Tidningsklipp 1960

KA 3-officer dödad vid helikopterolycka - Ingen såg haveriet - Tre offer

Gotlands Allehanda 6/2 1960. Gotlands Folkblad 6/2 1960. Gotlänningen 6/2 1960

29-årige löjtnant Jan Walter Stommel, från KA 3 omkom tillsammans med två andra personer när en av marinens helikoptrar av typ Vertol 44 i samband med nödlandningsövningar på fredagseftermiddagen (5/2 1960) totalhavererade vid Skå flygfält utanför Stockholm.

De båda andra omkomna är löjtnant Gösta Ström, född 1927 och hemmahörande i Stockholm, samt helikopterförare Ove Henning Nilsson, född 1932 och hemmahörande i Västerhaninge. Stommel och Ström ljöt en ögonblicklig död. Nilsson var strax efter olyckan vid medvetande och fördes mycket snabbt med en annan helikopter till Bromma flygplats och därifrån vidare i ambulans till Karolinska sjukhuset. Hans liv stod dock inte att rädda. Dödsorsaken är troligen inre skador.

Något ögonvittne till olyckan, som inträffade vid 10.30-tiden, hade ännu på eftermiddagen inte påträffats. En haverikommission, bestående av hovrättsrådet Sidenblad, advokat Rosander, marindirektör Asplund samt kapten Hallin, har tillsatts och utredning pågår.

En teori är att helikoptern under nödlandningsövningen, vilken av expertisen betecknas som svår och skedde med frånslagna motorer, i ganska hög fart råkat stöta mot marken och sedan ”studsat upp” i luften igen, gått runt och åter fallit till marken där den hamnade delvis på rygg.

Första dödsolyckan.

Vid övningar av det aktuella slaget tjänstgör Vertol-helikopterns två rotorer som fallskärmar och det kan tänkas att den förliga rotorn inte fungerat ordentligt. För denna teori talar att helikopterns framparti tycks ha tagit mark först. Främst i maskinen satt Ström och Stommel medan Nilsson, som inte hade med manövreringen att göra, uppehöll sig längre akteröver. Både Ström och Stommel var mycket rutinerade helikopterförare. Haveriet är den första helikopterolycka med dödlig utgång som drabbat svenska marinen.

Fänrik vid KA 3 1955.

Löjtnant Stommel var född i Valdemarsvik 26 sept. 1931, tog studenten 1953, gick ut som 1:a vid officerskursen och blev fänrik vid KA 3 1955 samt löjtnant 1957. Mellan dessa båda år var han i tjänstgöring på KA 3 men sedan påbörjade han sin utbildning till helikopterförare och befann sig sedan 1958 vid 1:a helikopterdivisionen. Sedan dess har han utfört många uppdrag med anknytning till Fårösund och Gotland och han har alltid varit den som följt säkerhets till punkt och pricka och som skaffat sig en ingående kännedom om helikopterflygning. Han efterlämnar som närmast sörjande makan Barbro, född Robertsson, och två barn samt moder. Familjen är bosatt i Västerhaninge.

I 18 blir först i hela Sverige med ny madrass åt soldater

Gotlands Allehanda 11/2 1960

Den tiden är nu snart förbi när inryckande värnpliktiga möts av inte bara jättesäcken från intendenturförrådet, utan också av ett tomt madrassvar och en vägvisare till halmstacken.
Ja, halmmadrassen är på avskrivning på svenska logementet. Snart har det svurits färdigt av sådana som inte förmåtts hålla sig kvar på det oregelbundna korviga underlaget, utan dumpit i golvet i försöken att insomna efter dagens krigsövningar.
En laddning på 500 fibermadrasser har anlänt till I 18, som är det första förbandet i landet med vanliga madrasser. 250 av dem som rycker in den här veckan har tilldelats det nya sömnunderlaget, medan resten sparas till dem som rycker in till underofficersutbildning i början av juni och till kasernkompanisterna. De båda kategorierna ligger inne längst och anses därför få åtnjuta förmånen av vanliga madrasser.

Made in Långholmen

Madrasserna tillverkas av fångar på Långholmen och kostar 47 kr att framställa. Madrasserna fördelas jämt mellan förbanden i landet och eftersom man rycker in tidigare på I 18 än på andra förband får alltså gotlandsinfanteristerna vara med om en Sverigepremiär.
När alla värnpliktiga av årets kull kommit på plats finns det dryga tusentalet unga ”krigarlärlingar” på I 18 (det är mer än under föregående år). Mer än hälften av dem får således nöja sig med de gamla halmmadrasserna.
Det ser f. ö. inte heller ut att bli någon ny madrasstillverkning under hela detta år, vilket härmed meddelas ”halm-krigarna” för kännedom.  Kungen är inte så givmild med anslagen till sådana saker. Vapen och utrustning måste gå i första hand, tycker han.

Under militära hedersbetygelser

Gotlands Folkblad 15/2 1960

Under militära hedersbetygelser har stoftet efter den vid helikopterolyckan vid Skå-Edeby omkomne löjtnanten Jan Stommel, bördig från Valdemarsvik, jordfästs. Sorgehögtiden ägde rum i kapellet vid Norrköpings krematorium, som var helt fyllt av den bortgångnes anhöriga, tjänstekamrater och övriga vänner. Sex unga officerare bildade hedersvakt vid kistan som var svept i den blågula flaggan och omgavs av en rik blomstergärd. Officiant var kyrkoherde Sven Yngwe, Valdemarsvik. Under samling kring den sänkta kistan talade bl a överstelöjtnant B. Westin för kustartilleriet och kommendörkapten Per Flodérus för kamraterna vid helikopterdivisionen.

Kvar i tjänst efter pensionsåldern

Gotlänningen 26/3 1960

Regeringen har medgett att förrådsmannen vid Gotlands tygstation H. G. Tidblom får efter pensionsåldern stå kvar i tjänst t. v. längst till i april nästa år.

Visby blir ubåtsbas

Gotlänningen 30/3 1960

Visby kommer under en veckas tid bli ”ubåtsbas”. Det är ubåten Uttern som skall bedriva övningar i gotländska farvatten. Issituationen i andra hamnar på fastlandssidan är mycket hindersam och det är den omständigheten som gör att Visby blir operationsbas för ”Uttern”.

Nytt från bilkåristerna

Gotlänningen 31/3 1960

En kurs i motorlära och materialvård som varit igång inom Gotlands kvinnliga bilkår har nu avslutats. Kursen har pågått på A 7 med kapten K. E. Hilding som ledare.

Följande bilkårister blev godkända: Ingegärd Ardgren, Sylvia Bendelin, Ingrid Bergstedt,  Atrid Bernström, Vera Klint, Dagmar Larsson, Inga-Liz Neogard, Inga-Lill Pettersson, Britta Rabne, Birgitta Rosvall, Inga Sillén, Aina Waldener, Kirsti Vallin, Birgitta Westberg.

För närvarande pågår på I 18 en fortbildningskurs för utbildning på terrängfordon, där 12 bilkårister deltar.

Årets Riksbilkårsfälttävlan kommer att äga rum den 5–6 juni.

Unga flickor kan nu få lära sig köra traktor i kårens regi. Några flickor har redan gått med i kåren och har även hunnit med en 25 timmars sjukvårdskurs i Röda korsets regi.

KA-officer som lät repgubbe gå sysslolös hel månad till svars inför Svea Hovrätt

Gotlands Folkblad 1/4 1960

De båda officerare på KA 3 som åtalas för tjänstefel med anledning av att en repinkallad värnpliktig tillåtits att gå en hel månad utan att göra något frikändes i dag av rådhusrätten i Visby.

De båda officerarna var åtalade för tjänstefel. Beträffande den ene, en lägre officer, var rådhusrätten enig. Beträffande den andre, en högre officer,  var det nämndemännen som avkunnade det frikännande domslutet.

Rättens ordförande, rådman Magnus Sjöberg, hade beträffande den högre officeren anmält avvikande mening.

Rådmannen anser att officeren borde fällas till ansvar för tjänstefel och dömas till 10 dagars disciplinbot.

Han anser visserligen att vissa förmildrande omständigheter föreligger, men att dessa omständigheter inte helt kan frikänna officeren.

-Rådhusrättens dom mot högre officeren kommer att överklagas, säger åklagaren, stadsfiskal Eric Östberg. Huruvida jag även kommer att överklaga mot den andra har jag ännu inte tagit ställning till, säger hr Östberg.

Den värnpliktige har tidigare dömts av rådhusrätten till 50 dagsböter för svikande av försvarsplikt. Domen överklagades till hovrätten och hovrätten fann för gott att ändra domen till fängelse.

Den ”repgubbe” det gällde tillhörde kasernkompaniet och var avsedd att tjänstgöra i intendenturen. Han skulle arbeta på ett visst förråd. Han ansågs emellertid opålitlig och ströks från listan.

Först när det var dags för utryckning och betygssättning av de inkallade hade mannen blivit inkallad. Ingen officer kunde nämligen vitsorda att han haft mannen i sin tjänst.

När mannen tillfrågades om vad han gjort svarade han sanningsenligt att han just inte gjort någonting alls.

Han hade legat på logementet och fördrivit tiden med att läsa och städa en smula. Mat hade han intagit på bestämda tider och lönen hade han givetvis inte försummat.

Av förhandlingarna framgick att den högre officeren vid ett tillfälle undrat var repgubben uppehöll sig. Detta borde ha lett till att man undersökt historien och fått mannen arbetsplacerad.

Kvar i häkte

Gotlänningen 2/4 1960

En värnpliktig vid KA 3 som f. n. sitter i förvarsarrest sedan han gjort sig skyldig till rymning vid ett par tillfällen och nu även misstänks för andra brott skall enl. rådhusrättens beslut på fredagen (1/4 1960) kvarstanna i arresten och betraktas som häktad. Åtal mot honom skall vara väckt senast den 6 april.

Artillerikåren

Gotlänningen 2/4 1960

Till överfurir vid A 7 har befordrats furir S. Å. A. Pettersson fr. o. m. 1 maj.

- Som e. o. furir har antagits instruktörsaspirant Alfström.

Nya KA-organisationen

Gotlands Folkblad 2/4 1960

Regeringen fastställde i fredagskonseljen ändrad organisation av stabs- och förvaltningstjänsten i fred för Gotlands kustartilleriförsvar och Gotlands kustartillerikår Den nya organisationen träder i kraft 1 juli i år och skall vara genomförd före 1 juli nästa år. Den bygger på det förslag som marinchefen tillsammans med organisationsnämnden gjort upp och innebär i huvudsak att kustartilleriförsvaret och kustartillerikåren får gemensam såväl stab som förvaltnings- och förrådsorganisation. Rationaliseringen beräknas fullt genomförd komma att medföra en besparing av omkring 300.000 kr. per år.

Tygstaten

Gotlands Folkblad 2/4 1960

Regeringen har bifallit framställning från verkstadschefen i Ae Bror Fritz vid Bodens tygstations tygverkstad, tidigare i Visby, om entledigande från verkstadschefstjänsten från 1 september och om återinträde i stället på sin ordinarie tjänst som byrådirektör i Ao 24 vis armétygförvaltningen.

KA 3-are häktad

Gotlands Folkblad 2/4 1960

En värnpliktig vid KA 3 som f. n. sitter i förvarsarrest sedan han gjort sig skyldig till rymning vid ett par tillfällen och nu även misstänks för andra brott skall enligt rådhusrättens beslut i går kvarstanna i arresten och betraktas som häktad. Åtal mot honom skall vara väckt senast den 6 april.

I 18

Gotlands Folkblad 2/4 1960

Försvarets civilförvaltning har ingenting att erinra mot att förrådsförman Herbert Hermansson vid Gotlands infanteriregemente beviljas rätt till förtidspension från 1 juli i år. Förutsättningen är att en övertalig e. o. förrådsförmanstjänst vid regementet dras in i samband med hans avgång.

I 18

Gotlands Folkblad 2/4 1960

Major Hammarberg, Gotlands infanteriregemente (Gävle försvarsområde), skall 1 augusti-30 september tjänstgöra vid flygvapnet.

Lokal militär kampanj mot farliga leksaker

Gotlands Folkblad 5/4 1960

Arméförvaltningen inleder i dagarna en kampanj för att upplysa allmänheten om de faror som är förknippade med upphittad ammunition, artilleriprojektiler etc. I går visades i TV en film om dessa farliga tingestar, men kampanjen siktar också till en mera lokal upplysning och här på Gotland är det A 7som blivit tjänsteförrättande organ för detta.

- Risken att träffa på blindgångare – projektil – ja ammunitionsdelar över huvud taget är särskilt stor på Gotland, framhåller kapten Carl Hansen på A 7. De olika förbanden bedriver sina skjutövningar inte bara på Tofta skjutfält och man kan dela upp de farliga områdena i följande kategorier.

Områdena i anslutning till resp. förband I 18, A 7 och KA 3 samt givetvis det gemensamma Tofta skjutfält.

Östergarnslandet.

Storsudret, d. v. s. området kring Vamlingbo, Sundre, Hamra.

Fårö.

Vad de tre sistnämnda punkterna beträffar vet man att det ännu finns gott om blindgångare kvar där efter de skjutningar som ägde rum under beredskapsåren.

Den sista, och kanske viktigaste punkten gäller sådana föremål som kommer flytande i land längs kusterna. Det är ett kapitel för sig, oftast är det ett föremål av utländsk härkomst som man inte alls känner till. Påträffar men ett sådant bör extra försiktighet iakttas.

På denna bild visar förvaltare Erik Lundgren, A 7, några av de ammunitionsdelar som risken är störst att man springer på i markerna eller annorstädes. De föremål han har i händerna är viktiga i sammanhanget. ”Pinnen” är ett knallskott, ytterst vanligt ur fyndsynpunkt – håller man dt i handen när det exploderar har man inga fingrar kvar efteråt! Dunken är ett exempel på ilandfluten stridsmateriel. Den här gången var det bara fråga om en gasmaskbehållare, men det kunde lika gärna ha varit en burkladdning av utländskt fabrikat.

De uppradade föremålen är: 1) 8 cm sprängvinggranat, 2) 7,5 cm granatkartesch, 3) ägghandgranat, 4) skafthandgranater, 5) artillerirör, hörande till artilleriprojektiler, 6) sprängpatroner, 7) handvapenammunition, 8) tändare av olika slag (bränntändare, rivtändare etc. – ligger oftast i små askar), 10) artilleriprojektil (spränggranat) och 11) burkladdning.

Risken för olyckor när man hittat såna föremål blir desto större som man ofta tar fel på deras rätta innebörd – oftast har de legat länge, rostat etc. och ser inte så farliga ut som i realiteten är – livsfarliga!

Om ni hittar ammunition anmäl genasttill militär  eller polis!

Alltemellanåt inträffar olyckshändelser på grund av att allmänheten kommit i beröring med ammunitionseffekter, som av en eller annan anledning ligger kvar på de militära övningsfälten. Då anledningen till olyckorna i regel är bristande kännedom om hur farliga dessa ammunitionseffekter är, är det naturligt att det ofta är barn och minderåriga som blir utsatta för dem.

I syfte att försöka nedbringa antalet olyckor av detta slag kommer armétygförvaltningen att nu i början av april starta en brett upplagd kampanj, som vänder sig till allmänheten men framför allt till barnfamiljerna. Ett stort antal affischer har iordningställts, som kommer att distribueras till skolor och utbildningsanstalter. Man kommer också att anslå affischerna på offentliga platser såsom järnvägs-, telegraf- och telefonstationer och på postanstalter samt framförallt i närheten av de militära övningsfälten. Sveriges TV har välvilligt ställt sig till förfogande, för denna behjärtansvärda aktion och har spelat in ett program kallat ”Farlig leksak”, som f. ö. visades i TV i går. Det är naturligtvis angeläget att föräldrar till minderåriga barn bidrar till upplysningskampanjen genom att rikta sina barns uppmärksamhet på de faror som är förenade med att barnen leker med – eller överhuvudtaget vidrör ammunitionseffekter, som de hittar.

En av svårigheterna i detta sammanhang är att modern ammunition inte alltid ser ut som ammunition i traditionell mening. Det är också en naturlig följd av den militärtekniska utvecklingen att även små ammunitionstyper har stor verkan. I orätta händer kan dessa alltså åstadkomma fruktansvärda skador. Det bildmaterial som distribueras avser just att sprida kännedom om hur våra dagars ammunition ser ut.

Vad görs då från de militära myndigheternas sida för att förhindra att ammunitionseffekter kan komma i obehörigas händer.

För försvarets personal gäller särskilda säkerhetsinstruktioner. Dessa omfattar bl. a. skyldigheter för den personal som handhar ammunition samt bestämmelser för hur skjutningar o. d. skall anordnas för att skadegörelse på personal och egendom i görligaste mån skall kunna undvikas. Envar som deltar i en skjutning är skyldig att återlämna all den ammunition, som inte förbrukats under övningen. Övningsledare är också skyldig se till att så sker. Kampanjen riktar sig därför också till militär personal och vill klarlägga följderna av att ammunitionseffekter glöms kvar på övningsplatserna.

Vid skjutningar kan det inte undvikas att det ibland blir s. k. blindgångare, d. v. s. granater som inte briserat. Dessa är särskilt farliga eftersom de transportsäkringar och armeringsinrättningar m. m. , som skyddar personalen under granatens transport och laddning, utlösts. Anledningen till blindgångare kan vara att en granat slagit ner i en myr varigenom tändröret inte utlösts på grund av för litet motstånd. Är anslagsvinkeln liten kan granaten gå i en båge och komma upp till markytan igen, där den blir liggande. Den minsta stöt kan få en sådan projektil att detonera.

För blindgångare gäller särskilt rigorösa bestämmelser. Övningsledaren är skyldig att uppsöka och röja blindgångare enligt bestämmelserna i Ammunitionsröjningsinstruktionen. Om blindgångaren inte hittas skall rapport insändas till regementschef och militärbefälhavaren. Området måste då avlysas genom varningsanslag. Tills det blir möjligt att genom en noggrannare undersökning finna blindgångaren och spränga den på platsen. Särskilda kurser i projektilröjning anordnas för personal som har hand om denna verksamhet. Tyvärr är det emellertid inte alltid möjligt att observera om en granat blivit blindgångare. Man måste därför räkna med att sådana kan finnas på våra skjutfält utan att saken blivit uppmärksammad. Även delar av en briserad granat kan emellertid under vissa omständigheter vara farlig att vidröra. Varningen måste därför gälla alla ammunitionseffekter som påträffas.

I det föregående har mest talats om granater. Begreppet ammunition omfattar emellertid en mängd olika medel som används i striden för att försvåra fiendens eller underlätta egen verksamhet. Medel för rökbeläggning härpå. Röken är i regel helt ofarlig men i mycket koncentrerad form, exempelvis om den får utveckla sig i ett slutet rum kan den ge upphov till skador eller avsevärda obehag. Rökammunition kan lätt förorsaka självantändning.

Det bästa sättet att förhindra olyckor av ovan angiven art är att dels låta bli att vidröra ammunitionseffekter m. m.  och dels snarast anmäla sådana fynd till militär organisation eller till ortspolisen.

Gå aldrig nära en sån här

DET ÄR LIVSFARLIGT!

Den ser inte mycket ut för världen där den ligger rostig och färglös. Ändå är den livsfarlig – väder och vind har inte inverkat på granatens sprängförmåga. Träffar man på en sån här pjäs, rör den inte, gå inte ens i närheten av den. Gå i stället till närmaste telefon och ring upp militären eller polisen!

I 18

Gotlands Folkblad 5/4 1960

Löjtnant Westberg, Gotlands infanteriregemente, skall tjänstgöra vid infanteriskjutskolans övningstrupp till Norra Smålands regemente förlagda kompani under tiden 24 oktober i år – 26 augusti nästa år.

Värnpliktigas underofficerares Förening på Gotland

Gotlands Folkblad 6/4 1960

Värnpliktigas underofficerares Förening på Gotland har haft årsmöte på restaurang Gutekällaren i Visby. Styrelsen fick följande sammansättning: Ordf: fanjunkare Hugo Endre, vice ordf: fanjunkare Anders Boström, sekreterare: sergeant Allan Persson, kassör: fanjunkare Åke Jolby, samt ledamot sergeant Gerald Hultemar. Till tävlingskommitté valdes Bertil Stenberg, Anders Boström, Åke Jolby och Allan Persson. Under året skall anordnas dels föreningsmästerskap i fälttävlan i samband med familjeträff i maj och dels tvådagarsfälttävlan i september vid FBU-lägret på Fårö med inbjudan av Värnpliktiga Officerares Förening.

I 18

Gotlands Folkblad 7/4 1960

Kapten Birking. Gotlands infanteriregemente, blir elev vid krigshögskolans stabstjänstkurs 18 oktober i år – oktober 1962.

Det mystiska föremål

Gotlands Folkblad 7/4 1960

Det mystiska föremål som hittades på Hamrakusten har nu sprängts av militära myndigheter. Behållaren torde ha varit en gasbehållare av något slag och det var av den anledningen också bra att fyndet blev snabbt anmält och oskadliggjort. Behållaren var försedd med ett handtag i ena ändan och en förskruvning i den andra.  Förmodligen har tuben legat ganska länge på stranden och kommit fram nu när isen töat upp. Det finns anledning att se upp för sådana saker när isen försvinner.

Två som var med i Odense och Oslo berättar om den nionde april 1940

Gotlänningen 8/4 1960

Norge i krig, Danmark tyskt. Detta är Gotlänningens största rubrik för tisdagen den 9 april 1940. Ockupationen av våra grannländer var ett faktum. Danmark hade kapitulerat och regeringen där utsände en kungörelse om att allt motstånd var gagnlöst, och befolkningem uppmanades att förhålla sig lugn samt inställa alla fientliga handlingar. Denna uppmanaing åtlyddes praktiskt taget hundraprocentigt, och endast enstaka militära förband satte sig till motvärn. Sålunda telegraferades från Hälsingborg, att ett danskt kompani, fullt fältutrustat, hade lyckats taga sig över från Helsingör med den sista färjan till Sverige. Danskarna internerades i kavalleriregementets kaserner där. Likaså skulle en dansk bataljon i Köpenhamn ha vägrat ge sig.

I Norge mötte tyskarna större motstånd. Rubriken säger: Tyskarna ha ockuperat Bergen, Trondheim och Narvik. Tyskt ultimatum till Norge avslogs – omedelbart anfall följde. –Livliga strider och bombardemang – Oslo utrymdes, tyska flygplan över staden. Regeringen har lämnat Oslo.− Stortingsmöte i Oslo i dramatisk stämnig.

