Tidningsklipp 1961

Dyrt knallskott i hamnen

Gotlänningen 10/1 1961

De två värnpliktiga som stulit ett knallskott på sitt kompani och sedan fyrat av det på hamnen som avsked till sina muckande kamrater dömdes i går till vardera 40 dagsböter à 5 kr.

Domar fälldes även över två andra värnpliktiga som var åtalade för diverse stölder, bl. a. av en militärpäls samt en del fett, matvaror och skott.

I båda fallen hade de kvalificerat sig för ovillkorliga frihetsstraff, men förundersökningarna hade varit förmånliga, och nu fick det stanna vid 2 mån. fängelse villkorligt i båda fallen.

90 på gotländska förband söker till Gazabataljonen

Gotlänningen 13/1 1961

Vid ansökningstidens utgång på torsdagen till den tionde svenska bataljonen i Gaza hade från personal vid de gotländska förbanden kommit in sammanlagt ett 90-tal ansökningar.

På I 18 har man fått ett 40-tal ansökningar 0ch vid A 7 25 medan KA 3 fått 24 ansökningar till det KA-kompani som skall ingå i den nya bataljonen.

Inryckningen till bataljonen sker i slutet av mars och i början av april. I mitten av april flyger man till Gaza, där man sedan stannar till november.

Luftvärnet

Gotlänningen 21/1 1961

Styckjunkare Enar Holmer, Karlsborgs luftvärnsregemente, anhåller hos regeringen om rätt till avsked med förtidspension från 1 april i år, vid vilken tidpunkt detta förband dras in. Arméchefen tillstyrker. Styckjunkare Holmer är till 1 oktober i år förordnad uppehålla arvodesbefattning som expeditionsunderofficer vid sjunde militärbefälsstaben i Visby.

Gräddade våfflor på logementet men fick inte ha mjöl i skåpet

Gotlänningen 21/1 1961

− Fanjunkaren ville alltid djävlas särskilt med mig, sade en värnpliktig, som i går stod inför rådhusrätten i Visby, åtalad för sex förseelser av vilka några rubricerades som tjänstefel, andra som lydnadsbrott.

ÅTALSPUNKT ETT gällde lydnadsbrott. Fanjunkaren hade gett den värnpliktige order om att laga ett lås på logementet. Det skulle vara lagat till en viss tid men när fanjunkaren visiterade var det inte klart. – Jag kunde inte laga låset eftersom nyckeln var borta, sade svar.

ÅTALSPUNKT TVÅ gällde tjänstefel. Svar. hade nämligen inte städat på logementet. – Jag hade städat, sade svar. – Det var inte städat, sade fanjunkaren.

ÅTALSPUNKT TRE gällde också tjänstefel. Svar. hade nämligen inte deltagit i vapenvården en eftermiddag. – Jag visste inte om att det var vård, jag var tydligen inne hos kompanichefen då, sade svar: och framhöll att det inte stått något om vapenvård på dagsprogrammet.

ÅTALSPUNKT FYRA, tjänstefel. Svar. hade förvarat en kniv och en sked från matsalen i sitt logementsskåp. Jag erkänner tjänstefel, sade svar. men alla på logementet använde skeden och kniven och det var en ren tillfällighet att just jag hade besticket i mitt skåp under visitationen.

ÅTALSPUNKT FEM gällde lydnadsbrott. Svar. hade inte gått till kompanichefen som han blivit beordrad av fanjunkaren att göra. Fanjunkaren hade nämligen hittat ett par skor hos svaranden. Svar. hade i stället gått till skomakaren, fått besked am att skorna gick att laga och därefter inte brytt sig om att gå till kompanichefen.

ÅTALSPUNKT SEX, slutligen gällde tjänstefel, vilket svar. erkände. i hans skåp hade nämligen påträffats ett par påsar mjöl, som han använde till gräddning av våfflor på logementet, några buljongtärningar samt en ask lösa skott. Ammunition och mat får inte förvaras i logementsskåpet.

Rådhusrättens dom i målet faller den 3 februari.

Militärbefälsstaben

Gotlänningen 28/1 1961

Major Löfgrens, Intendenturkåren, placering som intendent vid sjunde militärbefälsstaben upphör 31 mars. Från 1 april placeras han vid arméintendentursförvaltningen.

Vid militärbefälsstaben efterträds han 1 april av major Skröder, Intendenturkåren, som nu är placerad vid arméintendenturförvaltningen.

Nya kaptener

Gotlänningen 28/1 1961

I vederbörande regementes reserv har från 1 februari till kaptener befordrats löjtnanterna K. T. A. Larsson, O. G. Berg, P. V. G. Kjellin, K. N. B. Rydenäs, S. R. Weidow och S. K.B. E. Hjort, Gotlands infanteriregemente, samt A. Dahlgren, Gotlands artilleriregemente.

Armén

Gotlänningen 28/1 1961

F. d. kaptenerna i reserven (i intendenturtjänst) Åberg och Johansson, Gotlands infanteriregemente, har förordnats till värnpliktiga kaptener vid Svea trängregemente till utgången av 1968.

Värnpliktslånen

Gotlänningen 28/1 1961

Värnpliktslånen har på de allra flesta håll rönt ringa efterfrågan. På Gotland utestår endast ett dussin lån om tillhopa 24,500 k.

KA-anställd tog koks och ved för egen räkning

Gotlänningen 31/1 1961

Ett 42-årigt underbefäl vid KA 3 som tjänstgjort som förläggningsunderofficer och brandmästare misstänks för tillgrepp av bensin, koks och ved för egen räkning ur kronans förråd och vid polisförhör har han gjort en del medgivanden.

Det visade sig att under hans tid som brandmästare var åtgången av bensin till brandbilar och motorsprutor onormalt hög och vid kontroll visade det sig att minst 1.000 liter inte hade redovisats. Vidare misstänker man att han under flera år tillägnat sig koks från kronan. Beträffande ett parti på 700 kg har han erkänt att han ”glömt bort” att skriva rekvisition på partiet och vidare har han erkänt att han kört hem ett parti ved som stått upptravat vid KA 3:s hundgård.

Vad man säger om Gotland: ”Man hånskrattade när jag sade att jag skulle lumpa på Gotland”

Gotlänningen 9/2 1961

Det sägs att Gotland bland fastlandsungdomen är känt eller rättare sagt ökänt som bl. a. ”helvetesön” och ”utvisningsorten”. Det är grabbar, som gjort värnplikten här på ön som sprider ut detta, grabbar som av någon eller några anledningar varit missnöjda med sin placering på Gotland.

En kull värnpliktiga, över 200 underbefälselever, kom häromdagen till Gotland för att börja sin värnpliktstjänstgöring och vi beslöt oss att höra oss för bland dessa om det dåliga ryktet om Gotland verkligen förekom på deras respektive hemorter. Vi frågade också om anledningen till ryktet, och fick till svar att ”Gotland ligger ju alldeles för långt från Sverige, förlåt fastlandet”.

Urban Kjällgren, Ringarum

URBAN KJELLGREN från Ringarum i Östergötland hade inte hört så mycket otrevligt om Gotland men tyckte i alla fall att det inte var något vidare att komma hit. Man kommer ju nästan aldrig hem. Jag bad minsann inte att få komma hit…

Jörgen Appelquist, Norrköping

JÖRGEN APPELQUIST är från Norrköping och tycker på sätt och vis att Gotland är bra. – Här är ju den enda plats i landet där man får rycka in och ut samma år. Men hemma pratas det också mycket om ön, när jag berättade att jag skulle hit skrattade man åt mig och önskade med ett hånflin lycka till.

Leif Eriksson, Stockholm

LEIF ERIKSSON, stockholmare: - Det snackas mycket hemma om hur jäkligt det skall vara här nere. Varför? Ja, inte så mycket för att det är brist på nöjen, sommaren ska ju vara fin, men det är ju så långt hem.

Göran Rosenlund, Stockholm

GÖRAN ROSENLUND har i sin hemstad Stockholm hört åtskilligt om Gotland, förvisningsort är en vanlig benämning för ön. Sökte till kustartilleriet på fastlandet men placerades här. – Alldeles för långt hem, tycker han.

Per-Ivar Glaser, Västerås

PER-IVAR GLASER från Västerås har också hört rykten hemma men tror de är överdrivna. Det blir nog bara nyttigt att komma hemifrån. Men jag sökte förstå inte hit utan till två andra ställen – på fastlandet.

Alltså: Gotland har fått ett dåligt rykte bland fastlandsungdom, vi talade även med grabbar från andra orter, t. ex. Motala, och överallt fanns ryktet. Orsaken är tydligen att ön ligger för långt hemifrån, annars anser de flesta att Gotland är ”ganska skapligt”, åtminstone på sommaren.

Militär stjäl största antalet cyklar i Visby

Gotlänningen 14/2 1961

Ett 100-tal cyklar stjäls varje år av permisjäktande Gotlandsinfanterister. Visbybor som blir av med sina cyklar riktar i första hand misstankarna mot I 18 och hälften av de cyklar som hittats vid I 18 hämtas av ägarna. I går fick dock Visbypolisen ta emot ett 25-tal cyklar som mer eller mindre nedrostade hittats därute.

Välkommen till ungdomsgården

Gotlänningen 9/3 1961

På bilden ses snickare Sten Karlström hälsa några värnpliktiga från I 18 välkomna till Ungdomsgården på Borgen. Det var kanske litet trögt i portföret på onsdagen, (8/3 1961) men så hade man också hård konkurrens från festsalen. Hr Karlström som bär ansvaret för Ungdomsgården berättar att man håller uppe till kl. 22.30 vanliga vardagskvällar och till kl. 24 onsdagar, lördagar och söndagar. På söndagarna öppnar man kl. 13, på lördagarna kl. 15. All ungdom är välkommen till Ungdomsgården, understryker hr Karlström, som hoppas på att detta initiativ skall slå väl ut.

A7:s kamratförening fick 30 nya medlemmar

Gotlänningen 14/3 1961

Fullträff torde vara det ord, som passar bäst beträffande den ”lokalträff”, som A 7:s Kamratförening anordnade i Stenkyrka Folkets hus i lördags (11/3 1961) kväll. Ett 100-tal gamla och unga A 7-are bänkade sig i den festligt smyckade lokalen, när lokalkommitténs ordförande Bo Gustav Svensson bjöd till bords. Han sade i sitt välkomsttal, att man varit lite tveksam, när man i Stenkyrka fått uppdraget att arrangera denna fest, då det var första gången som man var riktigt på landet. Anslutningen visade dock, att intresset var stort, varför det utan tvekan var en riktig väg med denna decentralisering av kamratföreningsträffarna. Till den välsmakande supén konserterade en kvartett ur militärmusikkåren Visby.

Efter kaffet höll handlanden Lars Karlsson, Stenkyrka, ett färgbildskåseri. De bilder han visade från trakten och utlandsresor vittnade om ett synnerligen förnämligt konstnärskap inom färgfotograferingens område.

Efter en stunds dans kom sedan ännu ett utmärkt underhållningsprogram. Torsten Gustavsson introducerade ett ”Evert Taube-program” med att berätta om den färgstarke sångaren. Sedan framförde han själv med maka Hellen, dotter Elinor, Carl-Anton Lindgren och Bo Gustav Svensson en sångarkavalkad med utmärkt scenisk och musikalisk säkerhet. Per Andersson deklamerade med lika stor säkerhet en av Evert Taubes dikter. Att detta förnämliga programinslag var synnerligen uppskattat framgick tydligt av de varma applåderna.

Efter ytterligare dans vidtog ett mera krigiskt inslag. Filmen ”Män och vapen” visade de äldre, att utvecklingen i vår armé gått framåt med stormsteg.

Föreningens ordf. överste T. Deutgen, framförde gästernas tack till arrangörerna, Bo Gustav Svensson, Henning Pettersson o. Torsten Blomér alla med fruar. Översten tog även tillfället i akt att inbjuda till de stora festligheterna, som skall hållas i samband med firandet av Gotlands Nationalbevärings 150-årsjubileum den 27–28 maj.

Slutligen kan nämnas, att föreningen under kvällens lopp tillfördes 30 nya medlemmar. Det lotteri, som anordnades på anmälningsblanketterna, vanns av Sten Forslund, Tingstäde. Bland de nya medlemmarna fanns också ett par luftvärnare. Sekreteraren, kapten Bengt Lindén, meddelade nämligen att det är avsikten att Lv 2 G:s kamratförening, varför luftvärnarna nu äger bli medlemmar.

När man fram på småtimmarna efter ytterligare dans begav sig hemåt, var alla nöjda och belåtna och omdömet om festen var entydigt, en fullträff.

Kronan köper bolagsfastighet för befästningsanläggningar

Gotlänningen 23/3 1961

Försvarsministern vill att riksdagen för nästa budgetår skall anvisa 1.500.000 kr. för ett större markförvärv för att säkra beståndet av ett komplex befästningsanläggningar på Gotland, som f. n. delvis är beläget på av kronan arrenderad mark.

Den andra delen tillhör ett bolag och på fastigheten finns också vissa industrianläggningar. Bolaget avser att utvidga och intensifiera driften vid anläggningen. Då en utbyggnad skulle inkräkta på försvarsanläggningarna och medföra stora hinder för den militära verksamheten har fortifikationsförvaltningen tagit upp förhandlingar med bolaget för att lösa intressekonflikten.

Militär myndighet har närmare angett vilka delar av bolagets mark som fordras för att säkerställa den militära verksamheten. Anskaffningskostnaderna för de inom detta område befintliga försvarsanläggningarna uppgår till cirka 3,5 milj. kr. Om anläggningarna skulle nyuppföras skulle detta dra en kostnad av i runt tal 6,2 milj. kr.

Vid förhandlingarna har bolaget framhållit att ur dess synpunkt är det uteslutet att sälja eller arrendera ut området då i så fall några möjligheter inte skulle föreligga att driva verksamheten på lönsamt sätt. Bolaget har därför krävt att kronan förvärvar eller arrenderar bolagets fastighet i dess helhet. Bolaget har förklarat sig villigt att sälja fastigheten med industrianläggningarna där för 1.400.000 kr. Bolaget har också erbjudit kronan att arrendera fastigheten på 25 år mot en årlig avgift av 95.000 kr. Fortifikationsförvaltningen anser att arrende av fastigheten av flera skäl ställer sig oförmånligare än förvärv. På fastigheten finns ett flertal byggnader, av vilka en del synes kunna användas som militära förråd.

Vid bolagets industriverksamhet på fastigheten finns f. n. ett 20-tal anställda, av vilka flertalet kommer att anställas vid annan av bolaget bedriven verksamhet. Bolaget har åtagit sig att svara för eventuella ersättningsanspråk för minskat värde på bostadsfastigheter om kronan övertar industrifastigheten.

Utöver denna fastighet måste kronan förvärva ytterligare en fastighet varjämte en till privat person upplåten avverkningsrätt måste inlösas. Kostnaderna för sistnämnda förvärv och inlösen uppskattas till cirka 100.000 kr. Totalt fordras sålunda 1.5000.000 kr. Länsstyrelsen har inte motsatt sig förvärven.

Gotländskt i marinstabens och flygförvaltningens topp

Gotlänningen 24/3 1961

OSCAR KROKSTEDT

Kommendören vid försvarsstaben Oscar Krokstedt har förordnats som chef för marinstaben samt utnämnts till konteramiral inom marinen från 1 oktober. Från 1 april är han kommendör i Bo 3 vid försvarsstaben.

Eskaderchefen vid flygvapnet generalmajor Greger Hj:son Falk har förordnats som souschef vid flygförvaltningen under sex år från 1 oktober.

Kommendör Krokstedt är gotlänning, född i Grötlingbo 1908 och son till sjökapten Axel Krokstedt, Visby, och hans maka, f. Söderström. Han blev student vid Visby h. allm. läroverk 1926 och antogs året därpå som sjökadett. 1930 utnämndes han till fänrik vid flottan, 1948 till kommendörkapten av 2:a graden och 1957 till kommendör. Ur hans meritlista kan i övrigt antecknas: fartygschef på ”Älvsnabben” 1953–54, chef för försvarsstabens marinavd. 1954–57, marinattaché i London och Haag 1957–60 och därefter chef för sektion II i försvarsstaben. Även makan Ingrid kommer från Gotland. Hon är dotter till framlidne köpmannen Wilhelm Ljungberg och hans maka f. Häggström.

Generalmajor Falk har liksom amiral Krokstedt gjort en snabb militär karriär. Han är född i Visby 1910 och son till generalmajor Hj. Falk och dennes maka, f. Söderberg. Han blev fänrikvid I 19, 1931, utnämndes till överste jämnt 20 år senare och till generalmajor 1959. Sedan 1957 har han varit chef för fjärde flygeskadern efter att tidigare bl. a.  varit chef för (F 11) Södermanlands flygflottilj, souschef vid flygstaben och inspektör för luftbevakningen. 1940 tjänstgjorde han vid svenska frivilligkåren i finsk-ryska vinterkriget, och han har vidare varit ledamot av 1944 års manskapsutredning m. m.

Militär trivdes bra bland blåbandister i Havdhem

Gotlänningen 27/3 1961

Blåbandsföreningen i Havdhem, Näs och Eke hade på fredagskvällen (24/3 1961) inbjudit 9 komp. I 18 till samkväm i Havdhems bygdegård. Det var ett vackert initiativ och det bästa med alltsammans var att det blev en verklig succé.

Mörtberg, 3 luckan, lagerkransad med apelsiner och annat gott, som han vunnit på lotteriet.

Bygdegården var full till brädden, stämning och trivsel var på toppen. Lantbr. K. H. Andersson, Eke, hälsade välkommen och Havdhems musikcirkel angav tonen med en sprittande marsch. Landstingsman Henric Levander lämnade en orientering om Havdhems kommun och uttalade sin glädje över att se vännerna från I 18 ute i Havdhem.

Det blev ytterligare musik under ledning av folkskoll. Anders Engström. Kyrkosångare Sven Österberg, Göteborg, sjöng några sånger till pianoackompanjemang av folkskoll. Kjellberg, Hablingbo. Han riktade också en appelltill de närvarande att sluta upp kring den helnyktra linjen.

Vid kaffet fick de närvarande tillfälle att bekanta sig med varandra och det både syntes och hördes att alla tyckte det var trevligt att träffas så här fritt o. otvunget.

Färgfilmen ”Stångaspelen” blev nästa punkt på programmet och den uppskattades hörbarligen av fastlänningarna. Den framgångsrike femkamparen E. Hedin förevisade efter filmen en pärkboll och en varpa och kommenterade reglerna för utövandet.

Gullan Lindkvist sjöng vackert och stämningsfullt Gotländsk sommarnatt till lärarinnan Ulla Larssons ackompanjemang.

Pastor Stark talade till sist och nedkallade välsignelsen.

Militärens tack framfördes av kapten Anders Dahlin som menade att både befälet och pojkarna sent skulle glömma den trevliga kvällen och tanken som låg bakom inbjudan.

A 7-kapten till Palestina

Gotlänningen 29/3 1961

Kapten Karl Erik Kennerby, A 7 i Visby, kommer den 10 juni att tillträda tjänsten som FN-observatör i Palestina. Med till Palestina följer hela familjen, hustru och två barn. Tjänstgöringen räcker till den 20 juni nästa år.

Fullgjort ett halvårs tjänstgöring som löjtnant och plutonchef i Svenska FN-bataljonen i Ghaza

Gotlänningen 17/4 1961

Till Visby anlände på lördagsförmiddagen (15/4 1961) 1:e polisassistent Bertil Lekström efter att ha fullgjort ett halvårs tjänstgöring som löjtnant och plutonchef i Svenska FN-bataljonen i Ghaza. Som alla andra svenskar som tjänstgjort i det gamla Juda land återkom han med en klädsam solbränna, och hustru Maud såg ut som om hon tyckte att han var vackrare när han kom än när han for.

Gotlänningens medarbetare hälsade på uppe hos familjen Lekström på lördagskvällen för att få höra litet om erfarenheterna. Det är så många gotlänningar som tjänstgjort i Ghaza vid det här laget att det knappast kan komma fram så mycket nytt genom en intervju, men eftersom polisass. Lekström tjänstgjorde som plutonchef för den unge FN-soldaten Sjöberg som blev skjuten på långfredagen är det kanske motiverat med en pratstund.

Resan till Mellersta Östern skedde i ett Boeing 707 jetplan som tar 162 passagerare – litet större än kärrorna på visbytraden. Bara en av motorerna är lika stor som en jaktplanskropp.

Tjänstgöringen förlades till 2 komp. 3 plut. Där Lekström som plutonchef ansvarade för kulspruteposten Helmers Hill och tre observationsposter. Observationsposterna ligger på ca 500 m avstånd utmed det dike som utgör demarkationslinje mellan det egyptiska Ghazaområdet och Israel men kulspruteposten ligger ca 1 km innanför demarkationslinjen. 

Under 6 veckor tjänstgjorde han även i Raffa som chef för vaktstyrkan och tiden där blev den mest omväxlande och trevliga.

På 2 kompaniet tjänstgjorde inte mindre än nio gotlänningar: 1:e polisassistent Bertil Lekström, stabsred. Lars-Erik Lingström (bägge bördiga från Fide), fanj. Bo Pettersson, I 18, rustmästare K.-G. Lansgard, I 18, samt FN-soldaterna med skiftande civila yrken, Evert Malmström, Kjell Pettersson (bägge från Hogrän), Stig Magnusson från Sanda, Stig Larsson, Norge (från Garda) och Bengt Jakobsson, Levide.

Dödsskottet invid observationspost 12

Dödsskottet mot Sjöberg skedde när denna och kamraten Nilsson skulle återvända från den yttersta på högra flygeln av svenska bataljonens observationsposter. Nilsson och Sjöberg var på återväg från denna till Helmers Hill. Mellan sig bar de en flaggstång som användes för den FN-flagga som markerar demarkationslinjen. När de passerade en bäckravin ljöd plötsligt två skott och Sjöberg som träffades och dog en ögonblicklig död föll och drog i fallet med sig Nilsson tack vare flaggstången. Denne som trodde att han träffats räddades troligen genom att Sjöberg föll först. Av allt att döma avlossades skotten från två bakhåll, ett på vardera sida av ravinen.

De män som utförde överfallet, av allt att döma två stycken, sprang fram till svenskarna och då de såg att Nilsson levde sattes en kulsprutepistol mot hans huvud o. han fick ordern ”Don’t move, Give me your machine gun”. Försiktigt lirkade Nilsson av sig k-pisten och därefter beordrades han ”Give me your money – don’t move”. Sedan han även lämnat pengarna ifrån sig avlägsnade sig männen och först när Nilsson ansåg sig säker vågade han resa sig upp och kunde då konstatera att Sjöberg var död. Han rusade till kompanichefens kommandoställe som låg något närmare än Helmers Hill och rapporterade vad som hänt. Hela överfallet gällde att komma över vapen, ca 150 kr får man för en k-pist på svarta börsen – så billigt kan ett dyrt liv bli.

FN-bataljonen absolut nödvändig

Polisass. Lekström framhöll som sin bestämda uppfattning att FN-styrkornas tjänstgöring i Ghaza är oundgängligen nödvändig – skulle de dras bort skulle en katastrof snabbt inställa sig. Om stämningar och tankegångar får en svensk FN-soldat inte yttra sig, allt som har den ringaste politiska anknytning är tabu. Mycket av sin lediga tid använde han till fotografering och filmning och med i sitt bagage hem har han många meter intressant film och många fina färgbilder. Så småningom kommer han väl att visa en hel del av dessa för allmänheten.

Problematisk hemresa i sandstorm

En sparsam kanadensare hade kommit underfund med, ansåg han, att hemtransporten kunde omorganiseras och därmed skulle FN spara ca 25.000 dollars. Truppen skulle efter avlösningen transporteras till Kairo varifrån flygningen hem skulle företas, SAS lade in anbud och fick flygningen.

 När så konvojen med första avlösningstruppen skulle passera Sianiöknen överraskades man av en sandstorm, alla bussar och lastbilar så när som på en fastnade i sanddrivorna och försenades. Förseningen ökade när Suezkanalen skulle passeras, klaffbron var öppen för passerande fartyg och egyptierna var inte särskilt angelägna att släppa över svenskarna i stället för att släppa igenom fartyg. Till sist fick egyptiska ambassadören general Hilmy ta till sina skarpaste ord för att klara upp saken.

Återstoden av bataljonen som inte for i den första omgången fick nu istället transporteras till El Arish i Förenade Arabrepubliken och därifrån flygas till Kairo. Från Kairo gick sedan färden för Lekströms del med en DC 8 från SAS till Arlanda, men när planet skulle landa var det dimma och efter en halvtimmes snurr över Arlanda fick man gå till Kastrup och övernatta där – tre kvart tog resan Arlanda – Kastrup - och 12 timmar senare än beräknat var man nere på Arlanda.

Vid avrustningen i Strängnäs kunde man konstatera att 38 man inte fått sina grejor till Strängnäs utan de hade troligen hamnat i Kairo. Till de 38 mannarna hörde vår löjtnant och han fick avstå från avrustningen och blev försenad så att makan fick honom hem först på lördagen i stället för med fredagens kvällsflyg.

Hur många dollars FN förlorade på den sparsamme kanadensarens affär förmäler inte historien, men dyrt blev det. Slutet gott allting gott och nu glädjer sig 7-årige Jan åt Pappas presenter och minst lika glad är fru Maud åt brokader och smycken från fjärran land och far röker kanadensiska cigarrcigarretter och är mäkta belåten över att vara hemma igen.

Tyska torpedbåtseskadern anlöper Visby i morgon e. m.

Gotlands Allehanda 20/4 1961

De tyska motortorpedbåtarna av typen Jaguar — på bilden — är mycket lika de svenska T-100-båtarna. Deplacementet är 140 ton och farten uppges till 42 knop. Bestyckningen är två 40 mm:s automatkanoner och fyra 53 cm:s torpedtuber.

Fredagseftermiddagen kommer att bjuda på ett marint skådespel i Visby hamn med fortsättning ända till måndag förmiddag. Det är som förut nämnts tredje torpedbåtseskadern ur västtyska marinen som gör Visby den äran med ett besök över veckohelgen och i eskadern ingår tio motortorpedbåtar samt depåfartyget ”Wittensee” på 980 ton. Eskaderns personal uppgår till cirka 400 man.

Eskadern väntas löpa in i Visby hamn i morgon och sedan vidtar eskaderchefens visiter hos militärbefälhafvaren, landshövdingen, garnisonschefen överste von Horn. Stadsfullmäktiges ordförande o. hamnkapten Johansson, varefter följer svarsvisiter hos eskadern.

Chefen för Gotlands kustartilleriförsvar ger middag för eskaderchefen och särskilt inbjudna och vidare anordnas dans på Borgen för eskaderns personal under ankomstkvällen. Staden tar emot med ringmurens flaggor i topp och under lördagen och söndagen vidtar nya arrangemang.

På lördagseftermiddagen går en handbollsmatch mellan eskadern och ett garnisonslag och eftermiddagen viks åt rundturer i Visby med omgivningar. På söndagen ger eskaderchefen lunch för särskilt inbjudna på Stadshotellet, det blir nya rundturer och kl. 15—16 på söndagen visas fartygen för allmänheten.

20-årig militär svårt skadad. Klämdes av lastbil mot vägg

Gotlänningen 21/4 1961. Gotlands Allehanda 21/4 1961

Svårt klämd av en lastbil blev i går (20/4 1961) eftermiddag en militär, 20-årige Kurt Karlsson från Eskilstuna, som befann sig i Smittens backe mitt emot Kaffestugan. Olyckan skedde vid 17.50-tiden då en lastbil körde genom det trånga passet och svängde ut för en annan lastbil som från Wallérs plats skulle köra Smittens backe ned. Den förstnämnde lastbilföraren märkte inte att Karlsson just hade klivit ned från trottoaren vid korvståndet i gatukorsningen och skulle gå nerför backen där det ju inte finns någon trottoar för de gående. Militären kom i kläm mellan muren intill och lastbilsflaket. Efter det militären kommit loss, måsta han föras till lasarettet där han röntgades.

Läkare meddelade senare på kvällen att 20-åringen hade spräckt levern vid olyckan och opererats för denna skada.

Först om några dagar kan man säga något bestämt om hur utgången kan bli för 20-åringen.

Den skadade miste aldrig medvetandet vid olyckan men han klagade då han kom loss över häftiga smärtor i bröstet.

Skadade Eskilstuna-ynglingen mår bättre efter operation

Gotlands Allehanda 22/4 1961

Tillståndet för den skadade 20-åringen Kurt Karlsson från Eskilstuna, var efter omständigheterna tillfredsställande sa en läkare på Visby lasarett på fredagskvällen. (21/4 1961) Eskilstunabon kom i kläm mellan en mur och en lastbil i Smittens backe på torsdagskvällen. Vid olyckan spräckte 20-åringen levern och opererades omedelbart på lasarettet. Hans skada är mycket allvarlig, Men nu, sedan mer än ett dygn gått efter operationen, börjar läkarna hysa en viss optimism om att utgången skall bli lycklig om inga ytterligare komplikationer tillstöter.

Västtyskt flottbesök i Visby

Gotlänningen 22/4 1961

Det västtyska flottbesöket inleddes på fredagen när tredje västtyska torpedbåtseskadern lade till vid yttre hamnen i Visby vid 14-tiden. Man hade väntat 10 torpedbåtar men tre av dessa hade fått stanna i hamn för översyn efter en fjortondagarsmanöver i Kattegatt. Eskadern är direkt underställd NATO och i Visby befinner sig depåfartyget Wittensee samt torpedbåtarna Panther, Löwe, Leopard, Luchs, Fuchs och Marder. Eskaderchef är korvettenkapitän Bernd Wölfing.

Korvettenkapitän dr. Eberhard Noodt vid kommandobryggan på västtyska torpedbåten Wolf.

Gotlandspressens representanter besökte ”Leopard” och ”Wolf”, vars chefer kapitänleutnant Roland Hess resp. korvettenkapitän dr. Eberhard Noodt ställde sig till förfogande för alla önskemål och frågor. Eskaderchefen tittade också ner i kajutan på ”Leopard” och hälsade på tillsammans med västtyske marinattachén och svenske förbindelseofficeren löjtnant Bo Cederwall.

Kapitänleutnant Hess berättade att eskadern kom från en övning i Kattegatt men att man mellanlandat i Flensburg i lördags för översyn av båtarna. Vädret hit hade varit litet hårdare än väderlekstjänsten tänkt sig och prylarna hade skakats om ordentligt.

Besättningen består huvudsakligen av frivillig på tre år fast anställd personal samt ett fåtal värnpliktiga med 18 månaders tjänstgöring till skillnad mot 12 i landtjänstgöring.

Ingen anställs utan yrkesexamen

Varje man som anställs som frivillig måste först ha avlagt examen inom ett yrke och manskapets ålder är i genomsnitt 20—21 år. Man hade bytt manskap 1 april och den övning som genomgåtts kunde närmast betraktas som en tillvänjningsövning.

