Tidningsklipp 1965

Stenkyrkabo vådasköt sig med k-pist då han skulle skjuta in 1965

Gotlänningen 2/1 1965

En lantbrukare från Stenkyrka vådasköt sig natten till nyårsdagen vid sitt hem i Stenkyrka. Han hade vid midnatt gått ut för att med en k-pist ”skjuta in” det nya året, men fumlade då med vapnet varvid han sköt sig i magen. Lantbrukaren transporterades till Visby lasarett, där han omedelbart opererades.

Jourhavande läkare meddelade på nyårskvällen att tillståndet efter omständigheterna var tillfredsställande. Någon risk för livet torde nu inte föreligga. Mannen hade vid olyckstillfället druckit sprit.

Skadegörelse på tre parkerade bilar vid P-platsen på P 18

Gotlänningen 11/1 1965

Tre personbilar vid P 18:s parkeringsplats på Visborgsslätt blev natten till söndagen (10/1 1965) utsatta för skadegörelse. På den ena bilen var två av däcken sönderskurna, på den andra hade två baklyktor krossats och på det tredje fordonet hade två dörrhandtag slitits sönder. Då förövarna inte kunde komma in i bilen genom dörrarna krossades en ventilationsruta.

Inne i bilen var inget förstört. Med hjälp av en slang hade bensinen tappats av, ett av de tre fordonen.

Ägaren till en av vagnarna upptäckte skadorna då han på söndagsförmiddagen skulle ha sin bil. ett av fordonet stod övergivet sedan före jul när ägaren muckade och åkte hem till fastlandet.

Vid vilken tidpunkt brottet gjordes vet man inte, några spår efter förövarna hade polisen i Visby ännu inte på söndagskvällen.

Dagens ubåt kolliderade norr ön igår

Gotlänningen 28/1 1965

- Under övningar till sjöss norr om Gotland kolliderade Springaren – en av de ubåtar som i dag besöker Fårösund – tidigt på onsdagsmorgonen (27/1 1965) med ett okänt fartyg, meddelar Marinens presstjänst.

Vid sammanstötningen fick u-båten, som befann sig i u-läge, lätta materielskador och intog omedelbart övervattensläge. Den låg kvar på platsen ett par timmar utan att upptäcka det andra fartyget. U-båten avbröt övningen och gick in för operation.

PV-skjutning med FBU på S:t Olofsholm

Gotlänningen 28/1 1965

I söndags samlades medlemmar ur Norra Gotlands, Tingstäde- och Pansars FBU-föreningar ute på S:t Olofsholm för att idka praktiska övningar med den nya PV-pjäsen 1110.

Skjutskickligheten var över lag ganska god och alla trivdes i det härliga vädret.

Bilden: Ett stort ögonblick för de närvarande för nu skall det skjutas skarpt. Skytt: Olle Pettersson, laddare: Ingvar Andersson samt instruktörerna fänrik Dufwa och överfurir Nysell. Övriga deltagare har intagit plats på behörigt avstånd.

Visby hamn svår även för ubåtar

Gotlänningen 30/1 1965

Draken var motsträvig

På fredagseftermiddagen (29/1 1965) anlöpte ubåtarna Draken, Gripen och Forellen tillsammans med bogserbåtarna Achilles och Ajax Visby hamn efter att ha varit stationerade i Fårösund sedan i torsdags. Ombord på Draken var, förutom besättningen med chefen, kapten G. Hillskog, chefen för första ubåtsflottiljen kommendörkapten av första graden Rolf Rheborg. Dessutom var ett antal militärer från P 18, A 7 och KA 3 tillsammans med pressen inbjudna att medfölja på färden från Fårösund till Visby.

Fartygen har sedan i tisdags genomfört övningar i de gotländska farvattnen, och besöken i Fårösund och Visby ingår som ett led i dessa övningar.

De tre ubåtarna är 70 meter långa och c:a 5 meter breda. De är byggda 1960-61 och är de modernaste attackubåtarna som finns i Sverige. Fördelen med båtarna är den tysta gång de har i undervattensläge, och är därför i krig svåra upptäcka. Däremot är båtarna svåra att manövrera i trånga hamnar, som t. ex. Visbys. När Draken skulle förtöja på fredagen tog det med två bogserbåtars hjälp nära en timme innan den låg vid kajen.

Ombord på ubåtarna är utrymmena ytterst små. Alla har inte ens egen ”binge”. När en man går av vakten övertar den avlöste den andres säng. Varje utrymme har dock tillvaratagits på allra bästa sätt. Sällan har man sett så mycket knappar och rattar som fanns ombord å dessa ubåtar. De drivs med dieselmotorer, men kan också i undervattensläge drivas med elektricitet. Vapnen består an torpeder och minor.

Under färden till Visby gjorde man en dykning till 40 meters djup. Även detta ingick som ett led i besättningarnas utbildning.

Ubåtarna ligger förtöjda i Visby hamn till måndag morgon då man åter lättar ankar. Under helgen ska besättningen utkämpa en del idrottstävlingar mot arméförband, och även en sightseeing i Visby står på programmet.

På grund av sekretessbestämmelser kommer allmänheten inte att få gå ombord på ubåtarna, men en del arrangemang för militär personal skall genomföras.

17 gotlänningar uttagna till FN

Gotlänningen 12/2 1965

17 gotlänningar har preliminärt tagits ut av arméstabens FN-avdelning för FN-tjänst i den andra och tredje svenska beredskapsplutonen.

1500 man har tagits ut bland 3.600 sökande och de nya svenska FN-förbanden, som har beteckningarna IIB och IIIB får en numerär på 435 resp. 1040 man. Båda bataljonerna har ett beredskapsavtal på ett år för tjänstgöring i FN-uppdrag utomlands högst omkring sex månader.

Enligt nuvarande planer skall bataljon IIB tjänstgöra i Främre Orienten och bataljon IIIB på Cypern. Utrustning och utbildning sker 23 mars-15 april i Strängnäs.

Och här är namnen på de uttagna gotlänningarna:

Bataljon III: Rikard Ahlqvist, Klintehamn, Jan Andersson, Visby, Karl Gunnar Hermansson, Visby, Sten Hultqvist, Hemse, Per Anders Högstadius, Visby, Lars Olof Jakobsson, Havdhem, Karl Henry Larsson, Visby, Nils Erik Linde, Visby, Lars Ove Magnusson, Visby, Kurt-Ivar Klas Nysell, Visby, Greger Pettersson, Visby, Sture Pettersson, Barlingbo, Jörgen Rydberg, Romakloster, Gillis Sandberg, Gothem, Sylve Westberg, Visby.

Bataljon II: Börje Georg Pettersson, Visby, Arnold Puunberg, Visby.

Sjuttiofemåring blir hyllad av krigsbarn från år 1919

Gotlänningen 17/2 1965

Minnesgodhet, tacksamhet och trofasthet är egenskaper som man har anledning att sätta högt värde på. En som i hög grad har dessa egenskaper är ett f. d. krigsbarn, Hanni Bittner i Wien. Vi har hört av henne förr, och nu har hon på nytt kommit med ”en hjärtlig hälsning från Wien till alla vid Gotlänningen – Tidning”.

Men det är inte i första hand för vår skull hon skrivit sitt brev. Hon vill genom Gotlänningen uppvakta hr Gunnar Lundborg, Katthammarsvik, som den 25 dennes fyller 75 år.

Hon skriver:

”Så sänder jag från Wien många lyckönskningar till den stora festdag. Jag ber Gud skall skänka Herr Lundborg hälsa i många år till, det önska vi honom från hjärta. Tack för allt!

Tacksamma krigsbarn

Reaplan får skulden för krock med tjur

Gotlänningen 24/2 1965

Natten till den 29 sept. 1963 inträffade en bilolycka på stora landsvägen Roma-Visby, då en visbyyngling som var på hemväg från en danstillställning i Norrlanda kolliderade med en ungtjur, som tillsammans med fyra andra ungtjurar brutit sig igenom stängslet till den hagmark där de gick i bete och kommit ut på landsvägen.

Vid kollisionen dödades en av tjurarna, bilisten som hade fyra passagerare i fordonet ådrog sig en hjärnskakning, samtidigt som bilen totalförstördes.

