna i landet var god och som inbjudna gäster deltog representanter för Centralförbundet för Befälsutbildning. Värnpliktiga Officerares Riksförbund, Svenska Underofficersförbundet, Svenska Reservunderofficersförbundet och Försvarsväsendets Underbefälsförbund. Förbundsrådet, som höll i Rådhuset, inleddes med musik av Malmö hemvärns musikkår och hälsningstal av stadsfullmäktiges i Malmö ordförande direktör Gustav Oscar Stenberg, varpå följande funktionärskonferens, då förbundets funktionärer redogjorde för förvaltningen av sina fögderier under det gångna året och en livlig diskussion om förbundets verksamhet och rekrytering. Dagen avslutades med bankett på Hotell S:t Jörgen och utdelning av utmärkelsetecken till därav förtjänta medlemmar. Söndagen ägnades åt de egentliga årsmötesförhandlingarna, varvid kamrer Gustav Hjertsson, Älvsjö, med acklamation omvaldes till förbundsordförande och ingenjör Tage Andersson, Malmö, till 1:e vice ordförande. Som suppleant i förbundsstyrelsen valdes kronoassistent Anders Boström, Visby.

Ett 40-tal lottor

Gotlänningen 30/4 1968

Ett 40-tal lottor hade signalerings- och flygspaningsövningar i Tingstäde under söndagen. (28/4 1968) Karin Johansson-Lindström, Visby och Svea Björklund, Ronehamn spanar från luftbevakningstornet under ledning av löjtnant Eklund.

FBU samlade till kurs i pansarteknik

Gotlänningen 30/4 1968

Under veckoskiftet genomförde Gotlands FBU-förbund en pansarkurs vid P 18. Kursen var avsedd för värnpliktigt befäl i pansartjänst och chefsinstruktören, kapten B. Ahrnfelt och utbildningsadjunkten, fanjunkare B. Söderlund, kunde glädja sig åt 10 intresserade befäl i skilda grader.

Man började på fredagskvällen och höll sedan på under lördagen och söndagen, då kursen avslutades med gemensam middag kl. 16.00. Programmet omfattade bl. a.  organisation och reglementskunskap, materielkännedom på stridsvagn 74, terrängkörning och samband, skjutregler och skjutning.

På lördagen besöktes kursen (27/4 1968) av chefen för P 18, överste G. Hjukström, som är ordförande i Gotlands FBU-förbund, och på söndagen av militärkommandochefen, generalmajor K. G. Brandberg.

Som instruktör fungerade löjtnant O. Dufwa, fanjunkare G. Ericsson och fanjunkare B. Nilsson, samtliga från P 18.

Lottadag på P 18

Gotlänningen 30/4 1968

Gotlands Lottaförbund hade på söndagen anordnat en utbildningsdag på P 18. 45 lottor, varav hälften unglottor, samlades på morgonen vid kasernvakten, varefter fru Christine Barke, som ledde dagens övningar, kunde sända ut deltagarna på ett stationssystem. På programmet stod skydd mot ABC-stridsmedel, självskydd, orientering, pistolskjutning samt flagg- och faninstruktion. Det glädjande stora antalet deltagare avslutade sedan dagen med att dricka kaffe på Fritidshemmet.

Tips åt ”färsk” FN-gute

Gotlänningen 6/5 1968

I dagarna har det varit bataljonsavlösning på Cypern och bland nykomlingarna märktes bl. a. gotlänningen Eskil Ganström från Hejnum (tredje man från vänster på bilden). Här får han och två andra nykomlingar, Jonny Gyllmo, Tärna, och Bruno Ek, Osby, lite tips av Lars Hedman, Ludvika, som är ”gammal i gården”.

Lycklig dag för Peder!

Gotlänningen 7/5 1968

– Här är min rätta plats, tycker blivande fältflygaren Peder Wahnström från Bäl, då han på måndagen (6/5 1968) fick provsitta raketskolen i J 35 Draken.

En verkligt lycklig dag upplevde i går Peder Wahnström då han fick ”lära sig” hur man flyger J 35 Draken. Han och 29 andra kamrater från Fole skola hade nämligen en ganska ovanlig yrkesvägledning – bara för deras skull flögs nämligen två Drakar till Visby för att demonstreras för eleverna.

Peder Wahnström var särskilt intresserad. Han skall nämligen bli fältflygare, säger han, och är med i Flygpojkarna.

Vilken yrkesvägledning för eleverna i Fole:

Fältflygare kom hit för att lära dem FLYGA DRAKEN

– av Birgitta Andersson –

En verkligt imponerande yrkesvägledning var den som eleverna från Fole skola fick på måndagen. De var nämligen i Visby och ”lärde sig” flyga! Just flyga är kanske för mycket sagt men de var vid F 13 G:s hangarer och besåg två J35 Draken. Eleverna, var där tillsammans med sina lärare Nils-Magnus Montan och Per Bendelin. Det var den första yrkesvägledningen av detta slag som ägde rum på Gotland och mest imponerad av ”stora flygundren” var Peder Wahnström – han tänker nämligen bli fältflygare.

Strax efter 9.30 på måndagsförmiddagen dånade två ”Drakar” från F3 i Linköping in över visbyfältet och allas ögon riktades upp mot fartvindundret, som så småningom landade och ut steg två garvade unga fältflygare.

Eleverna fick bl. a. reda på att Draken kostar 6 miljoner, att flygaren har stor hjälp av datamaskin, att det svåraste momentet vid flygning är landningen och att en fältflygare dagligen måste göra ”turer” för att hålla sig i trim. Mest intresserad ”drakenentusiast” var förstås blivande fältflygaren Peder Wahnström, Bäl. När han satte sig tillrätta i den automatiska raketstolen och fick anvisningar av ”riktige” fältflygaren Persson från Linköping, då såg man hur det nästan strålade om den unge begåvade Bälgrabben. Han såg också till att han blev förevigad med sin kamera medan han satt där med hjälm och allt.

Även flickorna var intresserade av Draken och man satt och stod både på innersta delen av vingarna på själva flygkroppen för att riktigt kunna höra och se vad fältflygaren hade att förkunna.

Röst som hördes från en klunga ”uppflugna” flickor:

– Vilket jobb att hålla reda på alla prylar inne i kabinen va!!

Det höll väninnorna med om och de flesta grabbarna också.

Hela klassen — inte bara Peder — var intresserad av det väldiga fartvidundret och det gällde att hålla sig framme för att lyssna och se.

Traktorsläp vurpade 15 vpl till sjukhus. Kurva togs för snävt

Gotlänningen 8/5 1968

Inte mindre än 15 värnpliktiga vid P 18 fick föras till sjukhus i går (7/5 1968) kväll, då ett traktorsläp vurpade strax utanför regementet. Ingen fick dock allvarligare skador, det svåraste var ett nyckelbensbrott.
Olyckan hände i en snäv kurva, då den enaxlade släpvagnen med 18 värnpliktiga vurpade. Ynglingarna kastades om varandra mot ett staket intill vägen och ambulanser och övriga sjuktransporter fick gå i skytteltrafik. De fyra svårast skadade fördes till lasarettet medan de övriga fick plåstras om på A7:s sjukhus.

Olyckan inträffade då man var på väg ut till en kvällsövning. Bara 100 meter från utfarten från kaserngården skulle traktorn svänga i en snäv vänsterkurva. Traktorn tog dock kurvan alltför snävt och när den samtidigt mötte en personbil måste traktorföraren göra en alltför tvär rattrörelse. Vagnen stjälpte och passagerarna kastades ur.
− När det gäller traktorsläp fordras inga skydd på vagnen och sådana fanns inte heller, säger major Uno Årefeldt vid P 18. Skydd i form av t. ex. bågar över vagnen fordras endast för fordon med större hastigheter.

Av de fyra som fördes till lasarettet var två gotlänningar nämligen Bengt Göran Olofsson, Havdhem och Kjell Gunnar Magnusson, Visby.

Bestal flickan medan kompisen kysste henne!

Gotlänningen 8/5 1968

Tre militärer hade på en servering i Visby slagit sig i lag med en flicka, som enligt vad de tyckte ”hade mycket pengar ” i handväskan. Medan en av pojkarna tog med sig flickan ut i kapprummet och försökte ”vinna hennes bevågenhet” passade en annan på att ur den kvarglömda handväskan stjäla en portmonnä med 125 kr. pojkarna som snart kunde gripas, förnekade dock stölden, men då det visade sig att en hundrakronorssedel som de hade på sig hade flickans fingeravtryck erkände de. Av pengarna hade pojken, som gått ut med flickan, fått 30 kronor. Målet var uppe inför visbytinget i går och domen fälls den 21 maj.

Stockholmsarkitekt till kungs för att få semestra på Fårö!

Gotlänningen 8/5 1968

En arkitekt i Stockholm, norsk medborgare men bosatt i Sverige sedan 1956, gift med en svenska och med svenskt påbrå på mödernet, har gått till regeringen för att få semestra på Fårö.

— Det var försvarsstaben i i Stockholm som rådde mig att överklaga till regeringen när jag där klagade över Gotlands Militärkommandos avslag, berättar arkitekt Greger för GT.

— Vi brukar alltid semestra tillsammans med några familjer. Efter mycket om och men lyckades vi få tag på en gård att bo i på Fårö, som vi hyrt från midsommar till slutet av augusti. Att det var skyddsområde och att jag inte fick uppehålla mig där fick jag veta långt senare. Jag trodde att det mesta var fråga om en formalitet och lade in ansökan till militärmyndigheten på ön som dock avslogs.

Fräck biltjuv fast i Visby

Gotlänningen 18/5 1968

I tisdags (14/5 1968) promenerade en militär från KA 3 in i ett garage på öster och tog en ny Opel. Garaget var obevakat för tillfället.

Under gårdagen träffade polisen på bilen parkerad och det var bara att vänta ut biltjuven, som erkände stölden.

Även ”kungen” sade nej till Fåröturisten

Gotlänningen 21/5 1968

Arkitekt Per Greger, som efter att ha fått avslag hos Gotlands Kustartilleriförsvar om att få tillbringa sin semester på Fårö gick till kungs fick även avslag här.

— Någon utväg skall väl alltid finnas, menar arkitekten, som är norsk medborgare men bosatt i Stockholm.

Militär på kurs

Gotlänningen 21/5 1968

Till specialkurs på LA 7,5 kanon vid KA 2 den 15/6–8/6 (sic) har som elever från KA 3 uttagits sergeanterna 440425–325 Weinebrant och 460413–35 Hellgren.

Här diskuterar furiren militärlivets avigsidor med sin kompanichef men…

Gotlänningen 5/6 1968

Kapten Sture Karlsson var även aktuell när Bengt Bratts TV-pjäs Exercis visades. Han var nämligen Bratts chef i Visby. Efter TV-pjäsen diskuterade kapten Karlsson (t. h. på bilden) filmen med bl. a. aktuelle Tommy Sundberg (längst t. v.)

Fick han för bra betyg för att han skulle bli generalans (sic) måg?

Medan Tommy Sundberg, värnpliktig furir från Hemse, i går började kadettskolan i Enköping, larmade samtidigt hans kompanichef JO att general K. G. Brandberg och P 18-chefen, överste Gerhard Hjukström, genom påtryckningar höjt furir Sundbergs betyg från en sexa till en sjua bara för att han skulle komma in på kadettskolan.

Kompanichefen, kapten Sture Karlsson, menar att betygen höjdes för att Tommy Sundberg var förlovad med generalens dotter. Detta motiv förnekades dock av både generalen och översten.

I går samlade överste Hjukström P 18:s officerare för att förklara att han är mottaglig för kritik men att han – när han väl fattat ett beslut- räknar med lojalitet och att hans beslut följs.

Vid mötet ställde kapten Karlsson frågan om översten kände till straffet för att ”innan en rättegång börjar försöka med påtryckningar mot eventuella vittnen”. Detta ville översten dock inte besvara.

Generalmajor K. G. Brandberg och överste Gerhard Hjukström har JO-anmälts av kapten Sture Karlsson vid P 18. Han beskyller dem för nepotism och drar fram en rad andra förhållanden, som han begär få undersökta. Bl. a. anför han stark kritik mot det militära betygssättningssystemet, där ”den positiva kritiken stoppas, ja-sägarna premieras, den konservativa prägeln över systemet bli allt djupare och rationell utveckling fördröjs”.

Kapten Karlsson är förebilden till kompanichefen i Bratts kända TV-pjäs ”Exercis”. I vietnamdebatten i Visby början på året uppträdde han starkt antikommunistiskt och försvarade U.S.A-aggressionen.

I sin anmälan tar han dock upp bortgångne journalisten Berndt von Corswants anmälan mor överste Hjukström, där denne enligt kapten Karlsson inför trupp skulle ha förklarat ”Mitt förtroende för landets politiska ledning har allvarligt rubbats”.

Huruvida kapten Karlssons vittnesmål innebär at JO på nytt tar upp denna anmälan, som tidigare inte föranlett någon åtgärd, återstår att se.

Kaptenen som var förebild för TV-pjäs anmäler generalen och översten på P 18

När det gäller de enskilda punkterna påstår kapten Karlsson:

1. Generalen har övat påtryckning på översten, som i sin tur övat påtryckning på kaptenen för att en värnpliktig furir vid P 18 och blivande släkting till generalen skulle få ett så högt betyg att han kom in på kadettskolan. Kapten Karlsson och skolchefen, en löjtnant, som satte betyget 6 i de viktiga ämnena ”lämplighet” och ”truppföring”. Översten ändrade betyget i båda ämnena till 7, minimum för att furiren skulle komma in på skolan.

2. Översten har förespeglat kapten Karlsson befordring till major om han blott undviker att framföra åsikter som strider mot överstens intressen.

3. Översten har inför befälskårerna skarpt kritiserat försvarsministern, försvarsutredningens ordförande och de socialdemokratiska ledamöterna, som spräckt utredningen av partipolitiska skäl.

4. Generalen och fortifikationsbefälhavaren har i Tingstäde låtit (med försvarsmedel?) iordningställa en bostad (kronans?) som privatbostad. Utredningen bör göras om beslutet rent principiellt och ekonomiskt.

5. Påtryckningar av överordnade innebär at individens integritet sätts i fara och i olämplig personalbehandling.

Syftet med min anmälan är inta att angripa generalen och översten personligen utan att verka för en framtida bättre ordning, heter det i anmälan.

Kapten Karlsson skriver att han kanske är den förste officer som gör en sådan här anmälan till JO, och han erinrar om pliktkollisionen mellan kravet på lojalitet mot sitt yrke ur dubbla, sinsemellan oförenliga synpunkter, sin regementschef, sina kamrater, sin familj med dess behov av trygghet och sin personliga heder. Jag kan inte handla annorlunda, skriver han. Det bör påpekas, att alla militära tjänstemän som JO eventuellt vill höra i frågan står i samma svåra situation heter det och det försäkras att ingen vidtalats att uttala sig i viss riktning.

Större delen av skrivelsen till JO behandlar betygssättningen av furirens prestationer och ett resonemang kring de förhållanden som gjorde att kapten Karlsson gav betygen 6 i lämplighet liksom i truppföring, betyg som icke skulle vara tillräckliga för att furiren skulle kunna kommenderas till kadettskola. Så här skriver kapten Karlsson att det gick till när de båda betygen ändrades:

Överste Hjukström lyssnade först till min föredragning av premisserna och till mitt betygsförslag. Därefter lät han kalla in furiren och talade med honom i enrum. Härefter meddelade han oss båda att han höjde betyget i truppföring till 7 och ”eftersom lämplighet är samma sak” höjde han det också till 7. Därefter fick vi gå.

Slutbetyg underskrivs normalt av regementschef, kompanichef och skol- (pluton-)-chef. Jag meddelade skolchefen vilket beslut överste Hjukström fattat och beordrade honom att svara för utskrift av betygen. Jag sade honom att jag inte kund skriva under vare sig furirens eller övriga elevers betyg emedan övriga blivit orättvist behandlade i och med höjningen av betyget för furiren. Jag sade vidare att det stod skolchefen fritt att skriva under eller ej. Han beslöt att inte göra detta.

Om de av kapten Karlsson påtalade påtryckningarna heter det att de ökade efter hand för att furirens skulle förklaras lämplig för kadettskolan. Det heter: ”Enligt överstens uppgift sökte generalmajor Brandberg påverka honom, översten sökte påverka mig”. I betygsfrågan har jag inte själv fått någon förfrågan från generalmajor Brandberg, heter de i skrivelsen.

VITSORDSFRÅGAN

Vid ett tillfälle har regementschefen i samband med de ovan relaterade händelserna kring betygssättningen kallat kapten Karlsson till sig och i skarpa ordalag framhållit att kaptenen ”återigen börjat uppträda onyanserat”.

Dessa antydningar om onyanserat uppträdande från min sida är en anspelning på ett ultimatum från hans sida, skriver kapten Karlsson. ”Om jag undviker att framföra åsikter som strider mot hans intressen kan jag räkna med höjning av mina betyg och härigenom möjlighet att befordras till major. Detta har han naturligtvis inte framfört i klara ordalag, men det ultimativa innehållet i två års enskilda vitsordsgenomgångar är omisskännligt”.

KORRUPTION?

Kapten Karlsson avslutar sin skrivelse på följande sätt:

Denna ingivna anmälan har främst ett principiellt syfte. Jag önskar visa hur i vissa fall den militäre tjänstemannen riskerar att otillbörligt påverkas av lojalitetshänsyn mot sitt yrke (f. d. kall) och sina kamrater. (Det är för mig mycket moraliskt betungande att bryta denna lojalitet och bli en angivare). Denna lojalitet kan i längden medföra att man mellan fingrarna med smärre överträdelser. Det är ju värre ändå, sägs det, att skada försvaret genom att avslöja missförhållanden.

En bidragande orsak till att korruption kan förekomma är det nuvarande betygssättningssystemet. Med en viss kombination av överordnade kan det användas som extra påtryckningsmedel.

Resultatet kan innebära att individens integritet sätts i fara, i olämplig personalbehandling samt i att självständiga uppfattningar ej får komma till tals. Den positiva kritiken stoppas, ja-sägarna premieras, den konservativa prägeln över systemet blir allt djupare och rationell militär utveckling fördröjs, heter det till sist i kapten Karlssons skrivelse till JO.

Överste Hjukström: Självklar rätt för förbandschef att rätta ett felaktigt vitsord

Med säker strategisk blick har kapten Karlsson inriktat sig på sådana angreppspunkter, som kan förväntas ge maximal utdelning i nyhetsmedia; nepotism, personförföljelse, korruption och framförallt – politiserande i tjänsten, skriver överste G. Hjukström i en kommentar till anmälan. Vederhäftigheten i hans JO-anmälan kommer allmänheten att själv kunna bedöma, när JO gjort sin utredning och kommit med sitt utlåtande.

I den fråga som nu närmast synes ha fått tjäna som utgångspunkt för missnöjesluftningen har anmälaren funnit det förenligt med sina syften att – direkt och indirekt – blanda in även utomstående personer på ett sätt, som kan vålla dessa väsentligt obehag och skada. I egenskap av förbandschef kan jag inte annat än djupt beklaga detta. Av denna anledning ser jag mig därför också nödsakad att redan nu offentligt redovisa fakta i denna sakfråga.

Från gruppen underofficersuttagna värnpliktiga rekryteras på frivillig väg bl. a. värnpliktiga officerare och reservofficerare. För att kunna bli värnpliktig officer fordras genomgång av kadettskola om cirka 3 månader. Vitsordskraven är bl. a. lägst 7 i lämplighet från den plutonchefsskola underofficerseleverna genomgår under första tjänstgöringen. Vitsorden från kadettskolan ligger sedan till grund för kommendering till reservofficersutbildning.

Tidigare avslutade underofficersvärnpliktiga sin första tjänstgöring i augusti med möjlighet att genomgå kadettskola först påföljande år. Kommendering till kadettskola kunde då utan olägenhet för den värnpliktige ske efter utryckningen. Den nu aktuella underofficersskolan ryckte enligt det nya VU-60-systemet in i mars 1967 med utryckning den 28 maj detta år. Kadettskolan påbörjas 4 juni, således endast cirka en vecka senare.

Hänsynen till den värnpliktiges självklara behov av att rimlig tid i förväg kunna planera sin verksamhet efter utbildningen från första tjänstgöringen har föranlett nya föreskrifter från chefen för armén bl. a. beträffande tidigareläggande av tidpunkten för insändande av preliminär och slutlig elevanmälan till kadettskolan. På grundval av dessa elevanmälningar utfärdar chefen för armén några månader först preliminär, sedan slutgiltig order om kommendering till kadettskola. Den hänsyn till den värnpliktiges intressen, som ligger bakom dessa nya föreskrifter innebär självfallet att det fordras speciella omständigheter för att en förbandschef i slutet av första tjänstgöringen skall föreslå chefen för armén att häva genom arméorder till den värnpliktige tidigare meddelat beslut om kommendering till kadettskola.

I aktuellt fall har jag på förslag av kompanichefen, kapten Karlsson, i enlighet med arméchefens föreskrifter 12/1 1968 insänt preliminär och 27/2 1968 slutlig namnuppgift på elever till kadettskola 1968.

Chefen för armén utfärdade 27/3 preliminär, 3/5 slutlig arméorder om kommendering till kadettskola 1968 för bl. a. aktuell underofficerselev. Kommenderingen tillkännagavs inom regementet på regementsorder 10/4.

Kapten Karlsson har efter sistnämnda tidpunkt vid några tillfällen till mig framfört sin tveksamhet om berörd underofficerselev skulle kunna försvara sin 7:a i lämplighet. Såsom kapten Karlsson själv uppger, var det emellertid först den 22 maj, d. v. s. en knapp vecka före utryckningen (varav huvuddelen helgdagar) och endast ytterligare några vardagar före tidigare av arméchefen beordrad inryckning till kadettskolan, som han delgav mig slutförslag till vitsord för skolan, vilket för aktuell elevs del bl. a. innebar 6 i lämplighet. Då ett fastställande av detta vitsord från min sida automatiskt skulle medföra en hemställan till chefen för armén om hävande av kommendering fick kompanichefen först ingående redogöra för bakgrunden till förslaget.

Kapten Karlsson lämnade i stort samma synpunkter som han framfört i sin anmälan. Därutöver framhöll han dels att vitsordet i trupputbildning – ett ämne som ifråga om krav på befälsegenskaper har tämligen nära anknytning till ämnet truppföring – vägde mellan 7 och 8 dels också sin uppfattning att berörd elev med all sannolikhet skulle klara sig väl på kadettskolan. På min fråga hur detta kunde rimma med hans slutförslag till lämplighetsvitsord, deklarerade kapten Karlsson att man vid denna skola inte kunde bedöma lämpligheten lika väl som vid hans plutonschefsskola (kadettskolan är en central arméskola med bl. a. åtföljande större krav på undervisningskvalitet).