Detta om tidningarna. – Men hur var det i Danmark respektive Norge denna tisdag den 9 april? Vi har frågat två personer som var med. Danske läkaren vid lasarettet här, doktorAllan Christiansen, berättar:
− Jag var 18 år då och studerade vid gymnasiet i Odense. En viss föraning om vad som skulle komma fick man kanske, då man hörde i radio att en större tysl båt minsprängts i Nordsjön på måndagen och att lasten hade bestått av soldater och hästar. Läget var givetvis spänt, men själva ockupationen kom nog för de allra flesta som en fullkomlig överraskning.
− Morgonen nde 9 april?
− Första tecknet på att något ovanligt på färde bestod i att Odense överflögs av tyskt flyg. De första planen såg jag vis sextiden  på morgonen.  Det var bombplan av typ Heinkel 111 som flög på låg höjd över staden och kastade ned de senare så bekanta, mörkgröna flygbladen med uppmaning till befolknigen att inte sätta sig till motvärn. Först några dagar senare uppträdde marktrupp i staden.
− Några särskilda minnen från den här tiden?
− Ja, många, men tyvärr ingenting som jag så här i en hast kan komma på. Det var en intressant och betydelsefull tid, och jag skulle gärna vilja prata en kväll om det här, men nu har jag absolut inte tid för mitt arbete.
− Jag kanske får återkomma senare?
− Gärna, men först måste arbetsstyrkan bland läkarna här på lasarettet bli fulltalig, ty arbetar jag ända till 22-23-tiden varje kväll.
Vi hoppas alltså att vid ett senare tillfälle få höra doktor Christiansen berätta lite mer utförligt om sina upplevelser i det av tyskarna ockuperade Danmark.

En strålande vårdag i Oslo

Kapten Marlo Hjernquist vid A 7 berättar om hur det var i Oslo den 9 april 1940.
Enligt tidningarna skulle upprepade flyglarm ha givits mellan 1/2 1 och 1/2 på natten. Dessutom skulle kustbatterierna ha avvisat 3 eller 4 främmande krigsfartyg på Oslofjorden. − Hur förhöll det sig med detta?
− Flyglarmet på natten hörde vi ingenting av, inte heller någon skottlossning från kustbatterierna. Jag var nitton år då och studentskrivningarna pågick. Tisdagen den 9 skulle vi skriva fysik. Jag vaknade i vanlig tid och familjen samlades till frukostbordet. Då gav signalen flyglarn, men eftersom det inte syntes några plan så tog vi det som ett övningslarm, även om vi började bli lite fundersamma när larmet varade betydligt längre än vanligt. – Så kom nyheterna i radio: Norge befinner sig i krig med Tyskland. Måhända chocken liksom bedövade uppfattningsförmågan, faktum är att ingen i familjen på något sätt greps av panik utan vi åt vår frukost och jag gick till skolan. Studentskrivningen i fysik påbörjades, , men måste efter cirka 1 1/2 timme  avbrytas på grund av flyglarm. Då signalen Faran över gavs efter en timme hade kollegiet beslutat att skrivningaran inte skulle fortsätta, utan vi samlades i våra respektive klassrum – och där kom vi för första gången i mera påtaglig kontakt med det faktum att landet befann sig i krig i ett av fönstren såg man ett litet cirkelrunt hål, och i en bänk hittade vi en tysk 8 mm kula från en kulspruta. Den måste ha avskjutits från ett flygplan, ty än hade ingen marktrupp synts till i staden.

Paniken nära

− Omkring klockan ett på dagen var jag åter hemma, och då hade tyskarna tillställt norska regeringen ett ultimatum om att inställa allt motstånd. Detta utlöste en viss panikstämning, och folk började lämna staden, men någon oordnad flykt var det aldrig fråga om. Fortfarande såg man inte till några tyska trupper, och livet gick i stort sin gilla gång – det var något overkligt över det hela, med en dov underton av oro men samtidigt mest en stillsam förvåning: kunde det faktiskt vara så här lugnt när man befann sig i krig? Ja, ingen skottlossning förekom och inget blod göts.
Först på kvällen dag uppenbarade sig tysk trupp i Oslo, men då var ockupationen redan ett faktum. Ett typiskt exempel på hur det gick till kan jag berätta. Det var hur polisstationen ockuperdes. En bil med en officer, en underofficer och två soldater, alla i tysk uniform kom körande genom stadens gator och stannade utanför polishuset. Där gick de direkt in till polischefens tjänsterum och beordrade honom att tillkalla sina underlydande. När dessa samlats fick de order att lämna ifrån sig sina vapen. Tyskarna blev litet misstänksamma när de upplystes om att poliserna i Oslo inte hade några vapen. Så småningom lyckades man emellertid övertyga dem att så var fallet – och  ockupationen av stadens polisväsende var genomförd.

Gottsugna soldater

− Dina intryck av själva ockupationen?
− Redan följande dag hade stadsbilden ändrats definitivt. Överallt på gatorna såg man marscherande – och sjungande – tyska soldater. Och så fort dessa soldater fick permission invaderade de stadens gottaffärer. Och så kunde man se dem gå på gatorna och mumsa på stora väldiga chokladkakor, på vilka de för säkerhets skull hade brett ett tjockt lager med smör. Ja, man kunde se soldater med stora påsar bitsocker ur vilka de åt.
− Hur gick det med studentskrivningaarna?
− De uppsköts på en vecka, men sedan skrev vi i vanlig ordning.
− Det gick så många rykten den där tiden. Vad säger Du om exempelvis den här historien som lär ha utspelats på Akershus fästning och enligt vilket kommendanten skulle ha ställt upp garnisonen och meddelat den att han tänkte sträcka vapen. Då skulle en ung officer ha stigit fram och skjutit ned kommendanten samt sagt till garnisonen att han tog befälet ocha tt motståndet skulle fortsätta.
− Ja, det är möjligt att en sådan episod kan ha förekommit, men i alla händelser inte på Akershus, som inte var besatt av trupp, utan i så fall på Oscarsborg, som ligger mitt ute i Oslofjorden. Det var också från denna fästning som den tunga tyska kryssaren Blücher sänktes.

Trycket ökar

Avslutningsvis: Ditt huvudintryck av ockupationen?
− Att den genomfördes lugnt och sansat, utan blodsutgjutelser och att tonen skärptes först efterhand. Så kom exempelvis så småningom upp anslag i staden, vilka alla började med orden: Skjuten blir den som… och så räknades det då upp en massa punkter, t. ex. 1… lämnar Oslo utan tillstånd, 2… icke iakttager givna föreskrifter för mörkläggning o. s. v. Och i takt med att förskrifterna skärptes så hårdnade ju också det passiva motståndet, men det är en annan historia…
 

Glöm aldrig den 9 april!

Ockupationen av våra grannländer, som dock för oss svenskar är ett memento: inte ens om en stormakt angriper ett litet land om det kan tänkas kosta för mycket, d. v. s. det angripna landets försvar är i användbart skick. Tyvärr torde så icke ha varit fallet vare sig i Norge eller Danmark, medan däremot Sverige trots allt var  någotsånär stridsberett.

Ett sådant här 20-årsminne är givetvis i och för sig ingenting att celebrera, men en viktig uppgift fyller det: att försöka frammana för den nuvarande generationen ungdom en bild av hur det var då kriget var så nära inpå Sveriges knutar som det inte varit sedan 1809. Vårt land innehar ett hedrande rekord i detta avseende, med en över 150 år lång tid av fred. Likväl som detta att vara tacksam för, så är det också något att även i fortsättningen slå vakt om. Och förutsättningen för att lyckas härmed är att göra som de gamla romarna: rusta till krig! Då bevarar vi freden.
S-man.

I 18

Gotlands Folkblad 9/4 1960

Löjtnant Bo Kjellander, Gotlands infanteriregemente, skall tjänstgöra som lärare i sambandstjänst vid arméns signalskola 17 oktober-30 september 1963.

Stig Gällmo prästvigs

Gotlands Folkblad 9/4 1960

Domkapitlet tillstyrker hos regeringen att soldathemsföreståndare Stig Gällmo, Visby, med dispens från akademiska examina får prästvigas för tjänstgöring inom stiftet, dock utan rätt att söka och inneha ord. tjänst.

”Flygande tunnor” och napalm överraskade vid stridsövning

Gotlänningen 13/4 1960

Ja, så var det dags att förflytta sig till övningsfältet där man byggt upp en hedersläktare och långa, långa bänkrader och – inte minst – en hel stad som syntes som en kuliss-silhuett borta i fältgränsen. Dit strömmade åskådarmassorna och där skulle bjudas på förevisningsövningar med ett stridsmoment som lök på laxen.

Farten var hög från första början. En liten avdelning I 18-soldater i full stridsmundering störtade fram över fältet – men stoppades där av en fientlig bunker. Kulsprutorna bearbetade trumhinnorna från sina flankpositioner, eldkastare gick till aktion. Väldiga eldtungor sköt fram, långa gator sveddes upp i gräset, oljesotiga flammor slog i bunkern – och dödade om det varit verklighet. Pionjärer sattes in – några sårades, sjukvårdaren trädde till och de sårade fördes – bort per cykelbår. Publikknipande om inte annat.

Så dukades hela det militära smörgåsbordet upp: luftvärn, kustartilleri och vanligt fältartilleri bröstade av sina pjäser med häpnadsväckande fart – inte minst gällde det KA 3:s 15,2 cm kanon – den näst största i landet i sitt slag – och det blev en uppvisning i konsten att med små medel leda en grupp i strid. Hårdheten och smidigheten fick också sin tolkning: kanske blev man mest imponerad av en serie gruppövningar med stock – de behandlades ytterst behändigt trots att de i största upplagan vägde modiga 160 kilo. Starkt!

Tut, tut, tut lät det plötsligt i högtalaren. Och det var inget tekniskt fel utan kort o. kärvt: pansarlarm. Fiendetanken kom där mycket riktigt, banade sig fram ur ungtallsbeståndet och styrde kurs mot den omstridda bunkern. Men där väntade pansarskottsskytten. En knall, ett väldigt rökmoln och stridsvagnen krängde till på dikeskanten och blev liggande med tät rök bolmande ur dess inre.

Nu togs anfallet upp mot ”kulisstaden”. Artilleridetonationer hade farit illa fram bland ribborna och papp förut – nu blev det flygets tur. Två eleganta, vindsnabba ”Tunnor” gjorde en sekundlång gotländsk premiärvisit och understödde med bombfällning och nu bröt helvetet löst över den arma kulisstaden. Det började brinna friskt i en ända; i den andra fräste lågorna upp efter en napalm-bomb – napalm blev också en gotländsk premiärackvisition. Och därmed slogs anfallet ut: stridsvagnar hastade med vrålande motorer och mynningseld ur kanontornen fram mot det brinnande infernot och hack i häl kom infanteristerna. Staden stod i lågor – men den hade erövrats. Och regementet hade gett ett smakprov enligt sin stolta devis: Slå snabbt, slå hårt…

A 7 har fått modern haubits med en skottvidd på 1,5 mil

Gotlänningen 13/4 1960

Räcker det med fem kanoner för att försvara Gotland? Ja, rent teoretiskt, om man har tillgång till den nya 15,5 cm haubits, som demonstrerades vid en skarpskjutning i A 7:s regi på onsdagen. Räckvidden på 1,5 mil gör att det faktiskt skulle förslå med två pjäser på norra delen av ön och de tre övriga på mellersta och södra delen för att man skall kunna lägga artillerield mot hela kusten. Som sagt, givetvis är detta endast teoretiskt möjligt, men en bestickande tanke om man jämför den här pjäsens prestanda med äldre artilleripjäser: utvecklingen går framåt.

Några andra data om pjäsen. Vikten i marschläge är 9 ton, i skjutläge drygt 8 ton. Den är tillverkad i Bofors, men konstruktionen är fransk. Pjäsen betjänas av 11 man och har förnämliga skjutegenskaper. Träffsäkerheten är sålunda mycket stor, och, och något som en artillerist framför allt sätter värde på, de enskilda skotten ligger i allmänhet mycket väl samlade. Den fältmässiga skjuthastigheten ligger på omkring 6 skott per minut, men med en mycket väldrillad servis kommer man upp till 8 skott. En väsentlig förbättring i konstruktionen i jämförelse med tidigare typer är att denna pjäs under skjutning vilar på en pivåplatta med hjulen uppfällda, vilket avsevärt en svansning av pjäsen och gör att det är praktiskt möjligt att skjuta horisonten runt.

Under onsdagens skjutning, som följdes av militärbefälhavaren och chefen för I 18, var skjutavståndet 9 km – och första skottet låg endast 100 meter hitom målet!

Vid A 7 har under två veckors tid pågått utbildning med den nya pjäsen. Det var löjtnant Anner från A 6 i Jönköping som varit ledare och kårens befäl elever.

Gotlands försvar är att gratulera till detta nyförvärv, som i avsevärd grad ökar våra möjligheter att slå snabbt och slå hårt.

I dag provsköt A 7 sin nya haubits Snabb, smidig trots vikten, 9 ton

Gotlands Folkblad 13/4 1960

En ny artilleripjäs, en 15,5 cm haubits, demonstrerades i dag för femtiotalet officerare från A 7, I 18 och MB-staben med överstarna von Horn och Deutgen och general Fale Burman i spetsen.

Den nya kanonen imponerade stort med sin träffsäkerhet och smidighet. Den väger nio ton men är oerhört lättmanövrerad. Det är ett ögonblicks verk att byta eldområde.

Träffsäkerheten är också förbluffande. Första skottet missade målet med 300 meter men sen var det fullträffar för hela slanten. Målet, Tofta skjutfält, låg 9.5 km från avskjutningsplatsen.

Haubitsen har 11 mans service. Granaterna väger c:a 45 kg och skottvidden ligger omkring 15 km. Skjuthastigheten är sex skott i minuten men en väl trimmad service kan prestera upp till åtta.

Pjäsen är av franskt ursprung men tillverkas av Bofors.

Minsprängning

Gotlands Folkblad 13/4 1960

En patrull från KA 3 fick på tisdagen (12/4 1960) rycka ut för att desarmera en hornmina vid Bungenäs. Minan hade observerats av tulljakten 215 från Fårösund och via Tingstäde radio kontaktades KA 3.

Militärbefälhavaren

Gotlänningen 14/4 1960

Militärbefälhavaren, general Burman, bekantar sig med den nya 15,5 cm haubits F, som nu finnes på Gotland. T. v. chefen för I 18, överste von Horn, t. h. stabschefen vid MB-staben, överstelötnant Bernström.

FN-observatörer

Gotlänningen 14/4 1960

Majorerna Bo Werner, I 3, och Axel Hullberg, A 9, tidigare vid A 7, skall resa till Kashmir som FN-observatörer. Bo Werner åker i slutet av augusti, medan kamraten ger sig iväg en månad senare. Båda båda blir borta i ungefär ett år.

Värnpliktiga

Gotlänningen 14/4 1960

Värnpliktiga, som inkallats eller avses kallas in till repetitionsövning i höst med inryckningsdag 17 september (huvudsakligen artillerister) eller 18 september skall i stället inställa sig 19 september, meddelas i arméorder. Ändringen är närmast föranledd av valet den 18 september. I ordern påpekas också att den härav föranledda frånvaron skall tillgodoräknas som fullgjord tjänstgöring.

Ett nytt minfynd

Gotlands Folkblad 14/4 1960

Ett nytt minfynd gjordes på onsdagen, (13/4 1960) då en rysk flytmina hittades på Grunnsudden i Anga och sprängdes av personal på KA 3. Av allt att döma var den inte stridsladdad utan har tydligen varit avsedd för övningsändamål.

Regementsmästerskap i terräng på I 18

Gotlands Folkblad 20/4 1960

I 18:s regementsmästerskap i terränglöpning avverkades på torsdagsförmiddagen (14/4 1960) med 143 startande. Banan som mätte 1.000 meter sprangs två varv och i klass A (befäl) segrade serg. Söderlund och i klass B (vpl) 519 Nilsson, 6 komp.

Resultat klass A: 1) serg. Söderlund, 2) furir Ohlin 11.37, 3) ko 8060 Olofsson 11.39.

Klass B:  1) Nilsson, 6 komp. 10.08, 2) Karlsson, 3 komp. 10.20, 3) Tällgård 8 komp. 10.25, 4) Andersson, 7 komp. 10.41, 5) Wessman, 5 komp. 10.46, 6) Blombäck, 6 komp. 10.45, Andersson, Liv, 10.46. 8) Granberg, 3 komp. 10.55,  9) Henriksson, 3 komp., 11.00, 10) Larsson, 3.komp, 11.07.

I lagtävlingen segrade 3 komp. (7-mannalag).

Till mästarna utdelades regements mästerskapstecken och till de övriga silver- respektive bronsmedalj.

Militärassistenterna

Gotlands Folkblad 23/4 1960

Tjf försvarsstabschefen föreslår hos regeringen att förordnandet för kapten C. A. Glaas, I 18, som kapten och militärassistent vid försvarsstaben skall upphöra från 1 maj. Han är placerad som militärassistent hos länsstyrelsen i Nyköping.

En drivande mina

Gotlands Folkblad 24/4 1960

En drivande mina har observerats i gotländska farvatten. Den låg nordost om Fårö och omhändertogs av sprängningspatrull från KA 3.

Examensskjutning på Tofta

Gotlänningen 25/4 1960

I FBU:s regi avslutades på söndagen (24/4 1960) en kurs för vpl befäl på Tofta skjutfält. Kursen har pågått varje lördag och söndag sedan i vinter. Deltagarna fick skjuta med skarp ammunition i en 40 mm Akan m/48 mot flygbogserat mål. Ledare för kursen har varit löjt. P. Walborg och serg. E. Nilsson som var mycket nöjda med sina elever. På bilden ger löjt. Walborg några elever instruktioner innan skjutningen: från vänster serg. R. Magnusson, Gammelgarn, furir K. G. Runander, Visby, furir T. Larsson, Väskinde, furir L. Björkegren, Hamra, och korpral G. Hansson, Hamra.

Luftbro med värnpliktiga

Gotlänningen 26/4 1960

Det var livligt värre på Visby flygplats natten till måndagen. De värnpliktiga från fastlandet som varit hemma över påsken återvände nu. Sammanlagt flög Transair över 600 man hit från Stockholm och Norrköping. Två turer gick med en av Transairs nya DC 6:or. Totalt gjordes tio landningar, det var fråga om en veritabel luftbro med andra ord.

En drivande mina

Gotlänningen 26/4 1960

En drivande mina har observerats i de gotländska farvattnen. Den låg nordost om Fårö och omhändertogs av sprängningspatrull från KA 3.

I 18 och P 1 G bjuder stans flickor på dans

Gotlands Folkblad 26/4 1960

Infanteristerna och pansarsoldaterna i Visby bjuder i morgon stadens alla flickor till dans i Borgens festsal. En 8-mannaorkester svarar för musiken och vidare blir det underhållning i olika former. Bl. a. kommer TV-stjärnan Mona Grain från Kungl. huvudstaden att medverka.

Det bör kanske påpekas i sammanhanget att dansen endast gäller I 18 och P 1 G. Av utrymmesskäl kan man nämligen inte härbärgera andra militärer och inte civila dansanta herrar heller.

Artillerikåren

Gotlänningen 4/5 1960

Styckjunkare Östberg, Gotlands artillerikår, skall 18 juli i år – 30 september1963 tjänstgöra vid centrala värnpliktsbyrån med Stockholm som stationeringsort.

Helikopterförare

Gotlänningen 4/5 1960

Visbybon Hans Backner, överfurir vid Östgöta luftvärnsregemente, har fullgjort helikopterförarkursen vid ”helikopterskolan” i Boden.

I 18 blev militära handbollsmästare

Gotlänningen 5/5 1960

Armén

Gotlänningen 7/5 1960

Majoren vid Gävle försvarsområdesstab Björn Hammarberg, major i Gotlands infanteriregemente, anhåller hos regeringen om avsked med pension från 1 oktober med rätt att inträda i sitt ursprungliga regementes, Livregementets grenadjärer, reserv. Arméchefen tillstyrker.

I 18-befälet

Gotlänningen 7/5 1960

Kapten Löwin vid I 18 skall delta i en kurs i kryptotjänst vid Signalskolan i Uppsala under tiden 16 maj till 4 juni. Kapten Årefelt har beordrats delta i brigadchefskurs.

Musikelev Gottlander deltar i centraliserad militärutbildning för musikaspiranter vid I 4 under tiden 2 maj till 31 augusti.

Rikslottachefen och Maja Schmidt populära gäster på lottadagen

Gotlänningen 16/5 1960

Den gotländska lottadagen anno 1960 kommer säkerligen att stanna länge i deltagarnas minne. Det var den vackra vårdag, då lottorna för första gången samlades i Borgen. Det var den dagen, då de för första gången hade besök av den nya rikslottachefen och då deras gamla avhållna ledare Maja Schmidt åter fanns mitt i deras krets och berättade minnen på ett sätt, som renderade henne dagens längsta och hjärtligaste applåd. Det var den gången, då generalen talade allvarsord och Nordergutarna spelade glada låtar, den gången då . . . Nej, här måste uppräkningen sluta.

Rikslottachefen Ingrid Norlander och generalmajor Burman i glatt samspråk vid kaffebordet.

Det började högtidligt och stämningsfullt i domkyrkan, där en mycket talrik samling lottor deltog i högmässan. Biskop Anderberg predikade och domkyrkokören sjöng ett par vackra hymner.

Efter högmässan promenerade man till Borgen, som var högkvarter för resten av dagen. Där drack man först kyrkkaffe i festsalen, och vid 13.30-tiden bänkade man sig i teatersalongen. Omkring 225 lottor hade kommit tillstädes, och vidare såg man bland de närvarande landshövdingen och biskopen med fruar samt en rad representanter för försvarsmakten med militärbefälhavaren i spetsen.

Fru Hildur Löf, mångårig populär förbundsordförande, höll hälsningstalet med sedvanlig säkerhet och elegans. Hon harangerade först rikslottachefen advokat Ingrid Norlander, som nu för första gången besöker Gotland, och betygade henne de gotländska lottornas stora uppskattning, liksom deras solidaritet och redliga vilja till samarbete. Generalskan Maja Schmidt fick förstås också en särskilt hjärtlig välkomsthälsning, och vidare hade fru Löf nöjet att hälsa armélottachefen Margit Claesson, förvaltningschefen Ingegerd Söderberg samt landshövding Wahlbäck, biskop Anderberg och generalmajor Burman, samtliga med fruar. I det sammanhanget erinrade hon om ett par ord som biskopen gett lottorna med på vägen vid olika tillfällen: ”Bed ej om lättare bördor utan om starka skuldror att bära tunga bördor” samt ”Förbanna inte mörkret utan tänd ett litet ljus”. Så vände sig fru Löf till alla lottor, speciellt de båda hedersledamöterna Ulla Melin och Blenda Lindström och alla de gamla, som troget arbetat under åren. De yngre hoppades hon skulle fortsätta verket samt hålla försvarsviljan och kärleken till hembygden levande. Till sist hoppades hon att lottadagen skulle sporra till fortsatt god sammanhållning o. framgångsrikt samarbete inom Gotlands lottaförbund.