Bilföraren stämde djurägaren med yrkande om cirka 12.000 kr. i skadestånd, då han ansåg att tjurarnas ägare ej hållit ett tillräckligt stabilt stängsel kring betesmarken och därför handlat vårdslöst

Djurägaren bestred helt åtalet i häradsrätten då han ansåg bilisten själv vållande till påkörningen av djuret på vägbanan. Strax före kollisionen – eller då tjurarna upptäcktes på högra sidan av vägbanan och han fick syn på dem på c:a 100 meters avstånd – hade han hållit en hastighet av 90–95 km/tim.

I häradsrätten frikändes djurägaren från ansvar till olyckan och bilisten dömdes att gälda lantbrukarens kostnader i målet med 1.397 kr.

Målet har nu överklagats i hovrätten och blev i går handlagt inför denna i tingshuset i Visby. Inför hovrätten vidhåller bilföraren sitt yrkande mot lantbrukaren beträffande de tidigare ersättningsanspråken samt att lantbrukaren skall åläggas gälda de kostnader som uppstod för bägge parterna i …målet. Lantbrukaren biträdes i hovrätten av advokat Leif Kjällman medan advokat Åke Ljungdahl för bilistens talan.

Till hovrättsförhandlingarna i går hade från kärandesidan kallats som sakkunnig länsveterinär Bror Andersson i Visby som skulle yttra sig om huruvida tjurar vid denna ålder var lämpliga att släppas ut på sitt sommarbete.

Vid rätten figurerade även de stolpar som brutits då tjurarna gav sig på stängslet och bröt sig genom detta en sak som lantbrukaren anser vara en stark anledning till att tjurarna gav sig på stängslet, uppgavs vara denna att tjurflocken under natten blivit skrämda av lågt gående reaplan som passerat den hagmark där djuren hålls. Samma natt hade nämligen också ungdjur på angränsande betesmarker brutit sig igenom ett stängsel och tagit sig ut på vägen. Djurägaren ansåg stängslet ha varit i fullgott skick. Och detta var första gången på tio år som djur i samma ålder (9–15 månader) tagit sig ut från samma betesmark. Skulle lantbrukaren dömas till ansvar för denna olycka skulle det få en allvarlig prejudicerande betydelse för våra djurhållare, framhöll advokat Kjällman.

Dom i målet kommer att meddelas senare.

”Bilkyrkogården” på P 18 - Olaglig säger visbypolis

Gotlänningen 24/2 1965

En bil är helt utan hjul, motorhuven är hoptryckt och inredningen är förstörd. En annan bil är förstörd till det yttre, nummerplåtar och strålkastare saknas och bilen är uppkörd mot en telefonstolpe.

Dessa båda ”bilvrak” finns på P 18:s egen kyrkogård, ”bilkyrkogården”. Parkeringsplatsen är avsedd för värnpliktiga att parkera deras bilar på, men denna möjlighet missbrukas ibland.

På polisens ordningsavdelning i Visby upplyser man om att det absolut inte är lagligt att ha bilarna parkerade i detta tillstånd på en parkeringsplats. Man kan dock inte flytta bilarna utan att vidtala ägarna. Om någon ägare inte kan spåras, kan polisen flytta bilen, men dyker då ägaren upp kan han fordra att fordonet skall återställas på parkeringsplatsen. Även om bilen är utan hjul.

Om däremot en privatperson utan ägarens tillstånd flyttar ett fordon, kan privatpersonen bli åtalad för egenmäktigt förfarande.

—öre —

Fem hedersnålar utdelade på P 18

Gotlänningen 27/2 1965

Gotlandskretsen av Gotlands regementes kamratförening hade i torsdags kväll (25/2 1965) årsmöte på P 18:s u-offmäss. Ett femtiotal medlemmar var närvarande. Kretsen ökade under fjolåret sitt medlemstal med c:a 40 medlemmar till 348.

Utdelning av hedersnålar till fem av föreningsmedlemmarna skedde under kvällen. Dessa utdelades av ordföranden överstelöjtnant Nils Söderberg till följande: förvaltare Bertil Häglund, fanjunkare Gunnar Gustrén och Daniel Söderström, löjtnant Karl-Axel Broander samt förrådsman John Ohlin.

Till ordf. i kretsen och vice ordf. i föreningen valdes Nils Söderberg och till styrelseledamöter S. Runeborg, A. Althaimer, A. Söderling och J. Örve. Till styrelsesuppl. valdes H. Endre, A. Jakobsson och H. Wahlberg. Till revisorer för kretsen utsågs L. H. Hjorter och E. Ekström. Till ledamöter i föreningsstyrelsen valdes H. Endre, A. Jakobsson och J. Örve. Till suppl. utsågs C. O. Kolmodin och N. Wass.

Var det ubåtsövningar Eva II råkade ut för?

Gotlänningen 1/3 1965

Ubåtsövningar av något slag var det förmodligen som låg bakom det mystiska äventyr med den främmande ubåten 10 sjömil SO om Hoburgs bank som fiskebåten Eva II av Visby var med om natten till lördagen. (27/2 1965) En liknande upplevelse hade den öländska fiskebåten Carina av Bredsätra, enligt vad denna meddelade den gotländska båten via radiotelefon lördag morgon. Båda händelserna inträffade dock på internationellt vatten.

Det var tre fiskelag från Gotland, Eva II av Visby, Eliza och Ganthia av Skälsö som legat ute på laxfiske tillsammans nere mot polska och ryska kusten. Tre veckor hade de varit borta, en vecka hade de tillbringats i Klintehamn i väntan på att stormen skulle bedarra. Det var när de var på hemväg, cirka 25 sjömil SO Hoburgens fyr, som Eva II siktade den främmande ubåten som sände upp tre röda raketer, vilket besättningen tolkade som en nödsignal. När Eva II kom närmare och lyste på ubåten med sin strålkastare dök den hastigt och den gotländska båten fortsatte då sin hemresa. Dessförinnan hade det dock gått larm via Tingstäde radio. Detta avblåstes.

Det blåste friskt, 12–15 sekundmeter och sikten var skymd av snöbyar när Eva II ganska nerisad men med 164 laxar ombord stävade in i fiskehamnen i Visby på lördagseftermiddagen. Vid 3,30-tiden på natten då ubåten siktades var det dock nästan lugnt och klart med god sikt.

– Vi hade just haft vaktavlösning, berättar Bengt Pettersson, son till Eva II:s befälhavare Bo Pettersson, som varit med om åtskilliga äventyrliga upplevelser under laxfiske vid södra östersjökusten. Rune Solfeldt stod vid rodret, Gertz Johansson var också uppe i styrhytten och själv satt jag i skansen. Kaptenen låg men kom upp så fort han fått höra om de tre röda raketerna som vi trodde var nödsignal. Så vi såg u-båten redan när jag var uppe och hade vakt, den kom västerifrån och skar vår kurs precis.

– Det syntes tydligt att det var en u-båt, säger Gertz Johansson. Det var en stor u-båt. Den låg snett i sjön så det är svårt att exakt uppskatta storleken men nog var den minst 30 meter lång. På tornet syntes tre bokstäver i vitt, ett stort U och två mindre bokstäver som vi inte kunde läsa

Förresten tänkte vi inte så mycket på att identifiera den just då, vi var helt inställda på att bärga folk.

– När vi gick emot den, fortsätter Bengt Pettersson, tycktes den till en början ligga stilla. När vi var sådär femtio meter ifrån och hade gått upp vid sidan av den lyste vi på den med strålkastare och då dök den hastigt. Då förstod vi att den inte var i nöd utan vi fortsatte vår hemresa.

Garage för tre miljoner

Gotlänningen 1/3 1965

– Detta är ett stort steg i utbyggnadsplanerna för P 18, sade överste Gerhard Hjukström när P 18 på måndagen övertog det nybyggda stridsfordonsgaraget som kostat 3 miljoner att bygga. Överste Hjukström sade vidare att detta bygge endast är en början till den omfattande ombyggnad och renovering som kommer att företagas på regementet.

Det nybyggda garaget, som tagit ett år i anspråk att färdigställa, innehåller smörjhall, spolhall, 3 bensinmackar och ett stort pannrum. Allt absolut toppmodernt. Garaget har imponerande mått. Ytan är c:a 2.000 kvm och 80 m. långt. Det kommer att rymma 30 stridsvagnar, medan smörjhallen kan ta 6 vagnar åt gången. Smörjhallen är toppmodern med hela 36 olika oljeledningar.