Alla fartygscheferna hade tillhört den gamla tyska marinen och under åren 1945–56 haft civila sysselsättningar, eskaderchefen hade varit affärsman i trävarubranschen, Hess hade varit i polistjänst samt public relation i ett affärsföretag och Noodt hade tagit en naturvetenskaplig doktorsexamen samt därefter i 5 år tjänstgjort på ett oceanografiskt forskningsfartyg samt även haft annan vetenskaplig verksamhet i 2 år.

Alla var ense om att denna civila tid hade varit av utomordentlig värde då man därigenom fått en mycket vidare kunskap om normal verksamhet utanför det rent militära och inom eskadern hade man haft stor glädje av alla spridda yrken som de olika officerarna representerade. Det är inte bara fartygsbefälhavarna som haft krigserfarenhet och därefter civiltjänst utan alla äldre officerare.

En yngre officer som utbildats direkt för sitt jobb ansåg att man hade ett mycket bra samarbete med dessa äldre officerare och att tjänsten vann på den allsidiga kunskapen. Ombord på en torpedbåt känner man sig också ung då tjänsten delvis är sportbetonad genom de höga hastigheter… (sedan följer ett stycke som är felplacerat då det gäller hamnen i Klintehamn.)

Leverskadade ynglingen åter sämre

Gotlänningen 24/4 1961

Tillståndet för den allvarligt skadade Eskilstuna-bon Kurt Karlsson försämrades under …n han opererades …kväll på Visby lasarett … det att han skadat .. han kom i kläm vid … olycka i Smittens backe … befann sig … efter omständigheterna … . På lördagen till … magblödning … hans till- … inte att säga hur … bli, sade läkare

Den skadade från Smittbacken med ambulansplan till Lund

Gotlänningen 25/4 1961

Den värnpliktige Kurt Larsson som skadades i Smittbacken överfördes kl. 15.45 på måndagen (24/4 1961) med ambulans till flygfältet för vidare transport till Lund där han skall behandlas med den konstgjorda njuren. Hans tillstånd inger inga allvarliga farhågor för utgången och han erhöll såväl syrgasbehandling som intravenös näringstillförsel under transporten.

Med planet följde dr Mikael Wantschura från lasarettet. I Lund konstaterade docent Erlandsson på njurkliniken att den skadade klarat den långa transporten bra, han hade måst överflyttas i Bulltofta till ambulans och köras därifrån till Lund.

Även en kvinna från Helsingfors fördes med ambulansplan till njurkliniken. Tillståndet var på tisdagsmorgonen allvarligt för båda patienterna, enligt vad professor Nils Alwall upplyser.

Värnpliktig avled efter visbyolycka

Gotlänningen 28/4 1961. Gotlands Allehanda 28/4 1961

Den 20-årige Eskilstunapojken Kurt Karlsson, som under torsdagseftermiddagen i förra veckan blev svårt klämd mellan en lastbil och en husvägg i Smittens backe, varvid han fick levern spräckt, avled i går kväll på njurkliniken vid Lunds lasarett. Han fördes dit på söndagskvällen sedan en allvarlig försämring inträtt som en följd av de inre blödningarna. Olyckan inträffade då en lastbil körde genom den trånga passagen i Smittbacken. Föraren skulle svänga ut för en annan lastbil, som från Wallérs plats skulle köra nedför Smittbacken. Den förstnämnde lastbilsföraren märkte inte Kurt Karlsson, som klev ned för trottoaren och pressades in mot stenmuren. Så fort den skadade kommit loss fördes han till lasarettet där han underkastades operation. Han var vid sin bortgång ännu inte fyllda 19 år – född den 2 augusti 1942.

Nya utbildningsformer vid I 18 har gett mycket goda resultat

Gotlänningen 29/5 1961

Det var ett synnerligen modernt regemente som regementschefen överste Jan von Horn hade nöjet att presentera vid Gotlandsinfanteristernas kamratförenings årsmöte i lördags. (27/5 1961) Provet med två värnpliktskontingenter – en med uteslutande gotländska vpl som rycker in i oktober och en som rycker in i slutet av februari – har gjort att man ständigt har inte bara beredskap utan även övningstrupp för de olika skolorna och kurserna så att det värnpliktiga befälet får en mera praktisk utbildning.

Det gotländska försvaret har under årens lopp kommit med många goda idéer som anammats på fastlandet och även denna reform kommer säkert att tas efter på andra håll tack vare de goda erfarenheter som man fått vid I 18. Den utveckling som man nu närmast ser fram mot är en sammanslagning av I 18 och P 1 G, så att regementet får ett särskilt motorkompani. Men det kräver 6-7 milj. kr. i garage- och annan nybyggnad. När kamratföreningarna om tre år åter samlas till årsmöte hoppades översten att kunna presentera ett ännu mer moderniserat regemente.

Vid årsmötet hade översten nöjet att hälsa två tidigare regementschefer vid I 18 välkomna. Det var vårt lands förste ÖB 83-årige general Thörnell som för 30 år sedan var chef för regementet och överste Haquinius som var chef före överste von Horn. Vidare var det ett 100-tal medlemmar i kamratföreningarna, därav många från föreningarna på fastlandet. Förhandlingarna gick mycket snabbt undan då man just inte hade så mycket mer än förvaltningsberättelser och årsavgift att besluta om.

Löjtnant Bernhard Gellborn från Kalmar−Ölandskretsen överlämnade ett diplom som donatorn till kamratföreningarna generalkonsul Hans Lagerlöf en gång fått som tack för donationen och nu efter hans död skänkts som gåva till regementet. I detta sammanhang erinrade överste von Horn om donationen som går till premier och belöningar åt vpl. Han nämnde även att man telegrafiskt fått 1.500 kr från kapten Viking Forsberg i Stockholm så att en Köpenhamnsresa för fem vpl är säkerställd även i år. Vidare hade man fått 2.000 kr. av hr Hugo Håkansson, Kristianstad, för belöningar år vpl som visat gott kamratskap och föredömligt uppträdande.

Vidare hade en annan vpl vid regementet kommit ihåg detta. Det var generalkonsul Raoul Nordling som skickat den minnesmedalj som han fick som tack för att han räddade Paris från förstörelse när tyskarna utrymde staden.

I samband med redogörelsen för de olika donationerna spelades upp en bandupptagning från den radiointervju som gjordes med de fem vpl som i fjol fick göra stipendieresan – tack vare kapten Forsbergs donation – på tre dagar till Köpenhamn och fick följa utbildningen vid ett danskt regemente. Till sist visades en film om modernt infanteri i strid, varefter man åt middag i regementsmatsalen och sedan drack kaffe och pratade gamla minnen på officersmässen.

I 18-chefen tackade manskapet men varnade för okynnessprängning

Gotlänningen 3/6 1961

”Ett knallskott är ingen leksak i händerna på några levnadsglada ynglingar på permission – en oskyldig ”knallkork” som de kan slänga i en rännsten eller i en trappuppgång där människor när som helst kan dyka upp. Ett knallskott är en ytterligt farlig sprängladdning som, om den bringas att detonera i en papperskorg, bland lådor, sten eller annat bråte, kan orsaka de allvarligaste skador om det vill sig illa.

Jag förstår att det kan vara frestande för en yngling att lägga sig till med en sån där under övningarna för att sedan använda den i andra sammanhang. Men gör man det och åker fast, blir man dömd för snatteri, tjänstefel och allmänfarlig vårdslöshet i bästa fall. Har sedan en olycka inträffat i samband med sprängningen kan hela saken få de mest ödesdigra konsekvenser för den skyldige.

Denna allvarliga varning riktades i går eftermiddag till samtliga värnpliktiga ute på I 18, och den som framförde varningen var regementschefen själv, överste Jan C:son von Horn.

Men översten gick ännu längre för att äntligen få ett slut på de okynnessprängningar med stulna sprängskott som tidigare på dagen spökat inför rådhusrätten. Han gav även inför de på kaserngården uppställda kompanierna en utförlig demonstration hur knallskotten verkar när de spränges enligt påsatt bruksanvisning och hur det kan gå om de slänges på ett olämpligt sätt.

Först fick tre knallskott detonera när de lagts på plan och öppen mark. Det hördes en kraftig knall men i övrigt hände just ingenting.

Tre knallskott placerades därefter i var sin pappkartong och fick explodera. Kartongerna förintades till små pappersbitar som yrde omkring. Och när sedan ytterligare tre knallskott placerades i var sin ammunitionslåda av trä och locket lades på ville just ingen vara närmare den regelrätta ”helvetesmaskinen” än 50 – 100 meter. Trälådorna blev ”småved” blev som rök ända bort till kasernbyggnaderna hade någon människa i det ögonblick lådorna flög i luften, stått lutad över dessa, hade han knappast varit i livet efteråt.

Översten tackar sitt manskap

Men överste von Horns tal till de värnpliktiga var inte blott ett maningens ord beträffande knallskotten. Han uttryckte även sin stora tacksamhet mot såväl manskap som underbefäl och officerare för det utmärkta sätt på vilket de skött sina uppgifter under kungabesöket. ”Ni har alla visat prov på utmärkt disciplin och stor stridsduglighet som väckte stor tillfredsställelse hos Hans Majestät. Jag tackar eder därför och jag hoppas att ni under den värnpliktstid som ännu återstår skall visa er som goda soldater sade översten bl. a.

221 värnpliktiga hjälper till på betfälten

De inkallade får nu under sommaren helt fria lördagar, och man har då ordnat det så genom länsarbetsnämnden och de militära cheferna, att de värnpliktiga som så vill kan få hjälpa till med betgallring eller annat arbete på landsbygden. Hittills ha 221 vpl anmält sig till detta fritidsarbete och översten uttryckte sin stora tillfredsställelse med anslutningen blivit så stor. Det är c:a en fjärdedel av hela årskontingenten och givetvis måste denna vilja att hjälpa till glädja varje befäl. Översten lät vidare de värnpliktiga veta hur de skulle vara klädda under permissionerna inne i stan. Den värnpliktige behöver inte bära vapenrock utan får gärna uppträda i skjortärmar om det är varmt, men då skall skjortan vara ren och nypressad och inte se ut som en nattskjorta som man använt en veckas tid.

Mössan får inte sitta i nacken, och absolut förkastligt är – sade översten – att komma med vapenrocken oknäppt och skärpet dinglande fastsatt under ena axelklaffen. Uppträder någon klädd på sådant anskrämligt sätt, har jag givit mina underordnade i uppdrag att anmäla vederbörande till närmaste chef vilket kommer att resultera i indragna permissionsförmåner o. dyl. för vederbörande.

Efter samlingen på kaserngården höll kyrkoherde Erik Beijer korum i parkområdet utanför kasernvakten.

Svenska flaggans dag firad med biskopstal i sommarsol

Gotlänningen 7/6 1961

Svenska flaggans dag i Fårösund

Gotlänningen 7/6 1961

Svenska flaggans dag i Fårösund firades traditionsenligt i Kronhagsparken. Med Arméns musikkår i spetsen och föregångna av en fanvakt marscherade en bataljon värnpliktiga genom samhället och fram till den flaggprydda parken. Bungeskolans lärare och elever ett stort antal övriga intresserade bevittna de traditionsbundna men alltid lika högtidliga och stämningsfyllda ceremonierna.

”Vaktparad” i Sommarvisby

Gotlänningen 10/6 1961

Armémusiken tågade genom staden i går och konserterade sedan på Donnersplan. Det är meningen att detta skall upprepas varje fredag under sommaren. Säkerligen ett populärt inslag i Sommarvisby, som får egen ”vaktparad”. På bilden passeras S:t Hansplan.

Visby hvo vann ksp-skjutningen. Sexton femmannalag ställde upp

Gotlänningen 12/6 1961

Hemvärnets tävling i kulspruteskytte på Sysneudd i går (11/6 1961) samlade allt som allt 16 femmannalag. Här lyckades Visby hvo som var oslagbara i skolskjutningen och som totalt nådde 684 poäng.

Helge Nilsson i Lärbrolaget lägger an på en av skolskjutningstavlorna medan instruktören fanjunkare Gunnar Ahlqvist tittar på.

Tävlingen gick över tre stationer, den första gällde skolskjutning där tre tavlor skulle beskjutas med korta eldskurar på tillsammans 50 skott. Andra målet gällde stridsskjutning där man hade tre olika måltyper att bekämpa med tillsammans 375 skott. Här visade Tingstädeborna framfötterna och lyckades nå 305 poäng, de hade tyvärr inte lika god framgång på de andra stationerna.

Det tredje och sista målet upptog materialkännedom där man fick montera samman kulsprutorna för olika ammunitionstyper.

Tävlingen har lagts upp av kapten Ture Dahlgren och fanjunkare C. G. Hägg, och som skjutledare fungerade kapten Sven Palmgren.

När hemvärnsmännen passerat de tre stationerna fick de njuta av härligt kaffe med smörgåsar, allt serverat av tjänstvilliga Östergarnslottor.

Resultat: 1) Visby hvo 684 poäng. 2) Endre hvo 657, 3) Tingstäde hvo 621, 4) Fole hvo 610, 5) Vänge hvo 553, 6) Ekeby 543, 7) Hangvar hvo 534, 8) Bro 527, 9) Tofta hvo 513, 10) Östergarn hvo 502.

Det segrande Visbylaget bestod av Linde Johansson, gruppchef, Ivar Gardelius, Arvid Pettersson, Simon Karlström, och Sven Svensson.

Armélottor lär foto och expedition vid gemytlig treveckorskurs på I 18

Gotlänningen 13/6 1961

Gertie Persson, Malmö, började öva fotografering redan första kursdagen. Övningen bestod i att hon ”plåtade” kamraterna i expeditionskursen.

Ett trettiotal armélottor kommer de närmaste tre veckorna att lära sig fotografering och expeditionstjänst i en armélottaskola förlagd vid I 18. I går (12/6 1961) hälsades 22 av lottorna välkomna till lägret och Gotland i övrigt av överste von Horn som erinrade om att kursen försiggår på en lägerplats med 150-åriga anor. Där har nämligen den gotländska nationalbeväringen övat en gång i tiden.

– Det kan ha sina besvärligheter att förlägga lottor så nära värnpliktiga soldater, men vi får hoppas att det kommer att gå bra, sade översten vidare, men han kunde inte underlåta att varna lottorna för att det kan uppstå kontroversiella situationer.

Lottorna delas på två utbildningslinjer, det är ett 20-tal som sysslar med fotografering och resten får utbildning i expeditionstjänst. Kursdeltagarna är komna från skilda delar av landet, det finns representanter för såväl Pajala som Malmö. Chefslotta är fru Margit Carlsson från Stockholm, och skolchef är kapten per Lange, I 18. Till hans hjälp står som chef för expeditionsutbildningen löjtnant Bengt Ahrnfeldt och fotoutbildningen ledes av kapten N. A. Bergqvist.

Utöver utbildningen är det givetvis meningen att flickorna och deras lärare skall få tillfälle att titta på det sommarfagra Gotland samt bekanta sig med några av öns utmärkta badstränder. Stämningen bland lottor och befäl var redan från början den allra bästa, och det artade sig till att bli en gemytlig och trevlig treveckorsperiod för alla parter.

I 18-och A 7-lag deltager i Falun i militärmästerskapet i fälttävlan

Gotlänningen 15/6 1961

Militärmästerskapet i fälttävlan – öppet för alla förband i Sverige – arrangeras i år av Dalregementet i Falun den 20 juni. Från gotländskt håll deltar I 18 och A 7 med ett lag vardera där mannarna nu i två månaders tid legat i träning en dag i veckan speciellt för denna tävling. Från både infanteri- och artillerihåll poängteras att deltagarna aldrig varit så väl förberedda inför en tävling av detta slag.

Deltagarna tävlar i tre klasser individuellt och varje förband får ställa upp med fyra man men där endast de tre bästa räknas i laget.

Från I 18 deltar: löjtnant Sven Larsson, sergeant Bengt Söderlund, överfurir Knut Pileborg samt furir L. Håkansson. Deltagarna från A 7 blir: fänrik Hans Erlandsson, sergeanterna Gösta Björnlund och Sune Andersson samt furiren Mats Bergvall. Man skall dock inte hoppas på för framskjutna placeringar för de gotländska deltagarna, även om det är idelt känt idrottsfolk, då konkurrensen i denna tävling brukar vara ohyggligt hård.

Tävlingen blir av SM-karaktär med 215 deltagare från 66 förband. Svenske mästaren Stig Allan Jönsson, I 16 (Hallands regemente), Halmstad, fjolårets svenske mästare Sören Nilsson, I 5 (Jämtlands fältjägarkår), Östersund, samt tidigare års svenska mästare Ingvar Brämersson, Fallskärmsjägarna, Karlsborg, Hans Gustafsson, I 16, Halmstad, och Oscar Norman, A 4 (Norrlands artilleriregemente), Östersund, deltager även i år.

Mästerskapet i sommarfälttävlan går vartannat år. Förutom individuella titeln gäller tävlingen Kungakannan för tremannalag. För två år sedan vann I 5. Sammanlagt deltar här 42 lag.

Banläggare för den fria orienteringen 12,6 km på 100.000-dels-kartan är Folke Lindblom, Falun, och som bankontrollör fungerar Hedemoras landslagsman Bertil Norman,

Dragonkasernen vid Kajsarport måste stå kvar

Gotlänningen 16/6 1961

Som svar på en skrivelse från riksantikvarieämbetet till befälhavaren för VII milo, generalmajor Fale Burman, angående borttagandet av en förrådsbyggnad, framhåller fortifikationsförvaltningen att den ej kan villfara ämbetets begäran. Den aktuella byggnaden är belägen mellan Söderport och Österport.

I sin motivering framhåller fortifikationsförvaltningen dels medelsknappeheten, dels den markanta bristen på förrådsbyggnader i Visby-området. Önskemålet lovar man dock framdeles beakta.

Frågan har tagits upp i samband med nedläggandet av järnvägen på Gotland. Det är önskvärt att så långt som möjligt ordna områdena utanför östermuren på ett sätt som låter stadsmuren komma mera till sin rätt som aktualiserat ett eventuellt rivande av förrådsbyggnaden.

Fyra värnpliktiga har anhållits för visbystölder

Gotlänningen 20/6 1961

Fyra värnpliktiga har av visbypolisen anhållits som misstänkta för en rad stölder i staden. Hittills har ett tiotal inbrott och stölder medgivits men de fyras uppgifter överensstämmer inte riktigt med varandra och förhören och utredningen kommer att fortsätta.

Populär lottakurs på I 18 avslutas efter tre veckor

Gotlänningen 30/6 1961

Dagen före utryckningen från treveckorskursen på I 18 gick i sömnighetens tecken för lottorna. Natten innan hade ägnats åt stor larmövning med kulspruteeld och utryckning i skogen för att slå bivack klockan 2 på natten. Men tröttheten till trots så gick arbetet i sina vanliga gängor och var kanske ännu intensivare än vanligt inför dagens examen.

Det är ett 25-tal lottor uppdelade på ungefär jämnt på expeditions- och fototjänst som utbildats på I 18 under de tre senaste veckorna. För expeditionslottorna har det varit den första kontakten med det militära, medan fotolottorna gick sin B-omgång, d. v. s. var repetitörer. Som expeditionslotta lär man sig, förutom rent allmänt militära saker ungefär detsamma som en helt vanlig civil sekreterare: att skriva maskin, göra ut stenciler och att sköta telefontjänst.

Fotolottorna gör allt från att ”knipsa” bilder till att framkalla och kopiera dem och att verksamheten på den fronten har varit speciellt intensiv förstår man av kursledarnas smått beundrande uttalanden. Mesta tiden av lottornas fritid har tillbringats i mörkrummen. Förutom själva fotograferandet ingår också fototolkning som ett viktigt moment i utbildningen. På torsdagen (29/6 1961) hade exempelvis dessa lottor en orientering längs en bana som var utmärkt på ett flygfoto över området i ungefärlig skala 1:5.000. Om de tycktes kunna sin fototolkning ordentligt, för ingen anmäldes saknad eller bortsprungen.

Att flickorna skulle trivas med sin gotlandsvistelse har chefslottan fru Margit Carlsson, Stockholm, sörjt noggrant för. Åtskilliga turer med buss runt ön har man anordnat och bl. a. firades midsommar i Katthammarsvik där lottorna hjälpte till att göra midsommarstången vacker.

Och att flickorna verkligen har trivts, det intygar de själva.
− Skojigt arbete, trevlig miljö, bar mat och inte alltför okristliga tider har gjort korsen nästan till semester, sade de. Dessutom – nog trodde vi att vi skulle få se Visby, men aldrig hade man vågat hoppas på att få resa runt så mycket på hela Gotland som vi verkligen fått. Man kan inte vara annat än tacksam.

I dag (30/6 1961) är det alltså examen och stor högtidlighet avslutning för de 25. Examensdelen omfattar valda smakprov på vad utbildningen gått ut på och vid avslutningen avlämnats först skolan till tjänsteförrättande regementschefen, överstelöjtnant Ivari, efter korum, lottaerinran och krigsmannabön utdelar regementschefen jetonger och tjänstegrensmärken.

Skolchef har för andra året i följd har varit Pef (sic. Per) Lannge, Stockholm.

Flera lottor på visbykurs

Gotlänningen 1/7 1961

Lottakurserna i Visby avlöser varandra. Denna gång var det A 7 som fick kvinnliga gäster i uniform. Inte mindre än 150 lottor från hela landet togs i går morse emot på A 7, där de skall utbildas i signal- och förplägnadstjänst.

Kronan säljer mark och byggnader i Stenkyrka

Gotlänningen 1/7 1961

Kronan säljer mark och byggnader i Stenkyrka. Regeringen har godkänt ett av sjöfartsstyrelsen med direktör Freius Danneman, Lidingö träffat köpeavtal enligt vilket han för 21.400 kr köper kronans fastighet Sorby 1:15 i Stenkyrka socken jämte till fastigheten hörande byggnader med undantag av ett markområde om cirka 300 kvm jämte där belägna fyrbyggnad och förrådsbod. I köpet ingår också två kronan tillhöriga intill fastigheten på kronan inte tillhörig mark belägna uthusbyggnader.

Marken och byggnaderna har blivit obehövliga för sjöfartsverket genom den under fjolåret genomförda automatiseringen av fyren Stenkyrkehuk och därav föranledd indragning av fyrmästartjänsten vid platsen.

Värnpliktiga skadade när militärtält brann

Gotlänningen 8/7 1961

Kl. 4.30 (8/7 1961) utbröt tältbrand i ett förläggningstält i en militärförläggning i närheten av Tingstäde. Det var 5 batteriet ur A 7 som sedan den 3 juli haft sin övningsförläggning vid Tingstäde.

Två mannar i tältet brännskadades den svårast skadade fick 10 proc. Brännskador och kvarligger på lasarettet för vård men är utom fara, medan den andre behövde plåstras om och kunde få återvända till sitt förband.

Det har varit rått och kyligt de sista nätterna och man har eldat i fältkaminerna av den anledningen. Elden uppstod i samband med att kaminen skulle tändas på nytt, men hur den uppstått är inte helt utrett. För utredningen svarar polisen i Tingstäde.

Några större skador uppstod inte på tältet och även utrustningen klarade sig bra. Endast en del filtar och några klädespersedlar blev skadade.

Tusenhövdad publik vid Ejmundsbro bevittnade minnesstenens avtäckning

Gotlänningen 24/7 1961

Högtidlighållandet av det dystra 600-årsminnet av den danska invasionen på Gotland 1361 inleddes i går (23/7 1961) med avtäckandet av minnesstenen vid Ejmundsbro i Mästerby. Det var ett stilfullt och välkomponerat program som manade den tusenhövdade publiken till stillhet och andakt inför minnet av de slagna gutarna som föll för vår hembygd.

− För 600 år sedan kämpade här gotländska män mot dansk inkräktare, sade Hembygdsförbundets ordförande David Ahlqvist sitt hälsningsanförande. De kämpade för att värja sin hembygd och värna dess frihet. Vi har velat hedraderas minne och hugfästa det genom att resa en minnessten på den plats där man har anledning tro att de hetaste striderna i denna trakt utkämpades och där marken ännu gömmer många av de fallnas ben. Kring händelserna har sägner spunnits. Somliga av dem har betecknats som fria fabuleringar, som variationer kring ett givet tema, som försöker att i dramatiska bilder levandegöra stridernas hemskhet och kampens vilda raseri.
− Jag vill först klargöra, att vi som är initiativtagare till minnesstenen ingalunda vill visa sidovördnad mot de gamla traditionerna kring striderna. Stenen reses sålunda icke för att – bildligt talat – kasta någon skugga över den sköra väv som sägnerna spunnit och därigenom bli ett söndringens tecken, tvärtom, vi hoppas att den skall bli en samlande symbol för gotlänningens hembygdskänsla och frihetslängtan.

I trakten kring Ejmundsbro ligger de okända gotlandskrigarnas gravar, över vilka minnets låga alltid borde flamma. Stenen reses först och sist som en manifestation av tacksam minnesgodhet hos nutidens gutar. Eftervärlden kan här se, att vi år 1961 tänkte på våra förfäder, som på denna plats offrade sina liv för sin hembygd. Själva förnimmer vi som samlats här i dag den högtidliga stämning som råder på en kyrkogård, och för vår fantasi uppstiger upprörande bilder av krigets smärta och elände.
− Den minnesstund vi har samlats till är en sorgehögtid, fortsatte hr Ahlqvist. Må den också bli en för begrundan och självprövning! Sätter vi än i dag friheten så högt att vi vågar liv och blod för den?  Är vi ännu mäktiga en gemensam kraftinsats i en ödesstund? Vi må vara tacksamma så länge vi släpper ställas inför så fruktansvärda realiter som gotlandsbönderna mötte under de ödesdigra julidagarna 1361. Nutidens krig har antagit proportioner ifråga om massförstörelse som ingen drömde om på den tiden, men problemet och lidandet är desamma i dag som för 600 år sedan för varje enskild människa, som tvingas in i kamp på liv och död. Det ohyggliga kriget har förföljt mänskligheten som en ond, aldrig vilande makt. Dess svarta vingar har beskuggat jordelivet i årtusenden och mänskligheten tycks aldrig kunna bli fri från dess förbannelse.
− Må denna minnesstund bli en stund för självrannsakan, men må framför allt vårt hjärtas röst höjas i en bön om fred på denna krigsminnets dag, sade hr Ahlqvist slutligen.

Vad hände för 600 år sedan?

Sedan Gotlands sångarförbund under ledning av folkskollärare Simeon Jacobson framfört ”Stridsbön” av Lindblad tecknades Valdemarstågets historiska bakgrund av överstelöjtnant Nils Söderberg.
− Det finns ingen gotlänning som inte läst eller hört något om kung Valdemar av Danmark sade överstelöjtnant Söderberg, men det mesta vi hört och läst handlar om Visby och dess brandskattning samt skattens vidare öden. Det var dock landsbygden och bönderna som drabbades.

Varje vapenför gotlänning var skyldig att lära sig vapnens bruk och möta upp vid ofärd, trots detta är det svårt, för att inte säga omöjligt, att veta hur många gutar som ställdes upp mot danskarna. Vi vet inte heller hur många danskarna var, vi vet bara att de var stridsvana och väl rustade. Gotlänningarna var inget krigsfolk, de hade inte varit i krig sedan 1313 då nordergutarna slog kung Birger Magnusson på Röcklingebacke i Lärbro. Det fanns ingen gemensam överbefälhavare som kunde leda striderna, när budet kom att ofärd rådde fick man skrapa ihop vad man till äventyrs kunde ha av gamla rustningar och vapen.

Varje ting och varje setting skulle förmodligen sätta upp (ett) visst antal man, men det blev troligen ändå inte mer är ett par tusen man tillsammans.
− Det har spekulerats i var Valdemar gick iland med sin här, sade överstelöjtnant Söderberg vidare, men det får hållas för troligt att han landsteg i Fröjel där man hade en för den tiden ansenlig hamn. Därifrån tågade han inåt landet medan gutarna under tiden sökte samla ihop folk för att möta honom. Troligen var det Hejde setting som mötte honom vid Ejmundsbro den 24 juli på morgonen. Denna styrka förmådde väl inte hålla stånd så länge men Burs setting kan ha kommit österifrån och fortsatt striden den 25:e. Strelow talar ju om ett tvådagarsslag.

Kräklinge setting hann inte fram, inte heller nordergutarna. De samlades troligen utanför Visby där de dock inte kom in utan fick formera sig till strid utanför muren med känt resultat. Efter det att Visby intagits återstod det ännu en obesegrad gutastyrka. Det var Hoburgs setting som inte kommit med i striden. Valdemar tågade nu söderut med sina trupper, och sudergutarna mötte förmodligen sitt öde vid ett slag i Fide. En inskrift i Fide kyrka med årtalet 1361 tyder i varje fall på detta.

Stenen avtäcktes

Till sist manade överstelöjtnant Söderberg de församlade att tänka på de förfäder som här stupade i slaget mot danskarna samt bjöd täckelset falla.

De församlade bevittnade stående stenens avtäckning, och under det att sångarna sjöng ”Här dvaldes fordom…” av Malmström nedlade mästerbybonden Raymond Magnusson en minneskrans med inskriptionen ”Hembygdens tack och evig ro vare Eder lön” Stenens inskription lyder ”Till minnet av de gutar som här värjade sin hembygd 1361 restes stenen 1961”.

Efter kransnedläggningen sjöngs ”Vår Gud är oss en väldig borg…” varefter kyrkoherde Erland Olson talade om vikten av att aldrig svika sin tro och sina ideal även om döden hotar.

Till sist sjöng Sångarförbundet ”Mitt liv är en våg…” varefter Stånga hornmusikkår avslöt det hela.  De hade även medverkat tidigare i programmet.

Efteråt var de medverkande vid högtiden samt initiativtagarna till resandet av minnesstenen inbjudna till lantbrukare Alert Löfgren på kaffe. Det var ”grannlaget” kring Ejmunds som stod

Minneshögtiden vid Grens av hembygdskärlek fylld

Gotlänningen 26/7 1961

Minneshögtiden i Mästerby kyrka och vid korset vid Grens blev en egenartad stämningsfylld högtid där de som tagit initiativet helt lyckats få sina intentioner fullföljda. Mästerby kyrkas utsökt harmoniska interiör där endast ljuskronorna stör, hade fyllts och man måste tillgripa extra stolar för att menigheten skulle få plats. Lantbrukare Henning Wittberg öppnade med följande inledningsord sedan Tofta manskör sjungit två sånger.

− Det har berättats en gammal legend här i Mästerby som lyder: När det kom bud om ofred hit till Mästerby samlades man här i kyrkan och nattvarden och välsignelsen gavs innan striden begynte.

När vi 600 år efteråt vill hylla de stupades minnen är det för oss alldeles självklart att samlas här i samma kyrka. Det är kanske inte på så många platser utanför Gotlands gränser som detta skulle ha varit genomförbart efter 600 år.

Traditionen måste ha ett visst fog för sig.