Militärbefälhavaren generalmajor Fale F:son Burman höll därpå ett synnerligen upplysande och intressant föredrag under titeln ”Om kriget kommer”. Referat härav införes separat i tidningen.

Efter generalen med stor uppmärksamhet åhörda föredrag var det rikslottachefens tur. Fru Norlander, som innan hon blev rikslottachef i många år varit och fortfarande är riksförbundets jurist, berättade humoristiskt och charmerande om sitt arbete som rikslottachef. Hon hade också glädjande siffror att berätta om rörelsens utveckling, t. ex. att medlemsantalet från 1929 till nu ökar från 13.000 till 96.000, att statsanslaget från 1942 ökat från 25.000 till 750.000 och nu senast till 930.000 kr., och hon kunde ge imponerande exempel på vad lottornas insamlingsverksamhet hade gett. Hon betecknade sitt arbete som trevligt och livsbejakande, prisade samarbetet såväl inom riksledningen som med de olika förbundsordförandena och underströk nödvändigheten av att visa uppskattning av andras arbete. Och efter en verkningsfull lyrisk-filosofisk utvikning slöt hon med att konstatera att viljan till liv hos en nation är detsamma som viljan till försvar.

Glimtar från lottaarbetet

Så skulle enligt programmet följa några glimtar från lottaarbetet. Den punkten inleddes med att yngsta kårchefen på Gotland fru Margareta Nordberg, chef för Visby flyglottakår, berättade om sin kårs verksamhet. Hon hade många trevliga saker att förtälja och gjorde det med frejdigt mod. Den angelägnaste uppgiften just nu är nyrekryteringen, konstaterade hon. Det fattas 200 flyglottor på Gotland, och man kommer nu att sätta igång med en intensiv propaganda, som även riktas in på hemmen. Till hösten blir det livlig kursverksamhet, och då vill man ha med många nya unga lottor.

Nästa punkt svarade arméchefen för genom att demonstrera den nya tjänstedräkt för armélottorna, som nu fastställts och som kommer att släppas ut i oktober. Den vann tydligen deltagarnas uppskattning, inte minst den nya huvudbonaden i basker eller- barettstil och framför allt den nya eleganta kappan, som hälsades med en spontan applåd. Fru Claesson, som medverkat vid åtskilliga lottakurser på Gotland, tackade för all hjälp som lämnats vid dessa, underströk att väl utbildade och övade kvinnor lämpar sig bättre än män för vissa militära uppgifter samt gav en rad praktiska anvisningar för arbetet i kårerna.

För den tredje ”glimten” svarade ingen mindre än generalskan Maja Schmidt, och det gjorde hon på ett oemotståndligt sätt. Friskt och humoristiskt berättade hon episoder från den första tiden, för 35 år sedan, då lottarörelsen (eller Gotlands nationalbevärings kvinnoförbund)spred sig som en löpeld på Gotland. En av den tidens eldsjälar var, som många minns, Caroline Benedicks Bruce, som ena dagen kunde ha den åsikten, att lottorna skulle hålla sig hemma, om det blev krig, en annan dag menade, att man borde börja öva dem i lerduveskytte! Lojala o. dugande medarbetare hade generalskan Schmidt alltid haft på Gotland, sade hon och önskade sina ”kära äldsta lottakamrater” all framgång och enighet i arbetet för älskat fosterland.

Underhållning och middag

I fortsättningen svarade David Ahlqvist och några av Nordergutarna med riksspelemännen Svante Pettersson och Sigvard Huldt i spetsen för underhållningen, och det gjorde de med besked. Spelmännen trollade med sina stråkar fram några av de finaste av våra gotländska låtar, och David Ahlqvist drog ett par av sina dråpligaste historier – ett stycke festlig enmansteater.

Till sist intogs gemensam middag i festsalen under glad och otvungen stämning. Fru Löf hälsade välkommen på nytt, general Burman tackade lottorna för deras oförtrutna arbete och lät detta tack klinga ut i en elegant hyllning för Maja Schmidt, fru Löf hyllade rikslottachefen och överlämnade till henne som minne av besöket ett präktigt gotländskt tennfat, och vidare tackade hon den nyligen avgångne hemvärnsofficeren överstelöjtnant Sven Löwenborg för tioårigt utmärkt samarbete samt hälsade hans efterträdare kapten Ture Dahlgren välkommen. Både generalskan Schmidt och fru Norlander hade ordet för tack och välgångsönskningar, och överstelöjtnant Löwenborg tackade alla kårchefer och lottor för ett utomordentligt arbete för hemvärnet under de gångna åren.

Till sist underströk landshövdingen betydelsen av lottornas verksamhet och framförde gästernas tack, ett tack som han alldeles speciellt ville rikta till de gotländska lottornas duktiga chef sedan många år, fru Hildur Löf.

Kustflottans första ubåtsflottilj

Gotlänningen 20/5 1960

Kustflottans första ubåtsflottilj under befäl av kommendörkapten G. V. R. Larsson kom på fredagsförmiddagen till Slite för att ligga där under veckohelgen. Den består av moderfartyget Patricia samt ubåtarna Hajen, Valen, Illern, Bävern och Uttern. Här ses en av ubåtarna.

Arrestanter på A 7 slog sönder arresten

Gotlänningen 21/5 1960

Ett par värnpliktiga från A 7 stod på fredagen (20/5 1960) inför rätta vid rådhusrätten för att ha farit vårdslöst fram med arrestlokalerna på A 7 sedan de förts dit efter ett krogbesök i stan. Arrestens dörrar, fönster och väggar hade blivit illa åtgångna och måst repareras. De båda äventyrarna dömdes till 15 dagars arrest samt får utge ett skadestånd på 308 kr. den summan är dock endast hälften av vad kronan begärt.

En värnpliktig från I 18 dömdes till 50 dagsböter à 2 kr. för egenmäktigt förfarande. Han hade varit ute en kväll med en flicka och när den tiden nalkades då han skulle vara inom kasernens grindar blev han nervös och lånade en cykel ute på öster. Ynglingen var åtalad för stöld, men det blev istället egenmäktigt förfarande. Han bedyrade nämligen heligt att det varit hans avsikt att återställa cykeln dagen efter.

Äldst bland hemvärnarna

Gotlänningen 22/5 1960

Gösta Silvén 75 år

Gotlänningen 30/5 1960

Överstelöjtnant Gösta Silvén fyller den 1 juli sjuttiofem år. Jubilaren är värmlänning till börden men modern var av Visbysläkt. Kanske var detta en av anledningarna till att jubilaren kom att slå sig ner här på ön. Efter studentexamen i Karlstad 1904 kom han in på den militära banan och avlade officersexamen 1906. Efter artilleri- och ingenjörshögskolan utnämndes han 1909 till löjtnant vid A 7, och 1919 avancerade han till kapten därstädes. Major i armén blev han 1934 och 1948 överstelöjtnant.

Vid utbrottet av första världskriget blev S. chef för fortbatteriet i Tingstäde fästning och kvarstod i denna tjänst till 1917. Åren 1918–1919 var han adjutant hos militärbefälhavaren. Under en lång tid var han adjutant som kapten chef för första batteriet vid A 7. I olika repriser har jubilaren vidare varit tjänsteförrättande regementskvartermästare och år 1923 var han ledare för artillerikårens underofficersövningar i Jämtland. Under fyra år var han kasernofficer. I två olika perioder har han varit mobiliseringsofficer vid kåren och även tjänstgjort som tjf kårchef. 1935 tog han avsked från aktiv stat. Åren 1937–38 var han försvarsassistent hos länsstyrelsen i Visby, 1938–40 befälhavare för Visby rullföringsområde och 1943–50 skjutfälts- och kasernofficer vid A 7.

1935 slöt han den aktiva tjänsten vid A 7 men under kriget beklädde han flera olika arvodesbefattningar och först 1950 sade han definitivt farväl till det militära.

Även inom det kommunala livet har överstelöjtnant Silvén varit verksam. Han tillhörde stadsfullmäktige åren 1927–34, och åren 1931–39 var han ordförande i länsnykterhetsnämnden på Gotland. Under många år innehade han även statligt revisorsuppdrag i Visby.

Jubilaren har f. ö. gjort sig känd bl. a. som en skicklig jägare och var på sin tid sekreterare i Gotlands skarpskytte- och jägaregille. Ett annat område där han gjort betydande insatser är vid hundutställningarna, där hans stora kunnighet har kommit väl till pass. Även Visby fastighetsägareförening har han gett sina tjänster.

Något som i hög grad bidragit till jubilarens popularitet på skilda områden är hans personliga egenskaper, som präglas av redlighet och humanitet. Glad och vänlig till sitt väsen har han både inom det militära och civila vunnit allmän aktning och sympati.

Jubilaren är sedan 1927 riddare av Svärdsorden, och förutom en del andra utmärkelser fick han bl. a. 1930 Vitterhets- och Antikvitetsakademiens jetong i silver för sina insatser i samband med korsbetningsundersökningen 1928–30, och 1946 Riksluftskyddsförbundets förtjänsttecken i silver.

Arméorganisationen

Gotlänningen 30/5 1960

Arméorganisationen. Regeringen har nu meddelat bestämmelser i anslutning till de av riksdagen beslutade organisationsändringarna inom armén.

Östgöta luftvärnsregementes batteri på Gotland ombildas från 1 april 1961 till division, administrativt ansluten till Gotlands artillerikår, och benämnes Gotlands luftvärnsdivision.

Flygvapnet till Visby

Gotlänningen 30/5 1960

Flygvapnet till Visby. Flygvapnet har nu börjat sitt gotländska sommarprogram och i lördags (28/5 1960) anlände de första J 34:orna.

Den första perioden räcker fram till början av juli så nu får vi bereda oss på en månad av intensiv jetverksamhet i det visbyitiska luftrummet.

Dyra knallskott

Gotlänningen 2/6 1960

Knallskott från I 18 à 75 öre kostade en ung fastlänning ungefär 75 kr. i Visby rådhusrätt. Han hade tagit knallskotten under sin värnpliktstid som nu var slut sedan några månader. Domen löd på 15 dagsböter för snatteri. Varje dagsbot fastställdes till 5 kr. Utom dessa 75 kr. får svaranden själv bekosta sin inställelse i rådhusrätten (han kunde anlitat ombud) vilket torde gå på c:a 150 kr. Han kom nämligen ända från Surahammar i Västmanland.

Flygplan skrämde hästar i panik. En skadad slaktad

Gotlänningen 3/6 1960

Vid 15.30-tiden på torsdagen (2/6 1960) råkade en flock ston med föl och unghästar, som betade invid Lilla Hästnäs gård, i panik av ljudet från flygplan i landningsvarv.

Ett treårigt varmblodssto skadade sig härvid så svårt i bogen att hon måste slaktas på platsen sedan distr.-vet. Bror Andersson förklarat fallet hopplöst.

Trots att hästarna på gården som regel inte låter sig oroas av flygplanen händer det någon gång att planen skrämmer hästarna i panik men tidigare har inga svårare olycksfall inträffat i samband med detta. Under 1959 lågflög ett par militärplan så nära över husen att flera tegelpannor blåste av och under skolridning har vid ett par tillfällen olyckstillbud uppstått i samband med lågflygning. När olyckan inträffade höll just en skolreseklass på med ridning men russen lät sig inte störas denna gång som väl var.

Flygplatschefen Frank af Peterséns kommer efter pingst söka finna former för landning och start på banan i samråd med flygbaschefen så att tillbudet inte skall upprepas.

Stoet Shamrock var en halvsyster till tävlingshästarna Shammy och C’est si bonne.

Allekviatinget

Gotlänningen 3/6 1960

De två vpl.  vid KA 3 som under torsdagen (2/6 1960) stod åtalade för spritinköp till underåriga kamrater på kompaniet dömdes av Gotlands norra domsagas häradsrätt till 30 dagsböter à 2.50 vardera. De andra som bett sina kamrater köpa ut spriten slapp undan med 20 dagsböter å samma belopp.

Ordensregnet

Gotlänningen 7/6 1960

Bland Svärdsordens kommendörer märkes även överste Hans Nygren bland riddarna majoren i fortifikationskåren Ivar Sellin, kapten S. G. Gäfvert, I 18, och kaptenen i marinintendenturkåren Gustaf Lind, KA 3.

Militärpastor

Gotlänningen 10/6 1960

Militärpastorn vid Gotlands kustartillerikår Bengt-Thure Molander, Lärbro, anhåller hos regeringen om entledigande från denna tjänst på grund av avflyttning till fastlandet. Han tillträder nämligen tjänst som direktör för Samariterhemmet i Uppsala.

Vpl. dömda för tjänstefel

Gotlänningen 11/6 1960

Fyra värnpliktiga dömdes av rådhusrätten i Visby å fredagen (10/6 1960) till disciplinstraff för tjänstefel. Åkl. Hade alternativt yrkat ansvar för försök till svikande av försvarsplikt. Samtliga fyra hade varit intagna på A 7:s sjukhus och därvid fifflat med termometrarna för att ”öka på” febern med en eller annan grad. Samtliga hade emellertid avslöjats med rapport och åtal som följd.

Fälttygkåren

Gotlänningen 14/6 1960

Major Danckwardt-Lillieström vid Fälttygkåren, vars placering som stabstygofficer vid sjunde militärbefälstaben och tygmästare vid Gotlands tygstation upphör den 30 september, blir från den 1 oktober tygmästare vid Stockholms tygstation.

På Gotland efterträds han av kapten Strömblad, Fälttygkåren, vars nuvarande placering vid armétygförvaltningen sålunda upphör.

Flygplan in i stationsbyggnaden. Hotande tillbud avlöpte lyckligt

Gotlands Allehanda, Gotlänningen, Gotlands Folkblad 17/6 1960

Kl. 20.07 på torsdagen (16/6 1960) körde ett tvåsitsigt Svensk Flygtjänst tillhörigt jetplan av märket Gloster Meteor in i stationsbyggnaden på Visby flygplats. Piloten Ebbe Larsson från Visby satt inklämd under plexiglashuven som klämts fast av en takbjälke i stationsbyggnaden, han lär dock ha lyckats att genom en springa fråga en servitris ”Kan man få en kopp kaffe?” Sedan man skyndsamt huggit bort takbjälken kunde den helt oskadade piloten lyftas ur maskinen. Flygplatsens brandkår var oerhört snabbt på olycksplatsen, det tog inte stort mer än en minut innan brandbilen var framme.

Flygplanet skulle köra ut från startplattan framför stationsbyggnaden och stod vänt med nosen rätt mot stationsbyggnaden. När piloten skulle starta stod det med nosen mot stationsbyggbaden och skulle göra en 180 graders sväng ut till startbanan fick han inte maskinen under kontroll. Han uppger att maskinen haft bromsfel.
I stället för att svänga körde planet rätt in i stationsbyggnaden mellan utgångsdörren för flygpassagerarna och biljettkontrolldisken.
− Det fanns ingenting att göra, utan jag fick maktlös sitta och se hur kärran rullade mot glasrutorna, berättar Ebbe Larsson. Nu stod en DC 6 också framför stationshuset, annars kunde jag kanske ha gjort ett försök med att dra på gas och styra kärran med motorerna, men det gick alltså inte för DC 6:ans skull.

Hastigheten torde knappast kunna ha varit i stort mer än 10 à 15 km/tim, men den förhållandevis tunga maskinen fick in hela nospartiet och kabinen in i stationshallen i höjd med utgången från själva flyghallen medan däremot vingarna aldrig slog i väggen. Skadorna blev förhållandevis lindriga både på plan och stationsbyggnad.

Väggen utgöres till övervägande delen av stora glasrutor och utmed väggen finns en soffa. Det fanns som väl var ingen på soffan och på grund av strejken var det ovanligt tomt i hallen vid olyckan och ingen där kom till skada.

Inne i flyghallen stod fröken Maud Lilja vid informationsdisken när planet rullade in i stationshallen.
− Jag stod vid informationsdisken och såg när planet startade, sedan böjde jag mig ned över mina arbetsuppgifter, så såg jag upp igen och såg planet komma rakt emot och så hörde jag kraschen. Jag skrek till och rusade åt sidan.
− Det var en otäck känsla, man kände sig fullkomligt hjälplös.
Kåre Högström stod i biljettdisken fick säga åt ett par kunder att följa med ut. Känslan var otäck, säger han, och en tur i oturen var flygstrejken, som gjorde att det var så förhållandevis tomt i flyghallen.

De första minuterna innan man med säkerhet visste om planet skulle fatta eld eller inte var verkligt otäcka med piloten instängd och tillsynes räddningslöst förlorad om planet fattade eld. Den tid som det tog för räddningsmanskapet att hugga bort den takbjälke som tryckte ned plexiglashuven till förarplatsen måste ha känts som en mardröm för den instängde. Det dröjde nog 5 minuter innan man kunde hjälpa ut honom ur maskinen.
De materiella skadorna på plan och stationsbyggnad blev ej så omfattande som man haft anledning tro.

Planet hade anlänt till Visby på förmiddagen och skulle användas för målflygning för Lv 2 G:s räkning. Det tillhör Svensk Flygtjänst som har sitt huvudkontor i Stockholm men sina stora verkstäder i Malmö. Företaget sysselsätter sig huvudsakligen med målflygning och viss charterflygning.

Planet är konstruerat under de sista krigsåren och av jet-typ med en marschhastighet av 700 km/tim. Bränsletankarna ligger på flera olika ställen i flygplanet. En av tankarna som sammanlagt ligger 3.000 liter gick läck och en mindre mängd fotogen rann in i stationsbyggnaden.

Märkligt sammanträffande

Den havererade maskinen är ett systerplan till det som flygplatschefen Gösta Andrée förolyckades med. I Sverige fanns då bara två stycken och även nu finns det endast två stycken, detta och ett som anskaffades i stället för det förolyckade.
Som den minnesgode kanske erinrar sig var en bidragande orsak till att Gösta Andrée förolyckades att startbanan var spärrad av en DC 6, då tillhörigt SAS, som havererat under övningsflygning. Samma DC 6, nu tillhörig transair, befann sig vid Visby flygplats denna gång. Det hade chartrats för kongressdeltagare i Sveriges folkskollärarinneförbund och hade anlänt vid 18-tiden och skulle sedan avgå vid 24-tiden med droskbilägarekongressdeltagare. I tornet befann sig samma trafikledning som den gång Gösta Andrée förolyckades. Man kan verkligen tala om slumpens egendomliga spel.

Ny båttyp från marinvarvet vid KA 3

Gotlänningen 18/6 1960

Marinvarvet i Fårösund kunde på fredagen (17/6 1960) inbjuda till provtur med en ny båttyp tillverkad vid varvet. Det är en s. k. större transportbåt för kustartilleriet, eller med andra ord en landstigningsbåt. Båten är den första i en serie på 10, den sista skall vara klar först i dec. 1962.

Provturen på tisdagen gick med KA 3-chefen överste C. F. Gillberg och mariningenjör Dick de Jounge som sakkunniga passagerare med verkstadsförman Arne Johansson som ciceron. Båten mäter 21,5 X 4,24 m. och har ett deplacement på 31 ton. Som drivkraft användes 3 st. Scania-motorer på 200 hkr. vilket ger båten en ansenlig fart. Den är genom sin konstruktion mycket lättmanövrerad och dessutom behaglig att åka i. Fartyget ser invändigt närmast ut som en buss med två bänkrader för passagerarna som sedan snabbt kan slussas ut genom två luckor i fören när båten nått land.
− Båtarna kommer väl till pass även under fredliga förhållanden, framhöll mariningenjör de Jounge, tänk t. ex.  hur behändigt det blir att använda dem för färderna till Sandön. De beställningar vi nu har liggande inne på landstigningsbåtar betyder mycket för sysselsättningen vid varvet. Genom att beställningen löper över så lång tid kommer dessa arbeten bli bra komplement till den övriga verksamheten under perioder då sysselsättning annars är mindre god.

Sjövärnstävling med gotländskt deltagande

Gotlänningen 19/6 1960

På tisdagen avgick Sjövärnkårens ”Nordkaparen” till Fejan i Stockholms skärgård. Ombord befann sig Jan Jakobsson, Göran Röcklinger och Göran Palmedal under befäl av flaggjunkare S. Williamsson. De skall delta i en tävling, som arrangeras av Sjökrigsskolan varje år. Gotland vann denna tävling 1952, så vi har all orsak att vänta oss en god insats av pojkarna. Båten kommer även att användas vid aspirantutbildningen under hela juli och lämnar troligen Fejan den 30 juli.

Kamratträff

Gotlänningen 22/6 1960

II. Landstormsbatteriet av Kungl. Gotlands Artillerikår firade på lördagen (18/6 1960) och söndagen 20-årsminnet av sin beredskapstid vid Sysne i Östergarn. Samling skedde vid Sandviken vid 15-tiden där dåvarande batterichefen C. Hultberg, kunde hälsa omkring 50 % av personalen välkommen. Det var ett gäng stadiga lantbrukare och andra yrkesmän som nu hunnit upp mot 60-årsåldern. Det blev ett glatt återseende, visst hade de 20 åren satt sina spår i form i form av omfångsrika former, kala hjässor och grånande lockar, men den gemytliga, glada batteriandan levde kvar.

Det blev som vanligt ett ryggdunkande och ”minns däu” och när de mesta ”ömhetsbetygelserna” voro undanstökade embarkerades bilarna och färden ställdes till de numera sagoomsusade ställningen på ”udden”. Här strömmade minnena ännu mera påtagligt för besökarna. De med så mycket arbete och omsorg byggda, hästskoformiga kanonvärnen befunnos härjade av tidens tand. Sommarens blommor, örter och gräs utgjorde nu en naturlig camouflering, men de åtta kullarna komma länge att påminna om ofredsåren.
”Här är vårt värn” hördes från många ”och här är mitt” sade en konstapel ”I det här sköt prins Gustaf Adolf men min kanon 1940”. Varje pjässervis hade ju byggt ”sitt” värn och var naturligtvis intresserad av hur deras arbete stått rycken.