Uppställningsplanen utanför garaget torde vara den största i Sverige. Planen kan även nattetid belysas tack vare en 25 meter hög lysmast med stor kapacitet.

Förbandets fordon skall ta garaget i besittning i slutet av mars. Dessförinnan skall personal utbildas för att kunna sköta allt tekniskt.

Under nästa år skall ett nytt varmgarage byggas för 400.000 kr. Vidare skall kasernerna moderniseras med bl. a. varmvatten.

– Inom några år skall regementet vara tip-top, lovade överste Hjukström.

Gotlands tre yngsta militärer: Har bassarna det så bra?

Gotlänningen 9/3 1965

Ryckte in på årsdag

Roger Nilsson firade sin 13:e födelsedag genom att tillsammans med Roland Karlsson och Åke Johansson på måndagen bli de tre yngsta militärer som någonsin ryckt in till tjänstgöring på A 7, Roland och Åke är ännu bara 14 år, men ”grabbarna bär upp uniformerna som riktiga karlar” som konstapel Lars Leonardsson sade. 1999–1119

Roland, Roger och Åke går i normala fall i klass 8 b på Solbergaskolan. När klassen under två veckor skall praktisera på arbetsmarknaden, valde dessa tre ynglingar att bli militärer.

Varför?

– Min pappa arbetar på A 7, sade Roland. Kul att få grova en militäruniform, sade Åke.

Grabbarna skall under de kommande två veckorna få en inblick i det militära livet.

Kapten Lennart Forsberg:

– De skall få lära sig viss sambandstjänst och pjästjänst. Några dagar skall de också få arbeta i en verkstad, och de skall också i stort få se hur militärförband arbetar.

Första dagen som militärer gick inte helt utan problem.

– Det värsta var att få på sig uniformen, tyckte Roger.

Trion fick också delvis uppleva hur en ”normal” inryckning kan gå till. Kommentarer som ”Hr det kommit nya furiraspiranter” och ”god dag, generalen” tog de dock med upphöjt lugn. Samtidigt lyste dock en viss stolthet fram under den stora och varma vintermössan.

Första dagens ”manöver” ägnade konstapel Leonardsson åt att lära grabbarna hälsa och göra reglementsenliga vändningar. Övningarna gick över förväntan

Att komma in i en militär matsal kan ha sina problem. Det är inte så lätt att veta att man själv ska ta bricka, sked, gaffel, kniv och mat. Inte gör det saken lättare när ett 50-tal ”bassar” trycker på i ryggen. Potatisen, korven och äppelkrämen var dock till belåtenhet hos alla tre.

När grabbarna klockan 17 bytte ut sina uniformer mot civila kläder gjorde de detta med ett belåtet leende på sina läppar.

– Är det inte värre att vara militär?

De gick hem för att börja författa på de föredrag de så småningom skall hålla i skolan. För att dagen därpå åter ikläda sig uniformerna för nya ”manövrar”.

– öre–

MILO försvinner men man bygger ut mer än tidigare

Gotlänningen 12/3 1965

Det gotländska militärområdets försvinnande kommer inte att medföra någon stagnation i byggande av försvarsanläggningar på Gotland. Man bygger tvärtom nu mera än någonsin eller för omräkning 9 miljoner om året, en summa som till 1970 beräknas stiga till 12 miljoner årligen.

Utom rena befästningsarbeten är flera stora byggnadsprojekt aktuella. Just klara är en kasernrenovering på A 7 för 3 miljoner och ett stridsvagnsgarage på P 18 för samma summa. En rälsmålsbana för 125.000 på Tofta blir klar i vår liksom en skjuthall på P 18 för 100.000.

Under det budgetår som börjar 1 juli skall MB-stabens byggnader byggas om för 265.000. Dels skall man ta bort de stilvidriga takkuporna och dels skall man inreda nya utrymmen för den ökade personal som det gotländska kommando som ersätter MB-staben kommer att kräva.

En ny skjutbana på P 18 kostar 375.000, ett nytt dagvattenavlopp 300.000, ett varmgarage 400.000 o. s. v.

Nästa verkliga storbygge på P 18 kommer 1967, då kasern 1 byggs om för 2,2 mijoner.

På A 7 byggs pjäsexercishuset till för 200.000 och nästa år blir det också en ny underofficersmäss för 300.000.

Vid KA 3 i Fårösund slutligen byggs det s. k. ökenfortet om för tele- och minservice för 600.000,

medan 150.000 används för att snygga upp kasernerna.

Gotlands försvar är friskt

Gotlänningen 12/3 1965

De influensaepidemier som härja svårt vid olika militära förband på fastlandet har inte nått de gotländska förbanden. Här är sjukläget tvärtom bättre än vanligt vid denna årstid, och då den frivilliga vaccinering som företagits utnyttjats av 75 procent av de värnpliktiga hoppas man kunna undvika epidemier även i fortsättningen.

Flygvapenpojkar hos Bråvalla flygflottilj

Gotlänningen 12/3 1965

Flygvapenpojkar tillhörande Gotlands Flygvapenförening inbjöds vid månadsskiftet februari-mars till Bråvalla Flygflottilj för att bese en av våra modernaste flygflottiljer. Under fyra dagar hade man ett späckat program med bl. a. studiebesök, ls-tjänst, skjutning, idrott.

För att ta det från början samlades ungdomarna på Visby flygplats för att med en DC 3:a flyga till Norrköping och sedan fick man utrustning och förläggningsutrymme. Det gällde att inte förlora någon tid. För gruppens chef, sergeant Ingemar Bergwall, gällde det å andra sidan att hålla ungdomarnas entusiasm i styr och hjälpa dem fram, så att besöket kunde ge maximum av lärdom. Klockan sju gick man upp och som regel var dagen slut framåt femtiden.

För de gotländska ungdomarna blev besöket en säker förstaplats på 10-i-topp-listan för de önskningar, som ungdom med stil och trevlig hobby alltid gör upp. Kapten Press och flygvapenföreningen kan ta emot flera gotländska ungdomar med håg och läggning för flygets verksamhet. Det är bara att skriva eller ringa till F 13 G, Tingstäde, och anmäla sig till Flygvapenföreningens kurser.

På bilden ser vi flygvapenpojkar från Visby samlade framför en J 35 Draken vid besöket på F 13.

Stående fr. v. kursledaren, sergeant Ingemar Bergwall, Visby, Rune Roswall, Halla, Jan Erik Bergwall, Visby, Kjell Johansson, Visby, Jan-Erik Sigalit, Visby, Roland Laurin, Visby, Gillis Levander, Fide, och korpral Göran Lohrén, Visby (bitr. kursledare).

Knästående fr. v. Mats Pettersson, Follingbo, Ingemar Andersson, Othem, Kjell-Åke Edvardsson, Visby, Staffan Hallroth, Visby, Lars-Gunnar Dahlström, Visby, och Göran Nordin, Visby.

Kongogotlänning ställs inför rätta

Gotlänningen 16/3 1965

De två svenskar som den 10 februari arresterades av Leopoldville-polisen som anklagade för ”narkotikatrafik”, väntas ställas inför rätta någon gång denna vecka, meddelar den svenska ambassaden i Leopoldville.

William Appelquist och Per Hvolby har suttit häktade i Ndolo-fängelset i den kongolesiska huvudstaden sedan de hämtades från sina lägenheter i stadens centrum av säkerhetspolisen.

Ambassaden framhöll att allmänne åklagaren ännu inte slutfört sin undersökning.  Man känner därför inte till hur mycket och vad för slags narkotika det gäller.

Ambassaden har anställt en belgisk advokat, bosatt i Leopoldville, för att försvara paret. En ambassadtjänsteman står i kontakt med polismyndigheterna för att fastställa exakt datum för rättegången.

Appelquist har enligt ambassaden varit sysselsatt med FN:s flygoperationer i Kongo. Hvolby, en danskfödd naturaliserad svensk, är privat affärsman.

130 såg flyglottor gå mannekänger

Gotlänningen 17/3 1965

Vårens första mannekänguppvisning ägde rum på Gutekällaren i går (16/3 1965) kväll i Visby flyglottakårs regi. 130 intresserade lottor från hela ön hade infunnit sig för att se hur man skall klä sig i vår.