Jag hade därefter ett samtal med underofficerseleven. På min fråga om det låg någon särskild omständighet bakom den prestationsnedgång i ämnet truppföring som kompanichefen orienterat mig och honom själv om, angav han att en väsentlig anledning varit att han under vintern och förvåren dragits med besvärliga och kraftnedsättande förkylningssjukdomar. Han förklarade vidare dels att han alltjämt hade ett starkt intresse av att utbilda sig till värnpliktig officer och därefter om så skulle bli möjligt till reservofficer, dels att han på grund av den på regementsordern tillkännagivna kommenderingen till kadettskolan inte anser sig kunna binda sig för något annat arbete eller i övrigt planera för tiden juni – augusti. Ett upphävande av kommenderingen vid denna tidpunkt skulle medföra mycket stora olägenheter av ekonomisk och annan art.

En grundläggande utgångspunkt vid bedömningen av lämpligheten för kommendering till kadettskola är kraven på intellektuell kapacitet, omdömes och samarbetsförmåga, pålitlighet och ansvarskänsla. Inga karaktärsmässiga svagheter, som kan inverka på befälsutövningen kan godtagas. Aktuell underofficerselev fyller i dessa hänseenden utan någon som helst tvekan kraven. Detta har heller inte bestritts av kapten Karlsson. Han är försynt, vilket även inverkar på hans sätt att föra befäl. Krigserfarenheterna visar emellertid att chefen av denna typ ofta på ett överraskande sätt vunnit underställdas förtroende och kunnat bemästra de svåraste situationer. Det är å andra sidan fullt klart att befälskandidater med sådana egenskaper under fredsutbildning löper större risk för felbedömning än andra.

En förbandschef har självklart inte bara rätt utan också skyldighet att vid behov göra av omständigheterna betingade korrigeringar av de vitsord som föreslagits av underlydande chefer. Föreliggande fall torde utgöra ett typexempel när denna rätt kan och måste utövas.

Aktuell underofficerselev har inte av mig fått någon favör. Kraven på vettig personalbehandling skulle ha medfört likartat beslut för vilken som helst annan elev som befunnit sig i liknande situation. Att han inte fått någon favör på kompaniet framgår klart av följande citat ur kapten Karlssons anmälan: NN (elevens namn) var redan vid inryckningen reservofficersaspirant samt förlovad med fröken… Jag har hela tiden förklarat att man inte får fästa någon vikt vid denna kombination. (Utan min vetskap har här alltså tydligen rått det anmärkningsvärda förhållandet att en kompanichef från början och fortlöpande under utbildningstiden för sitt befäl särskilt utpekat en värnpliktig befälselev uteslutande av den anledningen att denne råkade vara förlovad med dottern till en högre chef.)

Kapten Karlsson beskyller mig för att ha övat påtryckningar i avsikt att förmå honom att förklara underofficerseleven olämplig för kommendering till kadettskola. Härutöver behöver endast anmärkas, att detta enligt tidsangivelser måste gälla efter den tidpunkt, då eleven på grundval av hans eget under tjänstemannaansvar avgivna förslag av chefen för armén redan blivit beordrad att genomgå skolan.

Ett fel har från regementets sida begåtts i denna sak. Det har inte varit förenligt med godtagbar personalbehandling att så länge låta vederbörande underofficerselev gå i osäkerhet om kommenderingen till kadettskolan. Kapten Karlssons åsidosättandande av den värnpliktiges rätt att i rimlig tid få definitivt besked och hans reaktion på min rättmätiga under chefsansvar vidtagna åtgärd kan svårligen förklaras enbart med eventuell bristfällig kunskap om innebörden i chefens för arméns föreskrifter rörande kommendering till kadettskolor.

Jag kommer att noga kontrollera att dylika missförhållanden icke drabbar de värnpliktiga i framtiden.

Generalen: Grundlösa anklagelser

Generalmajor K. G. Brandbergs kommentar är kort:

Skrivelsen innehåller förtäckta insinuationer om något slags nepotism från min sida. Det saknar helt grund i verkligheten. Jag emotser en eventuell undersökning, vilken form den nu kan få, på den punkten liksom rörande andra i skrivelsen berörda s. k.  förhållanden med allra största lugn.

Kadetter körde av vägen efter restaurangbesök

Gotlänningen 8/6 1968

Två kadetter, som inte kände till vägen från Snäck till stan, skulle i går morse efter en kväll på Snäckgärdsbaden ta sig till stan.

De två var spritpåverkade. När vägen till Badviken dök upp svängde chauffören snabbt åt höger i hög hastighet. Han upptäckte dock att kurvan var för skarp för att han skulle kunna klara den och vred tillbaka till vänster. Han vred emellertid litet väl mycket på ratten och bilen gick av vägen på vänstra sidan.

Det är träd och stora stenar vid sidan av vägen. Bilen kom upp på vägen igen med alla fyra hjulen på vägen, men både förare och bil hade fått skador.

Passageraren, även han spritpåverkad, tog nu ratten och körde upp Snäck varifrån han larmade ambulans till sin kamrat. Föraren fick lämna lasarettet efter att hans skador i huvudet hade setts om.

Polisen misstänkte rattfylleri och det togs blodprov på båda kadetterna, eftersom båda hade kört bilen.

Gott betyg åt öns luftförsvar

Gotlänningen 10/6 1968

Nyutnämnde svenske luftförsvarsinspektören, överste Carl Herlitz, har de senaste dagarna inspekterat Gotlands luftvärnsdivision och de åldersklasser som utbildats här. Övningar har därvid ägt rum på Tofta skjutfält, varvid vissa avsnitt i dessa kontrollerats enligt den plan som numera följs vid inspektionerna.

— Vi har kunnat ge mycket goda betyg åt den gotländska luftvärnsutbildningen, säger överste Herlitz. Skjutningen är visserligen inte ännu fullt perfekt men utbildningen är ju inte färdig, det återstår ännu tre månader.

— Vid inspektionerna gäller det att inte bara ”tycka”, utan grunda omdömet på mätbara fakta och betygsätta därefter. Det gäller att med de resurser som ställs till försvarets förfogande åstadkomma soldater som kan krigsplaceras.

Eftersom luftförsvarsinspektörens uppgifter omfattar hela det svenska luftförsvaret kan inspektionerna inte återkomma så ofta, kanske ett par gånger varje år. Personligen är överste Herlitz glad över att han nu oftare får ärende hit eftersom han själv är av gotländsk härkomst, den Herlitzska gotlandssläkten från 1600-talet. Hans farfars far var präst i Sanda, där var också hans farfar född.

Förutom tjänsten som luftförsvarsinspektör är överste Herlitz engagerad i andra militära uppgifter.  Han är även med i den i höstas tillsatta luftförsvarsutredningen.

— Kan något sägas om detta?

— Det vore ”enkelt” att säga hur man skulle vilja ha det — om man nu får använda detta ord i ett så omfattande sammanhang — men det hela beror på vilka resurser staten ställer till försvarets förfogande

Hemvärnare belönade

Gotlänningen 10/6 1968

General K G Brandberg överlämnade på torsdagen (6/6 1968) Hemvärnets förtjänstmedalj till tre personer, hemvärnschef Fritjof Nilsson, Endre, hemvärnsman sedan 1953 och hemvärnschef sedan ett år tillbaka, hemvärnschefen Hans Lindgren, Gammelgarn, hemvärnsman sedan 1960 och chef sedan 1964 samt fanjunkare Per Tyko Hilding Larsson, P 18, instruktör sedan 1956 men aktiv inom hemvärnet även innan dess.

Toppintresse för lottakurserna

Gotlänningen 12/6 1968

Nu kör man hårt med flickorna på Blåhäll

—Av Thomas Gottfridsson —

En bild, som onekligen hör den gotländska sommaren till, är de många lottor som varje sommar utbildas här på ön. Vi har två lottaskolor här på ön. En i Bunge, där man utbildar flyglottor, och en på Blåhäll i MKG:s regi, dit armélottorna är förlagda.

I måndags (10/6 1968) var det ”inryckning” för drygt 100-talet lottor till armélottaskolan på Blåhäll. Då intresset för den här skolan i år varit på toppunkten har man måst indela eleverna i två skolor. Skola nr 1 hade inryckning i måndags och den 30/6 är det dags för nästa skola. Elevantalet på vardera skolan är c:a 110.

– Intresset för årets kurser har varit större än kanske någonsin tidigare. Vi har fortfarande en massa flickor som står på väntelistor, omtalar skolchefen, kapten Karl-Erik Hilding.

Lottorna kommer från hela landet. Vid skolorna kommer ett 30-tal manliga och kvinnliga lärare och funktionärer att tjänstgöra. Av dessa är endast tre från ön och de tillhör A 7. Övriga kommer från fastlandet. Många av dessa utnyttjar sin semester.

— Varför finns det inga gotländska lottor med här på Blåhäll?

— Det finns en motsvarande skola i Varberg och huvuddelen av gotlandslottorna reser dit, vilket kanske är trevligare för en gotlandsflicka, säger kapten Hilding.

Det här är andra året i följd som skolan är förlagd till Blåhäll. Visserligen höll man till här också på 50-talet, men sen har man mest hållit till på A 7.

BESVÄRLIGA TRANSPORTER

— Orsaken till att vi åter fått flytta är de ändrade inryckningstiderna för värnpliktiga. Nu rycker de ju in mitt på sommaren och då behöver de nyinryckta de lokaler vi annars fått disponera, berättar kapten Hilding.

Någon nackdel är det emellertid inte att ligga förlagda på Blåhäll. Möjligtvis att man litet långt till Visby och transporterna kan bli litet besvärliga ibland. Skolan ligger annars i ett naturskönt område, bara några hundra meter från de svalkande böljorna.

Skolchefen kapten Hilding gör i och med årets kurser sitt åttonde år som chef för skolan.

— Visserligen är det mycket jobb med det här, men jag trivs fint. Har haft hand om bilkårister på vintrarna, så man börjar få viss rutin…

Utbildningen bedrivs i tre stora huvudgrupper. Expeditionstjänst, sambandsexpeditionstjänst och förplägnadstjänst. Dessa grupper är sedan indelade i nybörjar- och fortsättningskurser.

Åldern på kursdeltagarna mycket varierande. De flesta är dock i 18–20 årsåldern, men även många betydligt äldre elever finns med. många av de yngre är skolflickor som på det här sättet utnyttjar en del av sitt sommarlov.

Förra året trädde en ny lag som betyder att lottorna nu mera får gå civilklädda på fritiden.

— Något som verkligen uppskattas av flickorna, säger chefslotta Gerd Wiklund.

— De behöver verkligen få ”sväva ut” på sin fritid.

”GIVAKT”

Sammanlagt skall lottorna gå igenom 96 kurstimmar, varav 60 berör rena specialtjänster.

Då GT besökte skolan på Blåhäll i går eftermiddag övades flickorna i bl. a. exercis. Instruktörerna körde verkligen hårt och flickorna fick lära sig gruppkolonner, ”givakt”, anmälan o. d. innebär.

I mitten av nästa vecka bär det av till Fårö för några dagars övning ute i fält med tältförläggning. Programmet där ute upptas av allmän militärutbildning, orienteringslöpning, märkesprov, sightseeing på Fårö m. m.

Söndagen den 23/6 och följande natt skall flickorna ”drillas” i en tillämpad övning som delvis är förlagd till natten.

— Vi kommer att spela med olika ”lägen” under natten, så att flickorna verkligen lär sig sköta uppgifter även under mörker, säger kapten Hilding.

Någon semester är det sannerligen inte flickorna gett sig in på. De får man klart besked om då man tar en titt i dagsprogrammet. Revelj redan 0630. Därefter är det tjänst hela förmiddagarna. Då det är vackert väder arbetar man bara två timmar på eftermiddagarna. Kvällarna är som regel fria med tystnad kl. 22.30.

Då lottorna avslutat sina resp. kurser får de betyg i stil med de som de värnpliktiga får efter första tjg.

— Ett bra betyg för en lotta ur B-omgången (2:a årskursen) betyder att hon har goda chanser för utbildning till instruktör.

Den på sistone mycket omtalade ”Du-reformen” inom det militära tillämpar man lottorna endast på fritid. Någon disciplin måste det vara.

General på Gotland får kommandotecken

Gotlänningen 8/7 1968

ÖB har nu förelagt regeringen förslag till kommandotecken för chefen för Gotlands militärkommando. Inom krigsmakten intar Gotlands militärkommando och dess chef en särställning.  I anslutning till tidigare arbete med kommandotecken m. m. för militärbefälhavare fann ÖB att frågan om Gotlandstecknet borde prövas ytterligare, vilket nu alltså skett. Tecknet, som godkänts av heraldiska nämnden beskrivs som ”Visande på blå duk ett upprätt gult svärd åtföljt i övre inre hörnet av landskapet Gotlands vapen en stående vit vädur med gul beväring, bärande på en korsprydd gul stång, ett rött baner med gul bård och fem gula flikar”.

KA 3-UTBILDNING

Gotlänningen 8/7 1968

Flaggjunkare A. Palmgren kommenderas genomgå i förvaltarutbildning ingående allmän kurs vid BÖS.

P 18-AKTUELLT

Gotlänningen 8/7 1968

Musikeleverna Carlén, Cederblad och Eneqvist har anställts som musikaspiranter vid militärmusikkåren samt förordnats till musikkorpraler. Under överste Hjukströms semester den 8/7-2/8 har han överlämnat befälet till major Thalén och under tiden 22/7-2/8 till överstelöjtnant Bergqvist.

300 flyglottor slutade kurs i Bunge på fredagen

Gotlänningen 13/7 1968

C:a 300 flyglottor vänder i dag åter mot fastlandet efter tre veckors utbildning vid flyglottaskolan i Bunge. I går förrättades högtidlig avslutning i Bunge kyrka under medverkande av biskop Olof Herrlin och komminister Sven J:son Bernander.

Den pampiga uppmarschen till kyrkan fick visserligen på grund av rådande väderleksförhållanden inställas men väl på plats fick de mer och mindre färdigutbildade adepterna uppleva en värdig och högtidlig avslutning på de tre kursveckorna.

Överste Stenberg från Flygvapnet frambar från koret ett tack till lärare och elever varefter biskop Herrlin förrättade korum. Därefter följde sedvanlig gemensam middag på Bungeskolan.

Överstelöjtnant Uno Engström

Gotlänningen 27/7 1968

Överstelöjtnant Uno Engström, Visby, chef för Lv2, fyller femtio år på onsdagen den 31 juli. Jubilaren är född i Stockholm och började sin militära bana 1937 samt blev officer på Karlsborg 1940. Till Gotland kom han 1961, då han tillträdde tjänsten som chef för Lv2 härstädes, och 1966 blev han överstelöjtnant.

Under Vinterkriget 1939-1940 i Finland deltog överstelöjtnant Engström som frivillig och upplevde den stränga kylan och krigets hårda villkor. Finska frihetskorset 4:e klass med svärd och Finska krigsminnesmedaljen tillhör minnena därifrån.
Jubilaren har under sina år här på Gotland gjort sig känd och uppskattad för sitt folkliga och rättframma sätt, både i tjänsten och i övrigt. Han har också gjort sig väl förtrogen med vår gotländska natur och kultur och trivs utmärkt här på vår ö.
− Ja, till själ och hjärta känner jag mig som gotlänning! Jag hör absolut inte till de sextusen som vill flytta härifrån.

De skjuter skarpt på semestern

Gotlänningen 1/8 1968

Någonstans på Tofta skjutfält, mitt uppe i skogen vid en pjäsplats, kunde man på onsdagsförmiddagen (31/7 1968) se inte bara militär som höll på med skarpskjutning utan också både stora och små familjemedlemmar som med intresse följde skjutningen.

Både familjemedlemmar och de som sköt tillhör det FBU-läger som just nu pågår på Blåhäll under ledning av lägerchefen kapten Åke Holmdahl. 58 kursdeltagare kombinerar semestern med militärövning, njuter, jobbar och idkar familjeliv på lägret.

DE TAR SEMESTER OCH SKJUTER SKARPT

- av Birgitta Andersson –

58 män, en del fruar, 42 barn samt militära instruktörer gick med liv och själ in för skarpskjutning på Tofta skjutfält på onsdagsförmiddagen. Tre 10,5-centimeters haubits m/40 användes vid skjutningen och det gällde att stoppa tillräckligt med bomull i öronen innan det small av. Stolta fruar och barn beundrade respektive familjefäder som soldater om de befann sig på b-plats (batteriplats), pjäsplats eller e-plats (eldledningsplats).

Alla dessa människor från olika delar av Sverige är just nu på ett 14 dagar långt FBU-läger på Blåhäll där kapten Åke Holmdahl är lägerchef. Deltagarna är uppdelade på två kurser, en äldre för sådana som skall vidareutbilda sig eller uppehålla en grad och en yngre för sådana som inte gjort sin värnplikt ännu.

KOMBINERAD SEMESTER

Byrådirektör Åke Matsson med fru Birgit, Sollentuna, trivs utmärkt på Blåhäll och menar att det här är den bästa semester man kan få. Med sig har makarna två barn. Mattsson är löjtnant och vill genom denna kurs årligen bibehålla sina kunskaper och naturligtvis bibehålla sin grad.

– Det är inte första gången vi är på Blåhäll, säger byrådirektör Mattsson, vi trivs fint här.

För 20 år sedan var industritjänsteman Stig Olsson, Torshälla, stamanställd. Han är sergeant och för första gången besöker han Gotland. Familjen är med.

– Det är skönt att slippa diska och laga mat i 14 dar, tycker fru Barbro Olsson, riktigt semester.

YNGRE FBU:are

Förtroendeman för yngre gruppen är 19-årige Göran Nilsson, Linköping. Det är sjätte året han är på sådan kurs.

– Jag kom med på läger genom att mina kamrater var med, jag tycker om att skjuta med gevär och så har vi militär i släkten, säger Göran Nilsson.

Han tänker för övrigt söka in på den militära banan efter värnplikten.

15-årige Karl-Axel Falk är långväga resenär. Han kommer från Övertorneå och det är första lägret för hans del.

– Pappa kom med idén, omtalar Karl-Axel Falk, nu är jag här och trivs bra, det blir säkert flera läger för min del i fortsättningen.

BLÅHÄLL FÖRSVINNER???

Blir det Blåhäll eller Rinkaby i Kristianstad som kommer att vara kvar 1970? Då skall nämligen detta system för FBU-kurser ändras och på en av dessa kommer att bli ett verkligt stort läger. Samtliga deltagare i lägret på Blåhäll röstar för Blåhäll men ännu är det inte klart. Klart är däremot att det blir läger nästa år på denna underbara skönt belägna plats, en oas på det stora karga skjutfältet.

EXAMEN

Sex av kursdeltagarna hade examen på onsdagen. De har nämligen fullgjort tre kurser om 72 timmar och därmed färdiga. Med anledning av examen besökte överstelöjtnant Gösta Mittag-Leffler lägret.

På förmiddagen var det, som tidigare nämnts, skarpskjutning med pjäs. Många familjemedlemmar hade tagit tillfället i akt och följt med för att se hur en skarpskjutning går till, och efter besök vid pjäserna fortsatte man till e-platsen. Där tittade man på hur projektilen slog ner ett långt stycke därifrån och vidare såg man hur rökgranater utvecklade en enorm rökridå för den tänkta fienden som inte hade en chans att beräkna och skjuta.

MYCKET ATT GÖRA

Under lägrets gång har man ordnat mycket för familjerna. Förläggningen är i baracker. Med små rum för familjerna. Några dagar har man ägnat åt rundturer på ön och ibland är det samkväm på kvällarna. En kväll ägnades åt fälttävlan för herrarna och naturstig för damerna. En av damerna deltog i fälttävlan och klarade sig med den äran bland sina maskulina vänner. Under tiden underhölls barnen med Kalle Anka-filmer i matsalen.

Det är såna här som bullrar över Gotland

Gotlands Allehanda 2/8 1968

Krigsmaktens stora sambandsövning Ö 68 har de senaste dagarna ägt rum i ett övningsområde från Uppsala i norr till Ronneby i söder och i väster begränsat av en linje Arboga-Ystad. Sammanlagt 350 flygplan och cirka 12.000 man har deltagit i övningen som har till huvuduppgift att stridsmässigt samtrimma flygförbanden.

Ett J 32 B Lansen jakt från F 7 som deltar i den stora flygmanövern på Gotland.

Kapten P. O. Nilsson vid flygvapnet framhåller vilken stor betydelse dessa övningar har, och det buller som stört Visbyborna i deras nattsömn den senaste tiden måste ses som något nödvändigt ont.

Förbanden måste samtrimmas i fredstid, för att kunna operera effektivt om det skulle bli allvar. Att flygvapnet verkligen arbetar effektivt, fick GA se prov på vid ett besök på flygplatsen på tisdagen. Efter det att en flygdivision (8 plan) har landat för tankning, tar endast 6 minuter tills den är i luften igen.  Det måste vara en ytterst snabb fiende, för att hinna slå till mot planen på den korta tiden.

Tankningen sköts till största delen av värnpliktig personal och endast två stambefäl behöver deltaga. Planen tankar omkring 1.000 liter fotogen och på det kan de hålla sig i luften upp till tre timmar.

Under övningen landar omkring 100 plan per dygn, men på söndagen landade i genomsnitt ett plan var sjunde minut. Bullerverkan blir stor framförallt över nordöstra Visby, men på torsdag kommer övningen att avbrytas och lugn och frid åter råda över Gotland.

P 18-SOLDAT VÅDASKJUTEN

Gotlands Folkblad 7/8 1968. Gotlands Allehanda 7/8 1968

Vid en olycka, vid P 18:s övningar i Gothem tidigt på tisdagsmorgonen (6/8 1968) skadades den 21-årige värnpliktige Christer Hugo från Mjölby. Enligt vad man vid Visby lasarett igår kunde bedöma kommer den skadade att klara sig utan större men. Man betecknar också det som stor tur att han inte fick allvarligare skador.
Det var ett skott från inskjutningsvapnet på en pansarvärnskanon – det är ett eldrör som går parallellt med pv-kanonens eldrör och som används vid inskjutning så att man skall slippa ödsla alltför mycket tung ammunition – som av ännu outredd anledning brann av och träffade Christer Hugo. Skottet gick in mellan lårbenet och de stora blodkärlen. Det trängde in på framsidan och ut på baksidan.
Den skadade fördes snabbt till lasarettet och kom fram innan blodförlusterna var alltför stora. På lasarettet företog man genast operation och kunde på tisdagskvällen meddela att tillståndet efter omständigheterna var väl. Man räknar med att den skadade skall vara på benen inom några dagar igen.