Efter en stund slog man sig ned i den nu idylliska batteriställningen, men som den 10 april 1940 tett sig som ett inferno av kyla och blåst. Batterichefen mindes här om den orosfyllda natten mellan den 9 och 10 april då tyskarna invaderade broderlanden Danmark och Norge då batteriet från Tingstäde beordrades utgå till sin stridsställning på ”udden” och där gräva ner sig i de 2-metershöga snödrivorna för att vara eldberett i dagningen samt om de övriga strapatser som voro förenade härmed. – Vid 18-tiden skedde samling till middag på pensionat Borgvik där kommitterade, konstaplarna Evert Nyström och Carl Hammarström, ordnat på ett trevligt sätt. Här bänkade sig de stadiga ”gubbarna” från Kräklingbo, Östergarn, Ardre, Lye, När och Rone fast beslutna att göra sitt bästa. Vid middagen kunde batterichefen hälsa kvartervärdarna vid Sysne välkomna som batteriets gäster. Han framhöll därvid den välvilja som alltid kommit batteriet till del från de tre familjerna, syskonen Petterssons. Alfr. Petterssons och Nordins sida.

I dessa hade ju stora förändringar skett på de 20 åren. Husmödrarna i de båda sistnämnda äro borta liksom yngste brodern i syskonfamiljen och en brottsjö tog för några år sedan de två unga sönerna i Alfr. Petterssons familj.

Vid middagen talade lantbrukarna Öberg, Havdhem och Erik Larsson, Ardre, vilkas anföranden riktades som tack till befälet och vittnade om en samförsvarsvilja och stor kärlek till Gotland.

Alfred Pettersson framförde gästernas tack och middagen avslöts med att man sjöng artillerikårens sång, åtföljd av ett fyrfaldigt leve för A 7 och Gotland. – Trevlig musik utfördes under middagen av hr Bo Johansson.

För de som kvarstannade var inkvartering ordnad av byggmästare Evert Nyström i de under uppförande varande byggnaderna på det av Kiruna stad inköpta området vid Skogs. 1)

Reveljen gick tidigt på den strålande söndagsmorgonen efter nattens regn. Morgonkaffet intogs i den nya kaffestugan inom området. Några av deltagarna sökte sig den tidiga högmässan i Östergarns kyrka och efter besök i Herrvik och Sysne fiskehamnar samlades man hos familjen Alfr. Pettersson vilken bjudit batteriet på söndagskaffe vilket inom parentes sagt inte var första gången.

Här fördrevs tiden med att ytterligare pejla minnena och berätta historier. Särskilt berättades det historier om en legendarisk man ”Vassmundarn” från trakten. De voro strålande.

Ja, så var man färdig för uppbrott. Sysslorna hemma vid gårdarna väntar. En trevlig träff var slut men den hade fyllt sitt ändamål – att göra försvarsandan levande. Man beslöt att snart träffas igen, senast om 5 år. Minnena som bleknat en smula hade åter dragits fram till en stilla begrundan. Med kamratlig hälsning till dem som av en eller annan anledning ej kunde komma, från de närvarande.

Batterichefen

Kustartilleriet

Gotlänningen 4/7 1960

Till underofficer av 2:a graden vid kustartilleriet har utnämnts Ingvar Jarfjord.

Till fanjunkare vid I 18

Gotlänningen 4/7 1960

Till fanjunkare vid I 18 har från 1 juli utnämnts Sigfrid Hoas, Oscar Öhrström, Erik Ekstrand, Harry Berg, J. E. Pettersson, Lage Filipsson, Allan Eskelund, C. G. Hägg, G. E. M. Stenberg och S. Sandberg.

Till förvaltare i trupptjänst har utsetts fanjunkarna Helge Klevebrant, Oscar Öhrström, Lage Filipsson och Allan Eskelund.

- Löjtnant Pilefelt har genomgått intendenturofficerskursen 1958–60.

Tjuvjakt med poänger när rattfull flygarvärnpliktig knyckte visbybil

Gotlänningen 5/7 1960

En bilstöld som verkligen innehöll åtskilliga poänger skedde vid 15.30-tiden på lördagseftermiddagen från Löfveberg & Petterssons gård invid Södertorg. Två värnpliktiga vid flygförbandet knyckte en VW och begav sig till Tingstäde medan polisen anordnade vägspärrar både söder- och norrut.

Sedan de tagit bilen och åkte genom staden fick bilägarens fru som cyklade på gatan syn på bilen och körde ifatt den och sade åt biltjuvarna att lämna tillbaka bilen, men de ignorerade totalt hennes onekligen rättmätiga krav. I stället körde de ifrån henne. Damen upptäckte efteråt att hennes handväska saknades, den innehöll bl. a. 50 kr. Då hon inte kunde hitta handväskan på platsen för intermezzot antog hon att någon annan person tagit väskan.

Biltjuvarna fortsatte sin odyssé till Tingstäde, varefter de vände och mellanlandade vid sin förläggning vid Katrinelund öster om flygfältet. Vakten upplyste bilföraren om att det hängde en väska på kofångaren. Denne tackade för upplysningen och tog hand om väskan och lämnade den till sin kumpan, varefter de bägge männen beslöt att dela pengarna.

 Man satte sedan kursen tillbaka mot staden, där de vid 17-tiden fastnade i en vägspärr som polisen anordnat.  Uppdelningen av pengarna hade inte hunnit ske och damväskan hade man inte heller hunnit göra sig av med utan slängt i baksätet.

Om man sedan till historien lägger att bilföraren efter det han gripits fick föras till blodprovstagning för ”misstänkt rattfylleri” kan man säkerligen räkna med att det blir åtskilliga åtalspunkter som åklagaren så småningom kommer att prrsentera.

Kapten Hugo Struve och Gertrud Höjer medaljerade i Wien

Gotlänningen 5/7 1960

Mitt i den storpolitiska vecka som Wien upplevt med Chrustjovs har omkring 600 svenskar gästat staden och återupplivat den vänskap som knöts för 40 år sedan, då hundratals ”wienerkinder” kom till Sverige. De svenska ”krigsföräldrarna” och lekkamraterna från 20-talet till de barn som i vårt land fick en fristad undan det elände som då rådde i Österrike har fått många och varma bevis på att den vänskap som då grundades är stark än i dag.

På fredagen hade Svensk-österrikiska sällskapet arrangerat stor återseendefest i Stadthalle. En rad ledande österrikiska politiker hade slitit sig från plikterna i samband med det ryska besöket och tillbringade helgen tillsammans med svenskarna. Nationalrådets talman Leopold Figl hälsningstalade, varefter utrikesminister Bruno Kreisky utan manuskript höll ett tio minuters festtal på svenska, där han berörde de band som i dag förbinder Österrike och Sverige. Ambassadör Sven Allard talade för svenskarna och fru Gertrud Höjer, f. Söderberg och bördig från Visby, från Rädda barnen och framförde en hälsning från Sverige. Vidare talade borgarrådet Hjalmar Mehr, Stockholm. Vad vi gjorde var bara vår plikt, sade han, men vi har att tacka Österrike för att det gett oss sådana mängder kultur och civilisation.

Statssekreterare Heinrich Schneidler utdelade så elva medaljer eller minnespenningar till svenskarna. Medaljerade blev bl. a. kapten Hugo Struve och fru Höjer. Det var som bekant Struve som då han 1920 inte kunde få en reserverad tågvagn för 30 österrikiska barn snabbt samlade ihop 300 och fick ett helt extratåg till Sverige.

Efter medaljutdelningen blev det musik och sång av operasångerskan Margareta Sjöstedt och så slutligen en effektfull final med den wienska operabaletten dansade An der schönen blauen Donau.

Fältflygare nödlandade Sk 16 på flygfältet vid Katrinelund

Gotlänningen 8/7 1960. Gotlands Allehanda 8/7 1960. Gotlands Folkblad 8/7 1960

Ett allvarligt tillbud inträffade kl. 13.40 (8/7 1960) på flygfältet i Visby då en fältflygare från F 16 (Kungl. Upplands flygflottilj) i Uppsala omedelbart efter starten med sitt propellerdrivna enmotoriga Sk 16-plan måste nödlanda på grund av motorstörningar. F 8 (Kungl. Svea flygflottilj) har haft övningar på Gotland i mer än en månads tid och man står just nu inför uppbrottet. Skolplanet skulle skickas till Uppsala med förare o. mekaniker ombord.

Planet, som kom upp i starten i vanlig ordning, visade omedelbart motorstörningar på ungefär 50 meters höjd. För att om möjligt nå fältet efter ett landningsvarv fick han ta ut det allra yttersta av vad som fanns kvar av motoreffekten.

Han vågade ej fälla ner landningsstället för då hade planet med säkerhet vikt sig och slagit ned i terrängen nordost om Katrinelund utan satsade helt på en buklandning med ytterst reducerad fart. Han lyckades även nå fältet, där buklandningen bredvid banan lyckades, efter 50 – 70 meter stannade planet upp..

Planet erhöll vissa skador på undersidan och även propellern kröktes. De två besättningsmännen ombord klarade sig utan skador. Man satte genast full fart för att få bort planet från fältet och detta gick snabbt med den arbetsstyrka som fanns i närheten.

Räddningstjänsten körde givetvis ut så fort man i trafikledningen fick klart för sig att en nödlandning måste ske, men den behövde aldrig ingripa.

Om orsaken till motorstörningarna kan man ännu inte uttala sig.

Utnämningar vid KA 3

Gotlänningen 11/7 1960

Till förvaltare vid kustartilleriet har utnämnts Henry Sandberg, KA 3. Förvaltare Sture Moberg har erhållit ny fullmakt i lönegrad Ao 17

Militärpastorerna

Gotlänningen 13/7 1960

Militärpastorerna. Domkapitlet tillstyrker (13/7 1960) hos k. m:t att t.f. kyrkoherden Åke Sundelin i Lärbro blir militärpastor vid KA 3.

Tygtekniska kåren

Gotlänningen 15/7 1960

Tygtekniska kåren.  Armétekniker Thure Breiler har utnämnts till förste armétekniker vid tygtekniska kåren.

Robotskjutningarna

Gotlänningen 15/7 1960

Robotskjutningarna. Tre franska tekniker får för medverkan vid vissa robotskjutningar vistas inom befästningsområdet vid Gotlands kustartilleriförsvar under tiden 18 juli-13 augusti. (1960).

Gotlands infanteriregemente

Gotlänningen 16/7 1960

Kapten Björn, Gotlands infanteriregemente, rycker ut från tjänstgöring vid infanterikadettskolan 24 augusti.

Friluftskonsert

Gotlänningen 16/7 1960

Militärmusikkåren ger (vid lämplig väderlek) friluftskonsert å Visborgsspelens scen måndagen den 18/7 kl. 19.30. Dirigent: musikdirektör Åke Dohlin.

1) Ungdomsmarsch (E. Andersson), 2) Lasse Dalqvist-potpurri (arr: Kjerrgren), 3) A Trumpeters Lullaby (Leroy Anderson), (solist S. Grönlund), arr. Åke Dohlin, 4) Musiktävling, 5) Dagofficeren, marsch (Åke Dohlin).

För rymning dömdes en värnpliktig

Gotlänningen 16/7 1960

För rymning dömdes en värnpliktig fastlänning av rådhusrätten på fredagen till 25 dagars arrest. Han hade avvikit från I 18 den 1 juni då han rest till fastlandet och sedan hållit sig undan i en mån. och sex dagar.

Svar. medgav rymningen. Han sade sig vid tiden för denna ha varit nervös och nere och plågats av militärtjänsten. Under sin bortavaro hade han bott några dagar hos fadern i Stockholm och sedan besökt modern i Dalarna. Sedan hade han tagit en tillfällighetsanställning i Stockholm. Då fadern förstått hur det stod till — ynglingen hade först för honom uppgett att han hade permission — hade han anmält saken, varefter ynglingen hämtats och återförts till regementet.

Atomsmäll i Hejnum när lottor avslutade 14 dagar lång kurs

Gotlänningen 16/7 1960

Vi har haft lottor i stan i 14 dagar. Hela 52 stycken från hela landet, nästan, Skåne var inte representerat. De har legat förlagda i baracklägret vid I 18 och har genomgått en kurs i expeditionstjänst med major Christer Lillehöök som skolchef, och chefslotta har varit fru Hildur Löf, Visby.

På lördagen (16/7 1960) bröts lägret och I 18 blev ”lottafritt”. Torsdagen och fredagen ägnades åt en expeditionsövning ute i det fria och under fältmässiga förhållanden.

Man hade upprättat en fördelningsstab och olika brigadstaber med sambandscentraler i ett antal tält. Klart att det blev i liten skala, men detta till trots fick var och en god inblick i hur det kommer att gå till vid ett eventuellt krig.

Läget var kritiskt för de ”våra”. Först hade en främmande makt begärt att få upprätta robotbaser här på ön, vilket dock avvisades på det bestämdaste. Det tyckte nu inte fienden, utan anföll Sverige från öster och landsatte trupper lite här och var på den gotländska östkusten. Försvarstrupperna spred ut sig på et stort område, för att på så sätt dämpa effekten av en ev. atombomb och atombomben kom också – i Hejnumtrakten.

Lottornas uppgift var att ordna med sambandet mellan de olika försvarsförbanden. Order per telefon gick som löpeldar över den gotländska landsbygden, i det här fallet en sammanlagd sträcka på omkring 100 meter. Allt antecknades, bud skickades, order kollades och allt flöt som det skulle. Mitt i allt gick skolchefen Lilliehöök och myste. När det hände några större saker, som atombombfällningen, bröts alla andra order och atombomben kunde därför ”behandlas” så snabbt som erfordrades.

Mitt i brinnande kriget kunde det komma sådana meddelanden som ”Riksteatern uppträder den 7/8 kl. 19.30 i Västergarn”, eller ”vpl 390113-514 Svensson skall medaljeras för tapperhet i striden vid Hejnum” (ordern år inte ordagrant återgiven). Dylika order har man lagt in för att flickorna skulle ”hålla sig varma” och liknande order skickas även i det ”riktiga” kriget.

Flickorna har tillgodogjort sig den 14 dagars långa utbildningen på ett utmärkt sätt, vilket inte minst märktes vid denna fältmässiga övning.

Ensam gotländska på denna kurs har varit Maj-Britt Utterling från Visby. lägret har varit uppdelat i tre kurser, av vilka en varit en ren grundkurs. Förutom det rent expeditionsmässiga har man även lärt sig skjuta med pistol, orienterat och avlagt prov för idrottsmärket. Per buss har man åsett en del av Gotlands sevärdheter, bl. a. Lummelundagrottorna, och man har trivts alldeles ypperligt.

Statsrådet Skoglund fick åka hem med militärplan

Gotlands Allehanda 17/7 1960

Bland dem som drabbades av flygstoppet på torsdagen (16/7 1960) var också kommunikationsminister Gösta Skoglund och kanslirådet Lars Skiöld. Med flygvapnets hjälp ordnades dock deras återresa från Visby. Strax efter kl. 18 startade en Pembroke TP 83, förd av fanjunkare Evert Halling och efter 35 minuter landade man på Barkarby.

Dir. Raymond Sjöqvist i Räddningskåren, som med ett chartrat Aero Commanderplan landade vid 9-tiden på torsdagen på Visbyfältet, erbjöd statsrådet Skoglund att följa med tillbaka till Stockholm, men denne tackade nej då det redan var klart med militärplanet.

Under torsdagen gjorde statsrådet Skoglund och kanslirådet Skiöld en resa på landsbygden för att studera en del vägfrågor som hör samman med den planerade järnvägsnedläggningen i höst och sammanträffade med kommunala representanter för Hemse, Havdhem och Hoburgs kommuner i Havdhem. I färden deltog landshövding Wahlbäck, landssekr. S. Trysén, vägdir. R. Hildebrand, trafikinspektör F. Sandler länsvägsnämndens ordf. E. W. Norman, vägingenjör P. M. Bengtson och busstrafikledare J. Kvarnstedt.

– Det har ju varit tal om att järnvägen skulle läggas ned 1 september, men nu vill postverket att vi skall vänta till 1 oktober, då man inte hinner bli klar med den nya organisationen, sade statsrådet Skoglund vid ett kort samtal med GA. Ett nytt sammanträde kommer under nästa vecka att hållas på länsstyrelsen och sedan kanslirådet Skiöld berett ärendet och föredragit det för mig kommer det upp till avgörande i konselj. När det blir kan jag dock inte uttala mig om nu.

(Flygplanet finns i bevarat dag på Svedinos Bil- och Flygmuseum i Ugglarp.)

Tygtekniska kåren

Gotlänningen 18/7 1960

Armétekniker Thure Breiler har utnämnts till förste armétekniker vid tygtekniska nämnden.

Robotskjutningarna

Gotlänningen 18/7 1960

Tre franska tekniker får för medverkan vid vissa robotskjutningar vistas inom fästningsområdet vid Gotlands kustartilleriförsvar under tiden 18 juli–13 augusti.

Militärpastorerna

Gotlänningen 20/7 1960

Visby domkapitel och chefen för Gotlands kustartillerikår tillstyrker att t. f. kyrkoherden i Lärbro pastorat Åke Sundell skall förordnas som militärpastor vid Gotlands kustartillerikår.

Hedersplakett

Gotlänningen 20/7 1960

Kårchefen har tilldelat styckjunkare Östberg, A 7, kårens hedersplakett i guld.

Från artilleriet

Gotlänningen 27/7 1960

Överfurirerna H. A. T. Sangéus, L. G. J. Pettersson och H. J. L. Jonsson har utnämnts till rustmästare vid kåren.

Artillerikåren

Gotlänningen 30/7 1960

Förrådsmännen F. Ahlgren och S. Fohlström har anställts som förste förrådsmän i lönegrad Ae 19 med placering vid intendentur- resp. tygavdelning. Förrådsmännen A. Holmstedt och B. Sundqvist har blivit förste förrådsmän i lönegrad Ae 8 vid tyg- resp. intendenturavdelningen.

Till hedersledamot i amerikanska marinen

Gotlänningen 30/7 1960

Till hedersledamot i amerikanska marinen har utsetts byggnadsingenjören och superintendenten Eugen Nyman vid amerikanska ambassaden i Stockholm. Hr Nyman är bördig från Västerhejde.

Fältläkare S. Hansson 50 år

Gotlänningen 1/8 1960

50 år fyller på torsdagen den 4 augusti Sigfrid Hansson, Visby. Han är född i Göteborg och avlade studentexamen 1926. I Stockholm avlade han med. kand. 1932 och med. lic. i maj 1937.
Därefter tjänstgjorde han på sjukhus fram till 1943, då han blev regementsläkare vid I 18. Som regementsläkare kvarstod han till mitten av 1955, då han utnämndes till fältläkare vid VII Milo. Under åren 1948-54 var han ansvarig läkare vid Visby Epidemisjukhus, och sedan 1943 är han skolläkare vid högre allmänna läroverket, varjämte han har samma befattning vid flickskolan sedan 1959. Sedan 1943 är han också privatpraktiserande läkare i Visby.

Dessutom är dr Hansson Medicinalstyrelsens representant i styrelsen för Gotlands läns läkarförening samt medlem av Rotary, Frimurarorden och DBV.

Och så ofta tillfälle ges ägnar han sig åt sina hobbies fiske och resor.

Som synes är det läkargärningen som dr Hansson nästan helt fyller sin dag med. Som läkare har han ett mycket gott renommé.

Och personligen är han en rejäl karl, som går sin väg rakt fram, och alla som samarbetat med honom har de bästa omdömen om hans plikttrohet o. hans vänfasthet.

Till kompanichef i den nya Ghazastyrkan

Gotlänningen 8/8 1960

Till kompanichef i den nya Ghazastyrkan har uttagits kapten Carl Gustaf Geijer, I 18.

Lyckat FBU-läger på Blåhäll. Deltagare från hela landet

Gotlänningen 10/8 1960

Under tiden 25/7−6/8 har under kapten Bengt Lindéns ledning ett FBU-läger pågått ute vid Blåhäll. Trots det miserabla vädret under den första veckan har intresset och trivseln varit den allra bästa.

Men så har också lägerledningen gjort allt för att bjuda de långväga ”krigarna” inte bara på effektivt arbete utan även på vad Gotland har att visa upp. Från sammanlagt 15 försvarsområden fördelade på de flesta av våra landsdelars regementen hade 36 deltagare, därav 13 ungdomar, hörsammat inbjudan till Blåhälls läger. Tio av deltagarna hade med sig sina familjer, varför ett 70-tal familjer installerades i inomhusförläggningen. Förutom kurschefen, kapten Lindén, fungerade som instruktörer löjtnanterna Strihagen, Månsson, överfurir Lindé samt furirerna Ekedal och Nilsson. Utbildning har bedrivits i artilleritjänst och allmänna militära ämnen.

Utbildningen har varit ett värdefullt tillskott i det värnpliktiga befälets kunskaper.

De flesta av deltagarna hade aldrig förut varit på Gotland. Kapten Lindén hade därför ordnat med en hel del värdefull underhållning, såsom en sightseeingtur i Visby, då man även gjorde en avstickare till Lummelunda där grottorna besågs. Ruinspelen var föremål för ett annat uppskattat besök och söndagen den 31 juli företogs en omfattande tur runt södra Gotland då flera av våra vackraste kyrkor besågs och beundrades. Kapten Lindén som vid alla utflykter var ciceron stannade upp på otaliga ställen, inte minst på platser där han menade att Gotlands sköna och leende natur var särskilt påfallande, t. ex. vid Nore, Holmhällar och Lojstahed där minnesmärken besågs. På Hoburgen steg sällskapet av och promenerade runt Hoburgsgubben.

Men även fiskelägena Gnisvärd och Djupvik samt skeppssättningen vid Gnisvärd stannade man vid och förutom vackra gotlandsängen fick deltagarna ta sig en titt på Bottarvegården i Burgsvik och stifta bekantskap med gamla fru Alyhr som berättade levande och fängslande om den gamla gården. Både fru Alyhr och resenärerna hade velat stanna kvar mycket längre i varandras sällskap och allmänt tyckte man nog just att detta uppehåll var det trevligaste genom att det gav så mycket av värde.

Besöket på Kattlundsgården blev ett ännu längre hopp tillbaka i tiden och ett mycket intressant sådant och tar man så i betraktande besöket på Vallhagars fornby spann tidrymden ännu längre tillbaka.

Våra gotländska blommor och andra växter tilldrog sig behörig uppmärksamhet och många små vackra blomster plockades och pressades som minne av denna resa, kameror och filmapparater var flitigt igång, och alla kände behörighet med psalmen då man vid kastalen bakom Fröjels kyrka stämde upp ”Härlig är jorden”; dagen gynnades också av ett strålande väder.

Många av familjerna entusiasmerades av det gotländska kynnet och har säkerligen längtan tillbaka hit. Vid den trevliga och gemytliga grillafton som kapten Lindén mot slutet av kursen ordnade och då han höll föredrag med bilder från Gaza, hördes idel lovord från deltagarna. Man kom även övrig personal mer in på livet denna afton då trots regnet grillelden flammade utåt havet och allsången ljöd friskt.