Konferencier var kårchefen fru Lillie Bodin och för musiken till ”mannekängandet” svarade Leif Jonasson. Åtta mannekänger visade vårmodet och kläderna kom från Enanders, hattarna från Signe Kullanders samt en nyhet för visningen i år smycken från Häggströms.

Även i år är det mycket syntetfibrer i plaggen. Våren -65 är verkligen passade för alla er som har ”hattdille”. Förtjusande hattar av varierande modeller finns att välja på.

I pausen fick damerna känna vårens underbara dofter. Det var Elsies parfymeri som stod för detta inslag.

Tre vårfräscha damer. fr. v. Signe Alberts, Christina von Koch och Gunilla Broberg den sistnämnda visar hur studentskan ska se ut i år.

Väte-pojkar stal kpist och sköt skarpt mot hus

Gotlänningen 18/3 1965

Två pojkar i 12 och 14-årsåldern i Väte roade sig i söndags (14/3 1965) med att skjuta med kulsprutepistol i skogen. De siktade emellertid så tokigt att en kula gick in genom ett fönster i ett boningshus 800 meter längre bort. Kulan fastnade i väggen på motsatta sidan av fönstret och upptäcktes först då ägaren till huset kom hem på kvällen.

Pojkarna hade gått in i ett för tillfället obebodd stuga och där hittat kulsprutepistolen samt ammunition. En av gossarna visste var nyckeln låg så de hade bara att gå rakt in. De gick ut i skogen och började skjuta. Något magasin fanns inte men de hjälpts av så gott de kunde med att lägga i en kula. När ägaren till huset som besköts kom hem anmälde han det genast till polisen som efter forskningar fått fatt på gossarna.

Mannen som äger stugan där skjutvapnet och ammunitionen låg bor i en annan fastighet, men hade dessa saker förvarade där.

Livsfarligt fynd. Lysraketer i Gnisvärd

Gotlands Folkblad 14/4 1965

En yngling hittade häromdagen en plåtburk innehållande tre ryska signalraketer på stranden i Gnisvärd.

Ynglingens fader tog lyckligtvis hand om fyndet och överlämnade burken till polisen.

På polishåll betonar man värdet av att liknande fynd överlämnas till militär- eller polismyndighet. De upphittade signalraketerna kunde ha varit direkt livsfarliga om någon kommit på idén att tända eld på dem.

Livlig kursverksamhet i kvinnliga bilkåren

Gotlands Folkblad 14/4 1965

Armédirektör Curt Hullström studerar hur ett par bilkårister kontrollerar luftrenaren.

Gotlands kvinnliga bilkår har inom loppet av en vecka haft inte mindre än tre kursavslutningar.

Tisdagen den 6 april avslutades en kurs på 50 timmar på A 7 i motorlära och praktisk materielvård med kapten Karl-Erik Hilding som kurschef och armétekniker Stig Svensson som instruktör. Examensförrättare var kapten Stig Barke, VII militärbefälsstaben. Examensvittne, major Gösta Nilsson, A 7.

Som redan nämnts i denna tidning hade den grundläggande kursen i lördags, (11/4 1965) då 18 nya bilkårister genomgått den 100 timmar långa utbildningen.

Nu i måndags kväll avslutade ungbilkåristerna sin kurs. Det var sammanlagt 14 unga flickor i åldern 16–19 å, som fått såväl teoretisk som praktisk övning i trafikkunskap, motormaterielvård, grundläggande körutbildning m. m. Kursen har varit förlagd till P 18 med fänrik Rolf Forsström som kurschef och furir S-E Johansson som instruktör, Visby är en av de tre platser i Sverige, som under det gångna dygnet anordnat en dylik ungbilkåristkurs.

Men bilkårens verksamhet är inte slut i och med detta. Omedelbart efter påsk startar en ny kurs för förare till den civila delen av totalförsvaret, en kurs som endast är 30 timmar lång och som står öppen för var och en som har körkort.

För de särskilt körvana och intresserade bilkåristerna anordnas under maj månad en busskurs.

I övrigt går man inom bilkåren i stor spänning inför uttagningen till riksfälttävlingen, som kommer att äga rum i Umeå den 5–6 juni och dit gotlandskåren har möjlighet att sända två ekipage. under hösten och vintern har åtskilliga bilkårister trimmats i såväl fot- som bilorientering av löjtnant Sven Larsson på P 18. Riksfälttävlingen omfattar förutom bil- och fotorientering även fältskjutning och teoretiska prov.

Många nya lottor vid vinterns kurser

Gotlands Folkblad 14/4 1965

Följande nya lottor utexaminerades från vinterns kurser i expeditions- och sambandsexpeditionstjänst:

Från Visby Armé- och Marinkår:

Elsie Johansson, Torgerd pettersson, Birgit Westfält, Inga-Britt Wiksten, Sonja Åström, Wiwecka Göransson, Anna Lindström, Signe Ruthblad, Siv Yngwe, samtliga från Visby,

från Mellersta Gotlands Lottakår:

Britta Holmberg, Solveig Olsson, båda från Hörsne,

från Väskinde Lottakår:

Stina Nygren, Väskinde,

från Södra Gotlands Lottakår:

Märta Blom, Hemse, Lis-Marie Pettersson, Etelhem, Asta Edman, Anna-Lisa Hederstedt, Iréne Jakobsson, Solveig Jakobsson, Maria Jonasson, Lisbeth Kvarnberg, Ethel Pettersson, Gerd Rundby,  Britta Rylander, de sistnämnda från Stånga.

Ett 10-tal lottor har dessutom delvis följt kursen som repetition.

Examen är förlagd till kommunalhuset i Stånga, där även Visbykursens elever mött upp. Den teoretiska delen av slutprovet leddes av lottainstruktör Christina Barke, varefter en praktisk del vidtog, ledd av kurschefen kapten Bengt Ahrnfeldt samt instruktörerna över furirerna S. O. Larsson och Bror Johansson, samtliga P 18.

Examensförrättare var kapten Stig Barke, VII, militärbefälsstaben, som uttalade sin stora tillfredsställelse med det nya tillskottet av lottor.Förbundslottachefen, fru Inge Johansson framförde Gotlands Lottaförbunds tack till alla, som medverkat till det utmärkta resultatet av vinterns lottakurser i dessa tjänstegrenar.

Militärmusiken gav ypperlig uppvisning

Gotlands Folkblad 14/4 1965

Den charmanta musikuppvisning, som P 18:s musikkår hade på Borgen i går afton, hade samlat en stor skara åhörare. Det är nu tre år sedan sist, så nog var denna uppvisning efterlängtad. Alla föregående evenemang av detta slag har varit mycket trevliga, men den här konserten – ja, man kan verkligen tala om konsert i detta sammanhang – slog alla hittillsvarande rekord. Detta är i varje fall anmälarens uppfattning. Programmet skilde sig också väsentligt från föregående uppvisningars, som i regel brukat vara helt i den populära stilen. Den här gången hade musikdirektör Sjölin gjort en annan programsammansättning på så sätt, att vi först ta del av mera avancerad musik, varefter vi så småningom bjöds på tonkonst av lättare art. En hel rad solister har också brukat framträda, men vid detta tillfälle förekom bara två. Bara två, sa jag. Jag vet inte om detta uttryck var så väl valt. För de två som framträdde var sannerligen inte vilka som helst. Klarinettsolisten, furir Bergström, visade prov på god teknik och nyanserat spel, och trumpetaren, en artonåring med namnet Andersson, kommer att gå oerhört långt, om han finner för gott att fortsätta.

Innan musiken tog sin början hälsades alla välkomna av överste Hjukström, som uttryckte sin glädje över att denna konsert kunnat komma till stånd och att en så kvalificerad publik infunnit sig. Avslutningsvis uttalade drätselkammarens ordförande, K. G. Nilsson, sitt varma tack till musikkåren och hoppades att dess mission måtte fortsätta i syfte att berika stadens musikliv.