Kapten G. Söderberg höll därefter ett orienterande historiskt föredrag om de geografiska och militära förhållandena på Gotland i allmänhet och kring Mästerby i synnerhet för 600 år sedan.

Han påpekade att Ajmunds å var ett stort vattendrag på den tiden som inte som inte kunde passeras och han hyste den uppfattningen att träbron vid Ajmunds rivits innan danskarna kom och att den omfattningsmanöver över grens som traditionen förtäljer om hade ett klart militärt berättigande och hade beslutats av en sin tids största militära ledare.

Den danska hären föll in på den gutniska styrkan i flanken och det blev ett massmord där de välövade danska trupperna huvudsakligen bestående av legoknektar hade ett fullständigt övertag över de gotländska hoparna som ej hade förstånd att skydda sig mot armborst och rytteri. Kyrkogården kunde ej rymma de stupade och helt säkert begravdes i en massgrav helt nära korset vid Grens den del av gutarnas styrka som stupade där.

Säkert ligger här i den lättgrävda marken under ett ditfört stenlager gutarna på samma sätt som i massgraven vid Korsbetningen.

Till slut läste han ur Thordemans ”Invasion på Gotland” hur denne beskrivit massakern där.

Kyrkoherde Åke Wiberg höll därefter en minnespredikan, som föregicks av ps. 306 och avslutades med ps. 434. Minnespredikan återgives på annan plats.

Härefter begav sig de till mellan 250 och 300 närvarande personerna till Grenskorset, där medeltredingens och sudertredingens fanor satts upp på ömse sidor om korset. Här inledde Tofta manskör med Kväll och frid av E. G. Geijer, varefter redaktör Erik Gadd läste dikterna ”Den gamle” och ”Vid odlarens bår” ur Gustaf Larssons Strandbygd.

Så nedlade hr Wittberg en krans från hembygden med röda och vita band och yttrade: I vördnad för vördade förfäders kamp och strid nedlägger jag denna krans till deras minne.

Sedan nedlade kapten Söderberg likaledes en krans med röd-vita band och uttalade: Förfädernas ära.

Från en av gårdarna i Mästerby nedlades så en bukett blommor, varefter kören sjöng ”Gotland” av Gustaf Larsson med musik av Maja Klintberg.

Underbar solnedgång

Medan den vackra akten pågick färgades aftonhimlen av en sällsam vacker solnedgång, som stod som bakgrund till korset och den sjungande kören. Vinden ilade smått kyligt efter ryggarna och så som de kommitterade önskat blev det en kärv men vacker högtid.

Efteråt samlades man i godtemplarlokalen till ett smakligt kaffebord, varvid aktivtjänsteman David Gadd tackade å de utsocknes vägnar och hr Wittberg riktade ett tack till pressen för ett strikt och korrekt uppträdande under debatten samt ett tack från bygden till de medverkande och så överlämnades blommor till dessa.

”Här ligger de rad om rad i skymningen …”

När skymningen faller över Mästerby-bygd i kväll är det sex hundra år sedan handfull gutar vigdes till ro. Hit de samlats för vad kärast de ägde, hemmet och friheten. Här hade de stridit, …ott och här hade de hoppats under dagens timmar. Men här hade de också sett kamrater från Astu och Nöstu stupa och bli liggande. Här hade de sett hur hoppet sviktat ingenting velat lyckas och hur allt till sist bröt samman. Nu ligger de tysta soldaterna som inga soldater var, sida vid sida, ett folkuppbåd, allt vad sydvästra Gotland hade att ge. Här ligger de, rad om rad i skymningen. Och prästen i Mästerby går från man till man, lyfter krucifixet o. läser sin bön över kända från Mästerby och Sanda och Hejde och över okända från Klinte och Fröjel och längre bort.

Situationen är inte direkt ovanlig, i alla tider och i alla land har män och kvinnor stupat för det de hade kärast. Men dessa som vilar sedan sex sekler här i Mästerby står oss på något vis närmare än de flesta andra. De var våra fäder, vi räknar dem som våra fäder, vi som leder vårt ursprung från denna den västra delen av Gotland. Och det är inte nationalistiska känslor som drivit oss hit i kväll, knappast ens hembygdskänslor. Men vi känner ett behov av att fylla fjärde budets krav också inför dessa som här vilar efter striden, budet som talar om att hedra fader och moder för att dig må väl gå och du må länge leva i ditt land.

Sex hundra år är så nära och likväl så långt borta. Det beror alldeles på med vilken måttstock vi mäter. Det som hände vid Ajmunds och Grens i Mästerby, det har hänt i kyrkobyggnadernas tid. Längre sedan är det inte. Men samtidigt verkar dessa händelser så oerhört avlägsna. Särskilt under dessa senaste femtio år har vi avlägsnat oss från det gamla och de gamle på ett sätt som aldrig förr i vår historia. Det är framstegen som gjort det, framstegen, som inte alltid är några framsteg, det är de som har gjort att halva tiden från den 25 juli 1361 ligger efter 1900.

För den skull har vi så svårt att föreställa oss hur det var och hur det gick till den 24 och den 25 juli, när den danska knekthopen söderifrån från Ekstastranden avancerade mot norr. Inte nog med att vi saknar tillräckliga historiska kunskaper, dem vi har tolkar vi dessutom illa därför att vi omedvetet blandar in tankegods från vår egen tid. Egentligen är det knappast mer än de kristna tankarna och de kristna föreställningarna som vi har gemensamt med de gamle. Men följer vi de kristna tankarna skall vi kanhända likväl kunna låsa upp något lås till minnenas skattkammare.

Budet hade således kommit till Storstu bittigt om morgonen. Hur vet vi inte. Vi brukar föreställa oss att det kom med budkavle. Med en repstump i ena ändan och bränd i den andra. Påminnande om konsekvenserna om inte kallelsen blev åtlydd. Vi vet inte om detta någonsin förekommit på Gotland. Det hör möjligen till romantikens utbroderingar. Men vad vi vet är, att samhörighetskänslan var större då än den är nu. Att troheten mot bygden och människorna var större då. Nu behöver människor tvingas att göra sin plikt, då gjorde man det för trohetens skull. Man hade förpliktelser mot kollektivet. När budet kom tvekade man väl, men man gjorde sin plikt. Man tog de huggvapen man hade och det som skulle kunna användas till vapen och man samlades på angivet ställe inte långt ifrån kyrkan. Det var så naturligt för dem att kyrkan blev medelpunkten inte bara i friden utan också för striden.

Det var med tungt hjärta kvinnorna vid Storstu såg sönerna dra iväg den morgonen. Det var den andra olyckan som drabbade dem och Gotland allmoge inom loppet av tio år. Det var för tio år sedan den stora pesten dragit fram. Den som tog både ung o. gammal. Den som tömde gårdarna och fyllde kyrkogårdarna. Som nära nog lade kyrksocknar öde. Pesten hade betytt hundra gånger mera för Gotlands historia än vad danskarnas anfall gjorde. Det fanns helt enkelt mycket litet folk kvar på gården. Folk i dålig kondition. Lytta och bräckliga som folkuppbådet från norra Gotland mötte oss i massgraven vid Korsbetningen. Om en gång graven från striden vid Ajmunds och Grens öppnas. Så skulle vi få se en gotländsk bataljon av samma slag. Vi skulle få se de män och kvinnor, som pesten lämnat kvar.

Men på det sättet blir troheten ännu större. Den växer inför våra ögon. Bräckliga trasiga människor, lytta av värk plockar sigdar och tjugor från rindarna och går att möta välövad, välrustad trupp. Det verkar oförnuft för tjugonde århundradet, men för dem det gällde var det fråga om trohet. Man fick inte svika. Inte svika grannarna. Inte svika bygden. Mycket kunde man förlora. Mycket hade man förlorat. Barn och bröder hade man begravt. Hälsan var de inte mycket bevänt med. men troheten den var kvar. Troheten hörde till det bestående.

Men begrep man då inte hur hopplös striden var? Låt vara att man väntade förstärkning från Södra Gotland. Men de gamla gutarna, som i alla andra ting framstår som realistiska och beräknande handelsbönder, kunde inte räkna ut hur hopplöst detta skulle bli? – Det tycka ha varit ett underligt folk, våra fäder. De använde inte alltid samma räknesätt. De räknade inte på samma sätt när det gällde affärer och när det gällde hembygden. I affärer kunde man förlora men förlorade man hembygden så kunde man aldrig få den tillbaka. Därför levde de på hoppet ända in i det sista. Och de stred med förtvivlans mod som minnena från Korsbetningen bär tydligt vittnesbör om. Så länge att också det för oss verkar som oförnuft. Det är oförnuft att fortsätta när allt hopp är ute. – Men dessa gamla gutar hade ett hopp, som för många i våra dagar är okänt. De visste med sig, att det här livet är inte det enda livet. De såg fram emot det liv som kyrkan lovade dem.  Detta liv hoppades de på. Jag tror att vi där har nyckeln till det mod som levde i dessa bräckliga människospillror. Det hade de levt på under pestens dagar när kyrkklockan ringde själaringning sex dagar i veckan och det hoppet levde de på i striden. De visste att trohetens lön är livet. Det är ett härligt hopp, som de gamle kände väl till men som mycket trängts undan. Hoppet hör också till detta som blir bestående, blir kvar också när hjältarna faller. Finns kvar ännu efter sex sekler.

Men det som ändock till sist drev fram tragedien vid Ajmunds i Mästerby det var vare sig trohet eller hopp, det var något annat, det var kärleken. Det var först och främst kärleken till de där hemma, till kvinnorna o. barnen. Man mildrade stöten man förhindrade plundring. Den danska truppen blev bunden, fick annat att tänka på.

Ingen är större än den som ger livet för sina vänner. För kärleks skull. Det var så med de gamle, att de kände en stark samhörighet inte bara med fränder och grannar i samtiden. Uppenbarligen hade de en för oss nästan okänd förmåga att känna samhörighet också med gångna släktled liksom med ännu icke födda. Därför kände de det som om kampen på Ajmundsbro gällde inte bara nutid utan också forntid och framtid. Också vi kommer sent omsider in i bilden. Också oss gällde deras kärlek. Detta hör med till det som blir bestående, tron hoppet och kärleken, dessa tre. Dessa tre ting som 1361 års gutar vid Ajmunds hade. Men störst bland dem är kärleken.

1 Kor. 13:13.

Allt fick sin vigning i kyrkans famn:

Brudgummens löfte till bruden

Hemmet, de nyföddas kristna namn,

kämparnas färd till den sista hamn

Fanan och konungaskruden.

Komme nu åter till strid för Gud,

skaran sin Konung till möte.

Väpnad och villig i helig skrud,

samlad som daggen på ljusets bud.

flödar ur morgonens sköte.

                                   Amen

Norra Gotland Sveriges Cape Canaveral Lv sköt ner roboten ”Tjelvar” i går

Gotlänningen 26/7 1961

Vialmsudd vid Fårösunds norra gatt är något av Sveriges Cape Canaveral. Där experimenteras visserligen inte med rymdraketer utan med robotar, ett vapen som väntas få en framträdande plats i vårt lands försvar.

Under publik av ett 40-tal officerare från kustartilleriets skjutskola samt journalister från Skåne, Blekinge och Gotland sändes i går robotarna ”Tjelvar” och ”Graip” upp från robotskjutskolan vid Vialms. ”Graip” landade efter en flygtur välbehållen i en fallskärm på vattnet och bärgades av ett mul-fartyg medan ”Tjelvar” sköts ner av luftvärn grupperat på Fårö. Det skottet kostade ungefär 90.000 kronor.

Skjutning med robotar blir dock inte så dyrbar som det låter här ovan. För det mesta kan roboten bärgas på havet, gås igenom och avskjutas igen.

”Tjelvar” kostar dock c:a 90.000 medan ”Graip” är dubbelt så dyr, c:a 180.000-190.000 kr.
”Tjelvar” – namnet efter urguten enligt förslag av KA-kaptenen Lars Sundahl – och ”Graip” (Tjelvars sonson enligt gutasagan) är typnamnen på de två robotar, som användes vid Vialms. ”Tjelvar” är den tidigare typen och har provats här i fyra år medan ”Graip” är en nyare och förbättrad version av ”Tjelvar” och som nu används för andra året. ”Graip” kommer upp i en medelhastighet av 900 km/tim (250 m/sek), går på en högsta höjd av 12.000 meter och drivs med fotogen i motsats till bensindrivna ”Tjelvar”. Bägge typerna, som kommer från Frankrike, följs med radar och kan manövreras från stationen, landar i en fallskärm och bärgas av fartyg.

Stridsversion inom kort

Vad är det då som händer ute vid Vialms och vem ligger bakom det hela? Ja, det är kustartilleriet som tillsammans med flottan och armén svarar för verksamheten med dessa två robottyper. Robotarna är ännu helt övningstyper men inom ett par år hoppas man få fram en stridsversion och man har då tack vare verksamheten med övningsrobotarna utbildad personal för denna. Övningsrobotarna tjänar också ett annat syfte – nämligen som övningsmål för olika luftvärnsförband.

Intresserade åskådare

Åskådarna vid skjutningarna var som nämnts kustartilleriets skjutskola med överste Bo Westin i spetsen. Vialms robotstation ingår också i skjutskolan och det var den del av skolan som är verksam på fastlandet som nu gästade Gotland. Denna del sysslar dock inte med robotskjutning och det var med stort intresse man följde skjutningarna.

Bland åskådarna sågs en del andra gäster, bl. a. chefen för Blekinge kustartilleriförsvar överste Sven Lawerberg och förre KA-inspektören general Nyman. Vidare närvar även chefen för KA 3 överste Nyberg.

Imponerande batteri

Efter uppvisningarna vid robotstationen tittade skjutskolan på KA 3 medan representanterna från pressen fick tillfälle att bese ett tungt KA-batteri på norra delen av Gotland. Batterichefen kapten Lars Sundahl kunde visa upp en imponerande anläggning med moderna och precisionsräknande instrument och grova, respektingivande eldrör.

KA 3-are åtalad för häleri och fotografering

Gotlänningen 5/8 1961

För tjänstefel i tre fall samt häleri står en värnpliktig vid KA 3 på onsdagen åtalad inför rådhusrätten i Visby. Han har bl. a. inom förbjudet område fotograferat två kamrater på två kanonpipor.

Vidare har han under terränglöpning avvikit från vägen för att förkorta banan. Det tredje tjänstefelet gjorde han sig skyldig till då han tillsammans med en kamrat tog ett mausergevär och gav sig iväg till Bungenäs. Från stranden sköt de sedan utåt havet med skarpa skott, som var stulna och gömda på platsen. Därigenom gjorde svar. sig skyldig till ringa häleri. Även kamraten har åtalats för tjänstefel och ringa häleri.

Luftvärnet

Gotlänningen 16/8 1961

Sergeant Hjortsberg, luftvärnet, har från den 1 april 1962 placerats vid Östgöta lufvärnsregementes batteri på Gotland.

Läkarna

Gotlänningen 16/8 1961

Bataljonsläkartjänsten vid Gotlands infanteriregemente söks endast av med. dr. O. Henschen-Nyman, Boden.

Militärt

Gotlänningen 16/8 1961

Militärbefälhavaren i Kristianstad anhåller hos regeringen att förordna kaptenen vid Gotlands infanteriregemente A. H. A. Hammarberg i en befattning vid 1 militärbefälsstaben under tiden 1 oktober i år—30 september 1964. Arméchefen tillstyrker

Infanteriskjutskolan

Gotlänningen 16/8 1961

Till andre lärare i teknik vid infanteriskjutskolan löjtnant S. A. Westerberg , Gotlands infanteriregemente. Arméchefen tillstyrker.

Värnpliktiga rymde från I 18 bodde med flickor i Brisund

Gotlänningen 19/8 1961

En fastlänning, som inte trivdes på Gotland underlät efter skördepermissionen i juli att inställa sig vid I 18. Han hämtades och fick 12 dagars arrest. En tid senare smet han tillsammans med en kamrat från en övning i Tjelders och de båda plus två stockholmsflickor hyrde sommarstuga i Brisund, där de hämtades den 12 augusti sedan de stött på en furir i Almedalen. På onsdag (23/18 1961) får de förklara sig inför rådhusrätten.

Unga kanonskyttar på Tofta

Gotlänningen 19/8 1961

Sommarens praktikantläger på A 7 för skolungdomar upplöses i dag och i går fick pojkarna gå igenom ekluten i form av en skarpskjutning på Tofta skjutfält med 10,5 cm haubits. Efter endast fyra timmars utbildning hade ynglingarna inhämtat en del grundläggande kunskaper, vilket visade sig i form av en och annan träff.

Det är pojkar i åldern 16-18 år som varit samlade under två veckor och avsikten med det hela är att de skall få lukta lite på de militära förhållandena. Någon utbildning i egentlig mening kan det av naturliga skäl inte bli fråga om. När de sedan återkommer för att göra sin första utbildning har de i alla fall någon kännedom om militära förhållanden.

Pojkarna har kommit från alla delar av landet, Lund och Boden var motpolerna. De har förutom rent militära sakerna fått tillfälle att titta lite på Gotland. Under fyra dager har de legat ute i fält, bl. a. har Ljugarn och Fågelhammar hört till lägerplatserna.

-Vi har haft det trevligt och bra på alla sätt, försäkrar pojkarna med en mun, programmet har varit trevligt och lärorikt och befälet har varit bra. Och sedan är ju Gotland en sådan sevärdhet att bara det är värt ett besök.

Utbildningsledare har varit kapten Bengt Lindén, och som instruktörer har kadett Rolf Larsson och överfurir Sune Wallqvist fungerat.

− Ni har skött er bra, pojkar, var kapten Lindéns slutomdöme, när han tackade av eleverna ute på Tofta skjutfält i går, och bättre betyg lär väl inte gå att få.

− 50 procent av årets lägerpojkar har uttalat intresse för officersyrket och det är mer än vi kunnat notera någon gång tidigare, säger kapten Lindén, och även det säger väl att lägret varit lyckat och till fullo fyllt sin uppgift.

Värnpliktiga skadade under övning i Othem

Gotlänningen 22/8 1961

Två värnpliktiga, Yngve Frölander, Rönninge och Stig Göte Gardelin, Klintehamn, skadades i går (21/8 1961) vid en olyckshändelse under övningar vid Ytlings i Othem. Frölander fick skador i ansiktet och fick kvarstanna på lasarettet medan Gardelin, som skadade ena armen, fick åka hem efter omplåstring.

De båda värnpliktiga var sysselsatta med justering av ett bandaggregat till en stridsvagn. De spett de använde under arbetet rappade och slog upp och träffade de båda männen.
Frölanders skador är icke livsfarliga. Förmodligen beror det inträffade på en ren olyckshändelse, men en militär utredning om orsaken har igångsatts.

A 7 vann individuellt, I 18 lag i förbandens patrullfälttävlan

Gotlänningen 23/8 1961

Överste Jan von Horn överlämnar guldskölden och guldmedaljerna 1:a pristagarna i patrullfälttävlingen vid Hideviken i går. Det var sergeant Gösta Björnlunds grupp från A 7 som hade finaste platssiffran i den individuella tävlingen. De övriga gruppdeltagarna var Jörgen Lundgren, Lennart Hasselgren och Karl Arne Johansson.

Det var stor fälttävlan för samtliga de gotländska militärförbanden vid den vackra Hideviken i går. (22/8 1961) Inte mindre än 250 militärer, befäl och meniga kämpade en hård kamp i orienteringslöpning, fältskjutning, hinderterränglöpning och handgranatkastning om de militära mästerskapen. Vädret var det mest idealiska man kunde tänka sig, planläggningen av tävlingen utomordentlig. Segern i den individuella tävlingen gick till sergeant Gösta Björnlunds patrull från A 7 med 21 poäng, närmast följd av furir Åke Sporres grupp från I 18 med poängsiffran 26. Lagsegern för de 4 bästa grupperna gick till I 18 som därmed hemförde guldskölden. A 7 fick för sin andraplacering silverskölden och I 18:s andra lag skölden i brons. I lagtävlingen nr 2 tog Lv 2 G hem lagpriset.

Ja, det var sannerligen både vackert och trivsamt nere vid Hide under torsdagen när eliten ur samtliga gotländska militärförband startade sin enda stora idrottstävling för året som skulle komma att sätta deras militära kunskaper och fysiska uthållighet på hårda prov. Ledare för tävlingen var chefen för i 18 överste von Horn med förvaltare Lage Filip som biträdande tävlingsledare. Banchef var överfurir G. Johansson.

Hela tävlingen var förlagd till skogsområdet utmed Hidevikens sydöstra strand där en vacker kalkstensklint slingrar sig fram i granskogen helt nära havet. Mellan klinten och vattenbrynet tornar de grå klapperstensvallarna upp sig i trappstegsformade terrasser med en slingrande skogsväg som löper mellan havet och bergsbranten. Ingen plats på norra Gotland kunde ha varit mer lämpad

för en sådan patrulltävling som den här.

Första tävlingsmomentet inleddes med fältskjutning från två olika skjutstationer. Varje man i patrullen lossade 5 skott mot varje mål. Vapnet var kpist och skjuttid 10 sek. Moment nr 2 var orienteringslöpning på en bana som ej var så särskilt svårsprungen. Banans längd var 8.000 meter. Man tävlade även här i grupper om 4 man – ett befäl och tre meniga. Tiden togs givetvis här då sista man passerat mållinjen.

Efter orienteringen blev det fältskjutning på nytt med kpist mot ett tredje mål. Avstånd c:a 50 meter och 3 skott på samma tid.

I hinderterränglöpningsbanan fick man på två ställen ta sig uppför tvärbranta stup med hjälp av rep och repstegar. Här knogar sig en av grupperna uppför repen vid ett av de svåraste naturhindren.

Tredje momentet omfattade hinderterränglöpning som givetvis tog mest på deltagarna kondition. Banan var 1.800 meter lång och lagd i stort sett ovanpå och nedanför kalkstensbranten som går fram nära havet. Efter en hygglig startsträcka började snart de naturliga hindren torna upp sig på den väg som utmärkts med röda och vita vimplar. På ett ställe måste patrullerna klättra via ett rep uppför en 5 meter hög kalkstensbrant. Så bar det utför stupet igen i den mossiga rasbranten, så nedför strandvallen mot vattenlinjen och därefter uppför strandgrusvallen igen, uppför hällbranten vid nedhängande repstegar, och därefter fram mot målet i en ytterst krävande uppförslöpa. På några ställen hade man lagt banan över uppskjutande hällknabbar och stenblock. Men alltför krävande var det dock inte att löpa. Trots alla hindren kunde utan tvekan vem som helst hänga med

Sista momentet var handgranatkastning. Avstånd 20 meter. Träff i ”innerzon” gav tre poäng och i ”ytterzon” en. I hinderlöpningen liksom i orienteringstävlingen var det tiden som fällde utslaget.

Fram mot 14-tiden var de flesta av de 56 startande patrullerna i mål. Alla serverades då frukost i skogsmarken invid stranden, men dessförinnan badade man givetvis. Badvattnet var ju härligt varmt och någon baddräkt behövdes inte. Musikkåren med musikdir. Robert Sjödin i spetsen hade då kommit ut dit och spelade vacker underhållningsmusik, medan man lite till mans tog igen sig efter strapatserna.

Äldste patrullchefen kapten Lennart Forsberg, A 7, har gått i eldställning med sina mannar vid 3:e skjutstationen i patrullfälttävlingen.

Kl. 13.30 var tävlingen slutförd och tiden inne för prisutdelning. Det var överste von Horn som i sin egenskap av tävlingsledare och tävlingsjuryns ordförande skötte om det. Efter det priserna delats ut talade han till de tävlande och tackade för en god insats. Tacksamma ord riktades även till tävlingsarrangörerna för ett synnerligen gott arbete. Till sist hurrade man för pristagare och tävlingsarrangörer och därmed var den allt i allo lyckade tävlingsdagen vid Hideviken slut.

Resultat:

1) serg Björnlund, A 7, platssiffra 21, 2) fu Sporre 118, 26, 3) fu N. Karlsson, Lv 2 G 32, 4) lt Sjöblom I 18 36, 5) serg Westberg, I 18, 38, 6) serg. Andersson, A 7, 54, 7) fu Bergvall, A 7, 57, 8) hbm Nordström, KA 3, 62, 9) lt S. Larsson, I 18, 63, 10) fu Hoffman,  A 7, 65, 11) öfu Johannsson, I 18. 69, 12) serg Nilsson, Lv 2 G, 72, 13) lt Bergström, I 18, 75, 14) fu Staffas, P 1 G, 83, 15) fk Erlandsson, A 7. 83.

Lag I: 1) I 18 (2, 4, 5, 9). 2) A 7 (1, 6, 7, 10), 3) I 18 (11, 13, 17, 19).

Lag II: 1) Lv 2 G  (3, 12). 2) P 1 G (14, 16).

20 dar i buren för smitning från kompanit

Gotlänningen 24/8 1961

Vid rådhusrättens behandlades i går målet med den värnpliktige fastlänning som var missnöjd med sin tjänstgöring då hans kompani var utkommenderat till Gothem för vissa arbetsövningar. Svar. avvek därifrån på en fredag och liftade in till staden. Där träffade han och en kamrat ett par flickor med vilka men sen bodde tillsammans i en stuga vid Brissund till söndagseftermiddagen då militärpolisen avhämtade dem och återförde dem till förläggningen.

Tidigare hade samme svar. ådömts 12 dagars vaktarrest för en rymning i somras vid fastlandspermission då han varit borta 9 dagar.

Svar. blev nu dömd till ytterligare 20 dagars vaktarrest för den sista avvikelsen. Rätten ansåg inte brottet som rymning utan som undanhållande. Hans kamrat som förut var ostraffad hade för ”Brissundssemestern” fåt tio dagar i ”buren” av regementschefen.

Försvarutredare tittade på slutövning på norra Gotland

Gotlänningen 24/8 1961

Granatgeväret är ett farligt vapen för stridsvagnarna — träffsäkert och effektivt. Här ett sådant vapen i stridsställning vid S:t Olofsholm med Sven-Olof Olsson från Fole som skytt och Seth Hansson, Näs, som laddare.

MUCK för 350 — lagom till höstens skörd

IKV:na, infanterikanonvagnarna, skötte sig utmärkt vid skarpskjutningen vid S:t Olofsholm och fick in många fullträffar ute i havet vilka tjänstgjorde som fientligt mål.

C:a 300 värnpliktiga — 250 från I 18 och P1G och 100 från Lv2G — rycker ut inom de närmaste tio dagarna. En stor del av dessa kommer från den gotländska landsbygden och det är säkert med stor glädje lantbrukarna ser sina söner komma hem nu, lagom till skörden.

Det var första gången denna utryckningstid tillämpas och det är endast på Gotland den förekommer ändå. Grabbarna ryckte in i oktober i fjol och får nu mucka i slutet av augusti. Kanske denna tjänstgöringstid kommer att tillämpas över hela landet — den frågan arbetar 1960 års försvarsutredning med och två representanter från denna utredning har i anledning därav närvarit vid slutövningen för de värnpliktiga som nu skall rycka ut.

De två representanterna, budgetsekreterare Blomqvist och kapten Hörnqvist, tittade i går på de sista momenten av den slutövning som i trakten kring Lärbro hållits för de 250 värnpliktiga från I 18 och P1G. Slutmomenten skedde vid S:t Olofsholm, där 2 skyttekompaniet med två plutoner från P1G hade till uppgift att återerövra holmen, som tagits av fienden.

Redan på vägen ner mor S:t Olofsholm anfölls kompaniets förpluton av fienden och man måste begära understöd av kanonvagnarna. Medan förplutonen med hjälp av granatelden bekämpade fienden gjorde kompaniets huvudstyrka en kringgående rörelse och fortsatte ner mot holmens udde, där den fientliga styrkan var koncentrerad. Där följde en het slutstrid med skarpskjutning mot både land- och sjömål och med utomordentlig träffsäkerhet nedkämpades den lede fienden. — En fin uppvisning, tyckte både generalmajor Fale F:son Burman och överste von Horn, vilka inspekterade övningarna.

Slutmomentet genomfördes i hällande regn och grabbarna blev ordentligt blöta. De övriga dagarna av övningen hade dock varit bättre, berättade kompanichefen kapten Lidbrink, visserligen hade det kommit någon skur då och då men himlen hade hållit tätt för det mesta. Övningen inleddes på måndagen då plutonchefsskolan hade sitt examensprov och fick utföra olika uppgifter med 2 kompaniet som övningstrupp. På måndagskvällen hade kompaniet marscherat genom den besvärliga terrängen på File hajdar och under natten var det förflyttning upp mot Hallshuk, där fienden stigit i land. På vägen dit hindrades kompaniet av en ”atombomb” o. måste för att undgå den radioaktiva strålningen göra en omväg. Väl framme i trakten kring Hallshuk blev det ”rena indiankriget” innan fienden slogs tillbaka.

Tisdagseftermiddagen ägnade man sig åt att gå i ”atombivack” söder om Kappelshamnsviken o. det gällde där att gräva ner sig ordentligt. även tälten skulle ner. I bivacken fick man sova ut någorlunda innan ett fientligt anfall vid Storugns måste stoppas tidigt på onsdagsmorgonen Efter en snabb och lyckad strid fortsatte kompaniet ner mot S:t Olofsholm, där slutmomenten skulle gå av stapeln.

9 från gotländska förband uttagna till FN-bataljon

Gotlänningen 25/8 1961

Bland den personal som preliminärt antagits för anställning vid FN-bataljonen XIII G i Främre Orienten är nio som tillhör gotländska förband. Dessa är: Alf Thure Gustaf Andersson, Vallstena, I 18, Karl Ivar Olle Blomberg, Västervik, I 18, Dan Erik Helmer Granberg, Hägersten, A 7, Bo Inge Johansson, Västervik, KA 3, Bertil Lekström, Visby, A 7, Sune Gunnar Nyström, Nävekvarn, I 18, Yngve Sigfrid Sedersten, Havdhem, I 18, Bo Arvid Bertil Strage, Visby, I 18,  Nils Thure Österholm, Havdhem, KA 3.

Sammanlagt 392 värnpliktiga i olika befattningar har uttagits. Det högre befälet har utsetts tidigare.  Chef för den nya bataljonen är överstelöjtnant Dag Nordenskjöld, Stockholm, och hans ställföreträdande är major A. C. A. Mittag-Leffler, I 7, Ystad.

Inryckningen skall ske i mitten av oktober.

I 18 vann också 4-manna. Liv-komp under minuten

Gotlänningen 25/8 1961

I 18 tog med sin andra seger i den avslutande korpsimningen för 4-mannalag. Det var Livkompaniets grabbar som segrade före 3:e batteriets lag 1 KA 3. I denna tävling ställde 17 lag från de gotländska förbanden upp.

I 18:s och Livkompaniets stronga lag som gick under minuten. Från vänster bröderna Bo och Per Löfgren, Lennart Fürst och Kaj Westlin.

