KFÖ för 11.gången.

 

 

Tingstäde,  ett centrum i Gotlands försvarshistoria.

 

Kamratföreningens fältmöte år 2008 var förlagt till Tingstäde, en plats många upplevt under rekryten, eller under KFÖ´n och SÖB,ar. Tingstäde inbjuder emellertid inte till sådana nostalgiska känslor som P 18 området, Visborgsslätt söder om Visby.

 

Inte bara kamratföreningens medlemmar var kallade till årets möte. 1957-58 års 3. komp var också samlat för att fira sitt 50-års jubileum av rekryten i närvaro av kompanichefen Sture Karlsson och andra befäl. Det blev därför en stor skara som samlades på det blivande militärmuseets gård. i Tingstäde.

 

Kamratföreningens ordförande, Jan-Christer Ankre, iförd uniform m/39 hälsade oss välkomna, Jan-Christer berättar att uniformen en gång lanserades av Fale Burman efter dennes studiebesök i England.. Denne väldige general dyker ofta upp i minnet och i hågkomster. Han har genom sitt pregnanta sätt och sin fysiska utstrålning blivit nära nog en tradition att berätta om när kamratföreningen träffats, så också den här gången.

 

De församlade gick efter frukost till höjden norr om centralfästningen där en liten tältstad iordningställts för fortsatta övningar och programpunkter.

 

Medlemmar ur Lokrume långbösseklubb presenterade sin verksamhet baserad på svartkrut, gamla vapen och tidsenliga uniformer. Klubbens verksamhet speglar förhållanden från mitten av 1800-talet.

 

Några ord om kasernområdet på Visborgslätt som är under snabb förändring. Man förser kasernerna med glasade förbindelser mellan byggnaderna. Logement och befälsrum byggs om för att passa de administrationer som kommer att verka där.  Cederströmska mässen har delvis återuppstått på Suderbys Herrgård. Bl.a. har målningen av gotländskt strandförsvar flyttats dit. Den välkända tavlan möter besökaren tillsammans med  bl.a. Janse’s ljuskrona , ett antal regementschefsporträtt, gamla vapen, mässmöbler m.m..

 

Robert Knutas informerade om militärmuseets i Tingstäde uppbyggnad och finansiering. 4,4 miljoner har hittills anslagits. Man räknar med att den årliga kostnaden kommer att bli 700 tkr. Tingstäde hembygdsförening sköter den centrala fästningsdelen i samarbete med museistyrelsen. Efter Bodens fästning anges Tingstäde fästning som nummer två i landet värd att bevara. Man kommer att spegla det svenska försvaret i allmänhet och det gotländska i synnerhet under det Kalla Kriget 1945 - 1989.

 

Gotlandsgruppen och lite mera

 

Övlt Lars-Åke Permerud chef för Gotlandsgruppen, det av hemvärnet organiserade förband som återstår av tidigare fyra regementen på ön redovisade sitt revir. Förbandet lyder under Amfibieregementet i Berga. Övriga enheter på Gotland dock, ej under Permeruds befäl,  är F17G, ett sjöinf.komp och en logistikgrupp. Totalt är ca 70 personer engagerade i dessa

enheter. Gotlands ca 800 hemvärnsmän år organiserade i två bataljoner, en i söder och en i norr. Man är utrustad med ak4, ksp, grg och moderna uniformer. Varje hemvärnsman/kvinna har skyldighet att tjänstgöra 20 timmar/år  Lars-Åke Permeruds informationen gav anledning till många frågor. Svaren uppfattades som att organisation, ansvar och samverkan ännu ej var väl genomtänkta. Ja, försvaret av Gotland präglas i dag inte av smidig samverkan mellan enheterna och ansvar för dessa. Gotland fortfarande är en underrättelse- och  informationsplattform för Sveriges försvar, så som det alltid varit.

 

Hemvärnet har ansvar för att ge stöd till och bevaka samhällets olika anläggningar som radarstationer, flygfält el-, och vattenförsörjning, länsstyrelse, radio och telesystem m.fl. Man förlägger numera sina övningar till bebyggda områden. Hemvärnsgrupperna i landet kommer att byta namn till Nationella Skyddsstyrkan.