(Bengt Christer Herbert Hugo. f. 18/5 1948 i Mjölby, Östergötlands län.)

P 18-översten: Soldaten med cellskräck kan slippa arresten om han inte står ut

Gotlänningen 9/8 1968

Ynglingen med cellskräck kan slippa undan arresten om han inte står ut med bestraffningen, påpekar chefen för Gotlands regemente Gerhard Hjukström.

Den värnpliktige har som förut nämnts av hovrätten dömts till sex dagars fängelse för fylleri, trots att psykiater intygat att han har cellskräck efter några barndomsupplevelser.

— Pojken kan få hjälp om det uppstår problem för honom under strafftiden, säger överste Hjukström. Som bestraffningsberättigad chef har jag både rättighet och skyldighet att vidta nödiga åtgärder. Pojken tas ut ur arresten för ny undersökning och ges möjlighet att söka nåd hos regeringen.

Överste Hjukström har sett en hel del liknande fall. Många gånger har farhågorna visat sig överdrivna. I inte så få fall har emellertid bestraffningen avbrutits och nådeansökan getts in.

Fårösundskapten omkom vid flygolycka

Gotlänningen 10/8 1968

Kapten Gösta Lundberg, 43 år, Fårösund, är en av de tre som omkom, när ett enmotorigt sportflygplan störtade i Jämtland i går.

Kapten Lundberg deltog i en kurs med fortifikationsfältövningar på fastlandet och skulle ha farit tillbaka till Gotland efter veckans slut. Kursen började i måndags.

Planet var civilt och förutom kapten Lundberg omkom ingenjör Birger Roung, 39 år, Hammarstrand, och överstelöjtnant Bengt Hard, 45 år, Stockholm. Det var ingenjör Roung som förde planet.

Enligt ögonvittne vek sig planet på låg höjd och störtade nästan lodrätt. Terrängen vid olycksplatsen är bergig och skogrik. Olycksorsaken är ännu okänd. En civil haverikommission har tillsatts för att utreda olycksorsaken.

Kapten Lundberg är kapten på KA 3. Han efterlämnar hustru och en dotter.

Vid militärmusikkårens marsch

Gotlänningen 10/8 1968

Vid militärmusikkårens marsch genom Visby i morgon med avmarsch från Södertorg till Almedalen spelas följande marscher:

1) Klar zum Gefecht, Blankenburg. 2) Unter waffengefährten. Teike.

Vid den därpå följande konserten i Almedalen spelas, under ledning av musikdirektör Robert Sjölin:

2) Marsch Of Heroes, Austin, 2) Can-Can, potp. C. Porter, 3) Wiener Praterleben, vals, S. Translateur, 4) Olrog-potp. nr 1, Arr. S. Gabrielsson, 5) Waggery for Woodwinds, H. Walter, 6) Drei Musketire, R. Benatzky.

P 18-soldaten med cellskräck. Klarade bara en dag i arresten. Sedan måste han till sjukhus!

Gotlänningen 13/8 1968

Den värnpliktige yngling vid P 18, som dömdes till sex dagars arrest trots att han sedan barndomen lidit av cellskräck och trots att han hade läkarintyg på det, klarade inte vistelsen i regementets arrest. Straffet påbörjades i fredags (9/8 1968) men redan på lördagen blev man tvungna att släppa ut ynglingen och transportera honom till sjukhus. Denne mådde då illa och kräktes.

Efter en undersökning på lasarettet remitterades han till S:t Olofs sjukhus, där han får stanna en tid för vård.

Ynglingen får nu chansen att begära nåd och befrielse från arreststraffet, berättar pressofficern (sic)  vid P 18, major Uno Årfeldt. I väntan på beslutet kommer ynglingen alltså att få slippa arresten.

Gösta Lundberg

Gotlänningen 14/8 1968

Som tidigare omtalats förolyckades kapten Gösta Lundberg, Fårösund, på onsdagen vid en flygolycka i Jämtland. Den bortgångne var 43 år gammal och bördiga (sic) från Stockholm. Som militär gick han långa vägen och började vid A 7 som volontär 1942. Aktiv officer blev han vid samma regemente 1951. Fram till 15 oktober 1964 var han bosatt i Visby, varefter han tjänstgjorde som fortifikationsbefälhavare vid KA 3 och från vilken tid han varit bosatt i Fårösund.

Den bortgångne, som var känd som en skicklig yrkesman och omtyckt såväl i tjänsten som privat, sörjes närmast av makan Kerstin, f. Pettersson, och tre (sic) döttrar.

Statsråd hävdar: P18-soldaten med cellskräck. Benådas

Gotlänningen 15/8 1968

P 18-soldaten med cellskräck kommer att benådas av regeringen. Detta hävdar statsrådet Lennart Geijer.

Det finns en klart utbildad praxis på det här området, säger han. Den innebär att alla som dömts till arrest i militärtjänst och har ett läkarintyg på att de har cellskräck får straffet förvandlat till böter, om de skickar in en nådeansökan till regeringen. Dessa beslut är numera rena rutinåtgärder, slutar statsrådet.

Rekryten med cellskräck kollapsade som bekant efter ett dygn i arresten. Han vårdas nu på sjukhus och när han blir utskriven därifrån om c:a en vecka skall han genom regementschefen överste Gerhard Hjukström begära nåd hos regeringen så får bötesstraff istället för arrest.

Runda ord på P 18-auktion

Gotlänningen 17/8 1968

”Runda ord kan ni hitta på möbler från P 18”. Så annonserades en auktion vid P 18 i går då man sålde begagnade möbler från regementet. Många hade mött upp – kanske inte så mycket för de runda ordens skull som för de soffor, skåp, bord, madrasser, tavlor och mycket annat som ropades ut.

Körde in på skjutfältet — åtalas

Gotlands Allehanda 21/8 1968

Två arkeologer åtalas nu vid Gotlands tingsrätt för olovligt beträdande av förbjudet område.

Detta sedan de tagit sig in på Tofta skjutfält under pågående skjutningar. Avsikten var att se på fornlämningar som delvis finns på Marsängen inom övningsfältet.

Arkeologerna färdades i bil tillsammans med två barn och hade passerat an avstängning när det upptäcktes av värnpliktiga i ett radartorn och avvisades också från platsen av dessa.

Realistiska övningar med driftvärn på Blåhäll

Gotlänningen 22/8 1968

En ”svårt sårad” soldat tas om hand. Generalen och kursledaren följer övningen.

— Av Johannes Gardell —

Driftvärnsledarna på Gotland inledde i går en driftvärnskurs vid Blåhäll. Dessa kurser återkommer årligen, och att årets kurs förlagts till Blåhäll i stället för Fårö som tidigare beror på den lämpligare övningsterrängen och större möjligheter till variation i övningsuppläggningen.

Kursen har samlat 56 deltagare och inryckningen skedde redan på tisdagskvällen. (20/8 1968) Gårdagens övningar skedde vid fyra stationer, varvid de fyra grupperna som kursen uppdelats i alternerade med respektive övningar.

Med rustmästare Sjölin som instruktör övades sålunda bl. a. kastning med skarpa handgranater, fanjukare Lindell ledde skjutövningar med kulsprutegevär. Fanjunkarna Sporre och N. E. Pettersson ledde övningar i bl. a. skjutning med raketgevär samt pansarskott och stridsvagnsminor, tillämpningsövningar i pansarförstöring. Kapten Palmgren och rustmästare Lindhe var instruktörer i patrulltjänst, sjukvårdstjänst och skyddstjänst, och styckjunkare Hansson och rustmästare Ireljung ledde övningarna i stridsskjutning försvar samt stridsskjutning eldöverfall.

General Brandberg inspekterade några av övningarna i går i sällskap med kurschefen Tore Dahlgren, bl. a. gaskammarprov med tårgas och skyddsmasker samt en realistisk övning i sjukvårdstjänst med omhändertagande av sårade under pågående strid.

Generalen avtackade senare på dagen militärpolisen som haft övningar här samt driftsledarna och deltog även i lunchen i matsalen på Blåhäll.

Driftsvärnskursen avslutas på fredag eftermiddag, efter att tidigare på dagen en fälttävlan har hållits.

Danskt örlogsbesök

Gotlands Allehanda 23/8 1968

De blivande kadetterna Finn Sørensen, Kjell Jørgensen och Erik Hansen, ombord på övningsfartyget Svanen.

I går hade Visby besök av två örlogsfartyg från Danmark. Det var inte örlogsfartyg av ordinära storleken, när det gäller fartyg som tillhör krigsmakten, men de är dock en del av danska krigsmaktens båtar. Besöket är inte heller officiellt, utan de var här bara för bunkring. Segelketcherna, som besöket består av, är övningsfartyg för de blivande officerarna inom den danska marinen. Chef för båtarna är kapt.löjt Holmlund och han har befälet över 11 sjökadetter. Ombord lär sig kadetterna elementär sjömanskunskap inom navigering och andra ämnen. Man är på väg till Stockholm där man skall delta i det kommande danska flottbesöket, Svanen och Thyra, som båtarna heter, har vardera 150 kvm segelyta och väger 52 ton (sic).

Danska sjökadetter fick putsa mässingen i Visby

Gotlänningen 24/8 1967

Kapten Nils Holmelund inspekterar arbetet av kadetterna Kjell Jørgensen och P. B. Sørensen.

Mässingsbeslag tycker inte om sjövatten och det anledningen till att man fick se alla kadetterna på danska marinens båda yawlriggade havskryssare Svanen och Thyra i intensivt arbete på däck så snart man beslagit seglen efter ankomsten till Visby hamn i tisdags. (22/8 1967)

Det var nästan stiltje när de båda båtarna i måndags lämnade Nexö på Bornholm men det dröjde inte så länge förrän man mötte en hård nordan som svarade för att båtarna fick vattenduschar med jämna mellanrum under färden till Visby. Här stannade man ett dygn för att sedan segla till Stockholm.

Efter hemkomsten till Köpenhamn är det sedan dags att mönstra av för att kadetterna skall fortsätta sin utbildning på andra fartyg. Efter ett års aspiranttjänst följer för de som vill bli sjöofficerare tre års kadettutbildning och under denna blir det en månads segling varje sommar. När denna är klar blir de löjtnanter av första graden.

Ombord på ”Svanen” befinner sig elva kadetter och på ”Thyra” tio. Högste chef är kapten-löjtnant Nils Holmelund som också för befälet på ”Svanen”.

Gotländsk pilot besköts i Biafra

Gotlands Allehanda 24/8 1968

Fem träffar i flygplanskroppen kunde personalen i det transairplan som startade från Malmö i förra veckan räkna till efter beskjutningar från nigerianskt luftvärn under hjälpflygningar till den nödlidande civilbefolkningen i Biafra.

- Det torde ha rört sig om slumpskott, säger planets kapten Bengt Lindwall i ett meddelande till bolaget i Malmö som nådde fram tidigt på fredagsmorgonen. Beskjutningen inträffade under en flygning natten mellan onsdagen och torsdagen.

Såväl handeldvapen som luftvärnsartilleri i samband med lysraketer användes vid beskjutningen under inflygningen till flygfältet i Biafra. Efter landningen upptäcktes tre kulhål, bl. a. i flygplanets stabilisator. Det kunde dock återvända till den portugisiska ön São Tomé. Under återresan träffades planet, en DC-7:a, av två skott i flygkroppen och ena vingen.

Skadorna repareras för att flygningarna som sker för den västtyska hjälporganisationen Caritas skall kunna återupptas.

Besättningen utgjordes av kaptenerna Bengt Lindwall, Malmö, och Bertil Krokstedt, Stockholm, samt flygstyrman Kjell Rörstrand, Halmstad, o. flygmaskinist Ove Svensson, Malmö.

Det beskjutna planet startade från Bulltofta i fredags (16/8 1968) förra veckan sedan det blivit fördröjt genom bombhot.

I torsdags startade det första planet som lastats i Sverige. Det flyger för Lutherhjälpen och de norska och danska kyrkornas nödhjälpsfond. Planet beräknas landa i São Tomé på fredagsmiddagen.

Transair har även fått meddelande om att de civilpersoner bl. a. ett tiotal journalister som redan befinner sig i Biafra eller nu är på väg dit inte kommer ur landet eller kommer tillåtas att resa in. Orsakerna uppges hänga samman med viseringen.

Lottaavslutning för 110 i Bunge

Gotlands Allehanda 24/8 1968

Etthundratio flickor som deltagit i den tre veckor långa lottakursen vid Bunge flygfält, hade högtidlig avslutning med korum i Bunge kyrka på fredagseftermiddagen.

Drygt etthundratio lottoravslutade en treveckors luftförsvarskurs vid Lottaskolan i Bunge på fredagen. (23/8 1968) Lottorna har varit flickor i främst de högre tonåren, men även flickor över tjugoårsåldern har deltagit i dessa kurser.

— Denna kurs var den sista för i år, omtalar skolchef Barry Press för GA. Nu närmast börjar planeringar för nästa års kursverksamhet vid Lottaskolan i Bunge. Ombyggnadsarbetena av kurslokalerna fortsätter också, och ska stå färdiga till nästa års lottakurser, fortsätter kapten Press.

— Årets lottakurser har varit mycket tillfredsställande, fortsätter kapten Press. Både lottor och personal har gjort sitt yttersta för att åstadkomma trivsel och samarbete.

Avslutningen började med högtidlig avlämning på startplattan framför flyghangaren i Bunge. Lottakurserna försiggår ju på den nerlagda flygbasen i Bunge. Efter avlämningen marscherade flickorna med fanor i spetsen till Bunge kyrka, där kyrkoherde Erik Percival höll korum. Sedan marscherade flickorna tillbaka till ”högkvarteret” där avslutningsmiddag vidtog.

Janne Werkelin.

Ingen permission för öns värnpliktiga. Beredskapshöjande åtgärder vidtagna

Gotlands Allehanda 24/8 1968

Försvarsministern: Tjeckoslovakienkrisen en högst allvarlig sak

Många värnpliktiga på Gotland har fått sina permissioner indragna eller begränsade under veckoslutet under veckoslutet. Detta är följden av de begränsade beredskapshöjande åtgärder som skall vidtas med hänsyn till händelserna i Tjeckoslovakien.

- Den politiska och militära ledningen följer utvecklingen med stor vaksamhet, framhöll försvarsminister Sven Andersson i ett uttalande efter ett två timmar långt sammanträde med försvarsrådet på fredagen.

Om utvecklingen förvärras skall man ytterligare höja beredskapen. Försvarsministern understryker dock att så länge krigsoperationerna utspelas inom Warszawapaktens område är riskerna begränsade för en allvarlig utveckling där Sverige kan komma att beröras.

- Den militära interventionen av Tjeckoslovakien har inte bara skapat indignation och bestörtning, framhåller försvarsministern. Det är naturligt att den spänningsladdade händelseutvecklingen också väckt oro i vårt land. Händelserna har allvarligt skakat det relativa lugn son rått i Europa under senare tid. Krigshändelserna är begränsade till Tjeckoslovakiskt område. Inga tendenser på att de kommer att sprida sig föreligger.

NATO-alliansens återhållsamhet under krisens första dagar understryker denna bedömning, heter det i försvarsministerns uttalande. Krigsoperationer i hjärtat av Europa är dock, även om de begränsas inom det ena militärblocket, en högst allvarlig sak.

Därför har de beredskapshöjande åtgärderna vidtagits.

- Det svenska försvaret är starkt, understryker statsrådet.  Det är anpassat för snabba skiftningar i det internationella läget. Det är väl rustat om händelserna i Tjeckoslovakien utvecklas till en ännu allvarligare situation i Europa. Reaktionerna i vårt land på den militära interventionen i Tjeckoslovakien har visat att det svenska folket står samlat i ett allvarligt läge, slutar Sven Andersson.

Under försvarsrådets sammanträde i kanslihuset var statsminister Erlander ordförande. Försvars- och utrikesministrarna var närvarande och dessutom sju statsråd. Från den militära sidan deltog ÖB, jämte försvarsstabschefen och ett tiotal personer, bl. a. cheferna för rikspolisstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen och statens jordbruksnämnd.

Ordförande i beredskapsnämnden för psykologiskt försvar och transportnämnden också i rådet. Detta inrättades 1962 för att i fredstid informera och överlägga om frågor som har betydelse för samordningen av totalförsvaret inom regeringen och centrala myndigheter.

Vid fredagens sammanträde gav utrikesminister Torsten Nilsson först en utrikespolitisk orientering, varpå försvarsstabschefen general Stig Synnergren gjorde en motsvarande militärpolitisk översikt. Sedan skedde resursföredragningar av företrädare för de centrala myndigheterna. De orienterade alltså om landets resurser inom alla områden som har betydelse för totalförsvaret.

För färre olyckor...

Gotlands Allehanda 24/8 1968

Några soldater lastar här av förläggningstältet från en lastbil. I momentet efter är det dags att sätta fyr i tältspisen. Men det vill inte ta sig och rödspriten kommer fram. Det blir en explosion med omfattande personskador. Till höger syns ljudingenjör Ville Aring, regissör Håkan Bergström och fotograf Hans Dittner medan kapten Påhlman övervakar det hela till vänster.

Av GÖRAN MATTSSON

Onödiga olyckor inträffar tyvärr ofta. Allt för ofta är man frestad att tillägga. Särskilt drabbade blir många gånger militären, som har så mycket material att handskas med. Trots rigorösa säkerhetsbestämmelser är olyckan framme när man minst anar det. För att förhindra detta är Arméstabens filmgäng nu på Gotland och spelar in en film om olika olyckor.

- Många gånger är det den mänskliga faktorn som orsakat dessa onödig olyckor, säger kapten Magnus Påhlman, ansvarig för inspelningarna. Det kan vara nonchalans, okunnighet, vårdslöshet och mycket annat.

- Vi har gått igenom olycksstatistiken för de fem senaste åren och på så sätt fått fram de vanligaste olyckorna, berättar kapten Påhlman. De försöker vi illustrera så verklighetstroget som möjligt och ger också råd om hur de skall förhindras.

VANLIGASTE OLYCKORNA

De fel som göres i samband med olyckorna är så enkla och triviala att det är svårt för befälet att förebygga dem. Några exempel:

En soldat får inte eld i tältspisen. Han blir otålig och hämtar rödspritsflaskan. Naturligtvis blir det en explosion med ganska omfattande personskador.

Materialvården på en stridsvagn är slut för dagen. En soldat stänger tornluckan. men han märker inte att en kamrat just är på väg upp ur vagnen. Samtidigt som slår luckan igen har kamraten fingrarna där och de blir avklippta.

En vanlig olycka inträffar ibland i samband med elavbrott. Skytten blir ivrig och sliter loss hylsfångaren för att hinna få iväg sina skott. Men samtidigt inträffar en patronsprängning och splittret orsakar svåra ögonskador.

KÄNT FILMFOLK

Regissör för filmen är Håkan Bergström. Förutom att han tidigare har spelat in militära filmer har han också gjort 8 långfilmer och c:a 300 kortfilmer.

Fotografen Hans Dittner arbetar i vanliga fall mer Torbjörn Axelman och var bl. a. och spelade in Lejonsommar. Han har också fotograferat Axelmans film om Gotland. Ljudingenjör är Ville Aring.

VÄRNPLIKTIGA AGERAR

Skådespelarna är hämtade bland de värnpliktiga på A 7. Under den här veckan har andra plutonen för fjärde batteriet agerat. Och de har tydligen skött sig med den äran eftersom regissören kallar en av grabbarna för ”världsmästarn´n”.

- Gotland är faktiskt en idealisk plats för sådana här inspelningar, tycker kapten Påhlman. Det går snabbt att komma ut till lämpliga platser och marken är så pass fast att vår tunga material inte sjunker.

Lv 2 suveräna igen. Tog rubbet i MDM

Gotlands Allehanda 24/8 1968

Av LASSEMAN LARSSON

Lv 2:s segrande lag i MDM-5-kampen. Chefen för förbandet, överstelöjtnant Uno Engström ses här tillsammans med vice konstapel Ingvar Karlsson, löjtnant Göte Lundqvist (även ind. vinnare) samt värnpliktige Thord Åberg.

Lv 2-chefen Uno Engström torkade svetten ur pannan och kunde lugnt konstatera:

- Jaha, då har vi åter en gång upprepat såväl den individuella som lagtiteln i 1968 års militära DM i 5-kamp.

Göte Lundqvist 32-årig, löjtnant, hade konserverat formen väl från i fjol och vann på nytt. Och han drog även med sig vice konstapel Ingvar Karlsson och värnpliktige Thord Åberg till lagtiteln.

Lv 2 tycks alltid vara helt suveräna när det gäller MDM i budkavle. Men det är ju ett sånt litet förband.

- Jo, men vi har Göte Lundqvist, säger överstelöjtnant Engström.

Utan Göte hade nog Lv 2 stått sig ganska lätt skulle jag tro. Men han har nu en enorm förmåga att gallra ur de bästa 5-kamparna, träna dessa och se till att luftvärnet med glans kan upprepa segrar år från år just i dessa tävlingssammanhang.

Jag tror det var fjärde året i följd som den individuella MDM-titeln hamnade på Lv 2, 1965 och 1966 var Thomas Löwenborg som såg till den saken. Och i fjol hakade Göte Lundqvist på för att sedan göra om bravaden i år. Starkt gjort! Den enda skillnaden nu var bara att Göte uppträdde skäggprydd. Men den ”mossiga” hakan hindrade honom sålunda inte.

Göte Lundqvist vann framför allt på sin jämnhet. Han har väl ingen direkt svag sida. Skjutningen är väl egentligen hans bästa gren, men även i de övriga fyra, hindersimning, hinderbanan, handgranatskastning och terränglöpning håller han sig väl framme. Att det var en värdig mästare som fick motta guldet ur sin chefs hand var säkert.

KUNDE INTE SIMMA

Men man undrar dock hur det hade sett ut om exempelvis P 18-överfuriren Curt Johansson kunnat simma. Där gick många dyrbara poäng bort. Curre (känd fotbollsspelare och lagkapten i VIF Gute och landskapslaget) hör annars till topparna i de andra grenarna. I går sprang han förresten hem grensegern i terränglöpning. Men som sagt, simningen är akilleshälen.

Curre Johansson gjorde dock en mycket stark uppryckning genom att från 12:e plats (efter fyra grenar) kliva upp och knipa en fjärdeplats i det slutliga sammanhanget. Eftersom även hans lagkumpaner Lasse Tell (BoIK:s hockeyspelare) och Olle Gardell (teknisk fotbollsspelare i Barlingbo) hade en relativt lyckad terränglöpning att se tillbaka på kunde P 18 ta lagsilvret mitt framför näsan på arrangerande KA 3.

KA 3 svarade för utmärkta arrangemang under ledning av Lasse Sundahl och Lennart Broberg och man har också haft tur med vädret som varit strålande samtliga tre tävlingsdagar.