Livkompaniet var också det enda lag som pressade sig under minuten vilken tid får anses mycket god. i genomsnitt san grabbarna sina 25 meter på 14 och en halv sekund. I laget ingick Visby-bröderna Bo och Per Löfgren, Kaj Westlin samt Sigge Fürsts son Lennart.

I det heatet kom Lv 3 G:s första lag in som tvåan, med tiden 1.02,8 vilket senare skulle visa sig inte räckte till bättre placering än 5:e. Så hög klass var det på lagen.

Otroligt jämnt blev det också i fortsättningen där andra heatets lag Signalavdelningen, I 18, och 2:a batteriets lag 1 KA 3 i andra heatet hade mycket svårt att skilja sig. En tiondel skilde i mål med I 18-laget som segrare.

I det tredje heatet kom den blivande tvåan som kom in på 1.01,6 före 6:e komp. I 18 som hade 1.02,7.

I fjärde heatet blev det åter topptid genom 8:e komp., I 18, vars mannar kom in på 1.01,7 vilket gav en slutlig tredje plats

Slutresultat:  1) Livkomp., I 18, 0.58,4,  2) 3:e batt., KA 3, lag 1 1.01,6  3) 8:e komp., I 18, 1.01,7.  4) 6:e komp., I 18, 1.02,7,  5) Lv 2 G:s lag 1 1.02,8,  6) Signalavdelningen, I 18, 1.03,5,  7) 2:a batt., KA 3, lag 1 1.03,6,  8) Spärrbataljonsstaben, KA 3, 1.03,8.

Förbandstävling

Gotlänningen 25/8 1961

I 18-löjtnanten och lagkaptenen Lennart Runsten får representera hela I 18:s lag som vann förbandstävlingen. Här visar Lennart upp det fina vandringspriset.

Visby idrottsförenings, Solbergabadets och Gotlänningens korporationssimningar med promotion blev en given succé. 260 betalande åskådare och över 200 deltagande borgade för att Solbergabadet blev så välfyllt som tänkas kan. Det vill alltså till att summan på personer inom Solbergabadet nästa gång måste ligga på 500 personer för att tisdagens (24/8 1961) rekord skall kunna slås. Som värdig avslutning på det gedigna och roliga programmet svarade Lasse Olsson, VIF, för: ett nytt rekord på 200 meter fritt. Tilläggas skall att han slog G. Hellsings gamla rekordnotering i ensamt majestät.

Om promotionen och vadslagningen på annan plats å denna sida och här kastar vi oss, liksom simmarna gjorde utom en som försiktigt klev i, direkt in på tävlingarna.

I 18 tog första inteckningen

Första tävlingsgrenen var förbandssimningen där lagen tävlade om Mats Hobros fina vandringspris — den unika granathylsan. Endast tre lag ställde upp: I 18, KA 3 och P 1 G. På de fem första sträckorna var lagen ungefär likbördiga men från och med sjätte sträckan var det aldrig tal om vart segern skulle gå. I 18:s mannar drog ohjälpligt ifrån och segrade med sex sekunder före andra laget som var KA 3.

I 18 segrade alltså och fick tiden 2.30,4 och P 1 G 3.16,4. ...

Olyckshändelse? Tappade byxorna

Gotlänningen 25/8 1961

När det var dags för den stora militärklassen att ta vid, inträffade en liten malör i första heatet. Startmannen i KA 3:s lag stannade kvar i vattnet vid den grunda sidan sedan det blev klart om omstart för att en av de andra mannarna haft för bråttom i vattnet. Efter en stund upptäckte hans lagkamrater att han tappat badbyxorna och en hoppade i och hjälpte honom tillrätta under åskådarnas stora jubel.

KA 3 fortfarande obesegrat i norra kretsens skolserie

Gotlänningen 25/8 1961

KA 3 är fortfarande obesegrat i norra skyttekretsens div. II-serie i skolskjutning. I femte omgången vann KA 3 över Fårö med 564–517.

Övriga resultat i femte omgången blev:

Tingstäde-Fårösund                498–510

Rute-Fole                                   544–505

De elva bästa skyttarna i femte omgången blev:

K. Svensson, KA 3                      74-70-144

B. Johanson, Fole                      72-72-144

A. V. Karlsson, KA 3                   68-75-143

A. Sundberg, Fårös.                  73-70-143

B. Jönsson, Rute                        70-73-143

K. G. Weinebrandt, KA 3         70-71-141

B. Weinebrandt, Fårö              67-73-140

G. Högberg, Tingst.                   63-76-139

I. Österdahl, Rute                      75-63-138

S. Bjäremo, KA 3                        67-69-136

G. Karlsson, Rute                       65-70-135

Serietabellen ser ut så här:

KA 3           5 5 0 0 2848 10

Lärbro       4 3 0 1 2232   6

Fårösund  4 2 0 2 2048   4

Fårö           4 2 0 2 2037   4

Rute           5 1 0 4 2571   2

Tingstäde  4 1 0 3 2002   2

Fole           4 1 0 3 1979  2       

Exerciskamrater från 1911 jubilerade på I 18 i söndags

Gotlänningen 29/8 1961

Exerciskamraterna från 1911 samlade framför regementets museum vid kamratdagen i går. I förgrunden syns en gammal kulspruta som redan för länge sedan först sitt 50-årsjubileum - den användes nämligen under 1800-talet.

Exerciskamrater samlades på söndagen till kamratträff på I 18 för att fira 50-årsminnet av tjänstgöringen vid infanteriet som ju på den tiden hade benämningen I 27.

Initiativtagaren till träffen, hamnmästare Östergren i Herrvik, kunde glädja sig åt en ovanligt stor tillslutning, c:a 25av hans kamrater hade nämligen hörsammat kallelsen.

Ungefär så här såg min uniform ut för 50 år sedan, berättar John C. Hansson och tittar på en av muséets ”soldater”. Hr Hansson var särskilt glad över att få träffa sina exerciskamrater — han har nämligen i 48 år varit bosatt långt ifrån dem, närmare bestämt i staden Moline i Illinois, U.S.A.

Samtliga ”jubilarer” var gotlänningar, år 1911 togs ju inga värnpliktiga från fastlandet. Den mest långväga gästen var John C. Hansson, som kom ända från U.S.A. Redan två år efter utryckningen från I 27 reste han nämligen över till U.S.A. och har varit bosatt där sedan dess, alltså i 48 år. Nu bor han tillfälligt i Väte och hoppas kunna bli kvar här på Gotland för alltid.

De gamla kamraterna togs vid regementet emot av överstelöjtnant Söderberg och major Runeborg. Fanjunkare Jansson visade omkring besökarna på området medan löjtnant Wellhagen förevisade regementets museum, där de gamla beväringarna kände till en hel del från sin tjänstgöringstid. Och så pratade man förstås sinsemellan en massa gamla minnen och det var verkligen många roliga detaljer man skrattade åt

1.700 repövar på Gotland

Gotlänningen 2/9 1961

I går ryckte förtruppen av repförbanden in, d. v. s. befälen. C:a 300 befäl kom till I 18 medan A 7 fick ta emot ett 100-tal.
Huvudstyrkan av repförbanden kommer inte förrän den 11 september och blir c:a 1.000 man på I 18 och ett 350-tal vid A 7. Infanteristerna kommer att hålla till i trakten kring Havdhem och av artilleristerna ligger de flesta på Blåhäll medan en mindre grupp blir förlagd till Visby.

Efter tjänstgöringen här med MB:s fälttjänstövning som slutkläm blir det gemensam utryckning den 6 oktober, för första gången 5 dagars kortare reptjänstgöring än tidigare.

På bilden syns inryckningen vid I 18 i går, då repbefälen fick sin utrustning. De två som här syns med sina prylar är båda från Åtvidaberg i Östergötland, de flesta av årets mannar är också östgötar. Lars Alfredsson t. v. gjorde sin värnpliktstjänstgöring så sent som 1960 och gör nu sin första repmånad. Jan Gansäter däremot gör sin andra repmånad, sin första gjorde han 1959.

Värnpliktiga befäl fälttävlade på Fårö

Gotlänningen 5/9 1961

Segraren E. Lindquist mottar priset av ordföranden i arrangerande off-föreningen F. Dassow. Bakom syns föreningssekreteraren H. Wesser.

Värnpliktiga officerare och underofficerare på Gotland samlades under helgen till sedvanlig höstträff med fälttävlan vid Svenslägret på Fårö. I tävlingen, som omfattade kpist-skjutning, kartläsning, handgranatkastning och kompassmarsch, deltog ett 20-tal medlemmar från de båda off- och uoff-föreningarna.

Främst i prislistan blev: 1) E. Lindqvist, 31 poäng, 2) R. Magnusson, 42, 3) H. Wesser, 42, 4) G. Lundberg, 51 och 5) C. O. Kolmodin, 52 p. Av dessa fem tillhör Magnusson uoff-föreningen, de övriga är officerare.

Självständigare ställning för Gotlands luftvärn

Gotlänningen 6/9 1961

En fullständig avveckling av Lv 2 i Linköping den 1 april 1962 är inte möjlig. Detta framgår av arméchefens detaljförslag i frågan om A 1:s flyttning och Lv 2:s indragning som på tisdagen insändes till kmt.

Luftvärnets kadettskola, som nu är knuten till Lv 2, kan inte flyttas till Lv 6 i Göteborg förrän i september 1962 och vidare måste Lv-kasernerna utnyttjas av en övningsdivision till den 1 april 1963.

Det ur Lv 2 till Gotland överflyttade batteriet – Lv2 G i Visby – har redan utökats med ett batteri och omdöpts till Gotlands luftvärnsdivision. Denna föreslås den 1 april 1962 få en självständigare ställning och ett år senare överta moderförbandets benämning Lv 2.

Amiraler såg på gotländskt robotförsvar

Gotlänningen 7/9 1961

Chefen för marinkommando ost viceamiral Erik af Klint och den nye marinchefen viceamiral Lindemalm besökte i går KA 3 och studerade de robotskjutningar som kustartilleriets skjutskola anordnat. De höga officerarna återvände på eftermiddagen till fastlandet.

Militärpastorerna

Gotlänningen 8/9 1961

Militärpastorerna. T. f. kyrkoherde Åke Sundelin anhåller hos regeringen om entledigande från förordnandet som militärpastor vid Gotlands kustartillerikår från 1 oktober (1961). Försvarsstabschefen tillstyrker.

Militärlastbil körde rakt över sjuåring utan att skada henne

Gotlänningen 9/9 1961

En tung militärbil gick i går förmiddag rätt över en sjuårig flicka vid korsningen Östra Hansegatan-Solbergagatan. Till all lycka gränslade hjulparen flickan och skadade henne inte. Dessförinnan hade hon dock fått lindriga skador då bilens kofångare stötte omkull henne. Det var en militärbil som kom från Solbergagatan och skulle svänga åt vänster in på Östra Hansegatan. Därvid kom bilen dock för långt fram, stötte till en trafikledare och fortsatte upp på trottoaren, där flickan befann sig. Föraren blev tydligen paralyserad vid åsynen av flickan och kunde inte stanna. Sedan bilen gått över flickan fortsatte den genom ett staket in i en trädgård.

Civilbefolkningen har god chans att överleva även ett atomkrig

Gotlänningen 9/9 1961

Hur skall den enskilda människan klara sig i ett atomkrig? Ett ganska utförligt svar på den frågan kan allmänheten få på utställningen Atomskydd som från och med i dag och några dagar framåt är öppen för allmänheten på Borgen i Visby. Utställningen har fått en kuslig aktualitet genom den senaste tidens världshändelser, och det finns all anledning för gotlänningarna att ta tillfället i akt och lära sig vad atomskydd är.

Visst är atomkriget fasansfullt och visst blir dess skadeverkningar oerhörda, men chansen att överleva är trots allt stor m man känner till dess förutsättningar. Utställningens syfte är att lära civilbefolkningen hur den enskilda civila människan skall kunna skydda sig själv vid ett atomkrig.

Atomexplosionens verkningar delas upp i tre huvudpunkter, det är värmen, tryckvågen och strålningen. Först kommer den enorma värmeutvecklingen som förorsakar stora eldsvådor inom ett vidsträckt område från explosionsplatsen. Dessa eldsvådor blir dock endast någon tiondels sekund gamla, sedan kommer tryckvågen och blåser ut dem. Det finns emellertid goda möjligheter till skydd både för värmen och tryckvågen, och det är detta som är det väsentliga, de flesta dör nämligen av just dessa två orsaker.

En enkel jalusi för ett fönster, eller ett vanligt tygstycke ger tillräckligt skydd för att man inte skall bli brännskadad. Om man snabbt kastar sig omkull bakom en mur eller något annat skyddande föremål undgår man även tryckvågen som kommer efter värmen. Detta gäller om man av en eller annan anledning inte hinner komma under jorden vilket annars gäller som universalmedel för att man skall klara sig. Det räcker om man kommer ner i en vanlig källare, och har man tillgång till ett bergskyddsrum klarar man smällen även om man är mitt under explosionsplatsen.

- Vi har en stor fördel här i landet genom att våra hus är försedda med källare, framhöll kapten C. A. Glaas vid pressvisningen i går. Det är inte många länder som har denna byggnadsstil, och de är betydligt sämre rustade. Amerikanerna är just nu i full verksamhet med att bygga skyddsrum i sina trädgårdar.

Civilförsvaret på ön 25 år. Luftskyddsföreningen inledde

Gotlänningen 9/9 1961

Kapten Torsten Jacobsson tackas för sina insatser i Gotlands civilförsvarsförbund av landshövding Anders Tottie.

I närvaro av bl. a. två landshövdingar och en general firade Gotlands civilförsvarsförbund i går sin 25-åriga tillvaro. De två landshövdingarna var Martin Wahlbäck, ordförande i gotlandsförbundet, och Anders Tottie, ordförande i riksförbundet. Generalen var Fale Burman och förutom dessa tre var de gotländska institutionerna, de frivilliga försvarsorganisationerna och en del folkrörelser inbjudna.

Församlingen hälsades välkommen av landshövding Wahlbäck som sade att civilförsvaret behöver allas medverkan för att lyckas i sina syften. Det gotländska civilförsvaret härleder sig från 1936, det är alltså tillkommet innan det fanns statligt organiserat civilförsvar.

- På den tiden visste man ännu inte vad det totala kriget innebar för befolkningen, sade landshövdingen.

En kort återblick på de gångna 25 åren lämnades av förbundets sekreterare kapten Torsten Jacobsson, vilken f. ö. var den som på general Thörnells uppdrag drog upp riktlinjerna för Gotlands luftskyddsförening vilken kom till den 13 juni 1936 och som sedan kom att bli grunden till Gotlands civilförsvarsförbund. Kapten Jacobsson har alltsedan förbundets tillkomst fungerat som dess sekreterare.

Denna luftskyddsförening anordnade en del luftskyddsövningar under åren närmast före andra världskriget, bl. a. hade man då den första mörkläggningsövningen på ön. Vidare sysslade man med utbildning av personal av olika kategorier. Den arbetsuppgift som för dagen är mest angelägen är det personliga självskyddet, och det är bl. a. som ett led i denna verksamhet atomskyddsutställningen kommit till.

Utställningen Atomskydd visas av gymnasister från Läroverket och här är det Gunilla Carlson som visar den gotländska utrymningsgatan.

Medborgarna måste lära sig självskydd!

År 1936 tillsatte regeringen så en luftskyddsutredning, som redan samma år lade fram ett förslag till luftskyddslag, som ordförande i Sveriges Civilförsvarsförbund i sitt tal vid Gotlands Civilförsvarsförbunds 25-årshögtid. Detta antogs av 1937 års riksdag och lagen trädde i kraft den 1 juli 1937. Det var alltså med en föredömlig snabbhet, som vår första författning på detta område kom till.

Redan åren innan den statliga utredningen tillsattes hade frivilliga organisationer bildats här och var i landet, bl. a. på Gotland, för att bedriva upplysning och utbildning för luftskydd och hemortsförsvar.

Det har senare omvittnats från högsta ort att inte minst detta förhållande bidrog till att luftskyddslagen av 1937 så snabbt drevs fram. I denna lag förutsattes också en frivillig verksamhet vid sidan av den statliga. I utredningsbetänkandet förordades en frivillig riksorganisation främst för att söka upplysningsverksamhet och utbildning av hemskyddspersonal. Och den 30 januari 1937 – fem månader innan lagen trädde i kraft – bildades Sveriges centralförbund för civilt luftskydd.

Det finns också likheter mellan då och nu. Huvuduppgiften för vår organisation har alltid varit och måste förbli densamma, nämligen att ge medborgarna sådana kunskaper att de så långt som möjligt i ofredstid kan skydda sig själva och hjälpa andra. Vi måste nu liksom tidigare lita till frivilliga krafter, som ute i landet vill ställa sig i spetsen för fältarbetet. Och medlen för vårt arbete blir fortfarande upplysning och utbildning.

Förr arbetade vi för hemskyddet, nu gäller det självskyddet. Är det då bara en ändring i ordval? Nej, det är det inte och det måste vi göra klart för oss. Självskyddsbegreppet har vidgat kraven på vår verksamhet. Detta begrepp knyter an till varje individ. Det är till varje enskild människa vi måste söka nå fram med det vi har att lära ut.

Den bistra sanningen i dagens läge är att kraven på individens egen förmåga att skydda sig själv blivit oändligt mycket större än förr. Ingen människa kan undandra sig verkningarna av ett krig i dag. Om kriget kommer blir människan ensammare än någonsin. Ingen kan med någon säkerhet räkna med att få hjälp. Vi blir alla – åtminstone i första hand – hänvisade att lita till oss själva. Och det är nödvändigt att vi kan det, inte bara för vår egen skull utan för landets. Det är ju nämligen så att medborgarnas förmåga att överleva och stå emot är en avgörande faktor för landets motståndsförmåga.

Om kriget kommer

Som säkert många vet har inrikesdepartementet sedan rätt lång tid tillbaka planerat att ge ut en ny upplaga av broschyren ”Om kriget kommer”. Den föreligger nu färdig och kommer att sändas ut till alla hushåll i landet under de första dagarna i oktober.

I broschyren ägnas huvuddelen av utrymmet åt självskyddet och då framför allt åt det personliga skyddet. Härigenom kommer läsarens uppmärksamhet att fästas på betydelsen av att besitta kunskaper inom detta område. Broschyren kommer på så sätt att bli av största värde för rekryteringen till självskyddskurserna.

Vidare kan jag meddela att en rad åtgärder kommer att vidtas i anslutning till utgivningen, syftande till att hos allmänheten inskärpa vikten av att bevara och ta del av broschyren. Härvid räknar man med en omfattande publicitet i press, radio och TV. En affisch kommer att spridas över hela landet. För närmare information av organisationer, företag m. m. inspelas en särskild stillfilm.

Den andra kompletteringen gäller lektionen. Skydd mot kärnvapen.

Vi vill här ge landsbygdens folk vissa särskilda råd och anvisningar för radiakskyddet. Det angår framför allt förhållandena på lantgårdar, d. v. s. skyddet av djur, gröda, foder m. m. Vi har för detta ändamål tänkt oss att göra en ny stillfilm, som alltså på landsbygden skulle ersätta stillfilmen Kärnvapen II.

Varmt erkännande

När jag nu uttalar ett varmt erkännande av de insatser för civilförsvaret här på Gotland, som gjorts av den frivilliga civilförsvarsorganisationen under de 25 åren, är jag angelägen understryka uppriktigheten härav. Det är inte tomma ord, slentrianmässigt uttalande i jubileumssammanhang.

Men jag kan inte utesluta mig härtill. Jag vill fästa uppmärksamheten på dem som främst stått bakom de uppnådda resultaten. Trots att det gäller ett kvartssekel blir det inte någon lång namnlista. Den tar bara upp två namn, Torsten och Lola Jacobsson. De har faktiskt båda från första stund stått i Gotlandsförbundets ledning och utgjort förbundets verkställande organ. Vi har ingen motsvarighet på annat håll inom vår organisation till en så lång, trogen och framgångsrik tjänst, som de utövat.

Och till sist vill jag från Sveriges civilförsvarsförbund till jubilaren. Gotlands civilförsvarsförbund framföra en hjärtlig lyckönskan och uttala en livlig förhoppning om fortsatt framgångsrik verksamhet för det frivilliga civilförsvaret.

Vid högtidligheten medverkade vidare lektor Lennart Bohman med recitation varvid han gav en del exempel på de svenska och norska skaldernas syn på den tidsepok då civilförsvaret växte fram och blev en nödvändighet. Armémusiken konserterade och till sist gav major Gösta Eriksson en snabbskiss över utställningen Atomskydd som därefter närmare studerades av de inbjudna.

Ung värnpliktig i Visby häktad för många stölder

Gotlänningen 9/9 1961

En 19-årig A 7-vpl som under våren och sommaren begått en rad stölder i Visby häktades i går av Visby rådhusrätt. Åtal skall vara väckt senast den 15 sept. Innan målet tas upp skall han undergå s. k. mindre sinnesundersökning.

Stöldserien började i april med att han stal en kamera på konditori S:t Hans. Fortsättningen blev stöld av en rakapparat och cigarretter vid en bensinstation, stöld av en flaska punsch och två stekta kycklingar på en restaurang, stöld av en skivspelare och 60 kr i en affär vid Hästgatan. I en radioaffär vid Adelsgatan kom han över en mindre summa pengar. Den 19-årige tjuven blev gripen i samband med en stöld av cigarretter i Borgens lokaler strax före midsommar. Han anhölls men släpptes igen. Den 3 sept. förövade han ett inbrott i Järn AB Södertorg. Varor – bl. a. sovsäckar, ficklampsbatterier och skiftnycklar – för 140 kr. blev bytet.

Ynglingen biträddes av en försvarare som ansåg att han borde slippa häktning.

Gotlands luftvärnsdivision

Gotlänningen 9/9 1961

I samband med indragningen av Östgöta luftvärnsregemente från 1 april nästa år tar arméchefen i en skrivelse till regeringen även upp frågan om luftvärnsregementets division på Gotland, ansluten till Gotlands artillerikår.

Han anför sålunda att en förstärkning av artillerikårens kassaavdelning är nödvändigt med ett halvtidstjänstgörande skrivbiträde. Militärbefälhavaren har angett att ett återinförande av det vid artillerikåren före 1 januari 1957 befintliga kasernbatteriet nu är en oundgängligen nödvändig åtgärd.

Arméchefen anser emellertid att frågan om att ersätta nuvarande kaserntropp med kasernbatteri kan påverkas av föreslagen utökning av värnpliktiga i handräckningstjänst avsedda för luftvärnsdivisionen men förutsätter samtidigt att frågan ägnas särskild uppmärksamhet vid organisationsundersökningen som statskontoret kommer att göra vid artillerikåren och luftvärnsdivisionen.

Luftvärnsdivisionens inryckande styrka är nu och beräknas framdeles bli cirka 200 man uppdelade på två batterier, ett med vår- och ett med höstinryckning. För stabsorganisationen läggs fram preliminärt förslag upptagande statsavdelning, utbildningsavdelning och batteriexpeditioner. I avvaktan på organisationsundersökningarnas resultat föreslås att tillfällig förstärkning i mån av behov skall få äga rum genom kommendering av personal.

Vidare föreslås att Gotlands luftvärnsdivision LV 2 G – från 1 april 1963 - skall få förkortade benämningen Lv 2.

Arg vpl hotade och skällde ut en furir

Gotlänningen 9/9 1961

Tjänstefel och missfirmelse får en vpl från KA 3 svara för i rådhusrätten på onsdag. Han hade fått tillsägelse av en furir att rätta till sin klädsel, gjorde detta men ilsknade sedan till och ringde upp furiren på mässen och hotade med att ”ta hand om honom en mörk kväll” och använde även en del olämpliga ord. Vid ett annat tillfälle då den vpl skulle stå på post hade han påträffats i en barack läsande tidningar.

Repdags på Gotland i dag. Flesta förbanden på Sudret

Gotlänningen 11/9 1961

I dag och i morgon blir det militärinryckning på Gotland. Det är höstens ordinarie repetitionsövningar som tar sin början med värnpliktiga från såväl Gotland som fastlandet. Befälet har redan tidigare ryckt in till sin befälsövning. Huvuddelen av de nu inryckande förbanden kommer at förläggas till Sudret.

Höstens repetitionsövning är den första omgång, där tiden försöksvis kortas av till 25 dagar. En av anledningarna till den försöksvisa avkortningen är att man vill prova möjligheterna att genomföra ett system med kortare men flera och tätare repetitionsövningar. För att vinna erfarenheter om hur tiden bäst skall utnyttjas försöker man inom armén vid vissa förband att behålla de vanliga slutövningarna och i stället korta av den grundläggande utbildningen före ”manövern”. Vid andra förband – främst dem där omskolningsbehovet är stort – bibehålles grundutbildningen under det att ”manövern” i större förband utgår eller avkortas. Det blir emellertid rikliga tillfällen att leva fältliv även i det senare fallet.

Inom VII. militärområdet kommer som redan framgått av meddelande i Gotlandspressen, fälttjänstövningar att äga rum 27/9–2/10.

Repetitionsövningarna kommer inte bara att inriktas på att förbättra tidigare färdigheter för den enskilde och förbanden. Även sådana nyheter som skydd mot s. k. ABC-stridsmedel kommer givetvis att övas. Repetitionsövningarna avslutas 6/10 med utryckningsdag 7/10. En senare repetitionsövningsomgång med huvudsakligen enheter ur KA 3 och I 18 inrycker till repetitionsövning en vecka senare med motsvarande förskjutning av utryckningstiden.

Motortorpedbåtar kolliderade utanför Gotland – fem skadade

Gotlänningen 12/9 1961

Under de övningar som i natt pågått utanför Gotland västkust kolliderade i morse två motortorpedbåtar. Fem av besättningsmännen skadades och fördes till Visby lasarett. Enligt uppgift torde det inte vara någon större fara med någon av dem. Motortorpedbåtarna blev inte värre åtgångna än att de kunde ta sig tillbaka till basen.

På lasarettet konstaterades att de fem skadade endast fått lättar blessyrer. Alla kunde lämna sjukhuset sedan på plåstrats om.

Olyckan inträffade vid halv 4-tiden i beckmörker under de avancerade övningar som bedrivs i Östersjön. De inblandade båtarna, en större och en mindre motortorpedbåt, har tydligen skurit varandras kurs. Förmodligen då den ena båten skulle köra om den andra. Ingen av båtarna fick svårare skador och båda beräknas vara tillbaka vid sin bas i Stockholms skärgård på förmiddagen.

I 18-kadetter i Paris

Gotlänningen 12/9 1961

I 18-kadetterna Per-Åke Sporre (t. v. på bilden) och Åke Pihl kom i går hem från sitt livs första besök i Paris. Denna utlandsresa har de fått som belöning för sina insatser i kadettskolan där Pihl gick ut som 6:e och Sporre som 10:e man.

Tillsammans med 33 andra kamrater från kadettskolan har de fått vara två veckor i Frankrike varvid huvuddelen av tiden ägnats åt Paris, men de har även fått besöka de forna slagfälten i Normandie och Verdun. Resan har bekostats av en del svenska storindustrier samt Alliance Française och den är unik i så måtto att det var första gången kadetter fått resa utomlands på detta sätt.

Atomskyddsfilm spelas in på I 18. Arméns filmdetalj besöker Gotland

Gotlänningen 13/9 1961

Arméns filmdetalj, som varje år brukar spela in ett 25-tal filmer, besöker i dagarna Gotland och I 18 för att färdigställa en film under arbetsnamnet ”Skyddstjänsten under krig”. Som ”skådespelare” medverkar I 18-personal med major Nils Stenquist och hans närmaste män i huvudrollerna.

Förutsättningen i filmen är att en atomladdning kreverat i stridsområdet och det gäller därefter för pionjärer och sjukvårdare att ta sig in i det radioaktiva området för att röja upp och forsla bort skadade.  Inspelningarna började i fredags (8/9 1961) med att ”atomsmällen” filmades, det var på sedvaligt sätt en oljeladdning som antändes varefter man kunde studera den för atomladdningarna typiska röksvampen. Sedan har de olika detaljerna från räddningsarbetet tagits, och i går eftermiddag var man ute i skogarna kring Djupkvior för att ta ytterligare en del detaljer.

− Filmens förutsättning är att de egna styrkorna är i strid med en fiende som förfogar över atomvapen, framhåller chefen för Arméns fildetalj major C. L. Ceder, som följer inspelningarna på ort och ställe. Filmen visar vad som händer i skadeområdet, och vilka åtgärder som vidtages med anledning därav. Filmen får en effektiv speltid av 40 minuter.
Anledningen till att inspelningarna förlagts till Gotland är dels att man vill sprida verksamheten till olika delar av landet, samt dels att I 18 hade just de övningar på programmet som man var ute efter.

 
Omfattande filmverksamhet

Vid den lilla presskonferens som major Ceder gav för gotlandspressen framgick det att Arméns filmdetalj bedriver en omfattande verksamhet. Detaljen har att skaffa fram aktuellt filmmaterial till den militära utbildningen, och för att fylla denna sin uppgift skaffar man årligen fram 25-30 nya filmer. De flesta spelas in av filmdetaljen och resten köps in från utlandet och förses med svenskt tal.
Under fjolåret spelade 25 egna filmer in varav 11 i färg. För nästa budgetår har man 186.000 kr. till förfogande för filmanskaffningen och det bör enligt beräkningarna räcka till en filmproduktion av samma omfattning som under detta år.
Filmdetaljen är väl rustad för sin verksamhet, tre inspelningspatruller kan arbeta samtidigt, och dessutom har man ateljéer och inomhuslokaler i övrigt som gör att man är fullt ut lika välutrustad som vilken filmstudio som helst. Filmerna görs under sommarhalvåret och sedan görs resten av arbetet under hösten och vintern.

Ungdom till frivillig luftbevakning

Gotlänningen 13/9 1961

Gotlands luftbevakningsförening har satt i gång en kampanj för att sprida kännedom om sin verksamhet och värva nya medlemmar. Särskilt siktar man på att få ungdomar med och utbilda dess till frivilliga luftbevakare.

Som ett led i denna strävan har föreningen i samarbete med Borgens ungdomsgård startat instruktionskurser, sedan 1959 har inte sådana förekommit, och den första i serien hölls nu i fredagskväll. (10/11 1961) luftförsvaret står för dessa arrangemang och tillhandahåller lärare och undervisningsmateriel. Vid den första kurskvällen var det fänrik Lars Lindgren som svarade för instruktionerna och vidare visades film. Tio nya medlemmar skrev in sig i föreningen första kvällen men det finns plats för flera. Intresserade kan ringa 741 61 för närmare upplysningar. Nästa möte blir i december. Medlemmarna får flygvapnets uniform och när de deltar i övningar blir det en dagsersättning av tio kronor.

Välkommen på A 7

Gotlänningen 13/9 1961

Den nyinryckta personalen till repövningarna vid A 7 hälsades på onsdagen (12/9 1961) välkommen av kårchefen, överste Deutgen, man började på eftermiddagen med uppställning på A 7:s kaserngård där armémusiken spelade och korum förrättades av kårpastor L. M. Holmbäck, Vall. Efter detta fortsatte man med en liknande högtidlighet för de avdelningar, som är förlagda till Blåhäll.