 

Fältlunch och fälttävlan

 

Fältlunchen bestod av ärtsoppa och pannkakor, gott och närande. Efter måltiden genomfördes den traditionella fälttävlan som i år bestod av skjutning med gevär m/1850 med laddningsbara  svartkrutpatroner, avståndsbedömning, handgranatskastning och en avslutande tipspromenad.

 

Eftermiddagen ägnades åt information och visning av ”museet under uppbyggnad” och allmän trevlig samvaro. En episod om general Burman berättades:. Vid ett besök av Gustaf VI Adolf  år 1966, genomförde Gotlands förband en förbimarsch för konungen. Dennes stabschef, general Hugo Cedersköld, militärbefälhavaren generalmajor Fale Burman iförd hjälm, och bajonett samt ytterligare några högre dignitärer stod på den plattform som byggts upp. inför evenemanget. När hemvärnsförbandet med en ovanligt omfattande storlek marscherade förbi vände sig Cedersköld till Fale Burman och sa:” Bra Burman”. De två potentaterna var långt från såta vänner varför Burman väste till en kollega på plattformen: ”Håll i mig så jag inte sticker bajonetten i den jäveln.” (berättat av Bengt Hammarhjelm)

 

Så var det dags att dela ut priser i fälttävlan. Den tunga bandplattan vanns av det 50-års jubilerande kompani et. Göran Persson, kompch under fälttävlan yttrade: ”Ni andra var förskräckligt duktiga vilket säger något om oss som vann.”

 

En myt begravs

 

Det 50-års jubilerande kompaniet fick en litografi över kanslihuset i pris. Även kompanichefen, Sture Karlsson, fick en kanslihustavla. Han tittade på tavlan med balkongen utanför offmässen och sa att han en gång skulle visa sina kamrater hur man hoppade och landar som fallskärmshoppare, men kamraterna hindrade honom från att hoppa från balkongen. Så var den myten begravd!  Sture tackade för tavlan och sa att han hade älskat sitt yrke: ”Det har givit mig så mycket. Hoppas att de som fortsätter i försvarets tjänst blir framgångsrika i sitt arbete.”   

 

 

 

 

 

In Treue Fest – regementets världsberömda marsch

  

Sven Larsson berättade därefter om regementets marsch ”In Treue Fest” och spelar det drygt fyra minuter långa stycket för den andäktigt lyssnande skaran. I  en kommentar till marschen skriver man i en redovisning av Svenska Arméns Marscher” att den efter ”Alte Kameraden” mest spelade marschen av Carl Teike måste vara ”In Treue Fest” som räknas till ett av den internationella marschlitteraturens största mästerverk. Vi förvaltar alltså en världsberömd marsch, men har inget regemente!

 

Middagen avnjöts medan marschmusiken klingade i öronen ”den sanna festens höjdpunkt” Vi fick sill, potatis snaps, stekt fläsk och löksås. Det smakade som tidigare år alldeles utmärkt.. När hungern slutat slita i våra magar bjöds vi på underhållning av fyra vackra, skönsjungande damer som kallade sig ”Hot stuff”. Deras program var uppdelat på tre avsnitt.  Först en avdelning med Siv Malmqvist-låtar, därefter ett block med Elvis Presly-favoriter. Sist, efter att damerna bytt kläder till vita änglaliknande kreationer, sjöng de gotländska visor och låtar. Allt var mycket uppskattat

 

Solen sjönk och gav oss en färgsprakande gotländsk himmel att beundra. Fanan halades och sällskapet upplöstes för att inta sina nattkvarter. En nostalgisk dag var till ända.

 

Till krigssjukhuset i Lärbro

 

På  fredagen samlades sällskapet på museigården förutom de kamrater som valt att spela golf. Vi bussades till Lärbro för att bese och orienteras om det krigssjukhus som byggdes upp där 1939. Vi stannade till vid kyrkan och fick del av dess historia berättad av Folke Ansén och av krigsgravarna av hembygdsföreningens Rolf Harlevi.