Femte grenen, terränglöpning: 1) Öfu. Curt Johansson P 18 17,32, 2) vpl. Jerker Eneqvist P 18 17,33 3) vpl. Olle Östergren KA 3 17,56, 4) vpl. Engström KA 3 18,28 5) vkst. Ingvar Karlsson Lv 2 18,30 6) Fu. Olle Gardell, P 18 18,53.

Sammanlagt: 1) Lt. Göte Lundqvist, Lv 2 4,521,28 poäng, 2) Flaggjunkare Sölve Skarphagen KA 3 4286,14 3) Vpl. Thord Åberg Lv 2 4286,82 4) Öfu. Curt Johansson P 18 41,64 22, 5) Vpl. Lasse Tell P 18 4117,72 6) Fu. Olle Gardell P 18 4047,96 7) Vkst. Ingvar Karlsson Lv 2 4038,80 8) Sten-Åke Svensson Lv 2 4033,30 9) Vpl. Olle Östergren KA 3 3988,62, 10) Vpl. Kjell Eriksson Lv 2 3955,46 poäng.

Lagtävlingen: 1) Lv 2 12,796,90 poäng, 2) P 18 12,329,90, 3) KA 3 12,207,62, 4) Lv 2 11,844,82 5) Lv 29053,72 poäng.

KA 3-are marinmästare!

Gotlands Allehanda 24/8 1968

Åke Palmgren, flaggjunkare vid KA 3 i Fårösund, blev på fredagen marinmästare i orientering. Tävlingen gick fem kilometer utanför ishockeyköpingen Timrå med deltagare från samtliga Sveriges marina enheter. Palmgren vann mycket säkert, hade 16 minuter till godo på Alf Lindqvist, Kustflottan.

Palmgren tävlade i klass äldre oldboys över 6,7 km, kraftigt kuperad terräng. Tiden blev 2,11,05.

Övriga resultat för deltagarna från KA 3: Seniorer: 5) Mats-Olle Olsson 2,37,25 6) Nils-Gunnar Ahlgren 2,47,52 11) Torsten Höglund 3,08,13, 12) Harry Gardelin 3,15,42.

Yngre oldboys: 4) Bernt Svensson 2,47,03.

Juniorer: 8) Mats Håkansson 2,45,53, 10) Stefan Uddebrandt 3,11,12.

I lagtävlingen placerade sig KA 3 på tredje plats.

Seniorsegraren Ove Bylund, KA 5 tog titeln för sjätte gången.

Kamratträff på P 18

Gotlänningen 26/8 1968

En cykel modell äldre förevisas här av kapten Lennart Söderberg för fr. v. Adolf Pettersson, Fole, Henning Andersson, Källunge, och Gösta Lindberg, Källunge. Samtliga dessa tre tillhör 1918 års rekryter.

Gotlands regementes Kamratförening hade på söndagen (25/8 1968) inbjudit 1916, 1943, 1958 års samt övriga intresserade exerciskamrater till en kamratlig samvaro på P 18. 20-talet intresserade hade hörsammat kallelsen.

— Vi ordnar sådana här sammankomster sista söndagen i augusti varje år och besökarna brukar verkligen uppskatta det här, berättar kapten Lennart Söderberg för GT.

Bland de som var närvarande lade man mest märke till herrar av den något äldre årgången. 10-årsjubilerande 1958-orna såg man inte av.

Äldste deltagare var överstelöjtnant Nils Söderberg, 79 år, som började vid regementet som officersvolontär 1908.

Det fanns naturligtvis en hel del nytt att titta på för de som gjorde ”lumpen” 1918, t. ex. Den nyrenoverade kasernen Gunnfjaun, regementsmuseet, filmförevisning och rundtur inom regementet för visning av nya vapen och materiel, fick deltagarna bl. a. vara med om. Dessutom bjöds på kaffe och lunch.

Jo, jo, det var annat 1918 . . .

Gotlands Allehanda 26/8 1968

- Fick man ha så här långt hår för femtio år sedan? frågar kapten Bo Genfeldt några av de jubilerande 1918 års värnpliktiga, och pekar på en av de uniformsklädda dockorna i P 18:s regementsmuseum. Kapten Genfeldts arm skymmer kamratföreningens sekr. John Örve.

- Av ELLEN KLASSON -

- Jo, jo, det här det var andra grejor än de vi hade när vi kröp i kronans kläder år 1918 och fick enskild utbildning på vanligt gevär i tre månader, var repliker man kunde höra när medlemmarna i Gotlands regementes kamratförening på söndagen (25/8 1968) för första gången konfronterades med automatkarbin 4 avsedd för såväl patronvis eld som automateld.

Inte bara rekryter från år 1918 hade samlats vid P 18 utan också rekryter från 1943 och 1958 firade sina ”jämnaårsjubileum”.

Det var inget massuppbåd av folk utan en liten intim och intresserad skara som vid kasärnvakten (sic) välkomnades av major Stig Runeborg. Kamratföreningens ordförande kapten Lennart Söderberg var på plats och ledsagade de närvarande till den nyrestaurerade och moderna kasernen ”Gunnfjaun”. Visst var den litet annorlunda än för tio, tjugofem och femtio år sedan tyckte de närvarande.

I Gunnfjaun finns svabbrum där de värnpliktiga kan spola av skor och regnkläder och där finns torkrum för våta kläder. Varje slaf har en sänglampa och de sanitära inrättningarna har väsentligt förbättrats. Dagrummen har fått ny inredning och konstverken på väggen har skänkts av Svensk Filmindustri och Nord-Art. Rustmästare Johansson, visade inte utan stolthet, på nya golv och gardiner, nya skumgummimadrasser för de värnpliktiga att ligga på. Någonting sådant drömde inte ens 1958-års beväring om.

MYCKET ATT SE

Med på kamratträffen fans de som gjort värnplikten 1918 och sedan utryckningsdagen inte satt sin fot på regementet. För dem var rundvandringen en ren upplevelse med många: - ”Jo, dei jär (sic) minns jag” och ”dei här jär mike annorlunda än på min tied”. Särskilt häpna tycktes de flesta bli när portarna slogs upp till garaget och man ställdes inför raderna av stora och skräckinjagande stridsvagnar. Kapten Bo Genfeldt visade runt och svarade på frågor om bestyckning, hastighet på väg och i terräng och ”hur många liter bränsle drar en sån här bjässe per mil?”.

ALDRIG INSKRIVEN VÄRNPLIKTIG

Bland kamratträffens 18 deltagare fanns en som aldrig varit inskriven som värnpliktig och därför aldrig haft en inskrivningsbok nämligen kamratföreningens f. ordf. överstelöjtnant Nils Söderberg. han började sin militära bana som militär 1908 och var den ende deltagaren som 60-års jubilerade. Av 1917–18-åringarna fanns åtta kamrater närvarande. Det var Olof Ahlin, Hemse, Gustaf Kahlqvist, Dalhem, Josef Williamson, Norrlanda, Knut Klingvall, Källunge, Johannes Lövgren, Visby, Henning Andersson, Källunge, Adolf Pettersson, Fole och Gösta Lindberg, Källunge.

År 1940 exercerade kamratföreningens nuvarande ordförande överstelöjtnant Nils Lennart Söderberg samt Gösta Lindberg, Stånga, och Arne Pettersson, Visby.

Av dem som firade 25-årsjubileum och således gjorde rekryten 1943 var Gösta Nygren, Visby, Gösta Angelöf, Gerum, Karl-Erik Österdahl, Anga, Bengt Johansson, Visby, och Hilbert Johansson Visby närvarande. John Örve är föreningens sekreterare och exercerade 1922.

Tjuvar ramponerade stulen Visby-bil på stridsvagnsbana

Gotlands Allehanda 26/8 1968

En ovanligt fräck bilstöld gjordes i Visby natten till lördagen. En Visbybo som bor i villaområdet på Gråbo upptäckte på lördagsmorgonen att hans bil var borta från uppställningsplatsen utanför villan. Bilen är försedd med rattlås, men detta har tjuvarna brutit upp. På söndagen återfanns fordonet vid P 18:s stridsvagnsbana i så miserabelt skick att det måste forslas från platsen med bärgningsbil.

Troligen har biltjuvarna ägnat sig åt terrängkörning på den gropiga stridsvagnsbanan. Mätaren visade att man hunnit avverka tio mil innan bilen var så ramponerad att den inte kunde köras längre. Det är ovisst om bilen över huvud taget går att reparera.

Förutom att fordonet ramponerades har tjuvarna lagt beslag på det mesta som förvarades i bilen, bl. a. en del verktyg. En reservdunk hör också till det stulna.

Danskt örlogsbesök i Visby

Gotlands Allehanda 27/8 1968

Danska Skoleledingen for kadetter besöker Visby den 13–15 september. Förbandschef är kommendör J. Elving och följande fem fartyg ingår: minläggaren Möen, bevakningsfartygen Havfruen och Najaden samt övningskuttrarna Svanen och Thyra. Under besöket i Visby ordnas rundturer i staden och på södra Gotland.

Lennart Steen in memoriam

Gotlands Allehanda 27/8 1968

Förvaltaren vid Kungl. Gotlands luftvärnsbataljon Lennart Steen avled 25/8.

Med Lennart Steen bortgång förlorade kamraterna vid Lv 2 en uppskattad och skicklig medhjälpare. Hans goda humör och samarbetsvilja samt hans redobogenhet att ständigt ställa sig till förfogande då så behövdes uppskattades mycket och gjorde arbetet i hans närmaste omgivning lätt och trevlig. Med bestörtning och deltagande märkte vi hur under den senare tiden hans svåra sjukdom gradvis bröt ner honom. Vi beundrade hans mod och ståndaktighet under denna svåra tid

Lennart Steen föddes i Linköping 10/2 1919. Han tog fast anställning som volontär vid luftvärnsregementet i Karlsborg i Karlsborg 1937. Och har därefter tjänstgjort huvudsakligen vid f. d. Lv 2 i Linköping. Till luftvärnsförbandet på Gotland kom han 1953 där han allt sedan dess med ett kortare uppehåll tjänstgjort. Han skulle ha avgått med pension 1/4 1969.

UNO ENGSTRÖM

50 år. Bengt Theorin

Gotlänningen 28/8 1968

BENGT THEORIN. Personalkonsulent Bengt Theorin, Skolgatan 21 Slite, femtioårsjubilerar den 2 september. Han är sedan 1947 anställd vid Skånska Cementaktiebolaget, Slite.

Jubilaren kom till Gotland 1939 för tjänstgöring vid KA 3 Fårösund, där han under de senare åren var idrottsunderofficer. Femtioåringen har varit aktiv inom olika idrottsgrenar bl. a. simning, handboll, orienterings, skidåkning och tennis och innehar ett flertal DM i olika grenar. Han har också ägnat en stor del av sin fritid åt ungdomen och idrotten i många år. Numera är hansjälv endast aktiv inom tennis.  Till jubilarens uppdrag kan nämnas att han är sekreterare i Gotlands Tennisförbund samt i Slite Tennisklubb och ledamot i Fritidsnämnden i Slite.

50 år. Lennart Forsberg

Gotlänningen 28/8 1968

LENNART FORSBERG. Måndagen den 2 september fyller kapten Lennart Forsberg, Vallgravsgatan 3 Visby, femtio år.

Dödsfall. Lennart Steen

Gotlänningen 28/8 1968

Förvaltaren vid Kungliga Gotlands luftvärnsbataljon Lennart Steen, Visby, avled på söndagen i en ålder av 49 år. Den bortgångne föddes i Linköping 1919. Som artonåring tog han fast anställning som volontär vid Karlsborgs luftvärnsregemente och tjänstgjorde sedan huvudsakligen vid f. d. Lv 2 i Linköping. 1953 kom han till luftvärnsförbandet på Gotland, där han med ett kortare uppehåll tjänstgjorde till sin bortgång. Den avlidne var en stor naturälskare och sysslade gärna med fiske på fritiden. Han sörjes närmast av makan Barbro, f. Johansson, och barnen Lars, Jan, Anna, Håkan och Maria. Dessutom av föräldrar, broder och övrig släkt.

Strong insats av A 7 i AM budkavle

Gotlands Allehanda 29/8 1968

Laget kom på en framskjuten sjundeplats bland 48 lag!

— Av RONNY OLSSON —

I hård konkurrens med 47 andra lag belade A 7 en framskjuten sjundeplacering i Armémästerskapet i budkavleorientering för 6-mannalag. Tävlingarna avverkades i Umeå-trakten I 20:s regi i tisdags och onsdags. För A 7 sprang i tur och ordning: styckjunkare Sune Andersson, överfurir S. Johansson, förvaltare Gösta Björnlund, fänrik Tryggve Härviden, kapten Lennart Forsberg och överfurir Anders Nilsson. Ing 2 som segrade förra året, upprepade segern och vann med 34 minuter före I 5, som kom på andra plats.

A 7-laget som kom på 7:e plats i armémästerskapet i budkavleorientering. Från vänster: Gösta Björnlund, Tryggve Härviden, Anders Nilsson, Lennart Forsberg, Sune Andersson och S. Johansson.

Tre dagar innan armémästerskapen låg A 7-grabbarna på träningsläger i sundsvallstrakten, vilket tydligen gjort susen. Här fick man ett utmärkt tillfälle att vänja sig vid den för gotlänningar ovana terrängen.

STRONG INSATS AV BJÖRNLUND

Första stora insatsen signerades av Gösta Björnlund. Efter de inledande två nattsträckorna låg A 7 på 24:e plats, 49 minuter efter ledande A 8. På tredje sträckan, som var första dagsträckan, grundlade förvaltare Björnlunds A 7:s fina slutplacering genom att föra upp laget hela 17 placeringar. Efter Björnlunds tredje-sträcka låg A 7 26 minuter efter A 8, som dock rasade ner till femteplatsen innan tävlingen var slut.

På 4:e sträckan sprang fänrik säkert och jämt i den mycket hårt kuperade terrängen och släppte inte förbi något lag, utan behöll placeringen.

På 5:e sträckan förde 50-årige kaptenen Lennart Forsberg upp A 7 en placering, och kunde skicka iväg Anders Nilsson på slutsträckan med en marginal på sju minuter till Fallskärmsjägarna som låg på platsen efter.

LANDSLAGSMÄN

På den sista sträckan sprang flera landslagsmän som t. ex. P. O. Bengtsson A 3, varför konkurrensen för Anders Nilsson var den hårdast tänkbara. Den gotländske orienteringskungen gjorde dock en utmärkt insats, även om A 7 föll ner en placering och totalt kom på 7:e plats.

Lv2 på 10:e PLATS

I klass B ställde Lv 2 upp. Förra året deltog Lv 2 i stora klassen och kom de på femte plats. I år skickade man endast med ett 3-mannalag som hamnade på en tiondeplacering. Bästa insatsen svarade Eilert Nilsson för. Han noterades för en av de bästa sträcktiderna totalt.

RESULTAT

Klass A:  1) Ingenjörstrupperna 2, 7.44,17,  2) I 5,  8.18,56,  3) Fjs 8.34,59,  4) A 3, 8.35,35,  5) A 8,  8.35,49,  6) I 3, 8.36,04,  7) A 7, 8.41,29,  8) I 4 9.00,14,  9) I 21, 9.03,12,  10) I 19, 9.03,12.

Sträcka 1 1) Rustmästare Söderberg P 10, 1.04,02  22) Styckjunkare Andersson A 7, 1.33,08.

Sträcka 2: Överfurir Nordin, Fjs, 49,10,  28) Överfurir Johansson A 7 1.10,59.

Sträcka 3: Överfurir Hansson I 3 1.16,51,  2) Förvaltare Björnlund A 7, 1,18.14.

Sträcka 4: 1) Löjtnant Ritzén K 4, 1,24.07,  10) Fänrik Härviden A 7, 1.42,29.

3,4 km ”pansarvägar” färdigbyggda vid P 18. Skonar vanliga vägar

Gotlänningen 30/8 1968

-Av Thomas Gottfridsson-

C:a 3,4 km nya vägar har i dagarna blivit färdiga i områdena omedelbart söder om P 18.

Vägarna kommer enbart att bli tillåtna för militära fordon och är meningen som snabba utfartsleder för i första hand pansarfordon, men även andra militära fordon.

Två av vägarna startar från garagen bakom p 18 och två förbinder Stenkumlaväg med Träkumlaväg.

En av de vägarna som utgår från P 18 kommer fram vid ABC-fältet och fortsätter därefter över Stenkumlaväg och bort mot Träkumlaväg. Den andra, som utgår från P 18 kommer ut ett par hundra meter söder om Stenkumlavägs utväg till Träkumlaväg och förbinder också dessa vägar med varandra.

Hård asfalt

Främsta anledningen till att man byggt de här nya vägarna, som påbörjades av mitten av juli månad, är att skydda de andra vägarna och att på ett snabbare sätt ta sig ut på de aktuella övningsområdena. Vid utfarterna till allmän väg har man breddat och asfalterat mycket ordentligt. Dubbla lager med HAB (Hård asfalt betong) har man lagt där. Orsaken till detta är att stridsvagnarna skall kunna vända i sina respektive körriktningar innan de kör ut på allmän väg.

Som bekant förstör ju stridsvagnarna årligen många asfaltvägar då de vänder med dessa tunga fordon på vägarna. Våra vanliga vägar tål inte denna påfrestning, utan asfalten ger med sig. Nu skall det alltså vara slut på detta, åtminstone på utfartsvägarna söder om P 18. Vägbredden vid utfarten blir hela 40 m.

Nya vägar i Tofta

Även fyra nya stridsvagnsöverfarter har man asfalterat i området kring gamla förvaltarbostaden där ”Pippi Långstrump” spelades in. Överfarterna går alltså över vägen mellan Kungsladugården och P 18.

Under våren och sommaren har också drygt 7 km ny väg blivit klar ute på Tofta skjutfält.

Byggherre har varit Byggnadskontoret, Gotlands Militärkommando och Nybergs Entreprenad AB. Kontrollant har ing. Bo Ravnell varit.

Minns Ni beskyllningen om höjt betyg på P18?

Gotlänningen 30/8 1968

Furiren på bättre halvan av alla Enköpings-kadetter

Tommy Sundberg, furiren som i våras beskylldes ha fått för höga betyg vi P 18 för att han var förlovad med generalens dotter, fick i går betyg från pansarkadettskolan i Enköping. Han blev klart godkänd och gick ut som nummer 22 av 76 elever. Därmed är han också godkänd att fortsätta sin utbildning och bli reservofficer.

Det var furir Tommy Sundbergs kompanichef, som JO-anmälde generalen och översten på P 18 för att genom påtryckning höjt Sundbergs betyg. Betyget skulle enligt kompanichefen ha höjts från en sexa till en sjua. Därmed kom Tommy Sundberg in på pansarkadettskolan i Enköping. Men nu har alltså Tommy Sundberg fått betyg från kadettskolan och betyget ligger klart över medelbetyget.

Ryssbesöket på Fårö begärs Jo-utrett

Gotlänningen 30/8 1968

Händelserna i Tjeckoslovakien ger enligt vad en person i Vikbolandet anför i en anmälan till JO belägg för att det är minst sagt nödvändigt att söka begränsa skadeverkningarna av det ryska besöket på Fårö förra året.

De militära befästningarna på Fårö visades under förra året för representanter för den ryska militärledningen, konstaterar anmälaren. Med hänsyn till Sveriges neutralitetspolitik borde det i anledning därav ha ålegat områdesbefälhavaren att omedelbart efter visningen vidta sådana åtgärder om omdispositioner av befästningsanläggningarna och den militära bevakningen att vad ryssarna fått se snart därefter inte längre överensstämde med verkligheten.

Han vill nu att JO skall ta ställning till om någon underlåtenhet att trygga landets försvar förekommit. Med hänsyn till sakens natur säger han sig acceptera att han inte får något personligt svar utan att ärendet behandlas under militär sekretess.

”Lützen-dimma” när ”fi” drevs i sjön vid Visby

Gotlänningen 31/8 1968

Det var Lützen-stämning i går (30/8 1968) morse, när fienden skulle kastas i sjön utanför Visby som slutvinjett på den stora militära slutövningen på Gotland.

En fi-stridsvagn hade otur också – den fastnade i ett bottenlöst dike – bilden. Med trots det föga ärorika ödet gjorde den ändå en insats genom att den blockerade vägen för bataljonschefen för de svenskes styrkor…

”Rena Lützen” när fi kastades i havet utanför Visby igår!

-Av OLA SOLLERMAN-

Det var lite av Lützen-stämning över Gotland i går morse, då den stora slutmanövern led mot sitt slut och då den lede fienden skulle kasas i havet strax söder om Visby. Dimman låg tät i skogen, där stridsvagnarna plöjde sig fram i gyttjan. En fiendevagn fastnade i ett lerigt dike och grävde sig bara djupare och djupare i förtvivlade försök att komma loss. Men trots det föga ärorika ödet gjorde stridsvagnen ändå en insats – han blockerade nämligen vägen för den gotländska styrkans bataljonschef!

Fi skulle alltså kastas i sjön. Och de hade knappast någon chans mot den gotländska styrkan, som bestod av 600 man, rustade till tänderna och välutbildat manskap – grabbarna som bara hade någon vecka kvar till muck. Fi å sin sida var vida underlägsen både kvantitativt och kvalitativt. Det var färska rekryter, för första gången ute i stridsvagn under så här fältmässiga former.

Förresten – vad spelade det för roll om det om de var hur vältränade som helst. För som en av: - Det är ändå uppgjort i förväg att vi skall förlora. Men vänta till nästa år, då är vi på segrarsidan!

VI ANFALLER TALLBACKEN!

Fi hade som ett sista desperat försök gått i ställning i en rad nästen längs Toftavägen strax söder om Kungsladugården. Här skulle de försvara sig till siste man. Längre in från land hörde de spridd skottlossning – de svenske närmade sig.

GT träffade fi-chefen i ett av nästena vid stora landsvägen. – här är allt väl och vi har just fått varm choklad, berättade han. Jag har haft kontakt med andra sidan och de har meddelat att de snart anfaller nästan här intill, Tallbacken. De undrade om jag kunde sätta in ett motanfall…

I samma minut borjade granaterna regna över området. Eller rättare sagt – det knatter som skulle föreställa granatnedslag. Fi-chefen störtade bort till nästet. Tallbacken, där anfallet enligt order skulle sättas in. Han ville förstås vara i händelsernas centrum.

VAR DET EN FINT?

Men när han lyckligt anlänt till Tallbacken hände där ingenting. Istället anfölls det näste han just lämnat! De svenske lade ut en rökridå, som ersatte dimman som just lättat. Det smattrade ur röken men vad som hände var svårt att få någon uppfattning om.