I sitt tal drog överste Deutgen också upp den allvarliga internationella situation, som bildar bakgrund till denna repetitionsövning. Det utrikespolitiska läget framhäver än mer vikten av att repövningstiden används på effektivaste sätt. Översten gav också de nyinryckta beröm för att inryckningen gått så ordentligt och städat

Armén spelar in film om A-bomb på Gotland

Gotlands Allehanda 13/9 1961

Klart för tagning, ”Klappis” Jörgen Appelqvist slår igen klappan, kameran går och fångar hur bataljonsadjunkten (löjtnant Lars Sjöblom) rapporterar läget efter A-bomben för ledningen i stabstältet.

I fredags (8/9 1961) detonerade en ”atombomb” i skogarna söder om Visby vid vägen till Stenkumla. Förödelsen var stor, trän vräktes omkull, bilar välte och i allt brinnande låg gotländska soldater. Så kommer det att framstå i filmen ”Skyddstjänsten i dag” som just nu spelas in på Gotland av Arméns filmdetalj.

Filmen är från första början realistisk, den ska i första hand visa hur skyddstjänst, räddningstjänst och stridsledning fungerar i strid med en atombeväpnad fiende. Fredagens inledning var t. o. m. så realistisk att en av de nyinryckta värnpliktiga på åskådarplats tuppade av, då han fick se en ”svårt skadad” sys ihop.

I går, då pressen fick följa inspelningarna, togs främst avsnitt som visar hur de sårade tas om hand i den ödelagda terrängen.

Man tog även en del interiörer från stabstältet, som av praktiska skäl placeras på scenen i I 18:s exhus. I värmen från lamporna rann svett och smink i ansiktet på skådespelarna, som hittills bara varit från I 18. De övriga vapenslagen kommer senare med i bilden. Regissör är kapten Karl-Axel Keier och han är belåten med skådespelarprestationerna i filmen, som är den första Arméns filmdetalj spelar in på Gotland.

Fruktansvärda syner möter de utryckande sjukvårdarna och en slår händerna för ögonen. En scen ur filmen ”Skyddstjänsten under strid”. Bakom kameran A-fotografen Arne Palm och hans medhjälpare Sten Axelsson.

Gemytligt

Atombomb och realism, var det ja. Det kommer säkert att se ganska ruggigt ut när det hela har blivit en film, men inspelningen verkar annars ganska gemytlig. Medan en grupp bårbärare sysslar med en sårad ligger andra filmstjärnor i gräset och tar sig ett bloss och läser deckare. Intresset svalnar när man när man får se samma scen repeteras och tas om tio gånger. Regissören lämnar inget åt slumpen, allt måste ske precis som om det gällde allvar för de sårade med lingonsaft och sot i ansiktet. Både skådespelare och övriga medhjälpare i filmen trivs annars fint med jobbet och saknar inte de ordinarie övningarna. I slutet av veckan räknar men med att inspelningen ska ha material till den 40 minuters film som det sedan återstår att klippa ihop alla ”snuttar”. Det ligger förstås många gånger fler inspelningstimmar bakom filmen. Tre scener igår på uppskattningsvis två minuter var tog drygt fyra timmar.

25 filmer

Den gotländska atomfilmen är bara en av många årliga filmer som Arméns filmdetalj spelar in. F. n. har man tre filmer på gång och sammanlagt ett 25-tal filmer in per år. Filmdetaljen omredigerar och distribuerar dessutom lika många utländska filmer så man har en livlig filmverksamhet. Chefen för filmdetaljen är major Carl Lennart Ceder, som själv följt inspelningarna under några dagar i Visby.

De agerande är hämtade ur en bataljon som också i vanliga fall har major Nils Stenqvist som chef. Han leder även i filmen operationerna från stabstältet, fast nu efter manuskript och efter regissörens intentioner. Som mest medverkar ett kompani, i filmen. De agerande värnpliktiga får inte se sina prestationer innan utryckningen, men vid en repmånad någon gång får de kanske på nytt lära sig hur man bäst klarar sig i ett atomkrig.

Torpedbåtar krockade fem till Visby lasarett

Gotlands Allehanda 13/9 1961

Under natten till tisdagen (12/9 1961) inträffade en kollision mellan två torpedbåtar i övning mellan Öland och Gotland. Ombord på den ena – T 103 – skadades fem personer som i tre ambulanser fördes från hamnen till lasarettet. Larmet kom klockan 3.35 till Tingstäde radio.

Alla fem hade fått lättare skador på huvudet och fyra av dem kunde lämna lasarettet sedan de fått sina skador omplåstrade. de har återvänt till T 103. Den femte fick en skada på ena ögonlocket och fick överföras till ögonavdelningen.

Olyckan hände i tätt mörker. Inget av de båda fartygen fick några större skador utan kunde för egen maskin ta sig tillbaka till basen i Stockholms skärgård. Orsaken till olyckan torde ha varit att de båda båtarna skurit varandras kurs.

- Båtarna körde med släckta lanternor och det var en hel del fiskebåtar att hålla ögonen på i farvattnen, berättar T 103:s befälhavare löjtnant Hans Tynnerström.

Korpral, mjölnare, slaktare och finsnickare på gamla dar

Gotlänningen 14/9 1961

− Det intressantaste jag varit med om var nog korpralsskolan i Norrköping, underofficersskolan på Karlsborg eller den månad som jag arbetade som slaktarlärling på Enskedeslakteriet utanför Stockholm. Nej, jag tror det var då jag år 1921, efter att ha förvärvat en tredjedels lott i Stenstu kvarn i Stånga satte in en råoljemotor där och skulle få den att driva kvarnen samtidigt som vi kopplade in kraften från vattenhjulet. Folket i trakten trodde inte alls det skulle gå. Till och med de andra två lottägarna började tvivla. Men jag hade gått och grubblat på saken en tid och räknat på det.

År 1921 startade vi kvarnen med de båda kraftkällorna utnyttjade gemensamt, och allt fungerade perfekt. Vi behövde inte ändra på en enda detalj. Och den transmission som sattes in då använde vi ända fram till 1937, då Stenstu kvarn blev ombyggd och elektrifierad.

Mannen som berättar denna episod ur sitt snart 90-åriga liv heter Oskar Wilhelm Gahnström och bor på Videvägen 12 på Österby. Men Gahnström är inte född visbybo, utan vid Autsarve i Lye 1872 och var äldste sonen till lantbrukaren Jakob Gahnström och hans hustru Olivia. Gården där han växte upp var på drygt ett halvt hemman. Där fanns tre hästar och ett par oxar samt ganska många nötkreatur.
  − Jag var dock inte så särskilt intresserad av jordbruksarbetet, säger hr Gahnström. När jag som 20-åring gjorde min värnplikt vid I 27 på Visborgsslätt arbetade jag som skrivare på kompaniexpeditionen. Min chef var en sergeant, som hette Emil Löfgren. Då jag slutat värnpliktstjänstgöringen föreslog han att jag skulle ta värvning. Då jag talade med mina föräldrar därom var de inte glada däråt. Jag var ju äldste sonen i en familj med tre barn där de andra syskonen var flickor. Men å andra sidan ville de gärna att deras barn skulle få lära sig något som de kunde ha nytta av. Därför sa de inte direkt nej till mina värvningsplaner. Följden blev att jag for in till Visby, skaffade mig ett läkarintyg och sökte värvning vid I 27. I september 1892 ryckte jag på nytt in till kronan, och till en tjänst som jag sedan kom att inneha i hela 12 år.

Högsta betyg i korpralskolan

Hr Gahnström berättar att han inte var ensam då han den hösten som värvad soldat lämnade I 27 för att genomgå en tio månaders korpralskurs vid den nystartade korpralskolan i Norrköping. Vi var 16 stycken från I 27 som hamnade där. Tjänstgöringen var ganska hård. Med den bokliga bildningen var det ej så noga. Mest upptogs vår tid vid skolan av exercis, fältskjutningar, vapenkännedom och vapenvård. Disciplinen var omutligt hård, men skötte man sin tjänst och lydde utfärdade bestämmelser och order så hände ingenting tråkigt. Jag tyckte tiden på korpralskolan gick ovanligt fort och i juli året efter hade vi vår examen. Jag fick då högsta betyget och reste hem.

På hösten när Gahnström kom hem till Gotland skulle han i enlighet med sin anställning tjänstgöra vid ett repetitionsmöte som varade tre veckor. När mötet var slut skulle det bli fortsatt utbildning, nu på Karlsborg på en underofficerskurs som också varade tio månader. Av de 16 kursdeltagarna från I 27 som varit med i Norrköping hade nu två fallit bort. Vi var fjorton man som reste dit i september. Chef för skolan var en ilsken gubbe – en överste som hette Lövenberg. En major Severin var regementsofficer. Chef för 4:e kompaniet, som vi gotlänningar tillhörde var en kapten Vinberg. Inga fler av dem som var med på underofficerskursen lever nu, säger Gahnström. F. ö. var det inte många av oss som gick igenom denna utbildning som stannade kvar i det militära. När vi avslutade kursen och även avverkat höstens repetitionsmöte här hemma, tog de flesta avsked. Vi levde ju i tider då det militära var satt på avskrivning. Annat blev det längre fram mot första världskriget 1914.

Under höstens repetitionsmöte blev emellertid Gahnström utnämnd till troppchef. Han var då korpral men det stred ändock mot tjänstereglementet. Som närmast underlydande hade han två betydligt äldre ”distinktionskorpraler”. En troppchef den tiden måste vara minst sergeant. Då kompaniordern lästes upp, protesterade jag även däremot, säger Gahnström. Jag kände mig ju alldeles för ”grön”, men det hjälpte inte. Kompanichefen på Garda kompani som läste upp ordern sa att de som inte var nöjda med utnämningen fick klaga. Ordern lydde så och jag hade inget annat att göra än att ta befäl över troppen. Efter den dagen fick jag mitt första öknamn, berättar Gahnström vidare med glimten i ögat. Jag fick nämligen heta ”underofficerskorpral’n”. Detta var på hösten 1906.

Man måste alltid vara noggrann

Det arbete som O. W. Gahnström sker alltid med den största noggrannhet, och möjligt är att han fick detta inpräntat hos sig de år han var anställd vid kronan. Efter vad jag vet tog han sina examina där med högsta möjliga betyg. När han sedan efter tolv års tjänst tog avsked, började han som byggnadsarbetare i trakten, men efter knappt ett år var han sin egen byggmästare, och uppförde ladugårdar och boningshus i Stånga, Lye, Garda m. fl. socknar. Ett tag ville han även lära sig slaktaryrket ordentligt och sökte sig då upp till Enskede slakteri och jobbade där en månad. Det betyg han förde med sig därifrån har även de allra bästa vitsord.
Fram till 1918 arbetade Gahnström inom byggnadsfacket. År 1921 köpte han en tredjedels lott i Stenstu kvarn i Stånga.
− Jag hade arbetat med dammbyggnaden vid kvarnen en tid och blev därvid intresserad av den. Lotten kostade mig 4.000 kr. plus andelen i den skuld som häftade vid lotten. Kvarnen drevs av vatten. Den hade som malningsverk, sikt, ”spiss”, och dessutom ett sågverk. Då jag snart insåg att vattenkraften inte förslog ville jag sätta in en motor i den, men på så sätt att kvarnverket kunde drivas av både vatten- och motorkraften samtidigt

Ritningarna till transmissionen gjorde Gahnström själv. Transmissionsverket var f. ö. konstruerat så att man kunde köra kvarnen med antingen motorn enbart eller också enbart med vattenkraften. När kvarnen var färdigbyggd 1921 var den Gotlands största i sitt slag med Gahnström och hans ena kompanjon Enok Nilsson som mjölnare. År 1945 sålde dock Gahnström kvarnlotten till hr Martin Jacobsson, Rotarve i Lye, som alltjämt tillsammans med den tredje lottägaren Emil Pettersson driver kvarnrörelsen. Kvarnen hade dessförinnan eller år 1937 på Gahnströms initiativ och efter hans egna ritningar blivit helt ombyggd och elektrifierad.

 
Jobbar nu med renovering av antika föremål

Att Gahnström sålde sin kvarnlott och flyttade till Visby berodde på att hans dotter gifte sig med en man som hade sitt arbete förlagt till staden. Familjen köpte då en fastighet på Videvägen. Gahnström lät bygga till boningshuset, satte upp en bra verkstad där, i vilken han nu dagligen sysslar med renovering av antika kistor, stolar, skåp och gamla lyktor. Även hans arbete där präglas av den största noggrannhet. De två svarvar som han gjort är rena ”underverken”. Pigg och kry är han alltjämt trots att han nästa år kan fira sin 90-årsdag. Slåtterkarl ut i fingerspetsarna har vi många år haft nöjet att se honom med i slåtterarbetet på Alvena äng. Och där Gahnström gått fram med sin lie där är det inga ”pinnsteigar”. Även i det fallet präglas nämligen hans arbete av noggrannhet. Hatten av för den gamle hedersmannen.   

A-d

Lansen-plan störtade i Bäl

Gotlands Allehanda 14/9 1961

GÅRD VAR NÄRA ATT TRÄFFAS

2 räddade sig med fallskärm

Chefen för Sjökrigsskolan 54-årige kommendören Hans C:son Uggla och 22-årige flygkadetteten Hans Hjort vid Skaraborgs flygflottilj F 7 räddade sig på onsdagsförmiddagen (13/9 1961) med fallskärm sedan deras flygplan, en A 32 A Lansen, fått motorstopp. Båda undkom oskadda medan planet, slog ned endast ett 30-tal meter från lantbrukare Birger Hellgrens gård vid Gute i Bäl totalhavererade.

Fru Greta Hellgren var tillsammans med lantbrukare Gustaf Larsson ögonvittnen till olyckan. Endast tio minuter innan hade de varit på den plats där planet slog ned. Nu befann de sig på en åker cirka 400 meter längre bort, sysselsatta med hackning av raps.

- Planet kom in på låg höjd över oss och det såg ut som om det skulle törna emot vår ladugård, berättar fru Hellgren. Planet slog emot några stora träd som står intill ladugården och gick sedan med ett väldigt brak i marken. Efter att ha plöjt en gata på cirka 250 meter gick planet genom öppningen mellan ett par stora träd.

Efter att ha plöjt en gata fastnade planets stjärtparti mellan ett par stora träd intill en smedja, vars ena gavel skadades.

Ena vingen skadade en smedja som ligger intill och stjärtpartiet fastnade i träden medan motorn och flygkroppen hamnade ett 100-tal meter bort. Flygplansdelar kastades vida omkring och lantbrukare John Nyström som arbetade på en åker alldeles i närheten var nära att träffas av splitter när planet exploderade och tog eld. Denna släcktes dock snabbt av flygets brandkår, som anlände från Visby med hjälp av 620 kg. pulver.

Fru Hellgren fick en så svår chock att läkare måste tillkallas. För precis två år sedan, den 13 september 1959, var hon också med om en obehaglig upplevelse. Då slog nämligen blixten ned i boningshuset och anställde en del skador.

Fru Greta Hellgren och lantbrukare Gustaf Larsson var ögonvittnen till störtningen. Endast 10 minuter innan hade de befunnit sig på den plats där planet slog ned.

Kuslig känsla

Piloten, kadett Hans Hjort och kommendör Hans C:son Uggla, som båda klarade sig utan skador.

Kommendör Uggla, som tillfälligt tjänstgjorde vid F 7, var tillsammans med kadett Hjort ute på en navigeringsövning kombinerad med skjutövning. Vädret var bra med god sikt.

— Vi hade just avslutat ett skjutmoment vid Skenholmen på norra Gotland då motorn började krångla, berättar kadett Hjort. Jag gjorde flera återstartningsförsök men då motorvarvet fortsatte att sjunka gav jag order till kommendör Uggla att hoppa. Vi lämnade planet genom att skjuta ut oss med katapultstolarna på cirka 450 meters höjd och allt gick normalt.

Vi normalt. Min fallskärm fastnade i ett par träd och jag blev hängande i linorna ett par meter över marken. Kommendör Uggla tog mark i en skogsglänta.

— Det är klart att det kändes kusligt att hoppa men allting fungerade ju perfekt, säger kommendör Uggla, som ger kadett Hjort högsta betyg för lugn och rådighet. Efter nedslaget känner jag mig lite öm i kroppen men är f. ö. liksom kadett Hjort oskadad.

Det störtade planets motor blev liggande för sig.

Snabb räddning.

— Vi låg i luften över Skenholmen, berättar föraren på helikoptern, fanjunkare Erik Wallner, när vi fick rapport om haveriet. Det tog bara 10 minuter innan vi var framme hos de båda räddade. Vi tog ombord dem med vinsch och efter ytterligare 10 minuter landade vi på Visbyfältet.

Sedan de båda räddade undersökts på lasarettet i Visby återvände de med ett av flygvapnets plan till Västerås. På torsdagen väntas haverikommissionen till olycksplatsen i Bäl.

Inte aktuellt med förbud för Lansen

Gotlands Allehanda 14/9 1961

— Det är inte aktuellt med något flygförbud för flygplan 32 Lansen, sade inspektören för flygsäkerhetstjänsten överste Christian Nilsson på onsdagen. De senaste dagarnas haverier med flygplan av typ Lansen har skett under så vitt skilda förhållanden som start, landning och skjutning mot markmål.

I två fall havererade flygplan A 32 A och i et fall var det en J 32 B som har en annan typ av motor. Det är för tidigt att uttala sig om orsakerna. Vi måste invänta haverikommissionernas rapporter. Något sammanhang mellan de tre olyckorna kan vi inte se nu.

De preliminära undersökningar som hittills gjorts tyder inte på att något fel gjorts vid övningarnas planläggning eller att övningarna skulle ha varit för hårda, sade överste Nilsson vidare. Vid haveritillfällena har molnhöjd och sikt varit väl över de minimivärden som vi tillåter.

Hösten är normalt den tid av året som våra flygförband är i bästa trim och det är också då som de flesta och största övningarna äger rum, omtalade han. Statistiken visar att vi under den kraftigt ökade flygverksamheten under september och oktober inte får motsvarande ökning av haverifrekvensen. Snarare till en relativ minskning visar den en tendens.

Flygvapnet gör allt för att förebygga och undvika haveriet. Varje sådan utreds noggrant av teknisk, juridisk och medicinsk expertis, som ingår i haverikommissionerna. Ordförande och sekreterare i dessa utses av k. m:t. Ordförande är som regel hovrättsråd och sekreteraren civil jurist.

Nytt rapporteringssystem.

Resultatet av kommissionernas undersökningar omsätts fortlöpande i erforderliga ändringar av instruktioner – samt omkonstruktion och nyanskaffning av material. Vi väntar även en förbättring av haveristatistiken genom att ett nytt rapporteringssystem för inträffade tillbud och mindre haverier införs i början av 1962. Rapporterna skall sedan behandlas i en datamaskin som vi då kan disponera. Flygvapnet följer dessutom noggrant upp vad som sker på flygsäkerhetsområdet i utlandet. Som ett led häri kommer bl. a. chefen för flygstabens flygsäkerhetsavdelning att under hösten göra en studieresa till U. S. A.

Lansen-planet slog ner på åker intill Gute i Bäl

Gotlänningen 14/9 1961

Makarna lämnade 10 minuter tidigare olycksplatsen

Olycksplanets stjärt och ena vinge fastnade i ett par kraftiga träd vid vägkanten och blockerade den smala Norrgårdevägen mitt i kurvan vid Gute i Bäl. Planets vinge gick in i väggen i smedjan vid vägkanten.

En J 32 Lansen (eg. A 32 A Lansen) störtade vid 10.30-tiden i går (13/9 1961) vid Gute i Bäl. De båda ombordvarande, sjökrigsskolans chef kommendör Hans C:son Uggla och kadett Hans Hjort från F 7 och hemmahörande i Göteborg hoppade i fallskärm och kom undan oskadda. Planet slog ner endast några tiotal meter från Birger Hellgrens gård vid Gute, och om planets riktning varit 30–40 meter mera västlig hade katastrofen varit ett faktum. Som genom ett under räddades även hr Hellgren grannar, makarna Gustaf och Helga Larsson. De stod och gjorde en hästhacka klar just på nedslagsplatsen tio minuter tidigare.

Olycksplanet kom söderifrån och slog först av topparna på träden invid Birger Hellgrens ladugård för att sedan ta mark en liten bit närmare vägen som leder från Bäls kyrka till Norrgårde i Vallstena. Ena vingen och stjärtpartiet fastnade i ett par stora träd vid vägkanten och resten fortsatte ett hundratal meter på andra sidan i den Hultbergska fruktodlingen. Sedan hade själva flygkroppen och den ena vingen stannat medan motorn fortsatt ytterligare ca 50 meter i ritning mot Hultbergs gård vid Stenstu.

Splitter och planet låg spridda över ett stort område, det fanns flygplansdelar flera hundar meter bort, och området omkring själva nedslagsplatsen var svartbränt av delar av utsprutande bränsle. Förödelsen var stor och det var praktiskt taget endast den i trädet sittande stjärten som tydde på att det hela skulle ha varit ett flygplan en gång i tiden. Teleledningen revs ner och vägen blev blockerad när stjärten och ena vingen stannade i träden som står invid smedjan som ligger just i den skarpa vägkröken.

Olycksplanet tillhörde F 7 vilket är detsamma som Skaraborgs flygflottilj och olyckan inträffade sedan man övat taktiskt anfall i division med tillhörande skjutningar över Enholmen. Föraren rapporterad motorstörningar och när det inte gick att få igång motorn igen beslöt de båda besättningsmännen sig för att hoppa.

De hoppade från ca 500 meters höjd och tog mark en bit från planets nedslagsplats där de snabbt hämtades i helikopter för vidare transport till lasarettet för rutinundersökning. Till olycksplatsen strömmade snabbt de närboende som hörde och såg smällen. Till dessa hörde hr Hellgrens fru Greta som blev svårt chockad efter det inträffade, hon var ensam hemma då maken för närvarande är inkallad. När hon hörde smällen och såg lågorna slå upp trodde hon att deras ladugård legat i olycksplanets väg, och hon måste i medtaget tillstånd tas om hand av grannarna som lyckades få tag i maken som kom hem efter en stund.

De hade tur

Paret Gustaf och Helga Larsson stod och gjorde i ordning sin hästhacka på nedslagsplatsen tio minuter före olyckan.

Ett par som prisade sin enastående tur var makarna Gustaf och Helga Larsson, de höll på att hästhacka raps hundra meter från olycksplatsen och var ögonvittnen till störtningen, men tio minuter tidigare hade de stått precis på nedslagsplatsen och gjort i ordning hackan. vad som skulle ha inträffat om de stått kvar på platsen behöver inte påpekas.

Makarna Larsson var bland de första på olycksplatsen, ingen visste då om det fanns folk kvar bland spillrorna eller inte. För att vara på den säkra sidan larmades ambulansen som snabbt var på platsen. Då blev man dock snart på det klara med att de ombordvarande hoppat och bärgats när sedan flygets personal anlände för att få en uppfattning av det inträffade kom det lugnande beskedet om att ingen människa kommit till skada.

Efter ytterligare en stund kom polisen från Roma landsfiskalsdistrikt med landsfiskal Paul Önnered i spetsen till platsen och området avspärrades i avvaktan på flygets haverikommission.

Brandbil strejkade

Flygkroppen och ena vingen brann friskt inne bland fruktträden i den Hultbergska fruktodlingen innan flygets brandpersonal hann fram med pulversläckningen.

Flygförvaltningens lilla pulverbil kom till platsen för att släcka det brinnande planet. Flygkroppen brann friskt och en kraftig rökpelare syntes vida omkring i trakten. Flygets stora skumsläckningsbil som fick larm även den, kom aldrig fram till brandplatsen. Av någon anledning fick den motorkrångel på vägen, och det var tur att branden inte var av den art att större släckningsinsatser var av nöden. Efter släckningen omhändertogs sedan av Tingstäde brandkår. (sic).

Hopp blev räddningen

Gotlänningen 14/9 1961

Kommendör Hans C:son Uggla och kadett Hans Gunnar Hjort lämnade lasarettet efter genomgången rutinundersökning, glada över att vara helt oskadda. – hade kadett Hjort varit vid Sjökrigsskolan så skulle jag ha gett honom högsta betyg för hans lugn och rådighet när olyckan inträffade, sade kommendör Uggla.

De båda ombordvarande på det Lansenplan som havererade vid Gute i Bäl i går förmiddag – chefen för Sjökrigsskolan Hans C:son Uggla och flygkadett Hans Hjort från Göteborg – räddade sig med fallskärm från 500 meters höjd.

Den förste som hoppade ut var kommendör Uggla och hans följdes omedelbart av piloten kadett Hjort. Båda hamnade i ett skogsområde i närheten av Källunge kyrka inte så långt ifrån varandra men dock utan att den ene visste var den andre befann sig. De fick ganska snart kontakt med varandra och transporterades till flygplatsen i Visby med en tillkallad helikopter som snabbt var på olycksplatsen.

Efter på lasarettet företagen undersökning konstaterades att ingen av de båda fått något som helst men av det skedda.

- Jag är ju sjöofficer, så vad skulle jag i luften att göra säger kommendör Uggla skämtsamt, när gotl. träffar honom vid lasarettet. – Gotland är vackert, men inte hade jag precis tänkt att bli så länge här i dag, det var meningen bara med en 5-minuters tur häröver. Men det är ju skönt att det gick så väl som det gjorde.

- Har kommendören varit med om något sådant här förut?

- Nej, det var första gången jag gjorde ett fallskärmshopp och det är faktiskt inte så obehagligt som man kunde tro, inte när allt fungerade som det skall.

Och när man talar med den sympatiske sjöofficeren, som nu också avlagt sitt eldprov i luften, kan man inte märka någon nervositet eller att han är skakad på något sätt. Han är lugn och samlad, och glad över att han klarade sig från flygturen med liv och lemmar i behåll.

Flygkadett Hans Hjort, som förde olycksplanet, verkar också vara i god form efter det vådliga äventyret, om också litet fåordig av sig. Det kunde ju ha slutat illa för dem båda.

- Tur i alla fall, att planet inte hamnade rätt på bondgården intill, det var ju inte långt ifrån.

Och glad är också han, att helskinnad kunna återvända till fastlandet, om också med ett annat plan.

Jige.

Plan störtade i Vallstena (sic)

Gotlands Folkblad 14/9 1961

Slog ner 30 meter från boningshus

Förödelsen mötte GF-fotografen när han kom till nedslagsplatsen. Lansenplanet hade plöjt en flera hundra meter lång bana i skogen och sedan exploderat på en äng. Här syns delar av nospartiet strödda över platsen. I bakgrunden ser man delar av kroppen som förtärts av elden.

Vallstenafru chockskadad

Båda flygarna hoppade

Kommendör Hans C:son Uggla tillsammans med piloten kadett hans Hjort på trappan på flygfältet i Visby dit de fördes efter olyckan med helikopter.

Kommendör Hans C:son Uggla, Sjökrigsskolan och flygkadett Hans Hjort räddade sig i dag med fallskärm när deras flygplan av typ A 32 Lansen (eg. A 32 A Lansen) störtade vid Utes (sic) i Vallstena.

Kommendör Uggla var med om flygövningen för att studera samverkan och olycksplanet deltog i ett taktiskt anfall i division.

Mirakulöst blev ingen skadad när flygplanet slog ner trots att det plöjde en flera hundra meter lång gata i skogen, strök förbi boningshus och en ladugårdsbyggnad på 30 meters avstånd och blev hängande i ett träd två meter från ett uthus.

Fru Greta Hellgren tillsammans med ögonvittnet Gustav Larsson intervjuas. Hon befann sig utomhus när planet kom strykande över taken.

- Det ser ut som om flygplanet skulle störta, skrek fru Greta Hellgren till Gustav Larsson. De var båda ögonvittnen till olyckan.

- Det störtar i vår ladugård: skrek hon sedan.

10 meter från ladugården slog planet ned, skalade av en rad träd som stod i vägen och fortsatte på c:a 30 meters avstånd från boningshuset.

Teleledningar revs ned och träd knäcktes innan flygplanskroppen blev hängande i ett par träd bara ett par meter från ett uthus.

Flygplanet exploderade och tog eld. Elden bekämpades och tog eld. Elden bekämpades dock ganska snart av flygets brandkår. En stor samling nyfikna fick hållas tillbaka av poliser medan haverikommissionen anlände i helikopter.

En granne till fru Hellgren såg två fallskärmar dala ned c:a 400 meter från olycksplatsen.

100 meter från katastrof

Konsthantverkare Henning Jacobsson hörde två skarpa knallar, möjligen från katapultstolarna.

- Jag såg hur flygkroppen plöjde en bred gata i skogen, stjärtpartiet lossnade och fastnade i en smedja, berättar Henning Jacobsson.

Lantbrukare John Nyström, som arbetade på sin åker, var nära att träffas av splitter från explosionen.

Hade flygkroppen fortsatt 100 meter till hade ladugården med djur träffats.

Fru Sanny Isberg satt i trädgården då hon plötsligt hörde en smäll i luften. Då det brakade till vände hon sig om och fick se flygplanet omvärvt av lågor. Även snårskogen runt om fattade eld.

- Hade kadett Hjort varit vid Sjökrigsskolan så hade jag givit honom högsta betyg för hans lugn och rådighet när olyckan inträffade, sade kommendör C:son Uggla till GF efter olyckan.

- Allting gick som det skulle och säkerhetsmaterielen fungerade perfekt.

Kadett Hans Gunnar Hjort från Skaraborgs flygflottilj f 7 var med kommendör Uggla, som tillfälligt tjänstgör vid F 7, ute på en navigeringsövning kombinerad med skjutövning. Skjutmomentet hade nyss avslutats i gott väder vid skjutplatsen Skenholmen då kadett Hjort rapporterade motorstörningar.

Han gjorde flera återstartningsförsök men då motorvarvet fortsatte att sjunka lämnade besättningen flygplanet på c:a 400 meters höjd. Båda tog mark i närheten av Källunge kyrka. De hämtades snabbt av en helikopter, som befann sig i beredskap i luften över skjutplatsen, och fördes till Visby där de fick åka till rutinundersökning på lasarettet.

Båda förklarade dock sig vara oskadda och tog det hela lugnt.

- Jag tror förresten att vi träffade i målet, sade kommendör Uggla till kadett Hjort (och därefter viskade till sin unge förare) – Vi måste träffas i Stockholm någon gång.

Kommendör Hans C:son Uggla är en mycket välkänd profil inom marinen. Han blev fänrik 1928 och kommendör 1955. Inspektör för sjöartilleritjänsten 1955–57. Han var chef på kryssaren Göta Lejon och även chef för 1:sta jagardivisionen.

Sedan 1958 är kommendör Uggla chef för Sjökrigsskolan.