 

Harlevi guidade oss sedan genom krigssjukhusets historia, verksamhet och lokaliteter Anläggningen är omfattade och består av ett stort antal paviljonger och byggnader. De patienter som vårdades där var flyktingar och flyende från slutstriderna i Baltikum och Polen.

 

Lärbro var på 1940-talet Gotlands tredje största samhälle med ca 1400 invånare med järnvägsförbindelse med Visby. Krigssjukhuset var då det största i landet. Som mest fanns ett 60-tal byggnader och tolv behandlande läkare. En informativ film med berättelser från anställda som tjänstgjorde under kriget avslutade det intressanta besöket.

 

Efter krigsslutet lokaliserades en öppen fångvårdsanstalt till området. Många av byggnaderna nyttjades också som mobförråd under det Kalla Kriget.

 

Fältmötet närmar sig sitt slut

 

Åter i Tingstäde bjöd intendenturen på lunch, pytt-i-panna med ägg. Gårdagen var varm och regnfri, men i dag kom en och annan regnskur.

 

Golfturneringen resulterade i följande prislista. 1. Gunnar Öberg. 2, Börje Siggelin. 3,  Kurt Nysell.

 

Efter lunchen samlades vi för att ta del av några minnen från krigarlivet. Bengt  Hammarhjelm berättade episoder från den personalmässigt största övningen som genomfördes på Gotland  år 1966. Gerhard Hjukström var brigadchef, Stabschefen Lasse Nohlgren påtalade med egen vokabulär och röst att han och chefen minsann inte hade samma taktiska uppfattning. Torbjörn Rimstrand körde, trots uttryckligt förbud, med sin pvkv över Elinghems myr varvid bron brast. ”Hade inte du suttit i vagnen hade bron hållit.” blev en syrlig kommentar. (Bengt Hammarhjelm)

 

Kung Gustaf IV Adolf som bevistade övningen ville träffa brigadchefen överste Hjukström. Denne letade efter sin spridda utrustning för att vara regementsenligt klädd då kungen kom, men hittade inte sina prylar och utbrast till slut:” Är det någon som har en kam.”(Bertil Nelsson)

 

Jan-Christer Ankre gav oss en livfull skildring av vad en egyptisk general hade för krav på sin omgivning under ett militärt världsmästerskap i skytte som arrangerades på Gotland. Denne skulle, enligt egen uppfattning, behandlas som en exotisk raritet och fick inte beblandas med övriga deltagare. Det var ”generals and other ranks” mer än den anglosaxiska uppdelningen ”officers and other ranks”.

 

Fale Burman än en gång

 

Fale Burman kom igen i en hågkomst som berättades av Hasse Dahlström: År 1963 var denne chef för ett larmkompani som trädde i funktion bl.a. efter att oroligheter uppstått i Östberlin. Enligt regementsordern skulle kompaniet besätta fyra vägskäl. General Burman inspekterade förbandet. Han kommenterade de alltför grunda skyddsgropar som grävts. Kompanichefen påpekade då att bevakningsområdet bestod av tomtmark, som enligt order skulle hanteras med försiktighet. Burman frågade sedan va r minfältet fanns?: ”Vi har bara 12 minor,” svarade Dahlström. ”Dom behåller jag för att kunna kraftsamla min insats.”  Regementschefen von Horn anlände senare med frågan: ”Har han (Burman) varit här?” Von Horn och Burman var inte hjärtevänner och von Horn tvingades omarbeta beredskapsorden för förbandet med tillägg att det skulle hämtas ytterligare minor att användas enligt generalens direktiv. Kompanichefen fick det året goda vitsord, men med anteckningen ”bör förbättra initiativförmågan.”

 

Det också i år lyckade fältmötet närmade sig nu sitt slut. Efter allmän tack-och-avskedsföreställning och en slutfanfar åtskildes kamraterna. Vi ser fram emot att träffas nästa år igen.

 

Hans Lönegren