-Det var ju bara en pluton som anföll, huvudanfallet kommer nog hit mot Tallbacken som de sagt, menade fi-chefen. Men det kom inget anfall. Plötsligt knastrade det till i radion och någon sade: Övningen avbryts!

Det var ett besked som gladde de värnpliktiga, som legat i busken hela veckan och som nu bara har några dagar kvar i det militära. Men fi lät nästa lite besviken:

-Är det redan slut? Andra år brukar det ju sättas in ett ordentligt anfall, så att vi inte blir jagade ut på Hällarna…

 Så var Gotland rensat från fi även den här gången. Visserligen hade t. ex, Bungenäs fått släppas i fiendehänder av KA 3 men pansar, artillerister och luftvärn från Visby kom till hjälp och återtog näset. Flygfältet i Visby hörde till andra områden som varit i fiendens våld. Men fältet återtogs natten till i går och sedan var det fritt fram för det svenske.

Bo Gunnar Hellström från Etelhem och Bertil Jakobsson, Rone hörde till de nya rekryter som fick agera fi. – på ett ställe skulle vi vinna men sen skulle vi förstås förlora, berättade de. Så är odet för den lede fi…

Spydigt på A 7

Gotlänningen 4/9 1968

Som vanligt på muckarfesterna i artillerihallen var det fler flickor än pojkar, när dansen började. Öns brudar lockades i går (3/9 1968) till Lv 2:s utryckningsfest, med fin dansmusik av Rolf Hermans orkester och toppunderhållning av Rospiggarna.

Även kårens egna förmågor visade sig på styva linan i ett festligt program. De befäl – och de var ganska många – som kom till muckarshowen vred sig av skratt åt de parodier och spydigheter som haglade från scenen. Stabschefen, kapten Bengt Wilsell tackade för sång, musik och kvickheter med blommor åt de medverkande.

250 Ryckte ut. 270 Ryckte in. Vid P 18 i går

Gotlänningen 4/9 1968

Det var stort avbyte vid P 18 i går. Samtidigt som 250 värnpliktiga gladde sig år muck fick i stället 270 nyinryckta sätta igång med sin tjänstgöring.

Regementschefen, överste Gerhard Hjukström, hade alltså fullt upp: först att avtacka de som klarat av sin utbildning och sedan att hälsa de nya välkomna. I bägge fallen erinrade han om de krav svenska folket ställer på försvaret. De nyinryckta ”som nu inträtt som soldater i Svea rikes tjänst” fick också en påminnelse om att ”regementets fana är den samlande symbolen för trohet mot regementet, försvaret och mot vårt land”.

Parad för fanan ”den samlande symbolen för trohet mot regementet, försvaret och vårt land”.

Muck för 250 i går men 270 ryckte in

P 18-översten Gerhard Hjukström avtackade i går c:a 250 värnpliktiga, som nu klarat av sin värnpliktstjänstgöring. Men samtidigt fick han hälsa c:a 270 nyinryckta välkomna och delgav dem ”Krigsmans erinran”.

Till de som myckade (sic) hade översten en hel del lovord. — som jag bedömer det har ni i er utbildning nått så långt som det erfordras för att ni skall motsvara de krav som ställs på soldater i den svenska armén och för att göra er insats för bevarande av den svenska freden och friheten., sade han bl. a.

”Bäste soldaten” i tredje och fjärde kompanierna, Bo Jacobsson, Östergarn och Yngve Eriksson, Norrköping, fick en särskild eloge och var sitt askfat i silver, som skänktes av Kalmar-Ölandskretsen av GRKF.

De nyinryckta erinrades om de krav som svenska folket ställer på försvaret. — Jag lovar er inte en tid av lättja när ni nu inträder som soldater i Svea rikes tjänst sade regementschefen. — Regementets fana är den samlande symbolen för trohet mot regementet, försvaret och vårt land…

”Bästa soldaterna” Bo Jacobsson, Östergarn, 4 komp. och Yngve Eriksson, Norrköping, 3 komp. fick beröm av överste Hjukström och var sin present.

22 ryska loggböcker flöt i land på Fårö

Gotlänningen 4/9 1968

Ett mera ovanligt fynd gjordes av snickare Stig Jonsson, Sudergårda, Fårö, i söndags då han cyklade hem längs badstranden vid Sudersand. Det var en bunt ryska böcker ombunden med snöre. Allt som allt fanns det 22 böcker i bunten och varje bok var på en 200 blad.

Av allt att döma är det loggböcker från ett ryskt fartyg. Fyndet behöver inte sättas i samband med någon olycka utan bunten kan mycket väl ha fallit i sjön.

Fyndet har överlämnats till polisen för vidare utredning.

Östergarns-bo en av årets två bästa soldater på P 18

Gotlands Allehanda 4/9 1968

Överste Gerhard Hjukström tillsammans med fjärde kompaniets bäste soldat, Bo Jakobsson, Östergarn, och tredje kompaniets bäste Yngve Eriksson, Norrköping.

Överste Gerhard Hjukström avtackade på tisdagen 250 pansarsoldater, som nu slutar sin första militärtjänstgöring vid P 18. Att det var en nöjd överste gick inte att ta miste på av det berömmande tal han höll till soldaterna.

— Ni har uppfyllt er uppgift väl den försvarslänk ni tillhör och min förhoppning är att ni skall lyckas lika bra i er civila gärning, sade översten bl. a. Ni slutar er tjänstgöring i en tid där vikten av er insats i försvaret framgår klart och tydligt.

Särskilt mycket beröm fick naturligtvis de två utryckande kompaniernas bästa soldater. För sina prestationer fick Bo Jakobsson, Östergarn, och Yngve Eriksson, Norrköping, motta silveraskfat från regementets kamratförening i Kalmar-Ölandskretsen.

Belönade blev också de två kompaniassistenterna Lars-Olof Johansson och Björn Lundberg. De har varit kompanichefernas närmaste män i speciellt personalfrågor men har också varit översten till hjälp vid många tillfällen.

Avtackningsceremonin inramades av parad för fanan samt musik av militärmusikkåren Med Kungliga Gotlands regementes marsch förstås.

Omedelbart efter avtackningen höll överste Hjukström ”Krigsmans erinran” för de 270 soldater som ryckte in i början av juli och augusti.

Lv-soldater belönades

Gotlänningen 5/9 1968

”Bäste soldat”, en av de sju, var Ivar Norberg, Romakloster, och ”Bäste motorman”, en av de båda, var Gösta Österberg, Nyköping, här tillsammans med överstelöjtnant Uno Engström.

Överstelöjtnant Uno Engström avtackade i går de värnpliktiga från Lv 2, som nu rycker ut efter fullgjord tjänstgöring samt tillönskade dem framgång i deras civila uppgifter

I samband med avtackningen utdelade överstelöjtnant Engström bokpremier till ”Bäste soldat” på varje tropp, varvid följande fick motta bokpremier: Ivar Norberg, Romakloster, Kjell Eriksson, Arkösund, Bo Karlsson, Norrköping, Rolf Jonasson, Visby, Gösta Österberg, Nyköping, John Johansen, Torshälla och Ove Johansson, Björnlunda.

Förbandets ”Bästa motorman”, Göran Johansson, Söderköping, och Gösta Österberg, Nyköping, erhöll FMK diplom jämte check på 50 kronor.

Gotlänningar i topp på Lv 2

Gotlands Allehanda 5/9 1968

Ivar Norberg, Roma och Rolf Jonsson, Visby utsågs till bästa soldater på sina resp. troppar. Här gratuleras de av Lv-chefen överstelöjtnant Uno Engström.

— Det är allas vår förhoppning att ni inte skall behöva använda era militära kunskaper i krig men nu är ni i alla fall väl förberedda om någonting. Överstelöjtnant Uno Engström avtackade två batterier utryckande Lv-soldater på onsdagen. Samtidigt som han framhöll deras betydelse i försvaret önskade han dem också all lycka i deras civila gärningar.

Bokpremier delades ut till ”Bäste soldat” på varje tropp och bland de belönade fanns gotlänningarna Ivar Norberg, Roma och Rolf Jonasson, Visby. De övriga var Kjell Eriksson, Arkösund, Bo Karlsson, Norrköping, Gösta Österberg, Nyköping, John Johansen, Torshälla, och Ove Johansson, Björnlunda.

Diplom och check på 50 kr. gick till förbandets bästa motormän, vilka har varit Göran Johansson, Söderköping och Gösta Österberg, Nyköping.

Ceremonin inramades av parad för standaret och bataljonens marsch spelad av militärmusikkåren.

Vpl frikändes för missfirmelse mot korpral

Gotlänningen 5/9 1968

För missfirmelse stod i går en värnpliktig åtalad på tinget.

— En civil korpral kan man ge hur mycket stryk som helst, hade den värnpliktige sagt till en korpral. Rätten frikände emellertid.

Den värnpliktige dömdes dock för tjänstefel. Han hade fört med sig tjänstefel inom kasernområdet. Han hade dessutom bett en kamrat köpa ut sprit åt sig, själv var den åtalade inte myndig. Domen blev 15 dagars disciplinbot.

Tre värnpliktiga stod åtalade för att ha gått ifrån en krognota. Var och en hade dessutom en del andra åtal för fylleri, tjänstefel och undanhållande. En av de tre hade dessutom stulit en handväska. Han dömdes till 60 dagsböter plus 74 kr. i skadestånd. De andra dömdes till vardera 40 dagsböter.

För ringa misshandel dömdes en värnpliktig till 100 dagsböter och 300 kr. den värnpliktige hade sparkat en yngling. Den åtalade hade dessutom lämnat en beredskapsvakt och varit berusad inom kasernområdet.

20 dagsböter blev domen för undanhållande och tjänstefel.  Den värnpliktige hade varit borta en natt och hoppade över staketet på morgonen, när han skulle in till kasernen.

Okänt plan ”bangade” över Klinte

Gotlänningen 5/9 1968

En bang från ett flygplan som passerade ljudvallen hördes på tisdagen (3/9 1968) över Klintehamn. Efter kontroll visade att inget svenskt plan passerade området vid den tiden och man har inte heller kunnat få reda på varifrån det främmande flygplanet kom.

Sista inskrivningen på ön?

Gotlänningen 6/9 1968

430 gotlänningar ”sorteras”

I går (5/9 1968) påbörjades på Borgen i Visby den för Gotlands del troligen sista inskrivningen av värnpliktiga. Liksom förra året är överstelöjtnant Börje Valinger Strängnäs, ordförande i nämnden. Civila representanter är två trotjänare, nämligen nämndeman Ivar Johansson, som suttit som ordinarie i c:a 20 år och som suppleant i ytterligare 20, samt landstingsman Henric Lewander, närmare 10 år som ordinarie och nästan lika många som suppleant.

De tre skall tillsammans med övriga i nämnden – det är så kallad stor nämnd i år med två läkare och tre psykologer – fördela 430 gotlänningar enligt följande: 140 till P 18, 105 till Lv 2, 100 till KA 3, 75 till A 7, 20 till flottan, 5 till F 2 och 5 till F 13.

Nästa år kommer med all sannolikhet gotlänningar som skall skrivas in att få åka till Solna i två dagar. Man är förvarnade om det på gotländskt håll men ännu fattas det verkställande beslut.

De skulle hem på permission…  Helikopter från Gotland störtade – 10 dödades

Gotlands Folkblad 7/9 1968. Gotlands Allehanda 7/9 1968

Tio man omkom då en marinhelikopter av typ Vertol 107 med tolv man ombord i går (6/9 1968) störtade i vattnet c:a två landmil från Huvudskär i Stockholms skärgård. Helikoptern var på väg från Gotska Sandön med militärer, som skulle resa till fastlandet på permission.
Två skadade har räddats och en död påträffats. Av de nio saknade återfinns sommargotlänningen Jan Carl-Erik du Rietz.

Skeppare Göran Hörlin på räddningskryssaren Helge Ax:son Johnson berättar för TT att det bara finns småbitar kvar av helikoptern på haveriplatsen, däribland bl. a. en söndersliten gummiflotte.
− Det måste ha hänt en ordentlig krasch eller en explosion, säger han.
 
Helikoptern var på väg till Berga helikopterbas då olyckan inträffade. De ombordvarande skulle till fastlandet på permission över veckohelgen.

Den döde som påträffats är förste helikopterföraren flaggstyrman Seth Åke Erland Sundberg, född 1932, Ösmo. De två skadade som räddats är värnpliktige furiren Sven-Olof Ryding, född 1945, Stockholm, och värnpliktige furiren Peter Waldenström, född 1945, Göteborg.

 De bägge skadade vårdas på Karolinska sjukhuset i Stockholm dit de fördes sedan de plockats upp av en annan marinhelikopter av typ Vertol 107. Ryding har fått lungskador och revbensfrakturer. Hans tillstånd är kritiskt och han vårdas i respirator. Waldenström har fått lindrigare skador.

De saknade är av besättningen andre helikopterföraren flaggstyrman Hans Sören Andersson, född 1937, Sorunda, färdmekanikern högbåtsman Jan-Olof Gunnar Westerlund, född 1938, Västerhaninge, hjälpmekanikern värnpliktige Leif Arne Aringsjö, född 1948, Uppsala.

Av de övriga ombordvarande saknas värnpliktige furiren Lars Herman Wästfelt, född 1946, Göteborg, värnpliktige Sten Einar Assmundsson, född 1945, Göteborg, värnpliktige Bengt Göran Löken, född 1946, Göteborg värnpliktige Bengt Åke Persson, född 1946, Veberöd, värnpliktige Kent Dennis Carlund, född 1948, Styrsö, värnpliktige Jan Carl-Erik du Rietz, född 1945, Karlskrona.

Helikopterbasen i Berga slog larm då maskinen inte hört av sig per radio vid den tid då den beräknades landa i Berga. Helikoptern själv sände inte ut någon nödsignal.

Helikoptern funnen på 100 m djup?

Gotlands Folkblad 7/9 1968

− Det är möjligt att vi lokaliserat vraket efter den störtade helikoptern, men vi är inte helt säkra, förklarade chefen på bärgningsfartyget Belos, kommendörkapten Bo Cassel, vid ett radiosamtal med TT på fredagskvällen. (6/9 1968)
− Vi har ankrat intill den plats där vi tror att vraket ligger. Djupet är drygt 110 meter och för stort för dykare
− Vi kommer att fortsätta alla tillgängliga hjälpmedel för att säkert lokalisera och lyfta vraket, sade kommendörkapten Cassel.
Räddningskryssaren Helge Ax:son Johnson stannar också på platsen över natten.

”Plötsligt höll jag mig fast vid en vrakspillra”

Gotlands Folkblad 7/9 1968. Gotlands Allehanda 7/9 1968

STOCKHOLM (TT). – Jag satt och halvslumrade när jag plötsligt fick en hisnande känsla och förstod att något var galet. Sedan minns jag bara att jag låg och klamrade mig fast vid en vrakspillra.
Det var 22-årige värnpliktige furiren Peter Waldenström som berättar för TT. Han har bandage kring ögonen och på benen, där han har skärsår. Det är dock ingen fara med honom.
− Det var inte lägre någon nyhet att flyga för mig så jag satt och slöade. Så fick jag den hisnande känslan och så låg jag plötsligt i vattnet. Jag tog mig upp till ytan och sommade (sic) fram till en vrakdel. Jag hade i huvudet att man flyter bäst om man tar tag i något.
− Såg du något till kamraterna i helikoptern?
− Nej. Det tänkte jag aldrig på. Över huvud taget är mina minnesbilder från den stunden i vattnet mycket diffusa och jag vet inte hur länge jag låg där.
− Trodde du att du skulle räddas?
− Ja, jag kände till räddningsorganisationen och förstod att man omedelbart skulle börja leta. Men det var en skön känsla när helikoptern kom och kastade ut en krans.
− Var det svårt att ta sig upp ur vattnet?
Nej, det gick lätt. Jag har inte heller en aning om hur jag tog mig ur helikoptern. Det är möjligt att jag fick något slags chock för jag har mycket svårt att minnas vad som hände i vattnet.

Gotländsk livräddare var snabbt på platsen

Gotlands Allehanda 7/9 1968

Vi var på platsen mindre än en timme efter larmet om helikopterolyckan, berättar skeppare Göran Hörlin på räddningskryssaren Helge Ax:son Johnson vid ett radiosamtal med TT.
Vi fick larmet via Stockholm radio och från helikopterdivisionen på Berga.
Det måste ha hänt en ordentlig krasch eller explosion av något slag. På platsen fanns bara småbitar av helikoptern och vi har tagit ombord en mängd av dessa.

En helikopter tog upp två överlevande och en omkommen. Helikoptern som var på platsen en halvtimme efter olyckan förde in dem till örlogsstationen på Berga. Vi kom dit till olycksplatsen vid 12-tiden och vi har inte någon mer överlevande eller någon omkommen, berättar skeppare Hörlin.

Det kommer upp rätt mycket olja. Djupet på platsen är ungefär 100 meter. Man bör kunna gå ner med tunga dykare.
En av flygvapnets helikoptrar, som är för räddningstjänst är stationerad i Visby, gick på fredagsmorgonen till Barkarby för besättningsbyte. På återvägen till Visby deltog man i spaningarna efter den förolyckade helikoptern.
− Det är ganska lönlöst att på ett tidigt stadium spekulera över olycksorsaken, säger chefen för första helikopterdivisionen i Hårsfjärden kommendörkapten Gunnar Hallin. Det enda som är uppenbart är att helikopterns slagit i vattnet mycket kraftigt, eftersom splitter finns över en stor yta, och att det skett oerhört hastigt eftersom radioförbindelsen bröts så oförberett.
− Det närmast till hands liggande är väl att piloten förlorat manöverförmågan på grund av ett materiellt fel som inte kunnat upptäckas vid den sedvanliga ytterst noggranna kontrollen av maskinen före start, fortsätter kommendörkapten Hallin.
− Den förolyckade helikoptern inköptes för fyra år sedan och tillhörde den allra modernaste versionen av Vertol 107. Dess prestanda är drygt 220 km/tim och lastförmågan är bortåt 4 ton.
Att helikoptern splittrats i många delar behöver inte innebära att den exploderade i luften, betonar kommendörkapten Hallin. Vid nedslaget mot vattnet i mycket hög hastighet kan en alldeles hel maskin totalt knäckas.

Tillverkare av typen Vertol 107 är Boeing i USA

Gotlands Allehanda 7/9 1968

Tillverkare av typen Vertol 107 är Boeing i USA. Vertol har en tomvikt på 4.900 kg. Normal maximal flygvikt är 8.000 kg. med tillåten övervikt på upp till nästan 10.000 kg. Den totala lyftförmågan är 4-5 ton, vilket innebär att helikoptern kan lyfta en tom ”systermaskin”.
Då svenska flygvapnet köpte in en serie om tio sådana helikoptrar för 15 år sedan ingick i beställningen det villkoret att de svenska exemplaren skulle ha extra stora bränsletankar, som medger en flygtid på fem timmar.
Vertol 107 har två turbinmotorer om vardera 1.250 hk. Det ger en marschfart på 240 km/tim. Motorerna är kopplade till en gemensam växellåda som möjliggör att de båda rotorerna kan drivas av endera eller bägge motorerna. Det innebär att man har full tvåmotorsäkerhet såtillvida att helikoptern kan hålla sig i luften med enbart en motor – en viktig säkerhetsfaktor vid längre överhavsflygningar.

Ännu inga resultat av svepningar efter störtade helikoptern

Gotlands Folkblad 9/9 1968

Fortsatt svepning och draggning på haveriplatsen för helikopterolyckan i fredags sydost Huvudskär i Stockholms skärgård hade på söndagseftermiddagen ännu inte gett något resultat.

Efter oavbruten verksamhet under två dygn beslöt spaningsledningen inom ostkustens örlogsbas att göra ett uppehåll i svepningen till måndag då nya svepmaterial väntas.

På måndag skall minsvepare ur kustflottans sjätte minröjningsavdelning genomföra fortsatt svepning med de nya svepmaterialen inom ett av bärgningsfartyget Belos utbojat område, upplyste marinens pressavdelning.
Svepningen kommer också att utföras med en ny specialtrål. Det stora djupet på omkring 120 m. inom det aktuella området liksom besvärliga ström- och bottenförhållanden försvårar arbetet. Kontinuerlig övervakning av haveriplatsen sker från söndagseftermiddagen till måndag morgon av marinens helikoptrar och livräddningskryssaren Helge Axelsson Johnson. För övrigt forsätter haverikommissionen den tekniska utredningen. Vid sidan av svensk expertis deltar även experter från helikoptertillverkaren Boeing Vertol.

Slaget om Hörsne slutet för 2.000 övande gubbar

Gotlänningen 9/9 1968

— Thomas Gottfridsson —

Gotlandskriget är slut. ”Slaget om Hörsne” i går eftermiddag var klimax på övningen. Då hade c:a 2.000 ”repgubbar” från i huvudsak P 18 och A 7 varit i krig sedan i lördags. (5/9 1968) Nu på fredag och lördag är det utryckning för de repinkallade. De har legat inne sedan den 23/9. En kort men intensiv period. Många har t. o. m. fått omskola sig på nya vapen.

Fälttjänstövningen som i går avslutades med att A och B-styrkorna drabbade samman i Hörsne var ett s. k. examensprov för den repinkallade. De rep-inkallade var A-styrkan och alltså de som skulle försvara ö från en luftlandsatt fiende (B-styrkan).

Tidigare hade ”de våra” med stor framgång (som vanligt) bekämpat landstigande fiender vid Tjelders och luftlandsatta i Tingstädetrakten.

Skolbarnen i Hörsne hade fått ”ledigt” i går eftermiddag för att titta på ”slaget om Hörsne” vid de rep-inkallades stora slutmanöver. Här ser de en fordonskolonn gå fram längs vägen.

Natten mellan måndag och tisdag hade soldaterna fått sova några timmar i väntan på förflyttning från Tjelders till Hörs, där alltså den slutliga sammandrabbningen ägde rum i går vid 16-tiden.

Bataljonschefen, major Lars Nohlgren, valde att gå mot Hörsne kyrka på en norr- och söderväg, för att liksom ta ”fi” i en griptång. Luftlandsatt fiende fanns alltså i dalgången vid Hörsne kyrka.

Pansarbataljonen som bl. a. innehåller två stridsvagnskompanier – understöddes vid anfallet av en haubitsbataljon från A 7.

Vid framryckningen från Tjelders till Hörsne spelade man att bron söder om Vallstena kyrka var sprängd. Ingenjörstrupper sattes in och på 55 (!) minuter hade de byggt upp en ny vid sidan om den sprängda. En liten trafikstockning kunde dock inte förhindras.

Här gäller det att hålla tungan rätt i mun. En KP-bil tar sig över en bro byggd av ingenjörstrupper.

Översterna Hjukström (P 18) och Deutgen (A 7) fanns på plats och verkade ganska nöjda. Lite för långa förberedelsetider kanske, tyckte överste Deutgen.