Livligt köp på marknaden i Kräklingbo

Gotlänningen 14/9 1961

I härlig sommarsol var det i går marknad i Kräklingbo. Det fanns gott om försäljningsstånd och kommersen var ganska livlig. Marknadsbesökarnavar dock inte så livliga (läs bråkiga) och tur var väl det eftersom det inte fanns någon polis på platsen. Polismannen hade nämligen fått störta iväg till platsen för flygolyckan i Bäl.

Rådhusrätten. Tjänstefel och missfirmelse

Gotlänningen 14/9 1961

Den vpl. från KA 3 som åtalats för tjänstefel och missfirmelse efter det han fått en tillsägelse av en furir och svarat denne i hårda ordalag för sin dom den 20 sept.

Fortkörning med militärbil. En militär som åtalats för fortkörning med militär lastbilfår sin dom den 15 sept.

Välkomsthögtid för A 7-förband

Gotlands Allehanda 14/9 1961

Den nyinryckta personalen till repövningarna vid A 7 hälsades på onsdagen (13/9 1961) välkommen av kårchefen, överste Tore Deutgen. Man började på eftermiddagen med uppställning på A 7:s kaserngård där armémusiken spelade och korum förrättades av kårpastor L. M. Holmbäck, Vall. Efter detta fortsatte med en liknande högtidlighet för de avdelningar, dom är förlagda till Blåhäll.

I sitt tal drog överste Deutgen också upp den allvarliga internationella situation, som bildar bakgrund till denna repetitionsövning. Det utrikespolitiska läget framhäver än mer vikten att repövningstiden används på effektivaste sätt. Översten gav också de nyinryckta beröm för att inryckningen gått så ordentligt och städat.

Välkommen på A 7

Gotlänningen 14/9 1961

Den nyinryckta personalen till repövningarna vid A 7 hälsades på onsdagen välkommen till kårchefen, överste Tore Deutgen. Man började på eftermiddagen med uppställning på A 7:s kaserngård där armémusiken spelade och korum förrättades av kårpastor L. M. Holmbäck, Vall. Efter detta fortsatte man med en liknande högtidlighet för de avdelningar, som är förlagda till Blåhäll.

I sitt tal drog överste Deutgen också upp den allvarliga internationella situation, som bildar bakgrund till denna repetitionsövning. Det utrikespolitiska läget framhäver än mer vikten av att repetitionstiden används på effektivaste sätt. Översten gav också de nyinryckta beröm för att inryckningen gått så ordentligt och städat.

7.400 såg Atomexpon

Gotlänningen 14/9 1961

På onsdagskvällen slog atomexpon på Borgen igen efter en mycket stor publikframgång. Drygt 7.400 personer har besökt utställningen. Den har tidigare visats på 35 platser i Sverige men ingenstans har intresset varit så stort som i Visby. Det spända världsläget och ryssarnas återupptagande av kärnvapenproven har givetvis bidragit till detta.

Eldsjälarna Torsten och Lola Jacobsson i Civilförsvarsförbundet kunde med tillfredsställelse notera detta. De påpekade dock att atomexpon hade beställts för ett år sedan och då hade ju utställningen inte samma uppenbara aktualitet som i dag.

Bl. a. berättade de att man i 23 år sparat ihop åtskilligt med pengar i förbundet, visserligen hade en hel del av dessa förbrukats under årens gång, men så mycket återstod dock att styrelsen ansåg si ha råd med att ge gotlänningarna denna dyrbara utställning med fri entré.

Visby får marinbesök från Rönne

Gotlands Allehanda 15/9 1961

En dansk hemvärnsflottilj kommer, enligt vad konsul C. O. Kolmodin meddelar, att besöka Visby den 28–30 september. Flottiljen består av två fartyg, DMH 71 och 72, och har sammanlagt 22 mans besättning. Chef är kaptajnlöjtnant Palle West.

Flottiljen avgår från Rönne på Bornholm den 22 september och besöker sedan i tir och ordning Västervik, Nyköping och Saltsjöbaden. Fartygen väntas inträffa i Visby torsdagen den 29 september kl. 9,00 och avgången är satt till kl. 7,00 den 30 september.

I september i fjol gästades Visby av tre danska hemvärnskuttrar och även då var kaptajnlöjtnant West flottiljchef.

Dricksvattnet problem för Gotlandsövning

Gotlands Folkblad 15/9 1961

I samband med årets fälttjänstövning på Gotland har militärbefälsstaben låtit företa en omfattande vattenundersökning av brunnarna inom årets aktuella övningsområde, som omfattar den södra delen av ön, söder om Klintehamn—Vänge—Ala—Ardre.

Man har låtit undersöka en mängd brunnar, vars vatten analyserats av Kemiska kontrollstationen. Av de undersökta brunnarna är endast 25 tjänliga. i övriga fall har föreskrifter utfärdats att vatten får ej användas som dricksvatten utan föregående klorering eller kokning.

För repförbandens del avslutas den stora fälttjänstövningen 27/9–2/10 med att de får de ägna sig åt stridsskjutning med skarp ammunition.

Därefter är det meningen att de skall avrustas på två dagar. Avrustningen vill man nämligen av beredskapsskäl söka avkorta så mycket som möjligt.

Årets fälttjänstgöring berör hela södra Gotland

Gotlands Folkblad 15/9 1961

1.700 repgubbar kommer att delta i den fälttjänstövning, som under veckan 27 sept.—2 okt. kommer att hållas på södra Gotland. I repövningen kommer även åldersklasserna vid I 18, A 7, P1 G och Lv 2 G att ingå, då de nu kommit så långt att de kan delta i en övning av denna karaktär. Tillsammans med ledningspersonal och ett 50-tal lottor och bilkårister omfattas hela övningen av 3.000 man.

Övningen kommer att gå på södra Gotland, terrängen är i norr begränsad efter en linje belägen från Klintehamn via Vänge och Ala till Ardre.

Ändamålet med övningen är att öva Gotlandsförbanden i stridsförvaringssätt under nuvarande förhållanden. Skyddet mot atomstridsmedel kommer följaktligen att få stor betydelse. Övningen kommer att gå i ett svep med undantag för söndagen, då det blir ett uppehåll mellan kl. 10 och 14.

Förberedelser i maj

Förberedelserna till övningen började redan första veckan i maj med en fältövning, i vilken deltog alla krigsplacerade chefer.

Man tog även kontakt med markägarna, som visade sig utomordentligt tillmötesgående. Vidare gjorde man en omfattande vattenundersökning

Man undersökte (om det) inom övningsområdet fanns djurfarmer eller känslig gröda att ta hänsyn till. Likaså har man kontaktat antikvariesidan angående fornlämningar.

— Det är klart att vi ställer till en hel del i terrängen, framhålles det från militärbefälstabens sida. Men vår ambition är att i möjligaste mån undvika markskador och då sådana sker göra full rätt för oss. Skulle en rimlig överenskommelse ej kunna nås kommer ett helt ojävigt organ att göra en bedömning. Vi har tryckt hårt på ordning och städning.

Även en C-sida

Övningarna får inte enbart en A- och B-sida, utan även en C-sida. Den senare skall slåss mot både A- och B-sidan, ta chefer till fånga, och plocka bort vägskyltar o. d. för att skärpa uppmärksamheten.

I A-sidan skall ingå repförbanden samt vissa skolförband och ledas av överstelöjtnant Ivari, I 18 och chefen för rep-bataljonen major Reuterswärd.

Repsidan kommer att bestå av åldersklasserna inom I 18 och P1 G och den kommer att ledas av major Stenqvist, I 18.

C-sidan slutligen kommer att utgöras av Livkompaniet, I 18, och ledes av löjtnanterna Nyberg och Bergström.

Förevisningsskjutningen i När

Tisdagen den 3 oktober blir det en förevisningsskjutning i När. I förevisningsskjutningen ingår bl. a. flygvapnet och artilleri ur A 7 jämte granatkastarpluton och stridsvagnsmanskap är avsedd att ge såväl repförbanden som åldersklasserna en uppfattning om den eld, som kan vänta en motståndare, som söker angripa Gotland. Förevisningsskjutningen kommer att ledas av överstelöjtnant Malgerud, A 7.

Gotländska utnämningar i konseljen

Gotlands Folkblad 15/9 1961

Sjunde milo

Major Stig Sandberg vid sjunde milo befordras 1 oktober till överstelöjtnant, enligt beslut i fredagens konselj.

I 18

Löjtnant Sune Westberg, Gotlands infanteriregemente, har utnämnts till löjtnant vid infanteriets stridsskola. Utnämningen gäller från 1 oktober.

KA 3

Kapten Jonas Beer, KA 3, har från 1 oktober utnämnts till major.

10 från gotländska förband till Kongo

Gotlänningen 22/9 1961

Den … uttagningen till den nya Kongo-bataljonen, som har beteckningen ”XIV K” är nu klar. Av de 3.000 sökande har 500 tagits ut. Förra gången hade man 2.500 sökande.

Bataljonschef blir blivande bataljonschefen i Elisabethville, överste Jonas Waern från Infanteriskjutskolan i Rosersberg. Ställföreträdande bataljonschef blir major Carl-Fredrik Follin från I 10 i Strängnäs.

Huvudstyrkan rycker in i Strängnäs den 16 november. Avresan sker vid månadsskiftet november-december.

Följande uttagna tillhör gotländska förband.

H. G. V. Gardelin, Romakloster, A 7, Kj. R. V. Holm, Västerhaninge, I 18, B. F. E. Jakobsson, Levide, I 18, L. G. Johansson, Enskede, KA 3, E. B. Å. Karlsson, Nyköping, I 18, G. Kj. I. Karlsson, Hallvards, L. A. Karlsson, Vällingby, KA 3, S. G. Lind, Västerås, I 18, F. A. Mattsson, Jakobsberg, KA 3, och Ulf Nordberg, Visby, I 18.

Amiralsbesök i Fårösund

Gotlänningen 22/9 1961

Den avgående marinchefen, viceamiral Stig H:son Ericsson, tog på onsdagen (20/9 1961) avsked av Gotlands kustartilleriförsvar med Gotlands kustartillerikår.

Chefen för marinen tog på KA 3:s övningsfält emot trupper av såväl de repetitionsövande förbanden som årets rekryter. Förbanden avlämnades av chefen för Gotlands kustartilleriförsvar, överste C.-F. Gillberg. I samband med avskedsinspektionen passade amiralen på att avlägga ett besök på Bunge museum.

Farvälhögtid på KA 3

Gotlands Allehanda 22/9 1961

Den avgående marinchefen, viceamiral Stig H:son Ericsson, tog i går (21/9 1961) avsked av Gotlands kustartilleriförsvar.

Chefen för marinen tog på KA 3:s övningsfält emot trupper ur såväl de repetitionsövande förbanden som årets rekryter. Förbanden avlämnades av chefen för Gotlands kustartilleriförsvar – överste C.-F. Gillberg

I sitt avskedstal yttrade amiralen bl. a. att 1950-talet har inneburit en markerad omläggning av svensk försvarsorganisation överhuvudtaget och inte minst av marinen som har händerna fulla med uppgifter för nuet och framtiden kommer i högre grad än tidigare att påverkas av våra lösningar och beslut. Ansvaret har växt och är större än någonsin.

Marinproblemen är inga fenomen utan våra program måste mer än förr vara en del av totalförsvarets behov och planer.  Marinplan 60 är dagens lösning efter dessa riktlinjer. Men ingen plan kan vara så förutseende, att den blir bestående hela sin tid, allra minst en s. k. rullande plan.

Jag är glad över de nya KA-batterierna i detta område liksom att den nyligen genomförda stabs- och förvaltningsorganisationen funktionerat bra. Kustartilleriets robotskjutstation, en plattform för försök med ny och intressant materiel, har medfört att personalen i Fårösund regelbundet får kontakt med vår kanske mest avancerade materielutvecklingen liksom med ett stort antal studerande kolleger från andra KA-förband och från flottan.

2 värnpliktiga dömda ovillkorligt för stöld

Gotlands Allehanda 22/9 1961

Visby rådhusrätt var mild då man i går avkunnade domen mot tre värnpliktiga, som gjort sig skyldiga till en rad stöldförseelser i Visby. Den mest belastade trion – som suttit häktad sedan i början på denna månad – dömdes till 8 månaders straffarbete för brotten. men samtidigt beslöt rätten inte förklara förverkad en villkorlig dom, som han tidigare har på sig, utan man ville ge honom en ny chans med anstånd och övervakning.

När ynglingen avtjänat straffet för sommarens brott blir han alltså åter fri under övervakning och med den gamla villkorliga domen kvar.

De båda andra ynglingarna, som varit med vid en del av brottstillfällena och dessutom smitit från militärtjänst en dag och därför också åtalats för undanhållande dömdes till resp. 7–9 månaders straffarbete. Den sist dömde fick villkorligt dom eftersom det var första gången han stod åtalad.

Åtalad fick eld i tält. Frös och försökte elda

Gotlands Allehanda 23/9 1961

För allmänfarlig vårdslöshet står på onsdag en A 7-värnpliktig åtalad. I samband med övningar i Tingstäde den 7 juli försökte han fram mot morgonen göra eld i tältspisen. Han använde sig av bensin som exploderade. Hans kläder och tältet fattade eld. Med ganska svåra brännskador på händerna och i ansiktet fördes ynglingen till sjukhus. Kronan yrkar nu ett skadestånd på 931 : 93 för det förstörda tältet och den värnpliktiges kläder.

Rekryter-rep-soldater i bråk. Jobbig helg för Visby-polisen

Gotlands Allehanda 25/9 1961

Lördagskvällen (23/9 1961) var arbetsam för polisen i Visby. Inte mindre än 14 fyllerister finkades. Två gånger fick polismännen också rycka ut efter larm om slagsmål – samtliga fall med civilklädda militärer i farten. I ett fall, då två civilklädda, berusade rekryter kommit i delo med en civilklädd repsoldat, ryckte till slut ett gäng av repsoldater in på sin kamrats sida och pucklade på den ene av rekryterna medan den andre flydde från platsen.

Det ena slagsmålet hade sin upprinnelse inne på Borgen då två praktiskt taget nyktra civilklädda rekryter kom i dispyt. Till slut enades de om att gå ut i Östergravar ”och göra upp”. Med sig till valplatsen tog de också med en tredje kamrat.

Efter att ha slagits en stund kom de tydligen på andra tankar, tog varandra i hand på att vara vänner igen och återvände till Borgen. Där gick de nyblivna ”vännerna” gemensamt till ett tvättrum för att hjälpa varandra att tvätta av blessyrerna. I spegeln därinne upptäckte dock den ene av de två att han fått en spark i pannan, som han inte märkt förut. Han blev retad och så var slagsmålet igång igen. Ordningsvakten ingrep och det blev polisanmälan.

De två andra rekryterna – som var så berusade att de måste finkas då polisen fick tag på dem – kom i delo med en repsoldat på Hästgatan utanför Real. Det var ett vilt slagsmål uppger vittnen. Repsoldaten begav sig till slut och gjorde anmälan på polisstationen. Samtidigt fortsatte dock några kamrater till honom att slå den ena av rekryterna medan den andre också sprang från platsen. Han sprang i hastigheten emot en bil så att radioantennen bröts. Då kom polisen och satte stopp för vidare oroligheter.

Danska hemvärnsmän i stan

Gotlands Allehanda 29/9 1961

Just nu är det inte bara svenska ”repgubbar” i stan. I går kom nämligen en dansk hemvärnsflottilj om 22 man till Visby, och danskarna stannar till i morgon bitti då man ger sig av kl. 7.

Flottiljen – bestående av fartygen DMH 71 och 72 – utgick från Rønne på Borgholm (sic. Skall vara Bornholm!) den 22 september och innan Visby-besöket har man gästat Västervik, Nyköping och Stockholm. Hemvärnsmännen, som är mellan 18 och 67 år, är huvudsakligen från Rønne dit man går från Visby. Gårdagen utnyttjades för en rundtur kring ön och sightseeing i Visby. Den här trion fanns dock ombord och det är Johs. Veilgaard, Henning Rasmussen och Germünd Block. 

20 danska hemvärnsmän på besök i Visby

Gotlänningen 29/9 1961

De flesta av besättningen i den danska hemvärnsflottiljen var på busstur ute på landet när den här bilden togs, men fick i alla fall den äldste, 67-årige Gudmund Block, samt Johs. Veilgaard, Henning Rasmussen och Fleming Jensen.

En dansk hemvärnsflottilj seglade i går förmiddag in i Visby hamn för att under några dagar vistas här och titta på Visby och Gotland. Flottiljen, som består av två fartyg, DMH 71 och 72, har 20 mans besättning, i ålder från 18 och upp till 67 år. Chef är kaptajnlöjtnant Palle West.

Resan är upplagd som en kombinerad övnings- och semestertur och deltagandet är frivilligt. Även i fjol var en del grabbar från samma flottilj på besök här. De blev mycket betagna i vår ö och har sedan berättat för sina fruar och hemvärnskamrater om hur trevligt de haft det och visat bilder härifrån. Det var därför med stora förväntningar de här besättningsmännen anträdde sin resa och de försäkrar, att de på de platser de redan besökt på fastlandet har fått ett mycket fint mottagande. Samma är förhållandet också här, och bl. a. anordnas för dem sightseeingturer både i Visby och på landsbygden.

Flottiljen avreste från Rønne på Bornholm förra fredagen och de har bl. a. besökt Västervik, Nyköping och Stockholm. Avresan från Visby sker på lördag morgon, och på söndag beräknar de åter vara hemma i Rønne. Men dessförinnan hoppas de få lära känna Gotland och gotlänningarna lite bättre och kanske även hälsa på den där kusinen eller vem det var i Lummelunda.

Fientlig invasion mot Gotland i natt. Övning i världshändelsernas skugga

Gotlänningen 29/9 1961

I dagarna myllrar det av soldater över hela Gotland, man ser dem i samhällena på vägarna och i skogarna. Det är 3.000 repgubbar, rekryter, hemvärnare och andra som är inblandade i höstens stora fälttjänstövning – en realistisk övning som blir ännu mera realistisk då den utspelas i skuggan av oroliga världshändelser. Det spända läget i världen ger en särskild prägel på gotlandsmanövern, soldaterna är mera sammanbitna och bistra och allt villigare att lära och öva än någonsin, berättar övningsledningen.

Drygt 200 hemvärnare slåss i dagarna på södra Gotland. I går fick de ta emot fientliga luftlandsatta trupper och på bilden syns löjtnant Gunnar Egsten (stående) dela ut order åt hemvärnsgubbarna Algot Nilsson och Karl Häglund från När, som fått till uppgift att hålla ett näste vid en bro i Lau.

Övningen, som pågår fram till nästa torsdag, började i ett ganska hårt tempo. Der blev inte mycket sömn för soldaterna. Under natten till torsdagen oroade flygplan, som gjorde ständiga överflygningar över övningsområdet, och på havet utanför kusten var en del krigsfartyg i rörelse.

Under torsdagen (28/9 1961) utbröt krig mellan stormakterna och några timmar efter krigsutbrottet var också Sverige inblandat i världskriget. Fientliga flyganfall meddelade snart från trakterna kring Havdhem och Stånga mellan kl. 16 och 18 i går gjordes luftlandsättningar med helikoptrar över hela södra Gotland. Dessa luftlandsatta trupper blev det i första hand hemvärnet som fick ta hand om.

Nattsömnen störd för sudergutarna

Under natten till i dag landsattes fientliga spaningstrupper i en del gotländska hamnar. Det hände i hamnarna i När, Rone och Burgsvik och det var då landstigningsbåtar fyllda av särskilt utrustade spaningstrupper som kom för att först och främst utforska det gotländska strandförsvaret.

Strax efter midnatt rapporterna om att invasionsföretag över sjön var igångsatt. Det gällde då för staberna att med hjälp av bl. a. rapporterade kurser beräkna var och när fienderna skulle nå land.

Kl. 5.10 detonerade den första atombomben och fem minuter senare fälldes den andra. Det skedde över Närshalvön. Nu gällde det för hemförsvaret att ha ordentliga skyddsgropar att ta till – fältarbetena är ju A och O i kampen mot atombomberna.

Bomberna fingerades bl. a. av tjärtunnor och det hände nog att en hel del av sudergutarna blev väckta, om inte av bomberna så av skottlossningen från striderna.

Ordentlig stridskänning

När bomberna detonerade förstod man att den fientliga landstigningen snart skulle ske – bomberna skulle nämligen rensa upp stranden från försvarare. Kvart i sex kom också fienden i land och värnförsvaret i sina skansar fick ett drygt jobb vid Lausviken och på Fidenäs, där landstigningarna ägde rum. Fientliga stridsvagnar trängde sig snart djupt in i landet och striden om södra Gotland pågår för fullt vid tidningens pressläggning. Utgången är oviss – liksom planerna för de fortsatta övningarna omges den av strängaste sekretess. Hur de 1.700 repgubbarna, de nästan lika många rekryterna, hemvärnarna, värnförbanden, bilkåristerna och lottorna sköter sig kommer vi att berätta om senare.

Soldatlivet ger god aptit och det skall åtskilligt med mat till. En del av den maten lagar Rut Thomsson, Halla (t. v.) och Ebba Wallin, Endre, i Garde bygdegård.

Ryttmästare Nylén grävkontrollant

Ja, det är en omfattande historia som nu rullats igång och bakom det hela ligger mera arbete och organisation än vad de flesta tror. Organisatörerna har ofantligt mycket att tänka på – ta bara en sådan sak som de markskador som uppstår och måste uppstå vid en sådan övning. Och det är bara inte skador över marken, mycket värdefullt finns även i den gotländska jorden, nämligen fornminnen av olika slag. Som tidigare nämnts är ju fältarbetena oerhört viktiga och för att inte några forngravar och dylikt skall förstöras vid grävningarna finns en expertis som kan rycka ut och kontrollera eventuella fynd. Det är Erik Nylén, docent vid Gotlands Fornsal i det civila, i det militära ryttmästare i kavalleriet. under veckans övningar tjänstgör han alltså bl. a. som ”grävkontrollant”.

Invasion i När avslöt fältövningen. ”Drakarna” hittade ej rätta kyrkan

Gotlänningen 4/10 1961

Markägare inbjöds som åskådare

Med bomull i öronen satt eller stod allt efter rang och ordning åskådarmassorna ute på Närsholmen i går (3/10 1961) då fientliga förband försökte landstiga längs kusten. Det var truppförband, som deltagit i repövningarna, som skulle förhindra fientlig landstigning till sjöss. Bomullen behövde dock inte användas eftersom ”Drakarna”, vilka väntades banga, genom felnavigering aldrig kom fram till området. Övningarna, som var mycket realistiska, följdes med spänt intresse av bland andra landshövdingen, chefen för marinkommando ost amiral af Klint och militärbefälhavaren, Fale F:son Burman.

Övningen gick som förevisningsskjutning och allmänheten var inbjuden, i första hand alla markägare som upplåtit ägorna för repövningarna. Skjutningen hade lockat stora åskådarmassor, bland annat Stånga kommunala klasser åsåg med spänt intresse hur en tänkt invasionsstyrka anföll Närlandet. Militärbefälhavaren F. Burman introducerade allmänheten före övningen om händelseförloppet för att det skulle bli lättare att följa det hela.

Övningen gav åskådarna en uppfattning om hur man med moderna stridsmedel tidigt kan skapa underlag för en skärpt bevakning. Invid fyren var en radaranläggning placerad, som bevakade det fientliga flyget. Längs stranden var en värnpluton utposterad just framför åskådarplatserna. Kompaniets huvuduppgift var att slå fienden innan han når land och, om han når land, slå ner honom. Invasionsstyrkan, som anföll När, fick så småningom stridskontakt med kustartilleriet och det brakade löst. Prick 10.10 kom det första luftvärnsanfallet som givetvis blev kraftigt besvarat. Flera divisioner ur flygvapnet gick därefter till attack mot en invasionsstyrka till sjöss. De fientliga landstigningstrupperna besköts sedan av värnplutonen, två tunga granatkastarplutoner ur I 18, tre 7.5 cm batterier ur A7 samt stridsvagnkomp. ur P 1 G.

"Drakar på villovägar"

Flygets anfallsriktning gick över Närs kyrka och planen gick från Linköping och hit på 16 minuter. Vädret var ur siktsynpunkt inte det allra bästa och det var detta som förorsakade den felnavigering som gjorde att ”Drakarna” aldrig kom fram, de var destinerade till Närs kyrka men hade troligen tagit fel på kyrkorna. Vädret var grått och mulet så det antogs att man navigerat fel i de låga molnen  hela övningen gick planenligt och organisatörernas klaffade som det skulle med undantag av de försvunna planen. Intresset från åskådarna var synbarligen mycket stort och många hade tagit tillfället att komma ”kriget” nära inpå livet. När det dundrade som värst var det många naglar som tuggades av, i varje fall på den kvinnliga fronten. Utanför kusten långt ute mot horisonten, gick i lugn och ro stort lastfartyg ovetande om de krigiska tilldragelserna en bit ifrån.

Gotlandskriget är nu i och med tisdagens uppvisningsskjutning huvudsakligen över för den här gången. Ännu återstår en del mindre övningsskjutningar för repförbanden innan de får mucka. Det var många trötta krigare som tolkade mot sina förband, övningarna har varit intensiva. Vädret har turligt nog varit idealiskt hela repmånaden, vilket inte brukar vara fallet varje år.

Militärbefälhavaren Fale Burman sade sig vara mycket belåten med årets höstmanöver, som gått i ett ganska hårt tempo. Det har inte blivit mycket sömn men på viljan hos de stridande har det inte varit något fel. På lördag blir det utryckningsdag för de flesta av repgubbarna.

Carin.

Generalmajor Janse död

Gotlänningen 4/10 1961

Generalmajor Pehr Janse, Stockholm, har avlidit. Han var född i Lidingö 1893. Han började sin militära bana som kavallerist vid dåvarande Skånska dragonerna samt transporterades efter att ha genomgått ridskolan till livregementets dragoner. Efter att ha utnämnts stabschef i kavallerisektionen 1935 övergick han tre år senare till infanteriet som överstelöjtnant vid Södermanlands regemente och blev 1939 chef för dess pansarbataljon. Våren 1941 blev han överste och regementschef vid Gotlands infanteriregemente och 1942–1945 var han inspektör för pansartrupperna. Sedan sistnämnda är var han stf. Militärbefälhavare för IV milo samt utnämndes till generalmajor och gick i pension 1953.

Repförbanden rycker ut

Gotlänningen 6/10 1961

Nu är det utryckningsdags för de inneliggande repförbanden och i går avtackades ett underhållskompani som varit förlagt på A 7. Komminister H. L. Holmbäck förrättade korum och kårchefen överste T. Deutgen tackade mannarna för deras insatser under repetitionsövningen. En stund senare på dagen var det de på Blåhäll förlagda mannarna som stod i tur att hemförlovas. Betyget blev bra i bägge fallen.

Infanteriregementet

Gotlänningen 7/10 1961

Avsked med pension har från den 1 april nästa år beviljats kaptenerna Bengt-Arne Löwin och Ulf Snöbohm, Gotlands infanteriregemente.

Generalmajor Pehr Janse in memoriam

Gotlänningen 7/10 1961

Dödsbudet om Pehr Janse kom inte oväntat. En svår sjukdom hade länge bundit honom vid sängen. När nu budet kommit är det ändock svårt att fatta att denne en gång så kraftfulle, ännu icke särskilt åldrige man ryckts bort. Pehr Janse var en färgstark personlighet och en skicklig officer, som satte djupa spår efter sig där han verkat. Kanske gäller detta främst inom pansartrupperna, där han var vapnets inspektör i fyra år under beredskapstiden, d. v. s. just då detta vapen växte från ett ganska obetydligt embryo till i stort sett nuvarande omfattning, även om materielen sedan dess givetvis moderniserats. Förtjänsten av den framåtanda, som det svenska pansarvapnet under denna tid tillägnade sig, är i hög grad Janses. Icke utan skäl fick han – utan att särskilt gilla det – ett slag benämningen ”Sveriges Rommel”. En sak är säker. Hans underlydande uppskattade honom i hög grad. Han var en fordrande chef som förstod att ingjuta respekt både genom stor yrkeskunnighet och medfödd pondus. Vid tillfällen då något väckte hans särskilda ogillande var hans barskhet likt ett kraftigt åskväder, men liksom ett sådant ofta drar fort förbi förbyttes ej sällan den tillrättavisande attityden snabbt i et humoristiskt inpass. Humorns gåva ägde Pehr Janse i högsta grad, något som mycket bidrog till den goda hand hade med trupp och med folk av alla kategorier. Långsinthet var honom främmande och liksom han själv efterlyste ädelmodet – den egenskap som han särskilt uppskattade men närmast fann bortglömd i vår krassa tid – förlät han lätt misstag och också sina fiender. Ty en sådan mångsidigt utrustad och orädd karl som Pehr Janse hade givetvis sina belackare.

En bild av Janse som på ett utomordentligt sätt återger både hans inre och yttre egenskaper i hans krafts dagar är det chefsporträtt av honom som hänger på I 18:s officersmäss. Janse var chef för I 18, innan han blev pansarinspektör.

Under beredskapstiden var Janse krigsplacerad som fördelningschef. Själv hade jag nöjet att tidvis hans stabschef på denna fördelning. Jag överdriver knappast om jag säger att vi alla som verkade i hans stab älskade honom som chef. Han hade en förmåga att sprida arbetsglädje omkring sig som gjorde att var och en bjöd till att göra sitt yttersta.

Jag var icke här på Gotland under hans chefstid vid I 18 och saknar därför personliga intryck från den tiden, men det skulle förvåna mig mycket om Pehr Janse icke var lika uppskattad här. Säkert är det många även här som minnes honom med saknad.

Själv känner jag Pehr Janses bortgång som en svår personlig förlust. Vänskapen från denna äldre erfarne officerskamrat var en stor tillgång. Han tillhörde den sortens begåvade, medryckande kraftfulla chefer, som tyvärr icke är alltför vanliga, men som man när det gäller allvar följer i vått och torrt.

VII. militärområdet sörjer en dugande, förutvarande regementschef. Militärbefälsstaben och truppförbandens flaggor komma på begravningsdagen fredagen den 13 oktober att i vördnad sänkas på halv för att hylla generalmajoren Pehr Janses minne.

Fale F:son Burman

I 18-kapten hemma efter tjänst som FN-observatör i Jerusalem

Gotlands Allehanda 9/10 1961

− Folk skjuter på varandra vid gränserna och det händer då och då att någon stupar, men i stort sett är det lugnt. Det måste givetvis vara ett spänningsförhållande nere i Israels gränstrakter eftersom arabvärlden vägrar godkänna gränslinjerna och alltså överträder dem allt som oftast.

Den som säger detta är kapten Carl Gustav Geijer, värmlänning till börden, men sedan femton år tillbaka med eget brevfack på officersmässen, I 18. Han har nyligen återkommit från sina 380 dagar som FN-observatör med majors grad i Jerusalem.

Skönt att pappa är tillbaka, säger de båda äldsta barnen Geijer, Claes och Ann-Margreth och kramar om pappa Carl Gustav.