Kökspersonalen som genom omtyckta husmor, fru Möller, bjudit på så mycken god och riklig mat lovprisades och nog ville samtliga ha sagt att detta FBU-läger var det trivsammaste man överhuvud kunde tänka sig. Och visst fanns det dagar då fruar med barn kunde kasta sig i böljorna och den iskalla läsken från markan smakade förträffligt, ty det fanns faktiskt några solskensdagar!

Thea.

14-årig Fåröpojke träffades av löst skott från kpist

Gotlänningen 19/8 1960

En 14-årig pojke, Yngve Ohlsson, son till färjman Erik Ohlsson, Svens, Fårö, skadades den 18/8 kl. 12.15 av ett löst skott från en kulsprutepistol.

Olyckan inträffade i ett förråd på Fårö tillhörande FBU-lägret. Pojken hade följt med en vpl vid I 18 då denne skulle rengöra ett antal kulsprutepistoler i vapenförrådet. På lek riktade den vpl vapnet mot pojken varvid ett skott gick av av våda och träffade pojken i axeln. Vapnet saknade lösskjutningsanordning. Sedan kulan borttagits på länslasarettet i Visby kunde pojken återvända till hemmet.

Olyckan utredes genom polisens försorg.

Blandat

Gotlänningen 20/8 1960

United Nation Medal har av FN-representationen tilldelats major Lann, I 18.

Till rustmästare vid I 18 har utnämnts överfurirerna K. E. Forss, K. G. A. Östergren och K. J. F. Magnusson.

-Till vinterlinjen 1960-61 vid infanterikrigsskolan har beordrats vpl Pihl, Casserberg, Paulander, Björkman, Ahlberg, Strage och Rosén.

F. d. Visbybo i dödskrasch med rea Blackout enda teorin om haveriet

Gotlänningen 30/8 1960

22-årige fältflygaren och f. d. Visby-bon Ingvar Bengt Gustav Pettersson från Södertörns flygflottilj, Tullinge, omkom på tisdagseftermiddagen när hans J 34 Hawker Hunter störtade på Gålön strax öster om Årsta havsbad. Pettersson övade avancerad flygning på höjder upp till 5.000 meter, varvid han av hittills outredd anledning förlorade kontrollen över planet. Ögonvittnen har berättat att de sett planet på c:a 2.000 m. höjd utförande looping. När planet nått toppen av denna och var på färd ned hade föraren inte lyckats räta upp planet utan detta fortsatte och kraschade mot marken. En haverikommission under ledning av hovrättsråd Karl Sidenbladh skall utreda orsaken till olyckan.

Flygstabens pressofficer major Norrbom meddelar i samtal med Gotlänningen, att någon större möjlighet att få klarhet i haveriet knappast är att vänta, då det praktiskt taget endast blev småbitar kvar av planet. Syrebrist kan det knappast bli tal om, då planet endast var på 2.000 m. höjd. En teori finns, sade major Norrbom, att Pettersson drabbats av blackout och mist medvetandet och då inte lyckats räta upp planet ur loopingen. Vidare finns det en möjlighet att hans G-dräkt råkat i olag.

Med G-dräkt menas den dräkt som samtliga flygare använder i krigsflygplan. Den består av ett par byxor under flygdräkten med gummiblåsor för magen, låren och vadorna. Dessa fylls med luft vid höga fastigheter vid dykning och förhindrar att blodet från hjärnan fortplantar sig till de nedre kroppsdelarna, vilket medför medvetslöshet. Men detta är som sagt bara en teori, avslutar major Norrbom.

Ingvar Pettersson började sin bana som 19-åring vid Flygvapnet 1957, då han genomgick förberedande fältflygarskolan vid F 2, Hägernäs. Flygkrigsskolan genomgick Pettersson sedan vid F 5, Ljungbyhed, och har efter avslutade skolor varit anställd vid Södertörns flygflottilj i Tullinge sedan januari 1959.

Den så tragiskt bortgångne var son till diversearbetaren Emil Pettersson, Visby

Vapenstöld ur militärförråd

Gotlänningen 9/9 1960

Vid inbrott i ett militärförråd i en socken norr om Visby har det stulits två armépistoler och 200 skarpa skott. Statspolisen, som har hand om utredningen, blev snabbt på det klara med att det inte var fråga om småpojkars okynnesinbrott. Tjuvarna har gått rakt på de saker de velat ha, och har således varit väl lokaliserade.

Innan inbrottet, då pistolerna stals, hade ett misslyckat inbrottsförsök gjorts i samma förråd. Då hade tjuvarna tydligen blivit skrämda och givit sig av från platsen när de bara var ”halvvägs inne i förrådet”.

Kriminalpolisen är tacksam för alla tips från allmänheten om iakttagelser, som kan ha något med inbrottet att göra. Några okända personer kan ha iakttagits i trakten, eller någon kan ha sett vapen eller ammunition efter det att de stals.

Truppförbanden

Gotlänningen 11/9 1960

Till fänrikar på aktiv stat vid Gotlands infanteriregemente har antagits officersaspiranterna E. R. T. Rimstrand, C. C. E. Hjort, och K. R. E. Wirén och till fänrikar i regementets reservofficersaspiranterna B. A. P. Rondahl, K. Å. Hellander, J. A. L. Josefsson, T. Johansson, A. O. Jansson, S. A. G. Ruthner, N. E. Öhman och H. J. Heller.

Till fänrikar i Gotlands artillerikårs reserv har antagits reservofficersaspiranterna S. Å. Sandelin och S. S. O. Ronkvist.

Välkommen på A 7

Gotlänningen 14/9 1960

Den nyinryckta personalen till repövningarna vid A 7 hälsades på onsdagen (13/9 1960) välkommen av kårchefen, överste Ture Deutgen. Man började på eftermiddagen med uppställning på A 7:s kaserngård där armémusiken spelade och korum förrättades av kårpastor L. M. Holmbäck,  Vall. Efter detta fortsatte man med en liknande högtidlighet för de avdelningar, som är förlagda till Blåhäll.

I sitt tal drog överste Deutgen också upp den allvarliga internationella situation, som bildar bakgrund till denna repetitionsövning. Det utrikespolitiska läget framhäver än mer vikten av repövningstiden används på effektivaste sätt. Översten gav också de nyinryckta beröm för att inryckningen gått så gått så ordentligt och städat.

Stora övningar med repförband skall äga rum på södra Gotland

Gotlänningen 16/9 1960

I månadsskiftet september-oktober äger stora fälttjänstövningar rum på södra Gotland intill en linje Klintehamn-Vänge-Ala-Ardre i norr. Det är de inneliggande repetitionsförbanden, omkring 1.700 man, samt årets värnpliktiga vid A 7, I 18, P 1 G, och Lv 2 G, som skall ge prov på sin förmåga att uppträda och föra strid under fullt fältmässiga förhållanden, med de krav ett modernt krig ställer ifråga om försvar mot atomstridsmedel, underrättelsetjänst, strid över stora ytor o. s. v.

Planläggningen för denna övning har inom militärbefälsstaben pågått hela året, och i maj månad hade chefer ned till plutonchef en genomgång av stridsområdet.

Övningen startar den 27 september med tre styrkor. Förutom de traditionella A- och B-styrkorna förekommer en C-styrka, som har till uppgift att genom innästling, bortplockning av vägskyltar, tillfångatagande av chefer ur de övriga styrkorna o. s. v. skärpa deras uppmärksamhet.

A-styrkan leds av överstelöjtnant Ivary (sic) och består av inkallade repförband, övningsdivision ur A 7, övningsfältluftvärnskompani, hemvärnet och viss personal ur marinen.

Styrka B består av övningsbataljonen I 18, övningskompaniet P 1 G samt enheter ur marinen, flygvapnet och helikopterenheter. Chef är här major Stenqvist, C-styrkan slutligen består av livkompaniet på I 18 och får löjtnanterna Nyberg och Bergström som ledare.

Stridsskjutning i När

Den 3 oktober avslutas manövern med en förevisningsskjutning i närheten av Närs fyr med överstelöjtnant Malgerud som övningsledare. I övningen deltar flyg, luftvärn, infanteri, artilleri och pansar, och förutsättningen är en fientlig landstigning mot kusten.

Övningen börjar med att fientligt flyg bekämpas med luftvärn. En egen flygdivision går därefter till attackanfall mot en invasionsstyrka till sjöss. Den landstigande styrkan. beskjuts så av värnpluton, tung granatkastarpluton och artilleri, innan eget stridsvagnskompani kan gå till anfall mot den fientliga landstigningsstyrkan.

Ordentlig städning

Efter övningarna kommer förbanden att utföra ordentlig städning. Det är naturligt att förband av denna storlek, med stridsvagnar och tunga fordon och med uppgift att gräva ned sig för atomskyddets skull, måste lämna spår efter sig i terrängen, men man sätter som sagt en ära i att effektivt utplåna dessa spår efter sig.

Under förberedelserna togs kontakt med av övningarna berörda markägare, med vägmyndigheterna och länsantikvarien för att hindra att känsliga områden – sanka marker, ömtåliga grödor, svaga vägar, fornlämningar o. d. — utsattes för åverkan. Överallt har enligt militärledningen förståelsen hos den gotländska allmänheten varit stor och militären vill naturligtvis göra alltför att denna positiva inställning skall bestå.

Frivilliga på Gotland hedrar stupad kamrat

Gotlänningen 16/9 1960

På 20-årsdagen av fänrik K. E. H. Åbergs från I 18 död den 24 okt.  i striden för Finlands frihet ämnar finlandsfrivilliga på Gotland hedra hans minnemed en ceremoni vid hans grav i Visby.

Detta beslut fattades vid en sammankomst som hölls på A 7:s mäss på torsdagskvällen i samband med ett besök av major K.-G. Kavander, som varit livligt engagerad i frivilligrörelsen.

Vidare diskuterades lämpligheten av att bilda en klubb eller förening för de finlandsfrivilliga på Gotland. Man enades om att skulle någon form av organisation bildasskulle detta ske i så enkla former som möjligt utan alltför tröttande föreningsarbete.

Intresserade finlandsfrivilliga kan hänvända sig till någon av nedanstående för att erhålla kontakt och närmare upplysningar: Major Fredrik Reuterswärd, distr.-chef Nils-Magnus Montan, kapten Jan Silvén, major G. Lann, löjtnant C.-H. von Schulman eller red. P. H. Lovén.

(Gotlänningen 16/9 1960)

Sjövärnsflottiljen

Gotlänningen 18/9 1960

Kommendörkapten Öström, flottan, förordnande som flottiljchef för Gotlands sjövärnsflottilj upphör vid månadsskiftet. Ny flottiljchef från 1 oktober i år till 1 oktober 1965 blir nuvarande ställföreträdande flottiljchefen löjtnant S. G. Landberg, sjövärnskåren, och ny ställföreträdande för samma tid blir löjtnant J. I. Olofsson, sjövärnskåren.

Värnpliktsinskrivningen

Gotlänningen 18/9 1960

Vid inskrivningsförrättningarna i höst kommer inskrivningsnämnden i Gotlands inskrivningsområde att få läkarbiträde av fältläkarstipendiat Lindholm, Uppsala, 18 oktober—1 december.

Repsoldaten M/60 liknar en gumma

Gotlands Allehanda 23/9 1960

- Av BERNDT von CORSWANT -

Den gotländske repsoldaten vet inget värre än att gå sysslolös. Han går in för sin uppgift med mera allvar är vanligt, konstaterade ett fastlandsbefäl för GA-medarbetaren på Tofta skjutfält i går.

Arméchefen Thord C:son Bonde kom till Gotland i går och på första dagens program stod bl. a.  inspektion av artilleristerna på Tofta skjutfält. Skedet med den enskilda utbildningen är i det närmaste avslutad och övningarna har lagts på förbandsplanet. I går sköts det skarpt på en mil långa och tre kilometer breda skjutfältet.

Det här är artilleri-repsoldaten modell 60. 41-årige stockholmaren Tor Linjedahl heter 4008 i militärt förnamn. Vi fann honom på post på Tofta skjutfält i går.

Hur är den gotländske repsoldaten modell 60 och vad har han för sig? Det ar de frågorna jag främst ville ha svar på när jag begav mig till Gotlands fulaste plats (enligt major Lilliehöök).

På post stod mc-ordonnansen David Askervall, 36 år och kommunalarbetare i kungens stad. Rena semestern det här, sa han och postkamraten Tor Linjedahl, 41-årig elektriker fr. Stockholm, instämde.

Det är ofta man hör rep-folk säga så om övningsmånaden. Man skall dock inte förledas att tro att alla menar semester i ordets rätta bemärkelse. Övningarna kan vara nog så hårda, men det är semester ändå för många, för vilka repmånaden utgör ett rätt stimulerande avbrott i den jämnflytande tillvaron. Om ovannämnde Askevall fick jag senare bl. a. höra att han är en seg och pålitlig typ som ”klarar alla uppdrag han sätts på”.

Slitsamt

Semester talar däremot inte kanongubbarna om. En hel del folk har ju haft (och en del har alltjämt) skördepermission och det har varit speciellt jobbigt för de återstående vid kanonerna. Sällan har så få burit så mycket i den svenska rep-historien.

- Skördepermissionerna har också ställt till en del andra problem, säger kapten Kennerby, chef för en nyligen grupperad division. När männen återvänder från skördearbetet har de missat den enskilda utbildningen. Det hela kommer då lätt att halta.

Klarade skörden

- Jag har under de sex lediga dagarna klarat av hela min skörd, berättar Väte-lantbrukaren Ingvar Johansson, som återvände till fronten i går. Tillsammans med Sture Lindström från Östergarn (som började sin första repmånad med permission) satt under en gran och visste inte riktigt som väntade honom.

På tal om den missade militära utbildningen sa Johansson med glimten i ögat: Med det stora intresse man har så tar man nog igen alltsammans!

Potatisskalarens finger

Sex man tycktes ha det speciellt lugnt. Det var männen på fältlasarettet. Fast en gång hade de fått träda i funktion på riktigt. En potatisskalare hade skurit av ett finger. (Ett apropå: vid lunchen i går serverades oskalad potatis.)

Arméns utrustning håller i medeltal 15 år. Krigaren är mera slitstark. Vid 47 års ålder slipper svensken bli inkallad. På den A 7-division jag besökte var genomsnittsåldern cirka 30 år. Den äldste var 44 år, medan den yngste muckade från rekrytutbildningen så sent som i höstas. Ja, han fick inkallelsen innan han muckade!

- Detta hör dock till undantagen, sa A 7-chefen, överste Tore Deutgen, som var ute och tittade på divisionens gruppering.

Mycket nytt

Översten sa vidare bl. a.:

- Repsoldaterna har mycket nytt att lära sig den här gången. Här finns nya redskap o. atomskyddet är numera A och O. Men vetgirigheten är i allmänhet stor. Det händer f. ö. sällan att repsoldater begär uppskov. Kommer det en begäran så är den i allmänhet från arbetsgivaren.

- En del soldater beklagar sig: tänk vilken dålig kondition jag har! Ja, på den fronten har det verkligen blivit sämre från år till år, sa översten.

Den här gången kan man minska kostnaderna för skjutningen med den största kanonen med en tredjedel. Genom att aptera en speciell tub i kanonen nedbringas kostnaderna från 250 till 75 kr. per skott.

På artillerihåll handlar det numera om allt tyngre ekipage. En centurionstridsvagn, t. ex. väger sina modiga 50 ton!

Den 3 oktober börjar den stora höstmanövern på ön och den pågår i nio dagar, varefter repetitionsfolket lämnar ifrån sig gråkläderna. Och de stora och små dödsmaskinerna.

En bön har kapten Lennart Yngve, hitlånad för repmånaden från Uppsala.

- Hjälp till att avskaffa ordet ”repgubbe”! Det är ju alla inte frågan om några gubbar.

Repsoldaterna bär gröna halsdukar kring huvudet (ingår i atomskyddet). Det får dem att likna gamla gummor. Rent dråplig tedde sig en krigare med kulsprutepistol, skägg och gummi-duk. I krig är som bekant allt tillåtet…

Nya inbrott i vapenförråd på Gotland

Gotlänningen 27/9 1960

Nya vapenstölder har upptäckts av militären, det gäller ett förråd utanför Visby som tullats på 4 armépistoler m/40 samt en del övriga tillbehör. Stölderna har förövats för några dagar sedan, förråden har inte besökts av militären den sista veckan.

Det är nu sammanlagt 6 militärpistoler, som försvunnit på Gotland. Vid ett inbrott i ett annat förråd för några veckor sedan, stals 3 pistoler och två kartonger ammunition. Statspolisen i Visby; som har hand om utredningen av inbrotten, är tacksam för alla tips, som kan hjälpa till att avslöja vapentjuvarna.

Kulturtidning på I 18

Gotlänningen 29/9 1960

För första gången har en egen tidning för repgubbarna på I 18 kommit ut. Redaktör är kulturredaktören på Gotlands Allehanda Ingvar Ygeman och namnet är Repstumpen. Med hänsyn till att kronobergarnas reptidning med Bertil Torekull som redaktör blev censurerad och följaktligen inte utkom uttalas dock att man inte hyser några farhågor för att Repstumpen skall bli silkessnöre för red. Ygeman.

Skjutglada sextonåriga visbypojkar stal fyra pistoler och 3.300 skott

Gotlänningen 30/9 1960

Statskriminalpolisen har med hjälp av allmänheten klarat upp stölderna av 4 pistoler och en låda om 3.300 skott 9 mm ammunition. Det var fyra visbypojkar med alltför stort intresse för skjutvapen som gjort inte mindre än tre olika inbrott i militärförrådet. Även en femte pojke på mellersta Gotland är inblandad för häleri.

Två av pojkarna hade i början på året begett sig till militärförrådet, där de bröt sig in och tillgrep två pistoler. De visade senare dessa för två kamrater, som också gärna ville bli pistolägare. Efter en tid begav alla fyra på nytt till förrådet, där ytterligare två pistoler tillgreps.

Så småningom kom man underfund med att det inte skulle vara så dumt med skott till pistolerna och då de trodde sig ha sett ammunitionslådor i förrådet beslöt de ännu att en gång bege sig dit. Denna gång drog de lott om vilka som skulle fixa ammunitionen och de två utvalda fullföljde uppdraget planenligt. De tillgrep en hel låda ammunition, som de släpade ut i skogen och bröt upp och langade över ammunitionsaskarna i en medförd bag – kapet utgjorde inte mindre än 3.300 skott.

Under våren ägnade man sig sedan åt övningsskjutning med skarp ammunition i Visbys omgivningar. Pistolerna och ammunitionen förvarades hos en av pojkarna. Då de andra inte hade sina hemma av rädsla för upptäckt.

I somras åkte en av pojkarna ut på mellersta Gotland och hade då sin ”leksak” med sig. Han intresserade en kamrat för att köpa pistolen och ammunition och kvarlämnade grejorna hos denne utan att ha tagit emot någon ersättning. När denne fick höra talas om pistolstölderna blev han försiktig och sökte mejsla bort numren på pistolen och gömde den ordentligt, där polisen återfann den på onsdagen laddad med skarpa skott.

Vid husrannsakan i Visby påträffades hos vapengömmaren de tre övriga pistolerna och 2.500 skott.

De tre tjuvarna som är kvar i Visby har erkänt medan den fjärde som lämnat ön ännu inte påträffats.

Polisen har tidigare inte haft några svårigheter med ynglingarna, som kommer från ordentliga hem, och polisen är benägen att hänskriva den brottsliga verksamheten till missriktat intresse för skjutvapen och långtgående omdömesbrist snarare än direkt grov kriminalitet.

Pistoler från annat inbrott saknas ännu

Från ett inbrott i ett militärförråd i en socken strax norr om Visby saknas ytterligare 2 pistoler. Polisen tror dock icke att denna stöld har sammanhang med den ovan relaterade. Man hoppas på att även i detta fall få hjälp från allmänheten, som kan lita på full diskretion. Man är ytterst angelägen om att pistolerna skall återfinnas och inte hamna hos några grovt kriminella personer med alla de konsekvenser detta kan innebära – taximordet på den kvinnliga chauffören är varning nog.

Militärplan blev skadat vid Stenkumlalandning

Gotlänningen 30/9 1960

Ett militärplan fick en del skador när det på fredagen (30/9 1950) skulle försöka landa på ett fält i Stenkumla, men de blev av ganska lindrig art. Föraren klarade sig utan skador.

Lugn start av gotlandskrigarna men i dag väntas atombombning

Gotlänningen 4/10 1960

”Det jäser av oro i mellersta Europa och från olika länder rapporteras mobilisering och truppkoncentrationer. Även Östersjön har kommit i farozonen och söndagen den 2 påbörjades åtgärder att snabbt sätta Gotland i försvarstillstånd, berett på vad som skulle kunna hända. Kl. 12 på måndagen (3/10 1960) hade försvarsstyrkorna intagit sina beredskapsställningar och maskering av förläggningarna, grävning av försvarsvärn, utbyggande av sambandslinjerna gav full sysselsättning.”

Gotlänningen hälsade på översten Tore Deutgen i hans fältförläggning på måndagseftermiddagen. Nerfarten till hans stab som utgjorde A-styrkans försvarsledning bevakades av en dubbelpost den ene från Gotland den andre från Torshälla.

 Det hade fordrats en stor portion tur för vem det månde att hitta överste Deutgens stab utan att ha fått mycket noggranna upplysningar. Kring stabens husvagn, som uppgavs vara nog så stabilt byggd hade man lagt ut en korv taggtråd som avskräckande hinder för alla och envar, dock mest för fienden. Kapten Nolgren tjänstgör som stabschef och denne var full av förtröstan för att hans stab skulle fungera i överste Deutgen om vad han tror om möjligheterna att hålla rekryter och repgubbar i samma tempo under övningarna. Han påpekade att som regel var förbanden skilda åt så att man inte hade så stora åldersdifferenser inom samma förband.
− Repförbanden, sade överste Deutgen, tar övningarna litet lugnare än rekryterna men är å andra sidan betydligt försiktigare och förnuftigare i sitt handlande. Bilförarna från repförbanden kör långsammare men så har man också mycket färre skador på deras fordon.
− De äldre intresserar sig mer för vad som händer och avsikten med övningarna.  De har ju på ett annat sätt än de yngre förmåga att förstå sammanhangen och intellektuellt smälta vad som händer och sker.
− Det är en mycket nyttig övning för befälet, framhöll överste Deutgen vidare, att få leda större förband och att under utövande av detta jobb få fram friktionsanledningar. Det är bra att få fram samspelet och samarbetet med de förband från infanteriet, artilleriet, signaltrupperna och pansar som ingår i A-styrkorna.
− Samverkans betydelse har ökat mer och mer och den omorganisation som nu prövas kommer att pröva samverkan i hög grad.