- Men major Nohlgren är en försiktig man, han vill ha allt klart innan anfallet sätts igång, kommenterade övningsledningen.

Övningen har hela tiden gynnats av bra väder och ledare har tjänsteförrättande militärkommandochefen, överste Tore Deutgen, varit. Biträdande övningsledare: Övl. Erik Jarneberg och major Bengt Samelius.

Slutligen har övningsledningen att påpeka att de som råkat ut för markskador o. d. skall ringa militärkommandostaben och meddela detta.

Trafikolycka vid möte mellan militärkolonner

Gotlänningen 9/9 1968

Två militärkolonner möttes på vägen mellan Bäl och Vallstena i går och resultatet blev att tre KP-bilar åkte ner i diket och två män fördes till A 7:s sjukstuga.

Vägen där olyckan inträffade är 4,40 m. bred. En kolonn med KP-bilar kom och körde mot Bäl, då de mötte en militärkolonn med traktorer och tolkande cyklister. På en sträcka av 300 meter åkte tre KP-bilar ner i diket, som var 1,40 m. djupt.

 På A 7:s sjukstuga uppgav man emellertid att de två militärerna mådde väl.

Hedersam förlust för KA 3 i final

Gotlands Allehanda 11/9 1968

KA 3 gjorde mycket väl ifrån sig i gårdagens marina fotbollsfinal mot starka KA 4 från Göteborg. Det blev en hedersam förlust med 0–1 (0–1) i en juste och mycket trevlig match.

Göteborgarnas segermål kom efter bara 7–8 minuters spel. Gotlands kustartillerister hade sedan flera chanser till kvittering. Denna uteblev dock trots tappra försök.

Det var mycket starkt av lilla KA 3 att slå sig fram till den här finalen. En av anledningarna till att det gått så bra är lagledaren Sven Björnlund, Sven har lagt ned ett jättearbete. Inför den här finalen hade man även träningsläger på dagarna vilket bevisar att även förbandschefen varit välvilligt inställd.

KA 3:s bästa spelare var backen Mats Edman (Garda/När) samt Gustaf du Rietz och Anders Pettersson (bägge Fårösund). En mycket stark match gjorde även Leif ”Kula” Karlström som målvakt. I vanliga fall spelar han inner i Othem. Det var en nödlösning som slog verkligen bra ut.

Det ryktades att landslagsbacken Hasse Sellander skulle ha varit med i KA 4. Ryktet talade dock osanning.

Kenneth Carlsson dömde bra. Finalen var festligt inramad med bland annat militärmusikkåren.

-LASSEMAN-

18 transportbåtar beställda hos KA

Gotlands Allehanda 11/9 1968

Marinvarvet, Fårösund, har av Försvarets materielverk erhållit beställning på 18 transportbåtar för kustartilleriet att levereras under 1969 och 1970, enligt vad varvschef Olof Bergelin omtalar. Ordersumman är drygt 2,5 miljoner kronor. Båtarna skall byggas i lättmetall och är 10 meter långa. Framdrivningsmaskineri, Penta alternativt Scania med utombordsdrev, medger en fart överstigande 20 knop.

Varvet har tidigare byggt ett fyrtiotal båtar för kustartilleriet men detta är första serien i lättmetall, ett material som börjar bli allt vanligare på sjön. Beställningen innebär att bottenbeläggning finns vid de flesta av varvets avdelningar till och med 1970. Nyanställning av kompetenta lättmetallsvetsare kan bli aktuell.

83-åring med på A 7:s och Lv 2:s kamratfest

Gotlänningen 12/9 1968

Kulbanan var hög på Hemse hotell på lördagskvällen. (9/9 1968) Sjuttiotalet artillerikamrater, inklusive damer, med lavettbenen förankrade i A 7 och Lv 2 hade siktat in sig på GAS och nedlade ett försvarligt antal. Till källarmästarens och ”skaffarmors” ovanskliga ära smordes kalasmekanismen grundligt, och Jakobssons civilmilitära musikkorps lade sedan hela förbandet i skarp fysisk träning in på småtimmarna. A 7-chefen, översten Tore Deutgen var riktare för kvällen, medan kamratföreningens vice ordförande, Anders Dahlgren tjänstgjorde som mekanismskötare och svarade för kampsånger och munexercis. Förvaltare Henry Martinger skötte med sedvanlig brio laddningsövningar och träpluggar. Äldst i reservmanskapet var John Hansson, 83, ännu rak i ryggen, och bland sjuttiåringarna stormade nog Dahlby med den hetast viljan; svansade horisonten runt varv på varv.

Det är osäkert om A 7 eller Lv 2 träffar bäst. Träffar bäst gör de i alla händelser!

A. D-n.

Danskt flottbesök av 200 man i Visby

Gotlänningen 14/9 1968

Chefen för skolledningen, kommendör J. Elving visiterar sina trupper ombord på ”Møen” innan han går iland i Visby.

I dagarna tre upplever Visby ett flottbesök från Danmark. Kl. 10 i går (13/9 1968) förmiddag kom nämligen fem danska fartyg in i Visby hamn, med minläggaren ”Møen” i spetsen. I dess kölvatten följde två bevakningsbåtar och två större segelbåtar.

Sammanlagt uppgår besättningen på de fem båtarna till c:a 200 man. Besöket är ett rent rutinbesök av det ”lättare” slaget.

Värd för besöket är chefen för MKG, generalmajor K-G Brandberg och förbindelseofficer är kapten Ulf Norin.

Danskarna kommer närmast från övningar kring Bornholm och är på väg till en ”dansk vecka” i Helsingfors.

– Anledningen till besöket är till stor del beroende av att danskarna är på väg till ”sin” vecka i Helsingfors och då passar på att göra detta mellanstick här på ön, omtalar kapten Norin.

Fartyget förtöjde i Visby hamn omkr. kl. 10, då danska konsuln i Visby, konsul Kolmodin embarkerade ”Møen” för en kortare visitation.

Chefen för den danska skolledningen, kommendör J. Elving avlade därefter besök hos en rad myndighetspersoner i Visby.

Minutläggare i världsklass gör dansk flottbesök i stan

Gotlands Allehanda 14/9 1968

Visby har danskt örlogsbesök i helgen. Det innebär också besök av en världens största minutläggare, ”Møen” (bilden). Tillsammans med två bevakningsfartyg och två segelfarkoster kom Møen till Gotland på fredagsförmiddagen. (13/9 1968) C:a 250 man medföljde konvojen av skolfartyg. De skall titta på Gotland rundturs-vis innan de på söndagen styr vidare mot Helsingfors. På fredagen gjorde bl. a.  landshövding Martin Wahlbäck, biskop Olof Herrlin, generalmajor K. G. Brandberg, överstelöjtnant Erik Jarneberg, överste Tore Deutgen och stadsfullmäktiges ordf. Fred Henningson svarsbesök ombord.

Møen är en av världens fem största minutläggare. Hon byggdes 1963, är 77 m. lång och är på 1900 ton när hon är fullastad. Fartyget kan ta upp till 400 minor. Chef ombord är örlogskapten M. Telling. Chefen för danska sjökrigsskolan, kommendör J. Elving är divisionschef. Han avlade under förmiddagen besök hos ovan nämnda, som i sin tur gjorde svarsbesök på eftermiddagen. På fredagskvällen var det också mottagning på fartyget för särskilt inbjudna gäster.

Møen med sällskap kommer närmast från Bornholm. På söndag fortsätter man med destination Finland, där ”dansk vecka” pågår i Helsingfors. Dit kommer bl. a. också danska tronföljerskan prinsessan Margarete att infinna sig.

A 7:s kamratförening invigde ett museum

Gotlands Allehanda 14/9 1968

På modellen från 1880 vilken ännu var i bruk 1966 vänderöverste Tore Deutgen på kartuschremmen som satt aviga. Fru Kally Johansson, Visby, ser på.

Kamratföreningen vid A 7 och Lv 2 hade under torsdagskvällen (12/9 1968) sitt årsmöte i A 7:s underofficersmäss. Överste Tore Deutgen, som ledde förhandlingarna, omvaldes till ordförande ännu ett år. Han fick även mottaga De svenska militära kamratföreningarnas samarbetskommittés förtjänstmedalj.

Kamratföreningen invigde också ett litet men verkligen förnämligt museum med uniformer från A 7 och Lv 2. Där hängde gott om gamla fina uniformer för såväl vardags som ”bäst”, bl. a. en rad uniformer skänkta av general Kling. Men det saknas dockor och herrbetjänter att hänga alla vackra uniformerna på. Just nu hänger de på spikar kring väggar och utställningsmontrar.

Tavlor och fotografier finns det gott om och kanske det förnämsta av allt, en musikmapp i original som innehåller artillerikårens paradmarsch i sitt ursprungliga skick.

Där finns protokollsboken från krigsrätten av år 1817 och handskrivna examenspunkter för officerare för år 1798. Bland rariteterna finns också en kartuschrem från 1823 men där saknas en kartuschväska som skall sitta fast på remmen. Den innehöll ammunition till den revolver som officeren har.

Efter mötet och invigningen samlades deltagarna med damer för att avnjuta torsdagsärtorna med varm punsch och pannkaka i A 7:s matsal.

Till styrelse valdes ordf. överste Tore Deutgen, sekr. förvaltare Erik Allin, kassör förvaltare Henry Martinger. Ledamöter: Överste Uno Bergström, inspektör Sven Nordberg, rustmästare Axel Rodlert, herr Herman Aldervik, lantbrukare Bo Gustaf Sorby, rustmästare Åke Sangéus, styckjunkare Knur Eklund och herr Inge Karlsson.

Revisorer är löjtnanterna Karl Thörngren och Conrad Hultberg.

Hemvärnet på ön får chefsinstruktör

Gotlands Allehanda 16/9 1968

På förslag av hemvärnsofficeren har chefen för Gotlands Militärkommando beslutat om vissa ändringar i hemvärnets utbildningsorganisation inför det kommande utbildningsåret. Bland annat kommer öns hemvärnsområden sammanföras i distrikt med en yrkesmilitär som chefsinstruktör i varje. Denne får som en viktig uppgift vid sidan av den rena instruktörsverksamheten uppdraget att försöka stimulera rekryteringen, öka självverksamheten inom respektive områden samt förbättra samverkan med lottor och samariter.

I planerna ingår att hemvärnsbefäl och kunniga hemvärnsmän och samariter i större utsträckning än hittills får fungera som instruktörer i olika utbildningsgrenar. Som alla vet, har självverksamheten, ansvar och initiativ mycket stor betydelse inom all frivillig verksamhet, vilket hemvärnsofficeren i sin planering av den kommande verksamheten velat understryka.

Till chefsinstruktör inom det norra distriktet omfattande Tingstäde, Slite, Lärbro, Hangvar, Bunge och Fårö har utsetts hr Curt Sjölin. Lärbro och Hangvar hvo håller sin första sammankomst för säsongen onsdagen den 18 september i f. d. kommunalhuset i Lärbro. Denna sammankomst som har en mer orienterade karaktär kommer under hösten att följas av en kvällsövning med vapenkunskap på programmet och en söndagsövning som kulminerar i en övning mellan grupperna i stridsskjutning. För övriga områden inom distriktet är liknande övningar planerade och kallelse till (en) första övning sker med annons.

Till den första sammankomsten som omfattar orientering om verksamheten, förevisning av vapen (bl. a. den nya automatkarbinen), film och kaffe inbjudas av frivillig försvarsverksamhet intresserade män och kvinnor.

Helikoptersvepningar upptagna

Gotlänningen 17/9 1968

Belos och minsveparna tog på måndagen (16/9 1968) åter upp svepningsarbetet efter den försvunna helikoptern, meddelar marinstaben. Den trål som tillverkats på ostkustens örlogsbas under veckoslutet har nu satts in i arbetet.

Tidig tisdag morgon skall några fiskare från Yxlö pröva en annan specialtillverkad trål – också den gjord vid örlogsbasen.

Öns nye general på besök

Gotlands Allehanda 18/9 1968

Överste Fredrik Löwenhielm, arméinspektör vid östra militärområdesstaben, besökte på tisdagen sin nya arbetsplats,  d. v. s. Gotlands militärkommando, där han som nyutnämnd generalmajor blir chef från första oktober. Han sammanträffade med sin företrädare, generalmajor K. G. Brandberg och informerade sig om en del frågor som hänger samman med den nya tjänsten.

En stor del av dagen måste han emellertid ägna åt en helt annan uppgift – nämligen att söka en våning. Den uppgiften lyckades.

Han tackar för god hjälp. General Brandberg tar avsked efter fem år på Gotland

Gotlänningen 20/9 1968

Generalmajor K. G. Brandberg tackar befälet på A 7 för god hjälp under fem gotländska år. Närmast kameran syns rustmästarna Larsson, Sangéus och Wahlqvist.

General Brandberg tar avsked efter fem år på Gotland

General K. G. Brandberg tog i går avsked av militärkommando och började med Gotlands kustartilleriförsvar och kustartillerikår, fortsatte med intendenturförvaltningen i Tingstäde och F 13 G, Tygförvaltningens och verkstadsförvaltningens personal, A 7, Lv 2,  och P 18. I dag tar han avsked av representanter för frivilligorganisationerna, stabspersonalen, byggnadskontorets MKG personal samt Tingstäde radio.

General Brandberg kan summera fem positiva år gutaår

- Av STIG JONSSON –

Efter fem år som militärkommandochef på Gotland tillträder den 1 oktober general K. G. Brandberg befattningen som rikshemvärnschef. Finge han ett lika effektivt och lättrekryterat hemvärn i hela riket som Gotlands, då vore bekymren små,  anser han, men framför allt i storstäderna är ju rekryteringssvårigheterna betydande.

Det mesta har för övrigt varit bra på Gotland. Gotlänningen är toppen och rättfram. Han är kanske inte så snabb i vändningarna men han är pålitlig och det han åtar sig blir ordentligt gjort.

Den frie bonden som vet sitt värde bor kvar i gotlänningen och någon gång har det kanske känts besvärande för militären i fråga om markskador o. d., men samtidigt är han resonlig och söker inte sak i oträngt mål. Samarbetet mellan militären och det civila Gotland har därför i allmänhet varit mycket gott.

Det är som synes ett utomordentligt gott betyg den avgående militärkommandochefen ger den gotländska befolkningen. Tilläggas bör dock att ett gott samarbete förutsätter lika god vilja från båda hållen och därför har gotlänningarna all anledning att returnera de uppskattande orden till K. G. Brandberg.

Lottor flyttar

För en militär är naturligt den stora försvarsviljan på Gotland mycket stimulerande, säger general Brandberg. Vi har som sagt inga bekymmer med rekryteringen till hemvärnet lika litet som till rödakorsverksamheten och frivilliga bilkåren. Endast på lottasidan förekommer en del luckor i organisationen, men det hänger främst samman med att många yngre lottor flyttar till fastlandet, ofta i sällskap med unga män som gjort sin värnplikt på Gotland.

Av stor betydelse för rekryteringen till frivilligförsvaret inte bara på Gotland utan i hela landet är givetvis de skolor vi har i Bunge, på Fårö och Blåhäll. Fårölägret har ju varit i farozonen, men jag tror vi får behålla det, berättar general Brandberg. En resa lockar de flesta och därför har de gotländska skolorna också ur rekryteringssynpunkt stort värde.

Flera resor

Fullt lika lockande är kanske inte Gotland för de värnpliktiga, men det hänger främst samman med de dyra resorna. Vi gjorde häromåret framstötar för att ge de värnpliktiga på Gotland och i Norrland flera fria resor än de fem som nu utgår. Den gången fick vi inte gehör för våra krav, men nu förefaller det finnas vissa möjligheter till tio fria resor, som det motionerats om i riksdagen, säger general Brandberg.

Viktig ö

Med eller utan fria resor bör soldaterna dock veta att det är ett för vårt land viktigt område de utbildas att försvara. I den nya försvarsordningen nämns Gotland särskilt, och de prutningar som här gjorts är inte av den storleksordningen att de på allvar nedsätter försvarskraften. Övningshallen på Lv kom i kläm vid den förra reduktionen och försenades i tre år, men nu begär man att få bygga den. P 18 korthållsbana får också vänta, men i stort sett sker förbättringarna i takt som visar att man inser nödvändigheten av ett starkt försvar på Gotland.

Mycket pengar har också investerats i fasta anläggningar på ön under senare år inte minste genom I 18:s övergång till pansarregemente.

Diskussionen om A 7:s flyttning lär bli diskussion länge än, tror general Brandberg. En sådan kostar mycket pengar och även om det finns olägenheter med den nuvarande förläggningen, så är det så stora att de motiverar flyttningskostnaderna. Den samverkan som förekommer mellan det rörliga artilleriet, luftvärnet och pansarvapnet ger också en del fördelar med en så koncentrerad förläggning.

Regementena betyder givetvis också en hel del för staden. Ännu mycket mera betyder dock KA 3 för Fårösund, och general Brandberg anser att man även här för framtiden har rätt förläggningsort. KA 3 har ju sina främsta uppgifter på norra Gotland och försvaret gäller till övervägande del fasta anläggningar.

Stocksund nästa

I fortsättningen kommer general Brandberg att ha sin fasta boplats i Stocksund. Men klart är att en rikshemvärnschef endast undantagsvis får ägna sig åt sin egen hemorts försvar. Hans arbetsplats blir hela landet, och här på Gotland vill vi ju gärna och ofta få återse den omtyckte militärkommandochefen som bör ha utsikt att bli en lika uppskattad rikshemvärnschef.

Underofficerare dömdes för salva på sidan om båt

Gotlands Allehanda 25/9 1968

En rustmästare och en fanjunkare, som åtalats för tjänstefel sedan de med en kulspruta från en ställning på stranden i Tofta skjutit 50-talet skott 150 meter på sidorna om en båt med 2 man ombord, fick i går sin dom i häradsrätten. Det blev 10 dagars disciplinbot för den ene och 12 dagars disciplinbot för den andre. Den senare hade också åtalats för att han en gång inte stannat före utfart på huvudled.

Båten, som männen sköt på sidan om, befann sig utanför stranden, 700 m från den plats där de stod med kulsprutan. Båten hade kommit in i säkerhetszonen och därvid hade man måst avbryta  pågående skjutövningar. Man hade svårt att få kontakt med båten på något sätt. De båda dömda förklarade, att de skjutit (på 150 m:s säkerhetsavstånd från båten) för att skjuta in ett nytt område för en ändrad skjutövning. Båten hindrade den skjutövning som pågått.

Åklagaren gjorde gällande, att männen skjutit för att få bort båten, som hindrade skjutningarna. Sådan skjutning är lagstridig.

Efter det att de två avlossat kulsprutesalvan försvann också båten från området.

Var beredda på flyg-buller. Stora övningar vid Gotland

Gotlands Allehanda 25/9 1968

För att mäta beredskapens effektivitet hålls en större flygstridsövning i Sverige i tre dagar fr. o. m. söndag. (30/9 1968) Området som berörs går från Uppsala i norr till Ystad i söder samt från Arboga till Gotland, meddelar flygstaben. En förövning hålls från onsdag till lördag.

Allmänheten utsätts under övningsperioden mer än vanlig för bullerstörningar, dels genom att baser som i vanliga fall inte utnyttjas av krigsflygplan, dels för att flygning på ovanligt låg höjd skall övas.

−All berörd personal har order att i största möjliga utsträckning undvika störande buller. Flygvapnet måste dock för sin beredskap hålla krigsmässiga övningar av detta slag, framhåller flygstaben.

I Stockholm blir bostadsområdena vid Barkarby och Tullinge mer utsatta för störningar än normalt.

I Västmanland stängs E 18 inom Västerås östra delar av för flygplansbogsering på c:a en mil under vissa perioder av övningsdagarna.

Flygövningar över Gotland

Gotlänningen 25/9 1968

För att mäta beredskapens effektivitet hålla en större flygstridsövning i Sverige i tre dagar fr. o. m. söndag, (29/9 1968) området som berörs går från Uppsala i norr till Ystad i söder. En förövning hålls från onsdag till lördag.

Allmänheten utsätts under övningsperioden mer än vanligt för bullerstörningar, dels genom att baser som i vanliga fall inte utnyttjas av krigsflygplan tas i bruk, dels för att flygning på låg höjd skall övas.

- All berörd personal har order att i största möjliga utsträckning undvika störande buller. Flygvapnet måste dock för sin beredskap hålla krigsmässiga övningar av detta slag, framhåller flygstaben.

I Stockholm blir bostadsområdena vid Barkarby och Tullinge mer utsatta för störningar än normalt.

I Västmanlands stängs E 18 inom Västerås östra delar av för flygplansbogsering på c:a en mil under vissas perioder av övningsdagarna.

Värnpliktiga välkomnades till Visby

Gotlänningen 27/9 1968

Tyvärr hade inte så många FLICKOR och pojkar kommit till Borgen på torsdagskvällen (26/9 1968) för att välkomna nyinryckta värnpliktiga fastän man vädjade i annons om den saken. Stadens föreningar presenterades för grabbarna och man talade var och en för sin förening. Senare på kvällen blev det dans till gotlandsbandet Metronomers.

Kjell Svensson från Värnamo såg ut att trivas. Han ligger på fjärde kompaniet, A 7 och bekantar sig med visbyflickorna fr. v. Agnetha Nilsson, Dagmar Claesson och Ingela Pettersson.

Därför har de bullrat över ön i drygt en vecka

Gotlänningen 2/10 1968

Största FLYG övningen

Det har bullrat en hel del över Visby den senaste veckan nu skall det dock bli slut på detta.

En av de största flygövningarna som någonsin hållits i Sverige – den största som berört Gotland – börjar nämligen lida mot sitt slut. Torsdag morgon avblåses övningen. Visbyborna kan andas ut – nu blir det ingen avbruten nattsömn längre.

-Fast visbyborna klagar inte så mycket som de på fastlandet. Säger kapten P-O Nilsson, som är chef för visbybasen.

STÖRSTA FLYGÖVNINGEN PÅ GOTLAND

har bullrat i åtta dagar

I morgon bitti avblåses den största flygövning som någonsin berört Gotland (Ö-68). Sedan den 25 september har dessa stora övningar varit igång.

Övningsområdet omfattar i stort ett område från Uppsala i norr till Ronneby i söder och i väster begränsat av en linje Arboga-Ystad. Österut ligger Gotland som gräns.

Bullret är naturligtvis en faktor i det här sammanhanget. Husmödrar m. fl. i Visby har den senaste tiden ringt till övningsledningen och klagat på bullret som naturligtvis är oundvikligt.

Gotlänningar bäst…

-Men gotlänningarna ä betydligt mer förstående än de på fastlandet, säger kapten P-O Nilsson – känt TV-ansikte och världsmästare i  flygfemkamp – som är chef för Visby-basen. På fastlandet är civilbefolkningen rent jäklig på att klaga.