Först på programmet spelade militärorkestern en gotländsk rapsodi av Myrtelius, en av de män som i gången tid varit ledare för denna musikkår. Orkestern gjorde den fint – men på anmälaren gjorde denna rapsodi inget intryck. Visst är den välskriven och fint kontrapunkterad, men det är också allt. En lång stund håller tonsättaren på att böka i det oändliga med ”Uti vår hage”, och sen, när man tycker att stycket borde vara slut, så kommer den ena kända melodin efter den andra in – men ingen av dem hinner få någon verklig behandling. Ja, detta är min uppfattning, och jag vill på intet vis poängtera att den är den enda riktiga. Efter rapsodin följde två solonummer, den ena för klarinett, den andra för trumpet. Båda solisterna skilde sig med heder från sin uppgift, och orkesterns beledsagning var utmärkt väl avvägd. Inte minst den unge trumpetaren gjorde en strålande insats, även om hans nerver kanske spelade spratt – det är inte så lätt att för första gången vara solist inför en så stor publik.

Så blev det både stråk och blås. Vi fick nämligen lyssna till en tresatsig svit för underhållningsorkestern av Per Lindkvist, ”Glad ungdom”, en mycket trevlig komposition som fick ett utmärkt utförande. Och sen blev det sång av manskör, två nummer av Evert Taube, ”Sjösala vals” och ”Min älskling”. Manskören sjöng dem vackert, och beledsagningen på flygeln var blygt diskret och välljudande

I och med manssångerna var vi framme vid programmets lättare avdelning. Orkestern spelade två sydamerikanska nummer, och det gjorde den med liv och lust. Här kom de speciella slaginstrumenten fram, som ofta förekommer just vid utförandet av sådana dansmelodier. Så blev det toner av delvis annan art. En amerikansk tonsättare, Whitney, var representerad med en fantasi eller rapsodi på andliga negersånger, ”Jordafärden”. Det är på något sätt gripande att lyssna till dessa melodier, som ju har sin egen speciella historia. Och från U.S.A. förflyttades vi hastigt tillbaka till vårt eget land i och med att musikkåren som avslutning spelade en festmarsch av Beckström, också en av dem som haft ansvar för det musikaliska inom infanteriregementet här i Visby. Det är en klämmig och eggande marsch, och den fick det utförande som tillkommer en sådan. Efter det avslutande tacktalet upprepades sista delen av marschen.

När man lämnade Borgen var man glad över denna lyckade konsert. Musikdirektör Sjölin är värd allt beröm han kan få, för att han verkligen gör sitt bästa för att få upp musikkåren till den högsta nivå, i vilken den befinner sig. Men inte bara han, utan alla hans mannar ska ha erkännande. Utan dessa bleve det ju ingen musik. För vår stad och vår ö är det en heder att hysa en militärmusikkår av sådan halt.

Elle.

Två bråk kostade flygsoldat 1.900 kr

Gotlands Folkblad 14/4 1965

Den gamla rivaliteten mellan olika vapenslag orsakade förra sommaren ett bråk i Visby som tillsammans med ett annat krakel, nu kostat en värnpliktig flygsoldat 1.900 kronor.

Det första bråket uppstod genom att en grårockad värnpliktig försökte konkurrera med flygsoldaten om ett par visbyflickors gunst under hänvisning till att ”det är för mycket flygare i stan”.

Flygsoldaten blev arg och klippte till. Så illa att käken spräcktes på armésoldaten. Senare hade han också ställt till ett bråk på stan då han avvisats från Borgen efter ingripande av en MP-patrull.

För ringare misshandel, våld mot krigsman, våldsamt motstånd och förargelseväckande beteende dömdes han i går till 100 dagsböter à 12 kronor, 200 kronor i skadestånd till den misshandlade ynglingen, vittnesomkostnader med 211 kronor och försvarare med 275 kr.

Rysk torped hittad i Burs

Gotlands Folkblad 17/4 1965

En omkring 9 meter lång torped, troligtvis av övningstyp utan stridsladdning, som hittades på påskdagen vid Hummelbosholm i Burs, härstammar ganska säkert från Sovjet. Torpeden, som ännu inte bärgats, har förankrats på grunt vatten, är försedd med rysk text.

Upphittarna lantbrukare Josef Pettersson och byggnadsarbetare Erik Pettersson fann torpeden drivande ungefär 100 meter från land på påskdagen. Då fanns det ingen möjlighet att med båt ta sig ut till torpeden. Sjön var för grov. På annandagens morgon tänkte man ta sig ut med båt för att titta närmare på torpeden, men då hade den redan drivit in på grunt vatten, cirka 10 meter från land.

Torpeden skall bärgas snarast möjligt, men det har inte gått att få fram uppgift om när detta skall ske! Sedan kommer den, enligt vad GF erfarit, lämnas tillbaka till ägandelandet.

Åtal för ”furirdj-l”

Gotlands Folkblad 17/4 1965

”Vilken dum furirdjäkel det står i korridoren”. Ja, så yttrade en värnpliktsinkallad när han den 19 febr. i år skulle gå till sitt logemente och därvid måste passera genom kompanikorridoren där en grupp värnpliktsinkallade hade lektion under ledning av en furir. Gruppen satt på ena sidan av korridoren och furiren på den andra.

Den tilltalade tänkte inte på vad han fått lära sig om att inte gå emellan trupp och truppens befäl utan passerade emellan furiren och gruppen. När han passerade furiren påpekade denne att han inte skulle göra så. men den värnpliktige svarade inte på detta. När furiren därvid uppmanade honom att svara yttrade han: ”Ja, furir”.

Den värnpliktige befann sig då vid dörren till logementet och avståndet till furiren var blott 5 meter. När den värnpliktige öppnat dörren och var på väg in sade han med känsla och övertygelse: ”Vilken dum furirjäkel det står där ute i korridoren”. Saken blev av furiren anmäld och den värnpliktige står nu åtalad för missfirmelse mot krigsman.

Den tilltalade har vid polisförhör erkänt att han fällt yttrandet och att han därvid var medveten om att furiren skulle höra det. Han kan dock ej ge någon annan förklaring till sitt yttrande än att ”det gled liksom ur honom” på grund av någon sorts inre övertygelse. Kanske var det också i ilska över furirens kitslighet. Detta särskilt som han på intet sätt störde varken furiren eller dennes trupp när han passerade genom korridoren. Målet kommer upp vid häradsrätten den 20 april.

Flygjätte besökte Visby

Gotlands Folkblad 21/4 1965

Ett av de största flygplan som någonsin landat på Gotland damp ned i Visby i går (20/4 1965) Ett amerikanskt militärtransportplan av typ C-130 Hercules. (Tp 84) En fyrmotorig jätte som kan lasta 19,5 ton, har en flygtid på 10,5 timmar och gör 575 km/tim.

När planet, som nu provats av flygvapnet för eventuell köp av en serie, kom till Visby hade det med sig en rad militära passagerare plus en bil och en buss.

Planet har använts av amerikanska flygvapnet sex, sju år. Det är försett med tryckkabin så att det kan operera på stora höjder.

Dyrbara P 18-övningar kräver planering

Gotlands Folkblad 22/4 1965

Pansarinspektör, överste Hjalmar Bauer, på P 18-besök

- Stora summor är i omlopp vid pansarförsvaret och det krävs noggrann planering för att stridsvagnarna inte skall göra körmil i onödan men ändå ge en effektiv utbildning, berättar pansarinspektören överste Hjalmar Bauer, som f. n. är på ett tvådagarsbesök vid P 18. Han är här för att ge utbildningsofficerarna en orientering om planläggningen inför det kommande utbildningsåret.

- Det sker en kolossal expansion inom pansarförsvarets område, förklarade överste Bauer för GF. 1963 beslöt riksdagen om en avsevärd utvidgning som redan kommit till Gotland genom införandet av ett pansarregemente. Ytterligare arbete pågår för att tillgodose P 18 med material så att regementet skall få den rörlighet som krävs i Gotlands öppna terräng.

Livet efter värnplikten. En fråga om utbildning

Gotlands Folkblad 22/4 1965

—Speciellt för denna tidning —

Flertalet av de värnpliktiga som nyligen ryckte ut efter sin första militärtjänstgöring har ganska konkreta framtidsplaner, men för många tornar problemen upp sig. En undersökning, som skolöverstyrelsen gjort bland 21.000 värnpliktiga utan studentexamen, fackgymansieexamen eller motsvarande, visar att omkring 70 procent tänkte i första hand vända åter till de anställningar de hade vid tiden förinryckningen. Ungefär 5 procent ämnade satsa på yrkesutbildning, medan i övrigt en stor grupp inte visste vad de skulle göra.