Atombomber i eftermiddag

Man kan tämligen säkert räkna med atombomsanfall i eftermiddag sedan själva kriget brutit ut. Det blir attrapper men det kommer att övas som om det var fråga om verkliga bomber. Till dess får de olika förbanden trycka i buskarna beredda på vad som komma skall av atombomber, fallskärmshoppare, sabotörer och anfallande trupp.

I avvaktan på dessa äventyrligheter så avnjuter man vad koktrossarna har att bjuda på. Flera av mannarna har redan hunnit skaffa sig en klädsam solbränna och allmänt prisar man den goda väderleken.

Gotlandskriget: Atombomber vållade panik. Luftlandsättningar i natt

Gotlänningen 5/10 1960

Vi hade legat i en skyddad ställning c:a tre kilometer från batteriplatsen när atombomb nummer två fälldes. Vi hade tillstånd att bege oss till det område som drabbats av bomben och försatte inte många minuter. Färden ställdes från vägskälet vid Krampebro mot Sojdungs i Fole. Strax norr om Kisslings var vägen spärrad av träd som fallit över vägen. Skogen runt omkring brann för fullt från Ringvide, Fole kvarn och kyrka samt Sojdungs slog lågorna och hela trakten var invälvd i kvävande rök. Längs vägen låg brinnande bilvrak som vräkts ner i dikena av stötvågen från krevaden.

Svårt chockade med svåra brännskador av tredje graden och brutna armar och ben ligger några av batteriplatsens soldater hopdragna för att transporteras till huvudförbandsplatsen så fort röjningsmanskapet kunnat öppna vägarna för ambulanserna. på bilden syns från höger repgubbarna Henriksson, Eriksson, Flemström, Sjödin, Rosengren och en namnlös, alla stockholmare, överförda från A 1 till A 7. Något som man knorrade litet över i all gemytlighet under bandagen.

DEN ATOMBOMB som nu fällts mellan Ringvide och Sojdungs var även den på 20 kiloton och var fälld på låg höjd vilket medförde såväl radioaktiv – som värmestrålning för att inte tala om de ohyggliga stötvågorna.

Vi begav oss till det förband som legat närmast detonationsplatsen, en batteriplats på och omkring en sandkulle c:a 1,500 m. söder detonationsplatsen. Vi var invirade i alla de skydd som fordrades, andades tungt i gasmask och snubblade tungt fram de sista 500 meterna till batteriplatsen.

DEN KVÄLJANDE röken kunde inte helt utestängas, det var inte bara vanlig brandrök, den äckliga sötaktiga doften från förbränt kött gick inte heller att utestänga – inte heller våldsamma vrål av smärta som trängde fram ur rökmassorna. Det small skott till höger och vänster och man hade anledning tro att ett partisanförband anfallit batteriplatsen efter bombningen.

DÅ OCH DÅ såg vi soldater vrålande av smärta med sönderbrända uniformer springa genom terrängen och här och var låg andra soldater fastklämda under träd och fordon som vräkts över dem.

TILL SIST träffade vi på två man som undkommit relativt oskadda från smällen. De hade legat på marken i ett tält nedgrävt i en skyddsgrop och skyddsgropen hade inte utsatts för stötvågens verkningar då den legat i ”lä”. De var nu intensivt sysselsatta med att försöka bringa sina chockade kamrater till förnuft. De skott vi hört kom inte från några strider. Det var soldater från batteriplatsen som inte kommit över den första chockens svåra verkningar utan i vild panik sprang omkring vilt skjutande mot allt och alla, många i det närmaste blinda efter bländningen från detonationen.

UNDER EN TIMMES strövtåg på batteriplatsen, eller rättare sagt, det som varit en batteriplats, hade den lilla taktiska atombomben visat sig vara en nog så obehaglig bekantskap. Av personalen på batteriplatsen hade ett 30-tal man varit på rekognoscering eller annat uppdrag. Av de återstående 60 fanns de 20 kvar som var oskadade eller så pass lindrigt skadade att de i görligaste mån kunde hjälpa sina kamrater till rätta innan undsättningsmanskapet kommit fram.

DETTA KOM UNGEFÄR en timme efter krevaden. I spetsen kom en caterpillartraktor med schaktblad, så sammanlagt ett 50-tal man utrustade för att snabbt kunna föra offren till förbandsplatsen och röja vägar och sätta materielen i stånd, så gott det nu gick. På den smala tillfartsvägen gyttrade sig bärgningsmanskapets bilar så gyttrar ihop med de första ambulanstransporterna som skulle ut från batteriplatsen, så det blev litet marigt att få ut transporterna.

Ja, så skulle det ungefär ha sett ut i verkligheten vid den fingerade atomkrevad som brändes av i Fole på tisdagen. Batteriplatsens manskap hade jämnt jobb att leka den otäcka leken så realistiskt som möjligt och mycket fantasi behövdes inte för att sätta sig in i den allvarliga innebörden. Nog sagt, den förstods av alla även om man tog sina låtsasskador och övriga låtsasbesvärligheter med väl avpassad beredskapshumor.

Fallskärmshopp över ön i natt

Vid 18-tiden började det singla ner fallskärmshoppare från Tingstäde i norr till Viklau i söder i en båge längs den dalgång som sträcker sig i en halvcirkel runt mellersta Gotland. Hemvärnstrupper och LUFOR gjorde allt för att isolera dem och kämpa ner dem i nattmörkret men det var ingen lätt sak, då månen var gömd bakom molnen och alls icke försvarsvänligt. När detta skrives är ännu utgången av landsättningen helt oviss.

Landstigning i Botvaldavik

Vid östkusten skedde landstigningen vid Botvaldavik och en del andra platser inom området ”mellersta östra Gotland”. Landstigningen lyckades och från kl.  1(otydl.),30 på onsdagsmorgonen går hemmastyrkorna till våldsam motattack för att om möjligt driva ned fi i havet. Hur det går med den saken får vi se i morgon.

Olja och grafik på I 18. Erkänd kvartett utställes

Gotlänningen 5/10 1960

Underofficerarnas konstcirkel på I 18 ordnar den 27/10 sin femte utställning och till denna har de lyckats förvärva tre av Sveriges mest kända konstnärer, nämligen Stig Åsberg, Harald Lindberg och Gerry Eckhardt. Den fjärde deltagaren, gotlänningen Harry Booström, är ingen sparv i tranedansen, utan ett starkt namn även utanför sitt eget landskaps gränser.

Harald Lindberg, som för övrigt varit föremål för en smickrande helsida i Stockholms-Tidningen häromdagen, kommer huvudsakligen med olja samt någon teckning. Han håller för närvarande på med en monumentalmålning i Uppsala som väckt stor uppmärksamhet. Han hat haft utställningar såväl har som i utlandet och alltid fått smickrande omdömen. Han är, förutom i Nationalmuseum, bl. a. representerad i prins Eugens samlingar på Valdemarsudde. Harry Booström kommer huvudsakligen med gotländska motiv i olja.

Stig Åsberg och Gerry Eckhardt är internationellt erkända som grafiker. Just nu deltar Eckhardt i en utställning i Gelsenkirchen i Tyskland, har egen utställning i Malmö samt är representerad på Nationalmuseums internationella träsnittsutställningen.

Stig Åsberg som etsare är ju känd för sina ”spindelvävsarbeten” och sina utomordentliga bokillustrationer.

Katalogen för utställningen har arrangören som vanligt lovat att skicka ut i god tid till de konstintresserade. Det blir en utställning av mycket hög kvalitet och man får hoppas att gotlänningarna tar tillfället i akt att se verkligt högklassig konst.

Regementet

Gotlänningen 5/10 1960

Löjtnant E. Pilefelt, Gotlands infanteriregemente, har utnämnts till löjtnant vid intendenturkåren och fått förordnande som löjtnant vid kåren.

— Till e. o. löjtnanter vid Gotlands infanteriregemente har förordnats fänrikarna där S. E. Larsson och K. E. Bergström.

Årets rekryter i jägarplutonen gör livet surt för sin fiende

Gotlänningen 6/10 1960

Jägarplutonen återsamlades efter dagens uppdrag. Rådplägning hölls på basplatsen djupt inne i de stora skogarna mellan Buttle och Vänge. Fem fångar hade 2 gruppen med sig från ett överfall på en fientlig kompanitross. Visserligen var det i stort sett värdelösa fångar, sjukskrivna soldater som ej fått följa med sitt kompani i strid – men det smakade ändå fågel för jägarna.

En annan av grupperna hade gjort eldöverfall utan att själva få eld på sig och plutonen hade inte lidit några förluster. Plutonen tillhörde ett gotländskt försvarsförband som sprängts och hamnat bakom fiendens front o. nu i samråd med civilbefolkningen försökte göra livet surt för inkräktarna

Fienden hade flyttat sig och nu basen flyttas för att komma i närmare stridskänning. Det gällde att förflytta sig i nattens mörker och genom oländig terräng under ständig spaning.

Den första spänningen efter krigsutbrottet hade släppt och jägarna kände sig nästa övermodiga efter dagens och den föregående nattens lyckade åtgärder. Tröttheten hade ännu inte börjat inställa sig trots endast 1 1/2 timmes sömn sista dygnet, men fötterna var ett besvärligt kapitel för flera av soldaterna. För den nattliga förflyttningen kunde man konstatera att en hel del av den militära utrustningen hade obehaglig benägenhet att skramla och avslöja sin bärare på långt håll och månen var visserligen dold av moln men gjorde dock natten ganska ljus.

Plutonchefen gav gruppchefen sin order inne i tältet på basplatsen och alla i styrkan som inte var avdelade för vakt var närvarande vid genomgången. På bilden ses plutonchefen anvisa på kartan vilken väg man skall förflytta sig under natten och hans jägare följer med intensivt intresse de uppgifter som de blivit tilldelade.

Soldaterna i plutonen tillhör årets rekrytförband och de har erhållit en utbildning som verkar förtroendeingivande i det mesta, framförallt präglade en lugn och sansad atmosfär det unga gänget, och det är en god utgångspunkt.

Till krigsskolan

Gotlänningen 6/10 1960

Officersaspiranterna Wirén, Rimstad och Hjort. Gotlands infanteriregemente, blir elever vid krigsskolans officerskurs 1960/61.

Militärpastorerna

Gotlänningen 6/10 1960

Militärpastorsförordnandena har förlängts till 1 oktober 1963 vid Gotlands infanteriregemente för kyrkoherde E. Beijer och vid Gotlands artillerikår till samma tidpunkt har förordnats kyrkoherden i Lärbro pastorat Åke Sundelin.

Kriget slut, tack o. lov för sömniga repgubbar

Gotlänningen 8/10 1960

Gotlandskriget blev en ganska hård match för krigarna trots det vackra vädret. När kriget avblåstes kl. 9 på fredagsmorgonen (7/10 1960) hade den försvarande A-styrkan med buller och bång drivit den leda B-styrkan i havet vid Kräklingbo-Östergarnskusten sedan den överflyglats genom en hård terrängmatch på ömse sidor om Torsburgen.

Inte har soldaterna av skilda slag sovit så värt mycket under de senaste nätterna och på dagarna har sömnen också blivit ganska sporadisk. Det har varit förflyttningar och strider och inte minst vakttjänst som sugit musten ur benen.

Inte desto mindre var det god anfallslust hos A-styrkans repgubbar när den vräkte in sitt motanfall. B-styrkan blev överraskad av att A-styrkan kunde ta sig fram på ömse sidor om Torsburgen i nattmarsch och hade inte inriktat sitt försvar på något dylikt. A-styrkan kunde därför sätta in en mördande stöt som tvingade B-styrkan allt närmare och närmare stranden. I vägskälet Gammelgarn-Östergarn tyckte ledningen att det kunde vara nog med krig och blåste av.

Sedan blev det för trupperna att traska tillbaka i sina spår och försöka lappa ihop skadorna i naturen i så stor utsträckning som möjligt. Skyttegropar grävdes igen, tältgropar likaså och maskeringsmaterialet lades prydligt ihop – så var åtminstone avsikten.

Stridsvagnarna som opererat på ömse sidor om hade givetvis satt sina spår och när krigsveckan är slut kommer pionjärer att söka bota de värsta skadorna – så långt det nu går.

På lördagen avslutas denna veckas krig med en förevisningsskjutning vid Gotlands ostkust o. i nästa vecka blir det vissa stridsskjutningar med förbanden. Om det blir dimma måste lördagsskjutningen dock inställas.

C. H. Stierncreutz von Schulman

Gotlänningen 8/10 1960

Sjuttiofem år fyller på torsdagen den 13 oktober förre godsägaren C. H. Stierncreutz von Schulman, Kullshage i Hangvar. Jubilaren är född i Finland, men kom i unga år till Sverige, där han avslutade sina studier. Han har innehaft jordbruk både i Sverige och Finland, samt var under första världskriget ett par år godsinspektör i Tyskland 1917–19 hade han som delegerad för Svenska Röda Korset sin verksamhet förlagd till europiska och asiatiska Ryssland samt på Balkan. I Finland var han flera år kompanichef vid Skyddskåren och under vinterkriget 1939–40 deltog han som krigsfrivillig i Svenska frivilligkåren. Vid krigsslutet tilldelades han FFrM 1kl. ”för tapperhet i fält”.

1941 kom von Schulman till Gotland och löpte där Norrbys Norrgård i Hall, som han sedan sålde 1949. Intresserad hemvärnsman tjänstgjorde han under åren i Hall som stf hemvärnsområdesbefälhavare för Hall-Hangvar hemvärn.

Under åren 1950–54 bodde han en tid i Visby och tidvis i Finland tills han sistnämnda år köpte ett lantställe i Kullshage i Hangvar, där han som hobby på äldre dar roar sig med lite russ- och fåravel.

Jubilaren är också god tidningsskrivare o. har under årens lopp i svensk och finländsk press publicerat åtskilliga artiklar där han skildrat resor och äventyr under sitt skiftesrika liv. Han är en trevlig och sympatisk sällskapsmänniska, som genom sin glada, humoristiska syn på tingen vunnit många vänner, vilka säkert önskar hylla honom på högtidsdagen, som firas i hans födelsestad Helsingfors.

Gotländskt försvar bjöd på skarp åskådningsundervisning

Gotlänningen 10/10 1960

Till Botvaldaviks fiskeläge leder en ganska smal väg. På lördagsmorgonen (8/10 1960) var denna väg synnerligen livligt trafikerad. Militärbefälhavaren hade nämligen bjudit repförbanden och rekryterna samt en del civila personer med landshövdingen i spetsen på stort pang-pang. Han ville genom åskådningsundervisning påpeka vad en fiende, som försöker sig på med en landstigningsinvasion, kan tänkas råka ut för. Många av de närvarande föreföll att känna sig som vid porslinskrossningsdisken på ett tivoli inför de kommande smällarna, en begriplig mänsklig reaktion som på något sätt försonar det martialiska allvaret det nu var fråga om.

I bukten mellan Sildungen och Kyrkbingegrund vid Botvaldavik (jo, Botvaldevik stavades så då) skulle landstigningen äga rum och mot detta skulle försvararna sätta in flyg, luftvärn, infanteri, artilleri, tunga granatkastare och stridsvagnsartilleri.

Den låga molnhöjden gjorde att bombningen av landstigningsflottarna måste inhiberas, 250 m. molnhöjd är säkerhetsavstånd vid övningar, och detta underskreds nu. Det var fyra 32-Lansen som startat från Ronneby som fick återvända med oförättat ärende. Förband från Linköping, Norrköping och Tullinge måste helt avstå från start, då dimma försvårade landning vid återkomst till basen.

I stället bjöd fru Thüring på ”korv”, såvida det inte var hr Thüring, och denna fick av 45 skott ta emot 20 träffar inom ett flygplans storlek. Nu serverades kanske korven rätt bekvämt, men så var ju träffprocenten vällovligt hög.

Imponerande värnpluton

Så följde den del av förevisningen som imponerade mest på referenten. Det var en halv värnpluton som skulle försöka nedkämpa framvadande landstigningstrupp framför sitt avsnitt. Eldkraften var fantastiskt hög, tre kulsprutor och två raketgevär idkade skottlossning tillsammans med nödiga handeldvapen, som nästan motsvarade eldkraften hos ett helt kompani för 20 år sedan.

MB framhöll att de är ”obehagligt” att framrycka under kulspruteeld, ett nyktert konstaterande som förefaller allt skäl i världen att ta fasta på. Hög eldkraft på infanterienheterna, numera nedbantade i allt större utsträckning, ger hög stridsmoral hos truppen och är obehaglig för fienden hur han än är utrustad.

Välriktad artillerield

Artillerielden låg mycket elegant placerad med tanke på att den division som svarade för denna hade möjlighet att servera sina granater med samma precision på varje önskad plats mellan Slite och Kräklingbo. Målområdet blev vederbörligen pepprat, men med nutida krigsfilmer är nog gemene man ganska så svår att imponera på, så att man måste väl vara artillerist för att kunna avnjuta den kryddade anrättningen ordentligt.

Även tunga granatkastare gav prov på sin användbarhet och sedan var det stridsvagnarnas tur att kravla sig fram ur skogen och brösta av med synnerligen stor precision. Elden som avgavs på ganska nära håll trasade sönder landstigningsbåtarna. Stridsvagnarna stod framkörda mellan husen i skogsbrynet och fiskebodarna i hamnen.

Bussruta sprack

Tryckvågen från ett av skotten fick en stor bussruta att ge efter och ordna ett extra friskluftintag, vilket var ganska obehövligt i den rätt skarpa blåsten.

Ett annat mera allvarligt tillbud bestod i att en av granaterna från en stridsvagn briserade en bit utanför mynningen och en värnpliktig fick ett splitter i foten, dock icke av allvarligare art. Sådant kan alltså hända alla omsorgsfulla försiktighetsmått till trots.

Sorgfällig information

Förevisningsskjutningen kommenterades sorgfälligt av ledarna för de olika skjutningsmomenten. Tyvärr hade de inte alla haft tillfälle att lyssna till MB:s egen orientering så i flera fall blev det en ganska onödig upprepning av vad denne redan sagt.

Generalmakor Burman klarade sin orientering utan tillhjälp av högtalare och menigheten som lyssnade och frös avundads honom såväl hans röst som den förträffliga skinnpaj med pälskrage som han hade på sig.

Överhuvudtaget har Gotlands MB i mycket hög grad satt sin personliga prägel på årets fälttjänsttävling. Denna hade utarbetats av kapten Nils Thalén i samråd med MB. Denne har tagit tillfället i akt att personligen övervaka snart sagt varje detalj i den stora övningen. För de värnpliktiga har generalen inte varit något ogripbart högdjur utan en högst påtaglig chefsperson – något som den värnpliktige uppskattar.

Kaffekalas på stranden

Lottorna bjöd efter skjutningarnas slut på ett gott kaffebord och vid detta bänkade man sig alltifrån landshövdingen ända ned till referenten. Man stoppade i sig och berömde den kloka person som kommenderat två stora SJ-bussar att bilda läskydd för kaffeborden samt de smakfulla bordsdekorationerna med aster och oxelbär som lottorna medelst häftstift placerat ut på bordduken. – Mycket vackert, mycket praktiskt. – Och när man sedan druckit sitt kaffe, tackat och bockat för värden, ställdes kosan på den överbefolkade vägen mot residensstaden. Militärpoliser gick tretton på dussinet och trafiken klaffade mycket bra.

PederHenric Lovén

PS. Varför envisas alla med att kalla Sildungen för Silldungen?

Från fälttjänst till mannekänggala

Gotlänningen 10/10 1960

Fröknarna Greta och Karin Stengård fann stort nöje i ”60-talets första modevisning”.

Efter att under lördagen (8/10 1960) ha ”muckat” från en veckas fälttjänstgöring ryckte bilkåren åter ut, men i en helt annan form av tjänst! Det var nu inte längre frågan om att stå i givakt eller att ratta tgb efter andra fordon, det gällde att svepa fram över Stadshotellets terrass iförd höstens mode, det gällde att i stället för stram honnör lägga huvudet helt lätt på sned och i behagfull bugning presentera även höstens hattar!

Det var väl ett vågspel i organisationen, men den intet vågar intet vinner och för sin existens och sin utbildning måste vara och sträva för att nå sitt mål, så även bilkåren.

Även detta år tilltrodde man sig inte alldeles helt att göra succé utan assistens från verkligt initierade i facket eller rättare sagt, man ville verkligen bjuda på något av toppkvalitet!

Och så blev det stjärnmannekängen fru Sarah Skogsberg, som svarade för suset av beundran, men det skall tilläggas att bilkårens egna mannekänger med åren nått mycket högt i denna speciella gren. Rena guldmärket.

Man har under hösten faktiskt bävat inför de förhandsvisningar som tidningspressen kommit med, det har varit byltiga och högst förunderliga modeller som visats.

Det var då med så mycket större tacksamhet man tog emot det som under två visningar för fullsatt publikum gjorde sitt inträde i medvetandet som ”60-talets första modeshow”. Det finns massor med kläder för oss alla, bra praktiska och lättskötta. Stilfulla, enkla och sobra. Priserna, ja det är klart det finns i alla prislägen, men ingenstans i världen lär man kunna köpa så billiga till så god kvalitet som här hemma i Sverige.

Färgerna i höst är dova, kanske litet murriga och kräver då för dess skull extra noggrann make-up, men då ser man också individen själv . . . och tjusas.

Vad som värmde gott för gotländska ögon var de produkter som så att säga var våra egna. Gotlands Ylle AB har lanserat Gotlandskolten, ett bedårande ”after ski”-plagg, som fanns i flera nyanser. Gotlandskjolen med tillhörande schal också en succé.

Fru Sarah Skogsberg i raffig lokattstoppig hatt.

Hattarna i år är högre än vanligt, gärna av mycket luddigt skinn, och så gott som överallt känner man igen den gamla svenska militärmodellen med ett litet spänne bak. Fast förstås mycket, mycket lyxigare. Nana Öster svarade för hattarna och med den äran.

För bijouterierna var det parfymeri Elise och det är markant så just dessa komplettera de så dova färgerna. Och det skall vara guld, guld, i länkarna i år . . .

Firma Hultgren hade med kläderna gjort ett synnerligen gott urval och hade även tydligen åstadkommit en ”manlig mannekäng”, en loj och stillsam tiger av utländsk extraktion, mr Backhurst, vanligen känd som golftränare på Kronholmen.

Trevliga låtar under pausen bjöds av unge Tomas Dahlgren och lilla fröken Johansson och det slog fint, gamlat som unga njöt hörbart.

En lyckad afton för både publik och arrangörer.

Britt.

Soldater på I 18 sköt på logementet

Gotlänningen 11/10 1960

Grovt tjänstefel, grov stöld, grovt egenmäktigt förfarande och undanhållande är några av de åtalspunkter fem värnpliktiga vid I 18 i dag har att svara för inför Visby rådhusrätt. Två av dem är åtalade för att skjutit med k-pist på logementet.