-Det här är ett av  av det största pådrag som flygvapnet i Sverige någonsin gjort. Vi måste få öva oss så realistiskt som möjligt. Bullret är helt enkelt oundvikligt, säger kapten Nilsson.

Nattsömnen har naturligtvis störts för en hel del visbybor den senaste tiden, men natten mellan torsdag och fredag skall alla åter få lugn och ro.

Även de som är mycket vana vid flygövningar kan ibland tycka att att det blir för mycket buller. Markpersonalen, som tillhör F 13, håller för öronen…

12.000 man!

Sammanlagt deltar i övningen 350 flygplan och cirka 12.000 man! Med flygvapnet samgrupperas enheter ur armén och marinen. Även frivillig personal deltar, c:a 500, främst flyglottor och FBU-personal.

Visbybasens huvudsakliga uppgift är att förse de stridande enheterna med mål. Övningsområdet är indelat i tre delar – södra, norra och mellersta – där Gotland tillhör det mellersta. Norr- och söderområdet strider mot varandra.

-Söndagsdygnet hade vi en landning var 7:e minut här på visbyfältet, vilket inte är dåligt för en sådan liten bas, omtalar, kapten Nilsson vidare.

Huvudsakliga uppgiften för markpersonalen på visbybasen är tankning av planen. Ibland kan de få gå och vänta i timmar på att något skall hända, men så plötsligt ”smäller det till” och ett par divisioner A 32 Lansen vill ha 1000 liter bränsle var. Då gäller det verkligen ”snabba ryck”. På 6 minuter (!) tankar en division.

-Utlänningarna är mycket imponerade av denna snabbhet. Nästan 9 % av den personal som sköter tankningen är ju förstaårsrekryter, berättar kapten Nilsson.

GT var med då två divisioner igår gick ner för snabbtankning på visbybasen och kan verkligen intyga med vilken snabbhet allt gick.

Bullrade förskräckligt gjorde det naturligtvis, men inte klagade de värnpliktiga…

Längre startbana…

Någon olycka liknande den som inträffade vid F 10 i Ängelholm (se nedan) då ett plan vid starten fattade eld, har man dessbättre inte varit ute för. Besättningen undkom dock helt oskadd..

Startbanan här i Visby är något för kort.

-Vi skulle behöva 500 meter längre bana. Då skulle inte tillsatsmotorn – vilket åstadkommer det mesta i bullerväg – behövas användas, berättar kapten Nilsson.

På Gotland deltar c:a 250 man i övningen. Övningsledningen är förlagd till en bas i Östergötland.

Stor beredskap

En Vertolhelikopter finns ständigt stationerad vid visbybasen om någon olycka skulle inträffa, dessutom har man brandbil nära tillgänglig vid varje tankning. Allt är alltså i högsta beredskap.

-Vi ser fram emot den dagen då vi får vertolplanen (sic), då behöver vi inte längre ha några bekymmer med startbanor o. dyl., slutar kapten Nilsson. Vertolplanen (sic) startar och landar rakt upp.

Text: Thomas Gottfridsson

Bilder: Gunnar Källberg

Nu drillas repgubbarna på Tofta. Stridsskjutning i går – manöver i dag!

Gotlänningen 5/10 1968

DE KRIGAR…

I går kämpade repsoldaterna på Tofta med stridsskjutning. I dag brakar stora slutmanövern igång. Gårdagens stridsskjutning var av jätteformat och överste Gerhard Hjukström var nöjd med soldaternas insatser. Nu hoppas man på lika gott betyg efter slutmanövern.

Granater över Sudret när artilleriet repövade

Slutmanövern inleds i dag

Det har haglat artillerigranater över Sudret i veckan. Kors och tvärs har projektilerna visslat fram mot olika mål från Nisseviken och Näsudden i norr till Barshageudd i Sundre i söder. Men även om granatregnet dundrat ner på Gotlands absolut sydligaste udde har Hoburgsgubben inte behövt vara rädd att förlora sin näsa. Repbataljonen från A 7 har nämligen skött sina uppgifter med glans och bl. a. gett belägg för att de nya tekniska hjälpmedel, som kommit till användning vid övningen, är till god nytta för att få elden att snabbt ligga rätt i målen.

Det var också tack vare träffsäkerheten som fienden kunde kastas tillbaka i havet vid Barshageudd. Dessförinnan hade andra fientliga landstigningar och luftlandsättningar bekämpats av bataljonens tre batterier. En av anledningarna att övningen förlagts just till det smala Sudret var att batterierna skulle få pröva på att bekämpa ett mål vid en kust och sedan snabbt kunna svänga eldrören mot ett mål på andra sidan Gotland. Med de pjäser, som artilleriet nu förfogar över, kan en sådan svängning i helt motsatt riktning göras på några minuter.

En sådan snabb ändring av skjutriktningen kräver också en terräng med inte alltför hög skog. På Sudret fick bataljonen goda exempel med inte alltför hög skog. På Sudret fick bataljonen goda exempel på lämplig terräng bland låga tallar och enbuskar. Den relativt öppna grupperingen medför dock en risk för flyganfall men med den nya maskering, som nu kommer till användning, är batterierna mycket svåra att upptäcka från luften.

En viktig uppgift för artilleriet är också att under snabbt kunna gruppera och komma till skott mot en fiende. Det var ett moment som övades under marschen från Sudret till Tofta skjutfält i onsdags. Batterierna fick plötsligt order att bekämpa landstigningar på Näsudden och vid Nisseviken och det dröjde inte länge innan granaterna regnade ner över fienden. Senare på kvällen fick pjäserna också pröva på mörkerskjutning mot fiender runt Blåhäll i Tofta. Här fick eldledarna hjälp av lysgranater, som lyste upp målområdet samtidigt som granaterna slog ned.

Den allsidiga övningen avslöts med bl. a. insatser från artilleriflygets sida. Här sker alltså eldledningen från luften och här gäller det för eldledarna att inte bara kunna observera granatnedslagen från sin plats i kabinen utan också att hålla hjärtat och magsäcken på plats när planet gör en snabb uppstigning och sedan dyker nästan lodrätt för att efter eldobservation snabbt komma ned på låg höjd för att undvika fientlig beskjutning.

Även detta moment gav gott resultat och övningsledningen med överste Tore Deutgen och överstelöjtnant Mittag-Leffler hade anledning att vara nöjda med repbataljonens sätt att lösa sina uppgifter. Ytterligare övning väntar på den stora fälttjänstövningen, som inleds på östar Gotland i dag. Det är militärkommandochefens stora slutövning som då sparkar igång och då uppträdandet i fält kommer att repeteras. Någon skarpskjutning kommer inte att ske förrän på övningens sista dag på onsdag i nästa vecka, då en omfattande uppvisningsskjutning planeras. I slutövningen ingår också den inneliggande repbataljonen vid P 18.

Vapenvägrarförening på ön

Gotlänningen 5/10 1968

…DE VÄGRAR

Ett tiotal ungdomar var på fredagskvällen (4/10 1968) samlade i Visby och bildade en lokalavdelning av VCO, Vapenvägrarnas Centralorganisation.

− Vi vill sprida information om den vapenfria tjänsten, säger nyvalda ordföranden Anders Johansson.

− Den information som de militära myndigheterna lämnar anser vi vara otillfredsställande. Inte alls i paritet med den enorma propaganda FÖR det militära systemet som man vräker ut.

VCO är en relativt nybildad organisation. Man vill på politiskt och religiöst neutral grund samla olika grupper av vapenvägrare för gemensamma insatser på informationsområdet, då det gäller att driva fram ändringar av lagar och förordningar, och för bevakning av vapenvägrarnas, som man anser, nu godtyckliga behandling.

Ordförande i VCO är en KVINNA Stinsdotter från Buttle på Gotland. Författarinnan Sonja Åkesson. Hon och maken, Jarl Hammarberg-Åkesson – även han medlem i VCO:s styrelse – var med bland initiativtagarna till organisationen.

Organisationen har snabbt växt till c:a 600 medlemmar i tjugotalet lokalavdelningar.

På Gotland räknar man ned att snabbt öka medlemsantalet ett par tre gånger om. i den nybildade styrelsen ingår förutom ovannämnde Anders Johansson, Alf Nilsson som kassör, Hallbom som sekreterare och övriga ledamöter Per Bolling och Lars Persson.

Nye generalen är väl förtrogen med Gotland Intresserad av kyrkorna

Gotlänningen 15/10 1968

Gotland fick i går sin nye MB.

Generalmajor Fredrik Löwenhielm installerade sig på militärkommandot, gjorde visit hos länsstyrelse och stad samt tog emot pressen. Gotland är inte obekant för honom, redan 1927 besökte den nu 52-årige generalen för första gången som skolpojke.

Därefter har han besökt Gotland ungefär vartannat år. 1941 förlade han bröllopsresan till Gotland. General Löwenhielm är gift med Barbara Beck Friis, f. 1919, och har två barn, en son civilekonom i Malmö, och en dotter, studerande i Stockholm.

General som gillar kyrkor.

— För att vara fastlänning hittar jag ganska väl här på Gotland, säger han. Ett speciellt intresse har han för kyrkoarkitektur, och han glömmer aldrig att visa vänner Bro kyrka, som är så fin i proportionerna.

— Men så hårt och strävsamt som den militära banan är i dag har det tyvärr blivit mycket liten tid över att odla någon civil hobby. Men jag hoppas att det skall bli mera tillfälle till det.

General Löwenhielm är född 1916 i Stockholm, efter studentexamen blev han 1934 officersaspirant vid Livregementet till häst i Stockholm. Efter att ha utnämnts till löjtnant och ryttmästare blev han 1946 generalstabskåren 1948 med placering bl. a. som adjutant hos dåvarande försvarsminister Vougt. Han har vidare varit major och lärare vid försvarshögskolan, 1958 blev han överstelöjtnant vid Västernorrlands regemente, överste och sektionschef vid försvarsstaben, arméinspektör 1966 vid Östra militärområdesstaben i Strängnäs och slutligen chef för Gotlands militärkommando från den 1 oktober.

Han har deltagit i en rad statliga utredningar, f. n. i 1964 års civilbefälhavareutredning. Vidare torde han ha varit den ende som varit militär medarbetare i Morgonbladet.

— Vi här på Gotland har ett totalförsvar, som inte bara är en pappersorganisation, deklarerar han, utan det finns och bygger på en försvarsvilja som är klar och stark hos de flesta. Det känns tryggt för oss att arbeta i en sådan miljö.

Generalen uttalar sig vidare för reda och ordning i det militära livet, och han understryker att samarbetet måste bygga på välvilja, omtänksamhet och rättvisa.

— Vi svenskar kan ha svårt att ena oss om gemensamma idéer, men en sak är utmärkande för oss: känslan för rättvisa.

— Speciellt har vi att slå vakt det stora fastlandsklientelets intressen, och jag instämmer gärna i kraven på ökade möjligheter för fastlandsresor för de värnpliktiga.

Största stridsskjutningen på Tofta i går – I dag börjar

Gotlänningen 15/10 1968

STORA SLUTMANÖVERN

— Text: Tomas Gottfridsson, foto: Gunnar Källberg —

I går avverkades årets största stridsskjutning på Tofta skjutbana. I dag börjar den stora slutmanövern som pågår fram till tisdag. Det handlar alltså om höstens rep-förband som just nu drillas hårt. I dag (lördag!) startar alltså slutmanövern. — Hårt sa ”repgubbarna”. Kommer just nu från ”busken”, så dessa stridsskjutningar och så ut på nya äventyr igen.

Men humöret tycktes överlag vara gott, solen sken och värmde väl någon, men blåsten sved ordentligt i skinnet.

Tanks under framryckning på Tofta skjutfält.

Gårdagens stridsskjutning (uteslutande skarp ammunition) var av jätteformat. De stridande styrkorna uppgick till 1.200 man och lika många åskådare. Lägger man sedan därtill all övrig personal som varit engagerad för detta jättearrangemang kommer man upp i jättesiffror både vad beträffar personal och kostnader.

SLÅ ”FI”

En pansarbataljon från P 18 skulle slå ”fi” som dels kom landsvägen norrifrån men även sjövägen. Bataljonen understöddes under framryckningen av granatkastareld. Som vanligt, skulle man vilja säga, satte sjöfarten utanför skjutfältet stopp för att övningsförloppet skulle gå så snabbt och smidigt som möjligt. Inte mindre än fyra gånger fick man avbryta övningen p. g. a. detta. Sista gången låg t. o. m. åtta (8) båtar i vägen.

Både stridande soldater och de som tittade på (både från A 7 och P 18) lät sig dock inte nedslås utav dessa små intermezzon.

Pansarbataljonens huvudstyrka utgörs av 2 stridsvagnskompanier och tre pansarskyttekomp.

En viktig faktor i det här sammanhanget är att samordna eld och rörelser. Båda sakerna fungerade bra.

Somliga satt inomhus men fick slita ändå.

Översten nöjd.

Då förtruppen gjort sitt blev det en liten paus i striderna p. g. a. nämnda båtar som låg i skjutriktningen överste Hjukström som hela tiden med spänt intresse följde övningarna passade på att gå fram och titta på skjutresultaten, både vad beträffar stridsvagnselden och grg.

En av ”repgubbarna” till översten:

- Det är första gången jag skjuter med grg. men resultatet tycker jag inte är så fy skam. Två träffar av tre. Översten var verkligen imponerad.

- Tänk er att många av de här grabbarna endast har c:a 10 dagars utbildning på sina resp. vapen. Med den bakgrunden måste man beundra deras skjutresultat, sade en nöjd överste.

Den korta utbildningstiden hos en del av personalen på vissa vapen beror på hela den omorganisation vårt försvar just nu genomgår.

Övningsledare vid gårdagens skjutningar var övl. Bergqvist.

Lyckligt lottade P 18-grabbar

Gotlänningen 17/10 1968

Inte en färg-TV-timme har Per-Åke Johansson och Torgny Carlsson på P 18 missat. Det finns TV på fritidshemmet och soldaterna får sitta uppe tills sändningarna från Mexiko är slut.

”Soldaterna tål en hel del” även att se nattlig OS-TV

Olympiaden har verkligen drabbat oss och den drabbar också vårt svenska försvar. På P 18 i Visby får soldaterna sitta uppe och se färg-TV tills TV-programmet är slut, alltså till ett och två på nätterna.

— Det är klart att soldaterna blir trötta, säger kapten Henry Larsson, P 18, men vi bedömer det som en temporär trötthet. Efter ett tag tål soldaterna en hel del. Vi ser TV-tittandet som ett förtroende från regementschefen och vi tror inte att soldaterna skall missbruka detta förtroende.

Färg TV:n på P 18 har inköpts för soldaternas egna pengar, av förtjänsten från kiosken och fritidshemmet. Och framför TV:n sitter man som klistrad. Det brukar vara cirka 75 man som samlas för att se olympiaden varje kväll. De flesta sitter sedan tills det är slut från Mexiko.

— Det är klart att man blir trött, säger en av soldaterna. Jag orkar inte sitta här varje kväll. Men på samma lucka som jag ligger finns det två grabbar, som det nästan är omöjligt att väcka på morgnarna och det är tack vare OS.

Men det finns andra som systematiskt går in för TV:n och sover några timmar innan olympiasändningarna börjar.

— På så sätt orkar man fint, säger Per-Åke Johansson, Norrköping. Jag har inte gått miste om någon utsändning och skall inte göra det heller.

Förslaget att soldaterna skulle få sitta och se färg-TV på nätterna kom från början från stabskonsulenten som framförde idén till personalvårdsassistenten som i sin tur gick till personalvårdsofficeren som också gick vidare med förslaget och lade fram det för stabschefen som gick till regementschefen som fattade beslut att soldaterna skulle få se TV.

Soldaterna skall fortfarande vara inne på kasernområdet kl. 22.30 på vardagar och 24 på onsdagar och lördagar. Men sedan får militärerna gå ner på fritidshemmet och se på TV. Det är släckt på logementet så att de vill skall kunna sova och TV-tittarna får smyga in i mörkret.

Alla är emellertid positivt inställda till TV-seendet. Men någon längre tid skulle det naturligtvis inte gå, då skulle inte soldaterna orka, säger man från P 18.

Det skulle naturligtvis gå fint för soldaterna att få ut litet extra permission under OS.

— Men man får ju inte utgå från att soldaterna är illojala säger kapten Larsson. Vi har ju dessutom kontrollverksamhet på stan.

Ny kårchef för visbylottorna

Gotlänningen 18/10 1968

Visby armé- och flyglottakår hade i går årsmöte på nya Hemvärnsgården i Träkumla.

Fru Peg Sjöström avgick som ordförande och efterträddes av Gunborg Nyberg. Till vice ordförande valdes Anna-Lisa Alyhr. Ulla Johansson kvarstår som sekreterare och Lena Dahlin står också kvar som kassaförvaltare. Till marinsektionschef valdes Ulla Du Rietz medan Eira Tengvar uppehåller posten som värdinna för ännu en period. Till fälttjänstchef valdes Gullan Nygren och till mob lotta Anna-Lisa Alyhr medan unglottaledaren är densamma för nästa period, Ulla Du Rietz. Idrottslottan Linda Clasén kvarstår på denna post sedan föregående period.

Till suppleanter valdes Margareta Kuhlau, Hjördis Magnusson och Kersti Börje.

Ett 50-tal personer hade infunnit sig till årsmötet, där ordförande Peg Sjöberg avtackades av fru Lena Dahlin med blommor och en gåva från kåren.

Fru Peg Sjöberg avtackade Maj Waldenström, Gun Engström och Dagny Björkman med en minnessak.

På årsmötet utdelades också SLK:s guldmedalj till Edit Wilton och Elsa Granlund. SLK:s utdelades till Åsa Schill och SLK:s förtjänsttecken till Eira Tengvar.

Vidare utdelades också 30-, 25- och 20-årsstjärnor och en 10-årsnål.

Överste Bertil Creutzer, tidigare Gotland, fyller 50 år den 19 oktober

Gotlänningen 19/10 1968

Chefen för värnpliktsverket, överste Bertil Creutzer, fyller 50 år den 19 oktober. Överste Creutzer föddes i Arboga och avlade sin studentexamen i Karlstad.

Han började sin militära karriär som fänrik 1940 vid A 7, Visby, blev kapten vid samma regemente 1948 och i generalstabskåren 1949, major vid Bodens fästningsartilleri 1957, överstelöjtnant och stabschef vid dåvarande VII. militärområdet på Gotland 1962. År 1966 utnämndes han till överste och chef för centrala värnpliktsbyrån. Vid byråns omorganisation 1968 till värnpliktsverket utnämndes överste Creutzer till verkschef.

Överste Creutzer satt som sekreterare i 1954 års utredning rörande lokalförsvarets personalbehov, och tillsatt av regeringen som ensam utredningsman i 1964 års Inskrivnings- och personalredovisningsutredning. (Nya inskrivningsförfarandet för värnpliktiga).

Regementet

Gotlänningen 21/10 1968

Regeringen har ogillat av fanjunkare Bengt Söderlund vid Gotlands Regemente anförda besvär över att fanjunkaren där S. A. V. Ekman utnämnts till förvaltare i trupptjänst i lönegrad Ao 10 med placering vid Gotlands regemente.

Tiljans Talanger gav 13.000 år hemvärnet

Gotlänningen 23/10 1968

Över trettiotusen till hemvärnet, ett vackert bidrag från Tiljans Talanger, tyckte generalmajor Fredrik Löwenhielm, som på bilden flankeras av kapten Tore Dahlgren, dir. Larsson och mejerist Arthur Schiöld.

Nettobehållningen av årets amatörtävlnig Tiljans Talanger, 13.080 kronor, överlämnades i går till nye chefen för Gotlands militärkommando, generalmajor Fredrik Löwenhielm, för det gotländska hemvärnets räkning, i närvaro av hemvärnsofficeren kapten Tore Dahlgren och förtroenderådet. Gotlands Tidningar företräddes av direktör Axel Larsson och redaktör Johannes Gardell. Direktör Karlsson överlämnade till general Löwenhielm en check på summan och gav samtidigt en del informationer om Tiljans Talanger och om det goda samarbetet mellan hemvärnet och tidningarna under de 14 år tävlingarna hållits.

Generalen tackade hjärtligt för bidraget till hemvärnets verksamhet. Han hade hört berättas om hur utomordentligt trevliga och populära dessa amatörtävlingar brukar vara och hoppades att det goda samarbetet mellan tidningen och hemvärnet skulle fortsätta. Pengarna skulle säkert bli till nytta och glädje, att vartenda öre skulle komma att användas på allra bästa sätt skulle säkerligen förtroenderådet svara för.

Att det gotländska hemvärnet tillhör de främsta i landet visar statistiken och det hade generalen också hört berättas om. Att så är fallet har säkerligen hemvärnsofficeren kapten Dahlgren stor andel uti.

General Löwenhielm framförde hälsningar från nya rikshemvärnschefen, generalmajor Brandberg, som han sammanträffat med för någon dag sedan. Samarbetet med det gotländska hemvärnet hade berett honom mycken glädje och trevnad.

Att det ekonomiska resultatet av årets Tiljans Talanger blev så rekordartat beror till stor del på allt frivilligt arbete och att de medverkande, Sigge Fürst, Karl Erik Eriksson och övriga, ställt sig till förfogande utan något som helst gage. Kapten Tore Dahlgren, som är primus motor för det hela, har redan försäkrat sig om deras medverkan till nästa tävling.

Öns lottor blir flera

Gotlänningen 23/10 1968

1.325 medlemmar finns nu i Gotlands lottaförbund. Detta är en ökning med 15 medlemmar sedan föregående år. Förbundet omfattar nu nio lottakårer. Den största kåren är Visby armé, och marinlottakår med 270 medlemmar medan Väskinde lottakår var minst med 70 medlemmar.

För den egna organisationen har redovisats 19.032 timmar medan man för frivilliga organisationer eller annan organisation arbetat 838 timmar.

I mitten av juli månad hade Gotland besök av rikslottachefen och riksförbundets andre vice ordförande. Svenska lottans dag firades i Fårösunds marinlottakårs regi vid Bungemuséet. Kurser och andra arrangemang har under året varit välbesökta såväl på Gotland som på fastlandet.

Brunius och Jupiter på P 18-utställning

Gotlänningen 9/11 1968

Göran Brunius: Berberkvinna med barn.

Göran Brunius och Folke Jupiter är ju ett konstnärspar som får oss att lystra till. Det hoppas i alla fall konstcirkeln inom P 18:s underofficerskår som just nu visar en utställning med bägge konstnärerna.