Ett år och femton dagar är en lång tid att vara ifrån fenbarnsfamiljen och en hel del hinner hända under den tiden. Minstingen, Fredrik, var bara några månader när pappa gav sig av och har ännu inte riktigt hunnit fatta varför ”den där farbrorn skall bo ho oss.”

  Med två trälådor fulla med påtagliga minnen kom kapten Geijer åter till Gotland häromdagen. Han saknade högertrafiken och hoppades att den svenska regeringen snart skall göra Gotland till försöksdistrikt. Trots Gazastrippens sol känns det skönt att åter trampa svensk mark.

Åtskilliga svenska officerare har gått i övervakningskommissionen som har till uppgift att se till att stilleståndsavtalet hålls från alla sidor. Major Geijer efterträdde kapten Nohlgren och efterträds nu i sin tur av kapten Fredborg som snart funnit sig tillrätta nere i högkvarteret i Jerusalem.

Vit flagga – enda vapnet

− Sammanlagt arbetar mellan 17-19 svenska officerare här nere, berättar Geijer. De första fyra månaderna hade jag fått gränsen mot Jordanien på min lott och tillsammans med en officer från Nya Zeeland tillbringade jag fyradagarspatruller ute på posteringsställena, även kallade OP:n. Vi svarade själva för kosthållningen, lagade mat på gasugnar och förvarade maten i fina kylskåp.

Vårt enda vapen var den vita flaggan och vår uppgift att rapportera till kontoret i Jerusalem där c:a 400 civilanställda behandlade våra rapporter och där sedan målet, som kunde vara en av de vanliga överflygningarna togs upp med de berörda parterna.

Samtalet resulterar i en varning till den felande sidan. Ibland trilskas en av parterna och vägrar att sitta vid samma bord som motparten och det kan också hända att ordföranden, som f. n. är svensken kommendörkapten Melin, måste resa över gränsen för att samtala med ena parten, resa tillbaka igen och därefter komma till resultat.

Bra samarbete

Men i stort sett är samarbetet bra. Den största upplevelsen för kapten Geijer är just att få träffa yrkeskamrater från andra sidan jordklotet. En möjlighet som vi neutrala svenskar inte har någon som helst chans till annars. Danskar och norrmän har sina internationella övningar.

Speciell uppsikt måste övervakningskommissionens medlemmar ha över tjuvar. Det hände ganska ofta att de israeliska kollektivjordbruken, kibutzims, fick påhälsning. Den mest eftertraktade varan var då kor och… vattenledningsrör. En vara som hade strykande åtgång i ökentrakterna.

När det bor 250.000 flyktingar inom ett område som är åtta mil långt och sex kilometer brett och ingen av dessa flyktingar har möjlighet till utkomst måste det förekomma tjuveri. Flyktingproblemet här nere håller på att snabblösas inom FN och man får hoppas att man snart kommer till resultat.

Syrienkrisen väntad

Syrienkrisen var väntad bland FN-observatörerna. Förvåningen var stor över att syrierna inte frigjort sig tidigare. De syriska köpmännen är oerhört handelsminded och då de kände sig utsugna bröt de sig ur Nassers grupp. En helt naturlig reaktion. Kapten Geijer reste tre dagar innan krisen bröt ut och kan alltså inte lämna några ögonvittnesskildringar.

Däremot kan han berätta vad han gjorde på de sex dagar i månaden han var helt fri från FN-tjänst. Han har faktiskt besökt samtliga de platser som är värda ett besök. Nasaret och Kapernaum från Bibelns berättelser, de gamla tempelstäderna Luxor och Thebe, Libanon och alla de andra platserna av intresse.

Som sagt, två stora trälårar står och väntar på familjen Geijer. Vi kan redan nu förutspå att det blir ”lilla julafton” när kofoten bryter loss de döljande brädlapparna.

KA 3-figur till ny FN-bataljon i Kongo

Gotlänningen 11/10 1961

Det aktiva befälet till den fjortonde svenska FN-bataljonen har nu tagits ut av arméstaben. Som bataljonschef kvarstår överste Jonas Waern. Han får som ställföreträdare major B. C.-F. Follin, I 10, Strängnäs. Av befäl från gotländska förband har endast furir S. T. Karlsson, KA 3, uttagits.

Överste Gillberg avtackar repsoldater o. KA-personal

Gotlänningen 12/10 1961

Årets repövning är nu i det närmaste avslutad. Det återstår endast avrustningsskedet. Övningen har som vi alla vet genomförts i skuggan av det spända internationella läget. Detta har gjort denna repövning särskilt betydelsefull. Det är också för mig såsom ledare av repövningen en mycket stor tillfredsställelse att nu kunna konstatera att övningarna kunna genomföras programenligt och med gott resultat. De förband som varit inkallade har blivit väl sammantrimmade och äro nu väl skickade att lösa sina viktiga krigsuppgifter, om så skulle krävas, även om på grund av den korta tiden som stått oss till buds vissa avkall på utbildningsmålen måst göras, sade KA-chefen överste Gillberg när han i går (11/10 1961) avtackade repförbanden.

Det har icke varit möjligt att nå detta resultat utan det plikttrogna och skickliga arbete det aktiva befälet av alla kategorier och grader nedlagt. För detta vill jag uttala ett varmt erkännande och tack.

Jag vill också uttala min stora uppskattning av reservbefälets insatser vid genomförandet av övningarna.

De värnpliktiga – befäl och meniga ha under den gångna månaden visat intresse för och god vilja att väl tillgodogöra sig utbildningen. Övningarna – särskilt den nu avslutade krigsövningen – har ställt stora krav på Eder förmåga att lösa Edra uppgifter och på Er uthållighet. Det är med glädje jag funnit att Ni väl fyllt dessa krav och för detta vill jag uppriktigt tacka Er alla och tillönskar Er lycka och framgång i den civila verksamhet, som Ni nu återvänder till.

Vid en högtidlighet i Fritidshemmet avtackades personalen vid Gotlands kustartilleriförsvar.

- När jag nu frånträtt befälet över GK med KA 3 och står i begrepp att lämna Gotland är det väl ganska naturligt att jag ser tillbaka på de fyra år jag utövat detta befäl, sade översten bl. a.

När jag tillträdde min befattning här i Fårösund visste jag ganska litet om Gotland och om kustartilleriförsvaret och dess personal. I dag kan jag säga, att jag väl känner allt detta.

Under de gångna åren har jag ofta ställts inför frågor som jag tidigare aldrig mött, och av vilka många äro direkt avhängiga av de särskilda förhållanden som äro rådande på Gotland och speciellt här i Fårösund.

Jag har också haft turen och glädjen att under min tid här få se kustartilleriförsvaret i många hänseenden utvecklas och förstärkas. Jag kan här endast nämna genomförandet av den nya stabs- och förvaltningsorganisationen, utbildningsorganisationens effektivisering och varvets utbyggnad.

Allt detta har emellertid för personalen av alla kategorier ofta medfört en arbetsbelastning över det normala. Personalens hängivna arbete och det förtroende, som jag redan efter en kort tid kände, att jag kunde hysa för all personal i hög grad underlättat för mig att lösa min del i allas vår gemensamma uppgift – att göra GK till en än starkare komponent i Gotlands försvar.

Jag har också vid många tillfällen fått bevis för högre chefers uppskattning av Ert arbete.

För allt arbete Ni alla utfört, för den glädje och tillfredsställelse Ni givit mig i mitt arbete och för det förtroende Ni visat mig är jag Er alla stort tack skyldig. Jag lämnar GK i en för hela världen svår tid. Men jag gör det i vissheten att all personal, om det värsta skulle hända och ett krig utbryter, även då kommer att lösa sina uppgifter med samma plikttrohet som i fredstid.

Jag säger Er nu farväl och jag gör det med ett uppriktigt tack för de gångna åren och en varm önskan om lycka och framgång för Er alla.

Bunkerbrand på Visborgs slätt

Gotlänningen 16/10 1961

Vid 2-tiden natten till söndagen (15/10 1961) upptäckte en person på Stenkumlaväg att det brann invid vattentornet på Visborgs slätt. Brandkåren alarmerades och när den kom fram till brandplatsen visade det sig att det var en gammal, ganska stor träbunker från 40-talet som tagit eld.

Eldsläckningen blev rätt tidsödande då bunkern var täckt av jord och man ville inte rasera för mycket för den händelse någon tillfällig invånare blivit innebränd. Sedan släckningen avslutats satte I 18 ut vakt för att kriminalpolisen på söndagsförmiddagen skulle kunna ta en orörd brandplats i besittning.

Vid undersökningen kunde konstateras att ingen människa blivit innebränd. En halmhög hade samlats ihop till en bädd på golvet och det var i denna elden av allt att döma börjat. Vem som förorsakat elden, någon värnpliktig som utnyttjat bunkern till klädbyte eller småbarn som lekt med eld är inte klarlagt. Bägge möjligheterna står öppna. Man vet nämligen att värnpliktiga, som inte haft rum att byta om i staden, utnyttjat bunkern som garderob och även att barn ofta lekt i den.

Då och då har även berusade föredragit att sova ruset av sig i bunkern i stället för att hamna i buren genom kasernvaktens försorg.

Minnesstenen över Garde compani värdigt avtäckt på Hemmor backar

Gotlänningen 16/10 1961

Med pompa och ståt, tal och militärmusik avtäcktes minnesstenen över Garde compani på hemmor backar. Därmed var framlidne kyrkoherde Ragnar Johanssons idé förverkligad. Han föreslog nämligen på sin tid att hembygdsföreningen skulle resa en sten på den gamla exercisplatsen, dåvarande Guffride backar, nuvarande Hemmor backar. Korslagda klingor pryder stenen som avtäcktes av överste von Horn i ett strålande sommarväder i närvaro av bl. a. överstelöjtnant Söderberg, en grupp underofficersuttagna, militärmusikkåren, bygdens hemvärnsmän och befolkning.

Gotlands nationalbeväring upprättades för 150 år sedan och två år sedan fick Garde, Etelhem, Alskog och Lye under namnet Garde compani sin exercispalts på Guffride backar. Den första gången jägarkompaniet o. infanterister ställde upp till övning var den14 maj 1813. Sex dagar årligen exercerade i Garde, ibland 3 dagar i maj och 3 dagar i oktober men för det mesta 6 dagar i en följd på försommaren. Inkvarteringen av dåtidens soldater skedde i hemmen runt om i socknen såvida de inte var bosatta i Garde.

Ända till 1882 exercerade man på Guffride backar då exercisplatsen efter ett yrkande från kyrkoherde Svensson i Garde slopades och i stället förlades till Stangmalmen. Orsaken härtill var de kulor som inte träffade i den uppbyggda skyttevallen – 12 fot hög – utan fortsatte in över de uppodlade prästängarna som låg bakom. Att yrkandet tydligen var berättigat vittnar de kulor om som ännu årligen hittas på området.

För något år sedan föreslogs hembygdsföreningen av dåvarande kyrkoherden i Garde, Ragnar Johansson, att man för att hugfästa minnet av Garde compani lämpligen borde resa en minnessten på platsen. Förslaget gillades och hembygdsföreningen tog kontakt med skyttegillet och hemvärnet varvid Arvid Larsson, Kyrkebols, blev den som närmast fick uppdraget att verkställe beslutet. En insamling i berörda socknar har sedan möjliggjort anskaffandet av stenen. Slite stenhuggeri har stått för leveransen och för resningen har Villy Dahlby, Garde, svarat. Inskriptionen under de korslagda klingorna lyder: ”Garde compani Exercisplats för Etelhem, Lye, Garda och Alskog socknar”.

Söndagens festlighet inleddes med högmässa i Garde kyrka där kyrkoherde Grip predikade över Tacksägelsedagens text. Armémusikkåren biträdde kantor Palmér med psalmmusiken. Efter högmässan blev en ståtlig avmarsch till Hemmor backar med musikkåren i spetsen. Därefter kom de underofficersuttagna och hemvärnsmännen och sist alla kyrkobesökarna. Den enda fana som bars med i tåget var den med Gotlands vapen. Garde companis fana, en värdefull klenod, paraderade tillsammans med svenska flaggan inne i kyrkan och i bygdegården vid det efterföljande samkvämet. Den visades också ute på backen men åldern hade gjort den skör så man var rädd att vinden skulle gå för hårt fram med den. Den förvaras i vanliga fall i Armémuseum och hade dagen till ära lånats därifrån.

Hembygdsföreningens ordf. kyrkoherde Grip hälsade alla välkomna till den gamla exercisplatsen. Överstelöjtnant Nils Söderberg tecknade kompaniets historia från starten och fram till 1882. Av hans redogörelse framgick bl. a. att namnet Garde compani kom att överleva Gotlands Nationalbeväring och levde ända till 1901.

Så var det dags för överste Jan C:son Horn att dra täckelset av stenen under det de paraderande mannarna stod i stram givakt. Översten manade alla att hålla i minnet, att här har grundstenen lagts en gång i tiden till det som är vår nuvarande armé.

Armémusikkåren lät sina mässingsinstrument ljuda och den högtidliga minnesstunden avslöts med avmarsch från platsen. Stort kaffekalas fortsatte sedan i bygdegården dit samtliga var bjudna och där kyrkoherde Grip framförde tack till alla deltagarna och de som hjälpt till att stenen blivit rest.

Högt uppe på kullen av Hemmor backar står nu minnesmärket över Garde compani synligt över en stor del av bygden.

Carin.

Markupplåtelse till I 18

Gotlänningen 16/10 1961

Efter framställning av chefen för Gotlands infanteriregemente har domänstyrelsen medgivit upplåtelse av ett område på kronoparken Skogsholm i samband med att där uppföres anordningar för utbildning i brandtjänst. Skogen på området skall avverkas.

Inbrott på I 18

Gotlänningen 16/10 1961

På söndagsmorgonen (15/10 1961) upptäcktes att någon person gjort inbrott i I 18:s köksavdelning. Flera personalskåp hade brutits upp och innehållet genomsnokats. Hittills har man inte kunnat konstatera att något är stulet men samtliga av skåpens innehavare har ännu ej haft tillfälle att kontrollera om något stulits.

FBU-are på fälttävlan i Visby. Klinteborna tog hem lagpriset

Gotlänningen 16/10 1961

61 FBU-are från 10 av Gotlands 12 FBU-föreningar var i går (15/10 1961) samlade till FBU-förbundets årligen återkommande fälttävlan. Det blev en härlig friluftsdag för deltagarna med handgranatkastning, skjutning, avståndsbedömning och orientering. Både tävlingsdeltagare och tävlingsledare. FBU:s chefsinstruktör kapten Ola Skalin, hade all anledning att känna sig nöjda med arrangemanget.

Gotlands FBU-are var i går samlade till fälttävlan i trakten söder om Visby och här syns lag fyra vid en skjutstation på Hällarna. Bakom skyttarna syns tävlingsledaren, kapten Ola Skalin, och stabschefen Bertil Creutzer, intresserad representant från militärbefälsstaben.

Deltagarna kämpade i tre klasser och i varje klass hade segraren bl. a. ett vandringspris att hämta. Samtidigt var det lagtävling och även här fanns ett vandringspris att kämpa om. Man började tävlingen med handgranatkastning vid I 18, skjutningen ägde rum på södra Hällarna och orienteringen gick i skogarna söder om I 18.

Lagtävlingen vanns av Klinteortens befälsförening med 321.5 poäng och därefter följde Havdhems bf med 330 och Norra Gotlands bf med 335 poäng.

Individuellt blev resultaten följande:

Klass I:  1) Magne Pettersson, Norra Gotlands bf, 97.5 poäng,  2) Rickard Pettersson, Klinteortens bf 99.5,  3) Rickard Kraft, Havdhems bf, 102.5,  4) Karl Pettersson, Klinteortens bf, 104,  5) Bertil Hörnell, Visby bf, 104.5,  6) Bertil Möllerström, Romaklosters bf, 108.5,  7) H. Nilsson, Havdhems bf, 108.5,  8) F. Nilsson, Havdhems bf, 114,  9) Stig Kjellgren, Norra Gotlands bf, 114.5,  10) Erik Jacobsson, Romaklosters bf, 117.5.

Klass I B:  1) Erland Lindqvist, Visby bf, 130,  2) Roland Jacobsson, Tingstäde bf, 131,  3) S. Axelsson, Visby, 133,  4) Ove Silvén, Dalhems bf, 140,  5) Artur Hallqvist, Visby bf, 143,  6) Malte Thomsson, Tingstäde bf, 148,  7) Bengt Malmberg, Visby bf, 150.5,  8) Erik Pettersson, Dalhems bf, 153,  9) S. Engström, Dalhems bf,  167,  10) Sven Bertvig, Norra Gotlands bf, 171.

Klass II:  1) John Mörrby, Pansar bf, 92,5,  2) K. G. Runander, Visby bf, 104,5,  3) Bengt Cedergren, Stånga bf, 105,5,  4) Nils Boberg, Tingstäde bf, 110,5,  5) Erik Cederlund, Stånga bf, 114,  6) John Nyman, Stånga bf, 114,  7) Ivar Lickander, Klinteortens bf,  118,5,  8) Hans Wesser, Visby bf, 124,  9) Sture Wastesson, Stånga bf, 125,  10) Sigvard Nilsson, Pansars bf, 129.

De bästa resultaten i de olika grenarna blev:

Fältskjutning  (30 skott):  1) Henry Nilsson, Havdhems bf,  22 träff,  2) Erik Jacobsson, Romaklosters bf, 19,  3) John Mörrby, pansar bf, 19.

Hgrkastning:  1) Folke Nilsson, Havdhems bf, 9 träff, 5 man hade 7 träff.

Avståndsbedömning:  1) Göte Lundborg, Dalhems bf,  2) Hans Lawergren, Romaklosters bf,  3) Sture Wastesson, Stånga bf.

Orientering: Klass I:  1) Bertil Hörnell, Visby bf,  53,51 min.,  2) Magne Pettersson, Norra Gotlands bf, 54,35,  3) Einar Dahlin, Visby bf, 56,02.

Klass I B:  1) Bengt Malmberg, Visby bf, 72,12 min.,  2) Sven Engström, Dalhems bf. 77,03,  3) Erland Lindqvist, Visby bf, 80,17.

Klass II:  5 st. underskred max-tiden 60 min.

Ograverad A7-kvartett tog hem grovpistolserien

Gotlänningen 16/10 1961

Grovpistolserien avslutades på söndagseftermiddagen, (16/10 1961) då A 7 tog sig an KA 3 och vann klart. Tidigare på morgonen hade man det däremot besvärligt med VNB, som A 7 dock till slut slog med 7 poäng. Anmärkningsvärt är att A7 kunnat köra hela serien med fyrklövern Wemnell, Wirbing, Lundstedt, Stenberg ograverat.

I tur och ordning hade dessa fyra 1344, 1288, 1358 och 1283 poäng sammanlagt. Hösta individuella resultat i serien uppnåddes av Hemses Ingvar Hansson med 1386. Han följde närmast av Nisse Sundberg med 1380. Ingvar Hansson hade också högsta individuella halvmatchresultat med 283 poäng, medan A 7 stod för bästa lagresultat med 1093 poäng.

Ett stort handicap med serieskjutning så sent på hösten är de tidiga kvällarna och ett annat den hårda blåst som sätter in på höstkanten. Därför planerar man starta serien redan i mitten på augusti nästa år med halvmatch, så att serien kan vara avverkad tidigare.

Referenten ber till slut att få tacka skyttar och läsare för intresset och hoppas på en ännu finare pistolhöst nästa år.

Bertil Andersson.

Matchresultat:

A 7–VNB           980–973

Slite–Pol.          1013–1050. 

Hemse–KA 3    1062–955

KA 3–A 7           1010–1050

A 7         5     500     5273     10

Hemse   5    302      5080      6

VNB       5     203     5034       4

KA 3       5     104     5048       2

Slite        5    005      4917      0    

Bästa resultat:

I. Hansson Hemse      135-145-280

R. Thudén Pol             142-133-275

N. Sundberg Hemse  133-138-278

Th. Pettersson d:o     129-139-268

N. Lundstedt  A 7       134-131-265

H. Nilsson  KA 3          126-136-262

S-G Hoas  Pol.             128-132-260

S. Larsson  Pol.            134-125-259

B. Andersson  VNB     135-124-259

O. Jansson  Slite          122-135-257

B. Larsson  Slite           128-128-256

Th. Högfeldt  Pol.        133-123-256

A 7:s segrande lag nedifrån K. G. Stenberg, N. Lundstedt, Sven Wemnell, och S. Wirbing.

Rökgranat användes att röka ut bisvärm vid KA3

Gotlänningen 18/10 1961

Ett unikt skadeståndsmål var under måndagen uppe till förberedande handläggning vid Visby rådhusrätt.  Det gäller ett kravmål som riktar sig mot en flaggfurir vid KA 3 och lyder på1.142 kr. Beloppet utgör de pengar som kronan fått utbetala i skadestånd till en repinkallad värnpliktig vid KA 3 som skadade sig under tjänstgöring i Fårösund förra året då man vid ett tillfälle skulle röka ut en bisvärm ur väggen till en matsalsbarack. Mot gällande bestämmelser kom då en s. k. rökhandgranat till användning.

Flaggfuriren skulle enligt allmänne åklagaren vid detta tillfälle ha fört befälet och har även av rådhusrätten genom dom den 24 febr. i år dömts till 6 dagars disciplinbot för tjänstefel.

Kronan för talan i målet genom en byråsekreterare, medan svar. vid rättsförhandlingen biträddes av advokat Sven Dufvenmark. Svar. bestred till alla delar skadeståndsanspråken under hänvisning till att det inte var han som vid ifrågavarande tillfälle förde befälet. Däremot erkände svar. att han i strid med gällande författning släppt till rökhandgranaten ur förrådet.

Genom att den dagfurir som sysslade med borttagandet av bisvärmen accepterade förslaget om rökgranatens användning, måste det vara denne som den skadade gick tillhanda vid tillfället, ansåg försvaret. Dagfuriren hade därmed också åtagit sig ansvaret för de följder användandet kunde komma att medföra för närvarande. F. ö. hade den skadade vid olyckstillfället själv uppträtt på ett sådant sätt att han var så starkt medvållande att han skulle att skulle ha förvägrats skadestånd.

De pengar som kronan betalat ut avser ersättning för förlorad arbetsförtjänst under tiden 26/10 – 9/12 som den repinkallade efter olyckan legat på sjukhus.

För hörande av vittnen i målet uppsköts huvudförhandlingen till början av december.

Få ”kronvrak” vid visning av begagnade bilar på A7

Gotlänningen 20/10 1961

Årets försäljning av begagnade militärfordon inleddes på A 7 i går (19/10 1961) och pågår även i dag. Nära 500 personer besökte i går försäljningen för att titta på de c:a 100 fordonen, brukblandare, kompressorer och andra redskap.

Det var bara inte gamla ”kronvrak” som visades upp utan för det mesta en hel del användbart. Traktorer och skåpbilar i hyggligt skick väckte det största intresset och i andra hand kom personbilar, lastbilar och kompressorer.

Hur försäljningen gick under första dagen går ännu inte att svara på – försäljningen sker nämligen via anbud och slutgiltigt besked kan inte lämnas förrän omkring den 7 november, berättar ”försäljningschefen”, arméingenjör Albin Olofsson.

Visningen fortsätter som sagt även i dag och för att spekulanterna lättare skall hitta rätt kan vi nämna att infarten till visningsplatsen inte är genom huvudgrinden utan genom grinden vid Artillerihallen, alltså från Kempfs väg öster om A7:s område.

Gotlands luftbevakningsförening

Gotlänningen 20/10 1961

Gotlands luftbevakningsförening sammanträdde på torsdagen (12/10 1961) i rest. Liljehornet med föreningens ordf. rektor Bertil Nordlander som ordförande. Sedan sedvanliga årsmötesförhandlingar klarats av drack man kaffe och lyssnade till ett föredrag av kapten von Koch betitlat ”Rymdfärder”.

Vid styrelsevalet besattes posterna av följande personer: Barry Press, ordf. Axel Söderling v. ordf., Ivar Björkander sekr., Rut Israelsson sekr., Birgitta Ronander, Margareta Fellström och Göran Lohrén övr. ledamöter. Styrelsesuppl.: Elsa Olsson, Gothem, och Åke Ivarsson. Revisorer: Birgitta Eek och Nils Magnus Montan, med Mary Stare och Göran Pettersson som suppl.

Stupad finlandsfrivillig från I 18 hyllas i dag

Gotlänningen 20/10 1961

Den 24 oktober 1941 stupade fänrik Harry Åberg, I 18, i Finlands s. k. fortsättningskrig. Sedan dess har nu 20 år gått och finlandsfrivilliga på Gotland har velat ta tillfället i akt att bringa den stupade en hyllning.

Aldrig sedan 2:a världskrigets dagar har krigsmolnen legat så hopade över världen som nu och inte minst vårt land och svenska frivilliga har i år i fredens tjänst stupat i Kongo, svenska militära förband varit invecklade i direkta strider för fredens sak.

När Finlands vinterkrig bröt ut och svenska frivilliga i tusental strömmade till för att hjälpa broderlandet samtidigt som de ansåg försvara Sverige och Finlands östgräns möttes deras handlingssätt av förståelse och entusiasm bland flertalet svenskar. När ett och ett halvt år senare Finlands fortsättningskrig bröt ut de frivilligas antal ganska ringa och bakom sig hade de ingen bred folkopinion som entusiasmerade och drev på.

Väl komna till fronten blev de i stort sett bortglömda av den tidningspress och det svenska folk som blott ett år tidigare varit så fullt av entusiasm för de frivilliga. Orsaken härtill ar av politisk natur och det lönar sig inte mycket att grubbla om vem som handlade rätt och vem som handlade fel den gången. Det låter sig inte bedömas förrän slutresultatet av den gigantiska kraftmätning vi nu upplever är känt. Visst var motiven många gånger grumliga och föga uppbyggliga, i huvudsak var dock känslan av att försvara västerländsk civilisation, broderlandet Finland och indirekt fosterlandet Sverige det primära.

Vare det oss frivilliga fjärran att tala om hjältar och hjältedåd även om lätt ordet hjältedöd ibland infinner sig. Man har liksom alltid rätt att betrakta en död människa med andra ögon än en levande. När vi nu beslutat oss för at hylla Harry Åberg sker det för att avbörda oss en tacksamhetskänsla gentemot de, som gav sitt liv för att vi andra skulle få leva vidare.

Harry Åberg var en bra människa och en god officer och ett gott föredöme för varje människa som ställs i den situationen att gripa till strid och ta sitt personliga ansvar. De som nu 20 år efteråt vill hylla hans minne ser då i honom såväl människan som symbolen.

Hans förbandschef vid fronten, nuvarande majoren Fredrik Reuterswärd vid I 18, kommer vid den minneshögtid, som äger rum vid Harry Åbergs grav i dag kl. 15 på Norra kyrkogården i Visby, och nedlägga en krans och i högtidligheten kommer frivilligkamrater och en hedersvakt från I 18 att deltaga.

Det är de före detta finlandsfrivilligas förhoppning att vänner och anhöriga till Harry Åberg skall kunna infinna sig liksom övriga som kan känna sig ha anledning att deltaga i denna minneshögtid med dess symboliska karaktär

Kommitterade.

Militärmusikkårens marsch genom Visby

Gotlänningen 20/10 1961

Vid Militärmusikkårens marsch genom Visby lördagen den 21/10 spelas följande marscher: I gevär (Grundström), Takt och ton (Grundström). På Stora torget spelas följande nummer under ledning av musikdirektör Robert Sjölin: Robert Youman-Fantasy (Yoder). Bésame Mucho (Velazquez). I händelse av otjänlig väderlek inställes marschen och konserten.

Körde 18 km för långt med kronbil – åtalades!

Gotlänningen 21/10 1961

En värnpliktig bilförare fick i somras order att skjutsa två värnpliktiga kamrater från en förläggningsplats i Boge till en badstrand i samma socken. Där skulle man leta efter en plånbok, som den ene av kamraterna tappat. Plånboken hittades men de två passagerarna ville inte åka tillbaka till förläggningen utan övertalade bilföraren att köra dem till Slite.

Bilföraren släppte av de två ynglingarna i Slite och återvände till förläggningen. Men då hade han kört 18 km för långt och han blev åtalad för olovligt brukande

Även de två passagerarna åtalades, bl. a. för att de uppmanat bilföraren till att köra omvägen över Slite. De åtalades även för att de kommit för sent till förläggningen senare på kvällen samt för att de stulit vs sin cykel i Slite. Cyklarna skulle de använda för att komma till förläggningen men efter en halv mils färd stoppades de av polis.

Samtliga tre värnpliktiga stod igår inför rådhusrätten i Visby, varvid yrkades bötesstraff. Domen avkunnades dock inte förrän vid lördagsmiddagen.

Värnpliktig anhållen för flera stölder

Gotlänningen 21/10 1961

En värnpliktig fastlänning vid I 18 har gjort sig skyldig till en del stölder under sommaren och de sista månaderna. Genom tips polisen fått från några personer kunde den misstänkte tagas i förhör och har nu erkänt.

I somras hade han stulit en cykellykta och en del andra saker och i förra månaden hade han brutit sig in i en bil och tagit en kamera. I början av oktober hade han åter brutit sig in i en bil och då tagit tvenne jaktgevär. Dessutom har han stulit ytterligare en kamera samt ”hittat” en del militära grejor.

Den anhållne har inte förut varit i något klammeri med rättvisan.

Fänrik Åbergs minne hyllat

Gotlänningen 21/10 1961

Representanter för befälskårerna på I 18, forna krigsfrivilliga från finska vinterkriget och anhöriga samlades i går vid fänrik Harry Åbergs grav på Norra kyrkogården. Fänrik Åbergs minne hyllades genom en enkel och värdig ceremoni, varvid förekom kransnedläggning och ett tal av fänrik Åbergs förbandschef vid den finska fronten, major Fredrik Reuterswärd, I 18.

- Nu, 20 år efteråt, är drömmen om en fredlig värld lika fjärran som någonsin, sade major Reuterswärd, inför våra ögon pågår en ideologisk kamp häftigare än någonsin. Av vårt finska grannfolk har vi lärt att en nation kan överleva en kamp för sitt liv endast om tillräckligt många individer är beredda att dö. Det finns ej ett bättre exempel på en sådan offervilja än visbypojken Harry Åberg, som avstod från en lovande bana för att kämpa för vad han ansåg vara omistliga värden.

Till sist höll prosten Erik Beijer en andaktsstund vid graven.

KA 3:are fick permission, smet från hela beredskapen

Gotlänningen 21/10 1961

Ett mål ang. rymning från beredskapstjänstgöring kommer nästa onsdag att behandlas inför Visby rådhusrätt. Svar. i målet är en byggnadsarbetare från Visby född 1929 i Grötlingbo. Svar. hade inkallats till repetitionsövning den 18 sept. och blev fr. o. m. den 21 kommenderad till köket. På torsdagen den 21 begärde han permission från kl. 16 till följande dag kl. 7. Som skäl för sin ansökan uppgav han ett sjukdomsanfall i hemmet.