Den ene av dem hade efter skjutning behållit ett skarpt skott. Detta hade han dagen efter skjutit ut genom logementsfönstret, varjämte han mot logementstaket skjutit ett löst skott.

En annan av de åtalade hade skjutit fem lösa skott på logementet, och därutöver tagit med sig fyra halvskarpa skott. De övriga har att svara för bilstölder.

Ronehamnsfiskare hittade torped från kriget i havet

Gotlänningen 11/10 1960

En sex meter lång torped som lega i havet 20 år har bärgats av fiskare Einar Gardell utanför Ronehamn. Han förde torpeden som var av tyskt ursprung i land, där den sedan togs om hand av personal från KA 3.

Den väger ett ton och var en stor fara för sjöfarten, där den låg och flöt men ena änden en meter ovan vattenytan. Torpeden har tidigare legat på havsbottnen men flutit upp sedan sprängladdningen rostat bort.

Bär militären bajonetter under rocken på stan?

Gotlänningen 14/10 1960

Går de värnpliktiga omkring med bajonetter under rocken på stadens gator i den händelse de skulle komma i krakel med någon? Den frågan ställdes sedan en värnpliktig från A 7 på fredagen inför rådhusrätten uppgav att han gjort inbrott på Gästgivargården med hjälp av en bajonett, som han medfört från förläggningen för att freda sig från angrepp från andra värnpliktigas sida.

Svaret kom på en fråga från åklagarens sida hur svar. berett sig tillträde till kassalådan i skivspelaren, där han kommit över c:a 100 kr. Under den tidigare utredningen hade han frågat svar. på vilket sätt han brutit upp kassalådan. Ynglingen i fråga påstod att det vid denna tid var vanligt att de värnpliktiga tog med sig bajonetterna för att använda dem om de kom i delo med andra. Rättens ordf., t. f. borgmästare Tor Ödin, hade svårt att sätta 60 till uppgiften.

- Ni förstår väl att det kan bli frågande om resande av livsfarligt vapen, och det skulle vara en allvarlig historia, sade han.

Svar. erkände själva inbrottet, han hade kommit in på gården av en händelse, och då fått se att dörren var öppen in till kafélokalen. Han hade gått in och brutit upp kassalådan och tagit pengarna. Det mesta hade han dock återställt medan brottet blivit uppdagat. Svar. hade ett digert syndaregister, sedan 1951 hade han straffats i sju fall, därvid flera ovillkorliga domar på sex och sju månaders straffarbete. Han hade nu fått ordnade förhållanden och hoppades att det skulle ordna sig för honom. Åklagaren , t. f. stadsfiskal Nils-Åke Jonsson kunde,  om även med viss tveksamhet, tänka sig att gå med på villkorlig dom. Denna kom att lyda på åtta månaders straffarbete och svar. fick villkorligt med övervakning under tre år. Domen åtföljdes av en sträng tillrättavisning från domarens sida.

- Nu får ni verkligen hålla er i skinnet i framtiden, blir det något nytt trassel så blir det mycket allvarligt.

TÄLTTJUVAR FRÅN NORDERSTRAND

Tre tälttjuvar från sommarens camping på Norderstrand var instämda. Endast två hade inställt sig, en av dem låg inkallad på I 18 och den andre hade legat där när stölderna förövats. Utanför ett tält hade de tagit en del mat, ett spritkök och en kaffekokare och i ett annat tält bredvid hade de kommit över c:a 230 kr. Stölderna erkändes och det blev vardera 3 månaders straffarbete villkorligt. Dessutom blev de tre solidariskt skyldiga att ersätta de bestulna med tillsammans 230 kr. jämte 5 proc. Ränta intill dess pengarna återbetalades.

VART KÖR POLISERNA SINA FYLLERISTER?

Dagens sista mål gällde en värnpliktig som stulit en cykel vid Murgrönan den 13 aug. i år. Svar. uppgav att han blivit tagen av polisen för fylleri, men då polismännen upptäckt att svar. inte var så berusad att han behövdes tas om hand körde de ut honom i skogen åt snäckgärdshållet och lät honom gå tillbaka till stan. Där tog han sedan cykeln för att med den söka leta reda på sina kamrater. Vederbörande polismäns uppträdande lär bli föremål för särskild undersökning från stadsfiskalens sida.

Svar. dömdes för egenmäktigt förfarande till 50 dagsböter à 2 kr.

14 uttagna från I 18 och A 7 till Kongo

Gotlänningen 14/10 1960

Till FN-bataljonen nr X med avfärd till Kongo i mitten av november har nu 533 man uttagits. Av dem är 43 rekapitulanter från den bataljon som f. n. tjänstgör i Kongo. Av de uttagna tillhör följande gotländska förband: S. G. L. Alexandrie, Visby, I 18, L. O. Assarsson, Tofta, A 7, R. B. B. L. V. Bergdahl, Ludgo, I 18, R. B. P.-A. Bonnevier, Visby, I 18, L. E. B. Bråhn, Jönköping, A 7, R. J. Cedergren, Visby, A 7, B. E. R. Fredriksson, Bandhagen, I 18, G. S. A. Frölander, Hemse, I 18, H. O. Grosshed, Västerås, I 18, R. E. R. Gustafsson, Norrköping, I 18, H. Y. H. Helmersson, Fredriksdal, I 18, U. B. Nordberg, Visby, I 18, I. Strandberg, Kalmar, I 18, K. L. Strömberg, Nynäshamn, I 18, och A. A. Udin, Nyköping, I 18.

Befälet rycker in till I 10 i Strängnäs den 11 november och bataljonens huvuddel den 14 november.

Den hemvändande bataljonens kontrakt utgår den 25 november varför samtliga måste vara tillbaka i Sverige före denna tid. Söndagen den 20 november kommer FN-soldater att svara för högvakten.

Sedan vissa läkarintyg m. m. insänts blir uttagningen definitiv. Bokstaven R markerar att vederbörande är rekapitulant.

Rökgranat användes att röka ut bisvärm vid KA 3

Gotlänningen 18/10 1960

Ett unikt skadeståndsmål var under måndagen uppe till förberedande handläggning vid Visby rådhusrätt. Det gäller ett kravmål som riktar sig mot en flaggfurir vid KA 3 och lyder på 1.142 kr. beloppet utgör de pengar som kronan låtit utbetala i skadestånd till en repinkallad värnpliktig vid KA 3 som skadade sig under tjänstgöring i Fårösund förra året då man vid ett tillfälle skulle räka ut en bisvärm ur väggen till en matsalsbarack. Mot gällande bestämmelser kom då en s. k. rökhandgranat till användning.

Flaggfuriren skulle enligt allmänne åklagaren vid detta tillfälle ha fört befälet och har även enligt rådhusrätten genom dom den 24 febr. i år dömts till 6 dagars disciplinbot för tjänstefel.

Kronan för talan i målet genom en byråsekreterare, medan svar. vid rättsförhandlingen biträddes av advokat Sven Dufvenmark. Svar. bestred till alla delar skadeståndsanspråken under hänvisning till att det inte var han som vid ifrågavarande tillfälle förde befälet. Däremot erkände svar. att han i strid med gällande författning släppt till rökhandgranaten ur förrådet.

Genom att den dagfurir som sysslade med borttagandet av bisvärmen accepterade förslaget om rökgranatens användning, måste det vara denne som den skadade gick tillhanda vid tillfället, ansåg försvaret. Dagfuriren hade därmed också åtagit sig ansvaret för de följder användandet kunde komma att medföra för de närvarande. F. ö. hade den skadade vid olyckstillfället själv uppträtt på ett sådant sätt att han var starkt medvållande att han skulle ha förvägrats skadestånd.

De pengar som kronan betalat ut avser ersättning för förlorad arbetsförtjänst under tiden 26/10–9/12 som den repinkallade efter olyckan legat på sjukhus.

För hörande av vittnen i målet uppsköts huvudförhandlingen till början av december.

Hemvärnssamariterna på tävling i Stånga

Gotlänningen 19/10 1960

De gotländska hemvärnssamariterna möttes söndagen den 16 okt. i ädel tävlan i Stånga. Det gällde den årligen återkommande tävlingen i olycksfallsvård. 140 personer, fördelade på 35 lag, ställde upp och kämpade för glatta livet på den trevliga och fyndiga banan kapten Sven Palmgren lagt upp.

Man tävlade bårlagsvis och på de olika stationerna ställdes man inför olika situationer, som det gällde att behärska. Det förekom bilolycka, drunkningsolycka och benbrott, för att inte tala om lastning av skadade på traktorvagn och besvarande av skriftliga frågor. Mellan de olika stationerna fick deltagarna ta sig fram med hjälp av karta och kompass, och den detaljen skötte samariterna lika bra som olycksfallsvården.

Resultat: 1) Vamlingbo (R. Nilsson, K. Gislander, M. Ohlsson, V. Larsson) 61,5 poäng, 2) Endre (B. Blom, A.-M. Ylander, I. Gardell, G. Hegethorn) 57,5, 3) Halla (E. Larsson, I. Andersson, G. Löfgren, E. Nyrot) 57,5, 4) Martebo 56,5, 5) Tingstäde 56, 6) Buttle 54,5,  7) Västerhejde 54, 8) Gothem I 53,5, 9) Fårö I52, 10) Ekeby 52 poäng.

Dödskörning i Björke i fjol behandlas av Allekviatinget

Gotlänningen 19/10 1960

Den svåra trafikolyckan som inträffade vid Smedjegårda i Björke söndagen den 20 dec. i fjol vid 16-tiden, kommer att få sitt rättsliga efterspel på Allekviatinget under torsdagen. Vid olyckan skadades som bekant sjömannen Rune Svensson i Björke så svårt att han en kort stund efter olyckan avled.

Då det fordon, med vilket Rune Svensson påkördes vid företagen polisundersökning befanns vara behäftat med vissa bristfälligheter vad det gäller fordonets belysning, har landsfiskalen i Roma distrikt, Paul Önnered, instämt fordonets förare. Åtalspunkterna gäller vårdslöshet i trafik och vållande till annans död. Advokat Sven Dufvenmark kommer att biträda svaranden i målet, och till rättsförhandlingen har kallats ett flertal vittnen.

Olyckan inträffade då bilföraren färdades med sitt fordon på vägen österut mellan Isume och Björke kyrka. Svar. har själv vid polisförhöret uppgivit att han framförde sitt fordon med en hastighet av 40–50 km i timmen. Svar. hade även sett Rune Svensson stående vid vägkanten och trott att denne skulle stå kvar där. När bilen nalkades sneddade plötsligt den påkörde snett över vägen alldeles framför bilen, varvid föraren inte kunde undvika att köra på honom. Vid olyckan släpade(s) den påkörde med 15 meter, föll ned och blev liggande snett mot vägkanten. Åkl. Anser att svar. vid olyckstillfället framförde bilen med för hög hastighet med tanke på bilens bristfälligheter. Bl. a. belyste inte bilens strålkastare på ett tillfredsställande sätt den framförvarande vägbanan, varför föraren för sent upptäckte Rune Svensson.

Vådaskott på I 18

Gotlänningen 20/10 1960

En värnpliktig vid namn Nilsson och hemmahörande i Solna råkade på onsdagen (19/10 1960) bli vådaskjuten i ena benet under vapenvård på I 18.

Olyckan inträffade efter en skjutning med skarp ammunition och anledningen till att det låg ett skott kvar i loppet var att den som haft vapnet ifråga gått hem tidigare än de övriga från skjutningen. Han hade skadat sig i axeln, och hans vapen bars hem av en kamrat.

Nilssons skador blev obetydliga, han fick endast ytliga köttsår som kunde plåstras om på I 18:s sjukhus.

Militärpastorerna

Gotlänningen 22/10 1960

Prosten E. Beijer har förordnats att fortfarande fr. o. m. 1/10 1960 t. v. längst intill 1/10 1963 vara militärpastor vid regementet. 

Arvodesbefattning

Gotlänningen 22/10 1960

Fanjunkare V. O. B. Holmgren har förordnats fr. o. m. 1/4 1961 och t. v. få arvodesbefattning såsom expeditionsunderofficer vid personalvårdsdetaljen med tjänstgöring även i inskrivningsexpeditionen.

Våt och jobbig nattmarsch för tävlande infanterister

Gotlänningen 26/10 1960

Befälsskola I med löjtnant Lundgren som plutonchef och furir Thomsson som ställföreträdande dito tog hem segern i I 18:s plutonfälttävlan, som pågått under måndagen (24/10 1960) och tisdagen. Det blev överlag fina resultat trots kyla, väta och andra besvärligheter stått i vägen för de 450 man som startade i tävlingen.

Av tävlingens 13 grenar inträffade den besvärligaste och hårdaste under natten mellan måndagen och tisdagen. Plutonerna skulle då förflytta sig en mil till fots med norra delen av Tingstäde träsk som mål. Halva sträckan gick igenom mycket svår terräng, dessutom hann soldaterna bli ordentligt genomblöta i träsket och myrarna runtom. Befälsskola K, som totalt kom på andra plats, var här bäst med något över två timmar medan en granatgevärspluton höll på i inte mindre än drygt åtta timmar.

 Efter den hårda marschen blev det tältslagning på tid, utspisning och några timmars vila. När det ljusnade fortsatte tävlingen med hinderterränglöpning, handgranatkastning, tre mils cykelorientering, kartläsning från Follingbo-berget och 12 km ilmarsch till I 18:s skjutbana, där tävlingen avslöts med skjutning. Här kunde man konstatera det uppseendeväckande faktum att flera plutoner trots tröttheten efter strapatserna nu sköt mycket bättre än vid den skjutning som på måndagen inledde tävlingen.

Efter befälsskolorna I och K följde i tur 1. Pansarskyddsplutonen, stormpionjärplutonen, granatgevärsplutonen (7. komp.), mcplutonen, spaningsplutonen, signalplutonen, 1. skytteplutonen (B komp.), 1. Skytteplutonen (7. komp.), pionjärplutonen, 2. skytteplutonen (7. komp.), granatgevärsplutonen (8. komp.), 2. pansarskyddsplutonen.

Ola

Visby armé- och marinlottakår

Gotlänningen 26/10 1960

Visby armé- och marinlottakår har valt fru Ulla Årefelt till ny kårchef efter fru Gulli Bäckström som undanbett sig återval, övriga styrelseledamöter är fru Maj Waldenström, vice kårchef, fröken Ingrid Olsson, sekreterare, fru Lilly Engström, kassaförvaltare, samt fruarna Ulla Johansson, Marianne Nielsen och Britta Persson med fruarna Britta Calissendorff o. Gunborg Nyberg som suppleanter.

Förbundsordföranden, fru Hildur Löf, utdelade SLK:s silvermedalj till fru Gunborg Nyberg samt förtjänsttecken i brons, tjänsteårstecken och orienteringsmärken till ett stort antal lottor.

Den avgående kårchefen, fru Gulli Bäckström och den avgående kassaförvaltaren fru Ingegerd Hoppe avtackades med blommor.

19 värnpliktiga i jätteslagsmål. Fylleri, misshandel o. hot

Gotlänningen 27/10 1960

Inte mindre än 19 man från A 7, var inblandade i mål, som i går (26/10 1960) behandlades vid Visby rådhusrätt. Nio av dessa var åtalade, öviga deltog som vittnen och målsägare.

Mest i elden var två värnpliktiga, som hade en lång rad brott på sina samveten. Våld mot krigsman och missfirmelse hörde till de svåraste brotten.

Den ene av dessa två hade i augusti i år druckit sig full under en manöver i Tofta. Spriten hade han haft med sig i sin fältflaska. Den rymmer drygt 70 cl och den värnpliktige hade druckit ut allt ensam.

Efter att ha tömt flaskan började han mucka gräl med en kamrat. Anledningen var att denne stått i vägen för solen. Kamraten fick därför ett knytnävsslag rakt över näsan.

En stund senare träffade han på en annan kamrat, som han helt utan anledning slog till i ansiktet.

Vid utspisningen uppmärksammades ynglingen av dagofficeren, som gav honom order att packa sin utrustning för att åka in till arresten i Visby. Det gillade inte den värnpliktige. Han hotade dagofficeren med att sparka ut hans tänder och slå ihjäl honom. Vidare kallade han officeren ”dj-a gris” och flera fula ord. Då han senare skulle föras in i arrestlokalen passade han på att slå en furir med knytnäven i ögat och vaktchefen fick också ta emot slag.

Vid ett annat tillfälle var samma värnpliktig spritpåverkad i batteriets korridor. Han kom även då i slagsmål och slog till tre av sina kamrater.

Misshandlade kamrat svårt

Den andre av de två värnpliktiga, som hade så mycket på sina samveten, hade en gång köpt ut sprit till sig själv och åtta minderåriga kamrater. Därefter hade han blivit alltför törstig, druckit en hel del sprit och därefter somnat utanför stadsmuren. När han efter någon timme vaknade var all sprit borta – stulen. Han gick då omkring för att leta efter tjuven men på en festplats i stan greps han för fylleri och förargelseväckande beteende.

Samme man hade vid ett annat tillfälle, denna gång i nyktert tillstånd, bett en förrådsarbetare dra åt h-e. Orsaken var att han vid ett tvättbyte inte fick lov att byta en smutsig skjorta.

Han var också med om det förut nämnda bråket i batteriets korridor, där han misshandlade en kamrat genom att bl. a. slå honom i mellangärdet och i ansiktet.

De övriga sju åtalade stod tillsammans med de två förut omnämnda till svars för spritlangning.

Fortsättning i dag

Målet mot de värnpliktiga, som i går tog tre timmar, fortsätter i dag, då det beräknas pågå i ytterligare drygt två timmar.

Rysk ballong har väderinstrument till Dyple i Tofta

Gotlänningen 27/10 1960

Furir Tryggve Pettersson vid A 7 hittade i tisdags (25/10 1960) vid Dyple i Tofta en rysk s. k. radiosond tillsammans med ett stycke av den ballong som burit sonden över Östersjön.

Sonden var försedd med rysk text och hade delvis förstörts vid nedslaget. Dessa väderleksballonger sänds upp från meteorologiska stationer i alla länder och brukar vara försedda med en anmaning till upphittaren att återsända dem till avsändaren. Svenska stationer betalar tio kronor för besväret, medan exempelvis de danska är njuggare och nöjer sig med fem.

Konstutställning på I 18

Gotlänningen 28/10 1960

Konstutställningen i I 18:s uoffmäss öppnades på torsdagskvällen. På bilden ses folkskollärare John Örve och utställningskommissarien Bengt Lindell studera en oljemålning av Harald Lindberg. Vi återkommer med recension.

Gotländsk hälsning från Kongo

Gotlänningen 1/11 1960

I ett brev till Gotlänningen från Kongo hälsar några FN-gotlänningar hem till sin fosterö. Här ovan några bilder från deras tjänstgöring i det oroliga landet.

Den vänstra bilden visar fr. v. Per Rondahl, Visby, Lars Assarsson, Tofta, Kege Lantz, Visby, o. stående bakom Arne Pettersson, Roma. på den andra bilden är Lars Assarsson och Arne Pettersson på rekognoscering i djungeln.

Militären får ”betledigt” en vecka

Gotlänningen 11/11 1960

Enligt vad som på lördagen (19/11 1960) meddelades från militärt håll kommer årets värnpliktiga att få tjänstledigt en vecka för betupptagning.

Det gäller sådana värnpliktiga som har betor att ta upp hemma eller hos släktingar. Vidare kan även andra frivilligt få anmäla sig till betupptagning.

Behov av fler gotlandslottor. Intensiv nyrekrytering pågår

Gotlänningen 11/11 1960

Lottaförbundets ordf., fru Hildur Löf, tackar överstelöjtnant Ivari för hans intressanta Koreaanförande.

Vid Gotlands lottaförbunds årsstämma i lördags (19/11 1960) i Visby deltog även representanter från MB, hemvärnet, kustartilleriet o. flyget, vilka framförde sina tack till lottorna för stora insatser inom de olika förbanden men framhöll att ännu fler lottor behövs, i synnerhet inom signal- och expeditionstjänst. Lottaförbundets ordf., fru Hildur Löf, beklagade bristen på lottor, det finns inte tillräckligt med folkunderlag på ön, sade hon. Under de senaste månaderna har dock medlemssiffran stigit bra och hon hoppades att bristen snart skulle täckas.

Under arbetsåret, som slöt den 30 juni i år, minskade lottaförbundet med inte mindre än 90 lottor. Sedan dess har dock stora krafttag gjorts o. det med framgång, varför man till nästa arbetsårets slut åter hoppas stå på plus.

Den sista juni var antalet lottor på Gotland 1.417, fördelade på 9 lottakårer. Den största kåren är Visby Armé- och marinlottakår med 350 medlemmar. Därefter kommer närmast Mellersta Gotlands lottakårer.

Kårchefen för Norra Gotlands lottakår, Signe Kahl, fick vid förbundsstämman ta emot lottaförbundets förtjänstmedalj i silver.

MED PÅ REPÖVNING

Ett flertal kurser för lottor har ordnats under året och flera lottor har även utbildats på fastlandet. Bland den omfattande tjänstgöring lottorna utfört för militära myndigheter kan nämnas arbetet vid höstens repetitionsövning. Vid mötet upplästes överbefälhavarens tack till lottorna för deras insatser under denna övning, vidare föredrogs ett telegram, i vilket FBU på Gotland framförde sitt tack för gott samarbete.

Val som förekom gällde bl. a. val av förbundsordförande, varvid fru Hildur Löf omvaldes. Fru Inga Johansson, fröken Ruth Bergbohm och fru Vera Hansén omvaldes som resp. förste, andre och tredje vice ordförande

Efter förhandlingarna förmedlade överstelöjtnant Ivari sina intryck från sin tjänstgöring i Korea och visade därvid även färgbilder. Han kunde berätta mycket intressant från det ”annorlunda” landet, bl. a. hur 8.000 personer i det kommunistiska Nordkorea var kommenderade till en teater. 5.000 som publik och 3.000 som agerande.

Soldathemmets syförening gör det trevligt för vpl

Gotlänningen 11/11 1960

Trevligt har man på sina symöten. Här är 11 av medlemmarna samlade i Visborgsrummet i en paus i arbetet.

Soldathemmets syförening är en liten livaktig anslutning på 20 medlemmar som redan, under dess femåriga tillvaro hunnit med att skapa en hel del trevligt genom medlemmarnas flitiga händer.

Sålunda har den verksamt bidragit med 2.000 kr till det vackra Visborgsrummets iordningställande, understöder söndagsskolan och har nu senast inköpt en TV för att mannarna skall ha lite trevligt under tiden de njuter sitt kaffe eller annan förtäring

Den nya föreståndarinnan, fröken Märta Olsson,  som nu varit i tjänst något över en månad trivs storartat. Hon är precis så lugn och sansad som behövs men kan också le så strålande att det värmer.