Ingen av de två behöver väl egentligen någon närmare presentation. Göran Brunius, 58, hör ju till våra främsta grafiker, välrepresenterad på landets muséer med sina målningar, teckningar och naturligtvis sin grafik. Naturen ligger ju hans hjärta nära och han har också gett sig på författarskap bl. a.  med Svenskt Fågellexikon, Sval sommar m. m.

Folke Jupiter: Gårdsinteriör.

Folke Jupiter, som är ett år yngre än Brunius, är ju en av Gotlands mest uppmärksammade målare. Hur han fångats av färger och stämningar runt våra gamla gotlandsgårdar framgår i P 18-utställningen, där han visar endast gotlandsmotiv.

Utställningen som hade vernissage i går kväll, visas på P 18:s uoffmäss en vecka framöver. Det är nu 15 år sedan P 18:s underofficerare startade sin konstcirkel, ett initiativ som borde följas på flera arbetsplatser. Man har just nu 20 medlemmar, som under tre år är bundna till att betala en viss avgift. Under åren har det resulterat i många fina konstköp bland medlemmarna.

Eftersom man ansett att även allmänheten borde få ta del av den konst man intresserade sig för startades dessa årligen återkommande utställningar. Mässen erbjuder ju också trivsamma, ombonade utställningsrum, varför P 18-cirkeln kunnat glädja många gotländska konstälskare.

Fåglar, Mayaindianer och Gotlandsbilder på P 18

Gotlänningen 12/11 1968

Utställningen på P18:s uoffmäss, annonserad redan i lördagstidningen, bjuder på ett femtiotal verk av två redan väletablerade konstnärer. Brunius och Jupiter är nästan jämngamla, de har länge varit med i leken, och vad de här visar upp har man väl rätt att betrakta som avmognad konst.

Av Gustaf Fritz

Mycket längre lär de inte komma

Göran Brunius: Berberkvinnor.

Brunius´ grafik är slagkraftig och dekorativ men inte enbart det, den är traditionell i god mening. Det extra i den är ett naturmystiskt eller naturmytiskt drag, även det med (de har begagnats i illustrativt syfte i Brunius böcker) utan det stämningsvärde de nu har. Bladen är relativt stora men intima. Att konstnären ”handkolorerat” några av bilderna tycks mig som en överloppsgärning. Det blev de inte bättre av. Visserligen har handkoloreringen sina traditioner, men den gjorde oftast av andra än konstnären själv, av folk som ville förbättra och ”försköna” det svart-vita. Jag bortser nu från botaniska och zoologiska verk i stil med Redoutés rosböcker och Audubons fågelverk. Kanske är det den traditionen Brunius vill följa upp, och det må nu vara hänt. Som grafiker hör i alla fall Brunius till de intressanta. Däremot är jag mindre tagen av ett par akvareller som kommit med. Det är inte gamla traditioner i svensk grafik. Utan denna speciella insats skulle hans fågelbilder vara enbart goda illustrationer särskilt lustiga.

Jupiters gotlandsmotiv har impressionistiska drag i mollskalan i ett regn av färgstråk. Somliga av tavlorna är väl stora i formatet och det har fört med sig att de liksom ”flatats” ut. Jag tycker uppriktigt, att han lyckas bättre i de medelstora och små tavlorna. Några av det verkligt små sakerna är mycket fin landskapskonst, men det blir nästan svårt att fånga in dem bland de större grannarna. Jupiters konst är inte uppseendeväckande, inte tillkrånglad utan rakt på sak men därför inte utan finess. Jag tror att det vore lyckligt, om han koncentrerade sig och arbetade landskapsintimt. Där har han sin styrka.

Många verk hade redan sålts på söndagskvällen. Om priserna finns inget att tillägga. Kanske förefaller 500:- mycket för Brunius grafik, men så står det också ”tiré par l´artiste” under många bilder eller ”epreuve d´artiste” och det vet väl varenda kotte vad det betyder.

Årsmöte med Fårösunds marinlottor

Gotlänningen 12/11 1968

Fårösunds marinlottakår har haft sitt årsmöte. Förhandlingarna leddes av kårchefen fru Lena Lyth., som i sitt inledningsanförande kunde hälsa även Visby-gäster välkomna: förbundslottachefen fru Inga Johansson samt fru Peg Sjöberg och fru Ulla du Rietz.

Styrelsen fick följande sammansättning: kårchef fru Lena Lyth, vice kårchef fru Sig-Brith Carlsson, sekreterare fru Signe Eklund, kassör fru Karin Blomgren, ord. ledamöter fru Nanna Enderberg, fru Margit Johansson, fru Agda Carlsson och fru Sigrid Jönsson, suppleanter fru Inga Ortlieb, fru Aina Persson och fru Ilse Jonsson. Revisorer: fru Birgitta Östberg och fru Margaretha Johansson, suppleanter fru Barbro Ahlqvist och fru Annie Smitterberg. Unglottaledare: fru Birgit Bjäremo och fröken Ann-Margret Ortlieb. Kårmoblotta: fru Ulla Träff, rekryteringslotta: fru Birgitta Sunneborn.

Fru Inga Johansson överlämnade följande förtjänsttecken: SLK:s förtjänsttecken i silver till fru Berta Karlsson, fru Nanna Enderberg, fru Maj Brith Berglund och fru Märtha Winblad och överlämnade blommor.

Mötet avslutades med trevlig samvaro kring kaffeborden.

Gotlands flygvapenförening lämnar sitt riksförbund

Gotlänningen 15/11 1968

Vi vill ha kvinnor med!

Rektor Bertil Nordlander delar ut Flygvapenföreningarnas Vandringspokal till herr Torsten Johansson för hans insatser inom Flygvapenföreningens ungdomsförbund och luftbevakningen.

Gotlands Flygvapenförening har gått ur Flygvapenföreningarnas riksförbund.

— Vi vill ha kvinnor med i föreningen och det överensstämmer inte med riksförbundets stadgar, säger kapten Barry Press, ordförande i Gotlands Flygvapenförening.

Flygvapenföreningen på Gotland har 240 medlemmar och därav är 190 kvinnor.

— Jag bedömer kvinnornas insats i föreningen som lika värdefulla som männens, säger kapten Press. Vi är beredda på att fortsätta föreningen fristående från riksorganisationen.

Ett annat krav som gotlandsorganisationen har ställt är att föreningen skall ta in medlemmar under 15 år. Detta stämmer heller inte överens med riksorganisationens stadgar.

Beslutet om utträde ur riksförbundet måste gå igenom på stämman två år i rad för att bli giltig.

— Vi har alltså ett förhandlingsår framför oss, men om inte stadgarna ändras står gotlandsföreningen fast vid sitt utträdesbeslut, säger ordföranden kapten Press.

Den gotländska föreningens målsättning har varit att vara en intresseorganisation och inte so riksorganisationen förordar, en befälsutbildningssektion. Kapten Press anser också att det är av stor vikt att föreningen kan ta in medlemmar under 15 år.

— Vi vill göra dessa ungdomar förenings- och samhällsmedvetna. Och vi har märkt ett intresse för föreningen bland dessa ungdomar under 15 år.

Lottorna på Gotland är anslutna till flygvapenförvaltningen. Och som sagt kapten Press anser att deras insats är väl så god som männens.

Styrelsen i föreningen med ordförande kapten Press sitter kvar ännu ett år.

Mats Bergvall A7-mästare i dagorientering

Gotlänningen 15/11 1968

A7 har hållit sitt kårmästerskap i dagorientering, tillika tävling om Greve von Rosens vandringspris. Segrare i klass A (befälsklassen), blev styckjunkare Mats Bergvall. Bergvall var för övrigt den ende som gick under en timme på banan.

De bästa resultaten blev:

KLASS A:  1) Stj Bergvall 0.53,18,  2) Stj Lindström 1.03,06,  3) Stj Olofsson 1.03,12,  3) Fu L. Svensson 1.13,12  5) Kn Erlandsson 1.04,31  6) Stj Lövdahl 1.04,58.

KLASS YO:  1) Rustm Bergvall 1.06,33,  2) Kn Thorn, 1.11,28  3) Förv Moén(?) 1.33,05.

KLASS ÄO:  1) Förv Björnlund 51.08,  2) Övl Mittag-Leffler, 1.04,16,  3) Förv Buskas 1.21,09.

KLASS VETERANER:  1) Kn Forsberg 55.41,  2) Mj Hägg 1,21,11.

KLASS B (värnpliktiga):  1) 121 Andersson 1.04,04,  2) 003 Svensson, 1.07,34,  3) 309 Erlandsson 1.08,49  4) 107 Klintberg 1.10,25,  5) 718 Nilsson, 1.11,51,  6) 602 Eskelund, 1.14,30,  7) 504 Ingvald 1.15,10,  8) 903 Andersson 1.15,43  9) 409 Fogelberg 1.17,20,  10) 114 Albinsson 1.18,19.

Öns "Malajer" ersätts snart med civila!

Gotlänningen 16/11 1968

Den 25 november börjar de första försöken att ersätt handräckningsärnpliktiga på de gotländska förbanden med civil arbetskraft, omtalade överstelöjtnant Eric Jarneberg vid militärkommandostaben när han i går tillsammans med personer från länsarbetsnämnden, arméstaben och försvarets forskningsanstalt lämnade en redogörelse för de förundersökningar som gjorts beträffande personalbehovet vid de olika förbanden.

Det blir tre olika grupper som skall få sex månaders anställning, en del på heltid, andra på halv- eller deltid. Första gruppen börjar som sagt den 25 nov. och omfattar 9 tjänster. Nästa grupp börjar den 13 jan. och sista den 10 februari.

I den första gruppen är det en kontorsbiträdestjänst som fått en sökande, en chaufförstjänst med 12 sökande, en expeditionsvakttjänst med 5 sökande och 5 städtjänster, där man ännu inte fått någon sökande. Allt som allt torde det bli ett 50—60-tal tjänster under dessa perioder. De civilanställda skall svara för mathållningen i matinrättningar och mässar, städning, transporttjänst, både underhåll och renhållning inom kasernvården, förråden, kontorsarbete och utbildningsverksamhet. Det blir de tre först nämnda områdena som blir aktuella nu.

Både på militärt och arbetsmarknadshåll uttalar man sin tillfredsställelse över denna försöksverksamhet som skall ge den praktiska erfarenheten i det utredningsarbete på detta område som riksdagsman Nilfors håller på med och samtidigt löser vissa säsongsmässiga sysselsättningsproblem. För militären innebär det att man kan utnyttja den personal ur värnpliktskategorierna 3 och 4 till andra uppgifter. Finns det inte sådana till alla kan det bli en förkortad första tjänstgöring om den vpl så vill, men denna kan också räkna med att bli skickad till något förband på fastlandet som har brist på handräckningspersonal. Det kan dock inte bli fråga om att skicka några gotländska vpl till fastlandet. På P 18 fanns det den 10/4 47 handräckningsvpl (man får ha 56), på A 7 39, brist en, och på KA 3 ett 40-tal. Man räknar med att 10 proc. av dem som skrivs in går till dessa grupper.

Vapenvägraren mötte kaptenen!

Gotlänningen 22/11 1968

Alf Nilsson, VCO och kapten Sture Karlsson, P 18, möttes i går i en het debatt om vårt svenska försvars motiv berättigande.

”KAPTENER ÄR OCKSÅ MÄNNISKOR”

— Jag har upptäckt att kaptener också är människor. Så inleddes debatten i går (28/11 1968) i SSU:s lokal Kåken, då kapten Sture Karlsson, SSU:are och VCO:are, diskuterade försvarets vara eller icke vara.

Alf Nilsson, medlem i Värnpliktsvägrarnas Centralorganisation och kapten Sture Karlsson, P 18 inledde debatten.

Kapten Sture Karlsson inledde med att portförbjuda sin titel och ville överhuvudtaget inte stå som någon representant för vårt svenska försvar. Sture Karlsson berättade om den svenska strategin, om riskerna för anfall, om våra chanser att klara oss och vikten av försvar för bl. a. de värnpliktsvägrande.

Alf Nilsson berättade i sitt anförande om hur en värnpliktsvägrare behandlas.

- Man blir stämplad som asocial individ och när man lägger in om vapenfri tjänst blir det en psykologs uppgift att utreda varifrån dessa abnormaliteter har kommit, sade Alf Nilsson.

- Frågorna man skall besvara berör förhållandet till flickor och rädsla för att bära ansvar.

Alf Nilsson slutade sitt inlägg med en fråga om hur djup en samvetsnöd skall vara för att den skall accepteras som giltigt skäl för vapenfri värnplikt. Alf Nilsson ville också ha en definition på ”samvetet”.

- Det finns bättre statliga institutioner för att definiera samvetet än de militära, blev svaret från Sture Karlsson. Och Alf Nilssons berättelse om hur en vapenvägrare behandlas bestreds utan förklaring.

En brännbar fråga som togs upp under debatten var om Tjeckoslovakien gjorde riktigt som inte grep till vapen när de blev ockuperade i somras. Från spridda håll bland de debatterande framfördes beundran för ickevåldsmotståndet.

- Tjeckoslovakien har ju förlorat den lilla frihet de i alla fall hade, sade Sture Karlsson, och hur skall de nu lyckas med att få tillbaka sin.

- Vilket är bäst att ett helt frihet. (sic)

land förstörs och halva befolkningen dödas eller att landet ockuperas och motståndet kan fortsätta, sade en av debattörerna för värnpliktsvägran. (sic)

- Det finns ju en frihet också efter ett krig, blev svaret. Mot detta framfördes att en eventuell fiende som angriper Sverige måste räkna med att kunna inta landet och att det därför inte skulle tjäna något till att försvara sig med våld.

Kapten Karlsson betonade vikten av att ha ett försvar i avskräckande syfte.

- Det är bra att kunna säga att försvaret är avskräckande i en debatt för ingen kan bevisa motsatsen, svarade Alf Nilsson. Men historien visar ju att det militära sättet att bevara en fred är det mest misslyckade.

Debatten fortsatte länge i den trevliga lokalen, brasan sprakade och allt var mycket fridfullt, men det är ändå i denna miljö som man åtskilliga gånger har satt sig in vad ett krig skulle betyda för Sverige och debattörerna kunde lägga fram många synpunkter till försvar för sin ickevåldspolitik. Sture Karlsson sade i början att han skulle kasta ikull dessa pacifistiska argument, men han lyckades kanske inte fullt med detta.

De gillar att köra ”valpar”

Gotlänningen 25/11 1968

14 glada flickor — en del under ordinarie körkortsålder — fick på söndagen köra jeep ute på P 18.

Fjorton överlyckliga flickor i åldern 17–19 år körde omkring med Volvojeepar ute vid P 18 på söndagen. (24/11 1968) Flickorna deltar i bilkåristernas förberedande kurs för körutbildning och får trots sitt åldershandicap ratta ”valparna”.

— En av de mest tacksamma kurserna att vara ledare för, berättar bilkårens utbildningsledare fru Klang.

— Intresset från flickornas sida var mycket stort. P. g. a. ekonomin kan vi bara anordna en kurs vartannat år och med ett dussintal deltagare, men antalet anmälningar skulle räcka till ett flertal kurser. Kurstypen är mycket ovanlig och används bara på en plats till i landet, då den lokala kåren helt får stå för kostnaderna. Att man ändå satsar på denna form av kurs beror på att det är lättare att rekrytera yngre flickor till verksamheten.

Kursen pågår 45 timmar, dels på kvällstid, dels på söndagar. 20 timmar teori och 25 timmar praktik får eleverna ta del av. Det går inte att direkt sedan ta körkort, bl. a. saknas stadskörning, men med mindre kompletteringar är man färdig för körkortsprov.

Fria ord. Värnpliktsdebatten

Gotlänningen 26/11 1968

Ingen av de närvarande vid debatten i torsdags i SSU-lokalen om försvarets existensberättigande kan påstå att Gotlands Tidningars referat från nämnda debatt har nånting med objektivitet att göra

Debatten hade utannonserats som ”VCO mot kapten Sture Karlsson, debatt om försvaret”. Trots att Kapten Karlsson ställde upp som privatperson och inte som någon representant för försvaret, använder man helt felaktigt hans militära titel i annonseringen för att ge allmänheten intryck av att nu skall nog försvaret sättas åt.

Kapten Karlsson tackade för ingenting då han i sitt inledningsanförande uttryckte sin tacksamhet just för att han fick ställa upp som privatperson utan titel. Ämnet för kvällen var egentligen ”Har försvaret något existensberättigande”. VCO-representantens för övrigt utmärkta inledningsanförande hade emellertid mycket lite med detta ämne att göra, vilket också Kapten Karlsson mycket riktigt påpekade. Rätten att vapenvägra är en fråga som politikerna avgör. Trots detta så består Gotlands Tidningars referat av debatten huvudsakligen av citat från VCO-representantens långa anförande. Kapten Karlssons väsentliga och helt avgörande argument för behovet av vårt försvar har nästan helt utelämnats. Socialdemokraternas och speciellt SSU:s ställning i det här sammanhanget är för övrigt intressant. Man verkar helt sympatisera med krafterna bakom VCO. Ändå säger man sig vara för försvaret (trots att man gör sitt bästa för att skära ner försvarsanslagen).

När man läser Gotlands Tidningars referat från debatten får man den uppfattningen att Kapten Karlsson skulle ha blivit överbevisad på någon punkt. Sanningen är snarare den att då debatten var över låg fiaskot längt borta från VCO.

Stud. Claes Fellström

KVADDADE MOT MILITÄRKOLONN FÖRARE SKADAD

Gotlänningen 6/12 1968

En bilolycka där en person blev skadad inträffade vid 17-tiden i går (5/12 1968) på Toftavägen c:a 100 m. norr om Kungsladugården. Det var en personbil som körde in i en militär släpvagn där personbilen totalkvaddades. Mannen, som misstänks för att ha varit spritpåverkad, fick vid krocken en smäll i bröstet och fick föras till lasarettet.

Det var en militär fordonskolonn som var på väg in mot staden. Personbilen kom också söderifrån och har tydligen inte uppmärksammat det framförvarande släpfordonet utan körde in med bilens högre flygel i släpvagnens vänstra bakdel. Främre högersitsen på bilen blev helt demolerad medan inga större skador uppstod på släpvagnen.

Från lasarettet meddelade man vid 22-tiden i går kväll att mannen inte fått några benbrott eller allvarliga skador. Han får dock troligen stanna på lasarettet ett par dagar för observation.

Flygvapnets gamla stolthet lämnade Visby – per båt!

Gotlänningen 7/12 1968

DET LÄMNAR IN FÖR ATT BLI MUSEIFÖREMÅL

Den sista flygande B 17 – svenska flygvapnets stolthet – har lämnat in och lämnar Gotland – per båt!
Det är Nils och Birgit Thüring som ”spakat” sin B 17 över Gotland i många år – främst som målbogserare för luftvärnet.

Nu har trotjänaren monterats ner och går per trailer och båt till fastlandet för att sättas upp på museet vid F 3 i Linköping.

En trotjänare lämnar Gotland

−Av Nils Thüring−

Den sista B 17 som ända till helt nyligen flugit omkring i lufthavet lämnar i dag Visby  per båt! Allting är förgängligt, så även ett flygplan, ja, man kan till och med säga i all synnerhet ett flygplan, och nu har turen kommit till det sista exemplaret av SAAB 17, som byggdes i början av kriget och tillfördes förbanden 1942. Då var det flygvapnets stolthet, ett störtbombplan, som kunde mäta sig med tyskarnas berömda Stuka. Marschfart i sin ungdoms dagar 420 km/tim. Det började konstrueras 1938 och fanns i två versioner, en bomb- och en spaningsversion. Besättningen bestod av två man, förare och spanare-skytt, som bemannade den aktra rörliga kulsprutan, som kunde skjuta rakt bakåt och åt sidorna. Dessutom hade flygplanet en kulspruta i vardera vingen, plats för en 250 kg bomb i ”magen”, d. v. s. i ett bombschakt under kroppen och några småbomber i ställ under vingarna. Karakteristiskt för flygplanet var ”damaskerna”, som täckte landstället i infällt läge och gav flygplanet dess profil. Meningen var, att landställen med sina damasker skulle fällas ut, när flygplanet gick i dykning för bombfällning och på så sätt bromsa upp farten. Det gick visst inte riktigt så så man hade räknat ut först, kåporna höll inte för påfrestningen utan fick delvis konstrueras om innan det klaffade. 1951 var det dags att avveckla typen i flygvapnet, men därmed var det inte slut med flygplanet. Några blev kvar på flottiljerna son övnings- och transportflygplan, en del såldes till Etiopien, medan ett dussintal utrustades med målbogseringsaggregat, och började sin tjänst som bogserflygplan för luftvärnet. 1952 hämtade vi vår första B 17 i Östersund för målbogsering. Våra civila flygplan Vega Gull och Airspeed Envoy kasserades efterhand. Och 1964 fick vi vår Douglas Skyraider, och en av våra två B 17 ställdes åt sidan. Men en hängde med ända till i år, även om den inte flögs så förskräckligt mycket de senaste åren. 1962 deltog en av våra B 17 i firandet av flygvapnets 50-årsjubileum på Malmslätt, och förra året deltog den i F 12:s jubileumsfirande i Kalmar, men den gången bara på marken. Enligt uppgift var det inte något flygplan, som fotograferades så mycket som gamla BYH, som den heter.
Och nu har den tjänat ut och kan njuta sitt otium på museet vid F 3 i Linköping. Mohren har gjort sin plikt, mohren kan gå!

Gotlänning flyginspektör

Gotlänningen 28/12 1968

Översten vid Flygvapnet, Erik Nygren, f. n. chef för Kungl. Jämtlands flygflottilj i Östersund, har i torsdagens konselj utnämnts till överste i C 2. Han tillträder den 1 januari befattningen som flyginspektör, chef för flygsektionen i Milo syd, Kristianstad.

Överste Nygren, som är född i Visby 1923, har varit chef för Kungl. Jämtlands flygflottilj sedan den 1 oktober 1966 och är genom utnämningen till flyginspektör Sveriges yngste fyrstjärnige överste.

50 år. Oscar Öhrström

Gotlänningen 28/12 1968

Förvaltare Oscar Öhrström, Änget Hallvards, firar sin femtioårsdag den 2 januari. Jubilaren är anställd vid Kungl. Gotlands Regemente sedan 1948, P 18, där han svarar för utbildningen i sjukvårdstjänst och i skydd mot ABC-stridsmedel.

Herr Öhrström började som volontär vid Kungl. Upplands regemente 1936 och efter Underofficersskola1946 var han en kortare tid vid Kungl. Svea Trängkår i Linköping.

1960 blev han truppförvaltare vid P 18.

Oscar Öhrström är styrelseledamot i Underofficerskåren och instruktör i Civilförsvaret sedan 1949. Bland hans fritidsintressen märks trädgårdsskötsel och intresset för får.