Svar. reste hem i fältuniform och var hemma under natten till den 22 sept. På morgonen den 23 åkte han med en bilist till Fårösund och var även med vid uppställningen varefter han inställde sig till arbetet. Han bad sedan åter husmor om ledigt samma dag fram till kl. 18 utan att ange något skäl. Då han av husmor fått den begärda ledigheten åkte han till Visby igen och hade sedan tänkt resa ut till KA 3 till kl. 18 men så blev det inte av. Även följande morgon tänkte han resa men blev då sjuk. han trodde det var en gammal njursjukdom. som han vårdats på lasarettet för som kommit tillbaka. Under natten till lördagen liksom natten till söndagen bodde han hos ett Visbyoriginal ute vid Gråbo eftersom han sedan kände sig sjuk en hel vecka kom han att ligga kvar där ända till den 28 sept. Den 27 fick svar. veta att en löjtnant på KA 3 hade sökt honom i hemmet och svar. ringde då löjtnanten och meddelade att han var sjuk. Löjtnanten frågade då om svar. hade något sjukintyg. Det hade han nu inte eftersom han ej sökt någon läkare och svar.  fick då order att han skulle inställa sig vid KA 3 på kvällen. Han kom dock aldrig dit. Då han kände sig dålig gick han i stället till sängs och brydde sig därefter ej om att återinställa sig till beredskapstjänstgöringen eller att söka kontakt med de militära myndigheterna . Åklagare i målet är stadsfiskal Östberg.

Södra Gotlands lottakår ökade antalet A-lottor

Gotlänningen 21/10 1961

Vid södra Gotlands lottakårs årsmöte syntes bland deltagarna i främsta bänkraden fr. v. kårchefen Vera Hansén, lottachefen Hildur Löf och flyglottornas chef fröken Märta Östman.

Södra Gotlands lottakår höll sitt årsmöte i går i Hablingbo skola. Mötet föregicks av högmässobesök i kyrkan vilken kyrkoherde Råmonth predikade. Kårchefen fru Vera Hansén, Burgsvik omvaldes som ordf. och även i övrigt blev det omval. Efter årsmötesförhandlingarna talade lottachefen fru Hildur Löf och Karl Andersson, Eke, visade färgbilder.

Efter högmässan förevisade kyrkoherde Råmonth den vackra kyrkan för lottorna. Sedan drack man kyrkkaffe i skolan innan man tog itu med årsmötesförhandlingarna. Fru Vera Hansén välkomsttalade och valdes även att leda förhandlingarna med Inez Gardarfve, Fardhem, vid protokollet.

Ur årsberättelsen kan nämnas att Södra lottakåren räknar 183 medlemmar fördelade på armé, flyg och hemvärn. Under året har 10 nya A-lottor kommit till.

Styrelse- och revisionsberättelse föredrogs, godkändes och lades till handlingarna. Medlemsavgift skall utgå med oförändrat 4 kr. Fru Hansén omvaldes till ordf. och Vivi Hård, Stånga vars mandattid utgått omvaldes likaså. Till revisorer omvaldes Klara Romin och Vilma Nilsson med Gunborg Wahlgren och Emy Olsson som suppl.

Till ombud vid förbundsstämman utsågs Ulla Lindberg och Ebba Hedin, Rone och som ombud till riksstämman valdes Vera Hansén. Till presslotta valdes Carin Häglund, kontaktlotta Ingrid Claesson, Rone. Efter förhandlingarna talade lottachefen Hildur Löf och nämnde bl. a. att över 100 nya flyglottor rekryterats i höst till olika kurser. Som sista programpunkt visade Karl Andersson färgbilder och kåserade.

Flygvapnets reserv

Gotlänningen 23/10 1961

Till kapten i intendenturbefattningen i flygvapnets reserv har befordrats löjtnanten i flygreserven C.-E. Sturkell, Bråvalla flygflottilj, förut i Visby.

… plutonfälttävlan på I 18 krävande prov i dåligt väder

Gotlänningen 10/11 1961

480 man från I 18 gav sig på torsdagsmorgonen (9/11 1961) i kast med årets stora plutonfälttävlan. Det är som vanligt en utbildningskontroll och mannarna kommer att utsättas för prov i de grenar där man kan mäta graden av hur man har tillgodogjort sig utbildningen.

Det är inte bara skjutförmåga, konsten att kunna ta sig till olika kontroller med hjälp av karta o. kompass och dylikt som sätts på prov. Framförallt är det konditionen det kommer an på och med det väglag som rådde i Hejnum-trakten på onsdagsförmiddagen (8/11 1961) var det minsann ingen sinekur att ta sig fram medelst velociped till utgångspunkten för poängorienteringen som var förlagd till Rings.
I fält bör en soldats strävan vara – vill jag minnas – att bli så lik den omgivande terrängen som möjligt. Med detta hade grabbarna inga problem. Efter att ha cyklat några kilometer i duggregnet på den tämligen bottenlösa vägen med kamraternas gyttjesprutande cykelhjul framför, bakom och vid sidan om sig kunde inte ens den mest nitiske maskeringsexpert finna något att anmärka på beträffande likheten med vägbanan.
− Går det trögt, frågade jag en av grabbarna på 7:e kompaniet.
− Nja, det är ungefär som att simma i ärtsoppa. Tydligen hade han torsdagsmiddagen i tankarna.

Vid Rings blev det tillfälle att hämta andan några minuter medan gruppcheferna fick sina instruktioner för poängorienteringen och det var inte med någon större saknad som man övergav cyklarna för att begå orientering till fots.

  3:e plutonen, 7:e komp. ställde sig villigt till förfogande för en intervju. Vpl. Bredwitz – enligt innehavaren ett namn med anor – förklarade att man inte hade för avsikt att vinna tävlingen men räknade med an andra plats!! Sträckan Visby – Tingstäde hade plutonen avverkat på 1 timme och 17 min. och man hade inte aktat för rov att cykla om en pluton som startat fem minuter före – en prestation som av det stora flertalet ansågs tillräckligt meriterande för en dags extra permission.

Förutom förflyttning hade avverkats: skjutning, avståndsbedömning, mintjänst och stridsskjutning. Framför sig hade grabbarna poängorienteringen, sjukvårdstjänst, nya orienteringar såväl på cykel som till fots, ilmarsch 7 km, och tältslagning. När tältet rests, vilket beräknades bli någon gång fram på småtimmarna väntades någon timmes vila men kl. 06,00 på fredagsmorgonen väntar nya prövningar i form av kompassmarsch, punktorientering, handgranatkastning och skjutning varefter det hela avslutas med förbimarsch, som bedöms även den. Här torde antalet skavsår bli utslagsgivande för hållningen och takten.

Det är som synes inget lätt program I 18-mannarna har att avverka men ”stridsmoralen” är god, som det brukar heta. 3:e plutonen beställde ett gruppfoto av Gotlänningens fotograf.
− Det kan alltid vara trevligt att ha ett kort av plutonen medan vi ännu alla är på benen, sas det.
− Nej, grabbar nu måste vi iväg, nu har vi vilat i sex sekunder, sade och försvann tredje plut. sjunde komp., nya öden och äventyr.

Plutonfälttävlan på I 18 vanns av Befälsskola K

Gotlänningen 11/11 1961

Befälsskola K med löjtnant Nyberg som plutonchef och furir Thomsson som ställföreträdare gick segrande ur I 18:s plutonfälttävlan som vi berättade om i gårdagens tidning

När de första plutonerna i dag (11/11 1961) vid halv niotiden kom tillbaka till I 18 hade de avverkat sammanlagt 18 olika moment i tävlingen. De 130(?) mannarna klarade provet med glans. Trots mindre trevligt väder var det endast två man som tvingades att bryta. Ytterligare ett par slapp delta i tävlingens mest ansträngande avsnitt – ilmarschen.

Cyklarna övergav man natten till fredagen för att fortsätta till fots vägen Fole över Endre tillbaka till Visby. Sammanlagt har 5 mil per cykel och 3 mil till fots avverkats, varav en stor del i mörker och med endast ett par ficklampor per pluton till hjälp vid orienteringen

Värnpliktiga på KA 3 med många åtalspunkter

Gotlänningen 15/11 1961

Den 17 oktober (1961) stals en SAAB, som senare återfanns i Fårösund, denna historia har tidigare klarats upp och redogjorts för i Gotl. Det var två värnpliktiga i Fårösund som knyckte den, den ena erkände omgående medan den andre anhölls och fördes till Visby. Under den fortsatta utredningen har det visat sig att ynglingarna knyckte en motorcykel i Fårösund innan de begav sig till Visby där de till hemresan tog SAAB-bilen.

Dessa två ynglingar plus ytterligare två var den 3 november i farten i Fårösund med att berusa sig på bultöl och de två andra gjorde sig skyldiga till misshandel av två civila ynglingar. Den ene av de värnpliktiga insattes då i arrest för fylleri. Vid förhören kom det fram att ”bultölet” tillverkats av de två andra värnpliktiga inne på kasernområdet. De hade smakat av gojan, men tyckte det smakade så illa att de tänkte slå ut den, men de två som åkte fast för fylleri var så sugna, att de tog hand om soppan som konsumerades inne på förläggningens vind

De två som stal SAAB-bilen i Visby har erkänt kioskinbrott i Fårösund den 1 och 2 nov. där stals cigarretter och läsk samt en del snask. Dels har de förtärt själva, dels bjudit på och dels sålt.

Inbrottet i f. d. Fårösundsbageriet den 4 nov. begicks av de tre värnpliktiga och en av dessa var inblandad i de tidigare historier medan de två andra var nya på listan. Härvid stals en back pilsner. Denna pilsner delades sedermera i en buss på dansen till Rute.
Alla de som mottagit eller köpt de stulna varorna blir också inblandade så förutom de 8 nämnda blir det ytterligare som får redogöra för vad de roat sig med på fritiden.

Åtal för skottet vid I 18

Gotlänningen 17/11 1961

Dödsolyckan vid I 18:s skjutbana den 2 december i fjol, då tygarbetaren Ingvar Rudberg dödades av en gevärskula, behandlas nästa vecka i Visby rådhusrätt. Den man, som avlossade skottet, står då åtalad för vållande till annans död.

En omfattande utredning i saken har gjorts av visbykriminalen och åtskilliga personer har varit under förhör. Något direkt vittne till det som hände finns dock inte och skytten själv berättar att han inte kan förklara hur det gick till. – Jag såg inte Rudberg förrän han träffades av skottet, berättar denne.

Olyckan inträffade vid korthållsbanan, då den åtalade höll på med att skjuta in en del armégevär. Elva gevär hade provats och mellan varje serie skott gick Rudberg fram ur sitt skydd för att markera. När första skottet ur det tolfte geväret avlossades  stod Rudberg fortfarande kvar framför tavlan och träffades i ryggen av en kula, som sedan fortsatte ut genom halsen. Han sjönk medvetslös till marken och förblödde omedelbart till döds.

Troppfälttävlan för A 7:s krigare. Slidkniv och haubits i utrustningen

Gotlänningen 18/11 1961

Kl. 06.00 i går utspisades ”förstärkt frukost” på A 7. När sådant händer i det militära brukar det finnas någon särskild anledning och det fanns det även den här gången. Den förstärkta frukosten var avsedd att ladda upp kamphumöret på krigarna inför den stora troppfälttävlan som startade på morgonen.

Kl. 08.00 gav sig den första av 8 troppar om vardera 27 man iväg från A 7. Varje tropp förfogar över fyra bilar samt mängder av utrustning alltifrån slidkniv modell 6310−001 till 10,5 cm haubits modell 40. Såväl slidkniven som haubitsen lär komma till användning under de 8 olika grenar som troppen har att avverka innan de är åter på A 7 kl. 13 i dag.

Vad vädret anbelangar hade fälttävlarna inget att klaga på. Solsken och relativt torrt i markerna är önskeförhållanden för en krigare. Den här omgången värnpliktiga har framför sig en månad av intensivt uteliv med bl. a. en avslutande manöver innan det är dags för utryckning dagarna före jul och de hoppas givetvis att fälttävlingsvädret står sig.

Marsch med fordon var det inledande momentet i tävlingen. Fel beträffande väg, skydd och marschmål belastas med två prickar per fel. Prickbelastning av större eller mindre omfattning blir det även i övriga grenar som är Stridsskjutning, anfall, pjäsavdelning, närförsvar,  förläggning, gruppering i mörker, tropps gruppering och strid under dager, teoretiskt prov samt materielvård – här blir det alltså ”kontroll av utrustningens befintlighet och vård”. Saknad eller icke vårdad utrustning (slidkniv och haubits) medförde en prick per fel. Borde inte haubitsen varit högre belastad??

Tiden för de olika uppgifternas genomförande har stor betydelse för placeringen i tävlingen. Max-tid är satt på så gott som alla moment. Det fältmässiga uppträdandet och antalet träffar i den lede fienden är givetvis också av stor vikt.

Fältmässigt uppträdande ja, vid stridsskjutningen som genomfördes nere vid Ygne hade övningsledaren, fänrik Ståhl – ja, faktiskt – en del att anmärka på detta. Förutsättningen var den att troppens fordonskolonn stoppades av fientlig eld, troppchefen stupade och det blev ställföreträdarens uppgift att slå ner motståndet för att kunna fortsätta framryckningen.

Fordonens placering, att de snabbt kom i skydd och ej klumpades ihop var sådant som bedömdes. Sedan gällde det för ställföreträdande troppchefen och troppen i övrigt att genom spaning ta reda på hur fienden var grupperad samt att genom ”omfattning vänster”, som det heter, slå ned motståndet och rensa upp i motståndsnästet. Det sistnämnda en sak som flera troppar glömde bort i ivern att komma vidare. Men k-pistar och kg knattrade ettrigt och fienden bet i gräset den ene efter den andra. ”Di svenske” klarade sig dock bra trots att de nog hade varit ganska så väl synliga för fienden om denne inte hade bestått av plåtfigurer. Men vi förstår grabbarna. Det är svårt att i längden bibehålla någon större respekt för en fiende som varken skjuter eller slänger granater omkring sig. Till naten blev det som sagt ”ordnande av tältförläggning” och då kom ”lykta, karbid” som även medföres, väl till pass. Så värst mycket sömn lär det dock inte blivit ty man skulle även hinna med övning i gruppering i mörker. Det är mycket en krigare skall kunna och ännu återstår det väl en hel del för fälttävlarna att lära innan det blir dags för muck.
När fyra grenar avverkats på lördagseftermiddagen (18/11 1961) var ställningen i tävlingen denna: 1) . to, chef sergeant B. Karlsson, 2) 7. to, sergeant Fransson, 3) 5. to, fänrik Stübner, 4) 1. to, fänrik Erlandsson, 5) 8. to, stj. Oveståhl, 6) 3. to, sergeant Andersson.

Allan

Fyra värnpliktiga erkände stölder och förstörelse

Gotlänningen 22/11 1961

Fyra värnpliktiga fastlänningar från Mellansverige anhölls på måndagen (20/11 1961) såsom misstänkta för diverse tilltag på I 18 samt en del kioskinbrott i Visby. På tisdagskvällen hade hela kvartetten erkänt sina försyndelser och kunde släppas.

Två kioskinbrott i Visby från i somras är därmed uppklarade. Vid bägge tillfällena stals 6.−7.000 cigarretter. Ute på I 18 hade fyra skåp brutits upp och lika många bajonetter tillgripits, vidare hade glasrutor krossats nattetid. Bajonetterna har nu kommit tillrätta och glasräkningarna kommer så småningom att presenteras för de fyra vid rådhusrätten – såvida det inte blir i det nya tingshuset.

Fröken ville hugga ved. Trotsade KA 3-stängsel

Gotlänningen 24/11 1961

Vid nästa veckas Allekvia-ting åtalas en äldre fröken i Fårösund för att ha beträtt fridlyst område på Bungenäs. Området tillhörde KA 3 och hon hade för att komma in krupit under ett stängsel.

Hon visste mycket väl om att tillträde var förbjudet men då hon skulle in på området för att hjälpa sin bror hugga ved tyckte hon att tilltaget borde vara förlåtligt.

Den åtalade har också vid ett tidigare tillfälle tagit sig in på området utan lov och därför fått böter. Hon har också försökt få följa sin bror in men blivit nekad. Brodern, som avverkar skog innanför stängslet, har särskilt tillstånd för att få komma in.

När hon nu kröp under stängslet, det var den 14 februari i år, hade hon blivit iakttagen av en tillsyningsman, som sagt åt henne att försvinna.

Engelskt på A 7

Gotlänningen 25/11 1961

Just nu har man engelskt besök på A 7 i Visby. på tisdagen (23/11 1961) tog kapten Jan Silvén på artillerikårens vägnar emot lieutenant R. D. A. Thompson från 6th Field Regiment Royal Artillery. Engelsmannen skall stanna i Visby till den 14 december. Växeltjänstgöring av befäl brukar förekomma regelbundet mellan olika länders förband. På A 7 har man dock tidigare mest haft besök av militärattachéer från olika ambassader och av andra äldre officerare. Detta är första gången som kåren har besök av en så här ung officer. Besöket kommer troligen också att ge direkt upphov till ett likadant svarsbesök från A 7 i 6th Royal Artillerys förläggning i Västtyskland. Det blir kapten Bo Anshelm, som får resa dit fram på nyåret.

Karl XII:s dödsdag firad

Gotlänningen 1/12 1961

Karl XII:s dödsdag högtidlighölls av Visby garnison vid en högtidlig vesper i domkyrkan på torsdagskvällen. (30/11 1961) 1.200 man från förbanden deltog, 850 från I 18 och P1G och 350 man från A 7 och Lv2G. Förbanden marscherade till domkyrkan företrädda av sina fanor och standar och armémusikkåren gick i täten för de förband som marscherade in genom Skansporten.
I domkyrkan hade ornats med stolar så att alla fick sittplatser, och förutom förbanden företrädda av sina befäl hade även militärbefälhavaren med maka infunnit sig samt personal från militärbefälsstaben.

Vespern inleddes med att musikkåren spelade Marcia Carolus Rex, varpå följde psalmsång, 324: 1−4. Härefter höll prosten Erik Beijer ett minnestal som följdes av ps. 380: 1−3, altartjänst och ps. 600: 6−7. Till sist spelade armémusikkåren Trumpet Voluntary åtföljt av postludium från orgeln.

Framför altaret stod fanvakten uppställd och utgjorde en högtidlig inramning till minneshögtiden kring Carolus Rex. För de flesta soldaterna var det första besöket i domkyrkan, så även för många gotlänningar, och trots att 1.200 man fyllde kyrkan fick inte psalmsången den tyngd och kraft som man kunde önskat. Blyghet?

I domkyrkan för första gången

Efter vespern i Domkyrkan passade Gotl:s medarbetare på att fråga några av de deltagande värnpliktiga, som dagen till ära fått extra kvällspermission till kl. 24, om deras intryck av högtiden.

Några värnpliktiga stockholmare drog litet på språket, men på en direkt fråga om de hade några invändningar att göra mot att bli kommenderade till gudstjänsten så sa de sig inte ha det. Ingen av dem hade varit i domkyrkan förut och tyckte att den var vacker.

Två värnpliktiga gotlänningar medgav att de aldrig varit i domkyrkan tidigare. De ville inte heller riktigt ut med språket om sina intryck, men så småningom kröp det fram att de var övervägande positivt inställda till kyrkobesöket och att det var roligt att ha få se domkyrkan. De betraktade inte kyrkobesöket som ett tvång eller inskränkning i sin åsiktsfrihet.

Intervjuarens kommentar till detta är att de av länets skollärare, som underlåter att visa sina skolklasser domkyrkan i samband med skolresorna påtar sig ett ganska stort ansvar.

I 18-soldater till Köpenhamn

Gotlänningen 4/12 1961

De sex bästa soldaterna vid I 18 har setts ut och som belöning väntar en resa till Köpenhamn den 8-10 december. Ynglingarna är alla från olika kompanier och endast en av dem är gotlänning. På bilden syns den duktiga sextetten, stående fr. v. Roland Kjellman, Sköldinge, Ulf Andersson, Överum, Rolf Karlsson, Stigtomta, Ingemar Eriksson, Björsäter, Rolf Malmros, Visby samt Udo König, Stockholm. Framför grabbarna syns deras reseledare, löjtnant Karl-Erik Bergström.

50 dagsböter för dödsskottet på I 18-banan

Gotlänningen 7/12 1961

Den visbybo som på I 18:s skjutbana av våda lossade dödsskottet mot en markör fick under onsdagen (6/12 1961) sin dom av Visby rådhusrätt. Svar. dömdes för vållande till annans död utge 50 dagsböter à 14 kr. Svar. skall vidare till den avlidnes anhöriga utge 900 kr. i begravningskostnader.

Hem från Kongo

Gotlänningen 14/12 1961

Hem från Kongo har i dagarna A 7-furiren Erik Linde kommit efter 7 månaders FN-tjänst. Redan den 23 november kom han till Sverige men har vistats i Strängnäs i två veckor. F. n. finns det 7-8 gotlänningar som deltar i den pågående FN-aktionen i Katanga.

Militär krock

Gotlänningen 14/12 1961

På P 18:s kasernområde krockade två militära fordon vid 15-tiden på onsdagen. (13/2 1961) Plåt- men inga personskador uppstod.

Dagsböter för ”olycka med tur” i visbykorsning

Gotlänningen 14/12 1961

Den 8 september inträffade i Visby en trafikolycka, som kunde ha slutat långt olyckligare än vada den gjorde. En värnpliktig bilist från A 7, som var mycket ovan vid den lastbil han körde, tappade i korsningen Solbergagatan−Östra Hansegatan kontrollen över bilen, och körde rakt över en flicka. Hon hamnade dock mitt emellan hjulen och slapp undan utan allvarligare skador. Rådhusrätten dömde i går den värnpliktige bilföraren till 10 dagsböter à 3 kr.

Den värnpliktige körde en 3-tons lastbil med s. k. Norrlandsväxel. Det var första gången han använde en sådan växel och i ovannämnda korsning hände olyckan, rätta växeln ville inte gå i och medan föraren var sysselsatt med växelspaken tappade han kontrollen över bilen, som körde över flickan och sedan fortsatte tvärs igenom A 7:s stängsel.

Föraren var åtalad för trafikvårdslöshet och han erkände också att han varit ouppmärksam på vägen emedan han höll på med växeln. Rådhusrätten tog dock ovanan vid växeln som en förmildrande omständighet och domen blev endast 10 dgb.

Furir slapp ersätta förlorad A 7-materiel

Gotlänningen 14/12 1961

En furir vid A 7 överklagade i går inför rådhusrätten ett av chefen för A 7 utfärdat beslut om att han skulle ersätta förlorad fältarbetsmateriel med 212 kr. Furiren hade varit ansvarig för materielen men hade inte haft en chans att förhindra att en del av redskapen kom bort. Rådhusrätten biföll furirens yrkande om att få slippa betala något som helst i ersättning.

Materielen hade försvunnit vid fältarbeten på norra Gotland, där furiren var materielredogörare för redskap som 120 man skulle använda. Materielen lämnades ut på morgonen och återlämnades på kvällen, då furiren räknade över redskapen och kontrollerade hur mycket som var borta. Manskapet skulle dock, enligt order från högre ort inte lämna något kvitto på de redskap de mottog på morgonen och om något var borta på kvällen kunde furiren inget annat göra än att ge order om att söka reda på redskapen. Men efterforskningar hjälpte inte och då de tre veckor långa fältarbetstiden var gången sakandes materiel för 212 kr., vilket furiren anmodades ersätta i egenskap av materielredogörare.

Furiren ville dock inte gå med på att betala och med biträde av advokat Dufvenmark yrkade han i går inför rådhusrätten att slippa ersättningen. Kronan, som representerades av stadsfiskalen, medgav furirens yrkande då det kom fram att furiren inte haft möjlighet att förhindra att redskapen kom bort. Furiren hade ju inte haft någon chans att ha uppsikt över redskapen vid arbetena, han hade nämligen också andra uppgifter att sköta såsom att sköta transporter från bl. a. Visby.

Rådhusrätten tyckte att furiren hade rätt och ogillade kronans yrkanden och lät alltså furiren slippa betala ut de  212 kronorna.

Pansartrupperna

Gotlänningen 20/12 1961

Fänrik Lindström, pansartrupperna, har placerats vid pansarlivgardets kompani på Gotland.

Två gotlänningar hem från Kongo

Gotlänningen 20/12 1961

Drygt 150 man ur den avlösta tolfte FN-bataljonen väntas till Arlanda i tre olika omgångar under onsdagen, (20/12 1961) meddelar försvarsstaben. Det första planet med 21 man ombord räknas landa kl. 07,30, det andra med 59 man kl 09,10 och det tredje med 73 man kl. 12,30.

Bland de hemvändande är, enligt meddelande från Kongo, två gotlänningar: major Gösta Lindwall och vicekorpral Sven F. Larsson, Källunge.

(Landet felskrivet i tidningen)

A 7-vpl fick ett gott betyg av chefen vid utryckning

Gotlänningen 20/12 1961

De vpl vid A 7 fick ett gott betyg av chefen vid utryckningen i går. Överste Tore Deutgen konstaterade visserligen att Visbyförbanden har sina speciella problem med ungdomsbrottsligheten och att en del råkar i klammeri med rättvisan under värnpliktstiden, men han fann samtidigt att erfarenheten visat att de flesta ungdomar med ett brokigt förflutet kommer igen som redliga män under beredskapstiden.

Avtackningen skedde i artillerihallen under medverkan av militärmusikkåren, som efter korum länge fick blåsa fanfar med jämna mellanrum. Då delades nämligen den stora prissamlingen ut från de gångna tävlingarna. Ett 10-tal värnpliktiga fick också, av översten motta en minnesbok för att de av kamraterna inom troppen valts till ”bästa kamrat”, enligt gammal tradition.

Till sist visades en filmupptagning från stridsövningen på Hällarna i somras i samband med kungabesöket, och en och annan artillerist kunde se sig själv som ”filmstjärna”.

Gotlänningen ledde erövringen av Tshombes gendarmläger

Gotlänningen 22/12 1961

Det torde inte vara känt för de flesta gotlänningar att v. bataljonschef i de hårda striderna i och kring Elisabethville var gotlänningen Gösta Lindwall, f. ö. äldre bror till ”Affen” Lindwall i Slite. Gösta Lindwall, tidigare vid I 18, har sin fredstjänstgöring i Kiruna som kapten men tjänstgjorde i Kongo som major.

Gösta Lindwall tillhörde den bataljon som skulle avlösas och hade redan hunnit lämna Elisabethville när striderna började hårdna till där. Han och några kamrater bad att få återvända och deras platser i flygmaskinerna stod tomma när den första kontingenten anlände hem.

Vid ankomsten till Bromma på onsdagen (20/12 1961) berättade han och hans kamrater om erövringen av Camp Massart, Tshombe-gendarmernas huvudförläggning.

Man visste att de svenska fångarna befunnit sig där och framryckningen och eldgivningen skedde med hänsyn till detta.

Framryckningen skedde under ett våldsamt regnväder och en bäck som skulle forceras och som bevakades av ett kongolesiskt kulsprutenäste, steg på kort tid över metern. Endast en del av de framryckande hann över, innan vattenmassorna blev för strida och de som ej hann över måste göra en svårartad framryckning längs med bäcken.

I intervjun framhåller Gösta Lindwall att eldledaren för bataljonens granatkastare, förvaltare Stig Allervik, I 14, hade varit en oerhörd tillgång genom den skicklighet med vilken han ledde granatkastareldgivningen. Härigenom underlättades bataljonens rörelse i hög grad och likaså hann aldrig katangesernas granatkastare skjuta in sig innan Allervik med den välriktade elden jagade bort dem.

En granatkastare använder i regel ett visst inskjutningssystem för att nå det exakta målet för eldgivningen och genom att slå ner denna eldgivning innan den hann bli exakt kan en, som i detta fall, mycket skicklig eldledare på försvarssidan, neutralisera den fientliga elden. Den fientliga kulspruteleden kan även nedkämpas med granatkastare fastän inte i samma utsträckning om den avgives från fasta ställningar.

Stora kanindrevet på I 18

Gotlänningen 27/12 1961

I går var det meningen att kaninstammen på I 18:s område skulle decimeras ordentligt. All fast anställd personal med släktingar och vänner var inbjudna till jakt och ett 15-tal man med överste von Horn i spetsen startade vid 9-tiden. Jakten skulle gå med skallgångsdrev och illrar och när man var klara hade c:a 30 kaniner fått bita i gräset. Hundar hade man inte med och det var kanske synd, kaniner som trycker i buskage och långt (högt?) gräs går inte undan för rop och hojtande. Med ett par goda kaninhundar hade utbytet säkert blivit bättre.

Gårdagens jakt skulle vara en fortsättning på höstens intensiva kaninjakt inom övningsområdet. Under hösten och vintern har 210 kaniner fällts.

På bilden ses en grupp jägare under en paus i jakten. Närmast kameran ses kapten Anders Dahlin och längst till höger står överste von Horn.

Förordnanden

Gotlänningen 27/12 1961

Pansartrupperna. Som löjtnanter i pansartruppernas reserv har från 1 januari 1962 förordnats fänrikarna i reserven J. A. Persson, K. E. Östenberg, L. V. J. Holmberg, C. B. Svensson, G. Persson och K. R. G. Wallquist.

Luftvärnet. Som löjtnanter i luftvärnets reserv har från 1 januari 1962 förordnats fänrikarna i reserven A. G. M. Koch, H. O. Bördin, A. L. Möller, L. E. F. Johansson, S. G. Forsaeus, R. L. Winroth, J. O. G. Malmqvist, S. H. Sandberg, K. E. Åslund, K. S. Mannheimer, B. E. Olsson, K. G. Andersson och R. A. B. Gunneflo.

Gotlands infanteriregemente. Som löjtnanter i Gotlands infanteriregementes reserv har från 1 januari 1962 förordnats fänrikarna i reserven B. R. Söderström, G. L. Sandell, K. A. Johansson, H. B. D. Bremström och R. Hörnfeldt.

Lv-kapten från Visby till U.S.A. för studier

Gotlänningen 28/12 1961

Kapten Stellan Friedsam vid Lv 2 G i Visby kommer fram på vårkanten att få göra en studieresa till U.S.A. för att studera en målsökande robot som används av det amerikanska försvaret.

Kapten Friedsam reser tillsammans med fem andra kolleger vid det svenska luftvärnet och målet för resan är El Paso nära den mexikanska gränsen.

Roboten ifråga är en projektil som under hösten 1962 kommer att återfinnas på svenska förband. Det är för att lära sig roboten och dess system och funktion överhuvud som kapten Friedsam får delta i utbildningen på ort och ställe i U.S.A. deras erfarenheter kommer sedan att ligga till grund för den vidare personalutbildningen på roboten här hemma. En rent teknisk utbildning på vapnet skall också ske och de som är uttagna till detta förläggs vid Ordnance Guided Missile School i Alabama – det är ingenjörer m. fl.