Ju bättre bakgrund utbildningsmässigt de tillfrågade hade, desto mera bestämda var det när det gällde framtidsplanerna. De som redan hade yrkesutbildning valde därför att gå tillbaka till sina tidigare anställningar, medan de sämre utbildade hade svårt att fixera sina planer.

Svar på frågor

De värnpliktiga fick besvara frågor om sina planer närmast efter utryckningen, om utbildning och om eventuella önskemål rörande sådan. Största intresset för yrkesutbildning har de värnpliktiga från Norrlandslänen. Detta hänger samman med länens expansionsgrad och sysselsättningsläge. Ju bättre läge på arbetsmarknaden, desto mindre blir intresset för yrkesutbildning. Samma gäller det faktum att så många i första hand väljer att vända åter till tidigare anställningar. Frekvensen att återgå till tidigare arbeten är t. ex. mellan 70 och 75 procent i Malmöhus län men under 60 i Norrbotten och Jämtland.

Yrkesskador spelar in

När det gäller värnpliktiga med redan fullbordad yrkesutbildning visar utredningen också att sysselsättningsläget spelar in. Läget är dock varierande från län till län beroende på att yrkesskoleväsendet är något olika utbyggt i olika län.

I Norrland – där det finns ett fint nät av yrkesskolor – förklaras det låga antalet med fullbordad yrkesutbildning bland de värnpliktiga av att så många flyttar söderut redan före rekryttjänstgöringen.

Kursintresse sjönk

Samtidigt med enkäten bland de värnpliktiga undersökte man skolornas möjligheter att anordna yrkeskurser för dem bland rekryterna som ville satsa på utbildning. Skolorna var villiga att svara för ett stort antal kurser, men efter utryckningen har de värnpliktigas intresse för utbildningen svalnat betydligt. En förklaring till det minskade kursintresset kan vara att det nu gått rätt lång tid sedan de värnpliktiga tillfrågades. Alldeles när de värnpliktiga skulle anmäla sig till kurserna pågick slutövningarna på förbanden, och detta kan ha medverkat till det klena anmälningsresultatet.

Undersökningen har gett skolöverstyrelsen många intressanta uppgifter och tips om hur problemet med ”livet efter värnplikten” bör lösas. Enkäten var ett försök att få grepp om problemet och dess karaktär. Man ville veta var de största problemen finns och hur resurserna bör sättas in.

Göran Olausson

Visby-bang

Gotlands Folkblad 22/4 1965

En kraftig smäll som ett kanonskott oroade många visbybor på onsdagskvällen. (22/4 1965) och inte bara visbybor – i t. ex. Roma hördes även smällen tydligt. Den inträffade vid 21-tiden i samband med att ett plan från F 13 (Bråvalla flygflottilj) i Norrköping gjorde ett fingerat anfall mot Visby i samband med en övning.

Inga gevär men desto fler krutgubbar på Hv-jubileum

Gotlands Folkblad 22/4 1965

Den 1 augusti 1940 kunde den första hemvärnschefen i Visby, Vilhelm Nilsson, meddela att det fanns64 gevär i hemvärnet. När Visby hemvärn på torsdagskvällen hade sin årsfest fanns inga gevär på plats, men många av krut-gubbarna från starten 1940 fanns där. Årsfesten var i år särskilt festlig då man firade 25 års-jubileum. Ett 75-tal hemvärnsmän, lottor, instruktörer och rekryter med maka, fästmö, make eller fästman hade samlats till Hemvärnsgården där det bjöds på supé, underhållning, prisutdelning och dans.

Visby stad var genom P. M. Bengtsson representerad på 25-årsjubileet. Vid honnörsbordet satt också bl. a. förre hemvärnschefen Nils Malmgren, nuvarande chefen Ingemar Gotvik och hemvärnsofficeren Tore Dahlgren.

Klubbmästaren Gustav Hellgren hälsade samtliga välkomna, innan Hemvärnschefen Gotvik redogjorde för hemvärnets arbete under de gångna 25 åren. Han riktade tack till Visby stad för det goda samarbete som varit. Ett tack riktades också till de militära myndigheterna, lottorna och samtliga hemvärnsmän som varit med genom åren.

Hemvärnsofficeren Tore Dahlgren gjorde en tillbakablick över hemvärnets arbete, och framhöll betydelsen at att det finns ett hemvärn som snabbare än ett militärförband kan mobiliseras vid ett krig.

Staden gratulationer på 25-årsdagen framfördes av drätselkammarens v. ordf. P. M. Bengtson. Även han tackades för det goda samarbete som rått mellan hemvärnet och staden, och hoppades på fortsatt gott samarbete.

Stångaborna återigen värst mot fienden

Gotlands Allehanda 26/4 1965

Vid sjätte stationen i hemvärnstävlingen gällde det att ta hand om ett havererat utländskt plan och dess besättning.På bilden ses Hangvars-gruppen vistera fienderna.

Tofta skjutfält (GA), Det blev Stånga som på nytt segrade i hemvärnstävlingen. 25 hemvärnsgrupper deltog i fo-tävlingen på Tofta skjutfält på söndagen, Ett par nya, intressanta uppgifter hade lagts in i tävlingen. Bl. a. måste de tävlande ta hand om ett havererat, utländskt plan och dess besättning.Tävlingen omfattade sex stationer och varje lag var ute i ungefär tre timmar. Vid första stationen gällde det stridsskjutning i försvar. Vid den andra gällde det också stridsskjutning men som eldöverfall.Spräng- och mintjänst väntade vid tredje stationen och på fjärde var det stridsskjutning (närstrid). Femte: sjukvårdstjänst. Och vid sjätte stationen kom det nya momentet. Vanligtvis brukar det här momentet bara omfatta vanlig vakttjänst, Men denna gång fick grupperna larm om att ett fientligt plan hade landat på ängen, 200 meter från tältet.Det gällde att på ett förståndigt sätt ta hand om planet och dess besättning. I planet fanns en död och två överlevande. Mitt under pågående visitering av utlänningarna kom en fotograf och började fotografera. Det ingick i övningen att även ta hand om fotografen på rätt sätt.På sjunde stationen handlade det om handgranatkastning och på den åttonde och sista stationen gällde det stridsskjutning - snabbeld.

Klass 1: 1. Stånga 1275 poäng, 2. Roma 1232, 3. Gammelgarn 1036, 4, Ekeby 1010, 5. Hangvar 977, 6. Grötlingbo 963, 7. Lärbro 945, 8. Tingstäde 920, 9. Anga 882, 10. Bunge 855 poäng.Klass II: 1. Havdhem 1026 poäng, 2. Ganthem 953, 3. Fårö 936, 4. Endre 932, 5. Bro 896, 6. Hejde 887, 7. Vänge 873. 8. Visby 871, 9, Tofta 855, 10. Klinte 843, 11. Fole 765, 12. Gothem 728, 13. Västerhejde 649, 14. 1 Hogrän 641 poäng.Utom tävlan: Driftsgruppen vid kraftverket 1 Slite 920 p.Segrande grupp bestod av följande man: Gruppchef Hans Nilsson. Kgskytt Ture Nilsson, Skyttar Nils Johansson, Bertil Klint, Lars Rundby, Sture Vasteson, Torsten Kristoffersson, Hilding S-son Rylander, Lennart Larsson.Dir. Martin Englunds vandringspris i sammanlagda stridsskjutningsmomenten i hy-tävlingen: Segrare Stånga med 683 poäng, närmast följt av Roma med 671 poäng,Dir. Martin Englunds vandringspris för hvchefernas fältskjutning med kpist: 1. 11. Nilsson 29 poäng, 2. S-son Rylander 24, 3. H. Lindgren 22 4. Å. Jacobsson 19, 5. 1. Gotvik 18, 6. A Gahnström 17, 7. A. Virgin 17, 8. 5. Thomsson 17, 9. H. Persson 17, 10. A. Möllerström 15, 11. G. Mattsson 15, 12. B. Andersson 14, 13. B. Larsson 13, 14. A. Hansson 12, 15. E. Vallin 10, 16. K. E. Stuxgren 10 poäng.

