Kjell Gustav Eyvind Wikström

Hoppade till kamrat i sjönöd

En nöjesseglats utanför Fårö på midsommarafton (21/6 1963) slutade i en tragedi, då två av de tre ombordvarande drunknade och ännu på söndagskvällen inte hade kunnat återfinnas. Det var  KA 3:are som omkom, nämligen 22-årige korpral Kjell Wikström från Kalix och 21-årige vpl Rolf Olsson från Björkfors i Värmland.

För segelturen hade han på vanliga villkor fått låna en segelslup från KA 3, en s. k. tiohuggare, och den seglingskunnige, som hade avlagt seglingscertifikat, ombord var korpral Wikström. De var från början fem i båten när man gav sig av på torsdagskvällen och man seglade då ut till Ryssnäs på Fårö och övernattade där. Sedan fortsatte två i sällskapet landsvägen till Sudersand för att förbereda övernattningen där tills de andra kom fram med båten.

För den fortsatta seglingen fick man motvind och det blåste nordlig bris utmed Fårö-landet på fredagen, varför man fick ligga på kryss.

Troligen har olyckan hänt 1-2.000 meter öster om Hammars udde på Fårö mellan kl. 14-15 på midsommaraftonen. Vad som orsakat den och vad som hänt efteråt är ganska dunkelt, då man inte kunnat få några direkt klarläggande uppgifter av den räddade. Wikström, som bara hade badbyxor på sig, hade emellertid hoppat i och fått tag i den nödställde, men den kvarvarande ombord kunde inte manövrera båten så att han kom till undsättning i tid

Vid 18-tiden drev båten i land på Hammarsstranden och den räddade ynglingen irrade sedan omkring på stranden innan han så småningom fick kontakt med andra, som vid 19-tiden kunde alarmera KA 3 och polisen.

Man letade under hela helgen längs stranden och KA hade en bevakningsbåt ute, varjämte också tullbåten deltog i spaningarna. Man hoppas på att de drunknade skall flyta upp efterhand så att de kan tas omhand. Tingstäde radio sände på midsommardagen ut meddelande till de fartyg som kunde passera farvattnet att hålla utkik.

Det blir alltså fortsatta utredningar så snart den räddades tillstånd medger detta, dels för att i detalj klara ut hur olyckan kan ha gått till dels huruvida ryktena om spritförtäring ombord, talar sant eller ej.

Vid krysset drunknade de två värnpliktiga från KA 3, korpral Kjell Wikström, Kalix, och vpl. Rolf Olsson. Bandhagen. Olsson föll över bord och Wikström hoppade i för att rädda honom men båda försvann i lågorna. (Källa: 946)

Minnet av de genom seglingsolyckan utanför Fårös östkust den 22 juni förolyckade KA 3-soldaterna, K-G E Wikström, Kalix och P H O Olsson, Björkfors högtidlighölls på torsdagen (1/8 1963) genom minneshögtid i Bunge kyrka och kransnedläggning till sjöss utanför Hammarsudden, olycksplatsen. En strålande sol över ett lugnt och stilla hav inramade den högtidliga och gripande ceremonin då föräldrar och anhöriga samt befäl och manskap från KA 3 frambar sitt tack och sin sista hälsning till de bortgångna.

Utanför Bunge kyrka paraderade honnörsstyrkan och fanvakt då de i minnesgudstjänsten deltagande anlände. KA 3:s fana fördes därefter fram i koret innan marinpastor Sven Bernander tog till orda för en kortare andaktsstund, som avslutades med att han från koret sjöng ”Jesu, Jesu du är min” av J. S. Bach. Vid kaj i lanthamnen låg tre av KA 3:s egna fartyg, beredda att avgå till olycksplatsen, fanvakt och honnörsstyrka paraderade på Mul 16:s däck vid embarkeringen liksom senare även under kransnedläggningen då fartygen ankrat upp utanför Hammarsudden sänktes flaggorna på fartygen till halv stång. Ceremonin inleddes med bibelord och bön varefter unisont sjöngs Sv. ps. 525 ”Gud i mina unga dagar…” De tyngdförsedda kransarna vandrade så över relingen och ner i djupet till de bägge så tragiskt förolyckade soldaternas sista vilorum.

C KG, överste C. G. Eklund, sade i sitt tal bl. a. ”Det är värt betydande ekonomiska uppoffringar för att vårt land skall kunna uppnå den ökande trygghet vi alla eftersträvar. Men det läggs också ned stora ansträngningar för att tjänsten inom krigsmakten skall medföra så små risker som det är över huvud taget är möjligt för personalen. Trots detta händer det ibland olyckor inom det militära – liksom inom den civila sektorn. Sådana offer är tunga och det gäller i särskild hög grad då olyckor inträffar under soldaternas fritid – den tid som är anslagen till rekreation och vila – bl. a. med den bakgrunden att personalen då skall hämta nya krafter så att själva tjänsten skall kunna genomföras med ett minimum av risktagande. Vi känner mycket varmt för Er anhöriga som drabbats av denna olycka och vi deltar i den djupa sorg, som så oförmodat kommit över Er. Må det vara en tröst för Er, att vi uppskattar och sätter stort värde på den insats som Era pojkar gjort inom det militära – till fromma för oss alla, för vårt försvar och för hela vårt land. Gotlands Kustartilleriförsvar med Kungl. Gotlands kustartillerikår framför en sista hälsning och hyllar minnet av våra så tragiskt förolyckade soldater och kamrater”.

Såväl Wikström som Ohlsson tjänstgjorde på Mul 16, det fartyg från vilket kransnedläggningen nu skedde. Fartygschefen på Mul 16, flaggjunkare E. Wallin, nämnde i sitt tal bl. a., att två värdefulla kuggar i det team, som utgör en fartygsbesättning utgör, samt minde om den sorg och förstämning, som hade gripit dem alla vid budet om olyckan.

Kransar från kamrater vid Kasernavdelningen, från kamrater i resp:s hemorter nedlades även innan pastor Bernander lyste frid över griften. Ankaren drogs upp och fartygen vände åter mot Fårösund efter en minneshögtid, som för de sörjande kanske inte förmått lämna tröst och hugsvalelse men som i vilket fall genom sin värdiga utformning allt framgent kommer att för dem framstå som ett ljust och vackert minne.

Efter ceremonin följde återtransporten till lanthamnen i Fårösund där anhöriga bjöds på supé vid KA 3 offmäss. Bland deltagarna märktes förutom översten kapten Ossiann och major Benckert. (Källa: 947)