Pojkarna är bra, tycker hon, och skulle det vara någonting mer än TV hon önskar vore det en mera avskild plats för dem att skriva brev på.

När vi härom kvällen besökte syföreningen ledde värnpliktige Åkerman mötet eftersom ordf. Harry Ericsson insjuknat, men fröken Olsson avslutade detsamma. Det gäller att kunna ta i med litet av varje, inte bara sörja för förplägnaden.

För att återgå till syföreningen tillkom den egentligen genom ett upprop till söndagsskolans mammor för att sy ihop till fester och annat trevligt för de små. Det gick så bra att damerna beslöt utvidga hjälpverksamheten även för soldaternas trevnad.

Förutom syaftonen skänkte vi egna arbeten men sedan blev vår lilla kassa så pass stor att vi kunde köpa in syarbetena, berättar kassören fru Dagny Westling.

Det var också hon som grejade en TV just den kväll man sydde näst sista gången innan försäljningen den 29 november. Man får hoppas att det kommer många köpare ty det blir högst förtjusande arbeten som går under klubban. I fjol hade damerna en brudkista som dragplåster på sitt stora lotteri. Att den var eftertraktad bevisar väl att vinsten gick till Katthammarsvik. Sympatierna för soldathemmets syförening sträcker sig med andra ord runt hela Gotland.

Thea

Värnpliktig dränkte stulen pistol i Visby hamn

Gotlänningen 15/11 1960

Stöld av en pistol med hölster, värd 274:50 har renderat en fastlänning, vpl vid I 18, åtal. Ynglingen hade sedan kastat pistolen i hamnen i Visby. Han hade tagit pistolen på logementet och i rädsla för upptäckt en tid senare gjort sig av med den på detta sätt.

Dödsfall. Fanjunkare Linus Carlquist

Gotlänningen 18/11 1960

Förre fanjunkaren i Gotlands infanteriregementes reserv Linus Carlquist, Tomase i Lokrume, avled på onsdagen på Mariahemmet i en ålder av 76 år. Han blev sergeant vid I 27 1916 och utnämndes 1928 till fanjunkare. 1934 beviljades han avsked med pension. Under en kortare tid var han ledamot av fattigvårdsstyrelsen i Lokrume. Den bortgångne, som sedan några år var änkeman, sörjes närmast av sonen Gerhard, sjukvårdare vid S:t Olofs sjukhus, och dottern Gundel, bosatt på fastlandet, samt sonhustru.

Militären får ”betledigt” en vecka

Gotlänningen 21/11 1960

Enligt vad som på lördagen (19/11 1960) meddelades från militärt håll kommer årets värnpliktiga att få tjänstledigt en vecka för betupptagning.

Det gäller sådana värnpliktiga som har betor att ta upp hemma eller hos släktingar. Vidare kan även andra frivilligt få anmäla sig till betupptagning.

Gotlänningar hem från Kongo

Gotlänningen 22/11 1960

De gotländska Gaza, och Kongosoldaterna börjar nu komma hem. Först hemma var Arne Pettersson, Romakloster, och Kege Lanz, Visby, iklädda vacker solbränna och massvis med souvenirer.

Bärsärkagång på Strandgatan kostade yngling dryga böter

Gotlänningen 24/11 1960

En militär roade sig i somras med att utdela knytnävsslag till höger och vänster på Strandgatan i Visby. på en kort stund hann han slå fyra stycken, två bilförare och två fotgängare, som helt fredligt råkade närma sig den aggressive ynglingen.

Ynglingen, en värnpliktig fastlänning, hade druckit en del sprit och vinglade omkring på vägbanan, då en bil kom körande och var nära att köra över honom. Bilföraren stannade bilen och frågade ynglingen hur det gick, varvid ynglingen svarade med att ge honom ett slag i ansiktet. En fotgängare, en ung studerande, råkade också fråga ynglingen om han blivit påkörd och svaret blev här likadant, ett knytnävsslag som träffade rakt över munnen. En annan ”frågvis” fotgängare i närheten fick också ett liknande slag.

En annan bilförare, som stannat upp och undrat vad det var på gång, hann inte ur bilen innan han genom det öppna bilfönstret fick en kraftig ”skalle” på näsan. Ynglingen dömdes i går (23/11 1960) vid Visby rådhusrätt för förargelseväckande beteende och misshandel till 60 dagsböter à 3 kr.

En militär, som kört av vägen i en kurva på vägen Ahr-Bunge, dömdes för vårdslöshet i trafik till 25 dagsböter á 10 kr. Att inget varningsmärke fanns före kurvan och att kurvan var feldoserad innebar inte att bilföraren klarade sig undan dom.

En annan militär hade kört av en väg i Halla med en tung terränglastbil. Han var ovan vid bilen och inte märkt att han kommit för nära vägkanten. Ouppmärksamheten kostade honom 15 dagsböter à 3 kr.

Flickskoleflickor gäster hos lottor

Gotlänningen 24/11 1960

Härom kvällen var Flickskolans sjätte och sjunde klasser inbjudna av Visby Armé- och marinlottakår till ett samkväm i Hemvärnsgården. Meningen med det hela var att de unga flickorna skulle få en liten inblick i lottaarbetet och träffen var ett led i det nyrekryteringsarbete som ständigt behövs inom lottarörelsen.

Det unga inslaget som hörsammat lottornas inbjudan. De bakom stående flickorna har god erfarenhet av lottaskolor och hade mycket intressant att berätta. De är fr. v. Christina Klintberg, Charlotte Wiktorsson och Barbro Persson, som gått i armélottaskolan i Varberg. Lena Gustavsson och Birgitta Johansson berättade om marinlottaskolorna i Karlskrona och Berga.

Förbundsordf. Fru Hildur Löf höll ett spirituellt anförande till de unga flickorna vari hon manade dem att sluta upp i leden.

Några unga lottor som bevistat olika lottaskolor rapporterade därifrån, och det gjorde de på ett så naturligt och ungflicksaktigt sätt att det faktiskt lät mycket lockande. Inte minst fritidens alla förströelser från bad, segling och kapprodd till dans, promenader – och lite lagom bus innan man somnade fångade säkert auditoriet.

Två instruktiva filmer om lottakurser i fält och till sjöss visades, varefter det bjöds på ett storslaget kafferep.

Det hördes på flickornas resonemang att de var intresserade och det var ju dit man ville komma, en del av de inbjudna anmäler sig säkert.

Luftvärnsbatteriet

Gotlänningen 25/11 1960

Kapten Lidsjö, luftvärnsbatteriet på Gotland, skall tjänstgöra vid luftvärnsskjutskolan 4 april-31 augusti nästa år.

Till marinläkare

Gotlänningen 26/11 1960

Till marinläkare av första graden vid marinläkarkåren i Ao 23 har utnämnts regementsläkaren i fältläkarkårens reserv Lars Hallqvist, Örebro, med avsedd placering vid Gotlands kustartillerikår.

Artillerikåren

Gotlänningen 26/11 1960

Fortifikationsförvaltningen har fått regeringstillstånd att disponera 150.000 kr. för permanentbeläggning och förstärkning av vägar och planer vid Gotlands artillerikår.

Till major vid Linköpings försvarsområdesstab

Gotlänningen 26/11 1960

Till major vid Linköpings försvarsområdesstab har från 1 april utnämnts major K. G. L. Grevelius, Livgrenadjärregementet, förut vid I 18.

Farligt sjöfynd?

Gotlänningen 28/11 1960

Herr Göte Hansson, Norrgårde i Hamra, påträffade under jakt vid kusten ett stavformigt föremål c:a 15 cm långt och 10 cm tjockt, gråmålat till färgen. Föremålet hade flutit upp på en häll. Herr Hansson varskodde polisen som i sin tur anmälde fyndet till militärmyndigheterna som närmare undersöker och ev. oskadliggör föremålet.

Sjöfynd även i Rone

Gotlänningen 28/11 1960

I söndags (27/11 1960) påträffades 200 meter öster om Huse fiskeläge i Rone en avlång behållare drivande. Den påminde närmast om en dammsugare med en klocka på. Fyndet har omhändertagits av personal från kustartilleriet och skickats vidare till Stockholm för undersökning.

Militär får ledigt 7 januari

Gotlänningen 30/11 1960

I den mån tjänsten medger det får tjänstefrihet beviljas krigsmaktens personal 7 januari nästa år, d. v. s. lördagen efter trettondedagen. Dessförinnan skall emellertid arbetet under motsvarande antal timmar ha fullgjorts. För kollektivavtalsavlönad personal skall dock gälla de särskilda direktiv som lämnas av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet.

I 18-vpl fick Köpenhamnsresa

Gotlänningen 2/12 1960

Stockholmskretsen av Gotlandsinfanteristernas kamratförening har som tidigare meddelats donerat pengar till en stipendieresa till Köpenhamn för vpl. vid I 18 som belöning för ”framstående nit och duglighet i tjänsten”. De är jordbruksarbetarna Alf Gustafsson, Kräklingbo, och Sören Jacobsson, Duckarve i Linde, från åttonde resp. sjätte kompaniet, jordbruksarbetaren Jan Karl Olof Berg, Stjärnåkra, Storsjö, från livkompaniet, kranförare Nils Kenneth Dahlström, Nynäshamn, sjunde kompaniet, typograf Jan Olof Jacobsson, Stockholm, nionde kompaniet, och kontorist Rolf Jörgen Eklund, kasernkompaniet. Resan startar på fredag.

Visbyarbetare dödsskjuten

Gotlands Folkblad 3/12 1960, Gotlands Allehanda 3/12 1960

Kl 14.10 på fredagen (2/12 1960) vådasköts 27-årige vapenmekanikern Ingvar Rudberg till döds under sitt arbete.

Olyckan inträffade under kontrollskjutning vid K-banan på I 18.

Skottet träffade Rudberg i nacken från 30 meters håll. Döden var ögonblicklig.

Ingvar rudberg och hans arbetskamrat arbetade med den sista finjusteringen (kontrollskjutning) av 30 gevär, modell 38, som reparerats av tygverkstäderna. Rudberg markerade träffarna och arbetskamraten fyrade av gevären.

Dödsskottet sköts, på 50 meters avstånd, med det 11:e geväret i serien. Ingvar Rudberg hade lämnat sitt skydd vid sidan av måltavlan och höll på att klistra över kulhålet efter första provskottet när olyckan inträffade. Ett skott brann av och träffade Rudberg i nacken.

Arbetskamraten larmade omedelbart I 18:s ambulans och den skjutne fördes till lasarettet, där man emellertid endast kunde konstatera att livet flytt.
− Vi vet ännu inte exakt hur olyckan gått till säger major Lennart Strömblad. Polisen har hand om utredningen. Den leds av kommissarie Anders Attner.

Major Strömblad:
− Händelsen förefaller svårförklarlig. Ingvar Rudberg begick inget fel när han steg fram till måltavlan. Kontrollskjutningen ingick som ren rutin i hans arbete och han var van vid den. Gevären sitter under provskjutningen fastlåsta i ett bestämt läge i s. k. skottstolar.

Kamraten blev svårt chockad av det inträffade och kunde i går kväll ännu inte ge någon förklaring till hur skottet kunnat gå av. De två mekanikerna var vid olyckstillfället ensamma på skjutbanan. Något annat vittne till olyckshändelsen finns inte, efter vad polisen känner.

Rudberg anställdes vid tygverkstäderna i Visby i oktober 1957.

Tidigare var Ingvar Rudberg också aktiv idrottsman o. spelade bl. a. fotboll i Slite – Det är tragiskt när en sådan här olycka händer och drabbar en ung och duktig yrkesman som Ingvar Rudberg, säger tygmästare Lennart Strömblad.

Den döde var son till f. d. stenarbetaren Algot Rudberg och hans maka Rut, Klints i Othem. Förutom föräldrarna efterlämnar Ingvar Rudberg sju syskon som närmast sörjande: Bertil, cementarbetare, Sven-Åke, Per-Ove och Jan-Erik, sjömän, Britta gift i Stockholm, Ulla och Eivor Rudberg.

Köpenhamnsresenärer från I 18

Gotlänningen 3/12 1960

Fem av de sex I 18-värnpliktiga som skall resa till Köpenhamn nästa fredag var i går samlade till information. Den sjätte i sällskapet, Sören Jakobsson från Linde, var ute på övningar. Köpenhamnsbesöket kommer att omfatta en hel del. Pojkarna får bl. a. titta på vaktavlösningen på Amalienborg och besöka Zoologisk have. Här ses i främre ledet fr. v. Jan Jakobsson, Stockholm, reseledare löjtnant Karl-Erik Bergström, och Alf Gustafsson, Kräklingbo. I bakre ledet fr. v. Kenneth Dahlström, Nynäshamn, Jan Berg, Storsjö, och Rolf Eglund, Norrköping.

Tio militärer och ett gevär sysselsatte rådhusrätten

Gotlänningen 8/12 1960

Rådhusrätten i Visby verkade ett slag ockuperad under onsdagen. (7/12 1960) I salen satt ett tiotal militärer och på rättens bord låg ett ag i hotfull position. Det var dock inte så farligt som det verkade. Det militära inslaget bestod av värnpliktiga och befäl av olika kategorier som var instämda dels som vittnen eller sakkunniga och dels som svarande. Geväret var avsett demonstrationsobjekt i målet om det vådaskott på I 18, vilket förut behandlats men uppskjutits.

I detta mål var både det befäl som haft hand om truppen vid olyckstillfället och den värnpliktige från vars gevär skottet lossats instämda för tjänstefel. Båda vitsordade händelseförloppet, där en vpl skadat sig under övningen och därför gått hem tidigare och sedan gjort vapenvård tillsammans med kamraterna när de kommit hem. Under denna vapenvård hade den olycksaliga skottet lossats och då träffat en kamrat i benet.

En vapentekniker, vilken nu hördes som sakkunnig, vitsordade att inget skott kunde gå om inte vederbörande rört vid avtryckaren. Det fastslogs även att första åtgärden i samband med all vapenvård är att vederbörande förvissar sig om att inget skott finns i geväret.

Här dömdes de båda åtalade till 5 resp. 10 dagars disciplinbot för tjänstefel.

Den värnpliktige som ertappats med att sniffa thinner i ett putsrum på sitt kompani på I 18 stod även han till svars för sina gärningar. Han hade varit misstänkt för thinnersniffning en längre tid, och så plötsligt en morgon fick en furir se honom pyssla med något i putsrummet. Han hämtade omedelbart sin plutonchef och båda tillsammans överraskade sedan svar. med en trasselsudd indränkt med thinner. Svar. erkände att han hållit på med thinner, men han nekade till att ha hunnit så långt som till ”sniffning” och följaktligen kunde han inte heller ha gjort sig skyldig till att ha uppträtt berusad i tjänsten, vilket åklagaren gjort gällande.

- Är det riktigt att ni hållit på med thinner tidigare? Frågade åklagaren, t. f. stadsfiskal Nils Åke Johansson.

- Ja, jag har väl sniffat några gånger under årens lopp, sade svar., det lärde man sig hemmavid (svar. var från Bromma), om man var ute i svängen lite grann.

Svar. vidgick sedan att han, som nu är 19 år, tämligen regelmässigt använt thinner ett par år.

Sedan rätten överlagt dömdes svar. för tjänstefel till arreststraff i 6 dagar.

Spritlangningen på och kring Stora Torget hade givit anledning till ett mål. Tre värnpliktiga var åtalade för att de vidtalat en civilklädd furir, även han nu instämd att köpa ut sprit i somras. De tre pojkarna hade strålat samman på Torget och när den civile uppenbarat sig och blivit anmodad att sköta om inköpen för de tre som inte nått 21 åras ålder. Dom i detta mål kommer den 14 december.

Klang och jubelmuck vid KA 3

Gotlänningen 19/12 1960

Lasse Edman, den drivande kraften bakom muckarshowen, gör här en av sina bejublade entréer. Att hans förtjusande lilla jycke är väl införstådd med de militära klädbestämmelserna ser man av den framskymtande slipsen (samma modell som ”husses”).

Efter 30 dagars (40 för befälet) återupplivande av rekrytminnen och färdigheter var det på lördagen (17/12 1960) utryckning för en kontingent repinkallade vid KA 3. Denna tilldragelse har de berörda åtminstone dubbel anledning att i framtiden erinra sig. På fredagskvällen bjöd nämligen en kommitté, bestående av en fackman och flera ”professionella amatörer”, på en muckarskiva, som efter lokala förhållanden var av mycket ovanligt slag. Fackmannen var dramatenskådepelaren Lars Edström och till sin hjälp hade han en rad talangfulla (med betoning på talang) gossar ur olika åldersklasser.

Det som bjöds var en nummerrevy i fickformat med gästuppträdanden av två ”proffs”: Monica Nielsen (för den stora allmänheten känd som flitigt anlitad radio- och TV-artist) och Dramateneleven Maud Adelsson. Christina Schollin och Gunnar Wiklund hade även de givit klarsignal (eller klartecken för att använda militärspråk) för medverkan men tvingats lämna återbud i sista stund. Monica Nielsens tolkningar av ”Riffifi” och Edith Piaffs paradnummer ”Milord” samt Maud Adelssons framträdande som småfräck Söderböna (i förening med djup dekolletage?) fick det ärevördiga Fritidshemmet att gunga (nästan) i sina grundvalar vid publiken ovationer: 100 decibel, gissningsvis.

  Programmet i övrigt var en blandning av nya och gamla gags och sketcher, fantasi- och talangfullt framförda. Det mesta ”gick hem” och publikens uppskattning var inte att ta miste på. En avdelning ur armémusikkåren svarade för ackompanjemang och andra musikinslag.

–Gess

Ny fältflygare

Gotlänningen 21/12 1960

Vid flygkrigsskolan i Ljungbyhed har som fältflygare utexaminerats bl. a. Sture Cedergren, Bjärges.

Muckarfrossan på förbanden får bot med dans och spex

Gotlänningen 21/12 1960

Mmm-uuu-ccc-kkk, muck, muck, muck – så lät det vid utryckningsfesterna vid A 7 och I 18 i går kväll. (20/12 1960) som vanligt var det middag, underhållning och dans – mindre vanligt var det dock att utryckningen sker före jul, ja det är första gången det händer i Visby. Bestämmelserna om den nya tiden för värnpliktstjänstgöring började tillämpas i vintras och den omgången som nu rycker ut kom alltså in redan i slutet av februari.

Stämningen var hög i tak på de bägge festerna och programmen digra. A 7 och I 18 samsades om gästartisterna. Som fick åka fram och tillbaka mellan förbanden för att uppträda.

Det var Mats Bahr som berättade militärhistorier, Svedino ”Ficktjuvarnas konung”, som trollade och stal klockor, slipsar om vartannat , systrarna Melander och Monika Nielsen som sjöng. Därtill kom en mängd lekar och upptåg, som de värnpliktiga själva svarade för.

Efter underhållningen dansade man ett par timmar tills tapto ljöd, och kvällen till ära beviljades grabbarna permission till kl. 01, så att de bl. a. skulle få möjlighet att följa sina danspartners hem. Och i dag reser A 7-arna hem i morgon grabbarna från I 18.

Utskeppning av de vpl

Gotlänningen 22/12 1960

Utskeppning av de vpl som gjort första tjänstgöringen på Gotland gick mycket bra i lås. Flyget gjorde sex extraturer och AG satte in både ”Gotland” och ”Drotten” för att skeppa över de 500 vpl.

Böter för knallskottskastning

Gotlänningen 22/12 1960

Den rep-soldat som en lördagskväll i mitten av september kastade ett knallskott utanför Stadshotellets terrass dömdes på onsdagen (21/12 1960) av rådhusrätten till 50 dagsböter à 5 kr. för våldsamt motstånd och allmänfarlig vårdslöshet till 35 dagsböter à 8 kr.

- En vpl som åtalats för fylleri, förargelseväckande beteende, missfirmelse och tjänstefel dömdes till 30 dagsböter à 8 kr.

Knallskott vid hamnen avslöt ”muckarfest”

Gotlänningen 23/12 1960

Då båten under måndagskvällen gick ut ur Visby hamn (19/12 1960) med en del utryckande militärer ombord och befann sig vid yttre spetsen av hamnpiren dånade plötsligt tvenne knallskott som kastats på betongbeläggningen vid pirens yttre del. Skotten var tydligen avsedda som en avskedshälsning till de hemresande ”muckarna”. Sådant är nu emellertid förbjudet då det tangerar begreppet ”allmänfarlig vårdslöshet”, varför militärpolisen i land genast satte igång med att få fast de personer som antänt och kastat de två knallskotten.

Man lyckades också ganska snart spåra upp de skyldiga. Det var fyra militärer som rest med bil ned till hamnen, och de erkände även sitt dumma tilltag. Men vid undersökningen av den bil de fyra gossarna färdades i fick polisen anledning till ytterligare utredningar och förhör. I bilen fanns möjligen en hel del ammunitionsaffekter som man kunde misstänka var stulna ute på den förläggning där pojkarna hörde hemma. De stulna effekterna tog nu polisen hand om och de fyra militärerna var under torsdagen kallade till förhör om varifrån de fått ammunitionen.

Fastlandsvärnpliktiga fast för stölder av bensin m. m.

Gotlänningen 23/12 1960

Två fastlandsvärnpliktiga vid I 18 har erkänt att de lagt beslag på 400 liter bensin ur kronans bilar på I 18, varvid de tagit 20–25 liter per gång. Vidare har de stulit en transistorradio vid regementet samt de två bilar som under senaste tiden varit på vift i Visby.

När de för ett par dagar sedan togs vid en poliskontroll på regementet fann man i deras ägo inte bara radion utan också en verktygslåda värd 400 kr. Den sista tillhörde en bilmekaniker som en dag i höstas ställde den ifrån sig utanför Ahlgrens smidesverkstad vid Byrumsgatan. Vidare har de gjort kioskinbrott i Slite, varvid cigarretter för ett 100-tal kronor stals.

Det är inte omöjligt att ytterligare inbrott kommer att klaras upp vid den fortsatta polisutredningen.

Varvschefen i Fårösund

Gotlänningen 23/12 1960

Varvschefen i Fårösund mariningenjör Dick de Jounge kommer att lämna sin nuvarande befattning, sannolikt den 1 febr. 1961. Ingenjör de Jounge har tagit anställning som teknisk assistent till platschefen vid AB Bahcos verktygsverkstäder i Enköping.

De vapenfria värnpliktiga

Gotlänningen 28/12 1960

Vid prövningen av ansökningar om vapenfri tjänst från värnpliktiga inom Gotlands inskrivningsområde under åren 1961 och 1962 skall biträda kontraktsprostarna A. G. A. Wernberg, Othem, E. Beijer, Bjärges, och E. W. Amér, Stjärnarve, samt kyrkoherde E. Olson, Hemse.