De två bästa P 18-soldaterna

Gotlands Allehanda 26/8 1965

När vi ryckte in den 27 oktober förra året sade jag bl. a: ”Ni har lika stort ansvar som jag, det är bara den skillnaden att vi innehar olika tjänsteställningar i det militära”, påminde överste Gerhard Hjukström när han avskeds- och tacktalade i går (25/8 1965) i Ex-huset till höstomgångens värnpliktiga, 2 och 4 komp. vid P 18. Detta ansvar upphör inte i och med att ni nu efter er första värnpliktstjänstgöring återgår till det civila livet, fortsatte översten. Det åvilar envar som svensk medborgare att alltid vara beredd att när nöden så kräver rycka in och värna om våra skatter – att få leva i ett fritt och demokratiskt land.

Det är först nu ni är soldater och har fått den nödvändiga utbildningen som fordras till (att) uträtta en stridande soldats hårda värv. Ni är också enligt min mening väl skickade att gå ut i krigsförband. Detta har jag kunnat märka vid er slutövning i förra veckan vars övningsresultat var gott. Det är första gången hos ett förband jag själv är säker på att ni har uppnått ett gott resultat. Ni har också uppvisat prov på disciplin och ordning i alla väsentliga delar.
Försvarsfrågan är någonting som angår oss alla, vare sig vi är militärer eller civila, så länge världen är så pass orolig som i dag, då det ligger och pyr på många ställen och på andra, det har gått så långt som till bränder som vi inte får förakta – bränder som kan leda till ett tredje världskrig. Den gyllene freden som vi alla längtar efter låter med all säkerhet vänta på sig ännu under långa tider.

Ni har också under utbildningstiden visat hur svensk ungdom är när den är som bäst och för detta skall ni ha ett hjärtligt tack och välkommen åter till regementet.

Regementschefen riktade också ett varmt tack till officerare och befäl som trots att befälstillgången varit knapp alltid har kunnat följa utbildningsplanen. Översten delade också ut priser för olika tävlingar och delade ut en hedersgåva till den bäste soldaten från respektive kompani. Det var värnpliktige Leif Johansson, Gothem och Thord Larsson, Slite, som fick motta var sitt silverfat med inskription.

I dag är det avskeds- och tacktal till plutonchefskolan. 

P 18-TANKS förstörde strand

Gotlands Folkblad 8/9 1965

Flera klagomål har tillställts GF efter P 18:s skjutningar i trakten av S:t Olofsholm i förra månaden. Tidigare har det gällt den sönderskjutna ön utanför S:t Olofsholm, nu är det frågan om den plats i Aurskalle i Hellvi, varifrån stridsvagnarna sköt.

En sommarstugeägare säger: - Stridsvagnarna har alldeles kört upp den vackra strandvallen, som vi här ute annars är så rädda om att vi inte ens vill köra med våra bilar.

Förvaltare Sven Gutemark, Furillen, är också upprörd över stridsvagnarnas framfart. – I skogen ovanför viken har de tidigare kört ner träd och förstört marken men aldrig tidigare har de varit på strandvallen och rivit upp den, säger han.

P 18 beklagar det inträffade. Det var synnerligen olyckligt att valde sådana ömtåliga platser för övningen, säger stabschefen, major Stig Runeborg. Är något förstört skall vi rätta till det så gott det går och vi vill genast ha kontakt med dem som klagat.

Sjukhusfärd för fem värnpliktiga. Skadades då vagn slog runt på A7

Gotlands Allehanda 18/9 1965. Gotlands Folkblad 18/9 1965

Ett tvåhjulssläp med femton soldater ombord och draget av en traktor välte på fredagseftermiddagen (17/9 1965) på A 7:s kasernområde. Sex skadades, två så pass vårt att de fördes med ambulans till lasarettet. De andra fyra fördes till A 7:s sjukhus, där de fick sina skador omsedda. Ingen skadades dock allvarligt. En drabbades av hjärnskakning och de andra fick lindrigare skador. Samtliga fick under kvällen lämna sjukhuset sedan de genomgått röntgenundersökning.

- Det gick nog lite för fort, då föraren gjorde svängen, sade vpl Donald Johansson, Västergarn, från 5:e bat. vid det kapsejsade tvåhjulssläpet på A 7:s kaserngård. Han var själv med på släpet då det välte.
De 15 som åkte då olyckan hände hade tur, då ingen ådrog sig någon verkligt allvarlig skada.

Olyckan hände vid 16,30-tiden mitt för ingången till 5:e batteriet. Gruppen hade på eftermiddagen varit ute på övning och var på väg hem. Traktorföraren skulle köra och parkera ekipaget framför ingången till sitt batteri varvid han antagligen tog en för snäv högersväng, en s.k. rallarsväng enligt polisens förmodan. Detta i förening med för hög fart gjorde att släpets högra hjul tappade kontakten med underlaget och släpet slog över åt vänster och blev liggande med hjulen i vädret. Dragkroken höll dock och ingen av de c:a 15 soldaterna blev klämda under släpet.

De ombordvarande som suttit med ryggen mot varandra kastades av och en del skadades i kontakten med marken och då de slog emot en del av den materiel som var lastad. Materielen bestod av en tyngre verktygslåda samt radiomateriel.

De som inte transporterades till lasarettet genomgick undersökning på A 7:s sjukstuga.
Vad som exakt hände vid olyckan har polisen – som kallats för utredning – ännu inte riktigt fått klart för sig. Men det finns många vittnen till olyckan.

Pressofficeren vi A 7, kapten Jan Silvén, kan inte minnas att någon liknande olycka inträffat vid kåren. Vagnen är konstruerad så att den vid mycket oländig terräng skall kunna tippa utan att dragkroken skadas. Men när man framför släpet i sådan terräng låter man naturligtvis personalen på släpet stiga av. 

Desperat värnpliktig gick till attack med automatgevär

30 SKOTT MOT P 18-PERSONALEN!

Hela regementet hölls i belägringstillstånd

Gotlands Allehanda 4/10 1965. Gotlands Folkblad 4/10 1965. Gotlänningen 4/10 1965

Ett flertal personer svävade i uppenbar livsfara när en 19-årig spritpåverkad värnpliktig vid Gotlands regemente natten till söndagen greps av raseri och sköt vilt omkring sig med sitt automatgevär. Först efter c:a en timme – under vilken tid han avlossat ett 30-tal skarpa skott med 6,5 mm kaliber mot dagbefäl och vaktpersonal, upplysta fönster i kanslihuset och på tre logement- lyckades man få honom att lägga ned vapnet, i vars magasin ytterligare sex skott fanns kvar. Han var då omringad av beväpnad personal från regementet samt polis. Då hade också åtskilliga av ynglingens kamrater rusat ut i bara pyjamasen för att rädda sig undan den omtöcknade skytten.

−Den värnpliktige hade varit på restaurang i Visby och enligt egen uppgift druckit ett par starköl och tre mellanöl och tydligen blivit något påverkad, berättar pressofficeren vid P 18, major Uno Årefeldt.  En militär ordningspatrull från A 7 fann honom liggande på Hästgatan utanför Hästskobaren i mynningen av Smittbacken och tog hand om honom och förde honom till P 18, då man ansåg att han var spritpåverkad. Själv uppger den värnpliktige att någon knuffat honom så att han fallit omkull.

Vid kasernvakten uppträdde han korrekt och visade inga större tecken till berusning, varför vaktchefen rustmästare Göte Hermansson uppmanade honom att gå upp på logementet i kasern I och lägga sig. Inom parentes kan nämnas att detta är ett ganska vanligt förfarande med en man, som tagits om hand efter att ha uppträtt olämpligt ute på stan. Dagbefälet går sedan vid olika tillfällen upp på logementet och kontrollerar, att allt är lugnt.

När han kom upp på kompaniet greps han plötsligt av ursinne och uppträdde som om han alldeles förlorat vettet. Han lär ha fått för sig att en kamrat blivit finkad av vakten (vilket ingalunda var fallet) och var förmodligen ursinnig på dem som svarat för den förmenta finkningen. Med kolven på sitt automatgevär försökte han slå sönder trälocket till en uppsamlingslåda för ammunition, som fanns ute i korridoren. Sedan kolven gått sönder fortsatte han att bearbeta det stabila hänglåset på lådan, tills han lyckades få upp denna. Sedan han laddat och osäkrat vapnet gick han tillbaka till sitt logement och efter att ha hotat att skjuta ett namngivet befäl sköt han ett skott mot fönstret ut på kaserngården. Kulan gick över tre sängar där tre kamrater till den desperate värnpliktige låg, patronhylsan hamnade i en annan säng. De försökte tala honom till rätta men han lyssnade inte på dem utan fortsatte in på ett intilliggande logement, där han avlossade ett par skott mot ett fönster åt kaserngården. Vidare sköt han ett skott genom en fönsterruta mot Stenkumlaväg, varvid två värnpliktiga som just lämnat sin husvagn, där de bytt om från civila kläder till uniform, som just befann sig på gatan var nära att träffas. De hörde när kulan slog i marken alldeles bakom dem.

På ett tredje logement sköt den värnpliktige en kula genom ett förvaringsskåp av plåt, ett intill en säng i vilken en soldat låg och sov.

SKAFFADE MER AMMUNITION

Eldgivningen uppfattades från kanslihuset och regementsdagunderbefälet överfurir G. A. Hagman beordrade en man i vaktstyrkan, värnpliktige Cennerth Hörberg att följa med för att se efter vad som stod på.

När de kom ut på kaserngården small skott borta från kasern I. Det kom från 30-35 meters håll och slog i marken mellan de båda männen. De försökte springande ta beteckning bakom ett hörn av kanslihuset. Därvid avlossade, som de båda beskjutna uppfattade det, ytterligare fyra skott riktade mot dem. Ett av dessa passerade alldeles framför bröstet på Hörberg och slog i en dörr till en sopbod.

Under tiden hade dagofficeren löjtnant Carl-Christer Hjort och sergeant Rolf Svensson rusat ned från officersmässen. Då de kom springande i trappan kom en kula genom ett fönster och passerade dem på ett par decimeters avstånd varpå den slog in i en dörr. Ytterligare 4-5 skott avlossades mot dem när de kommit ned på nedre botten. Skotten avlossades från kaserngården på ett avstånd av cirka 20 meter.

SKAFFADE MER AMMUNITION

Rustmästare Hermansson lyckades smyga sig bort till en kontakt, och slå av strömmen varvid kanslihuset mörklades. Samtidigt larmades polisen av löjtnant Hjorth. Polisen anlände snart med tre bilar. Den värnpliktige skytten återvände sedan till sin kasern för att skaffa mer ammunition. Därefter gick han tillbaka till kaserngården och fattade posto på matsalstrappan med sitt automatgevär skjutklart. Då man var rädd att han skulle bege sig utanför regementet, skaffades en pansrad transportvagn, en s. k. kpbil fram, i vilken polisen skulle kunna förfölja honom. Den värnpliktige sköt flera skott mot bilen som träffade i en kasern, där fönster och väggar bär åtskilliga spår av beskjutningen.

Rustmästare Hermansson hade slagit av strålkastaren på kaserngården men sedan han en stund senare sett den värnpliktige tända en cigarett slog han på den igen. Under tiden hade en kamrat till den värnpliktige tagit hand om ammunitionslådan i korridoren och gömt undan denna. Löjtnant Hjorth låg under en bil utanför kasern I med skjutfärdigt automatgevär. I kanslihuset hade vaktchefen överfurir Hagman samt löjtnant Tony Wallin, som tillfälligtvis befann sig på platsen, intagit eldställningar. Utanför kasern III befann sig dagunderofficeren beväpnad med kpist, och vidare fanns ju flera polismän på plats

För att förhindra återvändande permittenter att komma in på kaserngården sattes fyra värnpliktiga sergeanter ut som poster framför kanslihuset, de beordrades att bege sig till marketenteriet för att inte komma i skottlinjen.

KASTADE VAPNET

Efter cirka en timme lämnade den värnpliktige desperadon sin plats och gick fram mot kanslihuset. Han uppmanades av löjtnant Tony Wallin att kasta sitt vapen.

Det var dock först efter att ha talat med överfurir Hagman som tjänstgör på den värnpliktiges pluton, som på uppmaning av denne kastade automatgeväret ifrån sig, i samma ögonblick rusade vaktchefen Hermansson, som stått gömd bakom ett hörn, fram och kastade sig över den värnpliktige, som gav sig utan nämnvärt motstånd.

Den värnpliktige togs om hand av polis och fördes till polisstationen i Visby, där han sattes i arrest. Han förklaras anhållen och förundersökningen har överlämnats till åklagarmyndigheten.

KOLVEN SPRACK MOT AMMUNITIONSLÅDAN

Normalt förvaras ammunitionen i särskilt ammunitionsförråd, framhåller pressofficeren major Uno Årefeldt. Efter en kvällsövning samlas emellertid överbliven ammunition upp, de värnpliktiga visiteras, och om något finns kvar, så läggs detta i en stabil trälåda, som förvaras i en stabil trälåda, som förvaras i varje kompanikorridor och är försedd med ett stabilt hänglås. Den vildsinte skytten försökte först slå sönder locket till lådan, men det ledde bara till att kolven på hans vapen sprack. Sedan lyckades han emellertid få sönder låset på något vis. Kalibern på ammunitionen är 6,5 mm.

ALLVARLIGT BROTT

-Brottsrubriceringen är ännu inte klar, säger poliskommissarie Lennart Hoas. Från polisens sida ser vi mycket allvarligt på det inträffade. Det är möjligt att brottet kan ha utförts i s. k. patologiskt rus.

Den värnpliktige, som är bördig från Södermanland ryckte in till P 18 i februari och har inte tidigare varit straffad militärt, enligt vad major Årefeldt uppger.
-Vi är glada över att inte någon person kommit till skada under skottlossningen, framhåller major Årefeldt till sist. Både dagbefäl och vaktpersonal har uppträtt förtjänstfullt och trots att de svävat i livsfara har de inte brukat nödvärn utan avhållit sig från att skjuta.

Häktning för MORDFÖRSÖK i P 18-fallet?

Gotlands Allehanda 5/10 1965

Chefsåklagare Nils-Åke Jonsson gjorde på måndagen häktningsframställning mot den man som natten till söndagen i berusat tillstånd sköt skarpt med ett automatgevär inom P 18:s område. Brottsrubriceringen kommer att bli försök till mord.

På måndagen hade Visby-kriminalen inte ännu hunnit hålla något riktigt förhör med mannen. Han har bara fått berätta hur det hela gick till. Under måndagen uppehöll sig polisen ännu vid den tekniska utredningen. Ordentliga förhör kommer att hållas de närmaste dagarna.

Hur lätt når man ammunitionen?

Kronan är utan skuld till dramat Skotten inlåsta!

Gotlänningen 5/10 1965

En värnpliktig bryter upp en ammunitionslåda. Stjäl ammunition. Ett helt regemente svävar i omedelbar livsfara. Hur kan sådant ske? Var alla tänkbara försiktighetsåtgärder vidtagna? Finns det några garantier för att sådant inte kan hända i fortsättningen? Det finns många frågor som dyker upp efter den kusliga händelse som utspelades på P 18 i veckohelgen och vi har vänt oss till pressofficer och stabschef major Uno Årefeldt för att få svar.

På ena punkten kan han ge ett lugnande svar, på den andra inte. Alla säkerhetsåtgärder var vidtagna. Något övertramp av gällande bestämmelser har inte skett. Men någon garanti för att liknande intermezzo inte skall inträffa igen finns inte så länge det överhuvud finns skarp ammunition. Inbrott kan aldrig förhindras.

Det har till och med hänt att värnpliktiga vid en del regementen på fastlandet begått inbrott i ammunitionsförråd vilket måste anses som betydligt svåråtkomligare än en låda i en korridor.

Ammunitionen på P 18 förvars i normala fall i ammunitionsförrådet. Men det förekommer ofta kvällsövningar och förråden handhas av civil personal som har avtalsenlig tjänstgöringstid vilket innebär att de går hem vid 17-tiden. Efter kvällsövningarna skall de värnpliktiga visiteras och eventuell överbliven ammunition uppsamlas. Kroppsvisitation förekommer inte, man undersöker bara utrymmen där det kan tänkas förekomma skott som t. ex. vapen och magasin.

Det går dock inte att undvika att någon glömmer en patron eller hylsa i någon ficka som inte upptäcks förrän han kommer in på logementet. För att då ge honom en chans att på föreskrivet sätt göra sig kvitt detta finns en låda försedd med hänglås i kompanikorridoren, den s. k. röda lådan. Kompanichefen och hans adjutant har ansvaret för denna låda och för nyckeln.. Meningen är att lådan skall tömmas så ofta att det inte ligger någon nämnvärd ammunition i den.